Statsutskottets utlåtande Nr 177.

1

Nr 177.

Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1941 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts förslag angående anslag till
kristidsstgrelserna saint bidrag till kristidsnämndernas
verksamhet jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

l:o) Kristidsstyrclserna m. m.: Avlöningar. Kungl. Majit har i propositionen,
nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret
1941/42 under elfte huvudtiteln (punkten 16, sid. 52—58, av det vid propositionen
bilagda utdraget av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden
för den 3 januari 1941) föreslagit riksdagen att till kristidsstyrelserna
m. m.: Avlöningar för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av
2 488 000 kronor.

Av ovannämnda statsrådsprotokoll inhämtas bland annat följande:

Inom kristidsstyrelserna hava inrättats särskilda avdelningar för handhavandet
av frågor rörande bränsleförsörjningen, de s. k. bränslekontoren.
I anslutning till denna utvidgning av kristidsstyrelsernas verksamhetsområde
har Kungl. Majit den 23 augusti 1940 bemyndigat livsmedelskommissionen
att medgiva anställande hos kristidsstyrelserna av erforderligt antal befattningshavare
med viss högsta avlöning samt medgivit kommissionen rätt att
inom viss gräns bestämma ersättningar åt föreståndarna för bränslekontoren
(se härom statsliggaren för budgetåret 1940/41 sid. 734).

Vidare har Kungl. Majit genom beslut den 4 oktober 1940 förordnat, att
arvoden till ordförande, vice ordförande och övriga ledamöter i kristidsstyrelser
skulle, räknat från och med den 1 augusti 1940, utgå till ordförande
med 300 kronor för månad, till vice ordförande med 100 kronor för månad
och därutöver 15 kronor för sammanträdesdag samt till ledamot med 15
kronor för sammanträdesdag. Kostnaderna för avlöningar till befattningshavare
vid kristidsstyrelserna skola jämlikt Kungl. Majits beslut den 10 maj
1940 utgå från det för innevarande budgetår anvisade förslagsanslaget till
Statens livsmedelskommission m. m.i Avlöningar. För detta ändamål skulle
högst 600 000 kronor få tagas i anspråk av anslaget. Sedermera bar Kungl.
Majit den 22 november 1940 medgivit, att — utöver det genom nyss nämnda
beslut av den 10 maj 1940 anvisade beloppet — 1 200 000 kronor finge tagas
i anspråk för avlöningar åt kristidsstyrelserna.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr 177—178.

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

Livsmedelskommissionen har framlagt förslag även beträffande medelsbehovet
för kristidsstyrelserna under budgetåret 1941/42. I fråga
örn avlöningar till befattningshavare vid dessa styrelser har kommissionen i
skrivelse den 1 oktober 1940 beräknat anslagsbehovet till 2 350 000 kronor,
därav 900 000 kronor för bestridande av kostnaderna för avlöning av kontrollbyråernas
personal.

I en till folkhushållningsdepartementet överlämnad promemoria av den
26 oktober 1940 har från livsmedelskommissionens sida, såvitt angår anslagsbehovet
för avlöningar till kristidsstyrelsernas personal, dels ifrågasatts
en ökning av anslaget med 140 000 kronor till avlönande av särskilda vid
flertalet kristidsstyrelser anställda s. k. spannmålsinspektörer, — senare benämnda
spannmålsombud — dels ock meddelats, att ett mellan kontrollstyrelsen
och kommissionen träffat avtal angående ändrade grunder för beräknande
av ersättningen till systembolagen för deras medverkan vid kontrollen
över regleringen av handeln med vissa ransonerade varor syntes möjliggöra
nedsättning med 100 000 kronor av ovannämnda, i kommissionens skrivelse
den 1 oktober 1940 upptagna post å 900 000 kronor.

Vad angår grunderna för beräkningen av förenämnda post å 140 000 kronor
till spannmålsinspektörernas avlönande har i promemorian framhållits,
att spannmålsinspektör borde — förutom resekostnads- och traktamentsersättning
— äga uppbära avlöning i form av arvode av högst 18 kronor
för envar av 25 arbetsdagar i månaden, varför årskostnaderna för samtliga
26 spannmålsinspektörers avlönande kunde uppskattas till i avrundat tal
140 000 kronor.

Med iakttagande av nu angivna modifikationer i anslagsberäkningen kunna
anslagsbehoven för avlöningar åt kristidsstyrelsernas befattningshavare beräknas
till (2 350 000 + 140 000—100 000 =) 2 390 000 kronor.

I anslutning till här berörda äskanden av medel för avlöningar åt befattningshavare
vid kristidsstyrelserna har livsmedelskommissionen även framlagt
förslag beträffande kristidsnämndens för Stockholms
stad anslagsbehov för budgetåret 1941/42 och uppskattat detsamma till
148 000 kronor.

Sammanfattningsvis har kommissionen beräknat avlöningskostnaderna
under förevarande anslag till (2 390 000 + 148 000 =) 2 538 000 kronor.

Föredragande departementschefen har anfört huvudsakligen följande:

De ransoneringsåtgärder, som hittills genomförts, hade medfört en utbyggnad
även av den lokala krisförvaltningen. Den organisation som nu
funnes syntes få förutsättas bliva i huvudsak oförändrad, varför nu utgående
kostnader torde kunna tagas till utgångspunkt för anslagsberäkningarna.

Mot de av livsmedelskommissionen gjorda uppskattningarna av kostnaderna
för arvoden till kristidsstyrelsernas ordförande och ledamöter, sekreterare
och kansliföreståndare, övriga befattningshavare å styrelsernas kanslier
och bränslekontoren ävensom till sakkunniga syntes icke kunna göras
några invändningar. Ej heller torde vara något att erinra mot de beräknade

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

3

kostnaderna för föreståndarna å kontrollbyråerna inom systembolagen. Beräkningen
av utgifterna för annan personal å kontrollbyråerna grundade
sig på antagandet att ransoneringsarbetet skulle ökas med omkring 50 procent
i förhållande till göromålen den 1 oktober 1940. På grundval härav
antoges också kostnaderna stiga från, för år räknat, 600 000 kronor till
900 000 kronor, vilket belopp emellertid ansetts kunna begränsas till 800 000
kronor. Några säkra bedömningsgrunder för dessa utgifter funnes uppenbarligen
icke. Med hänsyn till den ovisshet, som rådde örn medelsbehovet
härför, ansåge departementschefen sig icke vilja föreslå någon ändring av
det äskade beloppet för detta ändamål. Anslagsposten till kristidsstyrelserna,
enligt kommissionens förslag ursprungligen å tillhopa 2 350 000 kronor,
torde efter avdrag av tidigare berörda 100 000 kronor å anslagsposten till
kontrollbyråerna och med avrundning nedåt med 50 000 kronor böra upptagas
med 2 200 000 kronor.

Vid sidan av den direkt till kristidsstyrelserna knutna personalen hade
särskilda befattningshavare, s. k. spannmålsombud, blivit nödvändiga för
att övervaka efterlevnaden av de i anslutning till beslaget å bröd- och fodersäd
meddelade bestämmelserna m. m. Det syntes kunna ifrågasättas, örn
icke efter någon tid en samordning av den kontroll, som utövades genom
kommissionens reseombud, och den här avsedda tillsynsverksamheten vore
möjlig. I avvaktan på de erfarenheter sorn kunde göras härom torde emellertid
den nuvarande ordningen böra bestå. Departementschefen vore även
beredd att för budgetåret 1941/42 förorda medelsanvisning för upprätthållande
av ifrågavarande verksamhet genom spannmålsombuden. Det härför
erforderliga beloppet för avlöningar torde i enlighet med livsmedelskommissionens
förslag kunna bestämmas till 140 000 kronor. Departementschefen
förutsatte emellertid, att, därest den inom livsmedelsförsörjningens område
erforderliga kontrollverksamheten skulle erhålla annan utformning, de medel
som kunde komma att beviljas med hänsyn till vad nu gällde finge användas
även för en blivande, ändrad organisation.

Kristidsstyrelsen i Stockholm hade från och med utgången av september
1940 upphört med sin verksamhet och kristidsnämnden i Stockholm hade
trätt i dess ställe. Å denna ankomme vissa statliga uppgifter, för vilka enligt
gällande bestämmelser ersättning skulle utgå av statsmedel. Det torde vara
lämpligt, att medel för delta ändamål anvisades under anslagen till kristidsstyrelserna.
Stadens ersättningskrav avsåge kostnaderna för kontrollbyråns
och bränslekontorets verksamhet ävensom för sådan annonsering, som regelmässigt
ankomme på kristidsstyrelse. De för dessa behov erforderliga medlen
hade, i vad anginge avlöningar, beräknats till 148 000 kronor. Mot storleken
av detta belopp hade departementschefen intet att erinra.

Sammanfattningsvis syntes i enlighet med det anförda anslaget till avlöningar
för kristidsstyrelserna m. m. böra upptagas till (2 200 000 + 140 000
+ 148 000 =) 2 488 000 kronor. Anslaget borde erhålla förslagsanslags natur.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot den av departementschefen
verkställda anslagsberäkningen oell icke heller funnit något att invända
mot att, därest den inom livsmedelsförsörjningens område erforderliga
kontrollverksamheten skulle erhålla annan utformning, de medel som för
ändamålet beviljas för budgetåret 1941/42 må användas även för en blivande,
ändrad organisation.

Utskottet.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till Kristidsstyrelserna m. m.: Avlöningar
för budgetåret 1941/42 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 2 488 000 kronor.

2:o) Kristidsstyrelserna m. m.: Omkostnader. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 17, sid. 58—60) hemställer utskottet,

att riksdagen må till Kristidsstyrelserna m. m.: Omkostnader
för budgetåret 1941/42 under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 762 000 kronor.

3:o) Bidrag till kristidsnämndernas verksamhet. I en den 28 mars
1941 dagtecknad proposition, nr 195, har Kungl. Majit under åberopande
av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden
för samma dag föreslagit riksdagen att dels godkänna av chefen
för folkhushållningsdepartementet i nämnda statsrådsprotokoll angivna
grunder för statsbidrag till kristidsnämndernas verksamhet, dels ock till
Bidrag till kristidsnämndernas verksamhet för budgetåret 1941/42 under elfte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 600 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr E. Hansson i Vännäsby m. fl. väckt,
den 23 januari 1941 dagtecknad motion (II: 172), vari hemställts, att riksdagen
må vid behandling av den under elfte huvudtiteln berörda frågan
om anslag till kristidsstyrelserna m. m. i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit måtte påskynda verkställandet av utlovad utredning
om statsbidrag till landets kommuner för kostnader, som föranledas
genom den lokala kristidsförvaltningen, samt till innevarande riksdag framlägga
det förslag, som därav förenledes,

dels ock en inom andra kammaren av herr E. Hansson i Vännäsby m. fl.
väckt motion (lii 296), vari yrkats, att riksdagen vid behandling av Kungl.
Majits proposition nr 195 måtte dels godkänna i motionens motivering under
avdelning C. angivna grunder för statsbidrag till kristidsnämndernas
verksamhet, dels ock till Bidrag till kristidsnämndernas verksamhet för
budgetåret 1941/42 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
2 800 000 kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,
får utskottet, i den mån redogörelse för desamma icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna.

Av ovannämnda statsrådsprotokoll inhämtas huvudsakligen följande:

Den lokala kristidsförvaltningen handhaves för närvarande av kommunala
kristidsnämnder i enlighet med av Kungl. Majit eller statlig myndig -

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

5

het givna föreskrifter. Genom denna samverkan mellan stat och kommun
har det ansetts bliva lättare att vinna förståelse för de regleringsåtgärder,
som behöva vidtagas än om staten skulle genom egna organ ombesörja de
lokala förvaltningsbestyr, som föranledas av krisen. Man har även räknat
med att den personalkännedom och intressegemenskap, som vanligen är
att finna inom en kommun, skulle kunna bättre utnyttjas. Ett ytterligare
skäl för en anknytning av den lokala kristidsförvaltningen till den bestående
kommunala organisationen har varit de lägre administrationskostnader, som
därigenom förmenats skola uppstå.

Grunderna för kommunernas medverkan vid den lokala kristidsförvaltningen
regleras i lagen den 15 juni 1939 (nr 254) örn skyldighet för kommun
att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter. Med stöd
av denna lag har Kungl. Maj:t genom en den 8 september 1939 utfärdad
kungörelse (nr 658) ålagt kristidsnämnderna — för kristidsnämnden i
Stockholm gälla särskilda regler — ej mindre att fullgöra de uppgifter, som
i lag eller särskild författning äro eller bliva dem ålagda eller som av
Kungl. Majit, central kristidsmyndighet eller kristidsstyrelse bliva dem i
behörig ordning anbefallda än även att vidtaga andra åtgärder, som må
vara ägnade att lindra kristidens verkningar, varvid dock kristidsnämnden
icke må företaga något, som kan verka hindrande eller försvårande
för det statliga kristidsarbetet. De centrala krisorganen kunna sålunda
taga de lokala kristidsnämnderna i anspråk för fullgörande av en mångfald
skiftande uppgifter, vilka betingas av det rådande krisläget. Så har
ock skett i stigande utsträckning.

Enligt nyssnämnda lag gäller vidare, att kommun är skyldig att ställa
erforderliga medel till förfogande för bestridande av kostnaderna för kristidsnämnds
verksamhet. Kommunerna skola sålunda i princip svara för
den lokala krisförvaltningens kostnader. Dessa äro ej begränsade till endast
utgifter för den lokala krisadministrationen. Ät kristidsnämnd kan
nämligen även uppdragas t. ex. att utöva viss varuförmedlande verksamhet,
i vilket fall kostnaderna även för denna del av nämndens verksamhet drabba
vederbörande kommun.

Statens livsmedelskommission har i skrivelse den 7 februari 1941 inkommit
med utredningen angående kommunernas kostnader för kristidsnämndernas
verksamhet. I skrivelsen har kommissionen hemställt, att Kungl.
Majit ville till behandling upptaga frågan örn anvisande av statsanslag till
lindring av kommunernas kostnader för kristidsnämndernas verksamhet samt
att av kommissionen i skrivelsen framförda synpunkter därvid måtte vinna
beaktande. Kommissionen har tillika förordat, att kristidsnämnderna erhålla
förmånen av tjänstebrevsrätt eller, för den händelse alt förmånen av tjänstebrevsrält
skulle anses icke böra tillerkännas kristidsnämnderna, desamma
tillerkännas konlanta bidrag till belopp motsvarande utgifterna för postporton.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

Livsmedelskommissionen har approximativt beräknat de sammanlagda
årliga kostnaderna för kristidsnämndernas
verksamhet till i runt tal 7 000 000 kronor.

Skillnaden i den kommunala utdebiteringen av kostnaderna för kristidsnämndernas
verksamhet framgår av följande av kommissionen upprättade
tablå:

Beräknad årskostnad
per skattekrona
i öre

Antal kristids-nämnder

Fördelning
i procent

Kostnad
i kronor

under 10

195

11,8

2 427 936

10,2— 25,0

593

35,8

2 033 232

25,1— 50,0

649

39,2

1 944 972

50.1— 75,0

170

10,2

504 414

75,1—100,0

42

2,5

136 386

över 100

8

0,5

24 402

Samtliga 1 657

100,0

7 071 342

Kommissionens utredning har vidare omfattat en jämförelse mellan
ifrågavarande kostnaders skattetryck inom städer
och köpingar (stadsbygden) å ena samt övriga kommuner
(landsbygden) å andra sidan. Kommissionen har med avseende härå
yttrat följande:

Jämförelsen ger det icke oväntade resultatet, att kostnaderna för kristidsnämndernas
verksamhet på ett avsevärt kännbarare sätt belasta landsbygdens
kommuner än städer och köpingar. Medan för 98,2 procent av stadsbygdskommunerna
skattetrycket utgör högst 25 öre per skattekrona, återfinnes
inom denna gräns för skattebelastningen blott 42 procent av landsbygdskommunerna.
Till gruppen av kommuner, för vilka skattebelastningen
stannar vid högst 10 öre per skattekrona, höra vidare icke mindre än 63,9
procent av stadsbygdskommunerna men blott 6 procent av landsbygdskommunerna.

Kommissionen har beträffande varje län, inom vilket bildats minst tio
kristidsförbund, gjort en jämförelse mellan ifrågavarande kostnaders inverkan
på den kommunala utdebiteringen inom å ena sidan kristidsförbund och
å andra sidan kommuner, som bilda egna kristidsnämndsdistrikt. Denna jämförelse
ger vid handen, att skattebelastningen i medeltal är större inom kristidsförbunden
än inom de självständiga kommunerna.

Kommissionen har vidare anfört, att av den verkställda utredningen framgår,
att kristidsnämndernas verksamhet åsamkat kommunerna avsevärda utgifter
ävensom att dessa utgifter drabbat åtskilliga kommuner, särskilt sådana
med svagt skatteunderlag, på ett kännbart sätt. Likaså hava kostnaderna
i förhållande till skatteunderlaget drabbat kommunerna synnerligen
ojämnt.

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

7

Livsmedelskommissionen bär, efter alt närmare hava övervägt de argument
som anförts till stöd för kraven på statshjälp till bestridande
av kommunernas kostnader för kris arbete t, ansett
sig böra förorda, att understöd från statens sida i en eller annan form
beviljades. Vid bedömandet av frågan, efter vilka normer statsbidraget syntes
böra utgå, bar kommissionen anfört huvudsakligen följande:

Vissa skäl tala för att konstruera statsbidraget som en ersättning för de
statliga arbetsuppgifter som kristidsnämnderna utföra. Oavsett svårigheten
att rättvist kunna bestämma storleken av de kostnader, som belöpa på kristidsnämndernas
statliga funktioner, kan emellertid mot denna norm för statsbidragets
bestämmande anföras, att kommuner, för vilka kostnaderna för
kristidsnämndernas verksamhet utgöra en högst obetydlig belastning och som
i allmänhet ej torde hava ifrågasatt att få komma i åtnjutande av statsbidrag,
skulle erhålla statshjälp i samma utsträckning som kommuner, för vilka
ifrågavarande kostnader utgöra ett högst kännbart skattetryck. Denna olägenhet
undvikes, örn man låter ett eventuellt statsbidrag i likhet med statsunderstöd
för kommunal verksamhet få karaktären av ett skatteutjämningsbidrag.
Slutligen skulle statsbidraget kunna bestämmas under hänsynstagande
till såväl ersättnings- som skatteutjämningsprincipen genom att låta
det utgå dels med t. ex. viss del av arvodet till kristidsnämndens ordförande,
dels ock med belopp, som ställes i relation till övriga kostnaders inverkan på

utdebiteringen. 0 . .

Med hänsyn till angelägenheten av att statsbidraget hålles inom rimliga
gränser har kommissionen ansett, att detsamma, åtminstone för närvarande,
bör begränsas till kommuner, för vilka utgifterna för kristidsnämnderna utgöra
en mera väsentlig skattebelastning. En dylik begränsning kan lämpligen
ernås genom att statsbidrag beviljas till ifrågavarande utgifter endast i
den mån de överstiga ett mot ett visst skattetryck svarande belopp. Kommissionen
vill för sin del föreslå (huvudförslag), att statsbidraget bestämmes till
40 procent av den del av kostnaden, som motsvarar ett skattetryck överstigande
25 öre men icke 50 öre per skattekrona, 60 procent av den del av
kostnaden, som motsvarar ett skattetryck överstigande 50 öre men icke en
krona per skattekrona samt 80 procent av den del av kostnaden, som motsvarar
ett skattetryck överstigande en krona per skattekrona.

Då kontrollen av att bland utgifter för kristidsnämndernas verksamhet
icke inräknas andra än sådana, som otvivelaktigt i sin helhet förorsakats av
nämndernas verksamhet, kan tänkas medföra vissa svårigheter, har kommissionen
i syfte att underlätta denna kontroll ansett sig böra såsom ett
alternativ (alternativförslag) till det nu framlagda förslaget föreslå, att vid
skattetryckets bestämmande tages hänsyn endast till följande utgiftsposter.
»1) Arvode till ordföranden. 2) Arvode till övriga ledamöter av kristidsnämnden.
3) Ersättning till prisombud. 4) Rese- och traktamentsersättningar. 5)
Avlöning av sekreterare, kontorspersonal, skrivhjälp o. dyl.» Härigenom
kommer emellertid ytterligare ett stort antal kommuner att tillföras den
grupp, för vilka det för statsbidraget aktuella skattetrycket understiger 25 öre
per skattekrona. På grund härav torde enligt alternativförslaget statsbidrag,
förslagsvis med 20 procent, böra utgå jämväl å kostnader, som motsvara ett
skattetryck (iverstigande 10 öre men icke 25 öre per skattekrona.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

Vad slutligen beträffar frågan om kristidsnämndernas
tjänstebrevsrätt har kommissionen framhållit, att beviljandet av
tjänstebrevsrätt skulle innebära, att kommunerna erhölle ett i stort sett i förhållande
till kristidsnämndernas verksamhet avpassat statsbidrag.

Över livsmedelskommissionens skrivelse hava yttranden avgivits av statskontoret,
Överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, kristidsnämnden för
Stockholms stad, ett flertal kristidsstyrelser och statens krisrevision samt
svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet, ävensom
av generalpoststyrelsen i vad angår fråga örn tjänstebrevsrätt. Av de hörda
myndigheterna och sammanslutningarna hava samtliga med undantag av
statskontoret i princip uttalat sin anslutning till livsmedelskommissionens
förslag örn statsbidrag för täckande av kommunernas kostnader för kristidsnämndernas
verksamhet.

Kommissionens förslag att tillerkänna kristidsnämnderna tormänen av
tjänstebrevsrätt har avstyrkts eller till lämpligheten ifrågasatts av Överståthållarämbetet,
länsstyrelsen i Jönköpings län. kristidsstyrelsen i Jönköpings
läns kristidsstyrelseområde, länsstyrelserna i Kronobergs, Västmanlands och
Jämtlands län, statskontoret samt generalpoststyrelsen, men av övriga i ärendet
hörda myndigheter och sammanslutningar antingen tillstyrkts eller lämnats
utan erinran.

Departementschefen har anfört huvudsakligen följande:

Det vore uppenbart att kommunerna på grund av gällande bestämmelser i
ämnet kunde komma att asamkas stora utgifter. Av den förebragta utredningen
tramginge att redan nu kostnaderna för kristidsnämndernas verksamhet
i flera fall vore mycket betydande i förhållande till bärkraften hos kommunerna.
I andra fall däremot föranledde berörda kostnader endast en obetydlig
höjning av det kommunala utdebiteringsbehovet. Dylika ojämnheter
vöre självfallet icke tillfredsställande. Visserligen funnes för närvarande
möjlighet för synnerligt skattetyngda kommuner att erhålla understöd av
skatteutjämningsmedel. Härigenom torde ock ojämnheterna i viss mån bliva
undanröjda. I många fall kunde dock dylikt understöd ej erhållas, då den
kommuna!:! skattebelastningen under tidigare år ej uppnått sådan höjd som
härför erfordrades. Med hänsyn härtill och då enligt vad den verkställda utredningen
syntes giva vid handen utgifterna för kristidsnämndernas verksamhet
drabbade de olika kommunerna synnerligen ojämnt vöre departementschefen
beredd att förorda särskilda statsbidrag för bestridande av ifrågavarande
kostnader.

I likhet med livsmedelskommissionen och flertalet i ärendet hörda myndigheter
och organisationer ansåge departementschefen, att varje kommun eller
kristidsförbund borde intill ett visst belopp för skattekrona ensam svara för
kostnaderna för vederbörande kristidsnämnd och att sålunda statsbidrag
borde utgå endast örn utgifterna överskrede detta belopp. Denna ståndpunkt,
vilken syntes stå i god överensstämmelse med grunderna för omförmälda lag
om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter,
hade ock Kungl. Maj:t redan intagit när det gällt frågan örn särskilt
statsbidrag åt kommuner, som medverkade vid vedanskaffningen.

Vid bedömande av kristidsnämndernas utgifter uppkomme emellertid

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

9

fråga om alla eller endast vissa av krisen förorsakade kostnader borde få
medräknas. Därvid syntes det böra till en början fastslås, att endast sådana
utgifter som föranleddes av att nämnderna fullgjorde dem av statlig
myndighet ålagda arbetsuppgifter eller eljest förorsakades av de statliga
regleringarna borde medtagas. Kostnader för en åtgärd som kristidsnämnd
vidtoge på grund av vederbörande kommuns beslut utan sammanhang nied
det statliga kristidsarbetet borde sålunda ej inräknas. Ej heller samtliga
utgifter, som vore föranledda av de statliga regleringarna, borde medtagas.
Utgifter, som föranleddes av att kristidsnämnderna ålagts viss varuförmedlande
verksamhet i syfte att trygga försörjningen inom vederbörande
nämnds område, borde sålunda ej hänföras dit. Frågan i vad män staten
skulle bidraga till täckande av dylika utgifter för varuförmedlande verksamhet
syntes böra avgöras enligt av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall
utfärdade bestämmelser. Till de kostnader, som borde beaktas i nu förevarande
sammanhang, skulle sålunda vara att hänföra endast sådana utgifter,
som sammanhängde med nämndernas administrativa verksamhet.
Anledning att av dessa kostnader frånskilja vissa utgiftsposter syntes ej
föreligga. Någon lättnad ur kontrollsynpunkt torde därigenom näppeligen
uppkomma. En dylik uppdelning av kristidsnämndernas kostnader för
administrativ verksamhet torde för övrigt ej kunna bliva rättvis, då förhållandena
inom de olika nämnderna gestaltade sig rätt olika.

Vad anginge storleken av det belopp, vartill kristidsnämnds utgifter
skulle uppgå i förhållande till antalet skattekronor inom nämndens område
för att statsbidrag finge utgå, ansåge departementschefen sig kunna
ansluta sig till vad livsmedelskommissionen härutinnan i sitt huvudförslag
förordat. Endast i den mån ifrågavarande utgifter överstege 25 öre för
skattekrona borde sålunda statsbidrag utgå. Enligt den verkställda utredningen
skulle därigenom antalet kristidsnämnder. sorn skulle bliva berättigade
till statsbidrag, komma att uppgå till cirka 870.

Statsbidraget hade av livsmedelskommissionen vidare föreslagits skola
utgå med viss procent av krisutgifterna till den del dessa överstege nyssnämnda
belopp. Procenttalet föresloges av kommissionen skola stiga enligt
viss skala i den mån utgifterna (»kas. Från vissa av de hörda myndigheterna
hade framhållits att livsmedelskommissionens förslag i sistberörda
punkt kunde leda till att kommunernas intresse att hålla nere kostnaderna
avtrubbades. Med hänsyn härtill samt i syfte att så långt möjligt förenkla
bidragsförfarandet ville departementschefen förorda att bidragsprocenten
bleve enhetlig, förslagsvis 60 procent. Statsbidraget skulle sålunda utgå
med 60 procent av kostnaderna i den mån dessa överstege 25 öre lör skattekrona.

Ej heller vid beräkning av statsbidragets storlek syntes lämpligt att .skilja
mellan olika slag av kostnader för nämndernas administrativa verksamhet.
I dessa kostnader torde sålunda böra inräknas även utgifter för porto
och dylikt. Tillräcklig anledning att i nu förevarande hänseende behandla
dessa utgifter på annat sätt än andra syntes ej föreligga. Av denna ståndpunkt
följde att departementschefen icke ansåge sig kunna biträda förslaget
örn tjiinstebrevsrätt teir kristidsnämnderna. Ej heller kunde han ansluta
sig till den meningen, att bidraget borde bestämmas lill viss andel av
ordförandens arvode. En sådan regel skulle medföra betydande orättvisor.
1 vissa kommuner inginge sålunda i ordförandearvodet även ersättning för
sekreterarehjälp m. m.

10

Statsutskottets utlåtande Nr /77.

Vid bifall till vad departementschefen sålunda förordat skulle bidraget
till en kristidsnämnd, för vars administrativa verksamhet kostnaderna per
skattekrona uppginge till en krona — därav 10 öre för portoutgifter —,
komma att utgöra 45 öre per skattekrona. Enligt livsmedelskommissionens
förslag skulle bidraget jämte gottgörelse för portoutgifterna uppgå till
44 öre. Vore kostnadstalen för närvarande en krona 50 öre respektive 15
öre bleve bidraget enligt här förordade grunder 75 öre och enligt livsmedelskommissionens
förslag 83 öre.

Statsbidraget torde böra utbetalas årsvis efter utgången av kalenderåret.
Bidraget syntes böra utgå första gången för år 1941. Som villkor för bidragets
åtnjutande borde gälla att ansökan ingåves till vederbörande kristidsstyrelse
före dag, som Kungl. Maj:t bestämde. Vid ansökan skulle fogas
specifikation av utgifterna enligt fastställt formulär. Kristidsnämnderna
borde vidare vara skyldiga att ordna sin bokföring i enlighet med livsmedelskommissionens
anvisningar. Kristidsnämnd, för vilken ansökan örn
statsbidrag ingivits, borde vara skyldig att underkasta sig den revision från
statliga myndigheters sida, som kunde befinnas påkallad. Ansökningarna
skulle av kristidsstyrelserna med eget utlåtande översändas till livsmedelskommissionen,
som hade att efter inhämtande av erforderliga ytterligare
upplysningar för Kungl. Majit framlägga förslag rörande storleken av de
bidrag, som finge utgå till vederbörande kristidsnämnder, samt om de villkor
i övrigt vilka kunde befinnas påkallade för bidragens åtnjutande. Fastställande
av bidragen borde ankomma på Kungl. Majit.

Därest ett bidragssystem i enlighet med det anförda bleve genomfört
komme vissa, icke obetydliga kostnader att uppstå för staten. Enligt livsmedelskommissionens
preliminära beräkningar skulle de totala administrativa
kostnaderna kunna beräknas till i runt tal 7 000 000 kronor. Med tilllämpning
av förut angivna beräkningsgrund för statsbidrag — 60 procent
av de utgifter, vilka representerade en skatteökning av mer än 25 öre per
skattekrona — skulle statsbidragen åsamka staten en utgift av omkring
540 000 kronor per år. Då emellertid kostnaderna under innevarande år
kunde beräknas överstiga förutnämnda kostnadsbelopp, torde försiktigheten
bjuda, att man uppskattade statsbidraget till omkring 600 000 kronor.
Departemenlschefen ville därför tillstyrka att för tillgodoseende av medelsbehovet
för statsbidrag åt kommunerna för 1941 års verksamhet ett förslagsanslag
å 600 000 kronor anvisades under elfte huvudtiteln. Till jämförelse
kunde nämnas, att kostnaderna för en understödsanordning enligt
livsmedelskommissionens förslag — statsbidrag jämte ersättning för portoutgifter
m. m. — kunde beräknas till omkring 1 000 000 kronor. Anslaget,
som icke lämpligen syntes böra knytas till något nu befintligt anslag utan
upptagas särskilt, borde förslagsvis benämnas Bidrag till kristidsnämndernas
verksamhet.

Till stöd för det i motionen 11: 296 framställda yrkandet har anförts bland
annat:

De av departementschefen i propositionen nr 195 föreslagna statsbidragsreglerna
vöre icke tillfredsställande ur kommunernas synpunkt. Genom
den föreslagna 25-öresregeln orsakades dels att 788 kristidsnämnder med
sammanlagda utgifter av 4 461 168 kronor icke erhölle något som helst
statsbidrag, dels ock att 669 kristidsnämnder med sammanlagda utgifter

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

11

av 2 610 174 kronor kunde erhålla det 60-procentiga statsbidraget på
900 000 kronor eller 540 000 kronor.

Det torde vara ställt utom all diskussion, alt de lokala kristidsnämnderna
till övervägande delen utförde ett arbete, vilket staten ålagt kommunerna
i bela samhällets intresse. Under sådana förhållanden f dref olle det
föga följdriktigt att fastställa sådana bidragsregler, att till kristidsnämndernas
sammanlagda utgifter på över 7 000 000 kronor endast utginge statsbidrag
å 540 000 kronor, motsvarande 7,65 procent av dessa totala utgifter.

Det förefölle rimligt, att statens bidrag nu utformades på ett sådant sätt,
att kommunerna av sparsambetsskäl icke inskränkte på den del av kristidsnämndernas
verksamhet som syftade till förbättrande av landets allmänna
försörjningsläge och vars gynnsamma verkningar ofta tillf olle andra
kommuner än dem som utförde detta arbete.

Starka skäl talade för ett ej alltför lågt tilltaget statsbidrag för kristidsnämndernas
verksamhet under budgetåret 1941/42, eftersom kommunerna
ej erhållit någon som helst ersättning för de utgifter kristidsnämnderna
orsakat dem under tiden före den 1 januari 1941.

Efter att hava övervägt vissa olika förslag till ändrade bidragsgrunder
hava motionärerna föreslagit, att statsbidraget skulle utgå efter de regler,
som i motionen angivits under avdelning C.

C. Ytterligare en utväg vore att överhuvud meddela statsbidrag till alla
berörda kommuner. Då alla kristidsnämnder utförde i huvudsak samma
statliga arbetsuppgifter i lika omfattning, funnes det ej någon rationellt
grundad anledning att utestänga en del av dem från statsbidrag, över
85 procent av kristidsnämnderna syntes hava genomsnittliga utgifter på
över 3 000 kronor.

Om man fastställde reglerna för statsbidraget sålunda, att staten ersatte
40 procent av kristidsnämndens samtliga kostnader, dock lägst med 600
kronor och högst 4 000 kronor, skulle man erhålla en rättvis avvägning av
fördelningen av dessa utgifter mellan stat och kommun.

Den lägsta utgift statsverket därigenom skulle ådraga sig vore 994 200
kronor och den högsta cirka 2 800 000 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har motionen II: 172 väckts
den 23 januari 1941. Sedan Kungl. Maj:t numera genom den föreliggande
propositionen nr 195 framlagt förslag i det i nämnda motion angivna avseendet,
synes vad i motionen yrkats icke böra till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Den i propositionen omförmälda utredningen har enligt utskottets mening
givit vid handen, att goda skäl föreligga för beviljande av statsbidrag i
en eller annan form åt kommunerna för bestridande av viss del av kostnaderna
för kristidsnämndernas verksamhet. Utskottet är ense med departementschefen
om att varje kommun eller kristidsförbund bör intill visst belopp
för skattekrona ensam svara för kostnaderna för vederbörande kristidsnämnd
och alt statsbidraget sålunda bör utgå endast örn utgifterna överskrida
detta belopp. Utskottet kan alltså icke tillstyrka det i motionen II: 296
framställda förslaget att statsbidrag skulle tillerkännas samtliga kommuner

Utskottet.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

eller kristidsförbund. I likhet med departementschefen anser utskottet, att
vid bedömande av skattetrycket endast sådana utgifter, som sammanhänga
med kristidsnämndernas administrativa verksamhet, böra tagas i beaktande.
Utskottet är vidare ense med departementschefen om att man vid beräkning
av statsbidragets storlek icke lämpligen bör skilja mellan olika slag av administrativa
kostnader och att i dessa .sålunda böra inräknas även utgifter för
porto och dylikt.

Departementschefen har förordat, att statsbidrag skall utgå endast i den
mån kristidsnämnds utgifter i förhållande till antalet skattekronor inom
nämndens område överstiga 25 öre för skattekrona samt att bidraget fastställes
till 60 procent av de kostnader, som överstiga 25 öre för skattekrona.
Enligt dessa grunder skulle statsbidraget enligt departementschefens beräkningar
kräva ett anslagsbelopp av 600 000 kronor. Kristidsnämnderna,
vilkas totala administrativa kostnader av livsmedelskommissionen preliminärt
uppskattats till 7 000 000 kronor, fullgöra såsom av den i ärendet verkställda
utredningen framgår i stor utsträckning funktioner av statlig karaktär.
Med hänsyn härtill och med beaktande jämväl av vad i motionen II: 296
anförts Ilar utskottet funnit skäligt, att statsbidrag till kommunerna för kristidsnämndernas
verksamhet kommer att utgå efter något förmånligare grunder
än de av departementschefen angivna. Utskottet har — efter övervägande
av olika alternativ tor ifrågavarande bidragsverksamhets anordnande —
funnit sig böra förorda att statsbidrag må i förevarande avseende utgå med
40 procent av kostnader mellan 15,1 och 25,0 öres utdebitering för skattekrona
och med 50 procent av kostnader, överstigande 25 öres utdebitering för skattekrona.
En högre bidragsprocent än 50 procent har utskottet i nuvarande
läge, innan närmare erfarenhet vunnits rörande bidragssystemets verkningar,
icke ansett sig kunna tillstyrka, då utskottet finner det angeläget, att
normerna för statsbidraget i möjligaste mån avpassas så, att kommunerna
vinnlägga sig om nödig sparsamhet och försiktighet vid utgifternas bestämmande.

Liksom departementschefen anser utskottet att statsbidraget bör utbetalas
årsvis efter kalenderårets utgång och bör utgå första gången för år 1941.
Fastställande av bidragen bör ankomma på Kungl. Majit. Emot vad departementschefen
föreslagit med avseende å ansökningsförfarande, kristidsnämndernas
bokföring och revision m. m. har utskottet icke funnit något att
erinra.

Med tillämpning av de av utskottet ovan angivna beräkningsgrunderna för
statsbidragets utgående torde statsutgiften för ändamålet för 1941 års verksamhet
kunna uppskattas till i runt tal 850 000 kronor, vilket i förhållande
till Kungl. Maj:ts förslag innebär en merutgift av 250 000 kronor.

Utskottet vill slutligen framhålla, att av den ståndpunkt utskottet i det
föregående intagit följer, att utskottet ställer sig avvisande till det i motionen
11:296 framställda yrkandet.

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

13

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition,

a) godkänna de av utskottet i det föregående angivna
grunderna för statsbidrag till kristidsnämndernas verksamhet; b)

till Bidrag till kristidsnämndernas verksamhet för budgetåret
1941/42 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 850 000 kronor;

II. att ovannämnda motioner II: 172 och 11:296 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 juni 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i
Malmö, Oscar Olsson, Per Gustafsson, Pauli, Bergman, Lindström, Heiding, Andrén,
Sven Larsson, Carlström och Berntson;

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i
Doverstorp, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Ward, Persson i Falla, Lindberg
i Umeå, Wallentheim, Viklund, Hansson i Rubbestad och Bergvall.