8
Statsutskottets utlåtande Nr 156.
Nr 156.
Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1941 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen
ni. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen, nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1941/42 har Kungl. Majit under elfte huvudtiteln (punkterna 27
och 28 av det vid nämnda proposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för den 3 januari 1941) föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1941/42
beräkna dels till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved,
m. m. ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor, dels ock till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser
för visst biträde vid vedavVerkning ett förslagsanslag av
150 000 kronor.
I samma proposition har Kungl. Majit vidare under kapitalbudgeten (punkten
3 av det vid propositionen såsom bilaga 7 fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för den 3 januari 1941) föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1941/42 beräkna till Reglering av vedproduktionen ett reservationsanslag av
57 000 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en den 28 mars 1941 dagtecknad proposition,
nr 193, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
anvisa
dels till Viss utjämning av vedpriserna å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln ett anslag av 750 000 kronor,
dels till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved, m. m. för
budgetåret 1941/42 under elfte huvudtiteln ett förslagsanslag av 3 000 000
kronor,
dels till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde vid vedavverkning
för budgetåret 1941/42 under elfte huvudtiteln ett förslagsanslag av
150 000 kronor,
dels till Lån till avverkningsförskott åt vedproducenter för budgetåret
1941/42 å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket ett reservationsanslag
av 25 000 000 kronor,
Statsutskottets utlåtande Nr 156.
9
dels ock till Förlagskapital för inköp av ved för budgetåret 1941/42 å kapitalbudgeten
under fonden för förlag till statsverket ett reservationsanslag
av 30 000 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr A. Holstenson
m. fl. (1: 222) och den andra inom andra kammaren av herr A. Jonsson i
Skedsbygd m. fl. (II: 295), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
vid planläggningen av kommande vedavverkningar hänsyn tages till i motionerna
framlagda synpunkter.
1. Landets behov av fasta bränslen.
Den totala förbrukningen av fasta bränslen i Sverige under året närmast
före stormaktskrigets utbrott har beräknats motsvara, därest övriga bränslen
omräknas till likvärdig mängd stenkol, nära 13 miljoner ton stenkol. Av den
nämnda myckenheten utgöra de importerade bränslena nära 70 procent.
Den inhemska bränsleproduktionen utgöres normalt av omkring 0,4 miljoner
ton stenkol och 17,5 miljoner kubikmeter kastved, vartill kommer en obetydlig
mängd bränntorv. Av den avverkade vedkvantiteten beräknas 10 miljoner
kubikmeter åtgå för de fastigheter, som själva framställa ved. Den vedkvantitet,
som normalt tillföres förbrukare i öppna marknaden, kan sålunda angivas
till omkring 7,5 miljoner kubikmeter, varav 6 miljoner kubikmeter beräknas
komma till användning såsom hushållsbränsle och 1,5 miljoner kubikmeter
torde förbrukas såsom kastved för industriens behov.
I bebovsberäkningarna för innevarande bränslesäsong hava
icke ingått några vedkvantiteter för framställning av bränsle för motortrafikens
behov. Detta nytillkomna behov har emellertid för nästa bränslesäsong
beräknats komma att uppgå till omkring 5 miljoner kubikmeter ved,
saluförd såsom gengasved eller gengaskol. Med inberäknande härav hava de
nu pågående avverkningarna av ved för öppna marknaden, vilka enligt uttalanden
i propositionen nr 248 till 1940 års lagtima riksdag ursprungligen
förutsattes skola uppgå till 25 miljoner kubikmeter, sedermera inriktats på
en kvantitet av 30 miljoner kubikmeter.
Statens bränslekommission har emellertid förklarat sig anse, att avverkningen
borde ytterligare ökas samt att skogsägarna syntes böra stimuleras
att utöver de ålägganden, som meddelats dem med stöd av lagen örn skyldighet
att avverka ved till avsalu, utöka vedavverkningarna, så att en total
avverkningskvantitet av 35—40 miljoner kubikmeter kunde uppnås.
Beträffande behovet av ved för bränslesäsongen
19 4 2/4 3 har bränslekommissionen anfört bland annat följande:
Med utgångspunkt från de beräkningar, som gjorts beträffande vedbehovet
under nästkommande bränslesäsong, ansåge sig kommissionen böra räkna
10
Statsutskottets utlåtande ,\> 156.
med en avverkning av cirka 35 miljoner kubikmeter, vilken kvantitet jämsides
nied en begränsad import av koks och kol syntes böra vara tillräcklig
för att säkerställa landels behov av såväl bränsleved som ved för framställning
av träkol och gengasved. Den föreslagna avverkningen syntes böra uppdelas
på två tidsperioder på så sätt att en viss kvantitet avverkades under
tiden 1 juli—31 december 1941 och — i den mån så befunnes erforderligt
med hänsyn till försörjningsläget under senare delen av innevarande år —
ytterligare en viss kvantitet under första halvåret 1942.
Den nu föreslagna totala avverkningskvantiteten vore av en sådan storleksordning,
att den torde närma sig vad som med hänsyn till kravet på en
rationell skogsvård samt till förefintliga avverknings- och transportmöjligheter
maximalt kunde uttagas ur våra skogar.
Föredragande statsrådet har för egen del anfört:
För bränslebehovets tillgodoseende borde självfallet förefintliga möjligheter
att erhålla kol och köks från utlandet utnyttjas till det yttersta. Försiktigheten
bjöde emellertid att man utginge från att bränsleförsörjningen i
första hand måste bygga på inhemska bränsletillgångar, samt att sålunda
de förutvarande förbrukarna av importbränsle borde övergå till att använda
ved i största möjliga omfattning. Någon gräns uppåt för avverkningarna
borde därför ej uppställas. Av praktiska skäl måste emellertid en riktpunkt
för avverkningarnas omfattning finnas. Som sådan riktpunkt syntes man
kunna godtaga den av bränslekommissionen angivna kvantiteten av 35 miljoner
kubikmeter. Denna vore dock i nuvarande läge närmast att betrakta som
en minimikvantitet.
Då det givetvis vore av vikt, att planläggningen av ett så betydande avverkningsprogram,
med hänsyn till att ändrade förhållanden kunde påkalla
andra dispositioner, icke omedelbart toge sikte på hela kvantiteten, syntes
det vara lämpligt att såsom bränslekommissionen föreslagit avverkningskvantiteterna
fastställdes för kortare tidsperioder. Det borde ankomma på
bränslekommissionen att för varje tidsperiod fastställa de kvantiteter, som
under perioden borde avverkas. Avverkningarna borde därjämte planläggas
så, att däri finge inräknas icke endast brännved av vanligen förekommande
dimensioner utan även långved och massaved, vilket i viss mån torde bidraga
till att underlätta för skogsägarna att fullgöra avverkningsprogrammet. De
sistnämnda vedsorterna borde i så fall icke utan särskilt medgivande få användas
annat än för bränsleändamål.
Avverkningen i fortsättningen av vedmängder av här angivna storleksordning
komme givetvis att liksom nu ställa stora krav på skogsägarna. Det
kunde icke skäligen begäras, att den enskilde skogsägaren av egen drift
skulle medverka till genomförandet av det utökade avverkningsprogram.
som sålunda antytts. Statens medverkan torde på grund härav numera bliva
än mera nödvändig än förut. De av staten redan vidtagna åtgärderna för
främjande av vedproduktionen, nämligen utfästelse att inlösa ved, som avverkats
men icke vunnit avsättning, samt utlämnande av lån till skogsägareförening,
ansluten till Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, för förskottering
av avverkningskostnad för ved borde därför även i fortsättningen,
till underlättande av skogsägarnas medverkan till avverkningarna, stå til!
bilds. Statsrådet förordade alltså, att reglerna örn statsgaranti för ved och
om låneverksamlieten alltjämt bibehölles.
Beträffande systemet med statsgaranti syntes några ändrade föreskrifter
Statsutskottets uttalande Nr 156.
11
icke vara påkallade. Det borde således även framgent ankomma på Kungl.
Majit att meddela erforderliga bestämmelser om garantiprisens böjd och om
de vedsorter, som finge omfattas av statsgaranti. Kungl. Majit borde även
äga att utfärda administrativa föreskrifter om tid, inom vilken ved skulle anmälas
för garanti och inom vilken uppfyllandet av meddelad garanti skulle
påkallas.
Bestämmelserna örn låneverksamheten hade efter beslut av 1940 års urtima
riksdag erhållit en för skogsägareföreningarna och därigenom indirekt
även för skogsägarna förmånligare utformning, i det att lånemöjligheterna
utvidgats att kunna omfatta intill 90 procent av garantibeloppet för ved.
som avsåges med vid låneansökning åberopade leveranskontrakt. Föreskrifterna
torde efter denna ändring i stort sett vara tillfyllest för sitt ändamål.
En viss omläggning av förfaringssättet vid lånens beviljande m. m. kunde
emellertid bliva erforderlig. Frågan härom vore föremål för övervägande.
Till stöd för det i motionerna 1: 222 och II: 295 gjorda yrkandet har anförts:
»Landets
försörjning med inhemskt bränsle har hittills kunnat ordnas relativt
tillfredsställande. Det fortfarande osäkra läget i vår bränsleimport och
ovissheten örn krisens längd ställer emellertid vår bränslefråga inför allt
mera svårlösta problem. Påfrestningarna komma att ytterligare skärpas och
fordringarna på landets skogar och skogsägare att ökas i avsevärd grad.
Inför de väldiga vedkvantiteter, som måste tagas ur skogarna, är det uppenbart.
att man ställer sig frågande dels i vad mån våra skogstillgångar
skola under en ytterligare förlängning av krisen tåla ingreppen utan allt för
stora framtida men i skogarnas värdefullare gagnvirkesproduktion och dels
hur man skall kunna skydda producenterna från ålägganden, som kunna innebära
ekonomiskt avbräck i deras skogshantering. För konsumenterna av
det enda bränsle, som nu i stort sett finnes att tillgå, är det givetvis även angeläget,
att icke priserna å detta bränsle på grund av fördyrande planläggning
av vedfördelningen och icke kontrollerad marknad drivas till en nivå,
som icke är betingad av de faktiska produktionskostnaderna. Tendenser i
den riktningen lia under sistförflutna säsong icke varit alltför sällsynta.
För den händelse landets behov av bränsle ännu för någon tid skulle
komma att tarva veduttag i samma storleksordning som nu, finna motionärerna
det nödigt att, med omtanke om våra skogsbestånd, en grundlig undersökning
göres att i största möjliga mån söka förflytta veduttag till områden.
som nu icke alls eller åtminstone i mindre utsträckning än hittills
kommit ifråga. Speciellt gäller detta vissa delar av Norrland, där möjligheter
torde finnas att till flottled framskaffa vedskog, sorn annars icke kan
komma till användning. Säkerligen skulle avsevärda kvantiteter långved
kunna levereras även i biflottleder. Under nu exceptionella förhållanden kan
ifrågasättas, huruvida icke sådant vedvirke skulle kunna frigöras från den
i flottningskostnaderna ingående amorteringskostnaden för flottleder.
Hittills lia de stora vedkvantiteterna kunnat framställas genom skogsägarnas
frivilliga medverkan. Ett bibehållande av denna avverkningsform
även i fortsättningen är framför allt ett konsumentintresse, enär en avverkning
i statlig regi måste bliva avsevärt mycket tyngre och dyrare. Det bör
där flir vara synnerligen angeläget, alt det från myndigheternas sida skapas
förutsättningar flir ett bibehållande av den frivilliga produktionen i allra
största utsträckning. Statsmakterna lia bland andra åtgärder i denna rikt
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 156.
ning lastställt garantipriser, som avse att hålla producenten skadeslös för
omkostnader, örn veden icke skulle finna avsättning. Det synes emellertid
vara nödvändigt att dessa garantipriser icke fastlåsas utan avvägas med
hänsyn till de verkliga produktionskostnaderna och deras ökning. Samma
gäller prisregleringar å ved i övrigt, där hänsyn måste tagas till att de faktorer,
som avgöra produktionskostnaderna, icke äro fasta utan variabla. En
omkostnadsökning är ofrånkomlig t. ex. då avverkningen måste undan för
undan läggas på längre avstånd. Med sålunda stegrade omkostnader kommer
skogsägarens netto att i samma mån beskäras örn priserna fastlåsas utan
hänsyn till koslnadsstegringarna.
Beträffande den statliga garantin för vedproduktionen synes det motionärerna
skäligt att alla landets skogsägare jämställas. Det kan anses rättvist,
att då alla skogsägarna äro ålagda produktionsplikt och avverkningspriserna
oftast äro högre inom områden med nu gällande lägsta garantipriser, att en
korrigering sker så, alt skogsägarna gives samma garanti för vad de under
en för samhället kritisk tid åläggas producera. En korrigering i sådan riktning,
att de lägsta garanlipriserna höjas i nivå med för bästbelägna områden
gällande, skulle innebära, dels att den för den konsumerande allmänheten
billigaste produktionen uppmuntrades och bibehölles, dels att skogsägarna
på ett rättvisande sätt blevo under förhandenvarande förhållanden jämställda.
De lånemöjligheter för finansiering av avverkningskostnader, som staten
givit skogsägarna, äro otvivelaktigt av stor betydelse för att stimulera och
underlätta vedavverkningarna. Emellertid torde en anpassning till smidigare
och mera lättarbetade former för denna långivning, såsom också departementschefen
i propositionen antyder, vara välbetänkt, örn åtgärden skall
verka i den riktning, som avsetts och som ovan antydes.
Under sistförflutna säsong har en mycket ojämn prisbildning förekommit
å vedmarknaden. Trots myndigheternas bemödanden att genom auktorisering
och priskontroll hävda respekten för givna prisbestämmelser har
det dock icke hittills lyckats att i fördelningen av de stora vedmängderna
ernå den stabilitet i såväl tillgång som priser, som kan säkerställa konsumtionen
och hålla priserna inom skälig nivå för förbrukarna. Orsaken kan
tillskrivas den omständigheten, att alltför många och därmed okontrollerbara
mellanhänder dirigera överförandet av veden från producent till konsument.
Örn full kontroll och billigaste befraktningar skola ernås till förmån
för förbrukarna, synes det oundgängligen nödvändigt, att vedens väg
till konsumenten dirigeras genom endast ett fåtal organ.»
2. Anslag å 750 000 kronor till Viss utjämning av vedpriserna.
Enligt beslut den 6 december 1940 har Kungl. Majit medgivit, att bränslekommissionen
må använda högst 6 000 000 kronor av reservationsanslaget
till Reglering av vedproduktionen för inköp av 500 000 kubikmeter ved i
marknadsreglerande syfte.
De vedpartier varom här vore fråga, framhåller bränslekommissionen,
bomme att i många fall betinga förhållandevis höga priser i de orter till vilka
veden skulle fraktas på grund av de långa transportavstånden från överskottsområden
till dessa orter. Detta förhållande torde i vissa fall motivera
höjning av de fastställda återförsäljningspriserna. Enligt kommissionens me
-
Statsutskottets utlåtande Nr 156.
13
ning borde och kunde emellertid dessa priser i regel icke höjas till en sådan nivå,
att de komme att motsvara vedens verkliga kostnader. Det syntes så mycket
mer påkallat, att en dylik betydande höjning av konsumentpriserna i de för
närvarande utpräglade underskottsorterna undvekes, som en sådan prisstegring
skulle såväl påverka priserna på den nyhuggna veden som inverka störande
på andra, närliggande orters vedförsörjnings- och prisläge. Kommissionen
funne det därför nödvändigt att genom viss bidragsverksamhet förhindra
en alltför avsevärd stegring av de nuvarande konsumentpriserna. Enligt
kommissionens mening borde härvid i första hand konsumenterna själva,
d. v. s. kommunerna, träda emellan genom att i prisutjämnande syfte bidraga
med ett belopp, motsvarande en utdebitering av 10 öre per skattekrona för
ved, som under innevarande bränslesäsong genom kommissionen kunde
komma att tillföras respektive orter. Först i den mån ett kommunalt bidrag,
beräknat efter dessa grunder, visade sig icke vara tillfyllest och endast under
förutsättning, att ett sådant ekonomiskt ingripande från kommunens sida i
första hand komme till stånd, syntes staten böra lämna sådant ekonomiskt
stöd att en lämplig prisnivå kunde bibehållas. Denna statliga bidragsverksamhet,
vilken syntes huvudsakligen böra givas formen av ytterligare nedsättning
av jämvägsfrakten för ved utöver den som nu kunde medgivas, beräknades
behöva uppgå till ett belopp, motsvarande i genomsnitt 1 krona 50 öre per
kubikmeter eller tillsammans 750 000 kronor för ifrågavarande vedkvantitet
örn 500 000 kubikmeter.
Enligt beslut den 20 december 1940 har Kungl. Maj:t anbefallt statskontoret
att, med anlitande av det å förskottsstat för försvarsväsendet m. m. för
budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln uppförda förskottsanslaget lill
Allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande åtgärder (XI a), till
bränslekommissionen, på rekvisition i mån av behov, utbetala ett belopp av
högst 750 000 kronor, att av kommissionen användas på sätt och under förutsättningar,
som angivits av kommissionen.
Det ifrågavarande, av Kungl. Majit å tilläggsstat II äskade anslaget avser
att bereda täckning för nämnda, förskottsvis anvisade medel.
3. Förslagsanslag å 3 000 000 kronor till Omkostnader i samband med
inköp oell inlösen av ved, m. m.
Detta anslag är avsett dels till bestridande av de till 1 000 000 kronor beräknade
kostnaderna för inköp av ett statligt regleringslager av ved, vilka
bränslekommissionen kan få vidkännas i form av förmedlingsprovisioner
och andra kostnader för uppköpare och dylikt, dels ock för täckande av sådana
förluster, som kunna uppkomma vid uppköp och distribution av ved. Flir
sistnämnda ändamål har beräknats ett belopp av 2 000 000 kronor för
budgetåret 1941/42.
Vissa ingripanden i prisreglerande syfte kunde, framhåller föredragandc
statsrådet, bliva nödvändiga, då det gällde alt utjämna tillfälliga
merkostnader, som av skilda anledningar uppstått vid vedleveranser. Medel
borde finnas tillgängliga för detta ändamål. Därest det utjämningsbidrag.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 156.
som kunde anses erforderligt, beräknades till högst 2 kronor per kubikmeter
och vedmängden uppskattades till en miljon kubikmeter, syntes medelsbehovet
kunna begränsas till 2 000 000 kronor.
Inräknat det för rena omkostnader avsedda beloppet av 1 000 000 kronor
borde anslaget således bestämmas till 3 000 000 kronor.
4. Förslagsanslag å 150 000 kronor till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser
för visst biträde vid vedavverkning.
Kungl. Maj:ts förslag om anslag till förevarande ändamål innebär anvisande
av samma anslagsbelopp som för innevarande budgetår.
5. Reservationsanslag å 25 000 000 kronor till Lån till avverkningsförskott
åt vedproducenter.
Av för reglering av vedproduktionen anvisade medel hava hittills 25 000 000
kronor stått till förfogande för täckande av kostnader för lån till avverkningsförskott.
Kungl. Maj:ts föreliggande förslag innebär, att för nästa
budgetår ett särskilt anslag anvisas för ändamålet.
Bränslekommissionen har förklarat sig icke kunna bedöma, huruvida någon
reservation kan påräknas av årets anslag, samt anser, att förskottsmedel
för belåning av 4 å 5 miljoner kubikmeter ved böra finnas tillgängliga
för nästa budgetår. Kommissionen beräknar med dessa utgångspunkter medelsbehovet
för budgetåret 1941/42 till 25 000 000 kronor.
Föredragande statsrådet har ifrågasatt, huruvida icke den av bränslekommissionen
gjorda beräkningen av den vedmängd, för vilken lån komme att
sökas, vore något snävt tilltagen och om icke med hänsyn härtill större kapitaltillgång
skulle bliva erforderlig. Vid bedömandet härav borde man emellertid
icke bortse från att de medel, som nu vore bundna i förskottslån, allteftersom
veden försåldes, frigjordes, varför det för lån tillgängliga beloppet
icke vore begränsat till det kapitaltillskott, som årets riksdag kunde komma
att anvisa. Med hänsyn härtill hade statsrådet icke ansett sig böra göra någon
erinran mot bränslekommissionens anslagsberäkning för ifrågavarande ändamål.
För budgetåret 1941/42 borde alltså avses ett belopp av 25 000 000
kronor för lån till avverkningsförskott åt vedproducenter.
6. Reservationsanslag å 30 000 000 kronor till Förlagskapital för
inköp av ved.
För innevarande budgetår har anvisats under rubriken Reglering av vedproduktionen
30 000 000 kronor för uppläggande av ett statligt beredskapslager
av cirka 3 000 000 kubikmeter ved samt 7 000 000 kronor för täckande
av kostnaderna för eventuell tvångsavverkning. Kungl. Maj:ts förevarande
Statsutskottets utlåtande Nr toli.
15
förslag innebär, att ett särskilt reservationsanslag anvisas till förstnämnda
ändamål.
Föredragande statsrådet har till stöd härför anfört:
Bränslekommissionen ansåge önskvärt, att med hänsyn till de allt större
kraven på ved för olika ändamål avverkningarna under innevarande avverkningssäsong
ytterligare ökades utöver tidigare planerade 30 miljoner kubikmeter.
Kommissionen hade för sin del stannat vid en total avverkningskvantitet
av 35 å 40 miljoner kubikmeter; meravverkningen utöver den förut
nämnda totalkvantiteten skulle enligt kommissionens uppfattning ske vid sidan
av avverkningsålägganden, som meddelats skogsägare jämlikt lagen örn
skyldighet att avverka ved till avsalu. Som ett medel att stimulera till den
ökade avverkningen föresloge bränslekommissionen — jämsides med förenämnda
stödåtgärder i form av statsgaranti och lån till avverkningsförskott
— att staten själv skulle genom lämpligt organ uppträda som köpare av ved.
Huvudsyftet med en dylik uppköpsverksamhet skulle vara, att staten därigenom
erhölle goda möjligheter att effektivt ingripa i marknads- och prisreglerande
syfte.
Såsom tidigare framhållits måste vår bränsleförsörjning under nuvarande
ovissa förhållanden i mycket stor omfattning basera sig på våra vedtillgångar.
I enlighet härmed funne statsrådet i likhet med bränslekommissionen
det vara nödvändigt, att de pågående avverkningarna avsevärt utvidgades.
Det förefölle antagligt, att uppköp från statens sida i större omfattning kunde
komma att verka befrämjande på avverkningarna och dessutom påskynda
desamma.
En dylik upphandlingsverksamhet för statens räkning komme även alf
underlätta ett bättre och mera effektivt utnyttjande av transportapparaten
genom att virkestransporterna kunde ske å tider, då transportmedlen icke vore
hårt belastade. Vidare torde förefintligheten av statliga vedlager verksamt
kunna bidraga till utjämning av ojämnheter i bränsleförsörjningen, varjämte
en viss stabilitet i prisbildningen å vedmarknaden syntes vara att förvänta.
Statsrådet ville därför uttala sin anslutning till bränslekommissionens
förslag örn verkställande av statliga uppköp av ved.
Den avsedda uppköpsverksamheten syntes böra omfatta olika vedsortiment.
Det syntes fördelaktigt, att däri finge ingå massaved, vilket bland annat
medförde möjligheter att på ett tillfredsställande sätt utnyttja sjötransporter
från övre Norrland till sydligare industridistrikt. Härtill komme
att avsättningen av sådan ved icke torde erbjuda några större svårigheter,
enär denna ved torde kunna placeras hos industrien. På sätt kommissionen
förordat syntes lämpligt anförtro uppköpen av massaved även för kommissionens
räkning åt vederbörande å marknaden redan införda företag. De statliga
uppköpen, vare sig de skedde direkt genom bränslekommissionen eller
genom ombud, borde emellertid icke få inkräkta på de enskilda förbrukarnas
legitima vedanskaffning. I enlighet med bränslekommissionens åsikt syntes
kommunala inköp, som skedde i samma syfte sorn de statliga, böra samordnas
med dessa, i det att bränslekommissionen liksom hittills borde i man
av behov uppträda som förmedlare åt kommunerna och deras organ.
I detta sammanhang kunde nämnas, att det enligt av bränslekommissionen
lämnade uppgifter under den förflutna delen av innevarande bränslesäsong
varit förenat med betydande svårigheter att tillgodose det aktuella vedbehovet
inom vissa orter. Med ledning av hittills gjorda erfarenheter om
olika samhällens sätt och förmåga att själva handhava sin vedförsörjning
Statsutskottets utlåtande Xr 156.
16
syntes icke tillrådligt att enbart lita till privata företags eller kommunala
myndigheters åtgärder, då det gällde tryggandet av vedbehoven. Detta syntes
närmast böra ankomma på de statliga bränslemyndigheterna, vilka borde
svara för erforderligt initiativ i detta hänseende. Emellertid borde man dock
få uppställa den fordran, att kommunerna skulle medverka vid de statliga
myndigheternas strävanden för tillgodoseendet av deras vedbehov. Det vore
självfallet elt önskemål, att denna medverkan från kommunernas sida skedde
frivilligt. Då det emellertid syntes kunna inträffa, att frivillig medverkan
till bränsleanskaffningen icke alltid kunde påräknas inom rimlig tid, syntes
det vara påkallat, att på sätt bränslekommissionen framhållit de statliga
myndigheterna kunde ålägga kommunerna att medverka vid anskaffningen
och distributionen av ved, ävensom att, örn så funnes erforderligt, upplägga
reservlager av ved eller annat bränsle. Dylik befogenhet torde tillkomma
Kungl. Majit på grund av bestämmelserna i lagen den 15 juni 1939 (nr 254)
örn skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter.
Örn åläggande som nyss sagts meddelades, skola kostnaderna jämlikt
berörda lag bestridas av kommunen. Det torde få ankomma på Kungl.
Majit att närmare bestämma, huruvida och i vilken omfattning staten skulle
bidraga till täckandet av sådana kostnader. Medel för statsbidrag torde få
utgå från anslaget till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av
ved, m. m.
Storleken av de vedmängder, sorn av staten borde uppköpas, hade av
bränslekommissionen beräknats till omkring 8 miljoner kubikmeter, fördelade
på 5 miljoner kubikmeter kastved, 2.G miljoner kubikmeter massaved
och 400 000 kubikmeter flottningskolved. Då denna kvantitet genom
successiva försäljningar omsattes, syntes enligt kommissionens kalkyler ett
genomsnittslager örn 5 miljoner kubikmeter böra hållas, motsvarande ett
inköpsvärde av 60 000 000 kronor. Kommissionen hade vidare räknat med
att lagring tillsvidare borde ske av de vedkvantiteter som avverkades av staten
efter tvångsutsyning och de kvantiteter som inlöstes på grund av meddelad
statsgaranti. Då dessa kvantiteter vardera uppskattas till en miljon
kubikmeter och beräknades genomsnittligen kosta 7 kronor per kubikmeter
skulle enligt kommissionen ytterligare (7 000 000 +7 000 000=) 14 000 000
kronor investeras i vedlagret.
Vad kommissionen framhållit örn den lämpliga storleksordningen för den
statliga uppköpsverksamheten kunde statsrådet ansluta sig till. Ej heller
funne han anledning till erinran mot det inköpsvärde, som kommissionen
kalkylerat med. 1 fråga örn den vedkvantitet, som kunde komma att framvinnas
genom tvångsavverkning, funne statsrådet sig böra föreslå, att densamma
inginge i vedlagret och betalades av därför avsedda medel; i den mån åter
tvångsavverkad ved icke komme att föreligga, borde ved få uppköpas för
hela det härför avsedda beloppet i öppna marknaden. Att nu söka bilda
sig en uppfattning örn i vilken utsträckning ved kunde bliva att tillgå genom
inlösen av statliga garantiutfästelser läte sig svårligen göra. Bedömandet
härav vore i första hand beroende på utvecklingen av den rådande
krissituationen och de följder densamma kunde ha på vår bränsleförsörjning.
På grund härav förelåge ej heller möjlighet att beräkna det belopp,
som kunde bliva erforderligt för detta ändamål. Då det här således, allt
efter omständigheterna, kunde bliva fråga örn belopp av växlande storlek,
syntes det föga rationellt att äska ett fixerat anslag; i stället torde det vara
lämpligt, alt utgifter, som föranleddes av ifrågavarande statsgaranti, finge
preliminärt utgå från förskottsstat. Av bränslekommissionen för detta ända
-
Statsutskottets utlåtande Nr 156.
17
mål beräknad summa av 7 000 000 kronor borde följaktligen icke inräknas
1 de medel, som avses för vedinköp. Storleken av dessa kunde alltså beräknas
till 60 000 000 kronor. Då vedlagret vore avsett ätt successivt omsättas, bleve
medel tillgängliga allteftersom försäljningarna fortskrede. Någon särskild
medelsanvisning för detta ändamål för bränslesäsongen 1942/43 bleve därför
ej erforderlig.
1 detta sammanhang erinrade statsrådet örn det i propositionen nr 72 till
1940 års urtima riksdag gjorda uttalandet, däri dåvarande cliefen för 1''olkbushållningsdepartementet
på anförda skäl förordat, att skogsägareföreningarna
skulle tillerkännas rätt till omkostnadsersättning för osåld, av
slaten inlöst ved med 50 öre per kubikmeter utan kvantitetsbegränsning,
samt framhållit, att den föreslagna ersättningsrätten icke då behövde föranleda
något anslagsäskande. Frågan om storleken av den skogsägareföreningarna
tillkommande ersättningen för omkostnader av här antydd art
sammanhängde uppenbarligen intimt med spörsmålet örn uppskattningen
av den vedkvantitet, som staten på grund av sin garantiutfästelse kunde
bliva pliktig inlösa. Då statsrådet icke ansett sig kunna göra någon beräkning
i sistnämnda hänseende, följde därav, att någon uppskattning av det
belopp, som borde tillkomma skogsägareföreningarna, ej heller kunde göras.
På sätt föreslagits i fråga örn kostnaderna i anledning av meddelad statsgaranti
syntes även de förutsatta utgifterna för täckande av skogsägareföreningarnas
omkostnader för osåld, av staten inlöst ved få preliminärt bestridas
från förskottsstat.
Bränslekommissionen hade beräknat, att av de för innevarande budgetår
å kapitalbudgeten anvisade medlen för Reglering av vedproduktionen endast
7 000 000 kronor komme att tagas i anspråk för lagring av ved och för
tvångsavverkning. Av den ursprungligen för sistberörda båda ändamål avsedda
summan av 37 000 000 kronor skulle således uppstå en reservation
av 30 000 000 kronor. Emellertid torde en betydande del av ifrågavarande
belopp av 30 000 000 kronor kunna förväntas bliva disponerade under innevarande
budgetår, därest av bränslekommissionen planerade inköp av högst
2 miljoner kubikmeter massaved, vilka inköp skulle ske genom förmedling
av enskilda industriföretag, komme till stånd. Enligt en av Kungl. Majit
genom beslut den 21 mars 1941 godkänd överenskommelse rörande ifrågavarande
inköpsverksamhet syntes man, under förutsättning av uppköp avilda
den ifrågasatta massavedkvantileten, kunna räkna med en utgift för
dessa inköp av omkring 28 000 000 kronor. Av anslaget till Reglering av
vedproduktionen skulle i sådant fall endast 2 000 000 kronor stå till förfogande
för lagring av ved och för tvångsavverkning under budgetåret
1941/42. Avsikten vore emellertid, att de myckenheter massaved som avsåges
skola inköpas enligt förenämnda överenskommelse skulle ingå i det statliga
vedlager, för vars anskaffning bränslekommissionen för nästkommande budgetår
beräknat 60 000 000 kronor. Medelsbehovet för budgetåret 1941/42
kunde alltså uppskattas till (60 000 000 — 28 000 000 =) 32 000 000 kronor.
Då enligt det anförda därjämte 2 000 000 kronor kunde förväntas kvarstå
såsom reservation å anslaget, syntes större anslag för dessa ändamål än
30 000 000 kronor icke behöva äskas av riksdagen.
Utskottet anser sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Majlis i det föregående
örn förmälda förslag och har icke heller funnit något alt erinra mot vad föredragande
statsrådet i förevarande sammanhang anfört och föreslagit. För plan
IIUhuui
lill riksdagens protokoll ti samt. Nr 15''/ 156. 2
Vt skoltcl.
18
Statsutskottets utlåtande Nr 156.
läggningen av vedanskallningen synes det vara av vikt att bränslekommissionen
har möjlighet att i god tid träffa avtal om inköp av de vedkvantiteter,
som avses att ingå i det planerade regleringslagret. Med hänsyn härtill anser
utskottet, att Kungl. Majit bör äga rätt att, om så befinnes nödvändigt, av
det för nästa budgetår avsedda anslaget å 30 000 000 kronor till Förlagskapital
för inköp av ved ställa erforderliga medel innevarande budgetår till
bränslekommissionens förfogande.
Med anledning av vad i motionerna I: 222 och II: 295 anförts vill utskottet
framhålla, att utskottet förutsätter, att bränslekommissionen redan har sin
uppmärksamhet riktad på de i motionerna berörda spörsmålen. Utskottet
vill här allenast framhålla, att det synes utskottet självfallet, att områden
med högvärdigt skogsbestånd icke bliva föremål för avverkning för bränsleändamal,
därest det visar sig möjligt att tillgodose bränslebehovet genom
veduttag från sådana delar av landet, där gallringsbar skog förefinnes. Med
vad utskottet sålunda anfört torde omförmälda motioner få anses besvarade.
Utskottet hemställer alltså,
I. att riksdagen må anvisa
a) till Viss utjämning av vedpriserna å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln ett
anslag av 750 000 kronor,
b) till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av
ved m. m. för budgetåret 1941/42 under elfte huvudtiteln ett
förslagsanslag av 3 000 000 kronor,
c) till Ersättning åt skogsvårdsstgrelser för visst biträde
vid vedavverkning för budgetåret 1941/42 under elfte huvudtiteln
ett förslagsanslag av 150 000 kronor,
d) till Lån till avverkningsförskott åt vedproducenter för
budgetåret 1941/42 såsom kapitalinvestering i fonden för förlag
till statsverket ett reservationsanslag av 25 000 000 kronor,
e) till Förlag skapital för inköp av ved för budgetåret
1941/42 såsom kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket
ett reservationsanslag av 30 000 000 kronor.
II. att motionerna 1:222 och 11:295 må anses besvarade
med vad utskottet här ovan anfört.
Stockholm den 6 juni 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. II. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 155.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1941
117489