Statsutskottets utlåtande Nr 134.
13
Nr 134.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1941 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående vården
av sinnesslöa med smittosam tuberkulos.
(3:e avd.)
I en inom andra kammaren av herr V. Hedlund i Östersund m. fl. väckt
motion (nr 105) har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning angående
frågan om vården av sinnesslöa med smittosam tuberkulos.
Till stöd för denna framställning anföres i motionen bland annat följande.
Enligt 4 § i kungörelsen angående statsbidrag till driftkostnader vid anstalter
för bildbara sinnesslöa får sinnesslö, som lider av smittosam sjukdom,
ej intagas i sådan anstalt. Denna bestämmelse måste givetvis tolkas så, att
utskrivning från anstalt för bildbara sinnesslöa bör ske av där intagen, som
befunnits lida av tuberkulos i smittosam! stadium. Denna föreskrift har
emellertid ej kunnat tillämpas, då tuberkulossjukvårdsanstalterna helt naturligt
i regel ej mottaga sinnesslöa, medan å andra sidan tuberkulösa i smittosam!
stadium, som blivit intagna å anstalt, med hänsyn till smittofaran icke
kunna hemsändas. Anstalterna för bildbara sinnesslöa hava därför funnit sig
nödsakade att behålla elever, som befunnits lida av tuberkulos i smittosamt
stadium, trots att detta -— som synes — strider mot gällande bestämmelser.
Därtill kommer att det för sinnesslöanstalterna medför stora olägenheter att
nödgas definitivt omhändertaga och vårda smittosamt sjuka. Detta är förhållandet
icke endast beträffande anstalterna för bildbara sinnesslöa utan jämväl
beträffande anstalterna för obildbara sinnesslöa, vilka icke äro förbjudna
att vårda smittosamt sjuka, i det att kungörelsen angående statsbidrag till
driftkostnader vid dylika anstalter endast innehåller den föreskriften rörande
smittosamt sjuka (5 §), att sådana skola, där så prövas nödigt, enligt läkares
anvisning på betryggande sätt vårdas för sig. Där ej enkelrum äro disponibla
för detta ändamål, måste ju den av smittosam tuberkulos lidande sinnesslöe
inläggas å sjukrum. Då de mindre sinnesslöanstalterna endast ha ett dylikt
eller, örn båda könen mottagas, ett för vardera könet, blir följden härav emellertid
den, att detta rum icke kan användas för sitt egentliga ändamål, nämligen
att utgöra vårdplats för av smittosam sjukdom av övergående art lidande
(såsom exempelvis halsfluss). Då antalet smittosamt tuberkulösa å en sinnesslöanstalt
ofta icke inskränker sig till ett eller ett par fall utan ett flertal
dylika fall kan förekomma å en sinnesslöanstalt, kan vården av de smittosamt
tuberkulösa bli till stor olägenhet även för en större sinnesslöanstalt, som
har en särskild sjukavdelning med flera rum. Å Västernorrlands läns sinnesslöanstalt,
där det för några år sedan uppträdde en vitt utbredd epidemi av
lungtuberkulos, räckte sålunda ej ens de till vårdhemmet förlagda ordinarie
sjukavdelningarna till för ändamålet utan måste även provisoriska sjukavdelningar
anordnas å skolhemmet —• till stort förfång för anstaltens verksamhet.
Utskottet.
14 Statsutskottets utlåtande Nr 134.
Vidare framhålles, att enligt en av förutvarande inspektören för sinnesslövården,
professorn A. Petrén verkställd utredning, som framlagts i skrivelse
till medicinalstyrelsen den 30 juni 1938, hade i början av samma år vårdats
något över 50 smittosamt tuberkulösa å våra sinnesslöanstalter, därav cirka
2/s av mankön och cirka Vs av kvinnokön. Likaledes framgick det av denna utredning,
att antalet dödsfall i lungtuberkulos å sinnesslöanstalterna under de
närmast föregående fem åren uppgått till cirka 150. Professor Petrén föreslog
i sin skrivelse, att staten borde åtaga sig vården av alla sinnesslöa med smittosam
tuberkulos, och ifrågasatte uppförandet av en särskild paviljong för ändamålet
vid statens anstalt för svårskötta obildbara sinnesslöa.
Av vad i motionen anförts framgår, att vården av sinnesslöa, som lida av
tuberkulos i smittosamt skede, icke kan anses tillfredsställande ordnad. Såsom
i motionen framhålles har också förutvarande inspektören för sinnesslövården
i skrivelse till medicinalstyrelsen den 30 juni 1938 riktat uppmärksamheten
på denna vårdfråga ävensom framlagt förslag till densammas lösning,
innebärande att staten skulle påtaga sig vården av dessa sinnesslöa. Utan
att taga ställning till sistnämnda förslag finner utskottet önskvärt, att frågan
om lämpligaste sättet för omhändertagandet av ifrågavarande sinnesslöa efter
den ytterligare utredning, som kan befinnas erforderlig, göres till föremål för
närmare prövning genom Kungl. Maj:ts försorg. Utskottet vill därför förorda,
att skrivelse i ämnet avlåtes till Kungl. Maj:!
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av motionen II: 105, må i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit måtte efter den ytterligare
utredning, som kan befinnas erforderlig, till prövning upptaga
frågan örn lämpligaste sättet att ordna vården för sinnesslöa
med smittosam tuberkulos.
Stockholm den 23 maj 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 133.