Statsutskottets utlåtande Nr 140.

1

Nr 140.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1941 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/
41 till undersökning av de lokala olikheterna i levnadskostnaderna
år 1941 m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 218 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 25 april
1941, föreslagit riksdagen att till Undersökning av de lokala olikheterna i
levnadskostnaderna år 1941 å driftbudgeten under sjunde huvudtiteln anvisa
dels a tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag
av 20,000 kronor, dels ock å riksstaten för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag
av 25,000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet till behandling
upptagit

dels en inom första kammaren av herr E. Albertsson m. fl. väckt motion,
nr 150, vari hemställts, att riksdagen ville besluta en skrivelse till Kungl.
Maj :t med anhållan om skyndsam utredning såväl rörande de beskattningsfria
avdragens lämpligaste storlek och största möjliga likformighet mellan
de olika orterna som även förenkling av dyrortsgrupperingen för löner och
pensioner genom minskning av gruppernas antal och största möjliga utjämning
dem emellan med beaktande av de finansiella synpunkter som i motionen
anförts, samt att de förslag, vartill denna utredning kunde föranleda,
snarast möjligt förelädes riksdagen;

dels en inom andra kammaren av herr O. Carlström m. fl. väckt motion,
nr 132, vari hemställts, att riksdagen ville besluta i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta igångsätta en skyndsam utredning
örn såväl ortsavdragens storlek och avvägning inom olika grupper vid stalsoch
kommunalbeskattningen som ock dyrortsgrupperingens för löner och
pensioner konstruktion och eventuella förenkling genom nedskrivning av
gruppernas antal, varvid särskilt borde beaktas de finansiella synpunkter
som i motionen framhållits, samt att de förslag, som eventuellt kunde framkomma
av utredningen, snarast förelädes riksdagen;

dels ock en inom andra kammaren av herr T. G. von Seth m. fl. väckt
motion, nr 175, vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 saini. Nr 140—lil.

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr léO.

Majit hemställa om förutsättningslös utredning beträffande utförandet av
den framtida levnadskostnadsundersökningen och av de tre dyrortsgrupperingar
som eventuellt skola baseras därå samt om framläggande av de förslag,
vartill utredningen föranledde.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis framställda
yrkandena, får utskottet hänvisa till motionerna.

I skrivelse den 10 april 1941 har socialstyrelsen föreslagit, att en prisgeografisk
undersökning omfattande hela landet snarast möjligt skulle komma
till stånd, men under iakttagande av vissa förenklingar i förfaringssättet,
i främsta rummet en begränsning av prisinsamlingen till en enda tidpunkt.

Beträffande tidpunkten för undersökningens utförande framlägger styrelsen
alternativa förslag: prisinsamlingen skulle antingen verkställas snarast
möjligt, förslagsvis i början av nästkommande juni månad, eller också uppskjutas
till senast i mitten av februari 1942. Enligt det första alternativet,
som styrelsen förordar, skulle ändringar i grupperingarna kunna träda i
kraft i februari 1942 för skatternas del och i juni samma år för lönernas del,
medan samma ändringar enligt det andra alternativet skulle träda i kraft den
1 januari 1943, alltså vid den tidpunkt, då den av riksdagen beslutade prolongationen
av skattegrupperingen utgår. Denna senare linje har inom styrelsen
förordats av en reservant, som ansett den för det första alternativet
angivna tiden vara väl knappt tillmätt.

Rörande det närmare tidsschemat för det förordade alternativet hänvisas
till propositionen sid. 5—6.

Styrelsen har vidare, i anslutning till vissa från tjänstemannahåll gjorda
framställningar, föreslagit medverkan av löntagare och andra av dyrortsgrupperingen
berörda intressegrupper för att på detta sätt skapa förtroende
för prisundersökningen. Denna medverkan har styrelsen tänkt sig i form
av lokala prisnämnder, bestående av lika antal representanter för löntagare
och arbetsgivare samt en opartisk ordförande.

Kostnaderna för den prisgeografiska undersökningen jämte därpå grundad
dyrortsgruppering ha av socialstyrelsen beräknats till sammanlagt 64,000
kronor, därav 45,000 kronor för extra amanuenser och biträden, 15,000
kronor för kontroll genom styrelsens ortsombud samt 4,000 kronor för experter,
resor, blankettryck m. m.

Departementschefen har för egen del anfört:

Den levnadskostnadsundersökning, som Kungl. Majit våren 1939 uppdrog
åt socialstyrelsen att utföra och som var avsedd att läggas till grund för
nya dyrortsgrupperingar såväl i löne- och pensions- som i skattehänseende,
hade föregåtts av en allmän, av 1936 års lönekommitté verkställd utredning
rörande de lämpliga grunderna för mätningen av de lokala olikheterna i
levnadskostnaderna. I samband med beslut om lönereglering för civilförvaltningen
tog riksdagen (skrivelse nr 263/1938) ställning till de av lönekommittén
förordade principerna för undersökningen. Kommitténs förslag

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

3

som innebar ett fullständigande och förbättrande av mätningsmetoderna,
särskilt i fråga om beräkningen av bostadskostnaderna, ansåg riksdagen därvid
i allt väsentligt förtjänt att vinna beaktande vid det kommande dyrortsgrupperingsarbetet.

Prisutvecklingen efter krigsutbrottet medförde sedermera sådana förskjutningar
i de lokala prisförhållandena, att ett uppskov med den beslutade
prisinsamlingen ansågs lämpligt. Å bostadsmarknaden motsågos icke några
motsvarande förskjutningar; den planerade hyresräkningen syntes därför
möjlig att verkställa. Då undersökningen av de lokala prisförhållandena
utgjorde förutsättningen för genomförandet av nya dyrortsgrupperingar
inom avsedd tid, underställdes frågan 1939 års urtima riksdag i en proposition
med förslag om förlängd giltighetstid för gällande skattegruppering.
Riksdagen biföll propositionen. Med hänsyn till de hinder utvecklingen
reste för den erforderliga prisinsamlingen beslöt sedermera 1940 års lagtima
riksdag på Kungl. Maj:ts förslag ytterligare fortsatt giltighet för skattegrupperingen
intill utgången av år 1942. Innevarande års riksdag har bifallit
förslag örn förlängd giltighet för pensionsgrupperingen till 1943 års
utgång.

Ehuru gällande grupperingar sålunda prolongerats för. att möjliggöra ännu
ett års uppskov med levnadskostnadsundersökningen, har socialstyrelsen
nu föreslagit, att prisundersökningen snarast skulle genomföras, ehuru i något
förenklade former. Styrelsen har anfört flera skäl för förslaget. Gällande
grupperingar, som grunda sig på sju år gammalt prismaterial, torde med
tiden lia blivit allt mindre rättvisande, särskilt för enstaka orter, där exempelvis
lokala industriföretag utvecklats eller militärförläggningar tillkommit.
För att man tillfredsställande skulle kunna genomföra härav betingade uppflvttningar
av berörda orter — vilket styrelsen tillstyrkt endast i undantagsfall
av alldeles exceptionell lokal prisutveckling — erfordras, efter vad styrelsen
anfört, ett omfattande prismaterial, helst från hela landet. Vidare har
styrelsen framhållit, att det för varje år måste bli allt svårare att sammanställa
de nu i huvudsak färdiga resultaten från hyresräkningen och därtill
fogade specialundersökningar med senare insamlade prisuppgifter.

De betänkligheter, som tidigare föranlett uppskov med prisinsamlingen,
göra sig alltjämt gällande. Å andra sidan synas de skäl, som socialstyrelsen
anfört mot ett ytterligare anstånd med den för en ny gruppering nödvändiga
prisinsamlingen, vara av sådan styrka, att åtgärder i enlighet med socialstyrelsens
förslag nu måste övervägas.

Socialstyrelsen synes närmast lia tänkt sig att den föreslagna undersökningen
skulle utmynna i allmänna omgrupperingar, som sedermera, när mera
normala förhållanden inträtt, skulle få ersättas med nya, baserade på material
utvisande då rådande, stabiliserade prisrclationer. I anledning härav
vill jag erinra örn de betänkligheter, som vid den nyss berörda principbehandlingen
av dyrortsgrupperingsfrågan anfördes mot periodiska omgrupperingar,
företagna efter mekaniska regler under löpande löneregleringsperiod.
Det synes mig obestridligt, alt tida omgrupperingar böra såvitt möjligt undvikas.
I synnerhet vid rådande prisutveckling kan en fullständig revision av
ortsgruppcringen enligt gängse principer leda till obilliga resultat. .Tåg är
därför icke beredd att tillstyrka, att fullständiga dyrortsgrupperingar med
provisorisk giltighet nu genomföras, med mindre förskjutningar i de lokala
prisrelationerna inträtt i sådan omfattning, att nu gällande grupperingar ge
ett allmänt sett otillfredsställande resultat. Örn så ej är fallet, torde man
böra begränsa sig till att provisoriskt vidtaga de omflyttningar av enstaka orter
som synas motiverade enligt de bedömningsgrunder som brukat tillämpas

4

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

vid justeringar av en dyrortsgruppering under dess giltighetstid. I detta sammanhang
torde få erinras, att förändringarna i de metoder som tillämpas vid
ifrågavarande beräkningar -— särskilt i vad angår bostadsposten och budgetens
komplettering — torde komma att minska dyrortsskalans spännvidd.
Därvid måste givetvis beaktas, att hittills tillämpade beräkningssätt otvivelaktigt
inneburit en överskattning av de lokala levnadskostnadsskillnaderna,
men att å andra sidan löneskalans spännvidd gjorts betydligt mindre än dyrortsskalans.

Med hänsyn till den ovisshet som föreligger om nu rådande prisgeografiska
förhållanden kan emellertid ett val mellan angivna lösningar träffas,
först sedan en undersökning av den föreslagna typen verkställts och material
erhållits för bedömning av gällande dyrortsgrupperingars förhållande
till de aktuella levnadskostnadsoliklieterna. Ehuru jag icke är beredd att
taga ställning till frågan, örn provisoriska dyrortsgrupperingar nu böra
ske, tillstyrker jag därför, att den för sådana grupperingar nödvändiga prisundersökningen
kommer till omedelbart utförande. Den torde kunna ske i
huvudsak enligt de linjer, som föreslagits av socialstyrelsen.

De önskemål om medinflytande vid prismaterialets insamling och granskning,
som från tjänstemannahåll framförts, synas mig berättigade. Det torde
vara ägnat att skapa ökad tilltro och förståelse för levnadskostnadsundersökningarna
och deras residtat, örn de medborgargrupper som närmast
beröras av grupperingarna medverka vid desamma. De av socialstyrelsen
föreslagna formerna härför finner jag i huvudsak lämpliga. Prisinsamlingcn
bör sålunda vara en uppgift, som de kommunala myndigheterna bära
ansvaret för, men till hjälp vid arbetet böra myndigheterna ha särskilt tillsatta
prisnämnder med en opartisk ordförande och i övrigt lika antal representanter
för löntagare och arbetsgivare bland ledamöterna. Jag torde senare
få anmäla förslag till kungörelse angående skyldighet för kommunala myndigheter
att till socialstyrelsen avlämna ifrågavarande uppgifter rörande
levnadskostnaderna, innefattande bestämmelser jämväl angående de särskilda
prisnämnderna.

Beträffande de av socialstyrelsen beräknade kostnaderna för den föreslagna
undersökningen anser jag en begränsning nödvändig. Utgifterna för det
föreslagna kontrollarbetet genom styrelsens ortsombud, vilket måhända kunde
anses erforderligt vid en prisundersökning för en definitiv dyrortsgruppering,
synas väsentligen kunna inbesparas. En viss hjälp vid kontrollen torde
kunna erhållas för åtskilliga orter genom av kooperativa förbundet insamlat
prismaterial. Möjligen kunna även vissa kontrolluppgifter införskaffas genom
statens priskontrollnämnd.

Med nämnda inskränkning av kontrollarbetet och under beaktande i övrigt
av de besparingsmöjligheter, som betingas av undersökningens karaktär,
torde anslagsbehovet kunna i sin helhet begränsas till 45,000 kronor. Av
detta belopp böra anvisas 20,000 kronor för löpande budgetår och 25,000
kronor för nästa budgetår. Med hänsyn till den ovissa fördelningen av kostnaderna
mellan budgetåren böra anslagen erhålla reservationsanslags natur.

I anledning av de i ämnet väckta motionerna har socialstyrelsen, efter därom
i vederbörlig ordning gjord framställning, den 16 april 1941 avgivit utlåtande,
däri styrelsen framhållit, att de i motionerna framförda förslagen enligt styrelsens
mening icke kunde bliva föremål för prövning annat än i samband med
en omfattande prisgeografisk undersökning i och för verkställandet av ny
dyrortsgruppering. Styrelsen har vidare hänvisat till sin ovan omnämnda
framställning i ämnet den 10 april 1941 och anfört, att vid bifall till denna

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

5

framställning möjlighet komme att uppstå att taga de av motionärerna framförda
önskemålen under övervägande.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att en undersökning av de
lokala prisrelationema nu bör genomföras. Huruvida och i vad mån en revision
av dyrortsgrupperingen skall äga rum, synes utskottet, på sätt departementschefen
framhållit, böra bliva beroende av resultatet av nämnda undersökning.

Kungl. Maj:ts förslag rörande omfattningen av och formerna för prisundersökningen
har icke givit utskottet anledning till erinran. De beräknade
kostnaderna synas utskottet ock rimliga.

Av det anförda framgår, att utskottet icke är berett att i nuvarande läge
tillstyrka bifall till de i motionerna I: 150 och II: 132 framställda yrkandena
om en skyndsam, allmän utredning av dyrortsgrupperingsfrågan i syfte att få
till stånd en utjämning mellan ortsgrupperna såväl beträffande löner och
pensioner som vid beskattningen. Detsamma gäller i allt väsentligt även det i
motionen II: 175 framförda yrkandet om förutsättningslös utredning beträffande
utförandet av levnadskostnadsundersökningen och av de dyrortsgrupperingar,
som skola baseras därpå. I anslutning till vad socialstyrelsen i sitt
yttrande över motionerna framhållit förutsätter utskottet emellertid, att de i
motionerna berörda synpunkterna, i den mån så låter sig göra, beaktas vid den
prisgeografiska undersökningens planläggning och utförande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen må till Undersökning av de lokala olikheterna
i levnadskostnaderna år 1941 under sjunde huvudtiteln
anvisa

a) å tillägsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett
reservationsanslag av 20,000 kronor;

b) å riksstaten för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag
av 25,000 kronor;

II. att motionerna I: 150, II: 132 och 175, i den mån de icke
kunna anses besvarade genom vad utskottet anfört, icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 maj 1941.

På statsutskottets vägnar:

Utskottet.

J. B. JOHANSSON.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,
Oscar Olsson, Asplund, Pauli, Bernhard Nilsson, Bergman, Torsten Ström, Heiding, Andrén,
Sven Larsson och Persson; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Eriksson i Stockholm,
Danielsson, Ward, Persson i Falla, Lindberg i Umeå, Isacsson, Andersson i Malmö, Andersson
i Södergård, Lundberg i Hälsingborg och Olsson i Kullenbergstorp.