Statsutskottets utlåtande Nr lil

1

Nr lil.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1941 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om trafikförbindelserna
mellan Pajala och Kiruna.

(4 :e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 140,
av herr S. V. Hansson och den andra inom andra kammaren, nr 181, av herr
E. Hage m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte, på grundvalen av riksdagens
år 1936 fattade positiva beslut om en utredning i ämnet, anmoda Kungl.
Majit att, efter ytterligare utredning, till en kommande riksdag framlägga ett
utarbetat förslag till åstadkommande av en statlig — eller eventuellt en på
effektivt sätt statsunderstödd — billinje från Pajala till Kiruna.

I en av 1936 års riksdag avlåten skiivelse nr 168 har riksdagen i anledning
av väckta motioner hos Kungl. Majit anhållit om utredning rörande möjligheterna
till en förbättring av samfärdselförbindelserna å sträckan Pajala—
Kiruna. I sin motivering anförde riksdagen bland annat följande!

Riksdagen har redan tidigare år 1929, i anledning av väckt motion, haft
under övervägande frågan örn statlig busstrafik å linjen Pajala—Kiruna. I
statsutskottets av riksdagen godkända utlåtande (nr 9) uttalades sympatier
för motionsförslaget, men framhölls, att de i motionen framförda önskemålen
syntes komma att beaktas utan någon särskild riksdagens åtgärd. Härvid
åsyftades, att de postverkets omnibussar, som bleve övertaliga i samband med
statens järnvägars övertagande av busstrafiken å linjen Övertorneå—Pajala,
skulle kunna insättas på linjen Pajala—Kiruna. Någon dylik postdiligenstrafik
på linjen Pajala—Kiruna har dock ej ännu igångsatts.

Såsom i de nu väckta motionerna framhållits -— och jämväl tidigare av riksdagens
vederbörande utskott betonats — kunna särskilda skäl åberopas för att
staten lämnar sitt bistånd för att skaffa förbättrade kommunikationer åt befolkningen
i den vidsträckta, mellan järnvägslinjen Roden—Kiruna och Torne
älv belägna gränsbygden. Att märka är hurusom denna befolknings redan
förut hårda livsbetingelser i viss mån torde hava ytterligare skärpts genom
koncentrationen av gruvdriften till malmfälten vid riksgränsbanan. Vid sidan
av skogsbruket är i dessa trakter huvudnäringen jordbruk, för vilkets fortsatta
utveckling goda förutsättningar anses föreligga. Avsättningsmöjligheterna
till gruvsamhällena av lantmannaprodukter samt skogsprodukter böra
särskilt beaktas. Från de berörda kommunerna har framhållits den avgörande
betydelse, som förbättrade och mera regelbundna samfärdselförbindelser
skulle hava för att vidmakthålla en livskraftig, arbetsduglig jordbrukarbefolkning,
vars förekomst dessutom är en betingelse för tillgodogörandet av
dåvarande skogsområden.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. G sami. Nr lil.

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Utskottet.

Med hänsyn till nu angivna omständigheter finner riksdagen frågan om en
statlig automobiltrafik å linjen Pajala—Kiruna vara förtjänt av övervägande
från Kungl. Maj:ts sida. Såsom av motionärerna framhållits synes den ekonomiska
insats, som för ändamålet kan erfordras, ej behöva bliva alltför vittutseende.
Närmast torde väl böra undersökas, huruvida ej trafiken kan omhänderhavas
av postverket, på sätt redan är fallet i fråga örn ett flertal postdiligenslinjer,
som för närvarande tillgodose kommunikationsbehoven inom
andra glest befolkade trakter i Norrland.

I sin ovannämnda år 1936 till Kungl. Majit avlåtna framställning örn undersökning
av möjligheterna till en förbättring av samfärdselförbindelserna
å den 187 kilometer långa sträckan Pajala— Kiruna framhöll riksdagen vissa
skäl, som kunde åberopas för att staten lämnade sitt bistånd för att skaffa
förbättrade kommunikationer åt befolkningen i den vidsträckta, mellan järnvägslinjen
Boden—Kiruna och Torne älv belägna gränsbygden.

Efter remisser till generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen och länsstyrelsen
i Norrbottens län av riksdagens framställning har Kungl. Majit emellertid
den 17 januari 1941 funnit vad i ärendet förekommit ej föranleda någon
Kungl. Majits vidare åtgärd.

1 sitt utlåtande i ärendet den 19 december 1936 uttalade generalpoststyrelsen
som sin mening, att busslinjen borde handhas av statens järnvägar.
Sedan därefter en sådan tanke avböjts av järnvägsstyrelsen i dess utlåtande
den 30 december 1937, remitterades ärendet till länsstyrelsen, som i utlåtande
den 27 december 1939 — under andragande av vissa allmänna synpunkter
men utan att i övrigt närmare ingå på de utvägar, som kunde stå till buds
för planens realiserande — tillstyrkte en statlig trafik genom statens järnvägar.
Järnvägsstyrelsen har därefter så sent som den 10 december 1940 avgivit
förnyat yttrande. Det förtjänar uppmärksammas, att styrelsen numera
ej vill motsätta sig en statlig trafik på vanligt sätt och med normala taxor
genom styrelsens försorg.

De skäl, som föranledde 1936 års riksdag att taga initiativ i frågan, anser
utskottet alltjämt kvarstå oförminskade. Omnämnas må exempelvis behovet
av bättre, framförallt mera reguljära, transportmöjligheter för jordbruksprodukter
till Kiruna och eventuellt andra platser utmed riksgränsbanan,
ett trafikbehov som statens järnvägar i samband med öppnande av en sin
busstrafik har möjligheter att tillgodose.

En svårighet för en statlig trafiks ordnande är emellertid de ersättningskrav,
som kunna framkomma från de utefter linjen redan arbetande privata
omnibusföretagen. Någon utredning i detta hänseende har ej företagits sedan
år 1936, då genom generalpoststyrelsen inhämtades, att de båda dåvarande
privata trafikföretagen på sträckan Pajala—Kiruna voro villiga att
överlåta sina trafikrättigheter på postverket mot en köpeskilling av 80,000
respektive 60,000 kronor, varvid i köpet skulle ingå en respektive två omnibussar.
Dessa anbud fann generalpoststyrelsen höga. Det synes befogat förutsätta,
att genom vederbörande ortsintressenter — men också på länssty -

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

3

relsens initiativ — större klarhet på denna viktiga punkt skall kunna åstadkommas
än den som vunnits under frågans tidigare utredningsstadier.

I frågans nuvarande läge anser sig utskottet böra hemställa,

att motionerna I: 140 och II: 181 ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 maj 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,
Asplund, Bernhard Nilsson, Bergman, Heiding, Andrén, Sven Larsson, Karl Magnusson,
Bäcklund, Gustaf Iwar Anderson och Persson; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm, Svensson
i Grönvik, Danielsson, Isacsson, Holmdahl, Andersson i Malmö, Wallentheim, fru Alvén,
herrar Hansson i Rubbestad, Åkerström och Eriksson i Frägsta.

Reservationer:

1) av herrar Asplund och Bäcklund, vilka ansett, att utskottets yttrande
och hemställan bort hava följande lydelse:

»I sin ovannämnda---utskottet böra hemställa,

att riksdagen må med bifall till motionerna I: 140 och
II: 181 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om ytterligare
utredning snarast möjligt rörande möjligheterna till en förbättring
av samfärdselförbindelserna å sträckan Pajala—-Kiruna samt örn framläggande för en kommande riksdag av
därav föranlett förslag.»;

2) av herr Jonsson i Eskilstuna.