Statsutskottets utlåtande Nr 112.

1

Nr 112.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1941 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag
till fångvårdsstaten m. m. jämte en i ämnet väckt
motion.

(3:e avd.)

l:o) Fång vårdsanstalter na: Avlöningar. I anslutning till sin i statsverkspropositionen
under andra huvudtiteln gjorda framställning, punkt 37, har
Kungl. Maj:t i propositionen nr 194 (sid. 2—50 av det vid propositionen fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden den
4 april 1941) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordad personalförteckning för fångvårdsstaten, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1941/42, dels fastställa av departementschefen förordad
avlöningsstat för fångvårdsstaten att tillämpas under budgetåret 1941/
42, dels ock till Fångvårdsanstalterna Avlöningar för budgetåret 1941/42
anvisa ett förslagsanslag av 4,100,000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft en inom första kammaren av herr R. Lindström väckt
motion, nr 131, däri hemställts, att den nuvarande direktörsbefattningen av
2:a klass på extra ordinarie stat å anstalten vid Hall omvandlas till en befattning
å ordinarie stat såsom direktör och överläkare samt placeras i lönegraden
A 28 samt att den nuvarande befattningen som psykiater vid anstalten
förvandlas till en tjänst som biträdande läkare med det arvode Kungl. Majit
finner skäligt.

I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sina yrkanden, får utskottet
hänvisa till motionen.

I gällande riksstat är fångvårdsstatens avlöningsanslag upptaget med

3,602,800 kronor.

Vid behandlingen i fjolårets statsverksproposition av förevarande anslagsfråga
framlades en plan med förslag örn vissa åtgärder till vinnande
av koncentration inom fångvården (jfr II ht. sid. 66 ff.). En
förutsättning för planens genomförande var, att ikraftträdandet av 1937 års
lag om förvaring och internering i säkerhetsanstalt, som varit avsett att äga
rum senast den 1 juli 1940, uppskötes tillsvidare. Om så skedde, skulle den
nyuppförda anstalten å Hall — vilken tillkommit i huvudsakligt syfte att
möta det ökade behov av platser för särbehandling av brottslingar som kunde

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 6 sami. Nr 112.

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

förväntas uppstå efter nämnda lags ikraftträdande — i stället tagas i anspråk
för att tillgodose det nuvarande platsbehovet för förvarade, internerade
och straffriförklarade ävensom vissa undersökningsfall. Härigenom skulle
motsvarande platser å fängelserna i Norrköping, Jönköping och Karlstad frigöras.
Till Norrköpingsfängelset skulle därefter sammanföras klientelet från
vissa andra anstalter, bland dem straffängelset i Linköping. I samband härmed
skulle sistnämnda fängelse jämte straffängelserna i Jönköping, Kalmar
och Falun förvandlas till kronohäkten samt kronohäktet i örebro förändras
till kronohäkte av mindre typ ävensom kronohäktet i Halmstad stängas.
Samtliga dessa senare åtgärder voro -— i avvaktan på förslag rörande fångvårdens
definitiva organisation samt med hänsyn till ovissheten i det allmänna
läget — avsedda att vara av provisorisk natur.

1940 års lagtima riksdag, som med hänsyn till rådande förhållanden fann
välbetänkt, att ikraftträdandet av den nya förvarings- och interneringslagen
tillsvidare uppskötes, förklarade sig icke heller hava något att erinra mot
förslaget. I samband därmed fäste riksdagen uppmärksamheten på en av

1939 års statsrevisorer verkställd undersökning av vårdkostnaderna vid fångvårdens
olika anstalter under budgetåret 1938/39, vilken utvisade, att kostnaden
per underhållsdag varierade högst väsentligt (revisorernas berättelse Del
I, sid. 21 och 22). Denna omständighet syntes revisorerna i och för sig motivera,
att det inom fångvården pågående arbetet med centralisering av anstalterna
fullföljdes med all skyndsamhet och i den utsträckning, som kunde
visa sig möjlig med hänsyn till rådande förhållanden. Riksdagen anslöt sig
i princip till detta uttalande men betonade samtidigt angelägenheten av att i
dåvarande läge nödig varsamhet iakttoges i fråga om ett definitivt nedläggande
av fångvården tillhörande anstalter.

De av riksdagen godkända organisationsförändringarna hava numera genomförts
utom i vad angår kronohäktet i Halmstad. Vad beträffar sistnämnda
kronohäkte har fångvårdsstyrelsen på anmodan av departementschefen
i skrivelse den 23 juli 1940 framlagt ytterligare utredning. Av utredningen
framgick bland annat att beläggningen å rikets fångvårdsanstalter var i stigande
och att antalet intagna den 1 juli 1940 var anmärkningsvärt högre än
motsvarande antal såväl den 1 juli 1939 som den 1 januari 1940. Enligt utredningen
bifogade yttranden från landsfogden och länsstyrelsen i Hallands
län ansågo dessa myndigheter synnerligen angeläget, att kronohäktet tills
vidare bibehölles, särskilt med hänsyn till nödvändigheten att kunna på
fångvårdsanstalt inom länet omhändertaga personer, som kvarhölles med
stöd av lagen den 9 januari 1940 örn vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara.
För egen del hemställde fångvårdsstyrelsen — under framhållande,
bland annat, att förhållandena beträffande fångantal m. m. väsentligt förändrats
sedan förslaget om stängning av häktet framlades i statsverkspropositionen
— att kronohäktet måtte bibehållas. Genom beslut den 20 september

1940 fann Kungl. Majit, med hänsyn till i ärendet dåmera förebragta omständigheter,
för det dåvarande ej skäl förordna om häktets stängning. Sam -

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

3

tidigt anbefalldes fångvårdsstyrelsen att, därest ändring i fångantal eller
andra omständigheter gåve anledning lill förnyad prövning av ärendet, göra
anmälan därom till Kungl. Maj:t.

Beträffande fångvårdens anstaltsorganisation i övrigt må nämnas, att egendomen
Hall från och med den 1 juli 1940 förvärvats av fångvårdsstyrelsen.
Den slutna paviljongen därstädes togs i bruk i juli 1940, de öppna och halvöppna
paviljongerna i början av 1941. I och med att jämväl den nya sinnessjukavdelningen
å Håga i början av 1941 blivit färdigställd, är utbyggandet
av Hallanstalten i dess första etapp avslutad i vad gäller förläggningslokaler
för intagna.

Vad angår ungdomsfängelseorganisationen hava ungdomsavdelningarna å
Håga och Långanäs lagts ned, den förra definitivt och den senare tillsvidare
(jfr II ht. 1940 sid. 43, 70 f.). Å andra sidan har Kungl. Majit genom beslut
den 23 augusti 1940 medgivit, att ungdomsfängelse må tillsvidare verkställas
jämväl i en vid kronohäktet i Ystad anordnad avdelning för män. Denna nya
avdelning, vars inrättande icke medfört några ökade kostnader för statsverket,
har karaktären av en sluten avdelning och har tillkommit för att
möjliggöra en differentierad behandling jämväl av det ungdomsklientel som
ej lämpligen kan vårdas å öppen anstalt. Efter de nämnda förändringarna
består alltså ungdomsanstaltsorganisationen av sammanlagt följande anstalter
nämligen, för män mottagnings- och övervakningsavdelningen i Nyköping,
de slutna avdelningarna i Uppsala och Ystad samt de öppna anstalterna
å Skenäs och Mäshult samt för kvinnor en avdelning vid centralfängelset
i Växjö och en avdelning vid Svenska diakonissällskapets anstalt å Vabäck.
Vad Mäshultanstalten beträffar må anmärkas, att Hallands läns landsting,
som äger egendomen Mäshult, förklarat sig villigt att förlänga fångvårdens
nuvarande arrende av egendomen, som utgår den 31 december 1941,
för ett år.

I skrivelse den 27 augusti 1940 har fångvårdsstyrelsen framlagt sina anslagsäskanden
för budgetåret 1941/42. En redogörelse härför återfinnes i
propositionen, sid. 5—14.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande hava härefter tillkallade sakkunniga
(bankrådet Hj. K. A. Ekengren och revisorn S. R. Wikland) företagit
en undersökning rörande möjligheterna att genom förenklingar i fångvårdsanstalten^
organisation eller på annat sätt nedbringa kostnaderna för
fångvården samt med skrivelse den 20 mars 1941 överlämnat sin undersökning,
vilken verkställts i samråd med fångvårdsstyrelsen.

De sakkunniga hava till en början ansett sig böra söka fixera en normalbeläggningssiffra.
Med hänsyn till de senaste årens medelbeläggning hava de
sakkunniga därvid föreslagit, att denna siffra bestämmes till 2,000.

I fråga örn organisationen av de för vanligt fångförvar avsedda anstalterna
hava de sakkunniga härefter till prövning upptagit centralfängelserna
och strof fängelserna. De hava därvid konstaterat, att dessa fängelser varit i

4

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

stort sett normalt belagda, och hava icke ansett sig böra föreslå någon ändring
i deras organisation.

Fångvårdsstyrelsen, som numera efter Hallanstaltens färdigställande låtit
dit överflytta å straffängelset i Karlstad intagna internerade, har under överläggningar
med de sakkunniga föreslagit, att sistnämnda fängelse skulle tills
vidare upphöra såsom interneringsanstalt och i stället användas för vanligt
fångförvar. De sakkunniga hava funnit detta förslag lämpligt och förorda
därför detsamma. Under nu osäkra förhållanden beträffande fångantalet
hava de sakkunniga förklarat sig anse, att straffängelset i Karlstad åtminstone
tills vidare under budgetåret 1941/42 bör bibehållas såsom strafffängelse.
Skulle fångantalet under budgetåret nedgå bör enligt de sakkunniga
personalantalet vid straffängelset nedbringas.

Vidkommande kronohäktena hava de sakkunniga ansett, att nedläggande
av något kronohäkte nu ej bör äga ruin. I stället hava de sakkunniga inriktat
sin undersökning på att söka vidtaga sådana åtgärder med kronohäktena
att de, i den mån de tagas i anspråk för vanligt fångförvar, organiseras
på sådant sätt, som ur ekonomisk och rationell synpunkt är lämpligast.
Med hänsyn till att kronohäktena i Nyköping, Västervik och Ystad användas,
förutom såsom vanliga häkten, såsom specialanstalter och jämväl
i fortsättningen böra tagas i anspråk för samma ändamål, hava dessa häkten
ej ansetts böra upptagas till behandling i detta sammanhang.

Till ledning för bedömandet av användningen av övriga kronohäkten hava
de sakkunniga uppgjort en tabell över medeltalet häktade eller till urbota
straff dömda som under åren 1936—1940 varit intagna å dessa kronohäkten
(prop. sid. 19). Med hänvisning till denna tabell anföra de sakkunniga bland
annat:

De i tabellen angivna siffrorna visa att vissa av kronohäktena haft en särskilt
låg beläggning. Alla skäl tala därför att den av 1940 års riksdag godkända
provisoriska planen beträffande kronohäktena göres definitiv från och
med budgetåret 1941/42. Dessa kronoliäktens användning bör därför för
framtiden inskränkas med huvudsakligt syfte att tjänstgöra såsom rannsakningshäkten
samt för förvaring av bötesfångar. För att utmärka dessa häktens
huvudsakliga funktion böra de hädanefter benämnas rannsakningshäkten.
Såsom rannsakningshäkten synas böra upptagas kronohäktena i Kalmar,
Visby, Halmstad, Hudiksvall, Östersund och Haparanda. De böra beräknas
normalt kunna mottaga vart och ett 10 fångar. Därest rannsaknings- och
bötesfångarnas antal vid något tillfälle ej skulle uppgå till 10, böra anordningar
vidtagas så att andra fångar med korta strafftider kunna förvaras i
häktet. På sådant sätt bör en tämligen konstant beläggningssiffra kunna hållas
vid dessa häkten. Bevakningspersonalens storlek bör bestämmas i enlighet
med nyss angivna beläggningssiffra. Enligt vad fångvårdsstyrelsen meddelat
skulle personalen vid ett på sådant sätt organiserat rannsakningshäkte i
normala fall begränsas till en föreståndare och två vaktkonstaplar ävensom
en vaktfru med skyldighet att jämväl tjänstgöra såsom kokerska. Dessa
rannsakningshäkten böra i enlighet med vad fångvårdsstyrelsen föreslagit
delvis avstängas, så att överflödigt utrymme ej drager kostnader för uppvärmning,
belysning och städning m. m.

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

5

1 fråga om kronohäktet i Jönköping samt de kronohäkten, som ej äro specialanstalter,
d. v. s. de i Linköping, Karlskrona, Falun, Örebro, Sundsvall,
Umeå och Luleå anföra de sakkunniga:

Enär beläggningen å rannsakningshäktena enligt det föreliggande förslaget
skulle i möjligaste mån hållas nere vid 10 fångar per dag, måste fångvården
hava tillräckligt utrymme på annat håll för det antal fångar härutöver, som
eljest skulle hava förvarats å dessa häkten. Detta överskjutande antal fångar
bör intagas i de övriga för vanligt fångförvar avsedda fängelserna och endast
om dessa fängelser visa sig otillräckliga härför bör beläggningen å rannsakningshäktena
ökas utöver nämnda siffra.

Med nuvarande beläggningssiffror skulle det visserligen vara möjligt att —
eftersom ett utnyttjande i görligaste mån av de största fängelserna är ur ekonomisk
synpunkt mest fördelaktigt — reducera även sistnämnda kronohäkten
till rannsakningshäkten. Med hänsyn emellertid till nödvändigheten att möjliggöra
en viss elasticitet utan att ramen brister synas dessa häkten böra tills
vidare bibehållas såsom kronohäkten. Beträffande de nordligast belägna kronohäktena
föranleda även de långa och dyra fångtransporterna att endast
långtidsfångar böra förflyttas från dessa häkten.

För att även de kronohäkten, som ej föreslås nedflyttade till rannsakningshäkten,
skola vara organiserade på billigaste sätt synes det lämpligt att man
även för dessa utgår från en viss beläggningssiffra och att bevakningsstyrkans
storlek bestämmes härefter. Beläggningssiffran bör dessutom fixeras
med hänsyn tagen till häktenas belägenhet och användning. Även för dessa
kronohäkten bör gälla att om andra fängelser icke räcka till, denna beläggningssiffra
icke annat än tillfälligtvis bör få överskridas.

Ett kronohäkte med en beräknad medelbeläggning av 20 fångar synes kunna
organiseras med en bevakningspersonal på 7 personer under det att ett
kronohäkte med en beräknad beläggning av 15 fångar torde kunna svara för
fångvården med en bevakningsstyrka av 5 personer.

Även i kronohäktena böra avstängningsanordningar vidtagas för att förbilliga
driften.

Med dessa utgångspunkter föreslå de sakkunniga följande normalbeläggning
och bevakningsstyrka:

Anstalt

Nuvarande
antal celler

Normal-

beläggning

Reserv-

utrymme

Personal-antal vid
beräknad
normal-beläggning

Kronohäktet i Linköping.......

71

20

51

7

» i Jönköping......

80

15

65

5

> i Karlskrona.....

68

20

48

7

> i Örebro .........

80

15

65

5

> i Falun..........

51

20

31

7

> i Sundsvall.......

39

15

24

5

> i Umeå ..........

23

20

3

7

» i Luleå...........

33

20

13

7

Rannsakningshäktet i Kalmar ........

72

10

62

4

> i Visby...........

19

10

9

4

> i Halmstad ......

27

10

17

4

> i Hudiksvall .....

23

10

13

4

» i Ostersund.......

29

10

19

4

> i Haparanda......

15

10

5

4

Summa

(530

205

425

74

6

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Sammanlagda antalet befattningshavare vid dessa häkten var vid årets början
116.

De sakkunniga hava tillika påpekat, att, om beläggningen vid ifrågavarande
häkten skulle bliva högre än vad sålunda beräknats, detta bör föranleda personalökning
endast örn normalbeläggningssiffran under en längre tid mera
avsevärt överskrides. De sakkunniga tillägga, att det självfallet icke varit deras
avsikt föreslå, att det antal befattningshavare, som beräknats erforderligt
vid de olika häktena i fall av normalbeläggning, skall vara stationerat vid vederbörande
häkte även örn den faktiska beläggningen är lägre. Skulle exempelvis
den verkliga beläggningssiffran under en längre tid komma att hålla
sig vid 10 och talar icke sannolikheten för att en ökning härav kommer att
inträda inom en relativt snar framtid, bör del vara tillräckligt med en personaluppsättning
av 4 befattningshavare vid häktet. Skulle däremot en nedgång
av beläggningssiffran under den, för vilken personalen är beräknad, med
största sannolikhet anses vara av tillfällig natur, bör detta ej påverka bevakningspersonalens
storlek. Vad de sakkunniga anfört beträffande en viss tolerans
i fråga om normalbeläggningssiffran för samtliga anstalter gäller sålunda
även i fråga om krono- och rannsakningshäktena.

Beträffande sinnessjukavdelningama vid fångvården framgår, bland annat,
att å avdelningarna för män finnas 307 platser och å avdelningarna för
kvinnor 28 platser. Medelbeläggningen av sinnessjuka fångar, straffriförklarade
och undersökningsfall har år 1940 vid samtliga avdelningar varit 228.4.

Efter att hava erinrat om den vid 1940 års lagtima riksdag godtagna planen
för ordnande av fångvårdens sinnessjukvård — som bland annat innebar,
att de straffriförklarade, som förvarades i Jönköpingshäktet (med 60
platser), skulle överflyttas till Hall — anföra de sakkunniga:

Då fångvården, sedan Hallanstaltens sinnessjukavdelning helt tagits i bruk,
disponerar över (307 + 28 — 60 —) 275 platser, om man frånräknar Jönköpingsavdelningen,
torde av den föreliggande statistiken att döma tillräckligt
platsutrymme finnas för straffriförklarade, sinnessjuka fångar och undersökningsfall.
De sakkunniga och fångvårdsstyrelsen hava därför funnit, att
sinnessjukavdelningen vid Jönköpingsfängelset kan avvecklas. Fångvårdsstyrelsen
har emellertid framhållit, att vissa hinder föreligga mot att under år
1941 taga helt i bruk sinnessjukavdelningarna å Hall, enär bland annat tillräckliga
personalbostäder ännu ej finnas där. Det torde därför bliva erforderligt
att under år 1941 och kanhända även under viss del av år 1942 provisoriskt
använda Jönköpingsavdelningen. Även om Jönköpingshäktet såsom
sinnessjukavdelning nedlägges, innebär detta icke att de nuvarande anordningarna
inom anstalten för sinnessjukvårdens tillgodoseende skola slopas.
De böra i stället bibehållas så att avdelningen vid uppkommande behov kan
utan tidsutdräkt tagas i bruk. Skulle ett mera stadigvarande behov av platser
å sinnessjukavdelningarna uppstå, torde böra övervägas alt utvidga Hallanstaltens
sinnessjukavdelning genom uppförande av flera paviljonger.

På grund av den kritik, som gång efter annan riktats mot att straffriförklarade
förvaras under längre tider å fångvårdens sinnessjukavdelningar,
må framhållas angelägenheten av att statens sinnessjukvård söker att utan
större tidsutdräkt mottaga de straffriförklarade.

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

7

Skulle en större ökning av undersökningsfälten inträffa, kan vid Hallanstalten
anordnas ytterligare 10 platser. Fångvården måste i så fall erhålla
medel till avlönande av ytterligare en undersökningsläkare.

I fråga örn ungdomsfängelseorganisationen föreslå de sakkunniga icke
någon ändring.

Fångvårdsstyrelsen har i stort sett tillstyrkt vad de sakkunniga föreslagit,
men därvid understrukit angelägenheten av att fångvårdens organisation
snabbt kan anpassas till ett med hänsyn till arbetsuppgifterna förändrat läge.
Vad Jönköpingsfängelset beträffar torde — framhåller styrelsen — den anordningen
böra träffas, att så länge fängelset i någon större omfattning nyttjas
såsom sinnessjukavdelning vikarie för styresmannen erhåller avlöning,
såsom om nedflyttning icke ägt rum. Denna regel gäller f. n. beträffande det
likaledes till kronohäkte provisoriskt nedflyttade straffängelset i Falun. Rörande
detta fängelse anför fångvårdsstyrelsen vidare:

Ifråga om sistnämnda anstalt kan fångvårdsstyrelsen icke ansluta sig till
de sakkunnigas förslag om anstaltens definitiva överförande till kronohäktesklassen.
Fängelset intar för närvarande en särställning inom organisationen,
i det att dit överföras fångar, som gjort sig skyldiga till brott mot 8
kap. S. L. och i regel ådömts långa straff. Då de flesta av dessa fångar äro
utlänningar och därtill ofta nervösa och oroliga, ålägger fängelset sina befattningshavare
särskilt ansvar; fångarna äro närmast hänförliga till centralfängelsekategorien.
Härtill kommer, att styresmannen måste besitta språkkunskaper
för att kunna fullgöra sina uppgifter. Att så länge dessa förhållanden
bestå, klassificera fängelset som kronohäkte är enligt styrelsens
mening ägnat att ge en oriktig föreställning örn dess uppgifter och betydelse.
Då den av de sakkunniga föreslagna åtgärden icke medför någon omedelbar
besparing för statsverket, i varje fall icke under budgetåret 1941/42, hemställer
styrelsen att Falufängelset måtte bibehållas som straffängelse.

Personalantalet vid fångvårdsanstalterna har under senare år varit i ständigt
stigande, till väsentlig del beroende på den arbetstidsreglering, som genomförts
inom fångvården.

Beträffande arbetstidsregleringen hava de sakkunniga framhållit, att vid
vissa fångvårdsanstalten där ett mera svårskött klientel funnes intaget, den
kortare arbetstiden under normala förhållanden måhända kunde anses motiverad
men däremot knappast vid de mindre anstalterna, där fångbeläggningen
varit ringa och klientelet huvudsakligen förvarats i cell. Emellertid har
chefen för socialdepartementet i statsverkspropositionen till 1941 års riksdag
(V huvudtiteln sid. 164) i fråga örn arbetstiden uttalat, att situationen ännu
icke kan anses vara sådan, att den motiverade ett avsteg från statsmakternas
principbeslut om 48 timmars arbetsvecka vid sinnessjukhusen. Departementschefen
erinrade i detta hänseende örn, att Kungl. Majit hittills icke
funnit sig böra utnyttja av riksdagen lämnat bemyndigande alt generellt dispensera
från tillämpningen av gällande bestämmelser örn arbetstidens begränsning.
På grund av vad sålunda förekommit luna de sakkunniga och
fångvårdsstyrelsen ansett sig böra avstå från att föreslå en återgång till liing -

8

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

re arbetstid utan inskränkt sig att förorda, att vid de fångvårdsanstalten där
arbetstidsregleringen ej genomförts, denna bör tillsvidare anstå.

Beträffande frågan om personalantalet vid statens fångvårdsanstalter hava
de sakkunniga föreslagit vissa personalindragningar vid kronohäktena. Därest
den organisation av kronohäkten, som de sakkunniga föreslagit, vinner
godkännande, kunna 2 extra ordinarie överkonstaplar (Eo 8) och 18 extra
ordinarie vaktkonstaplar (Eo 6) frigöras, varjämte föreståndarna vid vissa
rannsakningshäkten torde kunna nedflyttas i lägre lönegrader, åtgärder som
också verka i besparingsavseende.

I fråga örn specialanstalterna hava de sakkunniga ej ansett sig kunna
föreslå annan begränsning av personalen än indragning av en ordinarie
assistentbefattning av 3:e klass (A 16), nu placerad vid straffängelset i Karlstad,
samt en e. o. uppsyningsmansbefattning vid vårdanstalten å Hall
(Eo 10).

De sakkunniga hava vidare i sin undersökning upptagit till behandling ett
spörsmål i besparingssyfte, som berör samtliga fångvårdsanstalter, nämligen
förbilligande av expeditions- och redogörargöromålen, och därvid eftersträvat
ett bättre utnyttjande av den nu å expeditions- och redogörarexpeditionerna
anställda manliga personalen. Enligt vad som framgått vid samråd
med fångvårdsstyrelsen skulle genom att i större utsträckning än hittills anlita
kvinnlig biträdespersonal å fångvårdsanstalternas expeditioner vissa där
nu sysselsatta ordinarie befattningshavare kunna övergå till bevakningstjänst
samt i följd därav 3 extra ordinarie överkonstaplar och 9 extra ordinarie
vaktkonstaplar kunna indragas. Dessutom skulle en extra ordinarie
assistent av 3:e klass (Eo 16) kunna indragas.

A andra sidan erfordras på vissa håll ny personal. Först och främst är
detta erforderligt för att Hallanstalten skall kunna i sin helhet tagas i bruk.

Med avseende å personalbehovet vid Hall hänvisas till nedanstående sammanställning.

Tjänster, beslutade 1939 och 1940

Under 1940/41
av styrelsen
överflyttade

Föreslås till över-flyttande från
andra anstalter

Ytterligare

erforderlig

personal

1 direktör av 2:a kl................

1 kamrerare.......................

2 assistenter av 2:a kl..............

4 uppsyningsmän eller yrkesmästare

av lia kl......................

8 vaktkonstaplar

2 överkonstaplar

18 vaktkonstaplar

2 lia vaktfruar

3 skrivbiträden

6 överkonstaplar eller yrkesmästare
av 2:a kl......................

1 lia vaktfru......................

20 vaktkonstaplar...................

2 skrivbiträden ....................

37

8 20

5

Enligt vad som förut anförts skulle en av uppsyningsmännen kunna indragas,
varför antalet av de befattningar, som beslutats av 1939 och 1940
års riksdagar, kan minskas till 36. Hela antalet befattningshavare vid Hallanstalten
skulle alltså bliva 69.

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

9

I stället för den överflyttade manliga personalen å fängelsernas expeditioner
skulle vidare anställas kvinnlig personal. Fångvårdsstyrelsen har ansett
9 kvinnliga befattningshavare erforderliga. Med hänsyn till de fordringar
som måste sättas på de kvinnliga biträdena har styrelsen föreslagit att
3 skulle uppföras med lön såsom extra ordinarie första vaktfruar (Eo 6)
med tjänstgöring å centralfängelsernas å Långholmen, i Malmö och å Härlanda
expeditioner och med skyldighet att biträda med arbete för hjälp åt
fångarnas anhöriga samt 6 inom kontorsbiträdesgrad (Eo 4).

De sakkunniga hava förklarat sig visserligen kunna godkänna fångvårdsstyrelsens
förslag men ifrågasätta, om man bör uppföra tre av biträdena i
lönegrad Eo 6.

I fråga om ytterligare förenklingar i expeditionsarbetet å fängelseexpeditionerna
meddela de sakkunniga, bland annat, följande:

Vid sådana häkten, där föreståndaren ensam omhänderhar kassa och bokföring,
är det avsett att centralisera kassarörelsen och bokföringen till fångvårdsstyrelsen.
Inom fångvårdsstyrelsen har utarbetats ett förslag till genomförande
av en sådan omläggning, vilket förslag de sakkunniga anse sig böra
förorda.

Centraliseringen av kassa- och räkenskapsväsendet vid krono- och rannsakningshäktena
till fångvårdsstyrelsen kommer att för fångvårdsstyrelsen
medföra ökat arbete och ansvar. Då den nuvarande personalen å kameralbyrån
ej kan vid sidan av övriga göromål medhinna ytterligare arbete, bör
nödig personal ställas till styrelsens förfogande. Den utökning av personalen,
som erfordras, torde kunna inskränkas till en extra ordinarie assistent av 1 :a
klass (Eo 20) samt ett av de av styrelsen föreslagna nyinrättade kontorsbiträdena.
Dessa befattningshavare borde måhända rätteligen hava uppförts å
fångvårdsstyrelsens stat, men då Kungl. Majit redan avlåtit framställning till
riksdagen angående fångvårdsstyrelsens avlöningsanslag och den nu föreslagna
centraliseringen av kassa- och räkenskapsväsendet för krono- och rannsakningshäktena
tillsvidare under någon tid bör prövas, torde knappast några
berättigade anmärkningar vara att framställa mot att den nya extra ordinarie
personalen, som skall tjänstgöra i fångvårdsstyrelsen, under budgetåret
1941/42 upptages å fångvårdsstaten i stället för å styrelsens stat.

Nedanstående uppställning visar resultatet av personalundersökningen:

Genom organisationsiindringar o.
besparingar övertalig personal

1 ordin, assistent av 3:e kl.
1 e. o. assistent av 3:e kl.
1 e. o. uppsyningsman
5 e. o. överkonstaplar
27 e. o. vaktkonstap^

35

Av de övertaliga överflyttas
till Hallanstalten

2 e. o. överkonstaplar
18 e. o. vaktkonstaplar

20

Erforderlig ny personal
1 e.o. assistent av l:a klass

5 e. o. första vaktfruar

6 e. o. kontorsbiträden
3 e. o. skrivbiträden

15

Resultatet skulle sålunda bliva, att 15 befattningar skulle kunna indragas
men att 15 nya befattningar erfordras. De föreslagna nya befattningarna skulle

10

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

kunna inrättas utan att anslaget av sådan anledning behöver ökas. I stället
torde uppkomma en mindre besparing uppgående till (lön till den till indragning
föreslagna personalen 44,508-—lön till nytillkommen personal 43,959
■—) 549 kronor.

1 1940 års statsverksproposition behandlades frågan om utökning av antalet
ordinarie vaktkonstaplar för att därigenom förbättra befordringsutsikterna
för fångvårdens icke ordinarie personal (se II ht sid. 55). Departementschefen
förklarade sig icke kunna förorda ett sådant förslag under då
rådande statsfinansiella förhållanden.

De sakkunniga hava icke heller ansett sig böra tillstyrka en dylik utökning.

Vid anslagsberäkningen hava de sakkunniga beträffande anslagsposten till
avlöningar till ordinarie tjänstemän beräknat beloppet efter
ortsgrupp G i stället för, såsom tidigare brukats, efter ortsgrupp F. Erfarenheten
har nämligen — enligt vad de sakkunniga framhållit — visat, att en
överbelastning inträder, om avlöningskostnaderna beräknas efter sistnämnda
ortsgrupp, medan en uppskattning, som grundar sig på en genomsnittlig
placering av personalen å G-ort, torde nära ansluta sig till de verkliga
utgifterna. Att räkna efter den faktiska stationeringsorten torde icke giva
ett mera tillfredsställande resultat med hänsyn till att personalen i viss mån
förflyttas mellan de olika anstalterna. Anslagspostens slutsumma skulle med
dessa utgångspunkter uppgå till 2,412,000 kronor.

I fråga örn anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, uttala de sakkunniga följande: De

sakkunniga och fångvårdsstyrelsen ha övervägt huruvida ej vissa arvoden
skulle kunna nedsättas särskilt vid de fångvårdsanstalten där ett lågt
fångantal beräknats. Det synes lämpligt att vid dessa anstalter nu utgående
arvoden jämkas nedåt samt att vid varje sådan anstalt örn möjligt arvodena
bestämmas till lika belopp. Vidare torde arvodena vid straffängelset i Karlstad
kunna minskas efter det de internerade överförts till andra anstalter. Å
andra sidan kan måhända ej undgås, att vid en eller annan anstalt, som användes
såsom specialanstalt eller beräknas få hög beläggning, en jämkning
uppåt av arvodena kan komma att erfordras. Därest antalet undersökningsfall
skulle komma att ökas kan det bliva erforderligt att anställa biträdande
sinnessjukläkare. Fångvårdsstyrelsen har i sina anslagsäskanden till 1941 års
riksdag ånyo föreslagit särskilda arvoden till föreståndarna för kronohäktena
i Nyköping och Ystad. 1940 års lagtima riksdag har för sin del icke kunnat
undgå att linna beaktansvärda skäl tala för en förbättrad löneställning till
dessa föreståndare. De sakkunniga hava vid sin undersökning funnit, att de
kvalificerade uppgifter, som åligga dessa föreståndare, göra en förbättrad
löneställning lör dem motiverad. Innan 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
fattat ställning till lönegradsplaceringen torde det ej vara lämpligt att
föreslå en uppfattning av föreståndarna till högre lönegrad. Såsom ett
provisorium synes därför för en var av dem böra anvisas särskilt arvode med
av fångvårdsstyrelsen föreslagna beloppet å 750 kronor. Det belopp, som
härför erfordras, eller 1,500 kronor, torde kunna gäldas av anslagsposten utan
att den behöver höjas. Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, torde därför för budgetåret 1941/42 upptagas med

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

11

oförändrat belopp eller 189,000 kronor. Skulle det på grund av ökat fångantal
bliva ogörligt att hålla sig inom anslagets ram, torde Kungl. Maj:! efter
framställning kunna i undantagsfall medgiva överskridanden. Med hänsyn
härtill torde posten även i fortsättningen upptagas förslagsvis.

Det må anmärkas, att Kungl. Majit genom beslut den 20 september 1940
medgivit, att direktören vid centralfängelset i Växjö medicine licentiaten
Rut Grubb finge tills vidare under innevarande budgetår med sin direktörstjänst
förena befattningen såsom kroppssjukläkare vid Växjöfängelset jämte
vård- och interneringsanstalten därstädes, ävensom förordnat, att arvodet
till henne för bestridande av läkartjänsten skall under budgetåret utgå med

1,800 kronor utan arvodestillägg.

Beträffande övriga anslagsposter hänvisas till propositionen, sid.
40—42.

För egen del har departementschefen anfört:

På grund av nödvändigheten att under nu rådande förhållanden iakttaga
den största sparsamhet inom statsförvaltningen bör även beträffande fångvården
alla de åtgärder vidtagas, som kunna begränsa och minska det allmännas
utgifter. Några anslag för nya ändamål böra under sådana förhållanden
ej komma i fråga annat än i undantagsfall.

Vid sin undersökning ha de sakkunniga förutsatt att 1937 års lag om förvaring
och internering i säkerhetsanstalt tillsvidare icke skulle träda i tilllämpning.
I fjolårets statsverksproposition uttalade jag, att avsikten hade
varit, att den nya lagstiftningen skulle sättas i kraft, så snart Hallanstalten
blivit utbyggd till den omfattning, att den kunde tillgodose ett platsbehov för
förvarade och internerade, som beräknats bliva inemot dubbelt så stort, som
det Hallanstalten i sin första utbyggnad kunde fylla. Då den allmänna finansiella
situationen lägger hinder i vägen för en sådan utbyggnad, har jag
sett mig nödsakad att förorda ytterligare uppskov med lagens ikraftträdande,
till dess en förändring till det bättre inträtt i nu rådande ekonomiska
förhållanden. Vid bedömande av fångvårdsanstalternas organisation bör
man alltså utgå från att den nya lagens ikraftträdande ytterligare uppskjutes.

Det av de sakkunniga och fångvårdsstyrelsen väckta förslaget om fastställande
av viss medelbeläggningssiffra finner jag välbetänkt, då därigenom
erhålles en fast utgångspunkt vid bedömande av anstaltsorganisationen och
anslagens beräknande.

Enligt den av de sakkunniga angivna planen för fångvårdsanstalternas organisation
skulle de nuvarande central- och straffängelserna bibehållas i
oförändrat skick. I likhet med de sakkunniga finner jag ur ekonomisk synpunkt
angeläget, att fångarna i görligaste mån koncentreras till de större
anstalterna, så att dessa anstalters stora personal i största möjliga omfattning
utnyttjas. I fråga örn straffängelset i Karlstad torde det tillsvidare
under budgetåret 1941/42 böra bibehållas såsom straffängelse. Därest förhållandena
under samma budgetår möjliggöra detta synes genom beslut av
Kungl. Majit åtgärder böra vidtagas för att straffängelset organiseras såsom
ett kronohäkte.

Den av mig vid 1940 års lagtima riksdag framlagda planen flir anstaltsorganisationen
innebar att vissa där föreslagna åtgärder skulle tillsvidare
hava provisorisk karaklär på grund av svårigheten att bedöma brottsfrekvensell
och dess inverkan på fångbeläggningen. Planens provisoriska karaktär
underströks också av riksdagen, varjämte riksdagen särskilt beto -

12

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

aade angelägenheten av att i då rådande läge nödig varsamhet iakttoges i
fråga om definitivt nedläggande av fångvårdsanstalten Planen har såsom
iörut anförts under det nu löpande hudgetåret i stort sett genomförts. Fångvårdsstyrelsen
har i sin skrivelse den 27 augusti 1940 framhållit, att vad som
inträffat efter riksdagens sålunda gjorda uttalande ytterligare bekräftat lämpligheten
av åtgärdens provisoriska karaktär. Att under nu rådande förhållanden
skrida till ett definitivt minskande av fängelseutrymmet kunde
enligt styrelsens mening icke komma i fråga. I den av de sakkunniga framlagda^
undersökningen har emellertid på grund av nödvändigheten att vidtaga
åtgärder för begränsande av fångvårdens utgifter förutsatts att den av
mig framlagda planen borde göras definitiv, dock under det uttryckliga villkoret
att indragning ej skulle ske av någon fångvårdsanstalt samt att eventuellt
överflödigt utrymme skulle stå i reserv för omedelbar användning,
därest fångantalet hastigt skulle stiga.

Såsom ett led i planens definitiva fastställande hava de sakkunniga föreslagit
att sex kronohäkten skulle nedflyttas till rannsakningshäkten samt
organiseras med minsta möjliga personal och för en beräknad medelbeläggning
av 10 fångar per dag.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas uppfattning att den av mig vid 1940
års lagtima riksdag föreslagna och numera provisoriskt genomförda planen
bör göras definitiv ävensom att i samband därmed kronohäktena i Kalmar,
Visby, Halmstad, Hudiksvall, Östersund och Haparanda nedflyttas till rannsakningshäkten,
genom vilken åtgärd dessa häktens huvudsakliga användning
blir tydligt uttalad.

Beträffande organisationen av kronohäktena i Linköping, Jönköping,
Karlskrona, Örebro, Falun, Sundsvall, Umeå och Luleå förordar jag de sakkunnigas
förslag, som, örn det genomföres, kommer att tvinga fram en koncentrering
av fångarna till de större anstalterna och åstadkomma besparingar
vid kronohäktenas drift. De skäl. som fångvårdsstyrelsen åberopat
till stöd för kronohäktets i Falun återförande till straffängelse, äro visserligen
beaktansvärda men lia ej övertygat mig om nödvändigheten att göra
något undantag för detta häkte, särskilt som den föreslagna organisationen
på intet sätt försvårar häktets nuvarande användning.

Förslaget örn organisationen av fångvårdens sinnessjukavdelningar innebär
ett fullföljande av de riktlinjer, som anvisades i fjolårets statsverksproposition.
I likhet med de sakkunniga anser jag, att sinnessjukavdelningen
vid kronohäktet i Jönköping kan avvecklas, sedan Hallan$taiten kunnat tagas
i bruk. Avvecklingen torde emellertid av de skäl fångvårdsstyrelsen
anfört ej kunna ske förrän vid innevarande års slut. Skulle då en förlängning
av avvecklingstiden bliva nödvändig, torde det ankomma på Kungl.
Maj:t att härom meddela beslut. Därest antalet platser för undersökningsfall
å de nuvarande sinnessjukavdelningarna skulle bliva otillräckligt, kan vid
Hallanstalten anordnas ytterligare tio platser. I sådant fall torde Kungl. Majit
kunna från anslaget till arvoden och särskilda ersättningar bestämma arvode
till erforderligt biträde åt sinnessjukläkaren därstädes.

De förslag i fråga om de förvarades och internerades omhändertagande
som godkändes av 1940 års lagtima riksdag innebar att, då Hallanstalten
tagits i bruk, de i Norrköpingsanstalten förvarade och en mindre del av de
i straffängelset i Karlstad intagna internerade skulle överföras till Hallanstalten
samt Norrköpingsanstalten i stället närmast avses för vanligt fångförvar.
De sakkunniga, med vilka fångvårdsstyrelsen är ense, hava ansett
att Norrköpingsanstalten, som är anordnad såsom specialanstalt, skulle
komma till ändamålsenligare användning, örn den disponerades för ändamål
som motsvarade dess byggnadssätt eller med andra ord, att den skulle

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

13

användas för do mera svårskötta förvarade oell för en del av de internerade.
Genom en sådan anordning .skulle enligt de sakkunniga vården av de manliga
förvarade och internerade koncentreras till tre anstalter, nämligen
Hall-, Norrköpings- och Ystadsanstalterna, varjämte straffängelset i Karlstad
skulle upphöra såsom interneringsanstalt. Detta förslag innebär visserligen
en mindre ändring av 1940 års förslag, men då det nu föreliggande
förslaget torde medföra vissa fördelar, tillstyrker jag detsamma.

Beträffande ungdomsfängelseorganisationen har jag redan i fjolårets statsverksproposition
uttalat mig för att en organisation med verksamheten fördelad
på ett flertal anstalter bör bibehållas. Jag delar emellertid de sakkunnigas
uppfattning, att det ur ekonomisk synpunkt är angeläget att Skenäsanstalten
utnyttjas i så stor omfattning som är möjligt.

De sakkunniga hava särskilt undersökt huruvida den nuvarande personalstyrkan
inom fångvården skulle kunna nedbringas. De lämnade statistiska
uppgifterna utvisa, att antalet befattningshavare är stort i förhållande till
nuvarande fångantal, men därvid bör bemärkas att i personalantalet inräknats
direktörer, kamrerare, assistenter, skrivpersonal, yrkespersonal och
fångtransportpersonal samt att den från och med år 1938 genomförda arbetstidsregleringen
kraftigt påverkat personalbehovet. Bevakningspersonalens
antal i förhållande till de intagnas synes dock ej vara större än vid likartade
.statliga anstalter.

Med hänsyn till vad som anförts i statsverkspropositionen under femte
huvudtiteln och av de sakkunniga i fråga om arbetstiden, torde frågan i vad
den avser fångvårdspersonalen för närvarande ej böra upptagas till omprövning.
Dock bör, där arbetstidsregleringen ej helt genomförts, densamma tillsvidare
anstå.

Frågan om utbytande av en del av den nu å fängelsernas expeditioner tjänstgörande
manliga personalen mot kvinnliga befattningshavare har vid flera
tillfällen varit uppe till behandling. I mindre omfattning har redan kvinnlig
personal anställts. De sakkunniga samt fångvårdsstyrelsen hava ånyo tagit
upp frågan. Många av de göromål som å expeditionerna utföras av manlig
personal kunna utan olägenhet och i vissa fall med större fördel utföras av
kvinnliga biträden. Härigenom ernås ej blott att den manliga personalen
får ägna sig åt sin egentliga tjänst, bevakningen, utan även att besparingar
kunna vinnas. Örn samtidigt expeditionsgöromålen förenklas, vilket också
föreslagits av de sakkunniga, böra ytterligare ekonomiska fördelar ernås.
Jag anser mig därför böra förorda de sakkunnigas av fångvårdsstyrelsen biträdda
förslag i dessa delar.

Enligt de sakkunniga skulle, örn deras förslag i fråga örn organisationen
av anstalterna och dessas expeditioner genomföras, 1 ordinarie assistentbefattning
och 34 extra ordinarie befattningar bliva övertaliga. Ehuru det ur
besparingssynpunkt skulle varit önskvärt att ytterligare kunna nedbringa personalens
antal, torde det knappast låta sig göra annat än genom återinförande
av längre arbetstid och nedläggande av anstalter. Det ovissa läget
i fråga örn fångantalet ävensom erfarenheten från det förra världskriget
rörande de svårigheter som då förelågo att skaffa tillfälliga anstalter och
utbildad fångvårdspersonal, torde åtminstone för det närvarande lägga hinder
i vägen för ytterligare beskärning av personalantalet vid fångvårdsanstalt
eril a.

De av de sakkunniga föreslagna och av mig förordade organisatoriska åtgärderna
kräva visserligen anställande av ett mindre antal nya befattningshavare,
men då indragningar av annan personal kunna verkställas, erfordras
härför ingen ökad medelsanvisning.

.lag tillåter mig först upptaga frågan örn personalbehovet vid Utdlanstal -

14

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

ten, vilken redan vid 1940 års lagtima riksdag varit föremål tor behandling.
Det förutsattes att genom då föreslagna förändringar av vissa av fångvårdsanstalterna
så stor del av personalen vid fångvården kunde frigöras, att en
betydande del av personalbehovet vid Hallanstalten kunde tillgodoses utan
inrättande av nya befattningar. De sakkunnigas och fångvårdsstyrelsens nu
föreliggande förslag innebär ett fullföljande av denna linje. Enligt det framlagda
förslaget skulle — utöver tidigare överflyttad personal — ytterligare
20 befattningshavare kunna överflyttas från andra anstalter till Hall. För
anstaltens drift skulle dessutom erfordras 2 första valdimar och 3 skrivbiträden.
Ehuru det i nuvarande situation är önskvärt att ej inrätta nya
tjänster, anser jag mig likväl på de skäl de sakkunniga anfört kunna tillstyrka
förslaget om de nya tjänsterna och deras löneplacering. Skulle förhållandena
ändra sig till det bättre, torde genom personalindragningar vid
vissa kronohäkten de nya befattningarna kunna kompenseras. Hallanstallens
hela personal blir i varje fäll avsevärt lägre än vad ursprungligen beräknats.

Den personal å fängelsernas expeditioner, som skulle erfordras efter det
en del där nu tjänstgörande manlig personal överflyttats till bevakningstjänst,
bär av fångvårdsstyrelsen och de sakkunniga angivits till 3 första vaktfruar
och 6 kontorsbiträden. Första vaktfruarna skulle tjänstgöra å expeditionerna
vid centralfängelserna å Långholmen, i Malmö och å Härlanda samt dessutom
biträda med arbetet för hjälp åt fångarnas anhöriga. Innan närmare
erfarenhet vunnits om den föreslagna organisationen av arbetet å fängelsernas
expeditioner torde emellertid samtliga för expeditionsgöromålens utförande
avsedda kvinnliga biträden böra uppföras såsom kontorsbiträden.

Den föreslagna centraliseringen av kassa- och räkenskapsväsendet för
vissa krono- och rannsakningshäkten till fångvårdsstyrelsen anser jag mig
kunna förorda. Den medför avsevärt ökat ansvar för styrelsen men medför
ökad kontroll över den ekonomiska förvaltningen vid dessa häkten, varjämte
styrelsen får möjlighet att låta aspiranter vid lokalförvaltningen för utbildning
tjänstgöra hos styrelsen. Förslagets realiserande kräver dock att till
fångvårdsstyrelsens förfogande ställes erforderlig personal. Mot den föreslagna
personalens antal och löneplacering torde ej vara något att erinra.
På av de sakkunniga anförda skäl böra dessa befattningar åtminstone under
innevarande budgetår kunna uppföras på fångvårdsanstaltemas stat.

Efter det Hallanstaltens behov av personal tillgodosetts med den personal,
som kan frigöras i anledning av de föreslagna organisationsändringama,
skulle följande personal såsom obehövlig kunna helt indragas, nämligen 1
ordinarie assistent av 3:e klass samt 1 extra ordinarie assistent av 3:e klass.
1 extra ordinarie uppsyningsman, 3 extra ordinarie överkonstaplar samt 9
extra ordinarie vaktkonstaplar. Avlöningarna till dessa uppgå till 44,508
kronor. De nya befattningar, som enligt vad jag förut anfört skulle erfordras,
utgöras av följande extra ordinarie personal, nämligen 2 första vaktfruar,
9 kontorsbiträden och 3 skrivbiträden. Vidare erfordras på grund av omläggningen
av kassa- och redogörargöromålen vid krono- och rannsakningshäktena
en extra ordinarie assistent av l:a klass med tjänstgöring i fångvårdsstyrelsen.
Kostnaden för dessa befattningar uppgår till 42,996 kronor.
De föreslagna nya befattningarna skulle sålunda ej kräva särskild medelsanvisning.
En mindre besparing å 1,512 kronor uppstår i stället.

Därest de vid 1940 års lagtima riksdag till kronohäkten provisoriskt nedflyttade
straffängelserna i Linköping, Jönköping och Falun nu definitivt
skola upptagas såsom kronohäkten och Kalmar såsom rannsakningshäkte,
föijer därav att direktörsbefattningarna av 3:e klass vid dessa häkten skola
överföras på övergångsstat. För kronohäktena i Linköping, Jönköping och

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

15

Falun böra i stället i personalförteckningen uppföras kronohäktesföreståndarebefattningar
av l:a klass (A 16). I nu gällande lönestat är för kronohäktet
i örebro uppförd en extra ordinarie föreståndare av 2:a klass (Eo 15).
Därest förslaget om häktets jämställande med ovannämnda kronohäkten
bifalles, bör för kronohäktet i örebro uppföras en föreståndarbefattning av
l:a klass (A 16).

Beträffande lönegradsplaceringen av föreståndarna vid de kronohäkten,
som nu föreslås nedflyttade till rannsakningshäkten, delar jag de sakkunnigas
och fångvårdsstyrelsens uppfattning, att befattningarna böra placeras
vid häktena i Kalmar, Visby, Östersund och Haparanda i A 15. Vid häktena
i Halmstad och Hudiksvall böra anställas uppsyningsman i A 10 med skyldighet
att tjänstgöra såsom styresmän.

Mot vad de sakkunniga i övrigt föreslagit beträffande uppförande å övergångsstat
av de icke vakanta befattningarna vid kronohäktena i Hudiksvall
och Östersund, har jag ej något att erinra.

Med hänsyn till det ovissa läget ifråga örn fångantalet och då redan nu de
extra ordinarie befattningshavarna vid fångvårdsstaten måste tjänstgöra en
avsevärd tid innan de vinna befordran till ordinarie tjänst, anser jag att
under budgetåret 1941/42 ledigblivande befattningar ej generellt böra hållas
vakanta, utan bör frågan härom prövas från fall till fall. Då enligt vad jag
inhämtat en del befattningshavare vid statens tvångsarbetsanstalter å
Svartsjö och i Landskrona bliva övertaliga, bör möjligheten tillvaratagas att
till fångvårdsstaten vid vakanser överflytta dessa befattningshavare.

På grund av det nuvarande statsfinansiella läget anser jag mig förhindrad
förorda ökning av antalet ordinarie vaktkonstaplar.

På grund av det anförda och med tillämpning av de nya principerna för
statuppställningen och anslagsberäkningen torde följande vara att iakttaga
beträffande de i fångvårdsanstalternas avlöningsstat ingående anslagsposterna.

Den nuvarande posten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat ersättes
med^en post till avlöningar till ordinarie tjänstemän.
Efter av fångvårdsstyrelsen och de sakkunniga verkställd omräkning, mot
vilken jag ej har något att erinra, torde anslaget böra uppräknas till
(2,370,400 + 41,600=) 2,412,000 kronor.

Den förslagsvis bestämda posten till arvoden och s ärsk iIda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, som för nu löpande budgetår
är uppförd med ett belopp av 189,000 kronor, har av de sakkunniga
föreslagits att bibehållas oförändrad under budgetåret 1941/42. Vid bifall
till de föreslagna inskränkningarna i fångvårdsorganisationen torde en del
fran anslagsposten utgående arvoden kunna nedsättas. Fångvårdsstyrelsen
bär emellertid i sina anslagsäskanden ånyo upptagit frågan om särskild ersättning
åt föreståndarna vid kronohäktena i Nyköping och Ystad med 750
kronor till vardera. Med hänsyn till de särskilt krävande arbetsuppgifter,
som åvila ifrågavarande befattningshavare, samt då ett bifall till fångvårdsstyrelsens
förslag ej torde föregripa den prövning beträffande lönegradsplaceringen
av tjänsterna, som är avsedd att komma lill stånd genom tjänsteförteckningssakkunniga,
har jag nu ej velat motsätta mig förslaget såsom en
provisorisk åtgärd. Anslagspostens nuvarande slutsumma torde för övrigt ej
påverkas genom ett bifall till förslaget, enär medel till dessa arvoden kunna
erhållas genom minskning av vissa andra arvoden. Genom Jönköpingslängelsets
sinnessjukavdelnings nedläggande kunna arvodena till läkaren och
predikanten, som avsetts för sin ness juka vdel n ingen, indragas, varjämte en
viss besparing uppkommer å arvodet till kroppssjukläkaren vid centralfängelset
i Växjö så länge direktörsbefattningen och kroppssjukläkarbefattningen

16

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

äro förenade. Då, såsom de sakkunniga framhållit, behov kan uppstå att anställa
ytterligare läkarpersonal vid Hallanstalten samt vid en eventuellt
högre beläggning å vissa anstalter det kan ifrågasättas mindre jämkningar
uppåt av vissa arvoden, torde försiktigheten bjuda att ej minska anslagspostens
slutsumma för budgetåret 1941/42. Anslagsposten bör därför för
nyssnämnda budgetår bibehållas vid sitt nuvarande belopp eller 189,000
kronor.

Vid beräkning av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
personal, i gällande stat uppförd nied 756,700 kronor, bör hänsyn
tagas dels till de indragningar, som ovan föreslagits och dels till de nya
befattningar som organisationens genomförande kräver. Vidare bar fångvårdsstyrelsen
och de sakkunniga omräknat anslagsposten med hänsyn till
de nya principerna. Det omräknade beloppet slutar å en summa av 1,020,000
kronor. Genom att vikarier ej förordnas i vissa fall, torde såsom de sakkunniga
föreslagit anslagsposten emellertid kunna nedsättas till 1,000,000
kronor. Detta innebär en ökning av anslaget för nu löpande budgetår med
243,300 kronor.

Den i gällande avlöningsstat upptagna posten, särskild löneförmån
till tjänsteman å övergångsstat, bortfaller på grund av denne
tjänstemans avgång.

Anslagsposten till rörligt tillägg slutligen torde böra bestämmas till
499,000 kronor mot för nu löpande budgetår 286,500 kronor eller sålunda
en ökning med (499,000 — 286,500=) 212,500 kronor.

Vid bifall till vad av mig i det föregående förordats, bör förevarande anslag
till fångvårdsstatens avlöningar uppföras med (3,602,800-)- 41,600 + 243,300
+ 212,500—-200=) 4,100,000 kronor, vilket innebär en höjning med
497,200 kronor. Höjningen beror uteslutande på anslagets uppräkning enligt
de nya principerna.

Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag innebär ett fullföljande i huvudsakliga delar av
den plan för fångvårdsanstalternas organisation, som beslöts vid 1940 års
lagtima riksdag. Den då beslutade provisoriska nedflyttningen av vissa
straffängelser till kronohäkten anses nu böra fastställas såsom definitiv. I
samband härmed föreslås nedflyttning av sex kronohäkten till rannsakningshäkten
samt en minskning av personalen även vid övriga kronohäkten. Därest
förhållandena under budgetåret så skulle möjliggöra, förutsättas härjämte
åtgärder skola genom Kungl. Majrts försorg vidtagas för att organisera strafffängelset
i Karlstad såsom kronohäkte.

Vad sålunda förordats har utskottet funnit sig böra tillstyrka. Ett bifall
till Kungl. Maj:ts förslag härutinnan finner utskottet med hänsyn till omständigheterna
icke böra utgöra hinder mot att vid kronohäktet i Falun
•Under vikariat för styresmannen tillämpa samma ersättningsbestämmelser,
som skulle ha gällt om nedflyttning icke skett, så länge nämnda kronohäkte
användes för förvaring av fångar, vilka gjort sig skyldiga till brott mot 8 kapitlet
strafflagen.

Avvecklingen av sinnessjukavdelningen i Jönköping har beräknats kunna
slutföras vid utgången av innevarande år. Skulle en förlängning av avvecklingstiden
bliva nödvändig, förutsättes det skola ankomma på Kungl. Maj:t
att härom meddela beslut. Vidare förutsättes att, därest det skulle bli erforderligt
att anordna ytterligare platser för undersökningsfält vid Hall -

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

17

anstalten, Kungl. Maj:t skall äga att från anslagsposten till arvoden och särskilda
ersättningar låta utbetala arvode till biträde åt sinnessjukläkaren därstädes.
Häremot har utskottet icke funnit anledning till erinran.

I motionen I: 131 framhålles vikten av att ledningen för vårdanstalten
å Hall, som till övervägande del är avsedd för sinnessjuka och psykiskt
abnorma, omhänderhaves av en läkare med psykiatrisk utbildning. Motionären
yrkar i sådant syfte, att nuvarande befattning vid anstalten såsom direktör
av 2:a klass i lönegraden Eo 26 omändras till ordinarie befattning såsom
direktör och överläkare i lönegraden A 28. Samtidigt skulle den nuvarande
arvodesbefattningen såsom sinnessjukläkare vid anstalten förvandlas
till en tjänst såsom biträdande läkare.

Utskottet vill icke frånkänna de i motionen anförda synpunkterna visst
berättigande. Utskottet vill emellertid framhålla, att hinder icke föreligger
för Kungl. Maj:t att, därest så befinnes påkallat, besätta den nuvarande
direktörsbefattningen med en läkare, som innehar den av motionären åsyftade
kompetensen. Det synes utskottet knappast erforderligt eller lämpligt
att vid ifrågavarande chefsbefattning knyta sådana villkor, att den alltid
måste besättas med en dylik läkare, utan bör möjlighet föreligga för Kungl.
Maj:t att i varje särskilt fall, då fråga uppkommer örn befattningens återbesättande,
utse den för ändamålet bäst skickade av de sökande. Innan
vidare erfarenhet vunnits angående lämpligaste formen för anstaltens ledning,
anser sig utskottet i vart fall icke böra tillstyrka ändrade grunder för
chefsbefattningens tillsättande och avlönande.

Kungl. Maj:ts förslag har icke heller i övrigt givit utskottet anledning till
erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riskdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionen I: 131, må

a) godkänna följande personalförteckning för fångvårdsstaten,
att tillämpas tillsvidare från och med budgetåret
1941/42:

Personalförteckning.
Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

1 direktör av lia klass.......................... A 27

5 direktörer av 2:a klass ........................ A 26

1 förste pastor och Överlärare.................... A 26

8 direktörer av 3:e klass ........................ A 24

4 pastorer och förste lärare...................... A 24

1 kamrerare .................................. A 22

3 assistenter av 1 :a klass........................ A 20

10 assistenter av 2:a klass........................ A 18

10 assistenter av 3:e klass........................ A 16

Bihang till riksdagens protokoll 19il. sami. Nr 112. 2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Befattning Lönegrad

11 kronohäktesföreståndare av l:a klass............ A 16

4 kronohäktesföreståndare av 2:a klass............ A 15

1 föreståndare vid fångkoloni.................... A 15

2 assistenter av 4:e klass ........................ A 12

15 uppsyningsman .............................. A 10

10 yrkesmästare av l:a klass...................... A 10

27 yrkesmästare av 2:a klass...................... A 8

47 överkonstaplar .............................. A 8

402 vaktkonstaplar ...............................A 6

4 första vaktfruar .............................. A 6

36 vaktfruar .................................... A 1

Tjänstemän å övergångsstat.

5 direktörer av 3:e klass ........................ A 24

1 kronohäktesföreståndare av lia klass............ A 16

1 kronohäktesföreståndare av 2:a klass............ A 15

Anm. Härvid bör iakttagas,

att kronohäktesföreståndarbefattningarna av lia klass vid
kronohäktena i Linköping, Jönköping och Falun icke må besättas
så länge respektive å övergångsstat uppförda direktörer
av 3:e klass kvarstå i tjänst,

att kronohäktesföreståndarbefattningen av lia klass vid
kronohäktet i örebro må besättas först från och med den 1
november 1941,

att kronohäktesföreståndarbefattningen av 2:a klass vid
rannsakningshäktet i Kalmar icke må besättas så länge vederbörande
å övergångsstat uppförde direktör av 3:e klass
kvarstår i tjänst,

att kronohäktesföreståndarbefattningen av 2:a klass vid
rannsakningshäktet i Östersund icke må besättas så länge
vederbörande å övergångsstat uppförde kronohäktesföreståndare
av Ira klass kvarstår i tjänst, samt

att befattningen såsom uppsyningsman tillika föreståndare
för rannsakningshäktet i Hudiksvall icke må besättas så länge
vederbörande å övergångsstat uppförde kronohäktesförståndare
av 2:a klass kvarstår i tjänst.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

1 direktör av 2 :a klass ........................ Eo 26

1 kamrerare .................................. Eo 22;

b) fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsstaten att
tillämpas under budgetåret 1941/42:

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

19

Avlöningsstat:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för slagsvis

.......................... kronor 2,412,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis . . » 189,000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis....................... » 1,000,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............ » 499,000

Summa kronor 4,100,000;

c) till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar för budgetåret
1941/42 under andra huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 4,100,000 kronor.

2:o) Fångvårdsanstalterna: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (sid. 50—-57
av förenämnda statsrådsprotokoll) föreslagit riksdagen att till Fångvårdsanstalterna:
Omkostnader för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag
av 2,087,000 kronor.

I gällande riksstat är upptaget ett för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalterna
gemensamt anslag till omkostnader å 1,411,000 kronor, varav

1,367,800 kronor komma på fångvårdsanstalterna.

Fångvårdsstyrelsen och ovan omnämnda sakkunniga hava i förberörda
skrivelser framlagt förslag jämväl beträffande fångvårdsanstalten^ omkostnader.

Från en i omkostnadsstaten upptagen delpost till kostnader för vård m. m.
av kvinnor, som ådömts ungdomsfängelse, bestrides den ersättning, som
enligt en av Kungl. Majit den 18 juni 1937 fastställd överenskommelse mellan
Kungl. Majit och kronan, å ena, samt svenska diakonissällskapet, å
andra sidan, utgår till sällskapet för sådana till ungdomsfängelse dömda
kvinnor, som omhändertagits å sällskapets anstalt å Viebäck.

I skrivelse den 8 oktober 1940 har styrelsen för svenska diakonissällskapet
under åberopande av de höjda bränslepriserna, erforderliga dyrtidstillägg
till befattningshavare samt ökade allmänna levnadskostnader hemställt,
att den i överenskommelsen fastställda dagsersättningen för varje
mottagen elev måtte från och med den 1 juli 1941 höjas med 30 öre till
3 kronor 30 öre.

Häröver hava fångvårdsstyrelsen och statskontoret avgivet infordrade utlåtanden,
i vilka fångvårdsstyrelsen tillstyrkt bifall till framställningen
medan statskontoret föreslagit att den begärda ökningen begränsades till 25
öre.

Departementschefen har bland annat påpekat, att fångvårdsanstalternas omkostnader
under sistförflutna budgetåret överstigit det för ändamålet anvisade
beloppet med icke mindre än 221,283 kronor 73 öre, och för egen del anfört
följande:

20

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Till en början må framhållas, att överskridandet under budgetåret 1939/40
beror på att anstalternas omkostnadsstat varit för snävt beräknad samt på den
vid anslagets beviljande oberäknade prisstegringen. Då denna fortsatt under
innevarande budgetår, kan redan nu förutses ett överskridande, särskilt på
posterna till bränsle, lyse och vatten samt till utspisning. Av de sakkunnigas
undersökning torde framgå, alt vid fångvårdsanstalten^ sparsamhet varit
rådande. Jag förutsätter att fångvårdsstyrelsen även framgent har sin uppmärksamhet
riktad på nödvändigheten av att iakttaga alia möjligheter för
att nedbringa kostnaderna. Genom centralisering av kassa- och redovisningsväsendet
för vissa anstalter lill fångvårdsstyrelsen kommer styrelsen att få
bättre konlroll över utgifterna vid dessa anstalter.

På grund av den inträffade prisstegringen å bränsle, torde en höjning av
delposten till expenser: bränsle, lyse och vatten vara ofrånkomlig. Delposten
till expenser bör för budgetåret 1941/42 höjas från 340,000 kronor med 365,000
kronor till 705,000 kronor. I denna summa ingår även underposten övriga
expenser, som enligt de sakkunnigas och fångvårdsstyrelsens förslag bör
höjas från 45,000 kronor till 50,000 kronor.

Vad nu sagts om delposten expenser gäller även delposten till utspisning,
som påverkas ej blott av prisstegringarna på proviant utan även av antalet
fångar i anstalterna. För att något motverka prisstegringarna å proviant bör
utspisningsstaten omläggas genom utbyte av vissa i fångvårdsanstalternas
utspisningsstat ingående livsmedel mot andra, utan att dock kostens näringsvärde
därigenom minskas.

Beträffande fångantalet är det svårt att nu giva en säker prognos rörande
medeltalet fångar under kommande budgetår. Fångvårdsstyrelsen har ansett,
att man skulle räkna med ett dagsmedeltal av 2,100 fångar under det att
de sakkunniga stannat vid normalbeläggningssiffran 2,000. Då fångantalet
visat en tendens till ökning, skulle det måhända ligga närmast till hands afl
följa det av fångvårdsstyrelsen antagna medeltalet, men då man ännu ej har
tillräcklig erfarenhet av huruvida tendensen kommer att fortvara, synes det
mig befogat all godtaga dagsmedeltalet 2,000. Delposten till utspisning skulle
vid nu anförda förhållanden för budgetåret 1941/42 böra höjas från 360,000
kronor till 670,000 kronor.

Beträffande delposten kostnader för vård m. m. av kvinnor, som ådömts
ungdomsfängelse, torde med hänsyn till stegringen av priserna å ved och
proviant den föreslagna ökningen av dagsersättningen med 30 öre anses befogad.
Innevarande års riksdag har för övrigt godkänt en lika stor förhöjning
av dagsersättningen ifråga örn de kvinnor, som ådömts tvångsuppfostran
och äro intagna å Viebäcksanstaltcn. Delposten torde sålunda böra höjas
från det för nu löpande budgetår bestämda 4,800 kronor nied 5,200 kronor
till (4,800 + 4,000 + 1,200=) 10,000 kronor. På grund av ökningen av antalet
kvinnor, som ådömts ungdomsfängelse, kan behov av ytterligare en ungdomsavdelning
uppkomma. Svenska diakonissällskapet har ställt i utsikt att
i händelse av behov anordna en dylik avdelning på samma villkor, som skola
gälla för Viebäcksanstalten.

Underposten till diverse utgifter torde kunna sänkas från 40,000 kronor
till 35,000 kronor, varigenom höjningar av underposten övriga expenser kompenseras.

Vidare skola enligt de nya principerna för anslagsberäkningarna under
omkostnadsstaten uppföras delposter för sjukvård åt personalen samt för
tjänstedräkt åt befattningshavare, vilka poster beräknats till 12,000 kronor
respektive 32,000 kronor.

Anslaget i sin helhet skulle sålunda ökas från det för nu löpande budget -

Statsutskottets utlåtande Nr 112-

21

år anvisade beloppet, 1,367,800 kronor, med (12,000 + 365,000 + 310,000—
5,000 + 4,000 + 1,200 + 32,000=) 719,200 kronor till 2,087,000 kronor.

Vid fastställande av stat å anslaget är det min avsikt att meddela de föreskrifter,
som kunna anses erforderliga för att noggrann kontroll skall kunna
utövas över anslagets användning.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader
för budgetåret 1941/42 under andra huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 2,087,000 kronor.

Stockholm den 13 maj 1941.

På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit;
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Asplund,
Per Gustafsson, Pauli, Bernhard Nilsson, Bergman, Heiding, Andrén, Bäcklund, Karl Andersson
och Boman; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,
Andersson i Prästbol, Ward, Isacsson, Persson i Tidaholm, Andersson i Malmö, Åqvist,
Staxäng, Eriksson i Frägsta och Olsson i Kullenbergstorp.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr 112.