Statsutskottets utlåtande Nr 190.
11
Nr 190.
Ankom till riksdagens kansli den 17 juni 1941 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion angående anslag till bidrag
till verksamheten vid s. k. hemgårdar.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren av fröken Kerstin Hesselgren m. fl. väckt
motion (II: 125) har hemställts, att riksdagen måtte i överensstämmelse med
i motionen angivna riktlinjer såsom bidrag till hemgårdarnas verksamhet för
budgetåret 1941/42 anvisa ett anslag av 69 400 kronor.
Till stöd för nämnda yrkande har i motionen anförts huvudsakligen följande:
Under
de sista 25 åren har i vårt land särskilt i industri- och stadssamhällen
på frivillighetens väg vuxit fram en ny form av social verksamhet:
settlements eller som de på svenska kallas hemgårdar. Denna hemgårdsrörelse
är ett nödvändigt och naturligt led i arbetet på att motverka de
faror för vilka den stigande industrialiseringen utsatt en växande och rotlös
stadsbefolkning. Hemmens möjlighet att fostra barnen och ungdomen
till arbete och yrkesskicklighet, liksom deras betydelse som centrum för fritidssysselsättningar,
har i den moderna storstadsmiljön så gott som försvunnit.
Hemgårdarna betyda för denna stadsungdom och delvis även för de
äldre en ersättning för vad det egna hemmet inte längre kan ge.
Deras syfte är att skapa gemenskap mellan skilda klasser, generationer och
livsområden. Hemgårdarna ordna praktiska och teoretiska kurser, studiecirklar,
pojk- och flickklubbar samt sysselsätta barnen efter skoltiden och
ta hand om de minsta i barnkrubbor och barnträdgårdar. De samla också de
vuxna till föräldraaftnar, samtal, föredrag och fester.
För att hjälpa varandra i det gemensamma arbetet ha hemgårdarna bildat
en samorganisation: Riksförbundet Sveriges hemgårdar.
Till ytterligare belysning av hemgårdarnas betydelse och den anda som
där råder må anföras, att barnen och de unga då de komma in i hemgårdarnas
gemenskapsatmosfär skyddas från skadliga inflytelser och förhjälpas
att från början få en positiv inställning till samhället. Den som vet
något örn pubertetsårens vansklighet i en tid då hemmen lia föga grepp
örn de unga, den som känner kamraters inflytande på varandra i denna
ålder, har inte svårt att inse vad det betyder, alt de ungas benägenhet att
gå i flock — bilda ligor och gäng — tidigt länkas in i rätta banor genom det
kamratskap, som en klubb nied ideell och opolitisk inställning erbjuder.
Kring hemgården hildas efter hand en vid krets av människor, som känna
att de här lia vänner, som de kunna gå till för att få råd och hjälp. Därigenom
får den ett inflytande i större kretsar. Sammanförandet i en hemliknande
12
Statsutskottets utlåtande Nr 190.
miljö av människor från olika arbetsområden och samhällsskikt i gemensam
strävan för personlig utveckling och karaktärsdaning är ägnat att utjämna
för folkgemenskapen hinderliga motsättningar och främja inbördes förtroende
och en god medborgaranda. Hemgårdarna bidra sålunda till folkgemenskapens
stärkande.
Med de aktuella förhållandena för ögonen synes hemgårdarnas verksamhet
mer av behovet påkallad än någonsin. Härvid torde man framför allt
böra tänka på den hotande utbredningen av arbetslösheten och den osäkerhet
som överhuvudtaget råder på arbetsmarknaden med nödtvungna omflyttningar
av arbetskraften.
Från alla håll påfordras åtgärder till ungdomens skydd och fostran, och
det skulle egentligen behövas ett nät av hemgårdar över hela landet. Det
vore då synnerligen oklokt och oekonomiskt om den verksamhet, som redan
bedrives med utomordentliga uppoffringar från enskilda medborgares sida,
nu på grund av alltför stora ekonomiska svårigheter tvingades inskränka sig.
Fastmer böra de redan existerande hemgårdarna beredas tillfälle utvidga sin
verksamhet bland den ungdom som är i trängande behov av deras moraliska
stöd.
Motionärerna vilja medverka till varje form av klokt sparande och inse
väl vilka krav ulgitterna för försvaret ställa på landets ekonomi, men anse
samtidigt att allt som nedlägges på försvaret mister sin mening om folkmaterialet
förfares.
Det är ett känt och skrämmande faktum att ungdomsbrottslighet och alkoholmissbruk
under de senaste åren befunnit sig i stigande särskilt bland
de mycket unga.
Till detta kommer nu den press på sinnena som läget utövar och det förråande
och förvildande inflytande som kriget i och för sig medför.
Ännu ett svårlöst problem har uppstått genom inkallelserna. Det gäller att
åter inpassa de hemvändande i det vanliga samhällslivet och arbetslivet och
samtidigt hjälpa dem att få känna något av den kamratanda som rådde vid
förläggningen. Just här kunna hemgårdarna med sitt personliga sätt att ta
hand örn människor göra mer än några officiella myndigheter förmå.
Motionärerna äro övertygade om att staten genom förebyggande ungdomsverksamhet
av ovannämnda slag årligen besparas stora utgifter i fråga om
vård av eljest urspårade individer på alkoholisthem, uppfostringsanstalter,
fängelser, skyddshem m. m.
Hemgårdarnas ekonomi bestrides f. n. genom frivilliga bidrag, som varje
år måste insamlas, samt genom anslag från kommunerna. Några medarbetare
äro avlönade — mycket lågt — andra, ja de flesta, helt oavlönade.
Utan de senare vore arbetet inte möjligt. Svårt är det emellertid särskilt att
fylla behovet av kvalificerade ungdomsledare.
Trots de små löner som hemgårdarna utbetala och de ofta mycket enkla
lokaler i vilka de lia sin verksamhet möter det mycket stora svårigheter för
dem att i längden kunna fortsätta densamma utan mera tryggad ekonomi.
Det är ingen överdrift att säga att nästan alla hemgårdar arbeta under ekonomiskt
bekymmersamma förhållanden och detta naturligtvis speciellt i
dessa tider av allmän åtstramning.
Med anledning av vad ovan anförts anhålla motionärerna att riksdagen
ville besluta tilldela hemgårdsverksamheten visst statsunderstöd.
Då staten givetvis måste för ekonomiskt understöd åt en hemgård fordra
vissa betingelser, synas följande villkor för att få del av statsbidraget böra
uppställas:
Statsutskottets utlåtande Nr 190.
13
1) Verksamheten bör ha pågått i minst två år, och hemgården som söker
statsunderstöd bör tillhöra riksförbundet »Sveriges hemgårdar». 2) Hemgården
bör förfoga över fasta lokaler, som helt och hållet användas för dess
verksamhet. 3) Vid hemgården bör finnas anställd en föreståndare eller föreståndarinna,
vilkens lön borde utgå efter av Kungl. Maj:t fastställd lönenorm.
För beräkningen av det statliga anslagets storlek för varje särskild hemgård
tillåta sig motionärerna att föreslå följande grunder:
Statsunderstödet utgår dels med ett grundanslag av exempelvis 3 000 kronor,
dels med ett tilläggsanslag beräknat efter antalet deltagare i studiecirklar,
i praktiska kurser av olika slag och i klubbar för vuxen ungdom, multiplicerat
med antalet undervisningstimmar per vecka. Om en hemgård sålunda
har 100 deltagare i sina studiecirklar m. m., med en lektionstimme i
veckan och med ett läsår av ungefär trettio arbetsveckor, kunde denna hemgård
exempelvis erhålla ett tilläggsanslag på 500 kronor. Om en annan hemgård
har sammanlagt 300 studiecirkelelever och klubbmedlemmar, skulle
elen, under förutsättning av samma timantal per vecka och samma antal arbetsveckor,
få ett statsanslag på 1 500 kronor etc. En preliminär beräkning
gjord 1939 gav vid handen, att det sammanlagda beloppet av enligt detta
förslag beräknade årsanslag till de nu verksamma hemgårdarna skulle uppgå
tili omkring 69 400 kronor, varav 36 000 kronor i grundanslag till tolv
hemgårdar och 33 427 kronor i tilläggsanslag.
Såsom av den i förevarande motion lämnade redogörelsen framgår och
enligt vad utskottet i övrigt har sig bekant fullgöra hemgårdarna en i många
avseenden samhällsgagnande verksamhet. Deras insatser i det frivilliga folkbildningsarbetet
och på det sociala området — särskilt deras uppgift av förebyggande
art i syfte att skydda den uppväxande ungdomen från skadliga
inflytelser — måste givas allt erkännande. I den mån hemgårdsverksamheten
är av social karaktär — vilket i väsentlig utsträckning torde vara fallet —
synes det utskottet i första hand böra ankomma på kommunerna att i ekonomiskt
avseende understödja densamma. Med hänsyn till önskvärdheten
av att den genom hemgårdarna bedrivna rörelsen vidmakthålles och vidare
utvecklas torde det likväl kunna ifrågasättas, att även staten i en eller annan
form träder hjälpande emellan. Härvid synes det utskottet ligga närmast
till hands att lotlerimedel tagas i anspråk för ändamålet i fråga. Skulle det
emellertid av olika anledningar visa sig lämpligt och erforderligt, att hemgårdsrörelsen
erhåller ett fastare stöd från statens sida i form av anslag
på riksstaten torde det böra ankomma på Kungl. Majit att efter verkställd utredning,
innefattande jämväl grunderna för utgivande av ett dylikt understöd,
för riksdagen framlägga förslag i ämnet.
Då syftet med hemgårdarnas verksamhet — såsom av det ovan anförda
framgår — synts utskottet behjärtansvärt, vill utskottet förorda, att för
nästa budgetår under åttonde huvudtiteln uppföres ett anslag å 5 000 kronor,
att av Kungl. Majit fördelas till de hemgårdar, som i främsta rummet
befinnas vara i behov av eli tillfälligt stöd från statens sida.
Utskottet.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 190.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må, i anledning av motionen II: 125, till
Bidrag till hemgårdarnas verksamhet för budgetåret 1941/42
under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 5 000 kronor.
Stockholm den 17 juni 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 189.