Statsutskottets utlåtande Nr 51.
1
Nr 51.
Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1941 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omläggning
av systemet för de värnpliktigas rullföring
och redovisning m. m.
(l:a avd.)
I propositionen nr 39 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 24 januari
1941, föreslagit riksdagen att
dels till Maskinella anordningar för de värnpliktigas redovisning m. m. å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 under fjärde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor;
dels ock till Maskinella anordningar för de värnpliktigas redovisning m. m.
för budgetåret 1941/42 under fjärde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 730,000 kronor.
I proposition den 16 februari 1940, nr 63, föreslog Kungl. Majit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för införande
snarast möjligt av maskinella anordningar för de värnpliktigas rullföring och
redovisning m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i det
vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över försvarsärenden,
dels ock medgiva, att därigenom uppkommande kostnader finge enligt
Kungl. Majits närmare bestämmande bestridas från det å fjärde huvudtiteln
under lantförsvaret upptagna förslagsanslaget till inskrivnings-, mönstringsoch
färdkostnader m. m.
Till grund för det sålunda framlagda förslaget låg en av chefen för armén
i skrivelse den 5 januari 1940 gjord framställning, däri han hemställt, att
medel måtte ställas till förfogande för bestridande av den för kalenderåret
1940 beräknade kostnaden för en hålkortsanläggning av typ Hollerith. Därest
denna framställning bifölles, vore det chefens för armén avsikt att sedermera
föreslå de åtgärder och bestämmelser, som kunde erfordras för anläggningens
utnyttjande i det i framställningen angivna syftet.
Riksdagen (skrivelse nr 128) biföll Kungl. Majits i förenämnda proposition
gjorda hemställan samt anförde därvid bland annat följande:
I likhet med departementschefen är riksdagen av den uppfattningen, att en
omläggning av det nuvarande systemet för de värnpliktigas rullföring och
redovisning snarast bör ske. Genom en centralisering, på sätt föreslagits, och
införande på ifrågavarande område av moderna maskinella anordningar skulle
även enligt riksdagens mening åstadkommas mera praktiska och effektiva för
Bihang
till riksdagens protokoll 19il■ 6 sami. Nr 51—55. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 51.
hållanden än som för närvarande äro rådande. Riksdagen har därför funnit
sig böra bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder för genomförande
på detta område av ett maskinellt redovisningssystem i huvudsaklig
överensstämmelse med vad av departementschefen anförts.
I anslutning till vad sålunda förekommit uppdrog Kungl. Majit den 19
april 1940 åt chefen för armén att med beaktande av vad i förenämnda proposition
och riksdagsskrivelse i ämnet anförts till Kungl. Majit inkomma med
slutligt förslag angående vidtagande av åtgärder för införande av maskinella
anordningar för de värnpliktigas rullföring och redovisning m. m.
Till åtlydnad härav bar chefen för armén med skrivelse den 23 december
1940 överlämnat förslag till åtgärder för införande av maskinella anordningar
för de värnpliktigas rullföring och redovisning, vilka förslag närmare utformats
i en vid skrivelsen fogad, inom arméstaben upprättad promemoria.
I arméstabens promemoria anföres till en början, att på grund av Kungl.
Majits förberörda uppdrag utförts — förutom närmare undersökningar rörande
lämpligaste sättet för utnyttjande av liålkortsmaskiner -— jämväl undersökningar
för utrönande av s. k. adresseringsmaskiners lämplighet för det
ifrågavarande ändamålet samt beträffande lämpligheten av att använda båda
maskintyperna i förening.
De verkställda undersökningarna hade lämnat till resultat, att såsom
maskinella hjälpmedel för rullföringen och redovisningen av de värnpliktiga
borde anskaffas dels adresseringsmaskiner med uppställning vid fredstruppförbanden,
dels ock en i förhållande till den i förenämnda proposition skisserade
centrala hålkortsanläggningen väsentligt reducerad sådan anläggning för
i huvudsak statistiska ändamål, avsedd att uppställas i anslutning till arméstaben.
Till närmare belysning av utredningsresultatet ävensom av ett på grundval
därav uppbyggt redovisningssystems återverkningar i organisatoriskt avseende
och dess ekonomiska konsekvenser har i promemorian lämnats en ingående
redogörelse, som i huvudsak återgives i propositionen.
Chefen för armén har i sin förenämnda skrivelse den 23 december 1940 till
en början erinrat örn de i arméstabens promemoria gjorda kostnadsberäkningarna
samt därvid framhållit, att mot de beräknade årskostnaderna svarade
besparingar i avseende å nu utgående kostnader, vilka besparingar kunde
uppskattas till, i runt tal, 600,000 kronor. Den årliga merkostnaden för den
nya organisationen kunde därför begränsas till omkring 200,000 kronor. De
betydande fördelar, som kunde vinnas genom omorganisationen, ansåge
emellertid chefen för armén väl motivera såväl engångskostnaden som de
årliga merkostnaderna. — Därest Kungl. Majit funne det framlagda förslaget
höra godtagas, vore det av betydelse att beslut härom fattades i så god tid, att
omorganisationen kunde vara genomförd till årsskiftet 1941—1942.
Vid beslut i enlighet med det avgivna förslaget syntes engångskostnaderna
höra beräknas med 1,000,000 kronor för innevarande budgetår och återstoden
för budgetåret 1941/42. Årskostnaderna borde beräknas från och med sistnämnda
budgetår.
Statsutskottets utlåtande Nr 51.
3
Departementschefen Ilar leir egen del i ärendet antori följande:
Såsom inledningsvis anförts har det redan tidigare stall klart, att en omläggning
av det nuvarande systemet för de värnpliktigas rullföring oell redovisning
snarast borde ske. I enlighet nied denna uppfattning fattades också
vid 1940 års lagtima riksdag ett principbeslut i frågan, innebärande bemyndigande
för Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder för genomförande
på detta område av ett maskinellt redovisningssystem i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som anfördes i propositionen nr 63 till nämnda riksdag.
Härvid förutsattes, såsom i det föregående närmare utvecklats, att en central
hålkortsanläggning skulle inrättas såsom huvudsakligt hjälpmedel för ett
reformerat redovisnings- och rullföringssystem. Vid de fortsatta undersökningar,
som erfordrades för utrönande av den lämpligaste typen för maskinaggregaten,
förutsattes emellertid jämväl skola utredas frågan, huruvida en
till lokala myndigheter decentraliserad maskinell utrustning av enklare slag
skulle kunna medföra en godtagbar lösning inom en rimlig kostnadsram.
De fortsatta undersökningar, som i förevarande hänseenden bedrivits inom
arméstaben, lia nu resulterat i föreliggande förslag om en i förhållande till
det tidigare, i propositionen nr 63/1940 L skisserade förslaget på väsentliga
punkter avvikande organisation av de värnpliktigas rullföring och redovisning.
Den nu föreslagna organisationen, för vars innebörd och konsekvenser
i olika hänseenden närmare redogörelse lämnats i det föregående, innebär en
kombination av adresseringsmaskiner och en central hålkortsanläggning,
därvid adresseringsmaskinerna avses skola uppställas vid truppförband och
vissa andra formationer och anstalter, medan hålkortsanläggningen skulle
uppställas i arméstaben och därstädes komma till användning för i huvudsak
statistiska ändamål. För betjänande av maskinanläggningarna och för
utförande av de arbetsuppgifter i övrigt, som den nya organisationen beräknas
medföra, erfordras civil biträdespersonal till avsevärt antal, vartill
komma nya arvodesbefattningar för officerare och underofficerare. Vidare
erfordras i åtskilliga fall örn- och tillbyggnadsarbeten vid förläggningarna
för inrymmande av de nya maskinerna och den för rullförings- och redovisningsväsendet
erforderliga personalen.
För min dol har jag funnit den nu i ärendet förebragta utredningen giva
vid handen, att ett system för redovisning av de värnpliktiga, vilket på sätt
i promemorian föreslås anknytes till de särskilda fredsförbanden, ur effektivitetssynpunkt
är avgjort överlägset det i propositionen nr 63/1940 L skisserade
redovisningssystemet. Sistnämnda system, vilket innebar en fullständig
centralisering av de värnpliktigas redovisning, skulle enligt vad de fortsatta
övervägandena utvisat icke medgiva det ständiga å jour-hållande av redovisningen,
vilket är en förutsättning för att de värnpliktigas inkallelser och fördelning
på mobiliseringsförband m. m. skola kunna ske med önskvärd .snabbhet
och säkerhet. Att förberedelserna för värnpliktsinkallelserna äga rum vid
de fredsförbund, som hava att ombesörja de värnpliktigas inkallande och
emottagande vid mobilisering, måste också enligt sakens natur innebära påtagliga
fördelar, .lag finner mig därför böra i princip himna förslaget örn
införande av maskinella anordningar vid truppförbanden och vissa därmed
jämförliga organisationer min tillstyrkan.
Med detta sländpunktstagandc har jag icke tagit någon slutlig .ställning
till de frågor av lagstiftningsnatur, som i arméstabens promemoria ansetts
sammanhänga med genomförandet av det nya redovisningssystemet, nämligen
dels förslaget om upphävande av den sedan gammalt i värnpliktslagen stadgade
skillnaden mellan beväring oell landstorm, dels frågan örn införande av
vissa rättsliga garantier flir orderinkallelsers effektiva funktionerande. Dessa
4
Statsutskottets utlåtande Nr 51.
frågor tarva ett väsentligt grundligare övervägande än som hittills varit möjligt.
Då jag det oaktat anser mig nu kunna hemställa örn principbeslut i fråga
örn värnpliktsredovisningen vid truppförbanden, beror detta på att de nämnda
lagfrågorna enligt min mening icke så intimt sammanhänga med reformens
genomförande sorn i promemorian gjorts gällande; de synas utan större
olägenhet kunna lösas i andra sammanhang.
En bidragande orsak till att jag redan nu anser mig böra föreslå, att frågan
örn införande av det nya redovisningssystemet vid truppförbanden upptages
till principiellt avgörande, ligger däri, att ett uppskjutande av ett sådant avgörande
kan befaras avsevärt förskjuta tidpunkten för den nya organisationens
genomförande, vilket därest principbeslut nu fattas anses kunna äga
rum vid årsskiftet 1941—1942. Jämväl med hänsyn till önskvärdheten att
snarast kunna träffa avtal angående de för organisationen erforderliga maskinleveranserna
framstår ett beslut i ärendet redan nu såsom önskvärt.
Vad jag nu anfört gäller tillsvidare endast den föreslagna organisationens
huvuddel eller den till truppförbanden och därmed jämställda organ förlagda
redovisningen av de värnpliktiga. I fråga örn den föreslagna, centralt anordnade
hålkortsanläggningen innehåller arméstabens promemoria icke tillräckliga
hållpunkter för bedömande av de uppgifter som med densamma
skulle tillgodoses. Jag är därför icke beredd att utan ytterligare utredning i
denna del tillstyrka förslaget. Därest en dylik central anläggning befinnes
vara erforderlig för statistikändamål, lärer denna fråga kunna lösas för sig.
Av promemorian synes för övrigt framgå, att lokaler för en dylik anläggning
icke lämpligen kunna anordnas i militärslabsbyggnaden annat än i samband
med beredande av nya lokaler för krigsarkivet, en fråga som ännu är helt
olöst.
I anslutning till ett principbeslut om införande av ett redovisningssystem
med adresseringsmaskiner synes i delta sammanhang böra till närmare behandling
upptagas allenast frågan om de därmed direkt förbundna engångskostnaderna,
frånsett kostnaderna för lokaler. Lokalkostnaderna tarva enligt
min mening en ytterligare utredning, innan slutligt förslag därutinnan kan
framläggas. Likaså är det nödvändigt att underkasta de i förslaget upptagna
personalkostnaderna en grundlig översyn, syftande till att i möjligaste mån
nedbringa desamma. Personalfrågorna torde därför icke kunna upptagas
förrän tidigast i samband med behandlingen av de ur statsverkspropositionen
utbrutna avlöningsanslagen för de olika försvarsgrenarnas personal. Del
bör därvid även närmare övervägas, huruvida icke i samband med reformens
genomförande den nuvarande rullföringsorganisationen skall kunna ytterligare
nedbringas i förhållande till vad sorn i förslaget förutsatts eller eventuellt
jämte landstormsområdesorganisationen helt upphöra.
I promemorian har räknats med ett sammanlagt behov av 83 anläggningar
för adresseringsmaskiner, fördelade på olika typer alltefter den erforderliga
kapaciteten. Utgångspunkten har därvid varit, att en maskinanläggning skulle
finnas dels vid samtliga nu befintliga fredsförband vid armén, nämligen
21 infanteriregementen, 4 kavalleriregementen, 10 artilleriregementen, 1 luftvärnsdetaebement,
3 ingenjörkårer, 2 signalförband, 4 trängkårer och 3 intendenturkompanier,
dels vid generalfälttygmästarens, generalintendentens och
generalfältläkarens expeditioner, dels vid samtliga 5 militärområdesstaber,
dels vid örlogsstationerna i Stockholm och Karlskrona, dels vid Vaxholms
och Karlskrona kustartilleriregementen samt vid Gotlands kustartillerikår,
dels ock vid samtliga nu befintliga 10 flygflottiljer ävensom
vid den föreslagna s. k. basorganisationen i övre Norrland. Detta skulle
sammanlagt innebära ett behov av 72 anläggningar. Därutöver har emellertid
räknats med att i en blivande ny försvarsordning skulle tillkomma
Statsutskottets utlåtande Nr 51.
5
vissa nya enheter av skilda slag, så att antalet anläggningar skulle uppgå
till 83. Å andra sidan har icke räknats med några maskinaggregat i reserv.
För min del anser jag, att man vid bedömande av det erforderliga
antalet anläggningar bör utgå från de förband som nu finnas eller beträffande
vilka förslag redan framlagts eller med säkerhet kan väntas. Med
tillämpning härav bör antalet erforderliga anläggningar beräknas till den
nämnda siffran 72 med tillägg dels av 3 för nya luftvärnsdetachement, dels
l för en kustartillerikår flir Älvsborgs fästning och dels 2 för de föreslagna
nya flygflottiljerna i Nyköping och Kalmar. I enlighet därmed skulle antalet
uppgå till 78. Emellertid torde det vara nödvändigt att räkna med en viss
reserv, vilken icke torde böra sättas lägre än till 7, varför antalet anläggningar
som på en gång bör beställas torde böra bestämmas till 85. Därmed
har jag emellertid icke tagit slutlig ståndpunkt till frågan, huruvida adressmaskinanläggningar
behövas vid samtliga organisationer, som i promemorian
föreslagits. Exempelvis bör frågan om anordnande av dylika anläggningar
vid en var av generalfälttygmästarens, generalintendentens och generalfältläkarens
expeditioner underkastas ytterligare prövning. Emot den för anläggningarna
föreslagna typen, det amerikanska fabrikatet Addressograph,
torde intet vara att erinra.
Kostnaderna för anskaffning av 85 maskinanläggningar av nämnda typ
kunna enligt under hand lämnade uppgifter jämlikt föreliggande anbud beräknas
till sammanlagt 1,536,030 kronor, inklusive frakter till respektive uppställningsplatser
ävensom uppmontering. Härtill komma kostnaderna för
vissa tillbehör — Tamar, plåtar, ryttare och skyltkort — vilka med hänsyn
till att mängden av dessa tillbehör torde böra något ökas utöver vad som i
arméstabens promemoria beräknats böra upptagas med 365,000 kronor. Kostnaderna
för erforderliga skåp och lådor för plåtar och register uppgå enligt
föreliggande anbud till 163,040 kronor. För oförutsedda utgifter för täckande
av uppkommande merkostnader för transporter, försäkringar och eventuella
ändringar i tullsatser m. m. torde böra beräknas ett för slutsiffrans avjämnande
till 30,930 kronor upptaget belopp. Slutligen tillkommer allmän omsättningsskatt
å den ifrågavarande leveransen, vilken helt ombesörjes av aktiebolaget
Systema; den av skatten förorsakade prisförhöjningen torde kunna
beräknas till 105,000 kronor.
I enlighet med det anförda skulle kostnaderna för anskaffningen av
adresseringsmaskinerna jämte tillbehör beräknas på följande sätt:
Maskinutrustning (inklusive frakt m. m.) .............. kronor 1,536,030
Tillbehör .......................................... » 365,000
Skåp och lådor .................................... '' 163,040
Oförutsedda merkostnader m. lii..................... » 30,930
Allmän omsättningsskatt ...................... > 105,000
Summa kronor 2,200,000.
Till sistnämnda summa torde, i anslutning till vad i arméstabens promemoria
föreslagits, böra läggas ett belopp av 30,000 kronor, avsett dels för
hyra av reservmaskiner under uppsättningstiden och dels för anordnande av
kurser för utbildning av den personal, som i första hand måste bibringas
kunskap örn den nya organisationen och adresseringsmaskinernas funktionerande.
Det belopp som i detta sammanhang bör äskas av riksdagen uppgår i enlighet
med det anförda lill (2,200,000 + 30,000 =) 2,230,000 kronor. Av detta
belopp torde 1,500,000 kronor böra anvisas å tilläggsstat för innevarande
budgetår oell återstoden (dier 730,000 kronor å riksstaten för budgetåret
6
Statsutskottets utlåtande Nr 51.
1941/42. Anslagen torde böra upptagas å fjärde huvudtiteln, för innevarande
budgetår under avdelningen G. Gemensamma utgifter och för nästkommande
budgetår under avdelningen E. Diverse.
Utskottet. Såsom departementschefen erinrat fattades vid 1940 års lagtima riksdag
principbeslut i fråga om en omläggning av det nuvarande systemet för de
värnpliktigas rullföring och redovisning, vilket åsyftade att i vissa avseenden
åstadkomma en fullständig centralisering på ifrågavarande område.
Det förslag, som departementschefen nu efter verkställd ytterligare utredning
i ärendet framlagt, innebär en i förhållande till ovannämnda förslag
på väsentliga punkter avvikande organisation. Det förebragta utredningsresultatet
har givit även utskottet vid handen, att ett system för redovisning
av de värnpliktiga, vilket anknytes till de särskilda fredsförbanden,
torde innebära påtagliga fördelar. Utskottet finner sig därför kunna i princip
tillstyrka förslaget om den ifrågasatta reformens genomförande i enlighet
med av departementschefen nu angivna riktlinjer.
Vad beträffar valet av maskinutrustning synes utskottet kostnaderna för
densamma vara höga, men då det är angeläget att den nya organisationen
snarast genomföres och då utrustningen ifråga vitsordats vara den för ändamålet
tekniskt lämpligaste, anser sig utskottet böra godtaga Kungl. Maj:ts
förslag jämväl i denna del.
Vad departementschefen i övrigt föreslagit tillstyrkes av utskottet.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må
a) till Maskinella anordningar för de värnpliktigas redovisning
ni. m. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1940/41 under fjärde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 1,500,000 kronor;
b) till Maskinella anordningar för de värnpliktigas redovisning
m. m. för budgetåret 1941/42 under fjärde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 730,000 kronor.
Stockholm den 21 mars 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se linder utlåtandet nr 55.