Statsutskottets utlåtande Nr 17.
1
Nr 17.
Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1941 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av vissa av Kungl. Maj:t i propositionen
angående utgifter å tilläggsstat 11 till riksstaten för
budgetåret 1940/41 behandlade allmänna principfrågor.
(3:e avd.)
I propositionen nr 2, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande
behandling i vad densamma ej angår annat utskott, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden den 3 januari 1941 angående utgifter å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1940/41, föreslagit riksdagen att, med godkännande
av de i protokollet berörda förslagen, å nämnda riksstat upptaga de utgifter,
som framgå av en vid protokollet såsom bilaga fogad sammanställning
jämte specifikationer.
Utskottet, som i särskilda utlåtanden till prövning upptager Kungl. Maj:ts
förslag, i vad detsamma avser de å tilläggsstaten uppförda anslagen till skilda
ändamål, företager här till granskning de allmänna principer, som ligga
till grund för tilläggsstatförslagets upprättande (propositionen sid. 1—4).
Efter att ha erinrat om att läget på arbetsmarknaden, främst inom byggnads-
och byggnadsämnesindustrierna, undergått sådan försämring, att
omedelbara åtgärder till motverkande av arbetslöshet borde möjliggöras,
bland annat genom anvisande av medel till olika anläggningsarbeten, yttrar
departementschefen i här berörda avseende följande.
Behovet av ytterligare medel för anläggningsarbeten skulle kunna tillgodoses
genom att den för budgetåret gällande allmänna beredskapsstaten
sattes i kraft. Bättre synes emellertid av både tekniska och sakliga skäl vara,
att nya anslag för anläggningsarbeten äskas å en tilläggsstat II till årets riksstat.
Dels undvikas härigenom de komplikationer i redovisningsförhållandena
som skulle följa av även den allmänna beredskapsstatens ikraftträdande såsom
förskottsstat, dels erhålles möjlighet till en omprövning av anslagsändamål
och anslagssummor som är i hög grad påkallad i nuvarande ekonomiska
och statsfinansiella läge.
Under rådande förhållanden böra särskilda krav ställas på de anläggningsarbeten,
som ifrågakomma för utförande av arbetslöshetspolitiska skäl. Såsom
i statsverkspropositionen framhålles, gäller i huvudsak, att intet arbete
nu bör igångsättas med mindre än att det faller inom den ram, som begränsningen
av våra materiella resurser uppdrager, och därjämte i och för sig
framstår såsom nödvändigt för statsverksamheten eller eljest såsom ekonomiskt
fullt motiverat. Av vad jag i statsverkspropositionen anför framgår,
att dessa krav varit vägledande vid urvalet av de arbeten, till vilka medel
Bihang till riksdagens protokoll 1041. 6 sand. Nr 17—18. ]
2
Statsutskottets utlåtande Nr 17.
Utskottet.
nu ansetts böra äskas å tilläggsstat, och att de även fortsättningsvis skola
noga beaktas. De företag till vilka medel må anvisas av arbetslöshetspolitiska
skäl böra igångsättas, blott om läget på arbetsmarknaden så påkallar.
Avsikten är att vid den undersökning av företagens nödvändighet ur arbetslöshetssynpunkt,
som med hänsyn därtill blir nödvändig innan anslagen disponeras,
ånyo pi-öva även företagens lämplighet med hänsyn till materieltillgången
och deras angelägenhet ur ekonomisk synpunkt. Särskilt bör beaktas,
att en sträng ytterligare sovring därvid kan bli påkallad till följd av
en begränsning i tillgången på bland annat byggnadsjärn. Materielförsörjningens
betydelse gör det nödvändigt, att utnyttjadet av de möjligheter till
ökad offentlig byggnadsverksamhet som tilläggsstaten öppnar sker i samråd
med statens industrikommission.
I de delar tilläggsstaten omfattar anslag, som motiverats och utvalts ur
här angivna synpunkter, blir staten med de föreslagna förutsättningarna för
anslagsdispositionen närmast att bedöma såsom en särskild, med tanke på
nuvarande situation utformad allmän beredskapsstat, vilken omedelbart sättes
i kraft oell regleras. Eftersom anslagen å staten måste anvisas såsom reservationsanslag,
erhåller denna automatiskt giltighet även för följande budgetår,
i den mån anslagen icke dessförinnan tagits i anspråk. Som jag i finansplanen
framhåller, innebär detta, att ifrågavarande anslagsanvisningar
på tilläggsstat II, såvitt nu kan bedömas, komma att ersätta den allmänna
beredskapsstat för nästa budgetår, varom förslag eljest bort framläggas.
De krav på sträng sparsamhet i utförandet av offentliga byggnader, som
det statsfinansiella läget ställer, gälla utan förbehåll även den byggnadsverksamhet
som igångsättes av arbetslöshetspolitiska skäl. Innan arbetena påbörjas
bör därför deras planläggning omprövas, för att kostnaderna skola
såvitt möjligt begränsas genom förenklingar i byggnadssättet. En sådan omprövning
företages, enligt vad jag inhämtat, inom byggnadsstyrelsen beträffande
de arbeten för vilka styrelsen är ansvarig. I viss utsträckning ha de
företag, till vilka medel äskas å tilläggsstaten, redan granskats av 1940 års
civila byggnadsutredning. Denna kommer givetvis även i övrigt att anlitas
för en prövning ur besparingssynpunkt av de olika arbetena.
Anslagsanvisningarna å tilläggsstat II kunna icke begränsas till att avse
blott de anläggningsarbeten, vilka det kan bli nödvändigt att utföra av arbetslöshetspolitiska
skäl. Medel böra nu äskas även för vissa andra ändamål,
som den senaste utvecklingen aktualiserat och som måste tillgodoses under
löpande budgetår. De viktigate av de nya medelsbehoven hänföra sig till
försvarsväsendet och avse sådan materielanskaffning m. m., som icke böi
finansieras från förskottsstaten, örn möjlighet föreligger att underställa riksdagen
anslagsfrågan. I de fall där ändringar i riksstaten blivit påkallade för
civila ändamål, rör det sig i regel endast örn smärre belopp. Ett för flera
huvudtitlar gemensamt anslagsändamål av betydelse utgöra dock kristilläggen.
För dessa tillägg beräknas utgifterna uppgå till sammanlagt drygt 8 miljoner
kronor.
Med hänsyn till att sålunda på tilläggsstat II komma att anvisas såväl anslag
av sedvanlig typ som anslag, vilka motiveras av arbetslöshetspolitiska
skäl och bindas vid särskilda villkor, synes det lämpligt, att i tydlighetens
intresse införa en ny beteckning för sistnämnda anslag. Enklast sker detta
genom att till beteckningen reservationsanslag inom parentes fogas ett B,
som anger anslagets karaktär av beredskapsanslag.
Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till de allmänna principer, som
ligga till grund för tilläggsstatförslagets upprättande och som innebära, bland
Statsutskottets utlåtande Nr 17.
3
annat, att å tillägsstaten skola uppföras anslag av två skilda typer, nämligen
dels av sedvanlig typ, dels ock av beredskapskaraktär, de senare betecknade
med (B).
Vad departementschefen anfört rörande urvalet av beredskapsanslagen och
förutsättningarna för deras ianspråktagande har utskottet i stort sett funnit
välbetänkt. Utskottet anser det sålunda erforderligt, att den av departementschefen
förutsatta omprövningen av företagens lämplighet med hänsyn till
materieltillgången och företagens angelägenhet ur ekonomisk synpunkt
kommer till stånd. Särskilt vill utskottet för sin del understryka vikten
av att vid igångsättandet av hithörande anläggningsföretag sådana
arbeten lämnas företräde, som äga betydelse för landets försörjning eller eljest
hava produktionsbefrämjande verkan. Uppmärksamhet bör dock ägnas
åt tidigare påbörjade, helt eller delvis med arbetslöshetsmedel bekostade vägarbeten,
vilka på grund av förhållandena å arbetsmarknaden sedermera blivit
avbrutna. Självfallet bör, särskilt i närvarande tid med dess knappa tillgångar
på råvaror och kapital, hänsyn även tagas till kostnaderna såväl för
anskaffandet av erforderlig materiel som för arbetenas utförande.
I anslutning till vad departementschefen framhållit utgår utskottet från
att en omprövning kommer till stånd jämväl av byggnadsföretagens planläggning
i syfte att genom förenklingar begränsa kostnaderna. Enligt utskottets
mening är det emellertid därvid av vikt, att behovet av en framtida utvidgning
icke förbises. I den mån så befinnes påkallat, böra byggnaderna
så planläggas, att en utvidgning av desamma kan genomföras utan alltför
omfattande och kostnadskrävande ändringsarbeten.
Sedan samtliga å tilläggsstaten begärda anslag blivit av riksdagen behandlade,
torde statsutskottet böra för riksdagen framlägga sammanställning rörande
de å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisade anslagen,
innefattande jämväl anslag tillhörande annat utskotts handläggning.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t tillkännagiva
de synpunkter, som utskottet ovan framfört.
Stockholm den 7 februari 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 17.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,
Bergman, Torsten Ström, Heiding, Andrén, Sven Larsson, Bäcklund, Boman, Gustaf lurar
Anderson och friherre De Geer; samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i Doverstorp,
Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Danielsson, Persson i Tidaholm, Bergström,
Mårtensson, Lundberg i Hälsingborg, fru Alvén och herr Hansson i Rubbestad.