Statsutskottets utlåtande Nr 203.
1
Nr 203.
Ankom till riksdagens kansli den 17 juni 1941 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående
anvisande av vissa anslag till det civila
luftskyddet jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I anslutning till vissa i årets statsverksproposition under femte huvudtiteln
(punkterna 188—191 och 193—197) gjorda framställningar har Kungl.
Maj:t i propositionen nr 272, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 9 maj 1941, föreslagit riksdagen att
I) godkänna
a) av föredragande departementschefen förordade grunder för bidrag av
statsmedel till anordnande av skyddsrum i undervisningsanstalter;
b) av departementschefen förordad personalförteckning och avlöningsstat
för luftskyddsinspektionen, den senare att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1941/42;
II) å riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa
dels till Luftskyddsinspektionen: Avlöningar ett förslagsanslag av 296,000
kronor;
dels till Luftskyddsinspektionen: Omkostnader ett förslagsanslag av 161,000
kronor;
dels till Civilt luftskydd: Alarmeringsanordningar ett reservationsanslag
av 261,000 kronor;
dels till Civilt luftskydd: Gasskyddsutrustning ett reservationsanslag av
525.000 kronor;
dels till Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål
m. m. ett förslagsanslag av 495,000 kronor;
dels till Civilt luftskydd: Luftskyddsövningar ett förslagsanslag av 50,000
kronor;
dels till Civilt luftskydd: Försöksverksamhet ett förslagsanslag av 65,000
kronor;
dels till Civilt luftskydd: Statens luftskyddsskola ett förslagsanslag av
40.000 kronor;
dels till Civilt luftskydd: Bidrag till enskilda sammanslutningar för utbildning
av luftskyddspersonal m. m. ett anslag av 477,600 kronor;
dels till Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner för anordnande av vissa
skyddsrum ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor;
dels ock till Civilt luftskydd: Arvoden till vissa luftskyddschefer m. m. ett
förslagsanslag av 100,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr 203.
1S60 41
2
Statsutskottets utlåtande Nr 203.
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft dels en
inom första kammaren av herr I. Anderson väckt motion nr 240, dels en
inom andra kammaren av herrar K. Bergström och O. Andersson i Malmö väckt
motion nr 330, dels ock en inom sistnämnda kammare av herr G. Nilsson i
Kristinehamn m. fl. väckt motion nr 331.
Luftskyddsinspektionen: Avlöningar.
För budgetåret 1940/41 har till luftskyddsinspektionen: avlöningar anvisats
ett förslagsanslag av 201,500 kronor.
I skrivelse den 27 mars 1941 har luftskyddsinspektionen bland annat
anfört, att enligt 4 § instruktionen för luftskyddsinspektionen den 11 juni
1937 (nr 506) inspektionen normalt skall bestå av en luftskyddsinspektör,
en inspektörsassistent såsom biträde åt inspektören, luftskyddskonsulenter
i enlighet med vad därom särskilt bestämmes samt, i mån av behov och
tillgång på medel, annan personal. Därjämte stöde till luftskyddsinspektionens
förfogande fast anställda sakkunniga till det antal Kungl. Maj:t bestämde,
varjämte inspektionen ägde för särskilt uppdrag tillkalla annan sakkunnig
i den utsträckning medel därför funnes tillgängliga. Under framhållande
av att denna organisation visat sig otillräcklig har luftskyddsinspektionen
i nämnda skrivelse framlagt förslag till ny organisation av inspektionen.
Förslaget innebär bland annat, att den nuvarande provisoriska organisationen
skulle bliva bestående även i fredstid och att ett flertal av de hos inspektionen
anställda befattningshavarna skulle vinna ordinarie eller extra ordinarie
anställning. Beträffande förslagets närmare innebörd får utskottet hänvisa
till propositionen (sid. 4—11).
Över luftskyddsinspektionens förslag till omorganisation av inspektionen
hava utlåtanden avgivits av statskontoret och allmänna lönenämnden.
Statskontoret har anfört bland annat följande (sid. 11 och 12):
Med hänsyn till att luftskyddsinspektionen börjat sin verksamhet redan
år 1937 torde det icke vara obefogat att antaga, att dess allmänt planläggande
och organisatoriska verksamhet — åtminstone i stort sett ■—- nu bör vara avslutad
och att de arbetsuppgifter, som i fortsättningen komma att åvila inspektionen,
i huvudsak äro av inspicierande och kontrollerande natur. Det förefaller
därför statskontoret, som örn tidpunkten nu vore inne för ett allsidigt
övervägande, örn och i vad mån inspektionens organisation kan beskäras.
Detta bör enligt statskontorets mening ske i etapper för att så småningom
nå fram till den organisation, som under normala fredsförhållanden kan anses
behövlig och lämplig. Att nu fastställa en organisation av en sådan omfattning
och innebärande inrättandet av ett så avsevärt antal med pensionsrätt
förenade tjänster, som av inspektionen föreslagits, kan statskontoret alldeles
icke förorda. Det torde ligga i sakens natur, att den hittillsvarande, inspektionen
åliggande arbetsbördan icke rimligen kan få bliva avgörande för organisationen
under normala tider. Hållbara utgångspunkter för ett bedömande
av det ifrågavarande organets ram saknas följaktligen för närvarande.
Enligt ämbetsverkets mening bör det sorgfälligt undvikas, att inspektionen
efter mönstret av de reguljära civila ämbetsverken organiseras på särskilda
avdelningar eller byråer. Beslutanderätten i luftskyddsärenden bör liksom
Statsutskottets utlåtande Nr 203.
3
hittills koncentreras i luftskyddsinspektörens hand, och till hans förfogande
böra i erforderligt antal ställas medhjälpare med olika för inspektionens verksamhet
erforderliga fackkunskaper. Hos inspektionen böra alltså anställas —
förutom en sekreterare jämte behövlig biträdespersonal — en konsulent för
vart och ett av verksamhetsområdena organisation (inklusive utbildning),
byggnadsteknik och brandskydd ävensom en förrådskontrollör.
Av det anförda följer, att statskontoret icke kan tillstyrka inrättande vid
inspektionen av ordinarie tjänster. I princip måste ämbetsverket även finna
det mindre lämpligt att nu uppföra några befattningar på extra ordinarie stat
med hänsyn till den med dylika tjänster förenade rätten till tjänste- och
familjepension. För den händelse det emellertid skulle för förvärvande och
bibehållande vid inspektionen av befattningshavare med vissa kvalifikationer
visa sig nödvändigt att bereda dessa befattningshavare extra ordinarie anställning,
anser statskontoret, att detta dock endast bör ske i mycket begränsad
omfattning.
Beträffande innehållet i statskontorets utlåtande i övriga delar får utskottet
hänvisa till propositionen (sid. 12).
Allmänna lönenämnden (sid. 12 och 13) har bland annat framhållit, att
det syntes svårt att bedöma, vilka arbetsuppgifter, som vid en återgång till
mera normala förhållanden framdeles kunde komma att åvila inspektionen.
Enligt lönenämndens mening vore det fördenskull angeläget, att organisationen
icke nu erhölle en sådan utformning, att en anpassning efter ändrade
framtida förhållanden skulle kunna försvåras. Med hänsyn till det anförda ansåge
sig lönenämnden icke kunna tillstyrka, att några ordinarie befattningar för
närvarande inrättades vid inspektionen. Nämnden ville i stället förorda, att
de föreslagna ordinarie befattningarna utbyttes mot extra ordinarie tjänster.
För befattningen såsom chef för luftskyddsinspektionen borde enligt lönenämndens
mening tills vidare avses ett arvode högst motsvarande avlöning
till befattningshavare i lönegraden C 8.
Departementschefen har för egen del anfört följande (sid. 13 o. i.):
I proposition, nr 211, till 1937 års riksdag med förslag till luftskyddslag
uttalade jag rörande civila luftskyddsutredningens förslag örn tillskapandet
av en särskild myndighet, luftskyddsinspektionen, för handhavandet av ledningen
av det civila luftskyddet bland annat, att, även efter det luftskyddsorganisationens
uppbyggande slutförts, behov komme att föreligga av en
särskild myndighet för handhavande av den centrala ledningen av det civila
luftskyddet, i det en inspekterande verksamhet torde vara av behovet påkallad
örn organisationens effektivitet icke skulle äventyras. Jag framhöll vidare, att
ett organ krävdes för vidmakthållandet av den centrala planläggningen, för omhänderhavande
av anslag till luftskyddet, för materielens underhåll och förnyande,
för ledande av utbildningen och upplysningsverksamheten samt icke
minst för följande av utvecklingen på luftskyddets område, vilken dittills
försiggått i ett mycket snabbt tempo. Luftskyddssynpunkternas egenskap att
göra sig gällande inom de mest skilda områden av samhällslivet gjorde det
vidare erforderligt, att luftskyddets intressen auktoritativt företräddes vid
handläggningen av en mängd frågor, som rörde lagstiftning och administra
tion.
.
För bibehållande av organisationens effektivitet fordras emellertid härutöver
att personalens anställningsförhållanden äro sådana, att täta ombyten ej
riskeras å betydelsefulla poster inom inspektionen. XJr sistnämnda synpunkt
4
Statsutskottets utlåtande Nr 203.
ter sig inspektionens nuvarande organisation mindre tillfredsställande. -Jag
erinrar sålunda om att ingen av inspektionens befattningar är uppförd på
ordinarie stat. Samtliga anställda i ledande ställning uppbära avlöning i form
av arvode och endast ett fåtal av dessa arvoden äro årsarvoden. Årsarvoden
utgå till luftskyddsinspektören, inspektörsassistenten, de två luftskyddskonsulenterna
samt en ingenjör. Härjämte utgå årsarvoden till två av inspektionens
tillfälliga sakkunniga. Tidsförhållandena lia emellertid nödvändiggjort
ytterligare anställning av kvalificerad arbetskraft i stor utsträckning.
De flesta av nu ifrågavarande anställda Ira betraktats såsom tillfälligt anlitade
sakkunniga och ha icke varit fast knutna till inspektionen. Deras anställningsförhållanden
lia reglerats för ett kvartal i sänder och arvodenas storlek
har likaledes fixerats för en tidsperiod av ett kvartal. Enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 25 april 1941 äro för närvarande anställda i inspektionen 27 personer,
vilka innehava arvodestjänster av nu angivet slag. Vissa av dessa såsom
tillfälligt sakkunniga anställda personer fullgöra i hög grad betydelsefulla
uppgifter inom inspektionen.
De här antydda anställningsförhållandena sammanhänga givetvis med
svårigheten att för någon längre tid framåt överblicka såväl arten som omfattningen
av luftskyddsinspektionens arbetsuppgifter. Särskilt under de två
senaste åren ha arbetsuppgifternas relativa betydenhet ofta växlat. Vid en
tidpunkt har nödvändigheten att skaffa fullgod och tillräcklig gasskyddsutrustning
stått i förgrunden, vid en annan tidpunkt har skyddsrumsbyggandet
måst följas med särskild uppmärksamhet. Under en tredje period åter ha
frågor rörande brandskydd och anskaffande av brandskyddsmateriel tett sig
som den mest arbetskrävande uppgiften. På grund av dessa växlingar och
förskjutningar har inspektionens organisation måst göras i hög grad elastisk,
så att den kunnat smidigt anpassa sig efter lägets krav. Fördelen härav får
emellertid vägas mot olägenheten av att anställningsförhållandena för ledande
tjänstemän inom inspektionen blivit ganska otrygga. Härigenom riskeras
täta ombyten, vilket kan medföra att kontinuiteten och fastheten i inspektionens
arbete blir lidande.
Ett övervägande av nu angivna synpunkter ger till resultat att ordinarie
tjänster inom luftskyddsinspektionen endast i undantagsfall böra inrättas
under nuvarande förhållanden. Allenast de befattningar, örn vilka man med
säkerhet kan säga, att de komma att visa sig nödvändiga även under
normala tider, böra få en mera fast karaktär. Befattningar, örn vilka i detta
avseende någon tvekan kan råda, böra liksom nu vara arvodestjänster.
Det inom luftskyddsinspektionen utarbetade förslaget rörande inspektionens
personalorganisation avser, att den nuvarande provisoriska organisationen
(vilken torde vara att anse som en krigsorganisation), innebärande en
uppdelning av inspektionens arbetsuppgifter på fem avdelningar eller byråer,
skulle bliva bestående även i fredstid. Behov av ett antal fast anställda befattningshavare
vid inspektionen skulle till följd härav föreligga. Ett flertal
av de hos inspektionen anställda befattningshavarna föreslås därför böra
vinna ordinarie eller extra ordinarie anställning. Sålunda förordas inrättande
av följande ordinarie befattningar nämligen 1 överdirektör och chef (C 8).
2 luftskyddsinspektörer (A 28), 1 kassör (A 9), 1 portvakt tillika eldare (A 5),
1 expeditionsvakt (A 5), 2 kontorsbiträden (A 4) och 2 skrivbiträden (A 2)
samt följande extra ordinarie befattningshavare nämligen 1 överingenjör
(Eo 30), 1 intendent (Eo26), 1 sekreterare (Eo26), 2 förste byråingenjörer
(Eo24), 1 byråinspektör (Eo21), 3 byråingenjörer (Eo21), 1 notarie (Eo21).
1 kanslibiträde (Eo 7), 1 förrådsförman (Eo 7), 2 kontorsbiträden (Eo 4) och
2 skrivbiträden (Eo 2).
i Statsutskottets utlåtande Nr 203.
5
Det följer av vad jag tidigare anfört, att jag betraktar det som uteslutet
att tillmötesgå inspektionens förslag örn inrättandet av ett så betydande antal
fasta tjänster inom inspektionen. Emellertid synes uppenbart, att — oberoende
av den organisation luftskyddsinspektionen i framtiden kan komma
att erhålla — behov kommer att förefinnas av vissa fast anställda befattningshavare.
En särskild chef för inspektionen torde sålunda städse bliva erforderlig.
Befattningen som sådan torde därför nu böra uppföras på ordinarie
stat. Denne bör förordnas av Kungl. Majit för en tid av sex år i sänder och
givas benämningen överdirektör. Med hänsyn till de särskilda kvalifikationer,
som måste ställas på denne befattningshavare, vill jag föreslå, att han i enlighet
med inspektionens förslag, erhåller placering i lönegraden C 8. Behov
torde även komma att förefinnas av de fem befattningar, vars innehavare
enligt inspektionens förslag avsågos bliva föreståndare för var sin byrå, nämligen
de två luftskyddsinspektörerna (nuvarande luftskyddskonsulenterna),
en överingenjör, en intendent och en sekreterare. Av nämnda befattningshavare
torde dock nu endast de båda luftskyddsinspektörerna böra erhålla
ordinarie anställning med placering i lönegraden Ä 26. De övriga torde böra
bliva extra ordinarie tjänstemän med placering, överingenjören i lönegraden
Eo 28 samt intendenten och sekreteraren i lönegraden Eo 26.
De befattningshavare, som, utöver nu nämnda, bliva erforderliga för nästa
budgetår, torde böra anställas efter i huvudsak samma grunder, som för närvarande
gälla för dem.
Innan jag ingår på en närmare anslagsberäkning vill jag framhålla, att, i
motsats till vad som förutsattes vid beräkningen av luftskyddsinspbktionens
avlöningsanslag för innevarande budgetår, inspektionens arbetsuppgifter hittills
ökat i omfattning. På grund härav har inspektionens personal måst förstärkas,
varför de under grundavlöningsposten anvisade medlen visat sig
otillräckliga. Innevarande års riksdag har därför på av Kungl. Majit i proposition
den 3 januari 1941, nr 2, gjord framställning medgivit, att posten finge
under budgetåret 1940/41 överskridas med högst 24,000 kronor.
Tillkallandet av tillfälliga sakkunniga har måst ske i något större utsträckning
än närmast föregående budgetår.
Yad härefter angår anslagsbehovet för budgetåret 1941/42 torde man böra
räkna med att luftskyddsinspektionens arbetsuppgifter jämväl för nästa
budgetår komma att bliva mycket omfattande, även örn man bör kunna utgå
från att en viss minskning kommer att inträda. Försiktigheten bjuder emellertid
att ej räkna med lägre anslagsbehov för nästa budgetår än för det innevarande.
Till de av mig föreslagna ordinarie befattningshavarna, överdirektören
och de två luftskyddsinspektörerna torde under en ny anslagspost avlöningar
till ordinarie tjänstemän böra upptagas ett anslag av 36,000
kronor.
Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, är i gällande stat upptagen till 100,000 kronor. Från denna
anslagspost bestridas för närvarande arvoden åt, bland andra, luftskyddsinspektören,
inspektörsassistenten och de två luftskyddskonsulenterna, sammanlagt
uppgående till 41,500 kronor. För nästa budgetår kommer i enlighet
med vad ovan sagts lön till dessa befattningshavare ej att utgå i form av
arvode och följaktligen ej att belasta ifrågavarande anslag. Emellertid anser
jag i trots härav, med hänsyn till den nuvarande belastningen å anslagsposten,
densamma böra beräknas till samma belopp, som det för innevarande
budgetår upptagna. Hänsyn har härvid även tagits till inspektionens förslag,
att årsarvodena till de tre fast anställda sakkunniga måtte bestämmas till ett
6
Statsutskottets utlåtande Nr 203.
fixerat belopp av 1,200 kronor för år, vilket förslag jag förordar. Det torde
få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser rörande
arvodespostens användning.
Posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal torde böra
upptagas med ett belopp av i runt tal 185,000 kronor, i vilket belopp även
inräknats avlöningarna till samtliga vid inspektionens förråd anställda förrådsarbetare,
vilka nu i viss utsträckning avlönats från anslaget till anskaffande
av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål m. m.
Slutligen torde posten till rörligt tillägg böra uppräknas till 10,000
kronor.
Enligt departementschefens beräkningar skulle alltså inspektionens avlöningsanslag
för nästa budgetår uppgå till sammanlagt (36,000 + 100,000 +
185.000 + 10,000) 331,000 kronor.
I förenämnda motion, I: 240, har hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr 272 angående anvisande av vissa
anslag till det civila luftskyddet måtte besluta, att de tvenne föreslagna luftskyddsinspektörerna
skola uppföras å ordinarie stat i 27 :e lönegraden.
Körande de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan får utskottet
hänvisa till motionen.
Luftskyddsinspektionen: Omkostnader.
Till ifrågavarande ändamål har för ett vart av budgetåren 1939/40 och
1940/41 anvisats ett anslag av 58,000 kronor.
För nästa budgetår föreslås upptagande av en ny post till sjukvård m. m.
med 1,000 kronor. Posten till reseersättningar föreslås höjd med 20,000
kronor. Posten till expenser föreslås böra uppräknas från för innevarande
budgetår beräknade 23,000 kronor till 70,000 kronor, så att densamma kommer
att motsvara de verkliga utgifterna för ifrågavarande ändamål. Till publikationstryck
skulle enligt Kungl. Majlis förslag erfordras ett från 15,000 till
50.000 kronor förhöjt belopp för bland annat utgivande av omarbetade upplagor
av de av inspektionen utfärdade anvisningarna.
Till omkostnader skulle alltså för nästa budgetår erfordras (58,000 + 1,000
+ 20,000 + 47,000 + 35,000 =) 161,000 kronor.
Civilt luftskydd: Alarmeriugsauordiiingar.
Till alarmeringsanordningar lia hittills anvisats tillhopa 3,647,000 kronor.
För nästa budgetår beräknas till drift- och underhållskostnader för alarmeringsanläggningar
m. m. 86,000 kronor. För anskaffande av ytterligare ett
antal larmaggregat har räknats med ett belopp av 35,000 kronor samt för
fortsatt utbyggande av telefonalarmeringsanläggningar 140,000 kronor. Under
anslaget till civilt luftskydd: alarmeringsanordningar erfordras sålunda
(86,000 + 35,000 + 140,000 =) 261,000 kronor.
Civilt luftskydd: (^skyddsutrustning.
Luftskyddsinspektionen hemställde i sin skrivelse den 28 september 1940,
att för ifrågavarande ändamål måtte för budgetåret 1941/42 anvisas ett
Statsutskottets utlåtande Nr 203.
7
till 2,300,000 kronor avrundat belopp. I anledning av framställning från inspektionen
hemställde Kungl. Majit i propositionen nr 67 till 1940 års urtima
riksdag, att riksdagen å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1940/41 måtte anvisa till Civilt luftskydd: Gasskyddsutrustning ett reservationsanslag
av 1,700,000 kronor. Denna Kungl. Maj:ts framställning bifölls
av riksdagen.
Departementschefen har nu föreslagit, att återstoden av det av luftskyddsinspektionen
begärda beloppet, 525,000 kronor, måtte av riksdagen anvisas.
Därjämte har departementschefen gjort viss anmälan beträffande beställandet
av vissa luftreningsaggregat för skyddsaggregat.
Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel
för förbrukningsändamål m. m.
Till förevarande ändamål ha anvisats för budgetåret 1939/40 150,000
kronor och för budgetåret 1940/41 500,000 kronor.
Luftskyddsinspektionen har hemställt örn anvisande av dels 450,000 kronor
för anskaffande av övningsmateriel, dels 15,000 kronor för undervisningsmateriel
vid statens luftskyddsskola, dels 25,000 kronor för transport av luftskyddsmateriel
m. m., dels 35,000 kronor för avlönande av vid inspektionens
förråd anställda förrådsarbetare m. fl., dels ock 5,000 kronor för viss ersättning
åt föreståndarna vid vissa gasskyddslaboratorier.
Emot luftskyddsinspektionens beräkningar har departementschefen intet
haft att erinra.
Civilt luftskydd: Luftskyddsövningar.
I enlighet med luftskyddsinspektionens förslag har departementschefen
för fortsatta övningar med civila luftskyddets personal beräknat ett belopp
av 50,000 kronor.
Civilt luftskydd: Försöksverksamhet.
Till ifrågavarande ändamål är för innevarande budgetår under anslagsposten
Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål
m. m. beräknat ett belopp av 30,000 kronor. För förevarande ändamål
erforderliga medel hava från och med nästa budgetår ansetts böra beräknas
under särskilt anslag.
Luftskyddsinspektionen har i sin skrivelse den 28 september 1940 ansett
att för nästkommande budgetår ett belopp av 40,000 kronor bör beräknas för
inspektionens egen försöksverksamhet. Därjämte har inspektionen föreslagit,
att ett belopp av 25,000 kronor måtte ställas till inspektionens förfogande att
användas till bidrag till täckande av kostnader för den försöksverksamhet, som
utföres av försvarsväsendets kemiska anstalt för inspektionens räkning.
Departementschefen har för egen del anfört följande (sid. 24):
Mot luftskyddsinspektionens beräkningar har jag intet att erinra.
I detta sammanhang får jag anmäla en skrivelse från luftskyddsinspektionen
av den 13 mars 1941, däri inspektionen hemställt, att, då något bidrag
8
Statsutskottets utlåtande Nr 203.
till täckande av kostnaderna för den försöksverksamhet, som av försvarsväsendets
kemiska anstalt utfördes för inspektionens räkning, ej anvisats för
budgetåret 1940/41, Kungl. Majit måtte bemyndiga inspektionen att av den
besparing, som enligt inspektionens förmenande för sagda budgetår bomme
att uppstå å reservationsanslaget till civilt luftskydd: gasskyddsutrustning,
till försvarsväsendets kemiska anstalt utbetala högst 25,000 kronor som bidrag
till ifrågavarande försöksverksamhet. Därest riksdagen ej har något att erinra
däremot, har jag för avsikt föreslå Kungl. Majit att bifalla inspektionens framställning.
Civilt luftskydd: Statens luttskyddsskola.
För ifrågavarande ändamål har för budgetåret 1940/41 anvisats ett förslagsanslag
av 45,500 kronor.
För nästa budgetår har luftskyddsinspektionen beräknat medelsbehovet till
40,000 kronor. Mot detta förslag har departementschefen intet haft att erinra.
Civilt luftskydd: Bidrag till enskilda sammanslutningar för
utbildning av luftskyddspersonal m. m.
För ifrågavarande ändamål har å riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisats
ett anslag av 120,000 kronor. Därav har avsetts ett belopp av 100,000
kronor för bidrag till riksluftskyddsförbundet och ett belopp av 20,000 kronor
för bidrag till föreningen svenska röda korset.
Å tilläggsstat I till riksstaten för nämnda budgetår har vidare för samma
ändamål anvisats ett anslag av 125,000 kronor. Av beloppet avsågos 100,000
kronor för möjliggörande av en forcering av den av riksluftskyddsförbundet
bedrivna utbildningen av hemskyddspersonal och 25,000 kronor för understödjande
av genom enskild sammanslutning anordnad korrespondensundervisning.
Å riksstaten för innevarande budgetår har uppförts ett anslag av 240,000
kronor, därav 200,000 kronor beräknats för riksluftskyddsförbundets och
40,000 kronor för röda korsets verksamhet.
Slutligen har 1940 års urtima riksdag å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1940/41 anvisat ett anslag av 25,000 kronor, vilket anslag avsetts
att tilldelas röda korset.
I enlighet med luftskyddsinspektionens förslag har departementschefen
för ifrågavarande ändamål för nästa budgetår beräknat 477,600 kronor, varav
427,600 kronor till riksluftskyddsförbundet och 50,000 kronor till föreningen
svenska röda korset.
Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner för anordnande av vissa
skyddsrum.
För ifrågavarande ändamål hava av 1937, 1938, 1939 och 1940 års riksdagar
anvisats sammanlagt 11,800,000 kronor. Härjämte har innevarande års riksdag
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisat ytterligare
2,000,000 kronor. För sistnämnda budgetår ha anvisats sammanlagt 3,000,000
kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 203.
9
Bidrag kan utgå för tillgodoseende av behovet av ledningscentraler, av
skyddsrum för aktiv personal och hjälpplatser samt av offentliga skyddsrum.
Av de anvisade medlen har ett sammanlagt belopp av 1,500,000 kronor
avsetts för bidrag till skyddsrum vid hamnarna.
Statsbidrag utgår som regel med två tredjedelar av de verkliga kostnaderna.
Skattetyngd kommun, vars invånare med hänsyn till kommunens utsatta
läge eller andra omständigheter äro i särskilt behov av skyddsrum, kan dock
erhålla högre bidrag. Bidrag får emellertid aldrig överstiga nio tiondelar av
den verkliga kostnaden.
Statsbidrag till skyddsrum i undervisningsanstalter.
Lagen den 1 mars 1940 (nr 119) örn skyldighet för ägare av anläggningar
och byggnader att anordna skyddsrum m. m. föreskriver bland annat, att
anläggning, som inrymmer undervisningsanstalt och är avsedd att hysa minst
25 personer, skall förses med skyddsrum (2 §). Skyddsrum skall såvitt
möjligt kunna hysa så många människor, som i allmänhet kunna antagas
samtidigt besöka eller vara sysselsatta eller bosatta eller eljest vistas inom
anläggningen eller den del därav, för vilken skyddsrummet anordnas (3 §).
Enligt 14 § samma lag äger länsstyrelsen helt eller delvis medgiva befrielse
från inrättande av skyddsrum i nu nämnd anläggning, örn inrättandet prövas
medföra oskälig kostnad eller ock sådan befrielse kan medgivas utan eftergivande
av skäliga anspråk på luftskydd. Skyldigheten att anordna skyddsrum
åligger undervisningsanstaltens ägare (11 §). I regel torde det sålunda
bliva kommunerna, som få bära kostnaderna härför. Skyldighet att anordna
skyddsrum gäller, enligt 1 § kungörelsen den 1 mars 1940 (nr 120) angående
inrättande av skyddsrum för anläggningar och byggnader m. m., endast inom
luftskyddsorter.
Till länsstyrelserna har inkommit ett stort antal ansökningar örn dispens
från anordnande av skyddsrum i undervisningsanstalter. I en del fall torde
sådan dispens ha medgivits. Tveksamhet har emellertid i många fall uppstått
beträffande spörsmålet, i vilken utsträckning dispens borde meddelas.
I skrivelse den 9 maj 1940 har luftskyddsinspektionen på anförda skäl
hemställt, att Kungl. Majit ville antingen förordna, att inom luftskyddsorter
skolundervisningen vid de under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalterna
vid krig omedelbart skulle inställas, eller ock, därest Kungl.
Majit icke skulle dela den av myndigheterna ovan uttalade uppfattningen,
meddela sådana direktiv rörande den omfattning, i vilken undervisningen
vid berörda anstalter vid krig skulle uppehållas att länsstyrelserna erhölle
erforderlig grund för bedömande av, i vilken utsträckning kravet på skyddsrum
inom skolbyggnader skulle upprätthållas.
I yttrande över luftskyddsinspektionens framställning har skolöverstyrelsen
bland annat anfört följande (sid. 31):
Inrättandet av skyddsrum vid undervisningsanstalter bör göras obligatoriskt
endast i de fall, där undervisningen icke anses kunna nedläggas trots
inträdande risker för flygangrepp. Skyldigheten att anordna skyddsrum
10
Statsutskottets utlåtande Nr 203.
komme under sådana förhållanden huvudsakligen att gälla i fråga om verkstadsskolor
och liknande skolformer.
Anläggning av skyddsrum i skolbyggnader bör genom tjänliga åtgärder
uppmuntras. Antalet och storleken av skyddsrummen torde därvid böra avpassas
efter de behov av offentlig art, som byggnaden vid krig kan tänkas
tjäna.
Frågan örn undervisningens inställande i händelse av krig bör av vederbörande
skolmyndigheter prövas alltefter omständigheterna vid krigsutbrottet.
Av statsrådsprotokollet inhämtas vidare, att i det inom luftskyddsinspektionen
utarbetade förslaget till ny luftskyddslag i det mot 2 § i nuvarande
skyddsrumslagen svarande stadgandet (9 §) undervisningsanstalterna undantag^
från de anläggningar, som skola vara försedda med skyddsrum. I motiveringen
härför hade anförts, att frågan örn ägare till undervisningsanstalt
skulle kunna åläggas skyldighet förse anstalten med skyddsrum vore helt
avhängig av den omständigheten, huruvida undervisningen vore avsedd att
under krig och luftskyddsberedskap pågå vid anstalten. Erfarenheterna från
den senaste tidens krigshändelser hade ansetts utvisa, att man under ett krig
måste inrikta sig på att hålla skoleleverna borta från de för luftanfall utsatta
orterna så länge kriget varade. Utredningen hade emellertid förutsatt, att
andra skäl kunde påkalla anordnande av skyddsrum. Härom hade i utredningen
anförts följande (sid. 33):
I åtskilliga fall komma undervisningsanstalterna att i händelse av krig
eller krigsfara tagas i anspråk för särskilda ändamål av civil eller militär
myndighet. Beroende på krigsfallet och andra omständigheter kan detta ianspråktagande
bliva av längre eller kortare varaktighet, varjämte det militära
ianspråktagandet kan komma att hänföra sig till allenast vissa delar av
landet. I den mån ifrågavarande myndigheter avse att utnyttja undervisningsanstalterna,
torde de själva hava att förse dem med erforderliga skyddsutrymmen.
För omhändertagande av personer, vilka blivit hemlösa till följd av att
deras bostäder mer eller mindre förstörts vid luftanfall, torde behov av
reservlokaler med tillgång till skyddsrum uppkomma. Dessa reservlokaler
skulle nämligen tjäna såsom upptagningsplatser, till vilka ifrågavarande
hemlösa kunde söka sig, och där de fingo kvarstanna till dess andra bostäder
kunnat anvisas. För det nu angivna ändamålet torde undervisningsanstalterna
i regel vara lämpliga. De skyddsrum, som äro avsedda för ovannämnda
»utbombade» personer, torde böra hänföras till kategorien offentliga skyddsrum
och anordnandet av desamma alltså åligga vederbörande kommun. På
grund av att det i viss utsträckning även måste anses vara ett statligt intresse
att skyddsrum anordnas för ifrågavarande hemlösa personer förutsättes, att
kommunerna vid anordnandet av skyddsrummen erhålla statsbidrag enligt
enahanda grunder, som gälla vid anordnande av offentliga skyddsrum i övrigt.
Beträffande kostnaderna för anordnande av skyddsrum har i utredningen
anförts följande (sid. 33):
I av luftskyddsinspektionen angivna riktlinjer för planläggningen av
reservutrymmen för hemlösa personer har angivits, att ifrågavarande planläggning
borde ske inom samtliga luftskyddsorter samt tills vidare omfatta
ungefär 1—5 procent av ortens fredstidsbefolkning, därvid 1 procent skulle
gälla för de större orterna och 5 procent för de minsta orterna. Efter en
Statsutskottets utlåtande Nr 203.
11
medelprocent av 2.5 procent skall planläggningen sålunda för samtliga luftskyddsorter
ske för sammanlagt omkring 90,000 personer. Efter en beräknad
skyddsrumskostnad av 60 kronor per person uppgå sammanlagda kostnaderna
för anordnande av skyddsutrymme för hemlösa personer till omkring 5.4
miljoner kronor, varvid staten såsom ovan nämnts synes böra bidraga med
omkring 3.6 miljoner kronor. Anordnande av dylika skyddsutrymmen kan
utgöra ett lämpligt medel att motverka eller minska förekomsten av arbetslöshet.
Örn det däremot skulle anses, att undervisningsanstalterna böra förses
med skyddsrum för undervisningsändamål, utvisar en inom luftskyddsinspektionen
verkställd utredning — till grund för vilken har legat elevantalet vid
de under skolöverstyrelsens överinseende stående läroanstalterna inom luftskyddsorterna
— att det antal skyddsrumsplatser, som kan anses vara erforderligt
för lärare och elever, uppgår till omkring 200,000. Efter en beräknad
genomsnittskostnad per skyddad person av 60 kronor uppgå kostnaderna sålunda
till i runt tal 12 miljoner kronor. Med tillämpning av de i ovannämnda
skrivelse angivna beräkningsgrunderna kunna kostnaderna avsevärt reduceras
och synes ett belopp av högst omkring 6 miljoner kronor kunna ifrågakomma.
I yttrande över lagförslaget har skolöverstyrelsen uttalat som sin mening
att skyldigheten att inrätta skyddsrum vid undervisningsanstalter borde vara
obligatorisk endast i de fall, där undervisningen icke kunde nedläggas trots
inträdande risker för flygangrepp, alltså i främsta rummet vid verkstadsskolor
och liknande skolformer. Anläggning av skyddsrum i skolbyggnader borde
dock genom tjänliga åtgärder uppmuntras.
Departementschefen har för egen del anfört följande (sid. 34 o. f.):
Enligt lagen den 1 mars 1940 (nr 119) örn skyldighet för ägare av anläggningar
och byggnader att anordna skyddsrum m. m. skall skyddsrum anordnas
i anläggning, som inrymmer undervisningsanstalt och är avsedd att hysa
minst 25 personer. Länsstyrelse äger emellertid helt eller delvis medgiva
befrielse härifrån, örn inrättandet av skyddsrum prövas medföra oskälig
kostnad eller ock sådan befrielse kan medgivas utan eftergivande av skäliga
anspråk på luftskydd. Under den tid av något mer än ett år, varunder lagen
varit i kraft, ha till länsstyrelserna inkommit ett stort antal dylika dispensansökningar.
Till stöd för dessa ansökningar har anförts — förutom att anordnandet
av skyddsrum skulle medföra oskäliga kostnader — att i händelse
av krig bortflyttning av skolbarn från orten vore planlagd, att anstalten
komme att tagas i anspråk som militär förläggning, beredskapssjukhus eller
dylikt samt att undervisningen sålunda på grund härav ej kunde fortsätta.
Hos länsstyrelserna har tvekan uppstått, om och i vad mån sådana skäl kunde
godtagas för medgivande av befrielse från anordnande av skyddsrum. Till
följd härav har luftskyddsinspektionen i skrivelse till Kungl. Majit hemställt,
att Kungl. Majit måtto antingen förordna att inom luftskyddsorter skolundervisningen
vid de under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalterna
vid krig skulle omedelbart inställas eller ock meddela direktiv rörande i vilken
utsträckning undervisningen vid nämnda läroanstalter skulle uppehållas.
T det förslag till ny luftskyddslag, som utarbetats inom luftskyddsinspektionen,
har undervisningsanstalter ej medtagits bland de anläggningar,
i vilka skyldighet att anordna skyddsrum skulle föreligga. Enligt samma förslag
skulle emellertid kommun åläggas ombesörja, att inom kommunen funnes
reservlokaler med tillgång till skyddsrum, i vilka vid luftanfall skydd kunde
beredas personer, som blivit husvilla till följd av att deras bostäder skadats
12
Statsutskottets utlåtande Nr SOS.
viel bombanfall. Som sådana reservlokaler ha undervisningsanstalter ansetts
som regel vara lämpliga. Endast de av nämnda anstalter, som avsåges som
reservlokaler, skulle sålunda enligt förslaget förses med skyddsrum. Därvid
förutsattes, att statsbidrag till kommunerna för anordnandet av skyddsrummen
skulle utgå enligt enahanda grunder, som gälla för anordnande av offentliga
skyddsrum i övrigt.
Då förslaget till lag örn skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader
att anordna skyddsrum m. nr. behandlades av 1940 års riksdag, uttalade
riksdagen, under hänvisning till första lagutskottets utlåtande i ämnet, att det
med hänsyn till tidsläget måste anses ofrånkomligt att föreslagna åtgärder
till skydd mot luftanfall i erforderlig omfattning vidtoges snarast möjligt.
Härvid åsyftades även åtgärder för undervisningsanstalters förseende med
skyddsrum. Sedan nämnda uttalande gjordes, anser jag intet hava inträffat,
som skulle kunna föranleda en lindring av bestämmelsen att undervisningsanstalter
skola förses med skyddsrum. Snarare torde -— av senare inträffade
händelser att döma —- motsatsen vara fallet. Då ett fientligt överfall, inlett
av ett bombangrepp mot städer och andra viktigare orter, kan komma så gott
som utan föregående varsel och utan att luftskyddsmyndigheterna å respektive
luftskyddsorter hinna underrättas, förefinnes stor risk för att ett sådant
angrepp kan komma att insättas under pågående undervisning. Möjlighet för
lärare och elever att söka skydd i ett i undervisningsanstalten eller dess
omedelbara närhet beläget skyddsrum måste för sådant fall förefinnas. Någon
anledning att beträffande undervisningsanstalter dispensera från lagens bestämmelser
i större utsträckning än i fråga örn andra anläggningar anser jag
ej föreligga, utan det framstår tvärtom som angeläget att skyddsrum i dylika
anstalter i så stor utsträckning som möjligt och med det snaraste komma till
utförande. Med sitt ofta friliggande läge torde just skolbyggnader bliva
särskilt utsatta för bombanfall.
För omhändertagande av personer, vars bostäder blivit obeboeliga genom
luftanfall, torde undervisningsanstalterna, sedan dessa försetts med skyddsrum,
i regel lämpa sig mycket väl. Därigenom att så gott som samtliga undervisningsanstalter
å luftskyddsorter förses nied skyddsrum, tillgodoses behovet
av reservlokaler. Skyddsrummen i undervisningsanstalterna komma sålunda att
tjäna det dubbla syftet att bereda skydd för lärare och elever så länge undervisning
pågår och därefter bereda skydd för i anstalten inkvarterade, vare sig dessa
äro hemlösa personer, militär eller andra. På grund av att det i viss utsträckning
måste anses vara ett statligt intresse att skyddsrum anordnas i undervisningsanstalter,
förordar jag, att kommunerna för anordnande av dylika skyddsrum
må komma i åtnjutande av statsbidrag enligt enahanda grunder, som
gälla vid anordnande av skyddsrum för gatutrafikanter, för vilka grunder
redogjorts i propositionen nr 165 till 1940 års lagtima riksdag. Statsbidrag
bör alltså som regel utgå med två tredjedelar av kostnaden men torde under
vissa, i sagda proposition närmare angivna omständigheter, kunna utgå med
högre belopp, dock högst nio tiondelar av den verkliga kostnaden. I fråga om
statsbidrag till skyddsrum i undervisningsanstalter, vilka äro avsedda att
tagas i anspråk som beredskapssjukhus eller annexlokaler till sådana sjukhus,
torde böra gälla vad därom finnes särskilt stadgat. De skyddsrum, som anordnats
eller äro avsedda att anordnas för undervisningsanstalt i dess egenskap
av beredskapssjukhus, torde nämligen som regel vara tillräckliga även
för att skydda lärarpersonal och elever under den tid undervisningen pågår.
I fråga örn statsbidrag till kostnader för anskaffande av inventarier till
skyddsrum i undervisningsanstalter ävensom rätten att besluta rörande statsbidrag
till sådana skyddsrum torde böra gälla enahanda bestämmelser som
de, vilka gälla beträffande skyddsrum för gatutrafikanter.
Statsutskottets utlåtande Nr 203.
13
I fråga om sådana undervisningsanstalter, vid vilka det ur försvarets eller
folkförsörjningens intresse är angeläget, att undervisningen under krig fortgår
eller rentav utvidgas trots inträdande risker för flygangrepp, såsom verkstadsskolor,
tekniska läroverk och skolor, textilinstituten, m. fl. anser jag
kostnaderna för anordnande av skyddsrum helt böra bekostas av statsmedel.
De här förordade grunderna för statsbidrag till skyddsrum i undervisningsanstalter
böra träda i tillämpning snarast möjligt, varjämte Kungl. Majit bör
äga befogenhet att i överensstämmelse med dessa grunder bevilja statsbidrag
för redan anordnat eller påbörjat dylikt skyddsrum.
Statens kostnader för anordnande av skyddsrum i undervisningsanstalter
å luftskyddsorter har av luftskyddsinspektionen uppskattats till i runt tal
6,000,000 kronor. Det ställer sig givetvis ganska svårt att närmare fixera
denna kostnad. Emellertid anser jag ett belopp av 4,000,000 kronor för ändamålet
bliva erforderligt under nästa budgetår. Kostnaderna torde böra utgå
från reservationsanslaget till bidrag till kommuner för anordnande av vissa
skyddsrum, varför sagda belopp bör tillföras nämnda anslag.
I förenämnda motion nr II: 330 har hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att reservskyddsrum i undervisningslokaler sådana som folkskolor, läroverk
och liknande undervisningsanstalter endast böra anläggas i den mån, som de
kunna betingas av risker för lärare och elever som kunna föranledas av ett
oväntat krigsutbrott med fara för luftanfall, samt därutöver i en utsträckning,
som kan befinnas påkallad av militära behov, och att kostnaderna för sådana
skyddsrum helt bekostas av statsmedel.
I fråga örn vad motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får utskottet
hänvisa till motionen.
Civilt luftskydd: Arvodeu till vissa luftskyddschefer.
Sedan Kungl. Maj :t genom brev den 5 juli 1940 uppdragit åt luftskyddsinspektionen
att avgiva förslag till bestämmelser om arvoden åt sådana luftskyddschefer,
vilka ej vore befattningshavare vid polisväsendet, har luftskyddsinspektionen
med skrivelse den 12 augusti 1940 inkommit med dylikt förslag.
Luftskyddsinspektionen har därvid förordat, att avlöning till luftskyddschef
och ställföreträdande luftskyddschef skall bestämmas i huvudsaklig
överensstämmelse med förordningen örn grunderna för avlöning av viss
personal tillhörande det allmänna luftskyddet. Därvid syntes enligt inspektionen
en höjning av daglönen böra ske utöver de 40 procent, som voro angivna
i nämnda förordning. En dylik förhöjning av lönen för luftskyddschef
syntes i allmänhet böra ligga inom skalan 50—100 procent beroende på
ortsklassen och övriga omständigheter. I undantagsfall syntes förhöjningen
böra kunna bestämmas till högst 150 procent.
Över inspektionens förslag har statskontoret avgivit yttrande (sid. 40
och 41).
Departementschefen har för egen del anfört (sid. 43 o. f.):
Såsom förut nämnts förutsattes vid luftskyddslagens tillkomst, att, i den
mån luftskyddschefsbefattningarna innehades av personer utanför polisen,
befattningarna skulle äga karaktären av medborgerliga förtroendeuppdrag.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 203.
Under den tid som förflutit sedan luftskyddstillstånd i april 1940 påbjöds
hava förhållandena emellertid obestridligen tett sig väsentligt olika mot vad
vid luftskyddslagens tillkomst kunde beräknas. De till följd av tidsutvecklingen
stegrade anspråken på luftskyddsorganisationens effektivitet hava
medfört, att det visat sig taga längre tid än beräknat att få de nödvändiga
luftskyddsåtgärderna genomförda i den utsträckning att man kan anse sig
hava själva uppbyggnadsperioden inom luftskyddet bakom sig. Det kan enligt
min mening utan tvekan fastslås, att luftskyddet under våren 1940 befann sig
i en utvecklingsperiod, som ställde betydande krav på luftskyddschefernas
arbetsförmåga och initiativ. I detta läge påbjöds luftskyddstillstånd, varav
följde såväl en ytterligare ökning av arbetsuppgifternas omfattning som en
stegring av det ansvar som kom att åvila luftskyddscheferna. En betydande
ökning av arbetsbördan i fråga örn ett oavlönat förtroendeuppdrag medför
emellertid svårigheter att kunna för sysslan välja den lämpligaste och synes
mig därför böra föranleda övervägande, huruvida förutsättningarna för att
uppdraget skall vara oavlönat fortfarande äro för handen.
Örn länsstyrelsen finner sig böra för luftskyddschefsbefattningen förvärva
en utanför polisen stående person, är det givetvis av största intresse att
kunna förvärva den för uppdraget lämpligaste. En omständighet, som kan
antagas hava ökat svårigheterna härvidlag är, att innehavare av åtskilliga av
krisförhållandena föranledda allmänna uppdrag tillerkänts ersättning, oaktat
uppdragen måhända få anses mindre betungande än uppdraget att vara luftskvddschef.
''Slutligen kan man icke underlåta att taga viss hänsyn till att den luftskyddschefen
underordnade personalen uppbär ersättning under luftskyddstilistånd.
Nu angivna omständigheter hava lett mig till den uppfattningen att de
förhållanden, som under senaste året rått och alltjämt råda inom luftskyddet,
motivera, att arvode tillerkännes de luftskyddschefer, som ej äro befattningshavare
vid polisväsendet.
I sitt i ärendet avgivna förslag har luftskyddsinspektionen med luftskyddscheferna
jämställt de ställföreträdande luftskyddscheferna. Enligt den i 4 §
luftskyddskungörelsen använda terminologien finnas ställföreträdande luftskyddschefer
av olika slag och med varierande arbetsuppgifter. Anledning
förefinnes icke att i detta sammanhang taga hänsyn till andra än vice luftskyddschefer.
Dessas uppgift inskränker sig visserligen enligt luftskyddskungörelsen
till att inträda i luftskyddschefens ställe, då denne är hindrad att
utöva befattningen. I praktiken har emellertid i många fall en arbetsuppdelning
skett mellan luftskvddschefen och vice luftskyddschefen. I luftskyddsområde
med mera än en luftskyddsort har sådan arbetsuppdelning i allmänhet
brukat ske på det sätt att luftskyddschefen handhaft den omedelbara ledningen
allenast å en av luftskyddsorterna, medan å den eller de övriga den
omedelbara ledningen — under luftskyddschefens inseende — handhafts av
en ställföreträdande luftskyddschef. Jag finner mig dock icke kunna i sådana
fall såsom allmän regel medgiva rätt för ställföreträdande luftskyddscheferna
att åtnjuta arvode. För att emellertid kunna åvägabringa en rättvis ordning
i sådana undantagsfall då ställföreträdande luftskyddschefen uppenbarligen
har med luftskyddschef kvalitativt och kvantitativt likvärdiga arbetsuppgifter
bör möjlighet finnas för Kungl. Majit att efter prövning i varje särskilt fall
tillerkänna ställföreträdande (vice) luftskyddschef arvode.
Det torde av sammanhanget framgå, att då i det föregående talats örn
luftskyddschefer och ställföreträdande luftskyddschefer endast åsyftats de
fall, där dessa uppdrag innehavas av personer, som ej äro befattningshavare
Statsutskottets utlåtande Nr 203.
15
vid polisväsendet. Vid skilda tillfällen kava emellertid framförts krav på att
även befattningshavare vid polisväsendet borde tillerkännas arvode för sitt
sysslande med luftskyddet. Jag är väl medveten örn att det under det senaste
året inneburit viss påfrestning för polischefer att jämsides med polisuppgifterna
handhava luftskyddsckefskapet inom distriktet. Till vilka åtgärder
de hittills gjorda erfarenheterna härutinnan böra för framtiden
leda, torde böra övervägas vid det fortsatta utredningsarbetet i fråga örn luftskyddslagstiftningen.
1 detta sammanhang måste emellertid såsom utgångspunkt
tagas den nu gällande lagstiftningen, enligt vilken befattningen med
luftskyddet såsom regel ingår i polischefens arbetsuppgifter. Det synes under
sådana förhållanden vanskligt att tillerkänna polischefer eller andra befattningshavare
vid polisväsendet ett tillskott i lönen för arbete, som alltjämt
anses regelmässigt ingå i polisuppgifterna. Jag anser mig därför icke kunna
framlägga något förslag i denna riktning.
Det förslag örn arvode till luftskyddschefer och ställföreträdande luftskyddschefer,
som jag ämnar framlägga, är, såsom nämnts, betingat närmast av de
speciella förhållanden, som varit rådande under senaste året, och därför att
betrakta som ett provisorium utan bindande verkningar för framtiden. Ställning
måste emellertid tagas till frågan, för vilken tid dessa provisoriska bestämmelser
böra gälla.
Det gäller då först frågan, huruvida arvodet bör bestämmas att utgå
retroaktivt. Att en sådan retroaktivitet är med hänsyn till de faktiskt
föreliggande omständigheterna berättigad, torde framgå av vad i det
föregående anförts. Ur andra synpunkter kunna väl skäl anföras i motsatt
riktning. Anledningen till att spörsmålet icke tidigare upptagits till
slutlig behandling är emellertid huvudsakligen den, att det ansetts önskvärt
att samtidigt komma fram till en slutgiltig framtida lösning av spörsmålet.
Tillfälle härtill beräknades }7ppa sig vid den revision av luftskyddslagstiftningen,
som var avsedd att föreläggas den nu samlade riksdagen. Då det
icke synes med rättvisa överensstämmande att låta denna yttre omständighet
inverka på ersättningsrätten för de luftskyddschefer och ställföreträdande
luftskyddschefer, som tjänstgjort under den tid luftskyddstillstånd hittills
rått, förordar jag, att de arvodesbestämmelser jag i det följande vill föreslå
förklaras skola äga tillämpning från och med den 1 juli 1940.
Det föreligger anledning antaga, att det nuvarande luftskyddstillståndet
kommer att fortbestå tills vidare. Man måste också räkna med risken
av en skärpning av det utrikespolitiska läget med därav följande återverkningar
för luftskyddet. Oberoende härav torde direktiv örn en intensifiering
av övningsverksamheten inom luftskyddet vara att förutse. Både på
grund härav och med hänsyn till utvecklingen i övrigt inom luftskyddet torde
under förutsättning att luftskyddstillstånd fortfarande råder någon nämnvärd
nedgång i luftskyddschefens arbetsbörda icke vara att räkna med under nästkommande
budgetår. Under nyssnämnda förutsättning synes arvode därför
böra utgå under hela nästa budgetår, eventuellt dock endast till den tidpunkt
dessförinnan då ny luftskyddslag träder i kraft.
Från dessa utgångspunkter föreslås, att följande principer läggas till grund
för bestämmandet av arvodena:
1. Till luftskyddschef, som ej är befattningshavare vid polisväsendet, utgår
månadsarvode med följande belopp:
i luftskyddsområde, som innehåller luftskyddsort av A-klass med mera än
30,000 invånare 160 kronor,
i luftskyddsområde, som innehåller luftskyddsort av A-klass med mindre
än 30,000 invånare, 120 kronor.
16
Statsutskottets utlåtande Nr H03.
i luftskyddsområde, som innehåller luftskyddsort av B-klass, 80 kronor,
i luftskyddsområde, som innehåller luftskyddsort av C- eller D-klass, 40
kronor.
Finnas inom luftskyddsområdet flera luftskyddsorter, anses två D-orter
eller en C- och en D ort lika med en B ort, två C-orter eller en B- och en
C-ort lika med en A-ort med mindre än 30,000 invånare samt två B örter lika
med en A-ort med mera än 30,000 invånare.
2. Har ställföreträdande (vice) luftskyddschef, som ej är befattningshavare
vid polisväsendet, arbetsuppgifter, vilka uppenbarligen äro i allo likvärdiga
med de arbetsuppgifter, vilka åvila arvodesberättigad luftskyddschef, må
Kungl. Majit på särskild framställning förordna, att till ställföreträdande
luftskyddschefen skall utgå högst 40 procent av det arvode, som enligt 1 punkten
tillkommer luftskyddschefen i området eller som skulle hava tillkommit
den sistnämnde, därest han icke varit befattningshavare vid polisväsendet.
Utgår i sådant fall arvode jämlikt 1 punkten jämväl till luftskyddschefen,
skall detta arvode minskas med det belopp, som uppbäres av ställföreträdande
luftskyddschefen.
3. Har sådan luftskyddschef, som ej är befattningshavare vid polisväsendet,
på grund av sitt arbete inom luftskyddet gått miste örn kontanta avlöningsförmåner
av tjänst eller annan arbetsanställning, äger länsstyrelsen —
under förutsättning att länsstyrelsen finner det icke skäligen hava kunnat
påfordras, att arbetet inom luftskyddet fullgjorts vid sidan av det ordinarie
förvärvsarbetet — tillerkänna luftskyddschefen ersättning för de förmåner av
dylikt slag, vilka han styrker sig hava gått förlustig under ledighet för luftskyddsarbetets
fullgörande.
4. Bestämmelserna gälla från och med den 1 juli 1940 till och med den
30 juni 1942 eller den tidigare tidpunkt då ny lagstiftning örn luftskyddet
träder i kraft, dock allenast under förutsättning att luftskyddstillstånd råder
under sagda tid.
Det är icke avsett att arvode skall uppbäras annat än under tid då luftskyddschef
faktiskt tjänstgör. Något rätt till semester med bibehållet arvode
bör sålunda icke ifrågakomma. Däremot bör länsstyrelsen givetvis ej lägga
hinder i vägen för luftskyddschef eller ställföreträdande luftskyddschef att
erhålla tjänstledighet från respektive uppdrag under den tid han må åtnjuta
semester från sin huvudsakliga sysselsättning. Under sådan tid bör arvode
alltså utgå till den, som faktiskt utövar luftskyddschefskapet (vice luftskyddschefskapet).
Enligt vissa från länsstyrelserna under sistlidne januari infordrade uppgifter
utgjorde antalet luftskyddschef er, som ej voro befattningshavare vid
polisväsendet, 37. Motsvarande antal vice luftskyddschef er kan dels pa
grund av den inom olika län växlande terminologien, dels ock på grund av
ofullständighet i uppgiftsmaterialet — icke exakt angivas men torde belöpa
sig till 275—300. I vilken utsträckning ställföreträdande luftskyddschef kan
komma att av Kungl. Majit tillerkännas arvode kan icke på förhand beräknas.
Jag håller emellertid för troligt, att kostnaderna för arvoden och ersättningar
för mistad inkomst komma att för tiden den 1 juli 1940—den 30 juni 1942
uppgå till omkring 100,000 kronor.
Jag får därför hemställa, att ett förslagsanslag av 100,000 kronor anvisas
å riksstaten för budgetåret 1941/42 under rubriken civilt luftskydd: arvoden
till vissa luftskvddschefer m. m.
I motionen lii 331 har hemställts, att riksdagen matte uttala att i de
fall arvoden redan tillerkänts luftskyddschef respektive ställföreträdande
Statsutskottets utlåtande Nr 203.
17
(vice) luftskyddschef av kommunala medel rätten att utbekomma retroaktiv
arvodesersättning från den 1 juli 1940 skall tillfalla vederbörande kommun
samt att bestämmelsen örn att arvodet till vice luftskyddschef högst kan
nppgå till 40 procent av arvodet till luftskyddschef inom området måtte utgå
ur förslaget till regler för arvodenas beräknande.
Avlöning till blockledare.
Det civila luftskyddet indelas i allmänt luftskydd, industriluftskydd
och enskilt luftskydd. För det enskilda luftskyddet användes i stor utsträckning
jämväl benämningen hemskydd. Envar av dessa grenar av luftskyddet
har sin särskilda, med stöd av luftskyddsförfogandelagen uttagna
personalorganisation.
Den till det allmänna luftskyddet hörande personalen åtnjuter under tjänstgöringen
ersättning. Denna utgår i enlighet med förordningen den 31 maj
1940 (nr 432) om grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det
allmänna luftskyddet; de på grund av 9 § luftskyddsförfogandelagen uttagna
kommunala kårerna avlönas dock jämväl under sin tjänstgöring inom luftskyddet
av vederbörande kommun.
I fråga örn grunderna för bestämmandet av arvode till den, som tjänstgör
under minst tre dagar i följd, får jag hänvisa till den i det föregående under
rubriken Arvoden till vissa luftskyddschefer m. m. lämnade redogörelsen.
Vid tjänstgöring under kortare tid i följd än tre dagar utgår — med vissa
undantag — timlön med en tiondel av daglönen för icke familjeförsörjare,
dock högst för en tjänstgöringstid av tolv timmar under samma dygn.
Hemskyddet inom de olika fastigheterna äro organisatoriskt sammanförda
i kvarter eller block, vilka stå under ledning av en blockledare, som har det
närmaste ansvaret för effektiviteten av hemskydden inom blocket.
I en den 4 september 1940 dagtecknad framställning har luftskyddsinspektionen
hemställt, att blockledare under vissa omständigheter måtte komma
i åtnjutande av ersättning enligt förordningen den 31 maj 1940. Inspektionen
har föreslagit, att till blockledare bör utgå ersättning motsvarande den, som
enligt av inspektionen utfärdade anvisningar tillämpas beträffande gruppchefer
eller personal i motsvarande befälsställning.
Departementschefen har för egen del bland annat anfört (sid. 51):
Det synes mig icke lämpligt att nu taga definitiv ställning till frågan, i
vilken utsträckning ersättning bör i händelse av högsta beredskap inom luftskyddet
utgå till hemskyddspersonal. Denna fråga bör nämligen närmare
övervägas i samband med den kommande revisionen av luftskyddslagstiftningen.
För den händelse beredskapsgrad I inom luftskyddet skulle Wiva
påbjuden innan frågan om ny luftskyddslagstiftning blivit slutligt avgjord,
har jag emellertid för avsikt att — därest riksdagen ej framställer erinran
däremot — genom särskilt beslut tillförsäkra blockledare samma ersättning
under nämnda beredskapsgrad som för närvarande tillkommer personalen vid
det allmänna luftskyddet.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. (1 sami. Nr 203.
1860 41 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 203.
Utskottet.
I likhet med statskontoret- anser utskottet, att den luftskyddsinspektionen
hittills åliggande arbetsbördan icke rimligen kan få bliva avgörande för organisationen
under normala tider och att hållbara utgångspunkter för närvarande
saknas för ett bedömande av det ifrågavarande organets lämpliga ram.
Utskottet delar den av såväl statskontoret som allmänna lönenämnden uttalade
meningen, att organisationen nu icke bör erhålla en sådan utformning,
att en anpassning efter ändrade framtida förhållanden skulle kunna försvåras.
Det synes utskottet, att de uppgifter, som nu med rätt fyllas av luftskyddsinspektionen,
under normala förhållanden kunna med fördel övertagas av
försvarsväsendets personal, som under senare år avsevärt utökats, och att en
särskild fristående organisation på grund härav kan bliva obehövlig.
Utskottet ansluter sig följaktligen till den av statskontoret och allmänna
lönenämnden uttalade meningen, att några ordinarie befattningar icke nu
böra inrättas inom luftskyddsinspektionen. För att underlätta bibehållande
vid inspektionen av befattningshavare med vissa kvalifikationer vill utskottet
dock förorda, att några befattningshavare beredas extra ordinarie anställning,
varigenom de tillförsäkras rätten till tjänste- och familjepension. Utskottet
föreslår att följande extra ordinarie befattningar inrättas inom luftskyddsinspektionen,
nämligen 1 överingenjör, 2 luftskyddsinspektörer och 1 sekreterare.
Yad chefen för luftskyddsinspektionen beträffar Ilar Kungl. Maj:t föreslagit,
att denne bör uppföras å ordinarie stat som överdirektör och chef. Utskottet
delar emellertid statskontorets och allmänna lönenämndens åsikt, att befattningen
bör bibehållas som arvodesbefattning. Allmänna lönenämnden har
ansett, att ett arvode som högst motsvarar avlöning till befattningshavare i
lönegraden C 8 bör utgå. Utskottet föreslår, att arvodet bestämmes till samma
grundbelopp, som upptages i Kungl. Maj:ts förslag eller 16,000 kronor.
Yad angår anslaget till avlöningar vid inspektionen torde detta böra bestämmas
till avlöningsstatens slutsumma 331,000 kronor.
Krigshändelserna lia ingalunda jävat utan tvärtom i hög grad bekräftat
den redan långt tidigare även från riksdagens sida hävdade meningen, att det
moderna luftkriget nödvändiggör synnerligen vidsträckta anordningar för
civilbefolkningens skydd. Ej heller utskottet har funnit skäl för närvarande
frångå den tanke, som legat till grund för 1940 års skyddsrumslagstiftning
och som också kommit till direkt uttryck i lagen nämligen, att jämväl undervisningsanstalterna
böra förses med skyddsrum. Även örn vid krigstillfälle
dessa byggnaders fortsatta bruk för undervisningsändamål ornöj liggöres torde
de dock med all sannolikhet få annan användning, främst för vissa militära
ändamål eller sjukvårdsändamål.
Utskottet vill emellertid tillägga, att frågan örn storleken av de olika
skyddsrummen liksom ock örn hela deras planläggning inrymmer spörsmål,
som kunna kräva olika lösning i det särskilda fallet. En synpunkt som härvid
förtjänar beaktas är huruvida anläggningen kan befinnas behövlig och lämplig
Statsutskottets utlåtande Nr 203.
19
även såsom offentligt skyddsrum för samhällets befolkning. I vissa fall då
det exempelvis kan förutses att en skolbyggnad vid krigstillfälle kommer att
tagas i bruk för visst militärt ändamål torde det vara skäligt, att luftskyddsanläggningen
bekostas av statsmedel. Skyddsrum i undervisningslokaler, som
äro avsedda att disponeras som beredskapssjukhus, må enligt redan gällande
bestämmelser helt bekostas av statsmedel.
I övrigt föranleder propositionen uttalande från utskottets sida endast i
vad angår de föreslagna normerna för arvoden till luftskyddschefer och vice
luftskyddschefer. I anslutning till motionen II: 331 vill utskottet sålunda
framhålla, att skäl torde kunna anföras för att i de fall, då arvoden redan
tillerkänts luftskyddschef respektive vice luftskyddschef av kommunala medel,
rätten att utbekomma retroaktiv arvodesersättning från den 1 juli 1940 bör
tillfalla vederbörande kommun. Utskottet vill likaledes i anledning av sistnämnda
motion ifrågasätta, huruvida ej arvodena till vice luftskyddschefer
vid tillämpning av propositionens normer i vissa fall kunna bli väl knappt
tillmätta, något som kan förtjäna ytterligare beaktas i samband med prövningen
av hithörande arvodesfrågor.
Med åberopande av vad sålunda anförts får utskottet tillstyrka bifall till
propositionen dock med iakttagande av vad ovan anförts i fråga örn luftskyddsinspektionens
stat samt skyddsrum i undervisningsanstalter. Utskottet
hemställer,
A. att riksdagen må
I. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionen II: 330
godkänna av departementschefen förordade grunder för bidrag
av statsmedel till anordnande av skyddsrum i undervisningsanstalter
med tagen hänsyn dock till vad utskottet ovan anfört;
II. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionen I: 240 godkänna följande personalförteckning för luftskyddsinspektionen:
-
Personalförteckning.
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e.
Befattning. Lönegrad.
1 överingenjör ...................................................... Eo 28
2 luftskyddsinspektörer .......................................... Eo 27
1 sekreterare ......................................................... Eo 26;
III. godkänna följande avlöningsstat för luftskyddsinspektionen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1941/42:
Avlöningsstat.
1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis ..................... kronor 126,000
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 195,000
3. Itörligt tillägg, förslagsvis ........................ » 10,000
Summa förslagsanslag kronor 331,000;
20
Statsutskottets utlåtande Nr 203.
IV. å riksstaten för budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln
anvisa
a) till Luftskyddsinspektionen: Avlöningar ett förslagsanslag
av 331,000 kronor;
b) till Luftskyddsinspektionen: Omkostnader ett förslagsanslag
av 161,000 kronor;
c) till Civilt luftskydd: Alarmering sanordningar ett reservationsanslag
av 261,000 kronor;
d) till Civilt luftskydd: Gasskyddssutrustning ett reservationsanslag
av 525,000 kronor;
e) till Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel
för förbrukningsändamål m. m. ett förslagsanslag av 495,000
kronor;
f) till Civilt luftskydd: Luftskyddsövningar ett förslagsanslag
av 50,000 kronor;
g) till Civilt luftskydd: Försöksverksamhet ett förslagsanslag
av 65,000 kronor;
h) till Civilt luftskydd: Statens luftskyddsskola ett förslagsanslag
av 40,000 kronor;
i) till Civilt luftskydd: Bidrag till enskilda sammanslutningar
för utbildning av luftskyddspersonal m. m. ett anslag av 477,600
kronor;
j) till Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner för anordnande av
vissa skyddsrum ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor;
k) till Civilt luftskydd: Arvoden till vissa luftskyddschefer
m. m. ett förslagsanslag av 100,000 kronor;
B. att motionen II: 331 må anses besvarad genom vad utskottet
ovan anfört.
Stockholm den 17 juni 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. B. .JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Asplund, Per Gustafsson, Bernhard Nilsson, Torsten Ström, Heiding, Andrén,
Bäcklund, Karl Andersson, Bäckström och Gillström; samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm,
Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Danielsson, Persson i Falla, Lindberg
i Umeå, Andersson i Malmö, Bergström, Hansson i Rubbestad, Åkerström och
Eriksson i Frägsta.
/Stalsutskottets utlåtande Nr 203.
21
Reservationer:
1) av herrar Johan Bernhard Johansson, Heiding, Andersson i Prästbol och
Andersson i Malmö, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort
hava följande lydelse:
»T samband med sitt antagande år 1937 av luftskyddslagen framhöll riksdagen,
att allmän enighet syntes råda rörande behovet av särskilda skyddsåtgärder
gentemot de faror, som vid krig hota civilbefolkningen. I överensstämmelse
härmed beslöts också vid 1937 års riksdag inrättandet av en
luft shy d d sins pele t i o n. Behovet av ett permanent organ för överinseendet över
det civila luftskyddet — med alla de mångskiftande uppgifter på ordningsoch
polisväsendets, brandskyddets, byggnadsväsendets samt gasskydds- och
sjukvårdstjänstens områden, som falla därunder, och med en betydande
materialförvaltning — har alltså redan långt tidigare varit allmänt erkänt.
Då nu i propositionen föreslås en mera fast organisation av denna myndighet,
kan tvivelsutan som stöd härför också åberopas de senaste årens erfarenheter.
Med hänsyn till dessa erfarenheter torde man lia befogad anledning
antaga, att denna myndighet även på längre sikt sett skall få betydligt mera
omfattande arbetsuppgifter, än man kanske tidigare räknat med. Inspektionens
arbete har naturligen också i hög grad aktualiserats av tidsläget och
det just nu starkt framträdande behovet av en god personalrekrytering. Detta
gäller i all synnerhet de ledande posterna. I allmänhet torde emellertid befattningarna
inom inspektionen tillsvidare böra behållas som arvodestjänster
efter förebild av kristidsförvaltningen i övrigt och med tanke på den rätt
betydande avveckling av vissa arbetsuppgifter, som väl omsider åter skall
bli möjlig.
Från dessa allmänna utgångspunkter vill utskottet tillstyrka Kungl. Majis
förslag att som ordinarie anställa inspektionens chef och två luftskyddsinspektörer.
Däremot kan utskottet ej tillstyrka inrättandet för närvarande
av de tre extra ordinarie befattningarna som överingenjör i lönegraden Eo 28
samt intendent och sekreterare i lönegraden Eo 26.
Ett motionsvis framställt yrkande att de båda som ordinarie föreslagna
befattningarna som luftskyddsinspektör skulle inplaceras i lönegraden A 27
i stället för lönegraden A 26 har utskottet — utan att underskatta de ansvarsfulla
arbetsuppgifter som åvila dessa båda tjänstemän — ej ansett sig kunna
tillstyrka.
Vid bifall till vad utskottet sålunda föreslagit torde anslagsposten till
arvoden, bestämda av Kungl. Maji, böra uppräknas med 30,000 kronor till
130,000 kronor under det posten till avlöningar till övrig icke ordinarie personal
torde kunna sänkas med motsvarande belopp till 155,000 kronor.
Vad angår anslaget till avlöningar vid inspektionen torde detta böra bestämmas
till avlöningsstatens slutsumma 331,000 kronor.
Krigshändelserna ha ingalunda — -- — undervisningsanstalter. Utskottet
hemställer,
22
Statsutskottets utlåtande Nr 203.
A. att riksdagen må
I. i anledning — — — utskottet ovan anfört;
II. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionen I: 240 godkänna följande personalförteckning för luftskyddsinspektionen:
-
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 överdirektör ......................................................... C 8
2 luftskyddsinspektörer .......................................... A26;
lil. godkänna följande avlöningsstat för luftskyddsinspektionen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -
slagsvis ................................................... kronor 36,000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, förslagsvis ..................... » 130,000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 155,000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ » 10,000
Summa förslagsanslag kronor 331,000;
IV. å liksstaten----av 100,000 kronor;
B. att motionen--- — utskottet ovan anfört.»
2) av herr Andrén.
Stockholm 1041. K. L. Beckmans Boktryckeri.