Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 27 februari 1941 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående förlängd giltighet av
gällande indelning i ortsgrupper jämlikt lagen den
28 juni 1935 (nr 434) örn folkpensionering dels ock
i ämnet väckta motioner.
Genom en den 20 december 1940 dagtecknad proposition, nr 4, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
hållna protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående
förlängd giltighet av gällande indelning i ortsgrupper jämlikt
lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering.
Härigenom förordnas, att den för åren 1938—1941 gällande1 indelningen
i ortsgrupper jämlikt lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering skall äga
förlängd giltighet till och med utgången av år 1943.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen motionen i första kammaren
nr 173 av herr John Gustavson m. fl. och motionen i andra kammaren nr 232
av herrar Gardell och Mattsson.
I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit ville begära, att i samband med den förestående omprövningen
av andra delar av dyrortsgrupperingsproblemet även upphävandet av
ortsgrupperingen av folkpensionerna såsom en konsekvens av dyrortsgruppe
-
1 Jfr SFS 1937:163 och 1940: 1B7.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 5.
tU 41
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
ringssystemets avskaffande måtte tagas under övervägande; ävensom att åtgärder
i sådant syfte snarast måtte vidtagas.
Genom lag den 23 april 1937 (nr 163) infördes i lagen den 28 juni 1935
(nr 434) örn folkpensionering bestämmelser örn dyrortsgradering av folkpensionerna.
Enligt 6 § 2 mom. första stycket utgår jämte grundpension tillläggspension
med olika belopp i tre skilda ortsgrupper, betecknade med
nummer 1, 2 och 3. Vidare stadgas i andra stycket, att indelningen i ortsgrupper
verkställes på sådant sätt, att ortsgrupp med högre nummer omfattar
orter med större levnadskostnader än ortsgrupp med lägre nummer.
Indelningen verkställes enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar
av den myndighet, som har att verkställa indelning i ortsgrupper enligt
48 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928, och gäller för en
tid av tio år i sänder.
Med hänsyn till de obestridliga svårigheter, som kunde möta då det
gällde att från början få till stånd en tillfredsställande ortsgruppering, intogs
i övergångsbestämmelserna till 1937 års lag — förutom föreskrift att
den skulle träda i kraft den 1 januari 1938 — det stadgandet, att indelningen
i ortsgrupper jämlikt 6 § 2 mom. andra stycket finge verkställas före sistnämnda
dag och att den första gången skulle gälla endast för åren 1938—1940.
Sedan Kungl. Maj:t den 21 maj 1937 meddelat närmare föreskrifter rörande
ortsgrupperingen, verkställdes sådan av socialstyrelsen. Styrelsens
kungörelse angående indelning i ortsgrupper av samtliga orter i riket jämlikt
lagen örn folkpensionering utfärdades den 28 juni 1937 och intogs i
Svensk författningssamling (nr 714).
Genom proposition (nr 60) framlades för 1940 års lagtima riksdag förslag
att åt gällande indelning i ortsgrupper av samtliga orter i riket jämlikt
lagen örn folkpensionering skulle givas fortsatt giltighet till och med utgången
av år 1941. Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 9 februari 1940 anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, att de förskjutningar i de lokala prisförhållandena,
som den efter krigsutbrottet fortgående prisutvecklingen redan medfört
och i fortsättningen kunde väntas medföra, syntes motivera, att någon
ny indelning i ortsgrupper då icke verkställdes.
Propositionen bifölls av riksdagen. Lag angående förlängd giltighet av
gällande indelning i ortsgrupper jämlikt lagen den 28 juni 1935 (nr 434)
örn folkpensionering utfärdades därefter den 21 mars 1940 (nr 157).
I förevarande sammanhang må omnämnas, att den för åren 1935—1939
gällande indelningen för taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
samt kommunal inkomstskatt av samtliga orter i riket med avseende å levnadskostnadernas
höjd vid olika tillfällen givits förlängd giltighet, senast
genom kungörelse den 14 juni 1940, nr 513, till och med utgången av år 1942.
Föredragande departementschefen, statsrådet Bergguist, har i propositionen
anfört, att den av nu pågående krig föranledda prisutvecklingen lärer medföra
sådana förskjutningar i de lokala prisförhållandena, att det icke torde vara
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5. 3
lämpligt att ännu på åtskillig tid verkställa någon ny indelning i ortsgrupper
av samtliga orter i riket jämlikt lagen örn folkpensionering. Med anledning
härav föreslås att åt gällande indelning gives fortsatt giltighet under en tvåårsperiod
eller till och med utgången av år 1943.
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
De fortlöpande förskjutningar i levnadskostnaderna, vilka äga rum såsom
en följd av det nu pågående kriget, måste enligt utskottets mening medföra,
att någon ny indelning i ortsgrupper enligt lagen örn folkpensionering icke
för närvarande kan genomföras. Utskottet biträder med hänsyn härtill det
i propositionen framlagda förslaget, att åt den nu gällande indelningen skall
givas förlängd giltighet intill utgången av år 1943.
Den i motionerna I: 173 och II: 232 berörda frågan örn upphävande av
folkpensionernas dyrortsgruppering utgör en del av det större spörsmålet,
huruvida en dyrortsgruppering i olika hänseenden över huvud taget bör
bibehållas eller icke. Enligt utskottets mening torde ifrågavarande spörsmål
i sin helhet icke böra upptagas till närmare övervägande förrän prisförhållandena
uppnått en större stabilitet, så att erforderliga ekonomiska undersökningar
på längre sikt kunna verkställas. Då emellertid prisförhållandena
på grund av krisläget allt fortfarande kunna komma att undergå betydande
förskjutningar, anser utskottet, att frågan örn dyrortsgrupperingens berättigande
icke för närvarande bör göras till föremål för utredning. Utskottet
finner sig med hänsyn härtill icke kunna tillstyrka bifall till det i motionerna
framställda yrkandet.
Utskottet vill emellertid erinra, att enligt vad utskottet inhämtat socialvårdskommittén
har för avsikt att till prövning upptaga frågan örn en med
hänsyn till behovet mera ändamålsenlig avvägning av folkpensionerna. Därvid
kunna de i motionerna berörda omständigheterna, i den mån de böra
inverka på frågan örn folkpensionernas storlek, komma att vinna erforderligt
beaktande.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen;
samt
B. att motionerna I: 173 och II: 232 icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 februari 1941.
Utskottet
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
Viel ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Linder, Hagman*, Tamm, Forslund,
Sten, Wistrand och Holstenson;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Pettersson i Hällbacken,
Molander i Härnösand*, Hermansson, von Seth*, Wallén* och Limdgren.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herr Holstenson, vilken anfört:
Orättvisorna i fråga om elen gällande dyrortsgrupperingen lia under senare
år allt mera framträtt och erkännas nu av de flesta. Olikheterna i fråga örn
hyreskostnaderna uppvägas väsentligen av bostädernas olika kvalitet, samt
utjämnas alltmera i den mån som bostadsbeståndet förnyas, på grund av
de stegrade byggnadskostnaderna på landsbygden. I fråga örn livsmedelskostnaderna
ha intressanta jämförelser kunnat göras (ex. 1941 års riksdagsprotokoll
II kammaren nr 7, sid. 30—34), som visa, att kostnaderna för de viktigaste
förnödenheterna ofta äro lika höga eller högre å de s. k. lägre dyrorterna
som i Stockholm.
Den pågående fördyringen av olika slag utav förnödenheter synes även
vara så pass likformig, att orättvisorna av den nuvarande grupperingen
snarast synes ökas med tiden. I fråga örn folkpensionerna synes problemet
vara särskilt brännande, då det gäller att bereda rättvisa även åt landsbygdens
gamla och fattiga människor.
Därför hemställes,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t göra framställning
örn utredning och snara åtgärder för dyrortsgrupperingens
avskaffande för beredande av rättvisare förhållanden i
detta hänseende.
2) av herr von Seth.
Stockholm 1041. K. L. Beckmans Boktryckeri.