14
Statsutskottets utlåtande Nr 178.
Nr 178.
Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1941 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till nybyggnad för gymnastiska centralinstitutet.
(2:a avd.)
I propositionen, nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1941/42 har Kungl. Majit (punkten 4 av det vid nämnda proposition,
kapitalbudgeten, såsom bilaga 4 fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 3 januari 1941) föreslagit riksdagen
att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd,
till nybyggnad för gymnastiska centralinstitutet för budgetåret 1941/42
beräkna ett reservationsanslag av 600 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en den 25 april 1941 dagtecknad proposition,
nr 223, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag föreslagit riksdagen att
till Nybyggnad för gymnastiska centralinstitutet för budgetåret 1941/42 anvisa
ett reservationsanslag av 600 000 kronor.
Av sistnämnda statsrådsprotokoll inhämtas bland annat:
För budgetåret 1937/38 anvisades ett anslag av 5 000 kronor till utredning
rörande nybyggnad för institutet. I skrivelse den 8 februari 1938 framlade
byggnadsstyrelsen utredning och förslag i ärendet, utmynnande i hemställan
örn anvisande av medel till en allmän arkitekttävling rörande nybyggnad
för institutet. Framställningen föranledde efter remissbehandling förslag i
ämnet till 1938 års riksdag, vilken för ändamålet anvisade ett reservationsanslag
av 35 000 kronor.
Arkitekttävlingen skulle avse nybyggnad för institutet på höjdplatån närmast
nordost om Stadion i Stockholm, mellan denna anläggning och Östermalms
idrottsplats samt allmänna barnbördshuset. Även andra alternativa
förläggningsplatser i huvudstaden eller dess närhet hade varit under diskussion,
bland annat ett såsom Alternativ A: 3 betecknat område nordost örn
Östermalms idrottsplats mitt emot Livregementets till häst kaserner och
gränsande till Östermalms idrottsplats och Sturevägen (numera Lidingövägen).
Sistnämnda alternativ hade tillstyrkts av institutets direktion och
byggnadsstyrelsen men avstyrkts av chefen för armén, enär området vore
erforderligt för militära ändamål, samt av riksmarskalksämbetet, bland
annat med hänsyn till gällande upplåtelser. Av områdets omkring 18 har
vore nämligen omkring 12 upplåtna till militärt övningsfält och återstoden
Statsutskottets utlåtande Nr 178.
15
upplåten till Stockholms fältrittklubb jämlikt kontrakt av den 1 oktober
1929, vilket gällde tills vidare med ett års uppsägning.
Arkitekttävlingen ledde till, att ett av arkitekterna G. Wejke och K. Ödeen
upprättat förslag belönades med första pris. Byggnadsstyrelsen förklarade
sig anse, att detta förslag bäst lämpade sig att läggas till grund för byggnadsförslag.
Ifrågavarande förslag hade kostnadsberäknats till 4 500 000 kronor
enligt följande specifikation:
Entrébyggnad och hörsalar ..........kronor 1 074 000
Gymnastikbyggnader ................ » 817 000
Simanläggning...................... » 594 000
Pannskorsten ...................... » 8 000
Elevmäss och folkdanssal............ » 185 000
Idrottshall ......................... » 747 000
Fysiologisk institution .............. » 318 000
Bostad för vaktmästare och maskinist. . » 38 000
Uppvisningshall .................... » 390 000
Fäkt- och brottningshallar .......... » 159 000
Bostad för portvakt................. » 20 000
Planeringsarbeten .......... »_150 000
Summa kronor 4 500 000.
På grundval av i januari 1941 rådande prisnivå hava kostnaderna beräknats
till 5 200 000 kronor.
Den 5 mars 1940 anbefalldes byggnadsstyrelsen att i samråd med institutets
direktion inkomma med förslag till den begränsning i byggnadsprogrammet,
som kunde befinnas påkallad med hänsyn till det ändrade statsfinansiella
läget.
Byggnadsstyrelsen och direktionen hava därefter enats örn ett i väsentlig
utsträckning inskränkt byggnadsprogram, kostnadsberäknat till 3 575 000
kronor.
Förslaget innebär, att de olika enheterna i den planerade anläggningen var
för sig beskurits och att uppförandet av vissa av dessa enheter ställts på
framtiden. Sålunda har den till en fristående byggnad förlagda större gymnastiksalen,
avsedd för uppvisningar m. m., ansetts böra hänföras till en senare
byggnadsetapp. En fäktningshall och en brottningsliall, vilka skulle
sammanföras till en gemensam fristående byggnad, hava likaledes ansetts
kunna ställas på framtiden. Flertalet av de lokaler, som enligt det av byggnadsstyrelsen
och direktionen förordade beskurna förslaget därefter återstå,
bilda en länga av sinsemellan förenade byggnader. I mitten skulle ligga två
byggnadskroppar, vardera innehållande två mindre gymnastiksalar jämte
omklädningsrum m. m. Till ena sidan av detta mittparti hava förlagts värmecentralen
och en badanläggning, bland annat inrymmande en simhall (omkring
25X12 meter). På andra sidan av mittpartiet skulle läggas en administrationsbyggnad
med kanslilokaler, hörsalar, bibliotek, vissa museilokaler
m. m. Fristående byggnader skulle uppföras för fysiologiska institutionen
och för en idrottshall (omkring 77X30 meter). Ytterligare en fristående
16
Statsutskottets utlåtande Nr 178.
byggnadskropp, förenad med huvudkomplexet medelst en genomgångsanordning,
skulle innehålla elevmäss jämte en sal (ungefär 21X11 meter), avsedd
för demonstrationer i samband med undervisningen i lekar och folkdanser
samt — intill dess fäktnings- och brottningshallar tillkommit — även
för specialundervisning i fäktning och brottning.
Direktionen har understrukit nödvändigheten av att samtliga lokalutrymmen
så planerades, att erforderliga utvidgningar kunde vidtagas i den utsträckning
och på det sätt, behovet kunde komma att kräva.
Vidare ansåge sig direktionen böra uttala, att den ursprungliga byggnadsplan,
när tidsläget så medgåve, borde komma att fullföljas.
I utlåtande den 5 april 1941 har 1940 års civila byggnadsutredning föreslagit
dels ändrad förläggning av nybyggnaderna för institutet, dels ock vissa
ytterligare förenklingar i byggnadsprogrammet.
Ändrad förläggning. Genom förläggning av gymnastiska centralinstitutet
på annan tomt än den tidigare planerade skulle enligt utredningen
kunna göras en besparing av sammanlagt omkring 200 000 kronor.
Vid granskning av det föreliggande förslaget hade utredningen till en början
uppmärksammat, att den fastställda tomten vore ägnad att avsevärt öka
kostnaderna för företaget. Dess starkt kuperade och bergiga beskaffenhet
medförde, att enbart utgifterna för iordningställandet kunde beräknas bli
omkring 200 000 kronor högre än örn en plan tomt ifrågakomme. Därtill
komme, att byggnadsarbetenas tekniska genomförande torde draga större
kostnader på sagda tomt än nödigt. Utredningen ville fördenskull föreslå, att
redan med hänsyn till nu anförda omständigheter frågan örn byggnadernas
förläggning upptoges till ny prövning.
Ytterligare önskade utredningen framhålla, att jämlikt Kungl. Maj:ts
beslut den 22 november 1940 marinförvaltningen hade att i samråd med
utredningen framlägga plan rörande nybyggnad för sjökrigsskolan. Av det
föreliggande programmet hade framgått, att vissa lokalbehov vid de båda
institutionerna — utredningen åsyftade främst simhalls- och idrottsanordningar
— överensstämde. Det framstode då som ändamålsenligt att söka i
görligaste mån lokalt sammanhålla de båda institutionerna i syfte att i och
för sig dyrbara anläggningar skulle kunna i största möjliga utsträckning
utnyttjas gemensamt av dem. Med hänsyn till den förläggning, som främst
ansetts önskvärd ur sjökrigsskolans synpunkt, nämligen Stora Skuggan invid
Värtan, skulle detta syfte främjas, därest gymnastiska centralinstitutet
förlädes till eller i närheten av ett annat av de områden, som tidigare varit
under omprövning, området nordost om Östermalms idrottsplats vid Sturevägen
(alternativ A: 3). Alternativt torde, vid en förläggning av sjökrigsskolan
till Djurgården, norr om Djurgårdsbrunskanalens "mynning, gymnastiska
centralinstitutet kunna tänkas förlagt inom området väster därom å
sydöstra delen av Ladugårdsgärde. Enligt de båda alternativen, men särskilt
vid det sistnämnda, vunnes ur byggnadsekonomisk synpunkt gynnsammare
tomtförhållanden.
Utredningen hade vid sin granskning av byggnadsförslaget ansett sig böra
utgå ifrån att en ändrad förläggning av gymnastiska centralinstitutet kunde
åvägabringas.
Byggnadsprogrammet. Beträffande byggnadsprogrammet gäll -
Statsutskottets utlåtande Nr 178.
17
de, att byggnadsstyrelsen i fråga om det omedelbara genomförandet av detsamma
vidtagit åtskilliga reduktioner, vilka utredningen funne välbetänkta
och gåve sin anslutning. Enligt utredningens mening kunde man i detta avseende
gå ännu ett steg längre, utan att ändamålsenligheten mera allvarligt
skadades.
Byggnadsutredningen har föreslagit dels en förenklad konstruktion av
idrottshallen genom borttagande av takfönstren, dels minskning av gymnastiksalarnas
storlek från 27X13 meter till 25X12 meter, eventuellt även
inskränkning av deras antal från 4 till 3, samt avklädningsrummens förläggande
till en souterrängvåning m. m., dels vissa inskränkningar beträffande
administrationsbyggnaden.
Beträffande mässbyggnaden och simhallsanläggningen har byggnadsutredningen
anfört:
Förslaget upptoge en särskild mässbyggnad, ansluten till en s. k. folkdanssal,
tillsammans detaljberäknade till 287 500 kronor. Av principiella skäl
kunde utredningen icke finna tillrådligt, att för institutets elever på statsverkets
bekostnad tillhandahölles särskild elevmäss. Däremot borde tillgång
till skäligt utrymme för lunchrum beredas, och ansåge utredningen, att detta
lämpligen borde förläggas till administrationsbyggnaden, enligt vad utredningen
i det följande närmare angåve. Icke heller kunde utredningen förorda,
att medel beräknades för den s. k. folkdanssalen. I den mån folkdansövningar
inginge i utbildningen, borde dessa kunna förläggas exempelvis till
någon av gymnastiksalarna, liksom avslutningar och dylikt borde kunna försiggå
därstädes. Utan egentlig olägenhet syntes här en avsevärd besparing
kunna ske.
Vad slutligen beträffande simhallsanläggningen, detaljberäknad till 435 000
kronor, vartill komme för oförutsett m. m. omkring 40 000 kronor, tillsammans
475 000 kronor, skulle utredningen i nuvarande tidsläge icke anse tillrådligt
att densamma omedelbart utfördes, därest den avsåges utnyttjad enbart
för institutets räkning. Om anläggningen skulle kunna utnyttjas jämväl
av sjökrigsskolan och måhända även av de militära högskolornas elever, ville
utredningen emellertid icke motsätta sig, att även denna del av byggnadsföretaget
komme till utförande. Mot den föreliggande planen syntes ingen egentlig
erinran kunna framställas.
I yttrande över byggnadsutredningens förslag har institutets direktion anfört
bland annat:
Vad till en början anginge tomtfrågan, hade direktionen intet att erinra
mot en förläggning till området nordost örn Östermalms idrottsplats eller
till ett område i sydöstra delen av Ladugårdsgärde, under förutsättning dock
alt en ändrad förläggning icke nämnvärt fördröjde byggnadsarbetets igångsättande.
Båda dessa tomter och särskilt den nordost örn Östermalms idrottsplats
belägna vöre i viktiga avseenden överlägsna den nu fastställda. Direktionen
ville emellertid framhålla, att för en förläggning till sydöstra delen av
Ladugårdsgärde krävdes iordningställandet för institutets räkning av en där
befintlig idrottsplats. Mot en förläggning längre hort från staden talade starka
Bihang till riksdagens protokoll 194-1. 0 sami. Nr 177—178. 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 178.
skäl ur undervisningens synpunkt med hänsyn särskilt till nödvändigheten
för eleverna att kunna komma till skolor för sina undervisningsövningar. Direktionen
ville i övrigt hänvisa till tidigare avgivna utlåtanden i tomtfrågan.
Direktionen hade givetvis intet att erinra mot att simhall och idrottshall
finge disponeras av sjökrigsskolans elever under de tider av dagen, då dessa
lokaler icke erfordrades för institutets undervisning. Tekniska svårigheter
torde ej omöjliggöra ett dylikt sambruk. Framhållas borde emellertid, att,
vare sig ett dylikt sambruk komme till stånd eller icke, simhall och idrottshall
vore oundgängliga för undervisningens bedrivande vid gymnastiska
centralinstitutet.
Vid en högskola av centralinstitutets art vöre behovet av mässlokaler för
elever mycket trängande. I undervisningen inginge utöver teoretisk utbildning
kroppsligt mycket ansträngande övningar. Eleverna måste därför utöver
matrum lia tillgång till lokaler för vila och rekreation. Detta medförde, att
utrymmesbehovet -—- då det rörde sig örn både manliga och kvinnliga elever
— måste bli tämligen stort. Institutets mässlokaler vore icke att° jämställa
med elevkårernas byggnader vid andra högskolor. De vore lika ofrånkomliga
som t. ex. duschrum och likartade hygieniska anordningar. De av civila
byggnadsutredningen föreslagna mässlokalerna upptoge två elevrum örn vartdera
cirka 36 kvadratmeter jämte en matsal. Att dessa utrymmen vore för
små för institutets för närvarande omkring 60 kvinnliga och 30 manliga elever
syntes uppenbart. En utökning av dessa lokalutrymmen vöre därför erforderlig.
Tilläggas borde att bibliotekets läsesal måste stå till förfogande för
sitt egentliga ändamål och sålunda icke kunde utnyttjas som mässlokal.
Departementschefen har förklarat sig anse frågan om anskaffande av nya
lokaler åt gymnastiska centralinstitutet av sådan betydelse för dess verksamhet,
att han ansett sig icke kunna underlåta att förorda byggnadsprogrammets
genomförande utan ytterligare uppskov.
I fråga örn detaljerna i byggnadsprogrammet har departementschefen i huvudsak
anslutit sig till byggnadsutredningens förslag.
Vad först anginge byggnaderna för den fysiologiska institutionen och
idrottshallen, vore centralinstitutet mycket illa lottat i fråga om lokaler för
fysiologisk forskning och undervisning samt för idrottsutbildning. Vid
byggnadsprogrammets genomförande vore det av den största betydelse, att
dessa viktiga delar av institutets verksamhet tillgodosåges. Departementschefen
ansåge icke tillrådligt att reducera de för dessa ändamål beräknade
utrymmena. Däremot syntes böra övervägas att, på sätt utredningen förordat,
förenkla idrottshallens konstruktion. Då emellertid en förutsättning
för en förenklad konstruktion syntes vara, att de planerade takfönstren
slopades, torde, innan definitiv ställning toges till detta förslag, frågan
böra underkastas teknisk utredning i syfte att klargöra, om takfönster vore
erfordliga eller icke. Endast om denna utredning klart gåve vid handen,
att med hänsyn till belysningsförliållandena takfönster vore oundgängligen
nödvändiga, torde civila byggnadsutredningens förslag på denna punkt
böra frångås. Det syntes få ankomma på Kungl. Majit att träffa avgörande
i denna fråga.
Byggnadsutredningen hade föreslagit, att den särskilda byggnaden för
elevmäss och demonstrationssal skulle utgå ur programmet, varigenom en
Statsutskottets utlåtande Nr 178.
19
besparing av 287 500 kronor skulle ernås. För egen del ville departementschefen
framhålla, att vid bedömandet av det nu föreliggande byggnadsprogrammet
och de beskärningar i detta, som av kostnadshänsyn måste
företagas, en viktig hållpunkt måste vara, att endast sådana begränsningar
vidtoges, som kunde genomföras utan svårare olägenheter för verksamheten
vid centralinstitutet. Onekligen skulle det vara till viss fördel föi institutet
att, särskilt sedan fäkt- och brottningshallarna samt stora samlingssalen
uteslutits från byggnadsprogrammet, få tillgång till de utrymmen,
som demonstrationssalen skulle erbjuda. Därest — såsom departementschefen
i det följande föresloge — fyra gymnastiksalar redan från början
anordnades, syntes det emellertid möjligt, att verksamheten kunde tills
vidare tillfredsställande bedrivas, även om demonstrationssalen icke komme
till stånd. Departementschefen biträdde därför i denna del den uppfattning,
som företrätts av byggnadsutredningen, men förutsatte härvid,
att denna byggnadsenhet komme till utförande framdeles, örn erfarenheten
skulle visa att den vore erforderlig. I detta syfte borde vid planeringen
av byggnadsarbetena utrymme reserveras för ändamålet. Vad elevmässen
beträffade, skulle denna enligt byggnadsutredningens förslag av principiella
skäl uteslutas ur byggnadsprogrammet och ersättas med utrymmen
för lunchrum och läsrum i administrationsbyggnaden. Som regel hade
statsverket hittills endast då det gällt lägre undervisningsanstalter tillhandahållit
lokaler, motsvarande den ifrågasatta elevmässen, men däremot,
då det gällt högre läroanstalter av civil natur, utgått från att eleverna
själva, med bidrag eventuellt av lotterimedel eller på annat sätt, anskaffa
mässlokaler. För egen del funne departementschefen med hänsyn till de
speciella arbetsförhållandena vid centralinstitutet det knappast ur principiell
synpunkt betänkligt, örn staten skulle tillhandahålla mässlokaler at
eleverna. Då emellertid byggnadsutredningens förslag under nu rådande
förhållanden syntes innebära en godtagbar lösning av denna fråga och då
svårigheter icke torde möta att senare, om så skulle visa sig behövligt, anordna
lokaler i anslutning till byggnadsstyrelsens förslag, ansåge departementschefen
sig böra nu förorda byggnadsutredningens förslag.
Vad gymnastiksalarna beträffade, hade byggnadsutredningen ifrågasatt,
om icke antalet sådana salar borde kunna begränsas från fyra till tre. Utredningen
hade dock icke direkt påyrkat en sadan begränsning utan ansett,
att frågans bedömande borde bli beroende av huruvida vid den fortsatta
utredningen sådana omständigheter av undervisningsteknisk natur
framkomme, som kunde tillfredsställande motivera det högre antalet salar.
Då av direktionen lämnade uppgifter syntes utvisa, att fyra gymnastiksalar
vore behövliga, örn demonstrationssalen icke nu medtoges, ville departementschefen
icke i detta hänseende ifrågasätta någon ändring i det
av byggnadsstyrelsen tillstyrkta förslaget. Byggnadsutredningen hade jämväl
uttalat sig för ett övervägande av möjligheterna att förenkla gymnastikbyggnadernas
utförande. Departementschefen tillstyrkte leir egen del,
att förnyat övervägande komme till stånd genom byggnadsstyrelsens försorg;
vid ritningarnas definitiva utformning syntes dock böra räknas med
att gymnastiksalarna crliölle en storlek av omkring 27X13 meter, savida
det icke vid en närmare undersökning befunnes lämpligt att giva vissa av
salarna mindre mått. Den besparing, som kunde ernås genom en allmän
minskning av dimensionerna, torde icke komma att uppgå lill så betydande
belopp, att de i längden kunde uppväga olägenheterna av en ytter
-
20
Statsutskottets utlåtande Nr 178.
ligare inknappning av dessa utrymmen, som enligt det ursprungligen framlagda
förslaget skulle omfatta 30X16 meter.
Beträffande simhallsanläggningen syntes råda en enstämmig uppfattning
om dess betydelse ur undervisningssynpunkt. Byggnadsutredningen hade
dock med hänsyn till nuvarande tidsläge ansett tveksamt, huruvida denna
anläggning nu borde komma till utförande, såvida den icke kunde användas
jämväl för sjökrigsskolan, vars nybyggnadsfråga för närvarande vore
under utredning. Detta spörsmål sammanhängde i sin tur med frågan örn
institutets förläggning. Denna fråga, i vilken 1938 års riksdag fattat ståndpunkt,
torde nu böra bland annat på grund av önskvärdheten att reducera
kostnaderna för byggnadsföretaget upptagas till förnyat övervägande.
Såsom förläggnings plats för institutets nybyggnader hade i propositionen
1938: 229 förordats bergshöjden närmast nordost örn Stadion såsom den
med hänsyn till rådande omständigheter lämpligaste. Vissa andra förläggningsplatser
hade därvid även varit under diskussion. Såsom särskilt lämpligt
hade vitsordats ett såsom alternativ A: 3 betecknat förslag att förlägga
nybyggnaderna till ett något längre bort från Stadion liggande område i
hörnet mellan Lidingövägen (f. d. Sturevägen) och Östermalms idrottsplats
och nordost om den senare. Då detta område emellertid funnits behövligt
bland annat såsom militär övningsplats, hade detsamma icke då ansetts
kunna påräknas. Enligt vad departementschefen erfarit, torde numera
finnas vissa utsikter att kunna få disponera området såsom förläggningsplats
för institutets nybyggnader. Såvitt departementschefen kunde finna,
skulle detta innebära en mycket god lösning av förläggningsfrågan, vilken
även skulle möjliggöra ett sambruk av bland annat simanläggningen mellan
centralinstitutet och sjökrigsskolan, därest den sistnämnda på sätt ansetts
önskligt komme att förläggas till Stora Skuggan invid Värtan. Såsom
alternativ förläggningsplats för sjökrigsskolan hade nämnts området norr
om Djurgårdsbrunskanalens mynning; skulle så komma att bli fallet,
hade byggnadsutredningen för att möjliggöra dylikt sambruk tänkt sig en
förläggning av centralinstitutet på sydöstra delen av Ladugårdsgärdet.
Även detta alternativ syntes godtagbart. Påpekas kunde, att institutets
direktion ansett båda de nu nämnda alternativen överlägsna den förläggningsplats,
som år 1938 bestämdes till ledning för arkitekttävlingen.
Byggnadsutredningen hade framhållit, att, vilketdera av de nämnda
alternativen som än valdes, kostnaderna för institutets nybyggnader kunde
nedbringas med omkring 200 000 kronor i jämförelse med kostnaderna vid
byggnadernas uppförande på det bergiga och kuperade tomtområdet nordost
örn Stadion. Utredningen hade därför utgått från att en ändrad förläggning
av institutet åvägabringades. För egen del funne departementschefen
starka skäl tala för ett närmare övervägande av möjligheterna att
förlägga institutet i enlighet med ettdera av de av byggnadsutredningen angivna
alternativen. Därest riksdagen icke framställde erinran däremot,
torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att fatta beslut i denna förläggningsfråga.
Skulle därvid intet av de nyss nämnda alternativa förläggningsplatserna
finnas kunna ifrågakomma, torde institutet böra förläggas
till tomtområdet nordost örn Stadion. Departementschefen utginge från
att ett genomförande av detta angelägna byggnadsföretag icke skulle fördröjas
genom dessa överväganden.
Örn, på sätt departementschefen förordat, centralinstitutets förläggning
anpassades så att sambruk av simanläggningen med sjökrigsskolan möjlig
-
Statsutskottets utlåtande Nr 178.
21
gjordes, borde denna anläggning medtagas i det nu aktuella byggnadsprogrammet
för centralinstitutet. Visade det sig icke möjligt att utnyttja simanläggningen
på detta sätt, torde frågan örn anläggningens utförande få
underställas 1942 års riksdag.
Det byggnadsprogram, departementschefen sålunda förordat, torde —
oavsett utgifter för konstnärlig utsmyckning — kunna beräknas draga en
kostnad av omkring 2 885 000 kronor, om förläggningsplatsen ändrades på
sätt förut berörts. Skulle det visa sig möjligt att förenkla idrottshallens
konstruktion i enlighet med vad byggnadsutredningen ifrågasatt, skulle
kostnaderna stanna vid ett omkring 50 000 kronor lägre belopp.
Utskottet är ense med departementschefen därom att frågan om anskaffande
av nya lokaler för gymnastiska centralinstitutet är av den vikt, att
byggnadsprogrammet synes böra genomföras utan ytterligare uppskov.
Beträffande frågan om de nya lokalernas förläggning har utskottet kommit
till den uppfattningen, att av de ifrågasatta förläggningsplatserna det
såsom alternativ A: 3 betecknade förslaget, avseende området i vinkeln
mellan Lidingövägen och Östermalms idrottsplats och nordost örn den
senare, måste anses vara det ur skilda synpunkter lämpligaste för institutets
vidkommande, bland annat med hänsyn till att frågan om tillgång
till en för institutets verksamhet nödvändig idrottsplats därigenom kan
lösas på ett ändamålsenligt sätt utan särskild kostnad. Såsom av den i
propositionen nr 223 lämnade redogörelsen framgår har det emellertid
befunnits ändamålsenligt att anknyta frågan om förläggningen av centralinstitutet
till det under utredning varande spörsmålet om nybyggnad för
sjökrigsskolan, i syfte att bland annat möjliggöra ett sambruk av institutets
simhall mellan nämnda institutioner. Skulle sjökrigsskolan komma
att, såsom ifrågasatts, förläggas till den s. k. Hundudden vid Djurgårdsbrunnskanalen,
har departementschefen såsom alternativ förläggningsplats
för centralinstitutet förordat sydöstra delen av Ladugårdsgärdet. Utskottet
har under den av departementschefen angivna förutsättningen för sin
del icke ansett sig böra motsätta sig en dylik lösning av frågan.
Vad angår själva nybyggnadsprogrammet kan utskottet ansluta sig till
departementschefens förslag. Utskottet vill emellertid understryka angelägenheten
av att tomt- och lokalutrymmena planeras så, att utvidgningar
kunna vidtagas i framtiden, örn så befinnes erforderligt. Beträffande anordnande
av mässlokaler för eleverna kan utskottet giva sin anslutning till
den principiella uppfattning, varåt departementschefen givit uttryck. I
övrigt har vad departementschefen anfört och föreslagit icke givit utskottet
anledning till erinran eller uttalande.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Nybyggnad för gymnastiska centralinstitutet
för budgetåret 1941/42 såsom kapitalinvestering i
mhang till riksdagens protokoll ISAI. (> samt. Nr 177—178. 3
Utskottet.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 178.
statens allmänna fastighetsfond anvisa ett reservationsanslag
av 600 000 kronor.
Stockholm den 13 juni 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 177.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1941
117558