4

Statsutskottets utlåtande Nr 186.

Nr 186.

Ankom till riksdagens kansli den 17 juni 1941 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar i fråga
om vissa anslag å tillåggsstat II till riksstaten för budgetåret
1940141, i vad avser fjärde huvudtiteln.

(l:a avd.)

1 :o) Ytterligare kostnader för vissa befästningsanläggningar. I proposition
nr 292 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 23 maj 1941, föreslagit
riksdagen (punkt 1) att till ytterligare kostnader för vissa befästningsanläggningar
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett
reservationsanslag av 28,875,000 kronor.

I skrivelse den 27 juni 1940 hemställde överbefälhavaren över rikets försvarskrafter,
att ett belopp örn sammanlagt 41,000,000 kronor måtte ställas
till arméförvaltningens fortifikationsstyrelses förfogande att användas för
permanenta befästningsanläggningar i skilda delar av landet enligt överbefälhavarens
närmare bestämmande. Av nämnda belopp beräknades omkring

20.000. 000 kronor erforderliga för utförande av vissa anläggningar, som
tillsammans bildade ett befästningsområde för sig, under det att återstående

21.000. 000 kronor avsågos för vissa andra arbetsobjekt, örn vilka i det följande
icke är fråga. Anmärkas bör här, att överbefälhavaren i sin skrivelse
framhöll, att de gjorda kostnadsberäkningarna icke kunde betraktas såsom
slutgiltiga.

Med anledning av överbefälhavarens nyssberörda framställning bemyndigade
Kungl. Majit till en början genom beslut den 12 juli 1940 fortifikationsstyrelsen
att i enlighet med de anvisningar, som kunde av överbefälhavaren
meddelas, vidtaga erforderliga åtgärder för igångsättande av de i skrivelsen
avsedda anordningarna.

Sedermera hemställde Kungl. Majit i propositionen nr 1 till 1940 års urtima
riksdag, att riksdagen måtte, för fullföljande av de ifrågavarande befästningsanläggningarna,
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41
anvisa ett reservationsanslag av 41,000,000 kronor till vissa befästningsanläggningar.

Sedan riksdagen bifallit nämnda hemställan, beslöt Kungl. Majit den 30
augusti 1940 ställa det anvisade reservationsanslaget å 41,000,000 kronor till
fortifikationsstyrelsens förfogande att av styrelsen disponeras för därmed av -

Statsutskottets utlåtande Nr 186.

5

sedda ändamål i enlighet med de anvisningar, som kunde av överbefälhavaren
meddelas.

Departementschefen har härefter lämnat en närmare redogörelse för inträffade
överskridanden av de för ifrågavarande befästningsarbeten anvisade
medlen, vilken fråga departementschefen anmält i statsrådet den 13 december
1940. Frågan ansågs böra göras till föremål för utredning.

I skrivelse den 19 maj 1941 har fortfikationsstyrelsen — med förmälan
att utredningen rörande kostnaderna för fullbordande av befästningsanläggningarna
i fråga nu framförts så långt, att behovet av ytterligare medel därför
kunde överblickas — hemställt, att ett belopp av ytterligare 7,000,000
kronor måtte ställas till styrelsens förfogande för arbetenas slutförande. Resultatet
av utredningen hade sammanfattats i en skrivelsen bifogad tablå med
tillhörande detaljberäkning rörande det ytterligare medelsbehovet för anläggningarnas
färdigställande. Av nämnda handlingar framgår, att utredningen
omfattat samtliga de fortifikatoriska arbeten inom det ifrågavarande befästningsområdet,
för vilka medel tidigare beräknats, sålunda icke blott de arbeten,
som avsågos i överbefälhavarens skrivelse den 27 juni 1940 och som
då beräknades till 20,000,000 kronor, utan även vissa arbeten, för vilka medel
tidigare anvisats från riksstatsanslag, nämligen enligt brev den 3 november

1939 1,000,000 kronor, enligt brev den 8 december 1939 900,000 kronor och
enligt brev den 23 februari 1940 5,000,000 kronor. För samtliga dessa arbeten
hava enligt tablån från skilda anslag ställts till förfogande sammanlagt
33,530,000 kronor, därav för de i överbefälhavarens skrivelse den 27 juni 1940
avsedda arbetena, bokförda å titel 15 a 9, 26,380,000 kronor. På inkomstsidan
har ytterligare bokförts värdet av viss överskottsmateriel, såsom baracker
m. m., med 1,800,000 kronor, därav på titel 15 a 9 1,770,000 kronor. Sammanlagt
har sålunda å inkomstsidan upptagits ett belopp av 35,330,000 kronor,
därav å titel 15 a 9 28,150,000 kronor. Utgifterna hava för samtliga arbeten
beräknats till 60,330,000 kronor, därav i kända kostnader 48,675,223
kronor och i beräknade ytterligare kostnader 11,654,777 kronor. Av utgifterna
belöpa å titel 15 a 9 sammanlagt 49,085,971 kronor, därav i kända
kostnader 38,574,194 kronor och i beräknade ytterligare kostnader 10,511,777
kronor. Slutresultatet utvisar sålunda ett ytterligare anslagsbehov av sammanlagt
(60,330,000 — 35,330,000 =) 25,000,000 kronor, därav å titel 15 a 9 belöper
ett belopp av (49,085,971 — 28,150,000 =1 20,935,971 kronor. Det övriga
bristbeloppet (25,000,000 — 20,935,971 —) 4,064,029 kronor, hänför sig
till att underskott uppkommit å det enligt brevet den 3 november 1939 anvisade
beloppet med 304,937 kronor och å det enligt brevet den 23 februari

1940 anvisade beloppet med 3,767,326 kronor, medan å det enligt brevet den
8 december 1939 anvisade beloppet uppkommit ett överskott av 8,234 kronor.
Sammanfattningsvis har fortifikationsstyrelsen anfört, att enligt tablån
beräknades — utöver de medel som anvisats före den 20 december 1940 eller
eljest stått till förfogande — ett belopp av 25,000,000 kronor vara erforderligt
för arbetenas fullbordande. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 20 december

6

Statsutskottets utlåtande Nr 186.

1940 och den 4 april 1941 hade därav redan anvisats sammanlagt 18,000,000
kronor, varför sålunda ytterligare erfordrades 7,000,000 kronor.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.

Såsom jag redan vid anmälan av förevarande fråga i statsrådet den 13
december 1940 anförde, är det uppenbart, att ett flertal samverkande omständigheter
förorsakat det betydande överskridande av de för ifrågavarande
arbeten beräknade anslagsmedlen, som redan då kunde konstateras. Överskridandet
kan sålunda till en början rent allmänt sägas till stor del bottna
i att de ursprungliga kostnadsberäkningarna varit i hög grad ofullständiga
och felaktiga, något som naturligen i sin tur delvis kan bero på de säregna
och brådskande förhållanden som förelågo vid den ifrågavarande tidpunkten.
Vidare har fördyringen till avsevärd del förorsakats av det använda
entreprenadsystemet »bok och räkning» ävensom av att under arbetenas
gång upprepade förändringar vidtagits i fråga örn befästningarnas beskaffenhet,
belägenhet m. m. Den omständigheten, att de organ som haft att
utöva arbetenas ledning icke voro utrustade med därför lämpad arbetskraft,
har säkerligen också medverkat till kostnadsökningen. Även om sålunda
grunderna till vad som inträffat kunna till sin allmänna innebörd klarläggas,
är det icke förty beklagligt, att överskridandena kunnat erhålla en så avsevärd
omfattning som blivit fallet.

Den särskilda granskningskommission, som genom Kungl. Maj:ts beslut
den 13 december 1940 tillsattes för att utreda de förhållanden som lett fram
till den inträffade situationen, har icke ännu helt fullbordat sitt synnerligen
omfattande arbete. Av den promemoria från kommissionen, som nu
föreligger och för vars innehåll i det föregående redogjorts, synes emellertid
framgå, att även enligt kommissionens mening de allmänna orsakerna till
överskridandena i huvudsak varit de nyss angivna. Då fortifikationsstyrelsens
arbete med beräkningarna av det sammanlagda medelsbehovet för arbetenas
färdigställande numera avslutats, synes det vara lämpligt, att frågan
örn anvisande av medel för kostnadernas täckande nu framlägges för riksdagen.
Jag förutsätter därvid, att granskningskommissionens arbete skall
vara färdigställt i sådan tid, att kommissionens slutliga berättelse rörande
granskningsarbetet skall kunna tillställas riksdagens vederbörande utskott
för att vara tillgänglig vid frågans utskottsbehandling. Huruvida särskilda
åtgärder med anledning av det inträffade böra vidtagas på grund av eventuella
försummelser eller av annan anledning, torde få bedömas sedan slutresultatet
av kommissionens granskning föreligger.

Av fortifikationsstyrelsens föreliggande utredning i ämnet framgår, att
utöver de anslagsmedel som före granskningskommissionens tillsättande anvisats
för arbetena inom ifrågavarande befästningsområde ett belopp av
sammanlagt 25,000,000 kronor erfordras för arbetenas fullbordande. Sagda
belopp hänför sig emellertid icke helt och hållet till de arbeten, som avsågos
i överbefälhavarens skrivelse den 27 juni 1940, utan till en mindre del
även till vissa förut beslutade arbeten av samma slag. Då någon invändning
mot de föreliggande beräkningarna i och för sig icke torde kunna göras och

Statsutskottets utlåtande Nr 186.

7

det uppenbarligen är av vikt att de ifrågavarande befästningsarbetena snarast
nå sin fullbordan, anser jag mig böra tillstyrka, att det nämnda beloppet,

25.000. 000 kronor, äskas av riksdagen för ändamålet. Beloppet skall givetvis
i första hand användas till täckande av de anvisningar från förskottsanslag
om sammanlagt 18,000,000 kronor, som av Kungl. Majit för ändamålet lämnats
genom beslut den 20 december 1940 och den 4 april 1941.

I detta sammanhang torde täckning böra beredas jämväl för ett belopp av

3.000. 000 kronor, som Kungl. Majit genom beslut den 16 maj 1941 ställt till
fortifikationsstyrelsens förfogande från vederbörligt förskottsanslag för utförande
av vissa av överbefälhavaren i skrivelse den 8 maj 1941 angivna särskilda
fortifikatoriska arbeten inom det område varom här är fråga. Närmare
upplysningar rörande sistberörda ärende torde få inhämtas genom de
handlingar, som komma att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott.

Vidare torde i förevarande sammanhang jämväl böra upptagas frågan örn
gäldandet av kostnaderna för vissa särskilda fortifikatoriska anläggningar
inom förevarande befästningsområde, vilkas utförande omhänderhafts av
statens arbetsmarknadskommission och beträffande vilka arbetsmarknadskommissionen
i promemoria den 23 december 1940 gjort gällande att av
kommissionen härvid förskotterade kostnader ävensom kostnaderna för anläggningarnas
fullbordande borde gäldas av försvarsväsendet. Fortifikationsstyrelsen
har i yttrande den 23 april 1941 över sagda promemoria hävdat,
att kostnaderna för de ifrågavarande anläggningarna borde bestridas av
kommissionen, varefter kommissionen i förnyat yttrande den 23 maj 1941
vidhållit sin tidigare uppfattning. För min del anser jag mig icke böra motsätta
mig att kostnaderna för anläggningarna i fråga övertagas av fortifikationsstvrelsen.
Av handlingarna i ärendet framgår, att de redan nedlagda
kostnaderna uppgå till 587,100 kronor samt att för slutförande av anläggningarna
erfordras ett till 290,000 kronor beräknat belopp. Sammanlagt skulle
sålunda för ändamålet erfordras (587,100 + 290,000 =) 877,100 kronor,
vilket belopp emellertid torde kunna avrundas till 875,000 kronor. Sagda
belopp torde böra äskas av riksdagen under förevarande anslag och därefter
ställas till fortifikationsstyrelsens förfogande för att i mån av rekvisition
tillhandahållas arbetsmarknadskommissionen.

Det sammanlagda belopp, som i nu förevarande sammanhang bör äskas
av riksdagen, utgör sålunda (25,000,000 + 3,000,000 + 875,000=) 28,875,000
kronor. Beloppet i fråga torde böra anvisas under rubrik Ytterligare kostnader
för vissa befästningsanläggningar.

Utskottet anser det vara i hög grad anmärkningsvärt, att överskridandena
av de för ifrågavarande befästningsarbeten anvisade medlen erhållit en så
avsevärd omfattning, som här varit fallet. Uppenbart är att de för arbetenas
utförande ursprungligen uppgjorda ekonomiska kalkylerna varit felaktiga,
att direktiven för befästningsanläggningarnas utförande varit oklara och ofullständiga
och att kontrollen över arbetenas utförande organiserats på ett ineffektivt
sätt. Utskottet vill uttala sin bestämda förväntan, att de kostnads -

Utskottet.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 186.

beräkningar, som läggas till grund för anslagsäskanden, göras så tillförlitliga
och hållbara som möjligt, så att en upprepning av vad som nu förevarit icke
behöver ske. I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att utskottet icke
förbisett de svårigheter, som med hänsyn till arbetenas brådskande natur förelegat.

Under åberopande av det anförda tillstyrker utskottet, att riksdagen anvisar
det äskade anslaget av 28,875,000 kronor för bestridande av ytterligare
kostnader för vissa befästningsanläggningar.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Ytterligare kostnader för vissa befåstningsanläggningar
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 28,875,000 kronor.

2:o) Täckning av vissa försvarskostnader: Engångsutgifter. Kungl. Maj:t
har föreslagit riksdagen (punkt 2) att till Täckning av vissa försvarskostnader:
Engångsutgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa
ett förslagsanslag av 620,000,000 kronor.

Å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisades ett förslagsanslag
av 670,000,000 kronor för täckning av sådana av försvarsberedskapen
föranledda, å budgetåret 1939/40 belöpande kostnader, vilka bestritts
eller beräknades komma att under sagda budgetår bestridas med anlitande av
förskottsanslag och som icke tidigare blivit föremål för särskild framställning
till riksdagen.

Vid beräkningen av behovet av täckningsmedel för dessa beredskapskostnader
för försvarsväsendet utgick man från att samtliga riksstatsanslag för
löpande utgifter ävensom de anskaffningsanslag å tilläggsstat, vilka avsågo
icke individualiserade materielanskaffningar skulle disponeras till hela sitt
belopp. Vidare avsågs, att täckning icke skulle beredas för andra kostnader
än som verkligen komme att bestridas under budgetåret 1939/40.

I syfte att åstadkomma en samlad översikt över uigifterna för försvarsväsendet
under budgetåret 1940/41 har inom finansdepartementet verkställts
en utredning rörande storleken av dels de medelsanvisningar å förskottsanslaget
till engångsutgifter (Ga), som stått till de militära förvaltningsmyndigheternas
förfogande under samma budgetår, dels de olika försvarsgrenarnas
löpande kostnader för försvarsberedskapen. Enligt en rörande denna utredning
avgiven promemoria utgjorde totalsumman av de medel, som under
budgetåret 1940/41 intill utgången av april 1941 genom av Kungl. Majit beslutade
medelsanvisningar ställts till myndigheternas disposition för engångsutgifter,
983.8 miljoner kronor. Härutöver hade under samma
tid lämnats bemyndiganden att verkställa vissa utgifter å tillhopa 326.9 miljoner
kronor. De faktiska engångsutgifterna under budgetåret beräknades
uppgå till 785.7 miljoner kronor. Nästföljande budgetår beräknades alltså

Statsutskottets utlåtande Nr 186.

9

genom meddelade anvisningar och bemyndiganden bliva belastat med engångsutgifter
på (983.8 + 326.9 — 785.7 =) 525 miljoner kronor. För täckning
av engångskostnaderna funnes å riksstaterna och tilläggsstaterna för
budgetåren 1939/40 och 1940/41 redan anvisade sammanlagt 130.5 miljoner
kronor. Vidare hade av dessa utgifter i bokslutet för budgetåret 1939/40
över förskottskonto reglerats tillhopa 22.4 miljoner kronor. Enligt promemorian
skulle alltså utbetalningarna för engångsutgifter under budgetåret
överstiga för täckning disponibla medel med (785.7 — 152.9 =) 632.8 miljoner
kronor. De löpande beredskaps utgifterna under budgetåret
1940/41 kunde, till den del de icke täcktes av anslag å riksstat och
tilläggsstat, enligt promemorian uppskattas till i runt tal 750 miljoner kronor.
Häri inginge krigsfamiljebidrag med ett beräknat belopp av cirka 110
miljoner kronor.

I promemorian har uttalats, att den under budgetåret 1939/40 tillämpade
anslagstekniken medfört vissa svårigheter, då det gällt att särskilja engångsutgifter
från löpande utgifter, samt minskat möjligheterna att i redovisningen
fastlåsa de belopp, som vid utgången av budgetåret kvarstått å de före
budgetårsskiftet meddelade anvisningarna. Det framstode därför såsom önskvärt,
att särskilda anslag anvisades för reglering av engångskostnaderna. Medel
borde anvisas för täckning av anvisningarna för engångskostnader till
hela deras belopp, oberoende av om de av anvisningsbesluten föranledda
utbetalningarna komme att slutligt fullgöras under innevarande budgetår
eller icke. De föreslagna särskilda anslagen, vilka borde äga karaktären av
reservationsanslag, ansåges kunna bidraga till att skapa bättre reda och ordning
i redovisningen samt underlätta övergången till den nya riksstatsuppställning
för fjärde huvudtiteln, som skulle tillämpas från och med nästkommande
budgetår.

Departementschefen, som redogjort för myndigheternas yttranden över berörda
promemoria, har för egen del i ärendet anfört följande.

Såsom av det anförda framgår utgick man vid regleringen av utgifterna å
förskottsstaten för försvarsväsendet m. m. under budgetåret 1939/40 från
att täckning icke borde beredas för andra kostnader än som verkligen blivit
bestridda under budgetåret. I den tidigare omnämnda promemorian har nu
föreslagits, att vid regleringen av förskottsstaten för innevarande budgetår
skulle tillämpas en ny princip, i det att samtliga från förskottsanslag gjorda
anvisningar för engångsanskaffningar skulle täckas genom anslag å tilläggsstat
för innevarande budgetår, även i den mån anvisningarna icke tagits i
anspråk under budgetåret. Anvisningarna skulle med andra ord sammanföras
i gruppanslag av reservationsanslags natur.

önskvärdheten av effektiv bokföringsmässig kontroll över alt gjorda anvisningar
för engångsanskaffningar icke överskridas synes även mig påkalla
en viss omläggning i behandlingen av förskottsanslagen. Syftet med den i
promemorian förordade regleringstekniken torde emellertid kunna vinnas på
andra vägar, vilka bättre än den föreslagna ge utrymme för den rörelsefrihet
i fråga örn medelsdispositionen, som Kungl. Maj: i förevarande sammanhang

Bihang lill riksdagens protokoll 1951. 6 sami. Nr 185—187.

2

10

Statsutskottets utlåtande Nr 186.

bör äga, men likväl medföra att myndigheterna bindas i samma utsträckning
som genom sedvanliga anslagsanvisningar. En lämplig lösning synes vara, att
Kungl. Majit utan att själv vara bunden vid maximerade rilcsstatsanslag
meddelar uttryckliga bestämmelser därom, att samtliga anvisningar å förskottsanslag
av engångsnatur skola i bokförings- och redovisningshänseende
av myndigheterna likställas med reservationsanslag.

Av det sagda följer, att den täckning av från förskottsanslag utgående kostnader
för engångsanskaffningar, som vid budgetårets slut bör äga rum, enligt
min mening bör ske från förslagsanslag. I förenämnda promemoria har
ifrågasatts, att för ändamålet erforderliga anslagsmedel skulle uppdelas på
ett flertal anslag att ställas till de särskilda förvaltningsmyndigheternas disposition.
Att därmed vissa fördelar ur systematisk synpunkt skulle vinnas
är uppenbart. I konsekvens med vad som nyss förordats angående utformningen
av medelsanvisningar från förskottsanslag anser jag emellertid, att
syftet med den i promemorian föreslagna uppdelningen på lämpligaste sätt
tillgodoses genom anvisandet av ett kollektivanslag som, när det ställes till
vederbörande myndigheters förfogande, uppdelas i särskilda undertitlar, avsedda
att i redovisningshänseende behandlas såsom skilda anslag från vilka
förvaltningsmyndigheterna skola hava alt avföra för täckningarna erforderliga
medel. Indelningen i undertitlar torde böra i huvudsak ansluta sig till
den uppdelning i utgiftsposter, som i det följande angives och som i princip
överensstämmer med den föreslagna anslagsuppdelningen. Indelningen i fråga
torde i enlighet med det anförda böra komma till uttryck i den av riksräkenskapsverket
utarbetade budgetredovisningen.

Beloppet av samtliga utgifter för engångsanskaffningar under budgetåret
1940/41 kunna, i den mån de icke täckas genom beviljade eller äskade anslag
å riksstaten eller tilläggsstat I och II, med utgångspunkt från anvisningar
gjorda till och med denna dag, beräknas till cirka 620 miljoner kronor.
Fördelningen av dessa beräknade utgifter framgår av följande sammanställning: -

I anslutning till det anförda torde förslagsanslaget till täckning av engångskostnaderna
böra uppföras med ett belopp av 620,000,000 kronor, vilket belopp
när anslaget ställes till förfogande torde böra indelas i undertitlar på
sätt förut sagts. Anslaget torde få belastas även med utbetalningar i anledning
av de utgiftsbeslut som må befinnas erforderliga fram till tidpunkten
för riksdagens beslut i anslagsfrågan. Sådana beslut böra givetvis i vanlig
ordning anmälas för vederbörande riksdagsutskott.

Om efter anvisandet av ifrågavarande regleringsanslag ytterligare utgifter
för engångsanskaffningar komma att beslutas, för vilka medel ej i vanlig
ordning anvisats av riksdagen, torde härav uppkommande utbetalningar, i
enlighet med vad chefen för finansdepartementet anför vid anmälan av förslag
till beredskapsstat för försvarsväsendet m. m., böra i sin helhet bestridas
från förskottsanslag avsedda att regleras mot riksstaten för budgetåret
1941/42.

Statsutskottets utlåtande Nr 186.

11

Såsom av det föregående framgår ha för täckning av de å förskottsstat under
budgetåret avförda löpande utgifterna anslagsmedel till ett sammanlagt
belopp av 750,000,000 kronor beräknats vara erforderliga. Dessa medel torde
i enlighet med vad som i promemorian föreslagits och på sätt riksräkenskapsverket
tillstyrkt böra anvisas å ett gemensamt anslag av förslagsanslags
natur. Härtill återkommer jag under följande punkt.

Den budgettekniska regleringen av försvarskostnaderna torde böra ske på
samma sätt som i bokslutet för budgetåret 1939/40 i enlighet med vad jag
anförde vid anmälan av propositionen nr 293 till 1940 års lagtima riksdag.
Behållning å sådana reservationsanslag, som på grund av den förstärkta försvarsberedskapen
icke kommit till användning och som avse ändamål för vilka
nya anslag stå till förfogande å riksstaten för budgetåret 1941/42, torde
vid bokslutet icke böra kvarstå å anslagen utan tillföras budgetutjämningsfonden.
Kungl. Maj:t torde böra meddela de föreskrifter, som må erfordras
för denna budgettekniska disposition. Tillika torde Kungl. Maj:t kunna föreskriva,
att den specificerade redovisningen av utgifterna under fjärde huvudtiteln,
liksom under föregående budgetår icke skall inflyta i den i tryck publicerade
budgetredovisningen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de av Kungl. Majit
föreslagna grunderna för anvisande av anslag till täckning av försvarsväsendets
kostnader under innevarande budgetår. För täckning av de å för skottsstaten
under budgetåret avförda engångsutgifterna och löpande utgifterna
äskas nu anslag å 620,000,000 kronor, respektive 750,000,000 kronor. Utskottet
tillstyrker, att riksdagen å tilläggsstat II anvisar ifrågavarande anslag.
Beträffande sistnämnda anslag kommer utskottet att göra hemställan under
efterföljande punkt.

Med avseende å nu förevarande punkt hemställer utskottet,

att riksdagen må till Täckning av vissa försvarskostnader:
Engångsutgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 620,000,000 kronor.

3:o) Täckning av vissa försvarskostnader: Löpande utgifter. Under
hänvisning till vad utskottet under närmast föregående punkt anfört hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Täckning av vissa försvarskostnader:
Löpande utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 750,000,000 kronor.

Stockholm den 17 juni 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

TJtslcottet.

Närvarande: se under utlåtandet nr 185.