Statsutskottets utlåtande Nr 53.
9
Nr 53.
Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1941 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss
ändring i grunderna för lån från industrilånefonden.
(lia avd.)
I propositionen nr 86 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 21
februari 1941, föreslagit riksdagen medgiva, att för åtnjutande av torvlån
från industrilånefonden måtte få tillämpas de ändrade grunder, som av departementschefen
i berörda statsrådsprotokoll förordats.
Vid 1940 års urtima riksdag godkändes, med anledning av förslag av
Kungl. Majit (prop. nr 20), vissa ändrade grunder för utlämnande av s. k.
torvlån för industrilånefonden (skrivelse nr 36). Fråga har nu uppkommit
örn ytterligare ändringar i nämnda grunder.
Gällande allmänna villkor och bestämmelser för lån från industrilånefonden
återfinnas i kungörelsen den 13 oktober 1927 (nr 402) med däri genom
kungörelserna den 18 juni 1937 (nr 621) och den 11 oktober 1940 (nr 866)
vidtagna ändringar. Enligt nämnda bestämmelser avses med torvlån lån för
industriella anläggningar, som avse tillgodogörande av landets torvtillgångar
för tillverkning av torvbränsle eller torvströ.
Jämlikt 4 § i kungörelsen utlämnas torvlån av statskontoret sedan låntagaren
dit avlämnat förbindelse å lånesumman samt sådan säkerhet för förbindelsens
behöriga fullgörande, som av statskontoret godkännes. Enligt^ §
skall, om icke för beviljat torvlån inom två månader efter därom erhållet
föreläggande avlämnats säkerhet, som av statskontoret godkännes, rätten till
lånets utbekommande anses förverkad.
I 7 § stadgas att torvlån skall, där ej Kungl. Majit i särskilda fall annorlunda
föreskriver, återbetalas i följande ordning: 1) lån, som avser anläggningskostnader,
skall, sedan det innehafts under 4 år från första lyftningsdagen,
återbetalas under därpå följande högst 12 år; 2) lån, som avser driftkostnader,
skall återbetalas under högst 3 år från lyftningsdagen.
Enligt 9 § skall, därest statskontoret under lånetiden skulle finna den för
torvlån ställda säkerheten icke vidare vara nöjaktig, låninnehavaren inom
två månader efter därom erhållet föreläggande avlämna sådana nya säkerhetshandlingar,
som av statskontoret godkännas.
I skrivelse den 7 december 1940 har Svenska bränntorvsfabrikanters förening
på anförda skäl hemställt bland annat örn bemyndigande för statskon
-
10
Statsutskottets utlåtande Nr 53.
toret att såsom säkerhet för torvlån godkänna fastighetsinteckningar utan
bästa förmånsrätt i de fastigheter, vari lånesökandes rörelse bedrives, eller
förlagsinteckning med bästa förmånsrätt i för rörelsen avsedda lösa inventarier
samt råvaror och frambragta alster.
över berörda framställning hava kommerskollegium den 27 januari och
statskontoret den 13 februari 1941 avgivit infordrade utlåtanden. Vidare har
statens bränslekommission i skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 februari 1941
anfört vissa synpunkter på bland annat här ifrågavarande spörsmål.
Kommerskollegium har anfört, bland annat, följande:
Kollegium kunde ej undgå att finna det betänkligt, örn torvlån skulle komma
att utlämnas mot säkerhet av inteckning i fastighet med förmånsrätt
efter dem, som normalt ansages kunna utgöra underlag för kredit. Huruvida
förlagsinteckning skulle godtagas som säkerhet syntes böra bliva beroende
på omständigheterna i det särskilda fallet.
Då det väl närmast vore lån till driftkapital, som föreningen avsett, syntes
det med hänsyn till den för sådana lån stadgade relativt korta amorteringstiden,
högst^ 3 år, vara rimligt om fordringarna på säkerheten sattes
något lägre än då amorteringstiden vore 16 år. Det läge ju dessutom i Kungl.
Maj :ts hand att begränsa amorteringstiden ytterligare, om säkerheten ansåges
påkalla detta.
Av hittills inkomna ansökningar om driftslån till bränntorvfabrikör hade
kollegium fått det intrycket, att många av sökandena — isynnerhet sådana
som icke tidigare sysslat med torvhanteringen — icke kunde erbjuda säkerheter
av den art, att de uppfyllde statskontorets vanliga fordringar. Skulle
torvtillverkning i större utsträckning kunna komma till stånd med stöd av
statslån, syntes det därför erforderligt, att kravet på säkerhet sänktes med
hänsyn till betydelsen av det bidrag till landets bränsleförsörjning, som i det
särskilda fallet skulle vinnas. Därvid torde det knappast vara lämpligt, att
statskontoret skulle avväga säkerheten efter nyttan av tillverkningen, utan
syntes avgörandet böra träffas av Kungl. Majit.
Detta skulle påkalla en ändring av § 4 i kungörelsen den 13 oktober 1927
angående allmänna villkor och bestämmelser för lån från industrilånefonden.
Ändring av torvlånevillkoren i detta avseende torde förutsätta riksdagens
hörande.
Kollegium finge därför i anledning av förevarande framställning hemställa
örn sådan ändring av § 4 nämnda kungörelse, att säkerheten fastställdes
av Kungl. Majit.
Statskontoret har framhållit, att av vad kommerskollegium i ärendet anfört
syntes framgå, att den minskning i fråga örn kraven å säkerhet för
torvlån, varom sökandeföreningen nu gjorde framställning, vore av betydelse
endast beträffande lån till driftkapital. Med hänsyn till vad kollegium
därutinnan och i övrigt anfört hade statskontoret icke något att erinra
mot bifall till framställningen på det sätt kollegium föreslagit dock med
det förtydligande, som kunde erfordras i anledning av vad statskontoret
erinrat.
Statens bränslekommission har, såvitt angår frågan örn ändrade villkor
för torvlån, bland annat, anfört, att kommissionen, som beretts tillfälle att
Statsutskottets utlåtande Nr 53.
11
taga elei av kommerskollegii utlåtande, delade kollega uppfattning att under
nuvarande bränslekris även andra synpunkter än de affärsmässiga syntes
böra beaktas vid prövningen av säkerheten för torvlån och ansåge för sin
del lämpligt, att den av kollegium föreslagna ändringen i lånebestämmelserna
genomfördes.
Departement schef en har för egen del i ärendet anfört följande:
Ett effektivt utnyttjande av landets torvtillgångar är, såsom tidigare vid
olika tillfällen framhållits, uppenbarligen av vikt i nuvarande läge. I sin
förenämnda .skrivelse den 11 februari 1941 bär statens bränslekommission
framfört ett flertal förslag till åtgärder i detta syfte. Berörda förslag torde,
i vad de avse andra åtgärder än ändringar i bestämmelserna om torvlån
från industrilånefonden, lämpligen få upptagas till behandling i annat sammanhang,
sedan viss ytterligare beredning av ärendet i dessa delar ägt ruin.
Frågan örn ändrade lånebestämmelser synes däremot vara av beskaffenhet
att kunna lösas omedelbart och för sig.
Stadgandet i 4 § i 1927 års kungörelse i ämnet, enligt vilket för torvlån
skall ställas säkerhet, som av statskontoret godkännes, tillämpas av ämbetsverket
så, att för utlämnande av lån fordras, att säkerheten är betryggande.
En dylik tillämpning torde överensstämma med vad statsmakterna vid stadgandets
tillkomst avsett. Stadgandet syftar givetvis till att förebygga uppkomsten
av förluster för statsverket. Enär betryggande lånesäkerheter ej sällan
i förevarande fall äro svåra att anskaffa, kunna de nuvarande säkerhetskraven
emellertid verka hindrande på en företagsamhet, som ur synpunkten
av vår bränsleförsörjning skulle vara förtjänt att understödjas.
En viss uppmjukning av säkerhetskraven torde därför i nuvarande läge
vara motiverad. Såsom i ärendet framhållits torde riskerna av en dylik åtgärd
vara mindre beträffande lån för driftkostnader, där amorteringstiden
är fastställd till högst 3 år, lin i fråga om lån för anläggningskostnader, för
vilka avsevärt längre amorteringstid i allmänhet medgives. Omständigheterna
torde emellertid kunna vara sådana, att även beträffande lån för anläggningskostnader
möjlighet borde finnas till lindring av de nuvarande säkerhetskraven.
En ändring i här angiven riktning av gällande lånebestämmelser torde,
på sätt som föreslagits, böra förutsätta, att prövningen av lånesäkerheten
överflyttas på Kungl. Majit. Närmare föreskrifter beträffande de grunder,
efter vilka denna prövning skall äga rum, synas icke böra fastställas. Vissa
allmänna riktlinjer må emellertid här angivas. En ovillkorlig förutsättning
för minskade säkerhetskrav torde sålunda vara, att det för landels bränsleförsörjning
är av betydelse, att det företag, tor vilket länet sökes, blir i stand
att på avsett sätt bedriva sin verksamhet. Då fråga är örn lan till anläggningskostnader
torde, därest kraven på betryggande säkerhet eftergivas, amorteringstiden
böra avsevärt nedsättas under den enligt författningen medgivna
maximitiden av tö år. Den amorteringsiria tiden av 4 ar torde likaledes böra
i regel minskas vid utlåning under nuvarande förhållanden. Vad särskilt beträffar
fabrikationen av bränntorv torde förhållandena både kräva och möjliggöra
en hastig amortering av anläggningskostnaderna. Då Kungl. Maji
redan med nuvarande lydelse av iörfattningsbestämmelserna på området har
tillfälle att i dessa hänseenden besluta efter omständigheterna, torde någon
ändring i nämnda bestämmelser icke erfordras för uppnående av bär angivna
syfte. En allmän förutsättning för erhållande av Ian bör naturligtvis vara, ali
sökanden besitter nödiga törutsättningar att på avsett sätt nyttiggöra länet,
att tekniska oell ekonomiska förutsättningar för en sund utveckling av före
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 53.
taget föreligga samt att omständigheterna jämväl i övrigt tala för att låntagaren
har vilja och förmåga att fullgöra sina förpliktelser. Vid bedömandet av
sistberörda spörsmål torde storleken av det enskilda kapital, som investeras i
företaget, böra^ tillmätas betydelse. De utredningar, som sålunda och eljest
påkallas vid låneansökningarnas prövning, torde kunna verkställas genom
kommerskollegium samt av statens bränslekommission.
Den ändring, som enligt vad här föreslagits föranledes i 4 § i 1927 års
kungörelse, torde medföra vissa jämkningar i 5 och 9 §§ samma författning.
Det torde få ankbmma på Kungl. Maj:t att, sedan riksdagens beslut meddelats,
^ få vidtaga de ändringar i gällande författningsbestämmelser i ämnet,
som sålunda och i övrigt kunna finnas erforderliga. I detta sammanhang må
framhållas, att ändringar av mindre principiell innebörd torde kunna meddelas
av Kungl. Maj:t utan riksdagens hörande.
vulcottet. Utskottet har med hänsyn till vikten av ett ökat utnyttjande i nuvarande
läge av landets torvtillgångar funnit sig böra tillstyrka av departementschefen
förordade ändringar i gällande lånebestämmelser för åtnjutande av torvlån
från industrilånefonden. Utskottet förutsätter emellertid, att låneverksamheten
så handhaves, att förluster för statsverkets vidkommande i möjligaste
mån undvikas. Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må medgiva, att för åtnjutande av torvlån
från industrilånefonden må tillämpas de ändrade grunder,
som av departementschefen i statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 21 februari 1941 förordats.
Stockholm den 21 mars 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 55.