4

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

Nr 152.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1941 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för viss hjälpverksamhet till förmån
för de till militärtjänst inkallades familjer.

(lia avd.)

I propositionen nr 227 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 9
maj 1941, föreslagit riksdagen att för hjälpverksamhet till förmån för de
till militärtjänstgöring inkallades familjer för budgetåret 1941/42 anvisa ett
reservationsanslag av 3,000,000 kronor.

Enligt gällande lcrigsfamiljebidragsförordning den 17 april 1940 (nr 223)
och fredsfamiljébidragsförordning den 17 maj 1940 (nr 422) äro värnpliktiga
berättigade att i den utsträckning och i de former, som närmare föreskrivas
i förordningarna, åtnjuta familjebidrag, och enligt förordningen den 31 augusti
1910 örn värnpliktslån (nr 824), kunna de som inkallats till beredskapstjänstgöring
och till följd därav råkat i ekonomiska svårigheter under vissa förutsättningar
för särskilt ändamål erhålla lån av statsmedel.

Vid sidan av nämnda författningsmässigt reglerade biståndsverksamhet
har även på frivillighetens grund, med anlitande huvudsakligen av insamlade
och annorledes sammanbragta medel, bedrivits hjälpverksamhet för att
under nu rådande förhållanden ekonomiskt bispringa till militärtjänst inkallades
familjer. Genom beslut av Kungl. Majit den 19 april 1940 utvidgades
den redan tidigare tillsatta s. k. rikskommitténs arbetsuppgifter till att
avse — förutom humanitär hjälp åt vissa flyktingar inom Sverige och åt
den hemlösa finska civilbefolkningen samt ekonomiskt och materiellt stöd
för Finlands och sedermera jämväl Norges återuppbyggande — även berörda
frivilliga hjälpverksamhet. Enligt den av chefen för socialdepartementet
efter Kungl. Majits bemyndigande utfärdade instruktionen för rikskommittén
skulle det åligga denna beträffande den ekonomiska hjälpen åt
till militärtjänst i Sverige inkallades familjer att så ordna denna hjälpverksamhet,
att de medel, som stöde till förfogande, i främsta rummet komme
sådana inkallades familjer till del, vilka utöver av staten lämnade bidrag befunnes
vara i trängande behov av ekonomiskt bistånd, samt att för sådant
ändamål samverka med vederbörande statliga eller kommunala myndigheter
och enskilda organisationer.

Några detaljerade föreskrifter för bedrivandet av arbetet medfördelningen

tStatsutskottets utlåtande Nr 152.

5

av ifrågavarande medel ha icke meddelats av rikskommittén. Denna har avsett,
att medlen skulle kunna fritt användas i fall, där verkligt behov av
snar hjälp förelåge. I de av rikskommittén utfärdade, allmänt hållna direktiven
för fördelningen har anförts, bland annat, att rikskommitténs bidrag
icke böra användas för en mera allmän förstärkning av familjebidragen utan
skola reserveras för fall, där på grund av särskilda omständigheter ett trängande
hjälpbehov kvarstår även sedan högsta möjliga familjebidrag utanordnats.

Rikskommittén har utgått från att såsom en allmän regel vid direktivens
tillämpande de inkallade genom de av kommittén till förfogande ställda
medlen alltid skulle erhålla hjälp i fall, där hjälpbehoven vore av sådan art,
att fattigvården eljest finge ingripa.

För sin verksamhet i dess helhet har kommittén disponerat de medel,
som genom den s. k. nationalinsamlingen ställts till dess förfogande, vissa
andra insamlade medel samt 300,000 kronor av lotterimedel.

För lämnandet av hjälp åt de inkallades familjer har rikskommittén anlitat
landshövdingarnas och överståthållarens medverkan. Dessa lia själva
haft att organisera verksamheten enligt riktlinjer, som uppdragits av kommittén.
Enligt dessa riktlinjer hava familjebidragsnämnderna delgivits kommitténs
direktiv med meddelande om förutsättningarna för erhållande av
extra bidrag. Därjämte har militärbefälet upplysts örn denna hjälpform.

I syfte att vinna enhetliga bedömningsgrunder hava landshövdingarna (överståthållaren)
anmodats att månadsvis till rikskommittén insända samtliga
handlingar i ärenden, som varit föremål för prövning, varigenom kommittén
ständigt hållits underrättad örn den praxis, som tillämpats i landets olika
delar. I fall av större avvikelser ha landshövdingarna omedelbart underrättats
härom i och för rättelses vidtagande.

Några administrationskostnader utöver skrivlijälp inom länsstyrelserna
och kontoutgifter för postgiroutbetalningar lia i regel icke förekommit.

I en den 4 april 1941 dagtecknad, till Kungl. Majit ställd skrivelse har
rikskommittén, med framhållande av att verksamheten nu bedrivits så länge,
att rikskommittén snart ej förfogade över medel att fortsätta densamma,
lämnat en redogörelse för den hittills lämnade hjälpen at de inkallades
familjer samt anmält nödvändigheten av fortsatt hjälp åt dessa jämväl i de
ifrågavarande fria formerna. Rikskommittén har härom anfört, bland annat,
följande.

Inom rikskommittén Ilar man vid olika tillfällen övervägt flugan örn fortsatt
hjälp åt de inkallade och formerna för en sådan hjälp, sedan kommitténs
medel förbrukats. Genom en cirkulärskrivelse till landets samtliga länschefer
och överståthållaren i Stockholm har kommittén berett dessa tillfälle
att yttra sig i frågan. — — — I samtliga inkomna uttalanden betonas
önskvärdheten och nödvändigheten av en fortsatt hjälp under de former,
som bedrivits av kommittén.--—

Då rikskommittén har tänkt sig att i allt väsentligt böra upphöra med
sin här ifrågavarande verksamhet omkring den 1 juli 1941, torde frågan om
fortsättandet av den ifrågavarande hjälpverksamheten genom annat organ
böra övervägas.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

Av en vid rikskommitténs skrivelse fogad tablå framgår, att under tiden
intill den 1 februari 1941, d. v. s. under cirka nio månader, hjälp i den
form, varom nu är fråga, lämnats till omkring 45,900 familjer med sammanlagt
något mera än 2,705,000 kronor. Genomsnittet per månad blir cirka
300,000 kronor. Medelbeloppet per bidragstagare bär utgjort ungefär 58
kronor.

Över rikskommitténs skrivelse har, efter remiss, utlåtande avgivits av
statens arbetsmarknadskommission, som anfört, bland annat, följande.

I likhet med rikskommittén och de landshövdingar, som i yttrande till
rikskommittén uttalat sig rörande erfarenheterna av kommitténs ifrågavarande
verksamhet, funne arbetsmarknadskommissionen i hög grad erforderligt
att åtgärder vidtagas i syfte att rikskommitténs hjälpverksamhet till
förmån för de inkallades familjer kunde fortsätta. Även örn krigsfamiljebidragsförordningen
ändrades i enlighet med Kungl. Maj:ts för innevarande års riksdag
framlagda förslag, så kvarstode det dock alltjämt åtskilliga fall, då hjälp
vore av behovet påkallad, men sådan icke kunde lämnas enligt krigsfamiljebidragsförordningens
bestämmelser. Dessa hjälpbehov vore till väsentlig
del av sådan natur, att deras fyllande icke borde regleras av författningsbestämmelser
utan borde bliva föremål för fri prövning i varje särskilt fall.

Av rikskommitténs skrivelse framginge, att de medel, som hittills ställts
till förfogande åt landshövdingarna (överståthållaren), kunde beräknas räcka
till omkring den 1 juli innevarande år, d. v. s. till ingången av nästa budgetår.
På grund härav återstode ingen annan utväg för erhållande av medel till
fortsatt verksamhet än att ett särskilt statsanslag anvisades för ändamålet.
Kommissionen finge på grund härav anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att anvisa medel för hjälpverksamhetens fortsättande under budgetåret
1941/42.

Yad anginge storleken av det belopp, som borde anvisas av riksdagen,
saknades hållpunkter för en säker beräkning av behovet. Det syntes
kommissionen, att man för närvarande kunde räkna anslagsbehovet efter ett
genomsnittligt behov för månad av 250,000 kronor. För budgetåret 1941/42
skulle alltså anslagsbehovet böra beräknas till 3,000,000 kronor. Ifrågavarande
belopp syntes kommissionen böra äskas av riksdagen såsom reservationsanslag.

Därest rikskommittén, såsom i den remitterade skrivelsen anmälts, avsåge
att upphöra med sin hjälpverksamhet till förmån för de inkallade omkring
den 1 juli 1941, syntes det arbetsmarknadskommissionen vara lämpligast,
att kommissionen övortoge de uppgifter beträffande hjälpverksamhetens bedrivande,
som hittills ålegat rikskommittén.

Verksamheten borde bedrivas enligt samma grunder som hittills, d. v. s.
i förhållandevis fria former samt genom överståthållaren och landshövdingarna,
och Kungl. Majit borde meddela särskilda föreskrifter rörande sättet för
redovisningen av utanordnade medel och rörande revisionen av medelsredovisningarna.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.

Såsom av förestående redogörelse framgår har rikskommittén sedan ungefär
ett år tillbaka bedrivit en omfattande verksamhet för att utom de gränser,
som utstakats genom förordningarna om familjebidrag och värn pliktslån,
bringa ekonomisk hjälp åt de till militärtjänst inkallades familjer. De medel,
som stått till förfogande för denna verksamhet, ha i huvudsak sammanbragts
på frivillighetens väg. /Rikskommittén har dock även disponerat lotteri -

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

medel. Av överståthållaren och rikets landshövdingar, vilka för rikskommitténs
räkning var inom sitt område omhänderhaft fördelningen av de tillgängliga
medlen, har den stora betydelsen av denna hjälpverksamhet samfällt
vitsordats. Önskvärdheten av att densamma även i fortsättningen kan
fullföljas efter nu tillämpade riktlinjer har från många håll understrukits.

Även enligt min mening utgör en hjälpverksamhet i sådana fria former
ett värdefullt komplement till den genom nämnda förordningar reglerade
bidrags- och låneverksamheten. Det är här icke fråga om en mera allmän
förstärkning av familjebidragen utan örn ingripanden i sådana särskilt behjärtansvärda
fall som icke lämpligen kunna regleras i en allmän författning.
De exempel, som i det föregående lämnats angående hjälpverksamheten,
äro härutinnan belysande. Jag anser därför starka skäl tala för att denna
fria hjälpverksamhet även i fortsättningen uppehälles. Då efter utgången
av juni månad i år andra nämnvärda medel icke kunna beräknas härför
stå till förfogande, torde för ändamålet böra anvisas ett särskilt statsanslag

Beträffande storleken av det belopp, som bör anvisas, ansluter jag mig
till de av statens arbetsmarknadskommission gjorda beräkningarna. Jag
finner sålunda, att ett anslag av 3,000,000 kronor bör vara tillfyllest. Anslaget
torde böra få karaktären av reservationsanslag och upptagas å fjärde
huvudtiteln under avdelningen E. Diverse. Liksom kommissionen förutsätter
jag, att de belopp av rikskommitténs medel, som redan utlämnats
och vid ingången av nästkommande budgetår ännu icke tagits i anspråk av
landshövdingarna (överståthållaren), i första hand skola användas för den
fortsatta hjälpverksamheten. Detsamma bör gälla de ytterligare medel, som
eventuellt kunna komma att av rikskommittén ställas till förfogande för
ändamålet.

Eikskommittén, som ansett sig böra upphöra med ifrågavarande hjälpverksamhet
omkring den 1 juli 1941, har i sin skrivelse hemställt örn övervägande
av frågan örn fortsättande av verksamheten genom annat organ. I
detta läge synes det mig lämpligast att i enlighet med statens arbetsmarknadskommissions
förslag uppdraga åt kommissionen att övertaga rikskommitténs
hithörande verksamhet. Till kommissionen skulle på detta sätt — bortsett
från de under rådande förhållanden fåtaliga ärendena enligt fredsfamiljebidragsförordningen
— sammanföras den centrala ledningen av bidrags- och
låneverksamheten för tillgodoseende av de värnpliktigas och deras familjers
behov. Den fond av erfarenhet rörande värnpliktshjälp, som redan nu finnes
samlad inom kommissionen, skulle därmed i fortsättningen kunna utnyttjas
även för nu ifrågavarande hjälpverksamhet.

Den ifrågavarande hjälpverksamheten bör även enligt min mening bedrivas
enligt i huvudsak samma grunder som hittills. Fördelningen av bidragen
bör sålunda ske i förhållandevis fria former samt i regel genom
överståthållarens och landshövdingarnas försorg. Därav följer, att beslut i
bidragsärende som nu avses icke bör kunna dragas under vare sig arbetsmarknadskommissionens
eller annan myndighets prövning. Erforderlig kontroll
å verksamheten synes kunna vinnas genom föreskrivande av redovisningsskyldighet.

Huvuddelen av det anslag som sålunda må komma att anvisas bör i enlighet
med det anförda ställas till arbetsmarknadskommissionens förfogande.
Emellertid torde en mindre del därav böra kvarhållas till Kungl. Maj:ts
disposition för fortsättande av sådan av rikskommittén bedriven hjälpverksamhet
som iigt riam i andra former än som direkta bidrag åt inkallade
eller deras familjer. Jag tänker därvid närmast på den verksamhet för hjälp
med beklädnad åt inkallades barn som med bidrag av bland annat rikskommitté-medel
bedrivits av föreningen Bädda Barnen. Bidrag för dylik verk -

8

Statsutskottets utlåtande Nr 152. ■

Utskottet.

samhet synas böra få utgå av det ifrågasatta nya anslaget, men torde beslut
därom böra fattas av Kungl. Majit. Den del av anslaget som för sådana
ändamål bör stå till Kungl. Majits disposition torde kunna begränsas till
cirka 150,000 kronor.

Med hänsyn till önskvärdheten av att i särskilda fall kunna lämna ekonomiskt
bistånd till inkallade värnpliktiga och deras familjer vid sidan av
den författningsmässigt reglerade biståndsverksamheten finner utskottet i likhet
med departementschefen starka skäl tala för att den fria hjälpverksamhet,
som hittills bedrivits av rikskommittén, jämväl i fortsättningen uppehälles.
Då efter utgången av innevarande budgetår andra mera avsevärda medel
icke kunna beräknas härför, synes det jämväl utskottet, att ett särskilt
statsanslag bör anvisas för ändamålet.

Utskottet finner sig således böra tillstyrka Kungl. Majlis förslag, att för
budgetåret 1941/42 ett anslag av 3,000,000 kronor anvisas för ifrågavarande
hjälpverksamhet att disponeras på sätt, som departementschefen förordat.
Mot vad departementschefen i övrigt anfört har utskottet ej funnit anledning
till erinran. Hjälpverksamheten, som bör centralt ledas av statens
arbetsmarknadskommission, skall sålunda bedrivas i samma fria former som
hittills. Utskottet förutsätter, att liksom nu är fallet framställningar örn
bidrag för inkallad som regel göras av familjebidragsnämnderna, vilka uppenbarligen
äga bästa kännedom örn de inkallades ekonomiska förhållanden.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må för Hjälpverksamhet till förmån för de till
militärtjänstgöring inkallades familjer för budgetåret 1941/42
under fjärde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
3,000,000 kronor.

Stockholm den 6 juni 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 151.

Reservation

av herr Hansson i Rubbestad.