Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.
1
Nr 110.
Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1941 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
viss ändring av villkoren för statsbidrag till
driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka jämte
i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
Kungl. Majit har i årets statsverksproposition under femte huvudtiteln
(punkt 101, sid. 175 och 176 av det vid propositionen fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över socialärenden för den 3 januari 1941) föreslagit
riksdagen att till Bidrag till driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka för
budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 700,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 197, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för
den 18 april 1941, föreslagit riksdagen att godkänna de ändrade villkor för
statsbidrag till driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka, som av departementschefen
förordats.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två i huvudsak
likalydande motioner, väckta, den ena, nr 28, inom första kammaren av herr
G. W. Källman m. fl., och den andra, nr 54, inom andra kammaren av herr
V. Redlund i Östersund m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring av villkoren för statsbidrag till driften av vårdhem för lättskötta
sinnessjuka, att vårdavgiften å dylikt hem må utgöra högst 1 krona
25 öre per dag och patient.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkande, hänvisas
till motionerna.
Gällande bestämmelser angående statsbidrag till driften av vårdhem för
lättskötta sinnessjuka innebära, bland annat, att statsbidrag till dylika hem
utgår med 1 krona 25 öre för dag och patient, på villkor att för patient, tillhörande
det sjukvårdsområde, för vilket hemmet är avsett, icke uttages vårdavgift
med högre belopp än 50 öre för dag.
Från olika håll har tidigare påpekats, att flertalet av de å ifrågavarande
hem intagna vore berättigade till folkpension och att enligt den år 1935 antagna
lagen örn folkpensionering pensionen ofta uppginge till belopp, som
icke obetydligt överstege 50 öre för dag, i följd varav folkpensionär erhölle
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr Ilo.
1087 41
2
Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.
ett förhållandevis stort belopp över för egna behov. Samtidigt hava landstingens
utgifter för vårdhemmens drift avsevärt stegrats, sedan statsbidragsgrunderna
fastställts. För att få till stånd en ändring härutinnan hava vid
flera tillfällen väckts motioner, som föranlett riksdagen att påkalla utredning
i ämnet.
I skrivelse den 13 februari 1941 har socialvårdskommittén framlagt förslag
till provisorisk lösning av förevarande spörsmål. Kommittén har häri förordat
en generell förhöjning av dagavgiften till 75 öre samt införandet av
särskilda dagavgifter för patienter, som åtnjuta folkpension. För sistnämnda
våldtagare har dagavgiften föreslagits skola utgå med belopp, som i varje
särskilt fall motsvarar folkpensionen, dock lägst 75 öre. Detta skulle medföra
en höjning av dagavgiften för de folkpensionärer, som tillhöra första
ortsgruppen med omkring 50 öre, för dem som tillhöra andra ortsgruppen
med omkring 80 öre och för dem som tillhöra tredje ortsgruppen med omkring
1 krona 10 öre.
Över socialvårdskommitténs förslag hava yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,
pensionsstyrelsen, svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet
och svenska landskommunernas förbund. En redogörelse för dessa
yttranden återfinnes i propositionen, sid. 6—9.
Departementschefen har för egen del anfört:
Vid tillkomsten av gällande regler örn statsbidrag till vårdhem för lättskötta
sinnessjuka förutsattes, att den genomsnittliga driftkostnaden vid dessa
hem uppginge till omkring 2 kronor 50 öre för vårddag, varav i statsbidrag
utginge 1 krona 25 öre, av patienten i vårdavgift uttoges högst 50 öre samt
å vederbörande huvudman — i regel landsting eller stad utanför landsting —
belöpte 75 öre. Sedan dess har en avsevärd stegring av vårdkostnaderna inträtt.
En beräkning av dagkostnaderna för år 1941 utvisar sålunda en genomsnittlig
sådan kostnad av 3 kronor 64 öre. Dessa ökade kostnader falla uteslutande
på vårdhemmens huvudmän.
Att frågan örn höjning av dagavgifterna aktualiserats sammanhänger emellertid
icke närmast med de under senare tid ökade driftkostnaderna. Ursprungligen
riktades nämligen uppmärksamheten på denna fråga av den anledningen
att efter vidtagna reformer å folkpensionsväsendets område folkpensionen
ofta ej oväsentligt överstege vårdavgiften, 50 öre för dag. En folkpensionär,
som åtnjöte försörjning å vårdhem av nu ifrågavarande slag, finge sålunda,
sedan vårdavgiften erlagts, behålla mera av folkpensionen än som kunde
anses erforderligt för hans personliga behov.
Yäl kan anledning finnas att först i ett större sammanhang taga ståndpunkt
till frågan örn de folkpensionärers ställning, som åtnjuta vård å allmän anstalt.
Enär förevarande spörsmål emellertid icke begränsar sig härtill, utan det oberoende
härav är skäl överväga en jämkning av det nu rådande förhållandet
mellan den dagavgift, som uttages av patienten, och det allmännas bidrag, ansluter
jag mig till uppfattningen, att en provisorisk ändring av nu gällande
bestämmelser rörande dagavgiften å ifrågavarande vårdhem bör företagas.
Örn sättet att lösa nu ifrågavarande spörsmål hava emellertid under utredningen
i ärendet olika meningar gjort sig gällande. Social vårdskommittén har
förordat en generell höjning av dagavgiften vid vårdhemmen till 75 öre samt
införande av särskilda vårdavgifter för patienter, som åtnjuta folkpension.
Sistnämnda avgift förordas utgå med belopp, som i varje särskilt fall motsvarar
folkpensionen, dock med lägst 75 öre per dag. Härvid förutsattes, att
Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.
3
de intagna skola av pensionen få för eget behov behålla ett mindre, kontant
belopp, som av vederbörande huvudman bestämmes. Detta förslag har biträtts
i samtliga remissyttranden utom pensionsstyrelsens, däri viss omläggning av
förslaget förordas.
Pensionsstyrelsen anser det mindre lämpligt, att storleken av dagavgiften
göres beroende av till vårdtagarna utgående folkpension och riktar uppmärksamheten
på, att enligt socialvårdskommitténs förslag en välsituerad patient
i regel får betala mindre än folkpensionären. Styrelsen framhåller tillika, att
det icke kan vara riktigt att låta folkpensionär betala högre dagavgift än andra,
i den mån denna högre avgift motsvarar utgående grundpension. Å andra
sidan skulle, därest pensionstagaren själv tillätes uppbära grundpensionen, i
många fall en besvärlig uppdelning av folkpensionens belopp mellan pensionstagaren
och anstalten komma att bliva följden. Under hänvisning härtill och
med betonande av att en alltför hög vårdavgift kan befaras medföra ett
bristande intresse hos huvudmännen att i möjligaste mån begränsa driftkostnaderna
vid hemmen, föreslår pensionsstyrelsen, att dagavgiften vid hemmen
generellt höjes till 1 krona, dock att för folkpensionär, som icke äger annan
tillgång än folkpensionen, avgift må inom nämnda gräns uttagas med högst
folkpensionens belopp. Styrelsen tillägger, att vid en tillämpning av dessa
grunder någon nämnvärd utökning av fattigvårdsklientelet icke torde komma
att äga rum, då det knappast kunde inträffa, att en patients årsinkomst vore
sådan, att den understege vårdavgiften och samtidigt på grund av sin storlek
uteslöte patienten från rätt till tilläggspension.
Enligt min uppfattning är pensionsstyrelsens förslag förenat med vissa
fördelar framför allt såtillvida, att det icke föregriper en kommande lösning
av det vidare spörsmålet örn folkpensionärens ställning under tid, då
han åtnjuter vård å allmän anstalt. Förslaget undanröjer emellertid endast
delvis det missförhållande, som påtalats, och är dessutom ägnat att
skärpa divergenserna i nu berörda hänseende mellan de olika ortsgrupperna.
Genom pensionsstyrelsens förslag skulle nämligen en folkpensionär i ortsgrupp
I som regel icke komma att få behålla någon del av sin pension, medan
folkpensionär i ortsgrupperna II och III vid oavkortad pension skulle komma
att få behålla omkring 30 respektive 60 öre per dag. Med socialvårdskommitténs
förslag vinnes större rättvisa mellan folkpensionärerna i de olika ortsgrupperna,
särskilt om detsamma kompletteras med en obligatorisk bestämmelse,
att folkpensionärerna skola äga behålla ett visst, för samtliga ortsgrupper
lika stort minimibelopp under den tid de äro intagna å dessa hem.
I sistnämnda hänseende har jag efter vissa undersökningar ansett mig böra
förorda, att patient, som åtnjuter oavkortad folkpension, må behålla ett belopp
av lägst 5 kronor per månad eller alltså 60 kronor per år. övriga folkpensionärer
böra efter vederbörande huvudmans bedömande få behålla ett något
mindre belopp. Genom en dylik bestämmelse skulle även pensionsstyrelsens
invändning mot kommitténs förslag, i vad detsamma berör grundpensionen,
komma att förlora huvudparten av sitt underlag. Med nu angivna modifikation
finner jag mig därför böra tillstyrka socialvårdskommitténs förslag. Jag
anser mig emellertid böra understryka, att det av mig sålunda förordade förslaget
i dess helhet är att betrakta såsom ett provisorium i avbidan på den
lösning, som det av socialvårdskommittén berörda principspörsmålet örn å
allmän anstalt intagnas rätt till folkpension kan komma att erhålla.
I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkten 101, har räknats
med oförändrade villkor för statsbidrag till ifrågavarande hem under nästa
budgetår. Då emellertid det av mig förordade förslaget torde böra genomföras
snarast möjligt, vill jag tillstyrka, att framställning göres till riksdagen
i syfte att från och med nästa budgetår få till stånd en ändring i gällande
4
Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.
Utskottet.
villkor för statsbidrag till ifrågavarande vårdhem av den innebörd, för vilken
jag nu redogjort. Någon ändring av det för nästa budgetår äskade anslagsbeloppet
påkallas däremot icke.
Kungl. Maj:ts förslag rörande grunderna för beräknandet av patientavgiftens
maximibelopp vid ifrågavarande vårdhem synes utskottet i stort sett innebära
en tillfredsställande lösning av det spörsmål, som i propositionen nr 197
behandlas. Vårdhemmens huvudmän erhålla enligt förslaget ett icke oväsentligt
tillskott för bestridande av de ökade kostnader för hemmens drift, som
under senare år inträtt, samtidigt som de å hemmen intagna folkpensionärerna
tillförsäkras rätt att få disponera en mindre del av pensionen för egna behov.
I sistnämnda hänseende har departementschefen förordat, att patient, som
åtnjuter oavkortad folkpension, må behålla ett belopp av lägst 5 kronor per
månad, medan övriga folkpensionärer skulle efter vederbörande huvudmans
bedömande få uppbära ett något mindre belopp. Utskottet delar i princip
departementschefens uppfattning härutinnan. Med hänsyn till det klientel,
varom här är fråga, finner utskottet dock praktiska skäl tala för att man i
förevarande avseende bortser från grundpensionens belopp och bestämmer
gränsen så, att alla patienter, som äga uppbära oavkortad tilläggspension, få
behålla ett belopp av lägst 5 kronor per månad. Med denna jämkning tillstyrker
utskottet Kungl. Maj:ts i propositionen nr 197 framlagda förslag.
Vid bifall till vad utskottet sålunda förordat torde de synpunkter, som
framförts i motionerna I: 28 och II: 54, få anses hava blivit i allt väsentligt
tillgodosedda.
Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning örn anslag till
bidrag till driften av ifrågavarande vårdhem för nästa budgetår, innebärande
en anslagshöjning med 100,000 kronor, har icke givit utskottet anledning till
erinran.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
I:o) att riksdagen må
a) med av utskottet förordad jämkning godkänna de ändrade
villkor för statsbidrag till driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka,
som av föredragande departementschefen förordats i
statsrådsprotokollet över socialärenden för den 18 april 1941;
b) till Bidrag till driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka
för budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 700,000 kronor;
II:o) att motionerna 1:28 och II: 54 må anses besvarade
genom vad utskottet anfört.
Stockholm den 9 maj 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
5
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i
Malmö, Asplund, Bernhard Nilsson, Bergman, Heiding, Andrén, Sven Larsson,
Karl Magnusson, Bäcklund, Gustaf Iwar Anderson och Persson; samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm,
Svensson i Grönvik, Danielsson, Isacsson, Holmdahl, Andersson i Malmö, Wallentheim,
fru Alvén, herrar Hansson i Rubbestad, Åkerström och Eriksson i
Frägsta.