Statsutskottets utlåtande Nr 129.
1
Nr 129.
Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1941 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående
anslag för budgetåret 19Jjl/Jj2 till folk- och småskoleseminarier
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen, nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1941/42 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna
130 och 138 av det propositionen bilagda utdraget av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 3 januari 1941) föreslagit riksdagen
att, i avbidan på den proposition i ämnet, som bleve riksdagen förelagd,
beräkna för budgetåret 1940/41
dels till Folkskoleseminarier: Avlöningar ett förslagsanslag av 2,330,000
kronor;
dels till Folkskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 235,000
kronor;
dels till Folkskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag
av 40,000 kronor;
dels till Småskoleseminarier: Avlöningar ett förslagsanslag av 500,000
kronor;
dels till Småskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 55,000
kronor;
dels till Småskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag
av 5,000 kronor;
dels till Småskoleseminarier: Stipendier ett anslag av 13,500 kronor;
dels ock till Folkskolor m. m.: Folkundervisningens befrämjande i rikets
nordligaste gränsorter ett förslagsanslag av 105,000 kronor.
Vidare har Kungl. Majit i nämnda statsverksproposition under kapitalbudgeten
(punkten 6 av det vid propositionen såsom bilaga 4 fogade utdraget
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 3 januari
1941) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde varda riksdagen förelagd, till studielånefonden beräkna för budgetåret
1941/42 ett reservationsanslag av 200,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 10^1. 6 sami. Nr 120.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
Sedermera har Kungl. Majit i en den 21 mars 1941 dagtecknad proposition,
nr 177, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att
1. ur personalförteckningen för folkskoleseminarierna utesluta dels en
av de under rubriken Tjänstemän å ordinarie stat upptagna lärarna i trädgårdsskötsel
vid enkelseminarium i lönegraden A 14, dels ock den under
rubriken Tjänstemän å övergångsstat upptagne läraren i manlig slöjd i
lönegraden A 18;
2. godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för folkskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42;
3. till Folkskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret 1941/42 anvisa
ett förslagsanslag av 2,190,000 kronor;
4. till Folkskoleseminarierna: Omkostnader för budgetåret 1941/42 anvisa
ett förslagsanslag av 240,000 kronor;
5. till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. för budgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 40,000 kronor;
6. i personalförteckningen för småskoleseminarierna minska antalet ämneslärare
på övergångsstat med en till 6;
7. godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för småskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42;
8. till Småskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret 1941/42 anvisa
ett förslagsanslag av 457,600 kronor;
9. till Småskoleseminarierna: Omkostnader för budgetåret 1941/42 anvisa
ett förslagsanslag av 57,400 kronor;
10. till Småskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. för budgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 7,000 kronor;
11. till Fortbildningskurser för folk- och småskollärare för budgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 30,000 kronor;
12. till Folkskolor m. m.: Folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste
gränsorter m. m. för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag
av 120,500 kronor;
13. bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med
vad av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 21 mars 1941 anförts, meddela bestämmelser rörande studielån
för elever vid folk- och småskoleseminarier;
14. till Studielånefonden för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag
av 200,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr E. Sjödahl (I: 207) och den andra inom andra kammaren av fröken
Ebon Andersson i Stockholm och fru Ruth Gils ta json (II: 276), vari hemställts,
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 177
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
3
måtte uttala sig för att intagning av nya elever i klass I höstterminen
1941 må äga rum med högst 12 elever vid folkskoleseminariet i Göteborg
och högst 12 elever vid folkskoleseminariet i Stockholm;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr E. Sjödahl m. fl. (I: 206) och den andra inom andra kammaren av
herr N. A. Larsson i Östersund m. fl. (II: 277), vari hemställts,
l:o) att för läsåret 1941/42 en kompensation med två tredjedelar av
löneminskningen må beredas de ordinarie Övningslärare vid folk- och småskoleseminarierna,
som få sina tjänstgöringstimmar minskade genom den
begränsade elevintagningen och som icke kunna få fyllnadstjänstgöring vid
vederbörande seminarium eller vid annan läroanstalt, samt att till grund
för beräkningen av löneminskningen må läggas det högsta antal veckotimmar,
som läraren visat sig ha undervisat vid seminariet under något av
läsåren 1938/39—1940/41, och
2:o) att hos Kungl. Majit måtte göras hemställan om snar utredning
rörande övningslärarnas avlöningsförhållanden, varvid särskilt bör undersökas,
huru avlöningen må kunna göras mindre beroende än nu av växlingarna
i tjänstgöringens omfattning;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr D. Norman (I: 217) och den andra inom andra kammaren av herr
L. V. Lindén (II: 290), vari hemställts, att riksdagen med anledning av
propositionen nr 177 och i överensstämmelse med skolöverstyrelsens förslag
måtte besluta att till Fortbildningskurser för folk- och småskollärare för
budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 71,300 kronor;
dels en inom andra kammaren av herr I. Österström väckt motion (II: 275),
vari hemställts, att av det anslag, 30,000 kronor, som enligt Kungl. Maj:ts
proposition, nr 177, bör anvisas till fortbildningskurser för folk- och småskollärare,
500 kronor må utgå till en 17 veckors kurs av den typ, skolöverstyrelsens
förslag gäller, att anordnas vårterminen 1942 vid småskoleseminariet
i Härnösand;
dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr C. Fr. Carlström m. fl. (I: 218) och den andra inom andra
kammaren av herr E. Hage m. fl. (II: 291), vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att språktillägg skall utgå efter den 30 juni 1941 med angivet
belopp till samtliga folk- och småskollärare i ovan angivna skoldistrikt,
vilka hittills erhållit sådant tillägg, samt att riksdagen ville till
Folkskolor m. m.: Folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste
gränsorter m. m. för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av kronor
153,500 eller 33,000 kronor utöver vad Kungl. Majit föreslagit.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda
yrkandena, hänvisas, i den mån desamma ej framgå av nedan lämnade
redogörelse, till motionerna I: 207, I: 206, I: 217, II: 275 och I: 218.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
1. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarierna: Avlöningar,
a) Seminarieorganisationen.
Den normala organisationen, anpassad efter en examination
av 384 elever för år, omfattar alltså tio fyraåriga linjer, varav tre
uteslutande för manliga elever, tre uteslutande för kvinnliga elever och
fyra för såväl manliga som kvinnliga elever. Vidare finnas fem tvååriga
studentlinjer, varav två uteslutande för manliga elever och tre för både
manliga och kvinnliga elever. Slutligen finnes en tvåårig linje för utbildning
av småskollärarinnor till folkskollärarinnor (Falun).
Seminarierna i Karlstad, Linköping och Uppsala äro avsedda för manliga
elever, seminarierna i Falun, Kalmar och Stockholm för kvinnliga
elever samt seminarierna i Göteborg, Luleå, Lund och Umeå för såväl
manliga som kvinnliga elever.
Under innevarande läsår äro nya elever intagna endast vid
två fyraåriga linjer, nämligen en för manliga elever i Göteborg och en för
kvinnliga elever i Stockholm.
Lärarbehovet och examinationens omfattning.
Skolöverstyrelsen har föreslagit, att inga nya elever skola intagas vid
folkskoleseminarierna under nästa läsår.
Överstyrelsen har med ledning av tillgängliga uppgifter sökt ställa en
prognos för den närmaste femårsperioden och har därvid, såvitt angår
förändringar i antalet folkskollärar^ änster, byggt på de uppgifter, som
folkskolans besparingssakkunniga lagt till grund för sitt förslag rörande
rationaliseringsåtgärder inom folkskoleväsendet. Sålunda har överstyrelsen
räknat med följande förändringar:
Läsåret |
1939/40 ....... |
......—104 |
» |
1940/41 ....... |
......—540 |
> |
1941/42 ....... |
......-222 |
> |
1942/43 ....... |
......— 98 |
» |
1943/44 ....... |
......—102 |
» |
1944/45 ....... |
......— 48 |
> |
1945/46 ....... |
...... + 32 |
Totalminskning 1,082
Skolöverstyrelsens prognos rörande lärarbehovet för den närmaste framtiden
kan sammanfattas sålunda:
Läsår |
Läraröverskott ( + ) |
Avgång |
Nya lärare |
1939/40 .... |
.......—100 |
-334 |
+ 156 |
1940/41 .... |
.......+500 |
— 347 |
+ 365 |
1941/42 .... |
.......+754 |
— 342 |
+ 360 |
1942/43 .... |
....... +773 |
— 363 |
+ 260 |
1943/44 .... |
.......+861 |
— 115 |
+ 230 |
1944/45 .... |
.......+708 |
— 379 |
+ 45 |
1945/46 .... |
.......+ 293'') |
-401 |
o1) |
1946/47 .... |
.......+ 21!) |
— 122 |
0*) |
’) Under förutsättning, att inga nya seminarieelever intagas år 1941.
a) Under förutsättning, dels att lärarbehovet icke förändras från läsåret 1945/46, varom ännu
intet kan förutsägas, dels ock att inga nya seminarieelever intagas år 1942.
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
5
Överstyrelsen har framhållit, att ett faktum, som kunde utläsas ur de
gjorda beräkningarna, och som för nu förevarande utrednings syften borde
vara av särskild vikt, vore, att någon elevintagning vid jolkskoleseminarierna
icke torde böra ske år 1941. Rörande intagningen under år 1942
vore ännu för tidigt att bestämt yttra sig. År 1943 syntes däremot intagning
av elever böra verkställas.
Skolöverstyrelsen har i detta sammanhang erinrat, att 28 folkskolestyrelser
i Norrbottens län till Kungl. Majit ingivit likalydande framställningar
angående intagningen av elever vid folkskoleseminariet i Luleå vårterminen
1941.
Häri anfördes, att — medan ett avsevärt antal folkskollärar^’änster
komme att bli överflödiga i vårt land under läsåren 1940/46 — en ökning
av folkskollärarbehovet vore att motse under samma tid i Norrbottens län.
Vidare framhölles bland annat, att folkskollärarkåren i övre Norrland huvudsakligen
borde rekryteras bland bygdens eget folk och att seminariet
i Luleå enligt tillgängliga uppgifter huvudsakligen utbildat elever från
Norrland till tjänstgöring i Norrbottens län. Det syntes därför föreligga
goda skäl för den uppfattningen, att en inknappning av examinationen
borde ske på de seminarieorter, där rekryterings- och avsättningsförhållandena
motiverade detta, men att den borde bibehållas, där sådana motiv
ej förelåge. I skrivelserna hemställdes slutligen, att elever måtte intagas
vårterminen 1941 i första klassen vid folkskoleseminariet i Luleå.
Liknande synpunkter hade anförts av folkskolinspektörerna i Norrbottens
mellersta och norra inspektionsområden. De framhölle, att det även
under tider av arbetslöshet bland folkskollärarna vore sannolikt, att folkskolorna
i Norrbottens läns landsbygd icke komme att erhålla tillräckligt
antal examinerade lärare. Det hade nämligen visat sig, att lärare hellre
ginge arbetslösa i södra och mellersta Sverige, än de mottoge vikariat i de
nordligaste delarna av landet. De båda inspektörerna ansåge därför, att
åtminstone en begränsad intagning av elever borde ske vid seminariet i
Luleå.
Ehuru överstyrelsen behjärtade de skäl, som åberopats i nämnda skrivelser
och yttranden, måste överstyrelsen dock avstyrka framställningen
med hänvisning till den väntade arbetslösheten.
Seminarieorganisationens omjattning m. m.
Det nuvarande läget komme, framhåller skolöverstyrelsen, att framtvinga
betydande inskränkningar i folkskoleseminariernas verksamhet under
de närmaste åren. Det läge då nära till hands att fråga sig, huruvida
icke denna inskränkning borde kunna följas av en bestående och ekonomiskt
mera verkningsfull förändring, d. v. s. en reduktion av seminariernas
antal. Överstyrelsen har funnit sig icke kunna föreslå någon
minskning i seminariernas antal.
Utvecklingen på folkskolans område hade lett till att intagningen av elever
vid folkskoleseininarierna nu borde helt inställas under ett eller möjligen
ett par år men därefter åter ske i åtminstone normal omfattning. Folkskoleseminarierna
hade på grund härav nu att motse en rätt bekymmersam
6
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
övergångsperiod, då verksamheten under ett par år komme att successivt
minska för att sedan åter öka. Överstyrelsen hade övervägt, huruvida
någon ändring av seminariernas organisation vore behövlig och genomförbar
under denna övergångstid. Någon temporär indragning av något seminarium
syntes emellertid icke kunna genomföras, då seminarieverksamheten
redan örn ett par år skulle börja återuppbyggas och då man därefter
vore i behov av hela den nuvarande organisationen.
Remissyttranden.
Folkskolans besparingssakkunniga hava i samband med sitt förslag rörande
rationaliseringsåtgärder inom folkskoleväsendet uttalat sig för, att all
elevintagning inställdes läsåret 1941/42. I yttranden över de sakkunnigas
förslag hava vissa domkapitel berört frågan om intagning av seminarieelever.
Domkapitlet i Växjö har sålunda uttalat starka betänkligheter mot
inställandet av all nyintagning av elever.
Det vore för skolväsendet i dess helhet nödvändigt att någon reserv
av lärarkrafter funnes, emedan annars lätt en akut brist på vikarier kunde
uppstå. Men alldeles särskilt måste det understrykas, att det för den
stora skara av manlig och kvinnlig ungdom, som ämnade utbilda sig för
lärarkallet, måste verka synnerligen nedslående, om under ett eller flera
år varje möjlighet att vinna inträde vid seminarium upphörde. Redan nu
vore ofta antalet inträdessökande betydligt större än antalet disponibla
platser. En flerårig avstängning skulle medföra en orimlig köbildning och
säkert avskräcka många önskvärda krafter. I många fall bleve det en
fråga endast om arbetslösheten skulle komma att inträda före eller efter
seminariekursen. Det senare vore i sådant fall att föredraga, ty även örn
den utexaminerade läraren ej omedelbart skulle få anställning, hade han
dock vunnit ökade förutsättningar för fortsatta självstudier och jämväl fördelen
att kunna ta vara på de möjligheter till vikariatstjänstgöring, som
kunde yppa sig. Det borde också uppmärksammas, att om intagning av
halva årsklasser medgåves — intill dess jämvikt vunnits — i stället för
total avstängning, skulle dessa kunna bli verkliga elitgrupper både genom
den starka gallringen vid inträdet och de ökade möjligheterna till individuell
handledning. Domkapitlet ville sålunda understryka, att den enda
rationella åtgärden i detta avseende vöre intagande av halva årsklasser i
de seminarier, som dock för framtiden komme att bli behövliga, intill dess
att behovet ökats i sådan grad, att deras verksamhet kunde återupptagas
i full utsträckning.
Domkapitlen i Lund och Karlstad hava framfört liknande betänkligheter.
Domkapitlet i Luleå framhåller såsom sin mening, att inställandet av
elevintagningen vid seminarierna i sista hand borde drabba de till övre
Norrland förlagda läroanstalterna, där hittills övervägande delen av landsändans
lärarkrafter fått sin utbildning.
Statskontoret har i yttrande över skolöverstyrelsens utredning påkallat
mer vittgående åtgärder för anpassning av seminarieorganisationen efter
de ändrade förhållandena.
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
7
Med beaktande av de möjligheter, som förefunnes vid folkskoleseminarierna
att åstadkomma en ökning av examinandernas antal genom att
intaga fler elever i varje klassavdelning oell att — utan alltför stora kostnader
— anordna parallellundervisning, ansåge statskontoret starka skäl
tala för att i nuvarande läge ett av dessa seminarier definitivt nedlades.
Det seminarium, som därvid i främsta rummet borde komma i fråga, syntes
vara Stockholmsseminariet. Beträffande detta seminarium syntes större
svårigheter att på lämpligt sätt disponera skolfastigheten icke behöva uppstå.
Ej heller syntes en omedelbar avveckling av övningsskolan giva anledning
till betänkligheter. Vidare torde förhållandevis stora möjligheter föreligga
för en överflyttning av de genom nedläggandet frigjorda lärarkraftema
till andra undervisningsanstalter inom orten.
Statskontoret ansåge det allvarligt böra övervägas att härjämte
temporärt nedlägga vissa av de återstående seminarierna — förslagsvis
tre eller fyra — under en övergångstid, som preliminärt kunde beräknas
omfatta minst fem budgetår. Detta syntes utan större olägenheter låta sig
göra, om redan under budgetåret 1942/43 elever intoges vid de kvarvarande
4-åriga linjerna i den mån så visade sig behövligt. Vilka seminarier,
som temporärt borde kunna nedläggas, torde böra göras beroende av ytterligare
utredning från överstyrelsens sida.
Örn, som statskontoret velat förorda, ett folkskoleseminarium definitivt
indroges och tre eller fyra av de återstående temporärt nedlades, torde efter
överflyttningen av lärjungarna till de kvarvarande seminarierna dessa
under övergångstiden kunna drivas i ungefär normal omfattning, vilket
måste ställa sig avsevärt gynnsammare i ekonomiskt hänseende än om
organisationen i dess helhet behölles. Endast genom att helt nedlägga
undervisningen vid en del seminarier torde — såvitt statskontoret kunde
finna — mera betydande besparingar kunna åstadkommas genom överflyttning
av lärarpersonal, stängning av lokaler m. m.
Skolöverstyrelsen har i yttrande över statskontorets förslag förklarat sig
vidhålla sin tidigare angivna uppfattning.
Departementschefen.
Departementschefen har förordat intagning av elever under nästa läsår
allenast vid folkskoleseminariet i Lideå.
Till en början kunde framhållas, att staten genom att tillhandahålla seminarieutbildning
för aspiranter på lärarbanan icke hade beträffande dem
iklätt sig någon garanti i fråga om deras utkomstmöjligheter på denna
bana. Det vore på eget ansvar, som den enskilde valde levnadsbana och
skaffade sig utbildning för den. Denna synpunkt borde icke förbises vid
prövningen av den föreliggande frågan om storleken av elevintagningen vid
seminarierna. Vid bedömandet av denna fråga vore det alltså icke lämpligt
eller riktigt att skärskåda den enbart ur synpunkten av vilken intagning
som kunde vara tillrådlig för att efter en viss tidsperiod erhålla en lämplig
jämvikt mellan tillgång och efterfrågan på lärare inom folkskoleväsendet.
Erinras borde i övrigt örn de synpunkter, som anförts av domkapitlet i
Växjö oell till vilka departementschefen i stort sett kunde ansluta sig.
För egen del vore departementschefen med hänsyn till det sagda tveksam
örn iämpligheten av stränga restriktioner på detta område. linder lior
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
mala förhållanden hade sådana åtgärder knappast varit att förorda. Departementschefen
hade emellertid kommit till den uppfattningen, att
med hänsyn till rationaliseringsåtgärderna inom folkskoleväsendet det
under nästa läsår kunde vara befogat att undvika elevintagning vid folkskoleseminarierna
i allmänhet. Ett undantag skulle departementschefen
emellertid vilja göra. Såsom av utredningen framginge, hade folkskolinspektörer
och skoldistrikt i Norrbottens län framhållit önskvärdheten av att
elever intoges höstterminen 1941 i första klassen vid folkskoleseminariet i
Luleå. Som motiv härför hade bland annat anförts, att lärare hellre ginge
arbetslösa i södra och mellersta Sverige än mottoge vikariat i de nordligaste
delarna av landet, att folkskollärarkåren i dessa trakter därför —
vilket ur flera synpunkter syntes lämpligt — till största delen borde rekryteras
bland bygdens eget folk samt att seminariet i Luleå enligt tillgängliga
uppgifter huvudsakligen utbildat elever från Norrland till tjänstgöring
i Norrbottens län. Vidare hade framhållits, att en ökning av lärarbehovet
vore att under de närmaste åren emotse i Norrbottens län. Med hänsyn
till vad sålunda anförts ansåge departementschefen sig böra förorda, att
elever intoges nästa läsår vid folkskoleseminariet i Luleå. Departementschefen
ville erinra, att svårigheterna beträffande lärarrekryteringen i de
nordligare skoldistrikten gjort det nödvändigt att inrätta särskilda stipendier
för seminarieelever, som förpliktade sig att efter utbildningstiden åtaga
sig tjänstgöring i dessa skoldistrikt.
Vid de övriga seminarierna torde däremot elevintagning icke böra förekomma
nästa läsår.
Från lärarhåll hade framställts förslag av innebörd, att beslut redan nu
skulle fattas örn inhiberande av elevintagningen jämväl för läsåret 1942/43.
Med hänsyn till det redan anförda kunde departementschefen icke biträda
detta yrkande. Det vore icke möjligt att nu avgöra, örn anledning förelåge
att vidtaga motsvarande åtgärder för nämnda läsår; denna fråga borde
sorgfälligt prövas i samband med anslagsberäkningarna för budgetåret
1942/43. I detta sammanhang ville departementschefen erinra örn att lagtima
riksdagen i sin skrivelse 1940: 216 framhållit, att erfarenheten visat,
att man — lika väl då det gällde utbyggandet av en organisation som då
det vore fråga om en inskränkning av den — borde framgå med all nödig
varsamhet.
Departementschefen har icke för närvarande kunnat ansluta sig till statskontorets
förslag örn indragning och temporärt nedläggande av vissa folkskoleseminarier.
Vid bifall till skolöverstyrelsens förslag rörande seminarieorganisationens
omfattning komme de särskilda folkskoleseminarierna att under nästa läsår
hava endast två ä tre klasser i verksamhet mot i vanliga fall fyra å sex
(övningsskolornas klassavdelningar vore därvid icke medräknade). Vad
småskoleseminarierna beträffade skulle vid ett par av dessa seminarier icke
någon seminarieklass komma att vara i verksamhet vid ett genomförande
av överstyrelsens förslag rörande seminarieorganisationens omfattning
under nästa läsår. Det vore ur skilda synpunkter uppenbart otillfredsställande
att på detta sätt uppehålla endast partiellt arbetande läroanstalter,
även om de lärare, som icke kunde erhålla sysselsättning i seminarieklasserna,
kunde avdelas för andra arbetsuppgifter i seminariernas övningsskolor
samt vid läroverk och andra läroanstalter. Alternativet vore att under
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
deri av allt att döma jämförelsevis korta tid, varunder de nuvarande restriktionerna
i fråga om elevintagningen borde vidmakthållas, koncentrera undervisningen
till ett färre antal läroanstalter, d. v. s. till andra seminarier
förflytta eleverna från de seminarier, som icke ansåges böra tills vidare
uppehållas, och på vederbörande kommuner överlåta ansvaret för övningsskolorna
vid sistnämnda seminarier. Eleverna skulle alltså få byta undervisningsmiljö
och lärare under de sista åren av utbildningen omedelbart
före sin examen och kommunen för en kortare tid övertaga utgifterna för
undervisning av de barn, som besökte övningsskolan, med rätt att i vanlig
ordning få statsbidrag till denna undervisning från de allmänna folkskoleanslagen.
Ett sönderbrytande av seminarieorganisationen på detta
sätt måste medföra betydande olägenheter icke blott för de kvarvarande
seminarieeleverna utan även för övningsskolornas barn och för kommunernas
folkskoleväsende. Dock skulle måhända åtgärder av denna art
kunna vara motiverade, örn besparingarna för det allmänna — alltså icke
endast för staten — bleve så avsevärda, att de vid frågans bedömande
måste fälla utslaget. Då så icke syntes i varje fall för nästa läsår kunna bli
fallet, ansåge departementschefen sig icke böra nu förorda en provisorisk
sammanslagning av vissa seminarier. Örn man icke vore beredd att vidtaga
en definitiv ändring i seminarieorganisationen, syftande till en koncentration
av verksamheten till ett mindre antal seminarier med möjligheter till
utvidgning av dessa seminariers verksamhet vid förefallande behov, framstode
vid sådant förhållande skolöverstyrelsens linje för närvarande som
den enda framkomliga. Då spörsmålet örn en mer omfattande omläggning
av seminarieverksamheten lämpligen borde övervägas först i samband med
frågan örn ändringar i lärarutbildningens anordning och nämnda spörsmål
därför icke kunde nu upptagas, måste departementschefen i nuvarande
läge ansluta sig till skolöverstyrelsens förslag och alltså avstyrka statskontorets
mer långtgående yrkanden.
Motionerna 1:207 och 11:276.
Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 207 och II: 276 gjorda
yrkandet örn intagning av halva seminarieklasser vid seminarierna i Stockholm
och Göteborg har anförts i huvudsak följande:
Även om det förhölle sig så, att vid normal intagning av elever i samtliga
folkskoleseminarier Luleå seminarium till övervägande del rekryterades
från övre Norrland, så vore det därför långt ifrån säkert, att rekryteringen
skulle få samma geografiska karaktär, örn Luleå bleve det enda folkskoleseminarium
i riket, diir intagning finge ske. Erfarenheterna från andra
håll gjorde det tvärtom mycket sannolikt, att ett bifall till Kungl. Maj:ts
förslag i förevarande avseende skulle få till följd, att högt meriterade sökande
från hela riket skulle anmäla sig i sådan utsträckning, att endast ett
obetydligt antal av de sökande från Norrbotten kunde komma i fråga till
intagning.
Örn detta resonemang vore riktigt, syntes de i propositionen anförda
skälen för att verkställa intagning enbart i Luleå knappast bärande.
Då riksdagen år 1040 på Kungl. Maj:ts förslag besluta, att intagning
skulle ske endast vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg, hade
främsta skälet härtill varit, att dessa seminarier vore provårsläroverlc och
att det ansetts som ett viktigt statsintresse, att dessa läroanstalters hela
10
Statsutskottets utlåtande Nr 1[29.
provårskapacitet kunde utnyttjas. Sedan dess torde intet hava inträffat,
som förminskade vikten av denna synpunkt. Alltjämt stöde en lång kö
av högt meriterade unga (och medelålders) lärare och väntade på sin tur
att få genomgå provår. Varje möjlighet att bibehålla eller utöka provårsplatsernas
antal syntes då böra utnyttjas, därest intet annat legitimt intresse
härigenom träddes för nära. Det vore att märka, att provårsseminariernas
möjlighet att mottaga lärarkandidater, örn intagning av nya elever
icke kunde ske i år, högst avsevärt minskades inte endast för det närmaste
läsåret utan för fyra år framåt. Därest intagning av elever vid provärsseminarierna
inte heller skulle komma att ske år 1942, skärptes detta förhållande
ytterligare.
Departementschefen framhölle i propositionen, att det icke vore riktigt
att skärskåda frågan örn intagning enbart ur synpunkten av vilken intagning
sorn kunde vara tillrådlig för att efter en viss tidsperiod erhålla en
lämplig jämvikt mellan tillgång och efterfrågan på lärare inom folkskoleväsendet,
och hänvisade med instämmande till vad som i frågan anförts
av domkapitlet i Växjö. Detta domkapitel betonade, att den enda rationella
åtgärden i nuvarande läge vore intagning av halva årsklasser i vissa
seminarier, och andra domkapitel hade givit uttryck åt samma mening.
Då m departementschefen i princip anslutit sig till denna uppfattning
och på anförda skäl, ehuru synbarligen med tvekan huruvida så stränga
restriktioner på detta område vore befogade, föreslagit intagning av allenast
en klass (24 elever), syntes med hänsyn till det anförda den intagning,
som riksdagen kunde komma att besluta, böra fördelas på seminarierna på
ett sådant sätt och förknippas med sådana villkor, att dels det avsedda
ändamålet att säkra lärartillgången i landets nordligaste bygder bättre
tryggades, än som kunde ske med Kungl. Maj:ts förslag, dels och framför
allt provårsorganisationens kapacitet icke minskades. Sistnämnda syfte syntes
i nuvarande läge endast kunna nås genom intagning av ett antal elever
vid båda provårsseminarierna, lämpligen 12 elever vid vartdera seminariet.
Även andra skäl än omsorgen om provårsorganisationens kapacitet talade
för att en viss intagning borde ske vid provårsseminarierna. Enligt Kungl.
Majrts förslag skulle under nästa läsår vid dessa komma att finnas klasserna
IV—II men ingen första klass. Om då i den lägsta klassen på grund
av långvarig sjukdom eller inkallelse till värnpliktstjänstgöring någon elev,
såsom då och då hände, skulle bli nödsakad att gå om klassen, skulle han
antingen nödgas flytta till Luleå eller helt avbryta sin utbildning.
I själva verket kunde och borde frågan om intagning av elever i folkskoleseminarierna
numera ses ur andra och vidare synpunkter, än som
hittills kunnat ske. Enligt de den 21 juni 1940 utfärdade bestämmelserna
angående studentexamen för folkskollärare (kungörelsen 1940: 559) vore
det numera ganska enkelt att komplettera folkskollärarexamen till studentexamen.
Seminarieutbildningen vore alltså icke längre enbart en speciell
yrkesutbildning i samma grad som förr. Folkskoleseminarierna kunde rent
av sägas från och med innevarande läsår även fylla funktionen som ett
slags gymnasier, vilka med sin avgiftsfria undervisning öppnade en god
väg till studentexamen för mindre bemedlade, ett förhållande som hittills
rönt alltför liten uppmärksamhet.
Beträffande kostnaderna för staten med motionärernas förslag torde intagning
av en halvklass i Stockholm och en halvklass i Göteborg ställa sig
föga dyrare än intagning av en klass i Luleå, särskilt om denna skulle örn
-
Statsutskottets utlåtande Nr 189.
11
fatta både män och kvinnor. Därest intagningen skulle inskränkas till provårsseminarierna,
torde någon anslagsökning alltså icke behöva komma
i fråga.
Var intagningen nu än kunde komma att ske, torde den av flera skäl böra
omfatta såväl män som kvinnor. Det torde även under alla förhållanden
böra övervägas, om icke de i år intagna borde få förbinda sig att under den
närmaste tiden efter examen, förslagsvis under tre år, företrädesvis söka
anställning i övre Norrland (Norrbottens län). Redan nu tjänstgjorde ett
icke obetydligt antal av de från Stockholm och Göteborg under de sista
tre åren utexaminerade i de två nordligaste länen, och av dessa vore en del
från seminarieorterna, en del från olika trakter av landet.
I likhet med departementschefen vill utskottet framhålla, att staten genom
att tillhandahålla seminarieutbildning för aspiranter på lärarbanan
icke beträffande dem iklätt sig någon garanti i fråga om deras utkomstmöjligheter
på denna bana. Med hänsyn till rationaliseringsåtgärderna inom
folkskoleväsendet under nästa budgetår synes det emellertid befogat att
i allmänhet undvika intagning av elever vid folkskoleseminarierna. På av
departementschefen anförda skäl — vilka utskottet funnit övertygande —
finner utskottet sig likväl böra tillstyrka, att elever må intagas höstterminen
1941 i första klassen vid folkskoleseminariet i Luleå. Utskottet anser
sig däremot icke kunna biträda det i motionerna I: 207 och II: 276 framställda
yrkandet, innebärande intagning av en halv årsklass nya elever höstterminen
1941 i första klassen vid ett vart av folkskoleseminarierna i Stockholm
och Göteborg. Utskottet anser sig även böra ställa sig avvisande till
det i motiveringen till nämnda motioner framställda uppslaget att de, som
innevarande år bleve seminarieelever, skulle förbinda sig att under förslagsvis
tre år företrädesvis söka anställning i övre Norrland. Införandet av ett
dylikt villkor finner utskottet nämligen ur olika synpunkter mindre tilltalande.
Man torde också hava anledning antaga, att de nya eleverna vid
Luleåsem mariet komma att till övervägande del rekryteras från Norrland
och även utan ett villkor av antydd art söka sig anställningar inom de
nordligaste länen.
Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit
har icke föranlett någon erinran från utskottets sida.
1>) Seniinarielilrarnati tjänMtgtiring under läsåret 1941/4%.
Den efterföljande framställningen har avseende på lärare icke blott vid
folkskoleseminarierna utan även vid småskoleseminarierna.
Såsom en följd av den inskränkning av seminariernas verksamhet, som
ifrågasättes för nästa läsår, kunna en del av seminarielärarna icke under
nämnda läsår erhålla full tjänstgöring. Detta gäller dock ej övningsskollärarna,
vilka lia sin huvudsakliga sysselsättning förlagd till övningsskolan,
men däremot åtskilliga ämneslärare (lektorer och adjunkter samt
ämneslärare på övergångsstat) och lärare i övnings ämnen.
Utskottet.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
Skolöverstyrelsens förslag.
Ämneslärare. Skolöverstyrelsen framhåller, att ämneslärartjallster,
som vore eller komme att bli lediga, givetvis icke för närvarande borde
tillsättas med nya ordinarie innehavare. Likaledes borde vikarieförordnande
undvikas i de fall, då en lärare vore tjänstledig och hans tjänstgöring
kunde övertagas av andra vid seminariet redan anställda lärare.
En av överstyrelsen gjord undersökning rörande ämneslärarnas blivande
tjänstgöring under läsåret 1941/42 gåve vid handen, att en stor del av
dessa lärare kunde beredas full tjänstgöring. För åtskilliga funnes emellertid
endast sysselsättning av mindre omfattning, och några komme sannolikt
att bli helt överflödiga. Dessa sistnämnda borde antingen förflyttas till
motsvarande befattning vid annan läroanstalt eller också under läsåret beredas
full tjänstgöring över stat vid sådan anstalt. Vad beträffade dessa
lärares avlöning, behövdes inga särskilda bestämmelser, då tillämpliga föreskrifter
redan funnes.
I sådant fall, då en ämneslärare kunde erhålla endast partiell tjänstgöring
vid sitt seminarium, borde fyllnadstjänstgöring i möjligaste mån
beredas honom vid annan läroanstalt.
Lärare i övnings ämnen. Dessa lärares avlöning växlar med
antalet tjänstgöringstimmar (utom, såvitt angår seminarierna, avlöningen
åt lärare i trädgårdsskötsel). Skolöverstyrelsen framhåller, under erinran
härom, att en minskning i tjänstgöringen alltså kunde medföra ett avsevärt
avbräck i lärarnas ekonomiska ställning och därjämte inverka menligt
på deras pensionsförhållanden. Överstyrelsen erinrade, att 1937 års
riksdag i samband med löneregleringen för ifrågavarande läroanstalter gjort
följande uttalande:
Enligt Kungl. Maj:ts av riksdagen nu godkända förslag till lönesystem
för övningslärares avlönande skulle lärare i teckning, musik och gymnastik
med lek och idrott vara garanterad lön för minst 9 veckotimmars undervisning
samt lärarinna i kvinnlig slöjd garanteras lön för minst 6 veckotimmar.
På denna punkt hade i motionsväg framförts dels yrkande om införande
av en bestämmelse, att den lön, som vore förbunden med ordinarie
övningslärartjänst vid ledigförklarandet, icke finge minskas för den utnämnde
befattningshavaren vid eventuell reducering av antalet undervisningstimmar
per vecka, dels ock förslag, att bestämmelse skulle fastställas
örn garanterad minimilön efter visst angivet antal veckotimmar för varje
ledigförklarad övningslärartjänst. Riksdagen, som funne det ofrånkomligt,
att övningslärarnas löner även i fortsättningen bleve underkastade växlingar
år från år med hänsyn till ökning eller minskning i det för undervisningens
bestridande erforderliga timantalet, ville dock göra det uttalandet,
att det torde kunna förväntas, att statsmakterna skulle medverka till
att på ett eller annat sätt bereda en tjänstinnehavare kompensation, därest
timantalet på hans tjänst, exempelvis på grund av organisationsändringar,
skulle undergå en varaktig minskning av mera betydande art.
Skolöverstyrelsen har för egen del hemställt, att frågan örn ändring av
avlöningssystemet för Övningslärare måtte bli föremål för utredning samt
att föreskrifter rörande övningslärarnas löne- och pensionsförhållanden
under minskad tjänstgöring måtte utfärdas.
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
13
Löneregleringen hade för dessa lärare i visst avseende medfört en bestämd
försämring. Tidigare hade lönen icke varit på samma sätt glidande
som nu, och om tjänstgöringen på grund av en begränsning av seminariernas
verksamhet blivit mindre, hade lönen varit relativt oberoende därav.
Så hade exempelvis en gymnastiklärares avlöning varit anpassad till en
tjänstgöringsskyldighet av 26 veckotimmar. Läraren hade kunnat tilldelas
ett visst antal timmar därutöver och för dessa timmar fått särskilt arvode.
Om däremot tjänstgöringen skulle ha sjunkit under 26 veckotimmar, hade
detta icke inverkat på avlöningens storlek. Numera vore lönen däremot
beräknad efter 30 veckotimmar och reducerades med 3 procent för varje
veckotimmes minskning. Avdraget kunde på detta sätt stadgeenligt uppgå
ända till 63 procent. En lärare i 21 lönegraden skulle sålunda utan egen förskyllan
i värsta fall kunna få sin lön sänkt till ett belopp knappt motsvarande
3 lönegradens.
Flera skäl syntes alltså tala för att en snar utredning borde verkställas
rörande övningslärarnas avlöningsförhållanden, varvid särskilt borde undersökas,
huruvida icke avlöningen kunde göras mindre beroende än nu av
växlingarna i tjänstgöringens omfattning. Då en sådan omläggning av lönesystemet
näppeligen torde kunna hinna komma till stånd före nästkommande
läsår, ville överstyrelsen för läsåret 1941/42 föreslå, att lönekompensation
för förlorade löneförmåner bereddes lärarna. Sådan lönekompensation borde
emellertid komma i fråga endast i de fall, då vederbörande lärare icke
kunnat beredas fyllnadstjänstgöring vid seminariet eller vid annan läroanstalt.
Även om åtskilliga lärare på detta sätt kunde beredas kompensation för
den minskning, som skett i deras tjänstgöring vid seminariet, torde dock i
många fall en sådan anordning icke bli möjlig. I sådana fall torde kompensation
i stället böra beredas i form av personligt lönetillägg
i likhet med vad som skett år 1936 efter seminariernas omorganisation.
I kungörelsen 1936:442 hade nämligen förordnats, att personligt lönetillägg
skulle utgå till vissa Övningslärare och i stort sett motsvara två
tredjedelar av vederbörandes löneminskning.
Då det nu gällde att avgöra, hur det personliga lönetillägget under nuvarande
förhållanden skulle beräknas, borde man taga ställning dels till
frågan om huruvida kompensationen skulle vara fullständig eller endast
partiell, dels till frågan om den tidsperiod, som borde läggas till grund för
beräkningen av den tidigare tjänstgöringen. Vad den senare frågan beträffade,
borde lämpligen en femårsperiod läggas till grund för beräkningarna,
och denna torde böra omfatta läsåren 1935/36—1940/41. Visserligen kunde
häremot invändas, att minskning av tjänstgöringen skett även under denna
tid, enär intagningen av elever varit mycket begränsad åren 1935 och
1940, men å andra sidan kunde perioden icke skjutas längre tillbaka, örn
beräkningen skulle kunna gälla samtliga nuvarande lärare.
Vad därefter anginge frågan örn kompensationens storlek, kunde goda
skäl anföras för att det personliga lönetillägget skulle utgå med lika stort
belopp som löneminskningen, i synnerhet som tjänstgöringen under jämförelseperioden
1935/41 icke varit av fullt normal omfattning. Under nuvarande
omständigheter torde måhända dock kompensationen i överens
-
14 Statsutskottets utlåtande Nr 129.
stämmelse med föreskrifterna i ovannämnda kungörelse begränsas till två
tredjedelar.
R emissyttranden.
Statskontoret har framhållit, att i anslutning till det av 1937 års riksdag
gjorda uttalandet vissa åtgärder syntes böra vidtagas i syfte att förhindra,
att de ordinarie övningslärarna behövde vidkännas alltför allvarliga rubbningar
i sin ekonomi genom den sammankrympning av seminarieorganisationen,
som blivit en följd av rationaliseringsåtgärdema inom folkskoleväsendet.
Skolöverstyrelsen hade i sådant hänseende förordat, att dessa lärare
skulle kompenseras för två tredjedelar av minskningen av antalet veckotimmar
i förhållande till medeltalet veckotimmar under »femårsperioden»
1935/36—1940/41. Häremot kunde invändas dels att icke alla Övningslärare
innehaft anställning vid seminarierna under sagda »femårsperiod»,
varför i dylika fall ett annat medeltal skulle få läggas till grund för beräkningarna,
dels ock att, då övningslärarna normalt hade att räkna med en
viss variation av årslönen, knappast tillräckliga skäl förefunnes att medgiva
kompensation i fall, då undervisningen sjönke obetydligt under sagda
medeltal, exempelvis från 32 till 30 veckotimmar. Statskontoret finge i
stället föreslå, att kompensation medgåves om och i den mån undervisningen
nedginge med mer än 20 procent under det högsta antal veckotimmar,
som läraren visade sig ha undervisat vid seminariet under något av
läsåren 1938/39—1940/41. Nedgången i antalet veckotimmar i förhållande
till det sålunda reducerade veckotimantalet borde kompenseras med
två tredjedelar.
I anledning av statskontorets yttrande har skolöverstyrelsen förklarat
sig vilja biträda statskontorets förslag örn att till grund för beräkningarna
av övningslärares lönekompensation skulle läggas det högsta antal veckotimmar,
som läraren visat sig hava undervisat vid seminariet under något
av läsåren 1938/39—1940/41.
Vad beträffade lönekompensationens storlek, skulle vid bifall till statskontorets
förslag lönekompensationen bli mindre än vad överstyrelsen föreslagit.
Överstyrelsen ville emellertid erinra om att det av överstyrelsen
framlagda förslaget haft sin förebild i de föreskrifter, som år 1936 utfärdades
i ett liknande fall. Överstyrelsen kunde icke finna anledning föreligga
att nu lämna övningslärarna en sämre lönekompensation än vid
nämnda tidigare tillfälle, i synnerhet som risken för en minskad tjänstgöring
för närvarande vore större än år 1936. Överstyrelsen ville därför vidhålla
sitt förslag på denna punkt.
Allmänna lönenämnden har yttrat:
Någon skyldighet för seminarielärare att underkasta sig förflyttning till
kommunal läroanstalt funnes icke stadgad, varför den ifrågasatta anordningen
med beredande åt läraren av fyllnadstjänstgöring vid kommunal
skola förutsatte, att läraren själv lämnat sitt samtycke till en dylik åtgärd.
15
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
I likhet med skolöverstyrelsen funne lönenämnden angeläget, att övningslärarna
bereddes en mera tryggad ställning och att i detta syfte en utredning
komme till stånd. Det syntes lönenämnden motiverat, att övningslärarna
provisoriskt hölles skadeslösa för inträffande inkomstminskning till
följd av nedgång i tjänstgöringens omfattning genom tillerkännande av personliga
lönetillägg. Dessa lönetillägg syntes på sätt överstyrelsen ifrågasatt
lämpligen kunna avvägas med tillämpning av de grunder, som kommit till
uttryck i kungörelsen 1936: 442.
Departementschefen.
Departementschefen har förordat statskontorets förslag.
Även departementschefen funne sig böra understryka, att det nuvarande
systemet för avlöning av Övningslärare vore ägnat att framkalla obilliga
konsekvenser vid en sammankrympning av skolorganisationen med därav
följande begränsning av tjänstgöringen för dessa lärare. Departementschefen
ansåge sig icke böra här ingå på frågan örn en revision av det nuvarande
lönesystemet denna fråga folie i första hand under chefens för finansdepartementet
bedömande — men hade däremot icke något att erinra mot
att de Övningslärare vid folk- och småskoleseminarierna, som komme att
lida löneminskning på grund av den begränsade elevintagningen vid dessa
läroanstalter, skulle komma i åtnjutande av skälig lönekompensation. Denna
kompensation torde böra bestämmas i anslutning till de av statskontoret
angivna riktlinjerna. Departementschefen funne det knappast erforderligt,
att särskilda författningsbestämmelser utfärdades härom. Lämpligen torde
skolöverstyrelsen böra bemyndigas att efter prövning av förhållandena i
varje särskilt fall meddela beslut örn tillerkännande av lönekompensation,
varvid emellertid nämnda riktlinjer torde böra tjäna till huvudsaklig ledning.
Därest riksdagen lämnade utan erinran vad nu anförts, torde Kungl.
Majit böra meddela den föreskrift i detta hänseende, som kunde befinnas
erforderlig.
Skolöverstyrelsens förslag, i vad det anginge ämneslärare, ansåge departementschefen
sig kunna biträda. Vad allmänna lönenämnden yttrat torde
dock böra beaktas.
Motionerna 1:206 och 11:277.
Till stöd för de i förevarande motioner gjorda yrkandena örn bifall till
skolöverstyrelsens förslag rörande lönekompensation åt övningslärarna samt
örn utredning rörande dessa lärares löneförhållanden har anförts i huvudsak
följande:
\ad i propositionen föresloges kunde enligt motionärernas mening icke
anses innebära en skälig lönekompensation till de lärare i övningsämnen
vid seminarierna, som oförskyllt lede ekonomiskt avbräck genom seminarieorganisationens
reduktion. Förslaget innebure, att en sådan lärare kunde
få sina löneinkomster reducerade med en femtedel utan att få någon som
helst kompensation. Först örn reduktionen bleve ännu större, kunde han
å det överskjutande beloppet erhålla en kompensation med två tredjedelar.
Detta syntes vara att behandla ifrågavarande liirare alldeles för snävt.
Skolöverstyrelsens förslag, som anslöte sig till grunderna i kungörelsen
1936: 442, erbjöde enligt motionärernas mening seminariernas Övningslärare
16
Statsutskottets utlåtande Nr 1S9.
Utskottet.
en kompensation, som under nuvarande förhållanden kunde anses skälig.
Men även ett beslut i enlighet med detta för nämnda lärare gynnsammare
förslag kunde icke betraktas som tillfredsställande, om man såge frågan på
längre sikt. En utredning borde, som skolöverstyrelsen framhållit, anställas
rörande övningslärarnas avlöningsförhållanden.
Såsom departementschefen framhållit måste det nuvarande systemet för
avlöning av Övningslärare vara ägnat att framkalla obilliga konsekvenser
vid en sammankrympning av skolorganisationen med därav följande begränsning
av tjänstgöringen för dessa lärare. Utskottet är ense med departementschefen
därom, att de Övningslärare vid folk- och småskoleseminarierna,
som lida löneminskning på grund av den begränsade elevintagningen
vid dessa läroanstalter, synas böra komma i åtnjutande av lönekompensation.
Utskottet kan däremot icke finna de av statskontoret angivna och av
departementschefen tillstyrkta riktlinjerna för denna kompensation innebära
en tillfredsställande lösning av denna fråga. I likhet med skolöverstyrelsen
och allmänna lönenämnden och i anslutning till vad i motionerna
I: 206 och II: 277 yrkats anser utskottet, att den ifrågasatta lönekompensationen
bör avvägas enligt de grunder, som kommit till uttryck i kungörelsen
1936: 442 och vunno tillämpning år 1936 efter seminariernas omorganisation.
Skolöverstyrelsen torde böra bemyndigas att efter prövning av förhållandena
i varje särskilt fall meddela beslut örn tillerkännande av lönekompensation,
varvid de av utskottet sålunda angivna riktlinjerna synas böra
tjäna till huvudsaklig ledning.
Allmänna lönenämnden har funnit angeläget, att övningslärama bereddes
en mera tryggad ställning och att i detta syfte en utredning borde komma
till stånd. I motionerna I: 206 och II: 277 har framställts förslag om
hemställan hos Kungl. Majit om utredning i ämnet. Departementschefen
har för sin del icke ansett sig böra ingå på frågan örn en revision av nuvarande
lönesystem för övningslärama. Enligt utskottets mening torde det
vara befogat att ifrågavarande spörsmål göres till föremål för utredning, och
utskottet utgår ifrån, att Kungl. Majit tager denna fråga under närmare
omprövning.
Med vad utskottet här ovan anfört torde motionerna I: 206 och II: 277
få anses besvarade.
Departementschefens förslag under denna punkt har i övrigt icke givit
utskottet anledning till erinran.
c) Anslagsberäkningar.
Departementschefen har icke ifrågasatt andra ändringar i personalförteckningen
för folkskoleseminarierna än uteslutande ur densamma av en
ordinarie lärare i trädgårdsskötsel och en på övergångsstat uppförd lärare
i manlig slöjd i samband med innehavarnas avgång med pension med utgången
av innevarande budgetår.
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
17
I fråga om anslagets storlek för nästa budgetår innebär Kungl. Marits
förslag en minskning med 147,000 kronor till 2,190,000 kronor. Härvid har
förutsatts dels att de särskilda arvodena vid provårsseminarierna skulle
minskas i samma proportion som i fråga örn motsvarande arvoden vid provårsläroverken
föreslagits i årets statsverksproposition, dels ock att i anslagets
belopp skulle kunna rymmas även eventuell personlig lönefyllnad åt
vissa Övningslärare.
Utskottet får erinra, att innevarande års riksdag (skrivelse nr 196) beslutat,
att föreståndararvodet vid provårsläroverk skulle bibehållas vid hittills
utgående belopp, arvodena till ordinarie och extra ordinarie lärare vid
nämnda läroanstalter utgå med 300 kronor och handledararvodena utgöra
för enterminskandidat 200 kronor för termin och för tvåterminskandidat
100 kronor för termin. Vid provårsseminarierna torde ifrågavarande ersättningar
böra utgå efter enahanda grunder, vilket medför en kostnadsökning
i förhållande till Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag med 2,500 kronor.
Delposten till särskilda arvoden vid provårsseminarier bör alltså för nästa
budgetår uppföras med (13,000 + 2,500 —) 15,500 kronor.
I övrigt hava de verkställda anslagsberäkningarna icke givit utskottet
anledning till erinran.
2. Anslagen till omkostnader saint till materiel, böcker
m. lii. vid folkskoleseminarierna.
Kungl. Maj:ts förslag innebär i fråga örn omkostnadsanslaget en höjning
med 2,000 kronor och i fråga örn materielanslaget en minskning med 10,000
kronor.
Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hava icke givit utskottet anledning
till erinran.
3. Förslagsanslaget till Småskoleseminarierna:
Avlöningar.
a) Seiiiinurieorgaiiisationeii.
Enligt beslut av 1936 års riksdag skola småskoleseminarierna vara organiserade
enligt följande grunder. Seminarierna skola vara till antalet sju,
därav tre skola vara anordnade såsom dubbelseminarier och fyra tills vidare
såsom enkelseminarier. De tre dubbelseminarierna, vilka skola vara förlagda
till Strängnäs, Skara och Landskrona, skola omfatta vartdera två tvååriga
linjer. Av enkelseminarierna skola två, Härnösand och Växjö, vara
utrustade med enkla tvååriga linjer och två, Haparanda och Lycksele, med
enkla treåriga linjer.
Bihang lill riksdagens protokoll 19il. G sami. Nr 129.
Utskottet.
Utskottet.
2
18 Statsutskottets utlåtande Nr 129.
Den normala organisationen innebär alltså, att samtidigt åtta tvååriga
och två treåriga seminarielinjer skola vara i funktion. Jämlikt nu gällande
stadga för småskoleseminariema, 1938: 42, må i varje klass eller avdelning
av klass icke intagas fler elever än att hela antalet samtidigt undervisade
uppgår till högst 24, där ej skolöverstyrelsen på grund av särskilda
förhållanden medgiver undantag. Examinationskapaciteten är alltså normalt
240 examinander per år.
Den av 1936 års riksdag beslutade organisationen har trätt i successiv
tillämpning från och med läsåret 1936/37.
Intagningen av elever i nybörjarklasserna från och med nämnda läsår
framgår av följande sammanställning:
Seminarium |
L |
ä s å |
r |
||
1936/37 |
1937/38 |
1938/39 |
1939/40 |
1940/41 |
|
Haparanda........ |
12 |
— |
15 |
21 |
— |
Härnösand ........ |
12 |
12 |
15 |
24 |
— |
Landskrona........ |
12 |
24 |
24 |
24 |
20 |
Lycksele.......... |
12 |
12 |
15 |
24 |
— |
Skara........... |
12 |
12 |
15 |
24 |
— |
Strängnäs......... |
12 |
12 |
15 |
24 |
20 |
Växjö........... |
— |
— |
24 |
24 |
- |
Summa |
72 |
72 |
123 |
165 |
40 |
Lärarbehovet och examinationens omfattning.
Skolöverstyrelsen har föreslagit, att inga nya elever skola intagas vid
småskoleseminariema under nästa läsår.
Skolöverstyrelsens utredning rörande behovet av småskollärarinnor för
den närmaste femårsperioden bygger på de uppgifter, som folkskolans besparingssakkunniga
i sitt förutnämnda betänkande lämnat rörande de beräknade
ändringarna beträffande antalet tjänster för lärare med småskolekompetens
under samma period. Skolöverstyrelsens prognos rörande lärarbehovet
för den närmaste framtiden kan sammanfattas sålunda:
Läsår |
Läraröverskott (+) |
Avgång |
Nya lärare |
1940/41 .... |
.......+386 |
— 380 |
+ 108 |
1941/42 ..... |
.......+643 |
— 383 |
+ 149 |
1942/43 .... |
.......+609 |
— 355 |
+ 93 |
1943/44 ..... |
.......+ 3191) |
— 375 |
0‘) |
1944/45 .... |
.......— 82'') |
-431 |
0'') |
1945/46 ..... |
.......- 4841) |
-433 |
0'') |
Ehuru beräkningarna vore approximativa, torde de dock vara tillräckligt
tillförlitliga för att man skall därur kunna draga den slutsatsen, att en
'') Under förutsättning, att inga nya seminarieelever skulle intagas åren 1941 — 43.
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
19
rätt betydande arbetslöshet komme att förefinnas under de närmaste åren
men att denna skulle kunna hävas inom en relativt kort tidrymd. Vidare
kunde man av de gjorda beräkningarna utläsa, att någon examination av
nya elever icke borde ske förrän tidigast år 1944 och då endast i inskränkt
omfattning. Därav följde, att någon intagning av elever vid småskoleseminarierna
icke borde äga rum 1941, och att intagning av elever år 1942 borde
ske endast i begränsad omfattning. Därefter syntes intagningar kunna ske
i full utsträckning.
Seminarieorganisationens omfattning m. m.
Skolöverstyrelsen har förklarat sig anse, att man för närvarande icke kan
definitivt nedlägga något småskoleseminarium. Överstyrelsen har dock förordat
ett temporärt nedläggande av småskoleseminariet
i Skara.
I anledning av skolöverstyrelsens förslag har statskontoret, under erinran
örn de av ämbetsverket beträffande folkskoleseminarieorganisationen framförda
synpunkterna, förklarat sig icke ha något att erinra mot temporär indragning
av småskoleseminariet i Skara från och med budgetåret 1941/42.
Emellertid talade enligt ämbetsverkets mening starka skäl för en temporär
indragning även av seminarierna i Härnösand och Växjö, vid vilka båda
seminarier under nyssnämnda budgetår några elever icke skulle erhålla
undervisning. Jämväl övningsskolorna vid dessa seminarier borde avvecklas
i likhet med vad överstyrelsen föreslagit beträffande Skaraseminariet, och
övningsskollärarna överflyttas till andra befattningar eller tillfälligt beredas
tjänstgöring vid folkskoleväsendet å seminari cortén.
I förnyat utlåtande har skolöverstyrelsen erinrat örn att elevintagning
vid seminarierna i Härnösand och Växjö erfordrades redan från och med
år 1942 eller åtminstone från och med år 1943. Att under sådana förhållanden
nedlägga dessa seminarier syntes överstyrelsen icke ändamålsenligt.
Från Skara stad och Skaraborgs läns landstings sida hava framförts allvarliga
invändningar mot ett tidigare framställt förslag örn nedläggande av seminariet
i Skara.
Departementschefen.
Departementschefen har för egen del anfört:
Vad departementschefen i motsvarande hänseenden yttrat beträffande
folkskoleseminarierna ägde tillämpning jämväl i fråga örn småskoleseminarierna.
Departementschefen ansåge sig böra i likhet med myndigheterna
tillstyrka, att elever icke intoges vid småskoleseminarierna under läsåret
1941/42. Vad läsåret 1942/43 beträffade, ville departementschefen ännu
icke göra något uttalande beträffande lämpligheten av att även under
detta läsår spärra tillströmningen till småskollärarbanan.
Skolöverstyrelsens utredning gåve vid handen, att ett vanskligt organisatoriskt
problem uppställde sig, om småskoleseminariernas organisation skulle
20
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
anpassas efter det under de närmaste läsåren föreliggande lärarbehovet.
Detta problem vore för småskoleseminariernas del med deras kortare utbildningstid
svårare att på ett lämpligt sätt lösa än för folkskoleseminariernas.
Skolöverstyrelsens utredning hade utmynnat i förslag örn provisoriskt nedläggande
av småskoleseminariet i Skara. Statskontoret hade föreslagit, att
jämväl seminarierna i Växjö oell Härnösand temporärt avvecklades.
Då båda ämbetsverken förutsatte, att elever icke skulle intagas nästa
läsår vid någotdera av de ifrågavarande seminarierna och följaktligen ingen
seminarieklass skulle komma att uppehållas vid seminarierna under nämnda
läsår, gällde skillnaden i ämbetsverkens uppfattning närmast, om vid ett
eller vid tre småskoleseminarier kostnaderna för undervisningen av de barn,
som besökte seminariernas övningsskolor, skulle överflyttas från staten
till vederbörande skoldistrikt. Rektorer och ämneslärare vid seminarierna
torde nämligen, vare sig nu seminarierna provisoriskt nedlades eller icke,
komma att i den mån så vore möjligt överföras till andra undervisningsuppgifter.
För egen del hade departementschefen av skäl, som framginge av vad i det
föregående yttrats vid anmälan av motsvarande frågor för folkskoleseminariernas
vidkommande, icke blivit av den föreliggande utredningen övertygad
om lämpligheten av att för en av allt att döma kortare lid provisoriskt nedlägga
något av de nuvarande småskoleseminarierna. De besparingar, som
härigenom kunde ernås för statsverket, skulle i stor utsträckning endast innebära
en motsvarande överflyttning av kostnaderna till kommunerna och alltså
icke i sin helhet en kostnadsminskning för det allmänna. Däremot skulle
departementschefen av ekonomiska skäl vara böjd att tillstyrka en förenkling
av den nuvarande småskoleseminarieorganisationen på längre sikt, exempelvis
genom sammanslagning av vissa enkelseminarier. Departementschefen
funné det önskvärt, att en närmare utredning örn de besparingar, sorn härigenom
eller genom andra liknande åtgärder skulle kunna ernås, verkställdes
genom skolöverstyrelsens försorg, så att frågan kunde komma under bedömande
i samband med anslagsberäkningarna för budgetåret 1942/43. I detta
sammanhang kunde nämnas, att fångvårdsstyrelsen i skrivelse den 11 mars
1941 fäst uppmärksamheten på att det intill småskoleseminariet i Växjö
liggande centralfängelset för kvinnor behövde utvidgas och att det vore sannolikt,
att utvidgningen, till besparing av kostnader för nybyggnad, skulle
kunna ske genom att seminariets byggnader med tillhörande trädgårdsområde
helt eller delvis finge disponeras av fängelset. Vad sålunda yttrats borde
givetvis beaktas av skolöverstyrelsen vid nämnda utredning rörande sammanslagning
av vissa seminarier.
För närvarande utginge departementschefen alltså från att elever icke
skulle intagas vid något av småskoleseminarierna under läsåret 1941/42 samt
att den nuvarande seminarieorganisationen tills vidare skulle uppehållas på
sätt hittills skett. Vad beträffade lärarnas tjänstgöringsförhållanden, hänvisades
till framställningen i det föregående.
I detta sammanhang ville departementschefen erinra, att förslag sedan åtskilliga
år tillbaka förelegat om uppförande av en nybyggnad för småskoleseminariet
i Haparanda. För ändamålet hade riksdagen hittills på riksstaten
anvisat anslag om tillhopa 350,000 kronor. Dessa medel skulle dock jämlikt
av Kungl. Majit meddelat beslut tills vidare användas endast till bestridande
av kostnaderna för uppgörande av byggnadsritningar, entreprenadhandlingar
och dylikt. Däremot finge själva byggnadsarbetena icke påbörjas förr
-
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
21
än Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd. Med hänsyn till den utredning beträffande
spörsmålet om småskoleseminariernas organisation, som av departementschefen
ifrågasatts, torde detta byggnadsföretag icke böra under budgetåret
1941/42 komma till utförande.
Utskottet anser i likhet med departementschefen önskvärt att en närmare
utredning verkställes av skolöverstyrelsen beträffande de besparingar, som
kunna ernås genom en förenkling av den nuvarande småskoleseminarieorganisationen,
så att denna fråga kan komma under bedömande i samband med
anslagsberäkningarna för budgetåret 1942/43. Med anledning av den av departementschefen
omförmälda skrivelsen från fångvårdsstyrelsen den 11 mars
1941 anser utskottet sig böra framhålla, att därest skolöverstyrelsen vid berörda
utredning skulle komma till den uppfattningen att småskoleseminariet
i Växjö borde nedläggas, undersökning i första hand syntes böra verkställas,
huruvida icke seminariets byggnader med tillhörande trädgårdsområde borde
disponeras för något annat undervisningsändamål.
Utskottet, som biträder departementschefens förslag att elever icke intagas
vid något av småskoleseminarierna under läsåret 1941/42 samt att den nuvarande
seminarieorganisationen tills vidare uppehälles på sätt hittills skett,
har icke heller i övrigt något att erinra mot vad departementschefen under
denna punkt anfört och föreslagit.
b) Anslagsberäkningar.
För innevarande budgetår är till avlöningar vid småskoleseminarierna anvisat
ett förslagsanslag å 534,400 kronor. Kungl. Maj:ts förslag innebär en
anslagsminskning med 76,800 kronor till 457,600 kronor.
I fråga om personalförteckningen har skolöverstyrelsen erinrat, att å densamma
vore uppförda 7 ämneslärare på övergångsstat, varav numera en utnämnts
till adjunkt och en komme att avgå med pension vid innevarande budgetårs
utgång.
Emot de verkställda anslagsberäkningarna har utskottet icke funnit något
att invända. Med hänsyn till vad skolöverstyrelsen upplyst bör i personalförteckningen
vidtagas den ändringen att antalet ämneslärare på övergångsstat
minskas med två till fem.
4. Anslagen till omkostnader och till materiel, höcker
m. m. vid småskoleseminarierna.
Kungl. Maj:ts förslag innebär i fråga örn det förra anslaget en minskning
med 8,600 kronor och beträffande det senare en minskning med 3,000 kronor.
Vad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om anslag till förevarande ändamål
har icke givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
5. Reservationsanslag till fortbildningskurser för
folk- och småskollärare.
I sitt förutnämnda betänkande hava folkskolans besparing ssakkunnig a
redogjort för de svårigheter, som uppstå för lärarna, då den skola,
där de tjänstgöra, förändras från högre till lägre skolform. De sakkunniga
påpeka särskilt svårigheterna för de medelålders och äldre lärare, som på
detta sätt tvingas börja arbetet i en för dem främmande skolform med speciella
undervisningsproblem. Framförallt gällde detta vid en förändring till
B 3-formen, där såväl folkskole- som småskoleklasser samtidigt skulle undervisas.
De sakkunniga önskade icke medverka till en av ekonomiska skäl
betingad förändring av skolväsendet till i vissa fall lägre skolformer, utan
att garantier i görligaste mån erhölles för att nämnda skolformer kunde
giva ett undervisningsresultat, som vore fullt tillfredsställande. Lärarna
borde därför skickliggöras för arbetet i de lägre skolformer, i vilka de
genom rationaliseringen kunde komma att placeras. Lämpligaste sättet härför
syntes vara anordnande av fortbildningskurser, och de sakkunniga
framhölle med styrka det ändamålsenliga i att sådana kurser komme till
stånd.
De folkskolinspektörer, som yttrat sig över besparingssakkunnigas förslag
rörande fortbildningskurser, hava i regel tillstyrkt detsamma. Ett par hava
dock ställt sig tveksamma, särskilt med hänsyn till kostnaderna men även
därför, att de ansåge, att lärarna själva kunde sätta sig in i den nya arbetstekniken.
De folkskolinspektörer, som tillstyrka att kurser anordnas, framhålla
bland annat svårigheterna för lärarna att göra sig förtrogna med
metodiken i småskolan. En anser till och med, att en skolas övergång från
B 2- till B 3-form icke borde ske, förrän läraren beretts tillfälle att genomgå
en fortbildningskurs. Ett par inspektörer framhålla nödvändigheten av att
lärarna erhålla stipendier under kurserna eller att kurserna kombineras med
resestipendier för studier av lägre skolformer.
Skolöverstyrelsen har livligt instämt i vad de sakkunniga på denna punkt
anfört. Då det kunde antagas, att seminarieelevverna, sedan de utexaminerats,
komme att få sin tjänstgöring förlagd till B 3-skolor i större utsträckning
än vad hittills varit fallet, hade överstyrelsen i ett cirkulär till folkskoleseminariernas
rektorer påpekat, att seminarieelevernas praktiska utbildning
i högre grad än hittills borde taga sikte på den mera svårskötta
B 3-skolformen. Denna överstyrelsens åtgärd vore emellertid icke tillräcklig,
enär den endast kunde nå de blivande lärarna. Just nu torde det vara
ännu viktigare att söka nå de äldre lärarna.
Fortbildningskurserna för folkskollärare borde
icke vara alltför kortvariga. Om de skulle bli till verklig nytta för kursdeltagarna,
borde de nämligen omfatta icke blott föreläsningar rörande B 2- och
B 3-skolornas metodik utan även auskultationer, undervisningsövningar och
Statsutskottets utlåtande Nr 1"29.
23
studiebesök, vilket gjorde,att de måste utsträckas över en rätt lång tidrymd.
Givetvis borde man icke samla lärare till en sådan kurs utan att även giva
dem en orientering i viktigare psykologiska och pedagogiska frågor samt aktuella
spörsmål inom skolans olika ämnen. Kurserna borde lämpligen omfatta
större delen av vårterminen 1942, alltså omkring 20 veckor.
De sakkunniga hade beräknat, att omkring 200 skolor skulle komma att
förändras från B 1- till B 2-form och omkring 300 skolor från B 2- till B 3-form. Givetvis kunde icke alla de lärare, som bleve påtvingade en lägre
skolform, nås genom fortbildningskurser. Å andra sidan borde kurserna
icke uteslutande reserveras för denna lärarkategori. Det vore svårt att redan
nu avgöra, huru många kursdeltagare man borde räkna med under vårterminen
1942, men antalet borde icke understiga 100. Lämpligen borde
man beräkna 5 kurser med omkring 20 deltagare i varje kurs.
Vid kostnadsberäkningarna vore först att märka, att varken rektor, ämneslärare
eller övningsskollärare kunde göra anspråk på något särskilt arvode
för sin medverkan i kursen, enär det syntes kunna ordnas så, att denna medverkan
inrymdes i deras undervisningsskyldighet. I den mån Övningslärare
deltoge och deras antal tjänstgöringstimmar på så sätt utökades, komme
detta däremot att medföra kostnader.
I viss utsträckning måste utomstående krafter anlitas för föreläsningar,
demonstrationer m. m. Vid de kurser av liknande art, som tidigare under ett
antal år anordnats vid småskoleseminarierna, hade för nämnda ändamål beräknats
ett belopp av 800 å 1,100 kronor för varje kurs. Ett så stort belopp
torde i nu förevarande fall icke vara behövligt. Med hänsyn till att kostnaderna
borde i möjligaste mån hållas nere, ville överstyrelsen för ändamålet
föreslå högst 500 kronor för varje kurs eller sammanlagt 2,500 kronor.
Själva undervisningen vid kurserna komme alltså att förorsaka rätt små
direkta kostnader. Däremot komme givetvis kursdeltagarnas avlöning och
eventuella traktamentsersättning att uppgå till rätt stora belopp.
Med de sålunda föreslagna kurserna skulle man kunna nå ungefär 100
folkskollärare. Det vore emellertid sannolikt, att många lärare, vilka vore
i behov av en fortbildningskurs och önskade bevista en sådan, icke ansåge
sig kunna lämna sin skola under en hel vårtermin, även om de under denna
tid finge behålla sina löneförmåner. Många av dessa skulle däremot kunna
avstå en del av sina sommarferier för att erhålla behövlig fortbildning. För
att nå även dessa lärare ville överstyrelsen därför föreslå, att, utöver de
längre kurserna, ett antal kortare sommarkurser om fyra veckor anordnades
år 1942. Då kostnaderna härför komme att falla pä budgetåret 1942/43,
behövde förslag angående sommarkurserna icke föreläggas 1941 års riksdag.
Med de föreslagna kurserna vunnes även en annan fördel. De omkring
100 lärare, som under vårterminen 1942 skulle deltaga i kurserna, behövde
sannolikt lika många vikarier. Och då arbetslösheten bland folkskollärarna
under nämnda termin väntades vara rätt stor, betydde detta vikariebehov
en betydande lättnad i arbetslösheten. En ganska betydande arbetslöshet
vöre att vänta jämväl bland småskollärarinnorna under de närmaste åren,
och det vore diirför betydelsefullt, örn man genom anordnande även av
fortbildningskurser för ordinarie småskollärarinnor
kunde bereda tjänstgöring åt ett icke alltför litet antal vikarier.
Överstyrelsen föresloge anordnande av 4 dylika kurser ä 700 kronor
(--- 2,80(i kronor).
24
Statsutskottets utlåtande Nr 1%9.
Skolöverstyrelsen ville sålunda föreslå tre olika slag av fortbildningskurser
för folk- och småskollärare:
1) Fem kurser för folkskollärare under vårterminen 1942. Kurserna
skulle omfatta omkring 20 veckor och mottaga sammanlagt omkring 100
deltagare (kostnad: 5 X 500 = 2,500 kronor).
2) Fem kurser för folkskollärare under sommaren 1942. Kurserna skulle
pågå under fyra veckor med ett sammanlagt deltagarantal av omkring 100.
Medel för anordnande av dessa kurser skulle begäras först av 1942 års riksdag
(anslag erfordrades först budgetåret 1942/43).
3) Fyra kurser för småskollärarinnor under vårterminen 1942. Dessa
kurser skulle omfatta omkring 17 veckor och mottaga sammanlagt omkring
80 deltagare (kostnad: 4 X 700 = 2,800 kronor).
Härtill komme kostnader för traktamenten. Överstyrelsen föresloge för
detta ändamål 3 kronor för dag och beräknade de sammanlagda kostnaderna
till omkring 66,000 kronor, varav omkring 40,000 kronor belöpte på de
längre kurserna för folkskollärare och återstoden på kurserna för småskollärarinnor.
För de av skolöverstyrelsen föreslagna fortbildningskurserna under vårterminen
1942 erfordrades sålunda enligt överstyrelsens beräkningar följande
anslag:
till kursernas anordnande ............................ 5,300 kronor
» dagtraktamenten åt deltagarna .................... 66,000 »
Summa 71,300 kronor.
Statskontoret har anfört, att, då kursdeltagarna skulle äga uppbära oavkortad
lön under kurstiden, måste till de av överstyrelsen beräknade kostnaderna
läggas avlöning till vikarier för de tjänstlediga lärarna, varför den
verkliga kostnaden för kursverksamheten syntes belöpa sig till icke mindre
än omkring 400,000 kronor. Givetvis vore det ur pedagogisk synpunkt angeläget,
att folk- och småskollärarna i möjligaste mån skickliggjordes för
de nya arbetsuppgifter, som kunde komma att åläggas dem genom rationaliseringen
av folkskoleväsendet. Enligt statskontorets mening stöde emellertid
de med den föreslagna kursverksamheten förbundna kostnaderna för
statsverket icke i rimlig proportion till de resultat, som kunde ernås genom
denna verksamhet. I likhet med ett par av de av överstyrelsen hörda folkskolinspektörerna
ansåge statskontoret, att lärarna själva borde kunna
sätta sig in i den nya arbetstekniken. I vart fall måste ämbetsverket bestämt
avstyrka, att kursverksamheten gåves den omfattning, som överstyrelsen
tänkt sig. Därest någon efterutbildning av vissa lärargrupper skulle
anses ofrånkomlig, borde sådan efterutbildning ordnas genom kortare sommarkurser.
Skolöverstyrelsen har genmält, att behovet av kurserna vore en följd av
omfattande besparingsåtgärder, som tillförde statsverket stora besparingar
för framtiden. Med hänsyn härtill innebure ett beviljande av anslag till
kurserna endast, att en del av de väntade besparingarna inträdde något
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
25
senare än vad eljest skulle kunna ske. Överstyrelsen ville ännu en gång
framhålla det önskvärda i att kurserna komme till stånd.
Allmänna lönenämnden har, under förutsättning att de ifrågasatta fortbildningskurserna
ansåges böra komma till stånd, ansett sig icke hava något
att erinra mot skolöverstyrelsens förslag i denna del.
Departementschefen har för egen del anfört:
I likhet med de sakkunniga och skolöverstyrelsen funne departementschefen
det önskvärt, att en kursverksamhet av denna art komme till stånd.
Ä andra sidan måste de höga kostnaderna framkalla starka betänkligheter.
Då emellertid åtgärderna torde böra betraktas som ett led i det rationaliseringsarbete,
som nu påginge inom folkskoleväsendet, ville departementschefen
icke motsätta sig ett genomförande av förslaget i skälig omfattning. Såsom
av statskontorets yttrande framginge, stege de faktiska kostnaderna för
kursverksamheten till icke mindre än omkring 400,000 kronor, därest kurserna
skulle pågå samtidigt med skolundervisningen och vikarier för de i kurserna
deltagande därför måste anställas. På grund härav funne departementschefen
det i likhet med statskontoret nödvändigt, att utbildningskurserna
förlädes till sommaren. Av skolöverstyrelsens utredning syntes framgå, att
kursverksamheten kunde bliva till nytta, även om kurserna förlädes till en
tidpunkt, då seminariernas övningsskolor icke kunde disponeras.
Departementschefen föresloge, att för ändamålet anvisades ett anslag av
30,000 kronor, inom vars ram den kursverksamhet borde anordnas, som prövades
oundgängligen erforderlig. Ehuru det vore sannolikt, att kurserna kunde
anordnas först sommaren 1942, syntes det lämpligt, att anslaget anvisades
redan för budgetåret 1941/42 i syfte att underlätta planläggningen av kurserna
och förberedelsearbetet. Med hänsyn härtill torde anslaget böra betecknas
såsom reservationsanslag. Lämpligen torde det få ankomma på
Kungl. Majit att, därest riksdagen anvisade medel för ändamålet, meddela
bestämmelser i ämnet i anslutning till det av skolöverstyrelsen framlagda
förslaget.
I de likalydande motionerna 1: 217 och II: 290 yrkas, som nämnts, att det
av Kungl. Majit äskade anslaget måtte höjas till det av skolöverstyrelsen
begärda beloppet, 71,300 kronor. Till stöd härför anföres bland annat:
Departementschefen hade funnit det önskvärt, att en kursverksamhet i likhet
med vad de sakkunniga och skolöverstyrelsen föreslagit komme till stånd,
men hade ansett kostnaderna böra giva anledning till en sådan begränsning
av kursprogrammet, att utbildningskurserna förlädes till sommaren. Därigenom
vunnes visserligen, att statsverket komme att slippa kostnaderna för
avlöning till vikarier för de lärare, som vore tjänstlediga pä grund av fortbildningskurs,
men å andra sidan torde betydelsen av en sålunda begränsad
kursverksamhet bliva ganska ringa. Dels måste den komma att omfatta ett
relativt litet antal lärare och lärarinnor, och dels måste det betecknas som
mindre tillfredsställande att uteslutande begränsa kursverksamheten till en
tid, då skolundervisningen vore inställd och kursdeltagarna icke kunde beredas
tillfälle till auskultationer, undervisningsövningar och studiebesök.
Med hänsyn härtill syntes det angeläget, att en väsentlig del av kursverksamheten
förlädes till vårterminen 1942. Naturligtvis torde kunna övervägas,
huruvida icke fortbildningskurserna under skoltiden kunde göras kortare än
20 veckor, exempelvis 10 ä 12 veckor. En sådan avkortning av kurstiden
26
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
Utskottet.
komme att i motsvarande grad minska kostnaderna och borde kunna accepteras
före en kursverksamhet, som uteslutande vore förlagd till sommarferierna.
Men med hänsyn till undervisningsresultatet torde frågan om bifall till
skolöverstyrelsens förslag i första hand böra övervägas.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår hava folkskolans besparingssakkunniga
beräknat att omkring 200 skolor skulle komma att förändras från
B 1- till B 2-form och omkring 300 skolor från B 2- till B 3-form. Skolöverstyrelsen
har framhållit, att bland de svårigheter, som mötte särskilt läraren
i en B 3-skola, torde böra nämnas den första läsundervisningen i småskolan,
vilken måste te sig som ett synnerligen vanskligt problem för en äldre lärare,
som tidigare aldrig sysslat därmed. Enligt utskottets mening synes detta
problem så vitt möjligt i första hand böra lösas på så sätt, att härför lämpliga
folkskollärarinnor inom vederbörande distrikt överflyttas till B 3-skolor.
För de äldre manliga och kvinnliga folkskollärare, som sakna erfarenhet beträffande
undervisning i dylika skolor, torde särskilda utbildningskurser
givetvis vara av värde. För att dessa kurser emellertid skola kunna giva fullt
utbyte torde desamma böra läggas icke enbart som sommarkurser utan även
omfatta viss del av terminen, varigenom möjlighet beredes kursdeltagarna
till auskultationer, undervisningsövningar och studiebesök. Utskottet vill
därför förorda att vårterminen 1942 anordnas förslagsvis fem kurser för folkskollärare,
omfattande tio å tolv veckor, varigenom utskottet tillmötesgått
vad i motionerna I: 217 och II: 290 alternativt ifrågasatts. En höjning av
anslaget till ifrågavarande kursverksamhet utöver av Kungl. Maj:t föreslaget
belopp, vilket i nämnda motioner påyrkats, kan utskottet för sin del icke tillstyrka.
Anordnande av fortbildningskurser för småskollärarinnor anser utskottet
för närvarande icke böra ifrågakomma, varför utskottet icke kan biträda
det i motionen II: 275 gjorda yrkandet. Den av departementschefen
angivna kostnadsramen, 30,000 kronor, torde giva utrymme för ovannämnda
kursers anordnande och eventuellt även för dessa kursers utsträckande till
viss tid av ferierna. Utskottet har icke förbisett, att den ståndpunkt utskottet
sålunda intagit kommer att medföra vissa ökade kostnader i form av avlöning
till vikarier för de i kurserna deltagande tjänstlediga lärarna, vilka under
denna tid torde böra åtnjuta oavkortad lön. Då utskottet emellertid ansett
fortbildningskursernas ändamål i hög grad komma att främjas genom den
av utskottet förordade anordningen, finner utskottet ifrågavarande merkostnad
befogad och tillrådlig. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t
att meddela erforderliga bestämmelser i ämnet och härvid även till prövning
upptaga frågan var kurserna lämpligen böra förläggas.
6. Förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande
i rikets nordligaste gränsorter in. ni.
Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 150,000 kronor
och har beräknats bliva belastat med 70,000 kronor för språktillägg enligt
Statsutskottets utlåtande Nr 129. 27
kungörelsen 1938: 638 och med 80,000 kronor för andra med anslaget avsedda
ändamål.
a) Språktillägg.
Språktillägg enligt kungörelsen 1938: 638 (jfr kungörelserna 1939:
469, punkt 6, och 1940: 700, punkt 1) utgå med 180 kronor för år jämte
därå belöpande rörligt tillägg till samtliga lärare vid folk- och småskolor
inom tolv i kungörelsen angivna skoldistrikt, med undantag för lärare vid
vissa uppräknade skolor. Såsom framgår av dåvarande departementschefens
uttalande under punkten 151 i 1938 års åttonde huvudtitel och riksdagens
yttrande i skrivelsen 1938: 8, punkten 145, äro språktilläggen avsedda
att utgöra ersättning för de särskilda svårigheter, som äro förbundna
med undervisningen av barn från finsktalande hem, och åsyfta att främja
rekryteringen av lärare till vederbörande skoldistrikt.
Kungörelsen angående språktillägg gäller tills vidare till och med den
30 juni 1941. Kungl. Majit har den 26 april 1940 anbefallt skolöverstyrelsen
att utreda frågan, huruvida omförmälda språktillägg böra utgå efter
denna tidpunkt.
I fråga örn språktilläggen föreligga — inberäknat det i motionerna I: 218
och II: 291 framställda yrkandet — fyra särskilda förslag:
1) Språktilläggen bibehållas med oförändrade belopp, 180 kronor, för samtliga
lärare vid i huvudsak samma skolor som för närvarande (folkskolinspektörerna
i Tornedalens och Norrbottens norra inspektionsområden samt domkapitlet
i Luleå).
2) Språktilläggen reduceras till 150 kronor och tillerkännas endast lärare
på småskolestadiet men indragas för lärare på folkskolestadiet (skolöverstyrelsen
och departementschefen).
3) Språktilläggen slopas helt (statskontoret).
4) Språktilläggen reduceras till 150 kronor och bibehållas för ifrågavarande
lärare på både folk- och småskolestadiet (motionerna I: 218 och II: 291).
1) Till stöd för det under 1) angivna förslaget har av jolkskolinspektören
i Tornedalens inspektionsområde anförts bland annat: Det vore ett känt
förhållande, att undervisningen i skolorna inom finskspråkig och tvåspråkig
bygd vore förenad med vissa speciella svårigheter. De framträdde vid undervisningen
i så gott som alla skolans läroämnen, främst i småskoleklasserna
men i betydande mån även på folkskolestadiet. De speciella svårigheterna
vore mycket kännbara för alla lärare, såväl för finskkunniga som icke-finskkunniga.
Under de senaste läsåren hade en synnerligen kännbar brist på behöriga
folkskollärare förekommit inom inspektionsområdet, särskilt inom de
nordligaste, mest finskspråkiga skoldistrikten. Denna brist skulle säkerligen
ha varit jin större, därest språktillägget icke utgått. Ungefär hälften av folkskollärarna
inom bygden vöre från sydligare delar av landet. De inom Tornedalen
födda stannade i regel inom den egna bygden för tjänstgöring i dess
skolor. Skulle språktillägget försvinna, vore det att befara, att siven dylika
lärare skulle söka tjänster söderut, där skolarbetet vöre mindre betungande
och levnadsförhållandena bekvämare. Likaså skulle rekryteringen av folkskolliirare
från sydligare delar av landet minskas i betänklig grad.
28
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
Domkapitlet i Luleå har understrukit dessa synpunkter och därjämte framhållit,
att de stipendier, som vid folkskoleseminarierna i Umeå och Luleå
utginge till elever, som förbunde sig att någon tid tjänstgöra inom finskspråkiga
distrikt, visserligen vore till viss hjälp vid anskaffandet av lärare.
Domkapitlet erinrade emellertid om att stipendierna icke förpliktade vederbörande
till tjänstgöring inom finnbygden under längre tid än stipendierna
åtnjutits, varför de ej vore till stort gagn för att binda goda lärare vid bygden.
2) Skolöverstyrelsen har funnit utredningen ge vid handen, att språkförhållandena
i stort sett vore lika med dem, som rått år 1938. Visserligen kunde
goda skäl anföras för domkapitlets förslag, men då det med hänsyn till det
statsfinansiella läget torde anses nödvändigt att antingen helt indraga språktilläggen
eller att åtminstone väsentligt minska utgifterna för dem, hade
överstyrelsen dock ansett sig böra föreslå en anordning, som samtidigt skulle
medföra en avsevärd utgiftsminskning men ändock medgiva någon ersättning
åt de lärare, som framför de övriga måste genom skicklighet och ihärdighet
bemästra de svårigheter, som föranleddes av språkförbistringen. Överstyrelsen
föresloge, att lärarna i första och andra årsklasserna måtte fortfarande
erhålla ett språktillägg, men minskat till 150 kronor för läsår.
Vid bifall till överstyrelsens förslag uppstode en besparing på i runt tal
49,000 kronor.
3) Statskontoret anför till stöd för sitt förslag att helt indraga språktillläggen,
att en sådan åtgärd skulle under normala förhållanden möjligen föranleda
en försämrad rekrytering av folk- och småskollärare i de nordligaste
gränsorterna. Med hänsyn till det överskott på lärarpersonal, som torde bli
en följd av vidtagna eller planerade rationaliseringsåtgärder inom folkskoleväsendet,
syntes emellertid näppeligen någon lärarbrist kunna befaras uppkomma
ens i dessa trakter. I betraktande härav ansåge sig statskontoret böra
föreslå, att de s. k. språktilläggen tillsvidare upphörde att utgå.
4) I motionerna 1:218 och 11:291 framhålles, bland annat: Ett bevis på
svårigheterna vid undervisning av finsktalande barn vore bland annat den
ökning av tiden för den direkta undervisningen i svenska språket med 3 ä 4
veckotimmar, som enligt av skolöverstyrelsen år 1935 utarbetade alternativa
timplaner vore genomförd så gott som allmänt i de finskspråkiga skoldistrikten.
Ifrågavarande avvikelser från timplanerna för rikets folkskolor hade ansetts
vara nödvändiga men vore också ägnade att öka lärarnas arbetsbörda,
bland annat med korrigeringar av lärjungarnas skriftliga arbeten, i mycket
avsevärd grad. Några avvikelser från rikets undervisningsplan beträffande
omfattningen av de kurser, som vore föreskrivna för folkskolornas övriga
ämnen, vore icke medgivna för de finskspråkiga skoldistrikten. Följaktligen
måste lärarna i dessa skoldistrikt, trots de särskilda språksvårigheterna, tillse,
att kurserna i skolans olika undervisningsämnen medhunnes. Detta ställde
stora krav på lärarnas skicklighet och nit. Tack vare den utomordentliga
plikttrohet och det intresse, varmed lärarna i de finskspråkiga skoldistrikten
utövade sitt kall, kunde också lärjungarnas allmänna kunskapsnivå vid deras
avgång från folkskolan anses vara ungefär lika tillfredsställande som i svenskspråkiga
bygder. Det torde därför kunna anses vara rättvist och billigt, att
samtliga lärare, vilka för närvarande åtnjöte språktillägg, även i fortsättningen
erhölle någon ersättning för de särskilda svårigheter, som vore förbundna
med undervisningen av finsktalande barn.
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
29
Departementschefen har funnit sig böra biträda skolöverstyrelsens förslag.
Departementschefen holle för troligt att med hänsyn till den starka
minskningen av antalet lärartjänster inom landet det tack vare dessa lönetillägg
skulle visa sig möjligt att likväl erhålla en önskvärd rekrytering till
skolorna i den norra gränsbygden. Skulle detta icke visa sig bliva fallet, torde
frågan böra ånyo upptagas till övervägande.
b) Övriga utgifter.
Bland de övriga utgifter, som pläga bestridas från förevarande anslag,
märkas stipendier till elever vid folkskoleseminarierna i Umeå och
Luleå, som förbinda sig att stå till förfogande för tjänstgöring i främsta
rummet inom Luleå stifts finnbygd. Stipendierna utgå för närvarande med
400 kronor för läsår åt omkring 30 elever. Kungl. Maj:ts förslag innebär,
att stipendierna skola bibehållas men deras antal begränsas till högst 21.
1 detta sammanhang har departementschefen föreslagit att de ur småskoleseminariernas
stipendieanslag utgående stipendierna till elever vid småskoleseminarierna
i Haparanda och Lycksele och vilka äro förbundna med
skyldighet att fullgöra tjänstgöring inom vissa delar av Luleå stift, skola
överflyttas till nu ifrågavarande anslag.
Departementschefens ifrågavarande förslag har icke givit utskottet anledning
till erinran, varför utskottet biträder detsamma och avstyrker bifall
till de i ämnet väckta motionerna I: 218 och II: 291.
7. Reservationsanslaget till studielånefonden.
Kungl. Majlis förslag innebär, att medelsanvisningen till studielånefonden
skulle ökas från 60,000 kronor till 200,000 kronor. Det belopp av
140,000 kronor, varmed medelsanvisningen skulle ökas, har avsetts för bildande
av en särskild del av studielånefonden; härur skulle utdelas räntefria
studielån för elever vid folk- och småskoleseminarier. Samtidigt skulle
de nuvarande stipendieförmånerna upphöra att utgå och de för detta ändamål
avsedda särskilda stipendieanslagen indragas.
Departementschefen har anfört, bland annat:
Lärarna inom folkskoleväsendet torde numera kunna sägas i allmänhet
hava erhållit så relativt gynnsamma anställnings- och lönevillkor, att anledning
icke längre förelåge att bibehålla de nuvarande till dem under
utbildningstiden utgående stipendieförmånerna. På längre sikt talade även
statsfinansiella skäl starkt för lämpligheten av att utbyta stipendiegåvorna
mot lån med återbetalningsskyldighet. En sådan understödsform, som anslöte
sig till förhållanden inom andra utbildningsområden, syntes även ur
principiella synpunkter vara att föredraga framför den nuvarande. Av
dessa skäl funne departementschefen sig böra förorda skolöverstyrelsens av
Utskottet.
Utskottet.
30 Statsutskottets utlåtande Nr 129.
de hörda myndigheterna biträdda förslag om stipendiernas ersättande med
studielån.
Vad den tekniska utformningen av utlåningsrörelsen beträffade, förelåge
två förslag. Skolöverstyrelsen ansåge, att verksamheten borde bedrivas under
i stort sett samma former som den nuvarande statliga studielåneverksamheten,
d. v. s. i statens regi av statliga organ. Statskontoret däremot
hade till övervägande framfört tanken att låta en enskild kreditförening
sköta lånerörelsen med bidrag av statsmedel. Vid prövningen av dessa
båda förslag hade departementschefen i huvudsak på de av skolöverstyrelsen
anförda skälen funnit sig böra förorda överstyrelsens förslag. Då departementschefen
ur många synpunkter ansåge det vara riktigt, att denna
lånerörelse anordnades på samma sätt som den, vilken nu bedreves med
anlitande av statens studielånefond, ville departementschefen föreslå, att
verksamheten inordnades under denna fond, ur vilken redan för närvarande
studielån utdelades till elever vid folk- och småskoleseminarierna, och
att lånen beviljades i samma ordning som motsvarande lån till dem, som
utbildade sig för andra levnadsbanor, d. v. s. av Kungl. Majit efter förslag
av statens studielånenämnd. Emellertid torde lämpligen en särskild del av
studielånefonden böra reserveras för detta ändamål. Av det anslag, som
årligen anvisades till kapitalinvestering i denna fond, borde därför en viss
del avses för studielån till elever vid folk- och småskoleseminarierna, varförutom
låneverksamheten torde böra under studielånefonden särskilt för
sig bokföras.
Även i fortsättningen torde stipendier böra tilldelas de elever, som förbunde
sig att fullgöra särskild tjänstgöring i vissa norrländska skoldistrikt,
inom vilka svårigheter förelåge vid lärarrekryteringen. Departementschefen
utginge emellertid härvidlag från att elever, som komme i åtnjutande av
stipendier av denna art, icke skulle som regel vara berättigade att samtidigt
åtnjuta lån ur studielånefonden.
Utskottet har ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.
8. Hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts, får utskottet hemställa,
A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
ävensom med avslag å motionerna I: 207 och II: 276,
I: 217 och II: 290, II: 275 samt I: 218 och II: 291,
1. ur personalförteckningen för folkskoleseminarierna
utesluta dels en av de under rubriken Tjänstemän å ordinarie
stat upptagna lärarna i trädgårdsskötsel vid enkelseminarium
i lönegraden A 14, dels ock den under rubriken
Tjänstemän å övergångsstat upptagne läraren i manlig
slöjd i lönegraden A 18;
2. godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1941/42:
Statsutskottets utlåtande Nr 129. 31
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis....................kronor 1,672,500
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:
a. Arvoden åt semi- |
||
narieläkare...... b. Arvoden åt semi- |
kronor |
9,100 |
nariebibliotekarier |
7,000 |
|
ditionerna...... d. Särskilda arvoden |
» |
5,500 |
rier ........... e. Tilläggsarvoden åt |
» |
15,500 |
slagsvis......... |
» |
5,600 kronor 42,700 |
3. Avlöningar till övrig |
icke-ordinarie |
|
personal, förslagsvis . |
...... » 177,000 |
|
4. Rörligt tillägg, förslagsvis |
...... » 300,300 Summa kronor 2,192,500; |
3. till Folkskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret
1941/42 anvisa ett förslagsanslug av 2,192,500 kronor;
4. till Folkskoleseminarierna: Omkostnader för budgetåret
1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 240,000 kronor;
5. till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. för
budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 40,000
kronor;
6. i personalförteckningen för småskoleseminarierna
minska antalet ämneslärare på övergångsstat med två till 5;
7. godkänna följande avlöningsstat för småskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1941/42:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis..................... kronor 335,400
32
Statsutskottets utlåtande Nr 189.
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:
a. Arvoden åt semina
-
rieläkare......... |
kronor 2,150 |
|
b. Arvoden åt semina-riebibliotekarier .... |
» 2,200 |
|
c. Arvoden åt biträden |
> 1,100 |
|
d. Tilläggsarvoden åt |
» 1,050 |
|
e. Arvode åt ett biträde |
1,300 kronor |
7,800 |
3. Avlöningar till övrig |
icke-ordinarie |
|
personal, förslagsvis . . |
» |
54,400 |
4. Rörligt tillägg, förslagsvis......... » |
60,000 |
Summa kronor 457,600;
8. till Småskoleseminariema: Avlöningar för budgetåret
1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 457,600 kronor;
9. till Småskoleseminariema: Omkostnader för budgetåret
1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 57,400 kronor;,
10. till Småskoleseminariema: Materiel, böcker m. m. för
budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 7,000
kronor;
11. till Fortbildningskurser för folk- och småskollärare
för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av
30,000 kronor;
12. till Folkskolor m. m.: Folkundervisningens befrämjande
i rikets nordligaste gränsorter m. m. för budgetåret
1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 120,500 kronor;
13. bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 21 mars 1941 anförts,
meddela bestämmelser rörande studielån för elever vid folkoch
småskoleseminarier;
14. till Studielånefonden för budgetåret 1941/42 anvisa
ett reservationsanslag av 200,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 129. 33
B. att motionerna I: 206 och II: 277 må anses besvarade
med vad utskottet här ovan anfört.
Stockholm den 20 maj 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö, Oscar
Olsson, Per Gustafsson, Pauli, Bergman, Sven Larsson, Carlström, Bäcklund, Björkman, Berntson
och Persson; samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol,
Persson i Falla, Holmdahl, Andersson i Södergård, Mårtensson, Wallentheim, Viklund, Lindholm,
fru Alvén och herr Bergvall.
Reservationer:
1) av herrar Oscar Olsson, Bergman och Björkman, vilka ansett, att utskottets
yttrande (sid. 11) under kap. 1. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarierna:
Avlöningar, a) Seminarieorganisationen bort hava följande lydelse:
»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har skolöverstyrelsen ansett,
att inga nya elever böra intagas vid folkskoleseminarierna under nästa
läsår. Det främsta skälet härtill är, att en arbetslöshet av rätt stor omfattning
torde vara att vänta och att densamma knappast torde kunna
helt hävas förrän under läsåret 1946/47. Det synes därför enligt utskottets
mening icke tillrådligt att medgiva någon ny elevintagning hösten
1941. Utskottet måste alltså ställa sig avvisande såväl till departementschefens
förslag angående Luleåseminariets särställning som till det i motionerna
I: 207 och II: 276 framställda yrkandet. I detta sammanhang vill
utskottet emellertid framhålla, att det torde förefinnas ett visst mindre
antal elever, som av olika anledningar icke kunnat fullfölja sin genomgång
av första klassen vid de folkskoleseminariet som under innevarande läsår
haft undervisning anordnad i denna klass. Dessa elever synas enligt utskottets
mening böra beredas tillfälle att genomgå den avbrutna undervisningen
genom att vid ett seminarium — förslagsvis seminariet i Göteborg,
Bihang till rilcsdagens protokoll lojt- 6 sami. Nr 129.
3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
som är förenat med provårskurs — under läsåret 1941/42 upprättas en
första klass, dock uteslutande avsedd för ifrågavarande elevmaterial.
Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit
har icke föranlett någon erinran från utskottets sida.»;
2) av herr Pauli, vilken ansett, att utskottet under kap. 1. Förslagsanslaget
till Folkskoleseminarierna: Avlöningar, a) Seminarieorganisationen — under
framhållande av önskvärdheten av att provårsseminariernas kapacitet så vitt
möjligt utnyttjades, vilken ståndpunkt tidigare intagits av departementschefen
och biträtts av 1940 års lagtima riksdag — bort tillstyrka bifall till
motionerna I: 207 och II: 276;
3) av herrar Oscar Olsson, Bergman och Carlström, vilka ansett
dels att utskottets yttrande (sid. 30) under kap. 6. Förslagsanslaget till
folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste gränsorter m. m. bort
hava följande lydelse:
»Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag om nedsättning av ifrågavarande
språktillägg från 180 kronor till 150 kronor. På i motionerna I: 218
och II: 291 anförda skäl anser utskottet rättvist och billigt, att språktilllägg
med sålunda reducerat belopp må utgå i huvudsakligen samma utsträckning
som hittills. Utskottet ställer sig alltså avvisande till departementschefens
förslag därom, att sådana tillägg skola utgå endast till lärare
i första och andra årsklasserna och tillstyrker bifall till motionerna. I anslutning
härtill bör förevarande anslag för nästa budgetår uppföras med
153,500 kronor eller med 33,000 kronor högre belopp än vad Kungl. Majit
föreslagit.
I övrigt lämnar utskottet departementschefens förslag utan erinran.»;
dels ock att utskottets hemställan bort i nedan angivna delar erhålla följande
lydelse:
»Under åberopande av vad i det föregående anförts, får utskottet hemställa,
A. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
ävensom med bifall till motionerna I: 218 och II: 291 samt
med avslag å motionerna 1:207 och II: 276, 1:217 och
II: 290 samt II: 275,
12. till Folkskolor m. m.: Folkundervisning eils befrämjande
i rikets nordligaste gränsorter m. m. för budgetåret
1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 153,500 kronor.»
Stockholm 1941. Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
411988