Statsutskottets utlåtande Nr 15A.

1

Nr 154.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1941 kl. 1 e. lii.

Utlåtande i anledning av vissa av Kungl. Maj:t gjorda framställningar
angående anslag till statlig lagerhållning m. m.

(2:a avd.)

Omkostnader för statlig lagerhållning. Förlagskapital för inköp av förnödenheter,
m. lii. I propositionen, nr 1, angående statsverkets tillstånd och
behov under budgetåret 1941/42 har Kungl. Majit under elfte huvudtiteln
(punkten 25, sid. 71—83, av det propositionen bilagda utdraget av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för den 3 januari 1941) föreslagit
riksdagen att dels medgiva, att riksgäldskontoret må intill utgången av budgetåret
1941/42 förskottsvis, genom överlämnande av statsskuldbevis med form
och förfallotid bestämda i samråd med riksbanken, i av riksdagen tidigare
medgiven omfattning ställa medel till förfogande för statens reservförrådsnämnd,
att användas för förvärv från riksbanken av för nämndens verksamhet
erforderliga belopp i guld och valutor; dels ock till Omkostnader för statlig
lagerhållning för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 2 500 000
kronor.

I samma proposition har Kungl. Maj :t vidare under kapitalbudgeten (bilaga
7, punkt 2) föreslagit riksdagen att dels till Förlagskapital för inköp av förnödenheter,
m. m. för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av
13 000 000 kronor, dels ock godkänna det av föredragande departementschefen
under punkten 25 i 1941 års elfte huvudtitel angivna sättet för redovisning
av vissa försäljningsmedel, som influtit eller inflyta till statens reservförrådsnämnd.

Statlig lagringsverksamhet av här ifrågavarande slag bedrives av tre skilda
organ, nämligen statens reservförrådsnämnd, svenska spannmålsaktiebolaget
och statens livsmedelskommission. Reservförrådsnämnden handhar inköp av
importvaror för såväl industriella som andra behov samt är även verksam
med uppköp av inhemska varor, främst industriprodukter. Spannmålsaktiebolagets
huvuduppgift är att omhänderliava den med brödsädsregleringen
förenade statliga uppköps- och lagringsverksamheten. Därjämte har spannmålsaktiebolaget
åtagit sig att fullgöra den verksamhet beträffande spannmål,
frö och fodermedel samt produkter därav ävensom de särskilda uppgifter
i övrigt som av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande,
av livsmedelskommissionen uppdragas åt bolaget. Med stöd härav har åt
bolaget uppdragits bland annat att vara det statliga organ, som närmast

Bihang till riksdagens protokoll 194-1. 0 sami. Nr 154—156. 1

9

Statsutskottets utlåtande Ar 15''t.

svarar för erforderliga inköps- och försäljningsåtgärder i anledning av det
genomförda beslaget å fodersäd. Livsmedelskommissionen slutligen handhar
överinseendet över den inköps- och lagringsverksamhet, som bedrives beträffande
animaliska livsmedel och vissa andra för folkförsörjningen viktiga
varuslag.

Departementschefen har anfört, bland annat, följande:

Till reservförrådsnämndens förfogande för statliga inköp i utlandet stöde
valutamedel, vilka nämnden erhölle genom att i riksbanken diskontera av
riksgäldskontoret jämlikt riksdagens medgivande utfärdade statsskuldförbindelser.
Reservförrådsnämndens uppgifter örn medelstillgången gåve vid
linndén, att avsevärda belopp av de för inköp avsedda medlen icke kunnat
tagas i anspråk, vartill komme att för återköp av varor, som försålts ur reservlagren,
betydande summor vore disponibla. Några ytterligare medel av
detta slag syntes därför icke bliva erforderliga under budgetåret 1941/42.
Då emellertid det av 1940 års lagtima riksdag lämnade bemyndigandet för
riksgäldskontoret att ställa medel till förfogande för förvärv från riksbanken
av guld eller valutor för finansieringen av statliga uppköp begränsats till
utgången av budgetåret 1940/41, borde bemyndigandet erhålla förlängd giltighet
under budgetåret 1941/42.

Svenska spannmålsaktiebolagets uppköpsverksamhet finansierades genom
lån som upptoges i riksbanken. Säkerhet för lånen utgjordes av statsobligationer,
som av riksgäldskontoret enligt riksdagens bemyndigande ställdes till
bolagets disposition för belåning. Sammanlagt funnes för närvarande möjligheter
för bolaget att belåna obligationer till ett nominellt belopp av
150 000 000 kronor, vilket med en belåningskurs av 85 % skulle giva
127 500 000 kronor som rörelsemedel. Något ytterligare behov av sådana
medel väntades icke uppkomma under budgetåret 1941/42.

Den under livsmedelskommissionens överinseende bedrivna lagringen av
jordbruksprodukter hade under innevarande budgetår finansierats genom
det å kapitalbudgeten uppförda reservationsanslaget till Förlagskapital för
inköp av förnödenheter, m. m. Några ytterligare medel, utöver de redan tillgängliga,
torde såvitt nu kunde bedömas icke komma att erfordras för fortsatt
lagringsverksamhet av här ifrågavarande art under budgetåret 1941/42.

För erhållande av medel till inköp av inhemska produkter, för vilket ändamål
till reservförrådsnämndens förfogande stående valutamedel icke kunde
användas, hade nämnden varit hänvisad till det nyss angivna kapitalinvesteringsanslaget
till Förlagskapital för inköp av förnödenheter, m. m. Efter
samråd med industri- och livsmedelskommissionerna hade nämnden räknat
med alt för budgetåret 1941/42 för inköp av varor av angivet slag skulle
erfordras 5 000 000 kronor. Ifrågavarande belopp syntes i och för sig icke
motsvaras av nu aktuella inköpsbehov, utan torde hava beräknats med hänsyn
till värdet av alt medel skulle finnas tillgängliga, därest inköp skulle bliva
behövliga. Då, såvitt nu kunde förutses, någon större reservation å det för
innevarande budgetår uppförda kapitalbudgetanslaget till Förlagskapital för
inköp av förnödenheter, m. m. icke syntes vara att motse, syntes det vara
tillrådligt att beräkna ett icke alltför obetydligt belopp för här avsedda ändamål.
Departementschefen föresloge därför, att 5 000 000 kronor beräknades
för inköp av inhemska produkter.

Av det nu nämnda kapitalinvesteringsanslaget till Förlagskapital för inköp
av förnödenheter, m. m. skulle, i enlighet med av departementschefen i pro -

Statsutskottets utlåtande Nr I5''i.

3

positionen nr 238 till 1940 års lagtima riksdag förordade förslag, bestridas
även dels sådana kostnader i reservförrådsnämndens verksamhet, som beräknades
medföra ökade värden å de skilda varorna å deras lagerplats,
d. v. s. kostnader för lossning, transporter inom landet, intagning i magasin,
tullar och skatter m. m., dels ock kostnader för bearbetning eller förädling
av lagrade varor till halvfabrikat eller färdiga produkter. För ifrågavarande
ändamål beräknade reservförrådsnämnden, att tillhopa 9 500 000 kronor
bleve erforderliga för nästa budgetår, varav 7 000 000 kronor för täckande
av de värdestegrande kostnaderna och 2 500 000 kronor för bearbetningsändamål.
Uppskattningen av de värdestegrande kostnaderna, vilken utginge
från genomsnittsbelastningen under tiden juli—september 1940, syntes kunna
godtagas. Ej heller hade departementschefen något alt erinra mot beräkningen
av det för bearbetning av lagrade varor avsedda beloppet.

Vid försäljning av varor från de statliga reservlagren hade emellertid influtit
vissa belopp, vilka utgjorde täckning för av nämnden å ifrågavarande
varor nedlagda kostnader för lossning, transporter inom landet, intagning i
magasin, tullar och skatter. För budgetåret 1939/40 hade influtit tillhopa
1 485 073 kronor 99 öre. För innevarande och kommande budgetår kunde
avsevärt större belopp väntas inflyta, därest försäljningarna ur reservförråden
komme att fortgå i nuvarande eller ökad omfattning. Enligt gällande
regler borde de influtna medlen av här angivet slag inlevereras till riksgäldskontoret
för att bokföras såsom återbetalade lånemedel. Reservförrådsnämndens
fortsatta verksamhet krävde emellertid ytterligare medel för bestridande
av kostnader av nu antydd art. Vid sådant förhållande syntes
praktiska skäl tala för att de inflytande försäljningsmedel, vilka utgjorde
täckning för kostnader av värdestegrande natur, få kvarstå hos reservförrådsnämnden
för att efter Kungl. Maj:ts bestämmande användas för det med
ifrågavarande anslag till Förlagskapital för inköp av förnödenheter, m. m.
avsedda ändamålet. Därest från riksdagens sida erinran icke mötte mot här
berörda förfaringssätt, syntes det för nästkommande budgetår för ändamålet
begärda beloppet av 7 000 000 kronor kunna minskas med det hos reservförrådsnämnden
kvarstående beloppet, i runt tal 1 500 000 kronor. Medelsanvisningen
borde alltså kunna begränsas till 5 500 000 kronor.

För reservförrådsnämndens verksamhet erforderliga medel av beskaffenhet
att böra anvisas å kapitalbudgeten borde således uppföras med (5 500 000
+ 2 500 000 =) 8 000 000 kronor. Departementschefen tillstyrkte, att detta
belopp bleve tillgängligt. Inberäknat förut nämnda summa av 5 000 000 kronor
för inköp av inhemska produkter borde alltså å kapitalbudgeten under
fonden för förlag till statsverket anvisas ett reservationsanslag av sammanlagt
13 000 000 kronor.

Å driftbudgeten under elfte huvudtiteln hade upptagits ett förslagsanslag
för omkostnader för statlig lagerhållning. Detta anslag vore avsett att täcka
sådana kostnader för lagringen, vilka vore av natur att skola omedelbart avskrivas,
såsom liyresersättningar, kostnader för anordnande av lagerutrymmen
m. lii.

Vid bedömandet av anslagsbehovet för dessa ändamål, borde man taga i
betraktande att den statliga lagringsverksamlieten numera på grund av krisförhållandena
i viss mån ändrat karaktär. Den lagring som iigt ruin före
stormaktskrigets utbrott hade uppenbarligen varit en ren beredskapsåtgärd,
avsedd att stärka landets näringsliv och försörjningsmöjligheter. Denna avsikt
med lagringen förelåge alltjämt, men den torde dock på grund av att
inköp, som nu skedde, i väsentlig mån avsåge direkt prisreglerande och

4

Statsutskottets utlåtande Nr 154.

marknadsutjäxnnande syften hava fått träda i bakgrunden. I stället hade
de här berörda regleringsinköpen kommit att dominera. Denna skillnad
framträdde särskilt beträffande svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet.
Denna avsåge i huvudsak dels lagring av tidigare upplagda förråd och dels
handhavandet av vissa statliga uppgifter i anledning av vidtagna regleringsanordningar
beträffande spannmålsmarknaden. Enahanda synpunkter kunde,
om än i mindre utpräglad grad, anläggas å de av reservförrådsnämnden
gjorda inköpen. Den under livsmedelskommissionens överinseende skeende
lagringen av jordbruksprodukter och andra för livsmedelsförsörjningen erforderliga
varor måste anses helt hava karaktären av regleringsåtgärder.

Under angivna förhållanden syntes det kunna ifrågasättas, huruvida de
kostnader som hänförde sig till inköpsverksamheten i marknadsreglerande
och utjämnande syfte borde avföras å ett anslag för omkostnader för lagerhållning.
Även om ifrågavarande verksamhet medförde lagring av inköpta
varor under viss kortare tid — i undantagsfall måhända även längre — torde
dock kostnaden härför endast ingå som ett led i själva regleringsverksamheten,
varför det syntes lämpligt att nu berörda kostnader bestredes från ett
särskilt anslag, förslagsvis benämnt Omkostnader för statlig inköps- och
försäljningsverksamhet. Departementschefen ville därför tillstyrka, att ett
dylikt anslag upptoges under elfte huvudtiteln. Vid sidan härav borde självfallet
ett anslag för omkostnader för statlig lagerhållning kvarstå å driftbudgeten.

Den av reservförrådsnämnden bedrivna verksamheten torde i allt väsentligt
fortfarande bli att hänföra till beredskapsåtgärder. Med tillämpning av
det anförda syntes därför de kostnader av här ifrågavarande slag, som uppstode
för reservförrådsnämnden, alltjämt höra belasta anslaget till omkostnader
för statlig lagerhållning. Mot den av nämnden gjorda uppskattningen
av medelsbehovet, 2 500 000 kronor, hade departementschefen intet att erinra.
Detta belopp borde alltså anvisas å ifrågavarande anslag till omkostnader
för statlig lagerhållning.

Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet. I 1941 års
statsverksproposition har Kungl. Majit under elfte huvudtiteln (punkt 26)
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Omkostnader
för statlig inköps- och försäljningsverksamhet för budgetåret
1941/42 beräkna ett förslagsanslag av 25 000 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 21 mars 1941 dagtecknad proposition,
nr 182, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhusliållningsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att till Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet
för budgetåret 1941/42 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
20 500 000 kronor.

Departementschefen har framhållit, alt det med hänsyn till den alltjämt
rådande ovissheten beträffande den framtida händelseutvecklingen icke vore
möjligt att bilda sig en säker uppfattning om i vilken utsträckning statlig
inköps- och försäljningsverksamhet i marknadsreglerande syfte komme att
bliva erforderlig under nästa budgetår. Behovet härav vore i första hand
beroende på huru de internationella förhållandena komme att gestalta sig.
Möjligheterna att kunna annat än rent approximativt uppskatta de med

Statsutskottets utlåtande Nr 154.

5

ifrågavarande verksamhet förbundna kostnaderna vore följaktligen mycket
små. Med utgångspunkt från det antagandet att förhållandena under nästa
budgetår komme alt vara ungefär desamma som nu, ansåge departementschefen
sig emellertid kunna godtaga livsmedelskommissionens kostnadsberäkningar,
enligt vilka de sammanlagda kostnaderna för ifrågavarande ändamål
uppskattats till 26 500 000 kronor i enlighet med följande sammanställning:

för slaktdjursprodukter ............ 5 000 000 kronor

» ägg .......................... 500 000 »

» mejeriprodukter ................ 1 500 000 »

» spannmål och fodermedel ...... 19 000 000 »

» diverse livsmedel .............. 500 000 »

Summa 26 500 000 kronor.

Av denna summa avsåge 19 000 000 kronor spannmålsaktiebolagets verksamhet
och 7 500 000 kronor den under livsmedelskommissionens omedelbara
överinseende bedrivna inköps- och försäijningsverksamheten.

Enligt lämnade uppgifter beräknade spannmålsaktiebolaget, att ett överskott
av omkring 6 000 000 kronor vore att förvänta vid försäljningen av
spannmål under räkenskapsåret den 1 september 1940—den 31 augusti 1941.
Denna beräkning grundade sig på en uppskattad utförsäljning av 100 000
ton spannmål. Tidigare hade man räknat med att bolaget skulle på grund
av det mindre fördelaktiga skördeutfallet 1940 bliva nödsakat utförsälja
omkring 250 000 ton spannmål och att till följd härav bolagets överskott å
försåld spannmål skulle hava blivit avsevärt större. Den omständigheten
att bolagets lager således icke beräknades bliva tagna i anspråk i förutsedd
omfattning syntes tyda på ett bättre skörderesultat än man räknat med.

Det av bolaget uppskattade överskottet borde rätteligen inlevereras till
statsverket. Emellertid torde en dylik åtgärd icke böra förekomma av
praktiska skäl, då staten i allt fall måste tillskjuta avsevärda belopp för bestridande
av bolagets kostnader. I stället borde det överskott å försåld spannmål,
som komme att uppstå, gå i avräkning å den för bolagets kostnader
avsedda summan. För täckande av dessa kostnader kunde alltså beräknas
(19 000 000 — 6 000 000 =) 13 000 000 kronor. Anslagets storlek kunde följaktligen
bestämmas till (13 000 000 + 7 500 000 =) 20 500 000 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår bedrives den statliga lagringsverksamhet,
varom bär är fråga, av tre särskilda organ, nämligen statens
reservförrådsnämnd, svenska spannmålsaktiebolaget och statens livsmedelskommission.
I fråga örn anslagsbehovet för nämnda verksamhet för
nästa budgetår innebär Kungl. Majds förslag anvisande dels å kapitalbudgeten
av ett reservationsanslag av 13 000 000 kronor till Förlagskapital för
inköp av förnödenheter, m. m., dels ock under elfte huvudtiteln av två förslagsanslag,
ett till Omkostnader för statlig lagerhållning å 2 500 000 kronor
och ett till Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet å
20 500 000 kronor. Emot de verkställda beräkningarna av ifrågavarande
anslag bar utskottet icke funnit något all erinra. Utskottet godkänner alltså
det av föredragande departementschefen angivna sältet för redovisning av
vissa försåtjningsmedel, som influtit eller komma att inflyta lill reservför -

Utskottet.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 154.

rådsnämnden, och finner praktiska skäl tala för att det vid vederbörande
räkenskapsårs utgång till 6 000 000 kronor beräknade överskottet å av spannmålsaktiebolaget
försåld spannmål går i avräkning å den för bolagets kostnader
under nästa budgetår avsedda summan 19 000 000 kronor, varigenom
denna kan bestämmas till (19 000 000 — 6 000 000 =) 13 000 000 kronor och
anslaget till Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet till
(13 000 000 + 7 500 000 =) 20 500 000 kronor.

Utskottet tillstyrker vidare Kungl. Maj:ts förslag örn fortsatt bemyndigande
intill utgången av budgetåret 1941/42 för riksgäldskontoret att ställa
medel till reservförrådsnämndens förfogande för förvärv från riksbanken av
guld och valutor för finansieringen av statliga inköp i utlandet.

Vad i övrigt i förevarande sammanhang av föredragande departementschefen
anförts och föreslagits har icke föranlett erinran eller uttalande från
utskottets sida. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

a) medgiva, att riksgäldskontoret må intill utgången av
budgetåret 1941/42 förskottsvis, genom överlämnande av
statsskuldbevis med form och förfallotid bestämda i samråd
med riksbanken, i av riksdagen tidigare medgiven omfattning
ställa medel till förfogande för statens reservförrådsnämnd,
att användas för förvärv från riksbanken av för
nämndens verksamhet erforderliga belopp i guld och valutor;

b) till Omkostnader för statlig lagerhållning för budgetåret
1941/42 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 2 500 000 kronor;

c) till Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet
för budgetåret 1941/42 under elfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 20 500 000 kronor;

d) till Förlag skapital för inköp av förnödenheter, m. m.
för budgetåret 1941/42 såsom kapitalinvestering i fonden för
förlag till statsverket anvisa ett reservationsanslag av
13 000 000 kronor;

e) godkänna det av föredragande departementschefen under
punkten 25 av bilagan elfte huvudtiteln till 1941 års
statsverksproposition angivna sättet för redovisning av vassa
försäljningsmedel, som influtit eller inflyta till statens reservförrådsnämnd.

Stockholm den 6 juni 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 155.