Statsutskottets utlåtande Nr 14.
i
Nr 14.
Ankom till riksdagens kansli den 1 februari 1941 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar under Utgifter å driftbudgeten,
För flera huvudtitlar gemensamma frågor.
(3:e och 4:e avd.)
I statsverkspropositionen för budgetåret 1941/42 ha under Utgifter å
driftbudgeten, För flera huvudtitlar gemensamma frågor, till behandling
upptagits här nedan under punkterna 1—5 angivna spörsmål (se statsrådsprotokollet
över finansärenden den 3 januari 1941).
1. Besparingsarbetet. Under förevarande punkt erinrar departementschefen
inledningsvis om den översyn av den för budgetåret 1939/40 gällande
riksstaten, som i propositionen nr 79 förelädes 1939 års urtima riksdag.
Den vunna besparingen beräknades i propositionen för driftbudgetens
del uppgå till omkring 18 miljoner kronor.
Besparingsarbetet fullföljdes i 1940 års statsverksproposition med avseende
å riksstaten för 1940/41. Som allmän regel gällde därvid, att några
anslag icke upptogos för nya ändamål eller för utvidgning av redan tillgodosedda
ändamål. En konsekvens härav blev, att löneregleringsarbetet med
visst undantag avbröts. Förslag örn nyinrättande av tjänster eller örn förbättrad
löneställning tillstyrktes i statsverkspropositionen endast om alldeles
särskilda skäl förelågo. Å avlöningsanslagen räknades med vissa besparingar
genom begränsningar i vikariatsförordnanden samt i nyanställning av personal.
Myndigheternas omkostnadsanslag blevo i allmänhet nedsatta, vilket
närmast innebar en begränsning av tjänsteresorna samt av utgifterna för
expenser och publikationstryck. Jämväl anslagen för inventariers underhåll
och vård, bibliotek, samlingar och dylikt ansågos böra tillfälligtvis begränsas.
Anslag till nya statliga byggen för civila ändamål och till bidrag till
enskild byggnadsverksamhet upptogos endast undantagsvis. Anslagen till
underhålls- och reparationsarbeten beskuros. Anslagen till resestipendier
och kurser blevo i stor utsträckning uteslutna och i övrigt upptagna med
väsentligt reducerade belopp. Anslag till föreningar för främjande av skilda
ändamål reducerades. Kommittéanslagen upptogos med nedsatta belopp.
Genom olika cirkulär till myndigheterna under år 1940 ha besparingsföreskrifter
av allmän innebörd meddelats. Därjämte lia vissa specialundersök
Diliang
till riksdagens protokoll 19H. 6 sami. Nr 14.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
ningar i besparings- och rationaliseringsfrågor fullföljts eller igångsatts genom
särskilda organ. Sålunda märkas folkskolans besparingssakkunniga,
olika utredningar rörande arkivfrågor, statistik, vissa arbetsförhållanden vid
länsstyrelserna, rationalisering inom fångvården, tullverket, den centrala
militära förvaltningstjänsten, en civil och en militär byggnadsutredning
o. s. v. Därjämte har genom beslut den 30 november 1940 tillsatts 1940 års
besparingsberedning med representanter såväl för riksdagen och statsförvaltningen
som för ekonomisk och organisatorisk sakkunskap inom det enskilda
näringslivet. Efter en redogörelse för de för besparingsberedningen
meddelade direktiven anför departementschefen följande:
Såsom av det anförda framgår, utgör besparingsarbetet icke endast ett led
i årets budgetbehandling utan är det avsett att bedrivas på längre sikt. De
besparingsåtgärder, som under arbetets gång finnas möjliga, förutsättas komma
till omedelbart genomförande, oavsett huruvida de tagits i beräkning vid
bestämmandet av respektive anslag eller icke. Emellertid ha åtskilliga anslag
med hänsyn till pågående särskilda undersökningar upptagits i riksstatsförslaget
med endast beräknade belopp. Så är exempelvis fallet med anslagen
till fångvårdsanstalten^, vissa anslag till tvångsarbets- och alkoholistanstalter,
anslagen till tullverket, till karolinska sjukhuset och till serafimerlasarettet
samt till åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen och till bidrag till
jorddelningsförrättningar.
Vad angår besparingsfrågornas inverkan på avlöningsanslagen i riksstatsförslaget,
må erinras, att 1940 års lagtima riksdag (skr. nr 437) för innevarande
budgetår bemyndigat Kungl. Maj:t att meddela vissa särskilda avlöningsföreskrilter
i händelse förhållandena skulle påkalla genomförande av
en krisadministration med väsentlig nedskärning av den civila förvaltningsapparaten.
Frågan örn förslag till riksdagen angående en förlängning av
bemyndigandet torde framdeles få underställas Kungl. Majit. Några med
krisadministration sammanhängande besparingar i avlöningskostnaderna lia
icke ansetts böra beräknas i riksstatsförslaget.
Örn man bortser från förhållandena vid införandet av krisadministration,
bli besparingarna i personalkostnader beroende icke blott på möjligheten att
inskränka och rationalisera förvaltningsarbetet utan även på i vad mån anställnings-
och avlöningsvillkoren medge en inbesparing av lönerna till den
arbetskraft, som kan undvaras. I sistnämnda avseende torde man få göra
skillnad mellan å ena sidan ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, med
vilka böra likställas innehavare av fastare arvodesbefattningar, samt å
andra sidan extra och därmed jämförlig personal. Endast beträffande den
senare personalgruppen har man i nuvarande läge ansett sig böra räkna med
omedelbart entledigande av övertalig arbetskraft. Vad åter angår den fastare
anställda personalen, ha de besparingar, som ansetts kunna beräknas
i budgetförslaget, fått bli beroende på vakanser och tjänstledigheter med löneavdrag.
Beträffande åtskilliga förvaltningsgrenar lia under budgetarbetet gjorts
undersökningar i fråga örn beräknade vakanser under innevarande och nästa
budgetår å ordinarie och extra ordinarie befattningar jämte fastare arvodesbefattningar
samt örn behovet av befattningarnas återbesättande. I annat
sammanhang denna dag framlägger jag förslag till bestämmelser angående
restriktioner i fråga örn återbesättande av ledigblivande dylika befattningar
inom civilförvaltningen. De vakanssättningar, som här avses, skola komma
lill stånd endast då befattningarna kunna helt undvaras, tills vidare eller
under någon tid framåt. Syftet är således icke att låta ledigblivande befatt
-
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
3
ningar uppehållas medelst förordnande annat än möjligen den begränsade
tid som erfordras för vakansfrågans utredning.
De befattningar, som vid budgetbebandlingen beräknats kunna vakanssättas,
ha likväl fått kvarstå i personalförteckningarna, i den män fråga endast
varit om en av det finansiella läget betingad temporär vakanssäftning.
Däremot lia de avlöningsbelopp, som inbesparas genom vakanssättningen,
utelämnats vid anslagsberäkningen, vare sig i det särskilda fallet fråga varit
om en omedelbart beräknad vakans eller örn en vakans, som beräknats uppkomma
i och med återbesättandet av en ledigblivande befattning, vilken ansetts
ej kunna undvaras. För den händelse man vid anslagsberäkningen
beträffande en viss vakans icke kunnat formellt fastslå, att den kommer att
inträffa och att befattningen skall lämnas obesatt, har principiellt binder
ansetts likväl ej möta att frånräkna avlöning vid befattningen i anslagsberäkningen,
i den mån det kunnat hållas för sannolikt, att avlöningen ej skulle
komma att utgå.
Redan förut bar nämnts, att restriktioner genomförts i fråga om förordnande
av ersättare under tjänstledigheter. Sannolika tjänstledighetsavdrag
lia beaktats vid anslagsberäkningen.
Vid budgetbehandlingen har företagits en översyn av de arvoden, som utgå
av statsmedel för uppdrag såsom ledamot av nämnd, råd eller kommitté
med administrativa uppgifter. Beträffande vissa av ifrågavarande arvoden
har en begränsning ansetts böra vidtagas för att bringa dem i närmare anslutning
till grunderna för ersättning enligt gällande kommittékungörelse.
Vad härefter angår myndigheternas omkostnadsanslag, har den omständigheten,
att dessa redan för det löpande budgetåret underkastats avsevärda
begränsningar, i förening med prisstegringen medfört, att de ytterligare besparingar,
som kunnat åstadkommas i budgetförslaget, blivit jämförelsevis
obetydliga. Företrädesvis avse dessa ytterligare besparingar sådana poster
som publikationstryck och materielanskaffning.
Frågorna örn anslag till byggnader, till bidrag till enskild byggnadsverksamhet
samt till underhåll och reparationer å byggnader lia, såsom i annat
sammanhang närmare beröres, med hänsyn till förhållandena på arbetsmarknaden
måst behandlas efter mindre restriktiva principer.
Beträffande övriga anslagsgrapper innebär riksstatsförslaget däremot ett
fullföljande och i flera fall en skärpning av de inskränkningar i fråga om
medelsanvisningen, som känneteckna den löpande budgeten. Bland de utgiftsposter,
som blivit föremål för ytterligare nedskärning, märkas främst
bidrag till olika slag av icke-statlig verksamhet, avsedda att tillgodose sådana
behov som få anses mindre aktuella i jämförelse med kraven på statens
insatser för försvarsberedskap och folkförsörjning.
2. Anslag till anläggningsarbeten. Under denna punkt har departementschefen
redogjort för de principer, som varit bestämmande vid äskandet
under de olika huvudtitlarna och å kapitalbudgeten av anslag till anläggningsarbeten.
Efter att hava erinrat örn den i propositionen nr 1 till 1940 års urtima riksdag
lämnade översikten över den ekonomiska politikens uppgifter i nuvarande
läge har departementschefen anfört, all produktionspolitiken hittills
blott i begränsad utsträckning fullföljts efter de riktlinjer, som antyddes i
nämnda proposition. Della hade sin väsentliga förklaring i svårigheten att
snabbt vinna resultat på de hos oss oprövade områden, som måste beträdas,
men stöde även i visst samband med att utvecklingen av den industriella an
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
läggningsverksamheten och sysselsättningen blivit gynnsammare än väntat.
Av departementschefen i sistnämnda hänseende lämnade uppgifter gåve
vid handen, ej endast att investeringsverksamheten inom industrien kunde
beräknas bli väl hävdad med åtföljande gynnsamma konsekvenser ur sysselsättningssynpunkt
utan även att en industriell omställning efter de nya behov,
som framträtt under avspärrningen, vöre att vänta i icke ringa omfattning.
På grund av den fortsatta stagnationen inom den egentliga husbyggnadsverksamheten
hade man dock, fortsätter departementschefen, att räkna med
att anläggningsverksamheten i dess helhet under år 1941 komme att bliva
av starkt begränsad omfattning, örn ej särskilda åtgärder vidtoges. Byggnadsloven
för bostadsbyggnader under det gångna året hade sjunkit till en
nivå motsvarande föga mera än tiondelen av den nivå som uppnåddes året
dessförinnan. Den allvarliga tillbakagång i det enskilda byggnadsinitiativet,
för vilken nämnda förändring vore ett uttryck, hade icke kunnat förbigås
vid bedömningen av framställningar om anslag till allmänna byggnadsändamål
för fortsättningen av löpande budgetår eller på nästa års riksstat.
Härutinnan yttrar departementschefen vidare:
Det är å ena sidan givet, att det statsfinansiella läget och riskerna för en
prisstegrande köpkraftsökning till följd av budgetunderskottet påkalla stor
försiktighet vid beviljandet av medel till byggnadsföretag. Men å andra sidan
måste en betydande arbetslöshet bland yrkesskolad arbetskraft på byggnadsmarknaden
och tillgång till outnyttjad kapacitet inom produktionen av
byggnadsmateriel betraktas såsom en ur flera synpunkter betänklig misshushållning
med landets produktiva resurser. Vid en vägning av de statsfinansiella
och penningpolitiska intressena mot de arbetslöshets- och produktionspolitiska
synas de senare överväga, i den mån bostadsbrist kan konstateras;
en ökad bostadsproduktion blir då ett sådant omedelbart bidrag till försörjningen
som motväger den köpkraftsökning varmed produktionen är förbunden.
Även andra byggnadsföretag som fylla ett ofrånkomligt behov kunna
framstå såsom motiverade, vare sig de främja produktionen och därmed indirekt
även konsumtionen eller ingå såsom ett nödvändigt led i statsverksamheten.
Däremot kunna allvarliga finansiella och ekonomiska invändningar
resas mot att man med åberopande av arbetslöshet och ledig maskinkapacitet
utför byggnads- och anläggningsarbeten av en art som kan anses såsom samhälleligt
improduktiv.
Med nu angivna utgångspunkter hade det ansetts riktigt, framhåller departementschefen,
att nu av riksdagen äska medel såväl för främjande av
bostadsproduktionen som för olika statliga anläggningsarbeten, beträffande
vilka ingen tvekan rådde att de vöre nödvändiga eller inom en snar framtid
komme att bliva detta. Med viss modifikation för väganslagen och andra
anslag, som avse fortlöpande arbeten, vilka motiverade en mera jämn medelsfördelning
över åren, hade det emellertid ansetts lämpligt att begränsa
anslagsäskandena på riksstaten till sådana oundgängliga arbeten, som av
tekniska skäl icke borde verkställas förrän under nästa budgetår, och att
samla övriga, av här anförda skäl och efter angivna princip utvalda äskanden
på en särskild tilläggsstat II till årets riksstat.
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
5
Beträffande de på tilläggsstat II upptagna anslagsäskandena yttrar departementschefen
härefter bland annat följande:
Till grund för anslagsurvalet på tilläggsstaten ha lagts uppgifter från vederbörande
verk angående färdigplanerade arbeten, som oavsett alla arbetslöshetssynpunkter
anses böra komma till stånd och som hållits tillbaka uteslutande
av begränsningen i medelstilldelningen. Dessa uppgifter lia granskats
inom industri- och arbetsmarknadskommissionerna ur de synpunkter,
dessa myndigheter lia att företräda. Efter denna sovring har det slutliga anslagsurvalet
skett inom vederbörande departement nied iakttagande av sedvanliga
principer för anslagsprövningen.
Trots den sovring som sålunda skett redan före utarbetandet av tilläggsstaten,
torde intet av ifrågavarande arbeten böra igångsättas utan ytterligare
prövning. Denna bör ske under noggrant beaktande av att de ur försörjningssynpunkt
värdefullaste arbetena i första hand komma lill utförande, därefter
de omedelbart aktuella statliga byggnadsarbetena och först i sista hand sådana
arbeten som kunna uppskjutas ännu någon tid. Vid prövningen bör avvägningen
ske icke endast mellan olika statsarbeten för civila eller militära
ändamål utan även mellan dessa arbeten och kommunala arbeten respektive
av enskilda planerade investeringar.
Såsom underlag för den ytterligare prövningen torde kunna tjäna dels en
såvitt möjligt fullständig förteckning över förefintliga arbetsobjekt av såväl
statlig som kommunal natur, dels en översikt över det aktuella arbetsmarknadsläget
på olika orter. När fråga uppkommer örn igångsättande av arbeten
i anledning av arbetslöshetens utveckling, vinnas härigenom möjligheter för
ett rationellt urval och en avvägning mellan olika företag. Även mellan företag
på olika orter bör en avvägning ske med hänsyn till deras angelägenhet
ur folkhushållningssynpunkt och till förhållandena inom det enskilda näringslivet.
Till underlättande av handläggningen av ifrågavarande ärenden
är avsikten att utse en särskild föredragande, gemensam för social- och finansdepartementen
och för arbetsmarknadskommissionen. Det synes lämpligt, alt
frågor om komplettering av arbetsprogrammet genom igångsättande av större
företag nied arbetslöshetsmedel beredas på samma sätt som bär förutsatts
för företag, till vilka särskilda anslag anvisats.
Innan statliga byggnadsarbeten på tilläggsstaten igångsättas, böra såvitt möjligt
planerna för dessa granskas av de byggnadsutredningar som lia i uppdrag
att genom en omprövning av standarden reducera de samlade byggnadskostnaderna.
Vidare böra materielpriser och arbetslöner lia prövats med
stöd av föreliggande undersökningar på området. Likartade krav göra sig
gällande beträffande andra statliga anläggningsarbeten än byggnader, såsom
exempelvis vägarbetena.
3. Uppställningen av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens
myndigheter. Genom proposition den 20 september 1940, nr 35, inhämtades
1940 års urtima riksdags yttrande angående förslag till ändringar i grunderna
för uppställningen av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens
myndigheter. Förslaget innebar i huvudsak en ändrad redovisning av
avlöningskostnaderna för icke-ordinarie tjänstemän. Dessa kostnader skulle
enligt förslaget i princip bestridas frän anslagspost till avlöningar till ickeordinarie
personal även till den del de avsåge vikariat å ordinarie tjänster.
Vidare skulle den nuvarande uppdelningen av icke-ordinarieposten i en vanligen
obetecknad grundavlöningspost, vilken sålunda ej må överskridas, och
6
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
en förslagsvis angiven avlöningsförhöjningspost borttagas. Icke-ordinarieposten
var avsedd att i allmänhet upptagas såsom en obetecknad anslagspost,
dock med rätt för Kungl. Majit att enligt vissa av riksdagen fastställda grunder
medgiva överskridande av anslagsposten. Frågan om förutsättningarna
och formerna för dylikt medgivande behandlades i propositionen endast förberedelsevis.
Det förutsattes, att en närmare prövning av frågan skulle företagas
i samband med 1941 års statsverksproposition.
I sin skrivelse nr 55 i anledning av nämnda proposition anförde riksdagen
följande:
Riksdagen ansluter sig till departementschefens uppfattning, att ett genomförande
av föreliggande förslag till ändrade grunder för uppställningen av
avlöningsstaterna inom den allmänna civilförvaltningen torde vara ägnat
att dels medföra större överskådlighet och förenklad redovisning beträffande
ifrågavarande avlöningskostnader, dels ock möjliggöra en strängare begränsning
av vikariatsförordnanden för icke-ordinarie befattningshavare å
ordinarie tjänster än vad hittills varit fallet. Förslagets tillämpning förutsätter
emellertid, att Kungl. Majit bemyndigas att under vissa förhållanden medgiva
överskridande av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal,
där denna post enligt gällande stater är maximerad. Riksdagen har icke
kunnat undgå att ur principiell synpunkt hysa betänkligheter inför denna
konsekvens av förslaget. Då emellertid avsikten är, att riksdagen i samband
med behandlingen av anslagsäskandena för kommande budgetår skall beredas
tillfälle att närmare taga ställning till innebörden av ett dylikt bemyndigande,
har riksdagen icke velat motsätta sig Kungl. Majits förslag. Riksdagen
utgår därvid från att möjlighet föreligger för riksdagen att i berörda
sammanhang vidtaga de begränsningar eller jämkningar i övrigt, som riksdagen
kan finna befogade.
De nya principerna hava lagts till grund för statuppställningen och anslagsberäkningen
under de olika huvudtitlarna i statsverkspropositionen för nästa
budgetår.
Beträffande frågan örn bemyndigande för Kungl. Majit att medgiva överskridande
av i avlöningsstaterna maximerade anslagsposter yttrar departementschefen
under förevarande punkt följande:
Vad angår frågan örn bemyndigande för Kungl. Majit att medge överskridande
av icke-ordinarieposten, må erinras, att visst dylikt bemyndigande
redan nu föreligger. Genom 1939 års urtima riksdags skrivelse nr 92
och 1940 års lagtima riksdags skrivelse nr 24 har nämligen Kungl. Majit för
budgetåren 1939/40 och 1940/41 bemyndigats att besluta om de förstärkningar
av grundavlöningsposterna från anslaget till oförutsedda utgifter, som
påkallas med hänsyn till särskilda avlöningskostnader för personal, som inkallas
till militärtjänstgöring i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller
partiell mobilisering, samt på grund av begränsning av vikariatsförordnanden
å ordinarie befattningar. Genom den sistnämnda skrivelsen har riksdagen
även givit Kungl. Majit ett allmänt bemyndigande att under samma budgetår,
i anslutning till vidtagna besparingsåtgärder, disponera över anvisade anslagsbelopp
i viss mån oberoende av avlöningsstaternas formella uppställning
och därtill från riksdagens sida knutna villkor. Dylika befogenheter böra
även för nästa budgetår tillkomma Kungl. Majit. Med hänsyn till de nya
grunderna för beräkningen av icke-ordinarieposterna är dock fortsatt bemvn
-
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
7
digande att på grund av inskränkningar i vikariatsförordnanden medge förstärkning
av dessa poster icke påkallat.
Förstärkningsmedgivande som nu avses bör, i enlighet med vad i propositionen
den 20 september 1940 förutsatts, innebära, att anslagsposten får
överskridas med visst belopp, i stället för att medel överföras från anslaget
till oförutsedda utgifter.
Vidare bör Kungl. Maj:t från och med nästa budgetår äga att i särskilda
fall medge överskridande av icke-ordinarieposten, när denna, utöver vad som
förutsatts vid anslagsberäkningen, blivit belaslad med sådana utgifter, som
tidigare fallit under förslagsvis upptagna poster (ordinarieposten och avlöningsförhöjningsposten
för icke-ordinarie personal). De slag av kostnader,
som man i förevarande sammanhang har att räkna med, äro dels avlöningar
åt icke-ordinarie befattningshavare vid vikariat å ordinarie tjänster, dels ock
avlöningar åt sådana befattningshavare under ledighet för annan militär
tjänstgöring än förut nämnts samt under ledighet till följd av olycksfall i
tjänsten eller därmed i lönehänseende likställt förhållande, för sjukdom eller
för havandeskap eller barnsbörd.
Enligt ett i propositionen den 20 september 1940 återgivet preliminärt förslag
skulle i här avsedda fall överskridande av icke-ordinarieposten främst
kunna ifrågakomma, när denna blivit i en icke förutsedd omfattning belastad
med utgifter för avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare, som vikarierat
å ordinarie tjänst, vars innehavare åtnjutit ledighet för offentligt uppdrag
eller av annan anledning mot avstående av hela lönen. Vad åter angår
sådan mera normal belastning å icke-ordinarieposten, som sammanhänger
med att icke-ordinarie ersättare behöver anlitas vid ledighet för sjukdom elier
av därmed jämförlig anledning, hade antagits, att vid de större och medelstora
verken i regel ej skulle möta någon egentlig svårighet att göra erforderliga
förhandsberäkningar med ledning av uppgifter örn den genomsnittliga
ledighetsfrekvensen. Vid smärre verk däremot skulle, enligt vad i berörda
sammanhang vidare framhållits, en längre tids ledighet med helt eller
delvis bibehållen avlöning för någon befattningshavare kunna väsentligt förrycka
belastningssiffrorna, varför överskridande borde kunna medges jämväl
i dylika fall.
Dessa riktlinjer böra i huvudsak följas vid tillämpningen av det ifrågasatta
bemyndigandet. Erfarenheterna från budgetarbetet lia dock givit vid
handen, att en något mindre snäv praxis än som nu blivit antydd kan bli
påkallad åtminstone under någon övergångstid, tills det nya systemet blivit
inarbetat. Detta gäller särskilt ett fåtal icke-ordinarieposter, beträffande
vilka stor osäkerhet gjort sig gällande vid beräkningen av kostnaderna för vikariat
m. m. De ifrågavarande posterna skulle för att inrymma en fullt betryggande
marginal behöva upptagas till högre belopp än som i de flesta fall
verkligen torde behöva tagas i anspråk. Då en dylik uppräkning är ägnad att
motverka syftet med maximeringen, har det ansetts lämpligare att begränsa
anslagsposterna till vad som närmast kunnat antagas sorn det sannolika
behovet. Med detta restriktiva beräkningssätt bör det tillkomma Kungl.
Majit att lämna medgivande att överskrida det anvisade beloppet i de fall
då en underskattning av medelsbehovet visat sig föreligga. Under alla förhållanden
förutsättes givetvis, att de överskridanden, varom nu är fråga,
skola hållas inom den förut angivna ramen, d. v. s. vara betingade av kostnader,
som tidigare beräknats endast förslagsvis.
Bemyndigande för Kungl. Majit all medge överskridande av ickc-ordinarieposten
har, såsom i propositionen den 20 september 1940 omnämnts, blivit
ifrågasatt för ytterligare ett fall, nämligen vid kostnadsökning på grund av
8
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
kollektivavtal, som godkänts av Kungl. Majit. Frågan härom har visst samband
med ett annat, ännu ej avgjort spörsmål, nämligen om bestridande från
avlöningsanslagen av löner åt städningspersonal. För närvarande synes något
bemyndigande i berörda hänseende icke vara av behovet påkallat.
Från den i vissa avlöningsstater förekommande anslagsposten till arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj : t, bestridas endast kostnaderna för de förmåner, som enligt särskilda
beslut skola utgå därifrån. Arvodesposten har hittills stundom varit uppdelad
i en obetecknad post för grundbelopp och en förslagsvis angiven post för
vikariatsersättningar och dylikt. I de nu framlagda förslagen till avlöningsstater
har denna uppdelning borttagits i likhet med vad som skett beträffande
uppdelningen av icke-ordinarieposterna. I regel ha samtliga de befattningar,
som avlönas från ifrågavarande arvodesposter, tillkommit under
medverkan av riksdagen, som även prövat grundbeloppen av de med befattningarna
förenade förmånerna. För sådana fall har det synts riktigast att nu
upptaga posterna, med vikariatsersättningar och dylikt inberäknade, såsom
förslagsposter. I de fall åter, då arvodesposterna fortfarande äro maximerade,
bör medgivande att överskrida desamma kunna lämnas enligt de regler, som
i det föregående förordats beträffande icke-ordinarieposterna.
Det bör förutsättas, att riksdagen kommer att hållas underrättad örn den
utsträckning, i vilken det ifrågasatta bemyndigandet alt medge överskridande
av maximerade anslagsposter begagnas.
Departementschefen har slutligen framhållit, att omläggningen av statuppställningen
föranlett icke obetydliga ändringar i anslagssummorna och av
vissa anslagsposter. Särskilt har icke-ordinarieposten måst genomgående
höjas.
4. Omreglering av vissa arvoden. Under denna punkt har departementschefen
erinrat om att vid 1939 års lagtima riksdag verkställts en reglering i
viss utsträckning av arvodesbelopp, å vilka utgick dyrtidstillägg. Regleringen
innebar, att dyrtidstilläggen i motsvarande mån avvecklades. I det föreliggande
budgetförslaget fullföljes arvodesregleringen inom den civila statsförvaltningen
sålunda, att dyrtidstilläggen regelmässigt föreslås till avveckling
vad angår arvoden i egentlig bemärkelse.
I vilka fall arvodesreglering nu är avsedd att äga rum, framgår närmare
av redogörelser under vederbörande punkter å de olika huvudtitlarna. I allmänhet
har föreslagits en uppräkning av varje särskilt arvodesbelopp som
skall omregleras, men beträffande några större arvodesposter under åttonde
huvudtiteln har i stället förordats en uppräkning av posternas totalbelopp
med rätt för Kungl. Majit att sedermera göra en omreglering av de särskilda
arvodena.
Uppräkningen har ansetts icke böra ske automatiskt utan efter en saklig
prövning av arvodesnivån i de olika fallen, med iakttagande att summan av
hittillsvarande arvode och dyrtidstillägg, det senare maximerat efter index
av 188, regelmässigt fått utgöra en övre gräns för det nya arvodet.
I en del fall, där kräkning av nuvarande dyrtidstillägg medfört en väl
hög arvodesnivå men det funnits skäligt att icke låta nuvarande innehavare
vidkännas en direkt försämring av utgående förmåner, har arvodet uppräk
-
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
9
näts till belopp motsvarande dessa förmåner. En nedräkning skall i dessa
fall ske, så snart befattningen byter innehavare. Att en allmän nedräkning
framdeles kan föranledas av ändring i levnadskostnaderna, ligger i sakens
natur.
För vissa fall, där barntillägg utgår närmast före övergången till de nya
arvodesgrunderna, har det synts skäligt att dylik förmån övergångsvis får
tillgodokomma vederbörande även i fortsättningen. Barntillägget har därvid
ansetts lämpligen böra erhålla formen av personligt arvodestillägg, vilket
förutsättes skola utgå efter grunder liknande dem, som tillämpas för barntillägg
till befattningshavare, för vilka de nya avlöningsreglementena gälla.
5. För flera huvudtitlar gemensamma anslagsberäkningar. Beträffande
ersättning till statens allmänna fastiglietsfond och försvar sväsendets faslighetsfond
har departementschefen redogjort för vederbörande myndigheters
härutinnan verkställda beräkningar. Förslag till stater för fonderna för nästa
budgetår avses skola framdeles föreläggas riksdagen. Beräknade förslag till
dylika stater ingå i statsverkspropositionen liksom också beräknade förslag
till ersättningsanslag.
I fråga om ersättning till statens domäners fond för upplåten mark har
departementschefen anmält, att vissa för speciella uppgifter disponerade
jordbruks- och skogsegendomar m. m. numera redovisas i enlighet med de
av 1939 års lagtima riksdag godkända redovisningsgrunderna. I vissa fall
har den nya redovisningsformen ansetts böra erhålla en i viss utsträckning
retroaktiv tillämpning. Ytterligare utredningar rörande dylik retroaktiv tilllämpning
pågå.
För närvarande utgår rörligt tillägg till befattningshavare, som äro underkastade
civila och militära avlöningsreglementena samt manskapsavlöningsreglementet,
ävensom till vissa tjänstemän, vilkas avlöningsförhållanden
regleras av bestämmelser i civila och militära icke-ordinariereglementena.
Sådant tillägg åtnjutes jämväl av de kommunalt anställda lärare m. fl.,
för vilka gälla provisoriska avlöningsbestämmelser under budgetåret 1940/
41, nämligen lärare vid folk- och småskolor m. fl. och nomadlärare samt
lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor
och högre folkskolor (Svensk författningssamling 1940, nr 700—
702). Börligt tillägg utgår även till vissa befattningshavare med avlöning
från anslag under huvudtiteln Biksdagen och .dess verk lii. m.
För nästa budgetår skall rörligt tillägg fortfarande utgå lill nu nämnda
kategorier av befattningshavare, vad angår de kommunalt anställda lärarna
och därmed i avlöningshänseende likställda befattningshavare dock endast
under förutsättning alt de provisoriska avlöningsbestämmelserna förlänas
fortsatt giltighet. Enligt vad chefen för socialdepartementet anmäler, förberedes
förslag till 1941 års riksdag om lönereglering för landsfiskaler. Därest
denna lönereglering genomföres, skall rörligt tillägg beräknas å de nya lö
-
nerna.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 14
I gällande riksstat äro anslagsposterna till rörligt tillägg å avlöningsstaterna
beräknade efter 9 procent. Med hänsyn till levnadskostnadernas utveckling
hava — erinrar departementschefen — i riksstatsförslaget nämnda
anslagsposter för budgetåret 1941/42 beräknats efter 15 procent.
Departementschefen har framhållit, att dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst m. fl. fortfarande borde utgå samt därvid liksom för närvarande
tillkomma de befattningshavare, som icke berörts av de senast genomförda
löneregleringarna, däri inbegripna även de som förklarat sig icke vilja övergå
på ny stat. I anslutning härtill har departementschefen anfört bland annat
följande:
Dyrtidstillägg bör även under nästa budgetår utgå å pensioner enligt nuvarande
bestämmelser till förutvarande befattningshavare i statens tjänst
m. fl. samt till änkor och barn efter civila befattningsshavare m. fl. Såsom
i annat sammanhang anmäles, föreligger fråga om en revision av tjänsteoch
familjepensionsbestämmelserna för statliga tjänstemän; i vad mån giltig -hetsområdet för gällande bestämmelser om dyrtidstillägg å pensioner kan påverkas
av denna revision är emellertid för närvarande ovisst. Jag erinrar, att
från anslaget till dyrtidstillägg åt nämnda efterlevande efter civila befattningshavare
i statens tjänst m. fl. även bestrides procentuellt tillägg enligt 5 §
kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 508) i de fall, då dylikt tillägg ersatt dyrtidstillägg,
som förut gäldats från anslaget. Enligt nämnda kungörelse skall
procentuellt tillägg även ersätta dyrtidstillägg, som tidigare utgått till pensionsberättigade
änkor och barn efter militära befattningshavare. Dessa procentuella
tillägg utgå med samma procenttal som dyrtidstillägg å nyreglerad
avlöning.
1 gällande bestämmelser angående dyrtidstillägg och procentuellt tillägg
ifrågasätter jag icke någon ändring. Den av 1940 års riksdag för budgetåret
1940/41 beslutade maximeringen av dyrtidstilläggen torde alltså böra gälla
även för nästa budgetår (jfr proposition nr 286 till 1940 års lagtima riksdag;
riksdagens skrivelse nr 399).
Under hänsynstagande till vad sålunda anförts har beräkning verkställts
av erforderliga anslag till dyrtidstillägg (resp. procentuellt tillägg) för nästa
budgetgår. Beräkningarna, vilka utförts med utgångspunkt från de procenttal,
som tillämpas vid en levnadskostnadsindex av 188, sluta å ett belopp av
22,558,400 kronor.
Förslag örn anslag till dyrtidstillägg under de olika huvudtitlarna bar framställts
av vederbörande departementschefer. Beträffande befattningshavare
och pensionärer vid de affärsdrivande verken eller vid av dessa övertagna
företag eller inrättningar ha utgifterna för dyrtidstillägg liksom hittills föreslagits
utgå från de medel, av vilka verkets utgifter i övrigt bestridas.
I proposition nr 66 till 1940 års urtima riksdag har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen besluta, att ett särskilt rörligt kristillägg skall utgå i den omfattning
och enligt de grunder i övrigt, som föreslagits i propositionen. Riksdagen
har bifallit detta förslag (skr. nr 91). Den sålunda fastställda kristilläggsregleringen
skall gälla för en tid av ett år, räknat från det kvartalsskifte,
vid vilket 1935 års levnadskostnadsindex nått 128.
Kristillägget skall tillkomma löntagare med rätt till rörligt tillägg — därunder
inbegripna jämväl lärare vid folk- och småskolor samt högre kommu
-
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
11
aata skolor — samt löntagare, som ålnjuta dyrtidstillägg av statsmedel —
däribland jämväl befattningshavare vid statsunderstödda undervisningsanstalter
(folkhögskolor, privatläroverk, lantbruksskolor m. fl.). Däremot skola
arvodestagare, även örn de hittills åtnjutit dyrtidstillägg, som regel icke åtnjuta
kristillägg. Krislillägg skall vidare tillkomma tjänstepensionärer, å vilkas
pensioner utgår dyrtidstillägg av statsmedel. Härunder faller även viss
förutvarande arbetarpersonal. Därjämte skall kristillägg utgå å familjepension
enligt allmänna familjepensionsreglementet, familjepensionsreglementet
för arbetare, familjepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. eller
familjepensionsreglementet för lärare vid högre kommunala skolor. Slutligen
skall kristillägg tillkomma den, som åtnjuter annan familjepension än
nyss sagts eller därmed jämförligt understöd, varå utgår dyrtidstillägg eller
procentuellt tillägg av statsmedel.
Departementschefen anför vidare följande:
Kristilläggen torde för nästa budgetår böra bestridas av särskilda anslag
under de olika huvudtitlarna respektive, vad angår affärsverken från de medel,
av vilka dessas utgifter i övrigt bestridas. Beträffande befattningshavare
hos bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, försäkringsinspektionen,
statens pensionsanstalt samt stuteriväsendet torde kristilläggen böra
bestridas från särskilda poster i respektive verks och inrättningars stater.
Huruvida och efter vilka grunder kristillägg må komma att utgå under
olika delar av nästa budgetår, kan icke nu närmare bedömas. Kristilläggsanslagen,
vilka böra anvisas såsom förslagsanslag, kunna därför endast upptagas
med formella belopp, förslagsvis motsvarande 4 procent för helt år av
de löneblopp m. m., å vilka kristillägg enligt de antagna grunderna skall beräknas.
I enlighet härmed lia kostnaderna för kristillägg under nästa budgetår beräknats
till ett sammanlagt belopp av 16,168,000 kronor. Häri ingå dock ej
kristilläggen vid affärsverken m. fl. verk, vid vilka tillägg skola utgå från de
medel, från vilka utgifterna i övrigt bestridas.
I avseende å sjukvård m. m. bar departementschefen framhållit, att i enlighet
med ett för 1940 års urtima riksdag framlagt förslag kostnaderna för
sjukvård och begravningshjälp i budgetförslaget överförts till omkostnadsstaterna,
där de skola ingå under en särskild anslagspost, benämnd sjukvård
m. m. Under denna lia även inberäknats ersättningar åt verksläkare. För
innevarande budgetår är till dylika ersättningar anvisat ett gemensamt anslag
under sjunde huvudtiteln.
Med erinran att det ännu ej torde vara lämpligt att upptaga frågan örn
verks- och tjänsteläkarinstitutionerna till slutlig reglering har departementschefen
förordat att de nuvarande bestämmelserna finge gälla även under
nästa budgetår.
De i årets statsverksproposition avhandlade, för flera huvudtitlar gemensamma
frågorna avse, såsom av den lämnade redogörelsen närmare framgår,
dels besparingsarbetet, dels anslag till anläggningsarbeten, dels uppställningen
av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens myndigheter,
Utskottet.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
dels omreglering av vissa arvoden, dels ock för flera huvudtitlar gemensamma
anslagsberäkningar.
På grund av det ansträngda statsfinansiella läget har besparingsarbetet
kommit att utgöra ett betydelsefullt led vid utarbetandet av den för riksdagen
nu framlagda statsverkspropositionen. Av departementschefens redogörelse
framgår, att åtgärder vidtagits på åtskilliga områden såväl för åstadkommande
av omedelbara besparingar som för besparingsarbetets bedrivande på längre
sikt. Det är enligt utskottets mening av synnerlig vikt, att nämnda arbete så
bedrives att i möjligaste mån snabba och effektiva besparingsresultat uppnås.
Utskottet har icke förbisett, att besparingsarbetet, i den mån det resulterar i
inskränkningar av den statliga förvaltningsverksamheten, kan komma att
medföra personalindragningar, vilka i sin tur kunna medföra ömtåliga sysselsättningsproblem
med därtill knutna återverkningar av skilda slag. Dessa
spörsmål av social natur böra under besparingsarbetet ägnas särskild uppmärksamhet.
På den allmänna arbetsmarknaden ha såsom bekant de samhälleliga
ansträngningarna alltmer inriktats på att bereda överflödig arbetskraft
sysselsättning på andra områden. Detta problem kommer till följd av
besparingsarbetet att få sin motsvarighet inom statsförvaltningen. Därtill
kommer, att växlingarna inom de olika förvaltningsgrenarna av behovet av
arbetskraft gör ett utbyte dem emellan önskvärt. Framför allt gäller detta de
till antalet talrika tjänstemännen i de lägre graderna, där åtminstone vad den
egentliga civilförvaltningen beträffar arbetsuppgifterna inom de skilda
tjänsteområdena ofta äro tämligen likartade. Ett beaktansvärt steg i bär
berört hänseende har i dagarna tagits genom Kungl. Maj:ts cirkulär av den
10 januari 1941 (nr 20), enligt vilket skyldighet införts för statsmyndigheterna
alt till finansdepartementet anmäla å ena sidan uppkomna personalöverskott
samt å den andra sidan behov av ytterligare personal.
Under nu rådande förhållanden ha omsorgerna örn den militära beredskapen
kommit i förgrunden, delvis på bekostnad av olika civila behov. Ett
spörsmål av dominerande vikt är därför, att inom de olika militära förvaltningsgrenarna
skapa bästa möjliga garantier för en klok hushållning med de
stora medelsbelopp, som för närvarande anvisas till försvarsväsendet. Detta
gäller icke minst upphandlingar och rekvisitioner för olika militära ändamål.
Det rådande tidsläget har också framkallat en mycket kostnadskrävande
civil krisorganisation. Det är ur besparingssynpunkt angeläget, att denna
organisation icke gives större omfång än arbetsuppgifterna påfordra.
I likhet med departementschefen finner utskottet förhållandena på arbetsmarknaden
motivera, att föreliggande frågor örn anslag till anläggningsarbeten
behandlas mindre restriktivt än övriga anslagsfrågor. De av departementschefen
uppdragna principerna för urvalet av ifrågakommande anläggningsarbeten
samt för anslagsäskandenas fördelning å tilläggsstat II
för innevarande budgetår och riksstaten för nästa budgetår hava icke givit
utskottet anledning till erinran. Vid behandlingen av de olika anslagspunkterna
kommer utskottet att närmare pröva de framlagda förslagen från
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
13
de av departementschefen angivna allmänna utgångspunkterna. Därvid kommer
utskottet jämväl att beakta de speciella synpunkter, som kunna göra sig
gällande, samt förorda de eventuella jämkningar, som av omständigheterna
kunna befinnas påkallade.
Vid behandlingen under fjolårets urtima riksdag av frågan om ändring i
uppställningen av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens mynt-''
digheter förutsattes, att Kungl. Majit skulle bemyndigas att under vissa förhållanden
medgiva överskridanden av de i de nya avlöningsstaterna upptagna
anslagsposterna till avlöningar till icke-ordinarie personal, där dessa poster
förbleve maximerade. Till frågan örn innebörden av ett dylikt bemyndigande
skulle riksdagen taga närmare ställning i samband med prövningen av anslagsäskandena
för nästa budgetår.
I anledning härav har departementschefen nu framlagt vissa allmänna
riktlinjer för utformningen av ifrågavarande bemyndigande, vilka i allt väsentligt
överensstämma med de i propositionen den 20 september 1940 (nr
35) preliminärt uppdragna. Bemyndigandet har därvid jämväl ansetts böra
omfatta anslagsposterna till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, i de fall, där dessa poster i anslutning till de nya principerna
för anslagsposternas beräkning icke upptagits förslagsvis.
De av departementschefen sålunda framlagda riktlinjerna anser sig utskottet
böra godtaga. Utskottet tillstyrker förty, att Kungl. Majit i enlighet
med dessa riktlinjer bemyndigas att under nästa budgetår medgiva överskridande
av maximerade poster till såväl arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, som till avlöningar till icke-ordinarie personal.
Därvid förutsätter utskottet, att vederbörande myndigheter åläggas att
i så god tid till Kungl. Majit anmäla uppkommande behov av överskridande,
att en reell prövning från Kungl. Majits sida möjliggöres. I likhet med
departementschefen utgår utskottet jämväl från att riksdagen hålles underrättad
örn den utsträckning, i vilken bemyndigandet av Kungl. Majit tages
i anspråk.
Vad departementschefen anfört rörande omreglering av vissa arvoden giver
utskottet i detta sammanhang icke anledning till annat uttalande än att
utskottet vid behandlingen av vederbörande punkter å de olika huvudtitlarna
kommer att till närmare prövning upptaga Kungl. Majits förslag i nu
berörda hänseende.
Under punkten för flera huvudtitlar gemensamma anslagsberäkningar har
departementschefen behandlat frågor avseende ersättning till statens allmänna
fastighetsfond, försvarsväsendets fastiglietsfond och statens domäners
fond för upplåten mark samt vidare frågor avseende rörligt tillägg,
dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. fl., kristillägg och
sjukvård m. m. Vad departementschefen i förevarande hänseenden anfört
föranleder icke någon erinran från utskottets sida.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
14
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad föredragande departementschefen förordat
medgiva överskridande under budgetåret 1941/42 av genom
riksdagens beslut maximerade anslagsposter till arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, eller till
avlöningar till icke-ordinarie personal;
b) medgiva, att dyrtidstillägg åt vissa befattningshavare i
statens tjänst m. fl. under budgetåret 1941/42 må i huvudsaklig
överensstämmelse med av föredragande departementschefen
förordade grunder utgå enligt de närmare föreskrifter,
som meddelas av Kungl. Majit;
c) besluta, att utgifterna för dyrtidstillägg skola beträffande
befattningshavare och pensionärer vid de affärsdrivande
verken eller vid av dessa övertagna företag eller inrättningar
utgå av de medel, av vilka verkets utgifter i övrigt bestridas;
d) besluta, att utgifterna för kristillägg skola för budgetåret
1941/42 bestridas: beträffande befattningshavare och
pensionärer vid de affärsdrivande verken eller vid av dessa
övertagna företag eller inrättningar samt befattningshavare
hos försäkringsinspektionen och statens pensionsanstalt från
de medel, av vilka verkets eller institutionens utgifter i övrigt
bestridas, beträffande befattningshavare vid statens hingstdepåer
och stuteri samt å lantbruksstyrelsens stuteribyrå från
det anslag, varav vederbörandes lön utgår, samt i fråga om
andra befattningshavare från de anslag i riksstaten, som äro
avsedda för kristillägg.
Stockholm den 31 januari 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,
Asplund, Pauli, Bernhard Nilsson, Bergman, Torsten Ström, Heiding Karl Magnusson,
Karl Andersson, Björkman och Persson; samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i Doverstorp,
Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Persson i Falla,
Lindberg i Umeå, Isacsson, Andersson i Malmö, Åqvist och Hansson i Rubbestad.
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
IB
Reservation
av herrar Svensson i Grönvik och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att
utskottets yttrande och hemställan bold hava följande lydelse:
»De i---gemensamma anslagsberäkningar.
På grund av det ansträngda statsfinansiella läget har besparingsarbetet
kommit att utgöra ett betydelsefullt led vid utarbetandet av den för riksdagen
nu framlagda statsverkspropositionen. Av departementschefens redogörelse
framgår, att åtgärder vidtagits på åtskilliga områden såväl för åstadkommande
av omedelbara besparingar som för besparingsarbetets bedrivande på längre
sikt. Det är enligt utskottets mening av synnerlig vikt, att nämnda arbete så
bedrives att i möjligaste mån snabba och effektiva besparingsresultat uppnås.
Under nu rådande förhållanden ha omsorgerna örn den militära beredskapen
kommit i förgrunden, delvis på bekostnad av olika civila behov. Ett
spörsmål av dominerande vikt är därför, att inom de olika militära förvaltningsgrenarna
skapa bästa möjliga garantier för en klok hushållning med de
stora medelsbelopp, som för närvarande anvisas till försvarsväsendet. Detta
gäller icke minst upphandlingar och rekvisitioner för olika militära ändamål.
Det rådande tidsläget har också framkallat en mycket kostnadskrävande
civil krisorganisation. Det är ur besparingssynpunkt angeläget, att denna
organisation icke gives större omfång än arbetsuppgifterna påfordra.
I likhet---befinnas påkallade.
Vid behandlingen---nästa budgetår.
I anledning ----upptagits förslagsvis.
Vid utskottets prövning av de av departementschefen nu framlagda riktlinjerna
för det ifrågasatta bemyndigandet har utskottet i likhet med 1940
års urtima riksdag icke kunnat undgå att ur principiell synpunkt hysa betänkligheter
emot detsamma. Då utskottet dessutom anser, att eventuellt
överskridande av anslaget genom Kungl. Maj:ts försorg kan ordnas genom
att medel överföras från anslaget till oförutsedda utgifter eller eventuellt genom
framställning till riksdagen om tilläggsanslag, finner sig utskottet icke
böra tillstyrka det ifrågasatta bemyndigandet.
Vad departementschefen---berörda hänseende.
Under punkten--— utskottets sida.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) avslå det av Kungl. Maj:t begärda bemyndigandet att
i huvudsaklig överensstämmelse med vad föredragande departementschefen
förordat medgiva överskridande under budgetåret
1941/42 av genom riksdagens beslut maximerade ananslagsposter
till arvoden och särskilda ersättningar, bestäm
-
16
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
da av Kungl. Maj:t, eller till avlöningar till icke-ordinarie
personal;
b) medgiva, att —---Kungl. Majit;
c) besluta, att —---övrigt bestridas;
d) besluta, att---för kristillägg.»
417133. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.