Statsutskottets utlåtande Nr 56.
1
Nr 56.
Ankom till riksdagens kansli den 27 mars 1941 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående elektrifiering
av banorna Hälsingborg—Hässleholm, Hälsingborg—Eslöv,
Sundsvall—Ånge och Gävle—Ockelbo
jämte en i ämnet väckt motion.
(4: e avd.)
I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 3, punkt 17) har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet,
som kunde bliva riksdagen förelagd, till fortsatt elektrifiering av statsbanenätet
för budgetåret 1941/42 beräkna ett reservationsanslag av 15,000,000
kronor.
I propositionen nr 95 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
den 21 februari 1941, föreslagit riksdagen att till Elektrifiering av banorna
Hälsingborg—Hässleholm, Hälsingborg—Eslöv, Sundsvall—Ånge och Gävle—
Ockelbo för budgetåret 1941/42 å kapitalbudgeten under rubriken Statens
affärsverksfonder, Statens järnvägar, anvisa ett reservationsanslag av
15,000,000 kronor.
I en inom andra kammaren av herr K. J. Nilsson i Landskrona väckt motion
nr 258, har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att den i Kungl.
Maj:ts proposition nr 95 föreslagna elektrifieringen av vissa banor måtte
omfatta jämväl bandelen Billeberga—Landskrona samt vidtaga härav påkallad
höjning av det av Kungl. Majit begärda reservationsanslaget å
15,000,000 kronor.
I skrivelse den 29 januari 1941 har järnvägsstyrelsen hemställt, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att till elektrifiering av linjerna Hälsingborg—-Hässleholm, Hälsingborg—Eslöv, Sundsvall—Ånge samt Gävle—Ockelbo för
budgetåret 1941/42 anvisa dels å kapitalbudgeten ett reservationsanslag av
15.000. 000 kronor, dels ock å driftbudgeten ett reservationsanslag av
6.000. 000 kronor för avskrivning av viss del av denna kapitalinvestering.
Järnvägsfullmäktigen Falkman har uttalat tveksamhet rörande lämpligheten
att låta elektrifieringen omfatta även Hälsingborgsgruppens linjer,
där de militära skälen ej syntes vara av liknande betydelse som beträffande
linjerna Gävle—Ockelbo och Sundsvall—Ånge.
Överbefälhavaren över rikets försvarskraftcr har icke haft något att erinra
ur militär synpunkt mot de av järnvägsstyrelsen nu föreslagna elektrifieringsarbetena.
Statens arbetsmarknadskommission har icke funnit anledning föreligga till
erinran mot framställningen och har därför tillstyrkt densamma.
tiihang till riksdagens protokoll VJ51. ti sami. Nr 56—60.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 56.
Statens industrikommission har, utan att framställa några erinringar i
själva huvudsaken, allenast uttalat vissa synpunkter beträffande materialbeställningarna.
Departementschefen har, i anslutning till vissa av honom framförda allmänna
synpunkter, anfört bland annat följande:
Den av järnvägsstyrelsen verkställda utredningen har givit vid handen, att
följande bandelar närmast böra komma i fråga för elektrifiering, nämligen
dels Varberg—Borås—Herrljunga (125 krnl, Borås—Alvesta (150 km) och
Uddevalla Vänersborg—Herrljunga (92 km), dels Hälsingborg—Hässleholm
(77 km) och Hälsingborg—Eslöv (45 km), dels Sundsvall—Ange (95 km) och
dels Gävle—Ockelbo (38 km). Den sammanlagda kostnaden för dessa linjers
elektrifiering vid nu rådande prisläge är beräknad till närmare 77 miljoner
kronor. Urvalet av dessa linjer har skett nied hänsyn tagen dels till respektive
banlinjers trafikuppgifter och dels till deras järn vägsgeografiska läge intill
andra redan elektrifierade bandelar, varigenom en elektrifiering ter sig naturlig
samt dessutom på förhand kan antagas ge det relativt bästa ekonomiska
utbytet. Av de angivna banlinjerna är linjen Sundsvall—Änge den
åtminstone under normala förhållanden mest trafikbelastade, och linjen har
av denna anledning ävensom på grund av sin anslutning i Änge till redan
elektrifierade linjer ansetts naturligen böra inrymmas i utredningsprogrammet.
I tur därefter komma, vad trafikarbetet angår, linjerna Varberg—Borås
—Herrljunga, Hälsingborg—Eslöv, Hälsingborg—Hässleholm, Uddevalla—
Vänersborg—Herrljunga samt Borås—Alvesta. Om samtliga dessa gäller likaledes,
att de ansluta till eller utgöra förbindelseleder mellan redan elektrifierade
banlinjer, vilket även är fallet med bandelen Gävle—Ockelbo. Sistnämnda
banlinje är emellertid de övriga och även åtskilliga andra statens järnvägars
bandelar väsentligt underlägsen i fråga örn trafikens storlek. Att densamma
likväl ansetts böra medtagas i den nu verkställda utredningen beror
i första hand på linjens betydelse ur militära synpunkter men också på att
linjen äger viss betydelse för den civila trafikens behov, enär den utgör reserv
icke blott för de olika linjer, som ansluta till Gävle, utan även för huvudlinjen
Uppsala—Krylbo—Ockelbo.
I likhet med järnvägsstyrelsen anser jag mig under rådande förhållanden
icke böra förorda, att beslut nu fattas om elektrifiering av samtliga här berörda
bandelar. Det synes mig tillrådligt, att elektrifieringsprogrammet gives
sådan omfattning, att med utnyttjande av i stort sett den nuvarande organisationen
arbetena kunna fullföljas inom en tid av omkring två år. De bandelar,
som enligt min mening härvid böra ifrågakomma, äro de, vilkas
elektrifiering ur affärsekonomisk synpunkt ställer sig fördelaktigast. Ur
denna synpunkt förordar jag i likhet med järnvägsstyrelsen banorna Hälsingborg—Hässleholm
och Hälsingborg—Eslöv samt Sundsvall—Ånge. Med hänsyn
till de särskilda skäl, som anförts i fråga örn linjen Gävle—Ockelbo,
vill jag icke motsätta mig, att jämväl denna bana medtages bland de linjer,
som nu böra omfattas av ett beslut örn fortsatt elektrifiering. Jag förutsätter,
alt samråd mellan järnvägsstyrelsen och statens arbetsmarknadskommission
kommer att ske i vad avser uttagningen av den för arbetena erforderliga
arbetskraften och den takt, i vilken arbetena nied hänsyn till läget
å arbetsmarknaden lämpligen böra bedrivas.
Kostnaderna för de här lörordade elektrifieringsarbetena har järnvägsstyrelsen
beräknat till sammanlagt 34 miljoner kronor. Beloppet har förutsatts
skola fördelas på budgetåren 1941/42 och 1942/43, därvid 15 miljoner kronor
skulle anvisas för nästa budgetår. Häremot har jag icke något alt erinra.
Med hänsyn till vad .statens industrikommission anfört i sitt förut berörda
Statsutskottets utlåtande Nr 56.
3
utlåtande förutsätter jag, att järnvägsstyrelsen, innan sådana arbeten igångsättas,
som kräva koppar i större mängd, undersöker alla föreliggande möjligheter
att utbyta koppar mot annan metall. Enligt vad jag erfarit har järnvägsstyrelsen
redan påbörjat utredning i dylikt syfte. Såsom förutsättning
för elektrifieringens igångsättande torde vidare böra gälla, att godtagbara
avtal om erforderliga energileveranser kunnat träffas.
En elektrifiering av de här ifrågavarande linjerna kräver en viss utökning
av den organisation för försvarsberedskapen vid statens järnvägar, som efter
några års uppbyggnadsarbete nu närmar sig sin fullbordan. Omfattningen
av denna utökning är emellertid ännu icke fullt utredd. Några medel för
ändamålet erfordras ej för nästa budgetår.
Beträffande kostnader och förräntning må hänvisas till följande sammanställning,
däri anläggningskostnaderna hänföra sig till nu gällande prisförhållanden
och alltså med 40 procent överstiga de på grundval av förkrigstidens
priser beräknade anläggningskostnaderna:
Anläggnings- |
Besparing = |
förräntning vid |
|||
kostnad |
ett kolpris av |
||||
1,000-tal |
25 |
50 |
75 |
100 |
|
kronor |
kronor |
per ton |
|||
pro |
c e n |
t |
|||
Hälsingborg—Hässleholm.. |
................ 11,074 |
1.7 |
3.6 |
5.6 |
7.5 |
Hälsingborg—Eslöv....... |
............... (5,510 |
1.8 |
3.5 |
5.1 |
6.7 |
Sundsvall—Ånge......... |
................ 11.963 |
1.6 |
3.6 |
5.7 |
7.7 |
Gävle—Ockelbo.......... |
................ 4,346 |
1.3 |
2.0 |
2.7 |
3.5 |
Summa kronor 33,893 |
1.6 |
3.4 |
5.2 |
6.9 |
Den plan för fortsatta elektrifieringsarbeten, som av järnvägsstyrelsen framlagts,
slutar, vissa i huvudsak till Västergötland lokaliserade järnvägslinjer
inbegripna, på en kostnadssumma av 77 miljoner kronor. Örn nyssnämnda
järnvägslinjer i enlighet med järnvägsstyrelsens förslag nu tills vidare uteslutas,
stiger det oaktat kostnaden till ett så avsevärt kapitalbelopp som 34
miljoner kronor. Inom sistnämnda kostnadsram beräknas elektrisk drift kunna
åstadkommas å följande bandelar, nämligen dels de båda skånska linjerna
Hälsingborg—Hässleholm (77 km) och Hälsingborg—Eslöv (45 km), dels ock
de båda till norra stambanan anslutande linjerna Sundsvall—Ånge (95 km)
och Gävle—Ockelbo (38 km).
Även ett på nyss angivna sätt avgränsat beslut om en fortsättning av järnvägselektrifieringarna
kan under nuvarande hårt ansträngda statsfinansiella
läge inge betänksamhet. Den stora förbrukning av koppar (eventuellt delvis
ersatt av aluminium) och järn, som arbetena draga med sig, förtjänar jämväl
under rådande avspärrning allt beaktande.
Mot dylika synpunkter måste dock vägas de starka, främst trafiktekniska
motiv, som tala för att järnvägselektrifieringarna ej nu omedelbart avbrytas,
sedan norra stambanans elektrifiering upp till Boden slutförts, utan att de
åtminstone i viss minskad takt få tills vidare fortgå. I den mån elektrisk drift
införts på statsbanorna bar detta inneburit, att de erhållit en mera enhetlig
och tidsenlig utrustning, betydligt ökad kapacitet samt sist men ej minst
ett ökat oberoende av utländskt lokomotivbränsle, allt faktorer vilkas betydelse
i nuvarande för landet vanskliga situation mycket tydligt framträtt. Å
Utskottet.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 56.
andra sidan är att märka, hurusom för järnvägselektrifieringarna måste inrättas
en omfattande arbetsorganisation som ej kan utan mycket stora svårigheter
utan vidare avvecklas. Rent arbetstekniskt — vartill också komma
starkt vägande sysselsättningssynpunkter — innebure det en betydande lättnad,
örn denna organisation med dess arbetsledning, arbetarstam samt materialuppsättning
kunde utan avbrott insättas på likartade arbetsuppgifter
utefter nya järnvägslinjer. Enligt vad i propositionen upplyses uppgår för
närvarande den i elektrifieringsarbetena arbetande statsbanepersonalen under
sommarhalvåret till omkring 900 man och under vinterhalvåret till i runt tal
250 man. Genom ett mera omedelbart avbrott av elektrifieringsarbetena måste
självfallet uppstå allvarliga sysselsättningsproblem, något vartill staten i sin
egenskap av arbetsgivare uppenbarligen ej kan undgå att taga hänsyn. Av
propositionen framgår, att möjlighet förefinnes att på lämpligt sätt inpassa
hithörande arbeten i det allmänna arbetspolitiska programmet.
Vad angår själva räntabiliteten av nu föreslagna fortsättning av elektrifieringsföretaget
måste denna visserligen rent siffermässigt sett sägas ställa sig
mindre gynnsam. I all synnerhet gäller detta om man, i likhet med järnvägsstyrelsen,
mot anläggningskostnader, uppräknade nied 40 procent över förkrigspriserna,
ställer antagandet att bränslet vid fortsatt ångdrift skall kunna
anskaffas till i stort sett ett förkrigspris av 25 kronor per ton mot för närvarande
cirka 55 kronor. Att märka äro också de avsevärda summor, varmed
kalkylernas utgiftssida belastas i form av kostnader för vissa ban- och bangårdsförstärkningsarbeten,
vilka arbeten torde vara rätt starkt motiverade
oberoende av elektrifieringsföretaget. Jämväl med hänsyn till erfarenheterna
från tidigare elektrifieringar finnes starkt fog för antagandet, att resultaten
av de nu planerade arbetena i verkligheten skola ställa sig avsevärt fördelaktigare
än de rent beräkningsmässigt framkomna. Avseende bör härvid också
fästas vid den trafikökning, som brukar följa med övergången till elektrisk
drift.
Av betydelse för bedömningen av de planlagda elektrifieringarnas räntabilitet
är självfallet också, hur de framtida kraftprisen kunna komma att
ställa sig. Såsom förutsättning för elektrifieringens igångsättande bör emellertid,
såsom departementschefen anfört, gälla, att godtagbara avtal örn erforderliga
energileveranser kunna träffas.
I detta sammanhang må framhållas, att frågan i vilken utsträckning det
till elektrifieringsarbetena anvisade kapitalet skall för framtiden kunna belasta
statens järnvägars fondkapital utan att alltså behöva omedelbart avskrivas
tarvar ytterligare utredning. Det gäller härvid att exempelvis bedöma
sådana frågor som den i vad mån elektrifieringen av Gävle—Ockelbobanan
kan, ehuru sedd isolerad för sig föga räntabel, dock anses motiverad
såsom en ur säkerhetssynpunkter men också trafikavvecklingssynpunkter
påkallad förstärkning av en — i all synnerhet i en krigssituation — viktig
förbindelselänk inom statsbanesystemet. Uppmärksammas bör nämligen, att
ej endast norra stambanan på båda sidor om Ockelbo utan även den också i
övrigt trafikstarka linjen Uppsala—Gävle redan äro elektrifierade.
Statsutskottets utlåtande Nr 56.
5
Sammanfattningsvis vill utskottet erinra örn den centrala ställning statsbanorna
alltjämt intaga i landets samfärdselväsen och vikten av att de alltjämt
underkastas förnyelse. En deras oavlåtliga anpassning efter den tekniska
utvecklingen är alltså påkallad. I denna anpassning bör här föreslagna
fortsatta elektrifiering betraktas som ett naturligt led. Efter den begränsade
plan, som av järnvägsstyrelsen föreslagits och vartill departementschefen
anslutit sig, torde även rent ekonomiskt arbetenas genomförande kunna
anses försvarligt. Utskottet finner sig alltså kunna tillstyrka förevarande proposition.
I motionen II: 258 har föreslagits, att jämväl den 11 kilometer långa stats
banelinjen Billeberga—Landskrona måtte få ingå i elektrifieringsarbetena.
I anledning härav må erinras, att frågan om elektrifieringen av nämnda bandel
ej varit föremål för närmare utredning från järnvägsstyrelsens sida och
att redan på grund härav ett bifall till motionen torde få anses uteslutet.
Med åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
a) att riksdagen må till Elektrifiering av banorna Hälsingborg—Hässleholm,
Hälsingborg—Eslöv, Sundsvall—Ånge och
Gävle—Ockelbo för budgetåret 1941/42 såsom kapitalinvestering
i Statens affärsverksfonder, Statens järnvägar, anvisa
ett reservationsanslag av 15,000,000 kronor;
b) att motionen 11:258 ej må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 26 mars 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i Malmö,
Bergman, Torsten Ström, Lindström, Heiding, Sven Larsson, Carlström, Karl Andersson,
Gustaf Iwar Anderson, friherre De Geer och Sundberg; samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Skoglund i Doverstorp, Eriksson
i Stockholm, Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Danielsson, Ward, Lindberg i
Umeå, Bergström, Lundberg i Hälsingborg, Hansson i Rubbestad och Åkerström.