Statsutskottets utlåtande Nr 157.

1

Nr 157.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1941 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till besparingsberedningen.

(3:e avd.)

I propositionen nr 261 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 16 maj
1941, föreslagit riksdagen att till Besparingsberedningen å driftbudgeten under
sjunde huvudtiteln anvisa dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1940/41 ett reservationsanslag av 160,000 kronor; dels ock å riksstaten
för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag av 240,000 kronor.

Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 22 november 1940 tillsatte chefen
för finansdepartementet den 30 i samma månad en särskild beredning inom
departementet för handläggning i vissa hänseenden av besparingsarbetet inom
statsförvaltningen. I den sålunda tillsatta beredningen, benämnd besparingsberedningen,
ingå nio medlemmar, representerande såväl riksdagen och
statsförvaltningen som ekonomisk och organisatorisk sakkunskap inom det
enskilda näringslivet. Beredningen sammanträder under departementschefens
ordförandeskap.

Besparingsberedningen har till uppdrag att fullfölja det redan påbörjade
besparingsarbetet inom statsförvaltningen. Därvid har beredningen att, med
allenast de inskränkningar som föranledas av att särskilda besparingsorgan
äro verksamma inom vissa specialområden, företaga en allmän granskning
av den statliga verksamheten med syfte att fastslå, vilka ytterligare besparingar
som skäligen kunna ifrågakomma, och pröva möjligheterna för dessas
genomförande. Erfarenheterna från beredningens verksamhet ha visat, att lösandet
av de sålunda föreliggande arbetsuppgifterna förutsätter omfattande
utredningar.

Vid fullgörandet av sitt uppdrag har beredningen icke blott att undersöka
möjligheterna för besparingar genom inskränkningar i den statliga verksamheten
eller sänkning av standarden på olika områden utan även, och i första
hand, att söka åvägabringa rationalisering av verksamheten. I synnerhet för
den senare uppgiften kräves tillgång till speciell sakkunskap av skilda slag.
Enligt direktiven har beredningen också att i mån av behov föranstalta örn
specialutredningar med anlitande av särskilda sakkunniga samt att tillkalla
experter. Denna möjlighet bar beredningen måst anlita i främsta rummet
för att kunna tillfredsställande genomföra de rationaliseringsundersökningar
med avseende å förvaltningsapparaten, som utgöra en huvuduppgift för be Bihang

till riksdagens protokoll 1951. 6 sami. Nr 157—159.

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

redningen. En väsentlig del av dessa undersökningar är förlagd till en av
beredningen upprättad avdelning för kontorsorganisalion. Därjämte bedrivas
vissa huvudsakligen på rationaliseringsspörsmål inriktade specialutredningar
genom av beredningen tillkallade sakkunniga.

I statsrådsprotokollet bär å sid. 20—22 lämnats en närmare redogörelse
för beredningens verksamhet.

Kostnaderna för besparingsberedningen lia, frånsett vissa i det följande
omnämnda, av verken bestridda ersättningar till egen personal, hittills avförts
å sjunde huvudtitelns kommittéanslag. Med hänsyn, bland annat, till att
de snarare äro att betrakta som gemensamma driftkostnader för statsförvaltningen
än som vanliga utredningskostnader bär det emellertid ansetts lämpligast,
att särskilda anslagsmedel anvisas under sjunde huvudtiteln för kostnadernas
bestridande.

I fråga örn anslagsberäkningen har departementschefen anfört följande:

Kostnaderna för arvoden och andra ersättningar åt beredningens egna ledamöter
samt åt sekreterare och andra arbetsbiträden åt själva beredningen
kunna för närvarande beräknas till närmare 6,000 kronor i månaden.

Avdelningen för kontorsorganisation drager betydande kostnader, förnämligast
beroende på nödvändigheten av att anlita experter från näringslivet mot
ersättningar, som ligga på en högre nivå än som är vanlig inom statsförvaltningen.
Avlöningskostnaderna för avdelningen kunna för den närmaste tiden
beräknas till omkring 14,000 kronor i månaden, varav inemot 8,000 kronor
belöpa å avdelningens föreståndare och experter, omkring 4,500 kronor å de
av verken utsedda tjänstemännen samt återstoden å assistenter och annat arbetsbiträde.
För tjänsteman, som deltager i undersökningar inom det verk
han själv tillhör, bestrider detta verk kostnaderna för deltagandet. Kostnaderna
för avdelningen torde framdeles kunna begränsas genom att tjänstemän
inom statsförvaltningen göras förtrogna med undersökningsarbetet och
därmed bliva i stånd att åtminstone delvis ersätta expertisen från näringslivet.

Vad härefter angår de specialutredningar, för vilka beredningen hittills
tillkallat särskilda sakkunniga, kunna kostnaderna för dessa utredningar
approximativt beräknas till 14,000 kronor i månaden. Vissa av utredningarna
torde taga endast kortare tid i anspråk. Å andra sidan torde det under arbetets
fortsättning komma att visa sig påkallat att igångsätta ytterligare specialutredningar.

Av det anförda framgår, att behovet av anslagsmedel för besparingsberedningens
verksamhet i huvudsak betingas av arbetet inom avdelningen för
kontorsorganisation samt av igångsatta eller framdeles ifrågakommande särskilda
sakkunnigutredningar. Vad beträffar organisationsavdelningen lär det
få bero på den fortsatta erfarenheten, huru stora utgifter statsverket bör
ikläda sig för avdelningens arbete. I varje fall synes det emellertid angeläget,
att medel stå till förfogande i den utsträckning, som erfordras för att få de
moderna organisationsmetodernas användbarhet inom statsförvaltningen ingående
prövad. Vad beträffar besparingsarbetet i övrigt synes det likaledes
angeläget att, sedan arbetet igångsatts med syfte att få till stånd en allmän,
grundlig prövning av besparingsfrågorna inom statsförvaltningen, möjligheten
att fullfölja detta syfte icke alltför mycket begränsas av hänsyn till utredningskostnaderna.

Att ur anförda synpunkter uppskatta medelsbehovet för besparingsberedningen
är förenat med vissa svårigheter. Emellertid vill jag förorda, att för

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

3

beredningen nu äskas ett belopp av 400,000 kronor. Skulle ytterligare medelsanvisning
längre fram finnas påkallad, bör frågan därom genom nytt anslagsäskande
föreläggas riksdagen. Av nämnda belopp böra 160,000 kronor upptagas
å tilläggsstat II för det löpande budgetåret och återstående 240,000 kronor
å riksstaten för nästa budgetår. Från tilläggsstatsanslaget bör ersättning
tillföras sjunde huvudtitelns kommittéanslag för redan bestridda utgifter för
beredningen.

Kungl. Maj:ts förslag örn uppförande å riksstaten av särskilda anslag för
bestridande av besparingsberedningens kostnader under innevarande och
nästa budgetår finner sig utskottet böra tillstyrka. Då beräkningen av anslagsbehoven
för nämnda budgetår icke heller givit utskottet anledning till
erinran, får utskotet hemställa,

att riksdagen må till Besparingsberedningen under sjunde
huvudtiteln anvisa

a) å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett
reservationsanslag av 160,000 kronor;

b) å riksstaten för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag
av 240,000 kronor.

Stockholm den 6 juni 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,
Asplund, Bernhard Nilsson, Bergman, Torsten Ström, Heiding, Andrén, Sven Larsson,
Gränebo, Boman och Gillström; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i Doverstorp,
Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Ward, Persson i Falla, Lindberg i Umeå,
Isacsson, fru Alvén, herrar Hansson i Rubbestad och Bergvall.

Utskottet.