Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
1
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1941 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den 17
juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete.
Genom en den 30 maj 1941 dagtecknad proposition, nr 276, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 21 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn
försäkring för olycksfall i arbete.
Härigenom förordnas, att 21 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för
olycksfall i arbete skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
21 §.
Där olycksfallet medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som
föranleder ersättning enligt 6 § 1) b) eller 2) eller 7 §, åligger det arbetsgivaren
eller arbetsföreståndaren att, sedan han från den skadade eller eljest
erhållit underrättelse örn olycksfallet, ofördröjligen därom hos den försäkringsinrättning,
i vilken den skadade enligt denna lag är försäkrad, göra
skriftlig anmälan enligt formulär, som av riksförsäkringsanstalten fastställes.
Har olycksfallet medfört eller kan det skäligen antagas medföra påföljd,
som föranleder ersättning allenast enligt 6 § 1) a), skall skriftlig anmälan av
arbetsgivaren eller arbetsföreståndaren göras hos försäkringsinrättningen i
den ordning Konungen bestämmer.
Då anmälan---i häradsnämnden.
Polismyndigheten i---sådan nödig.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda
lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här
nedan, hänvisa till propositionen.
Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 30.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
Gällande bestämmelser.
Jämlikt lagen den 11 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i
arbete med däri sedermera vidtagna ändringar skall på grund av försäkring
till skadad arbetare i ersättning utgivas, bland annat, örn olycksfallet medfört
sjukdom, som förorsakat förlust eller nedsättning av arbetsförmågan,
dels erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans
höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet nödiga
särskilda hjälpmedel, såsom kryckor, enklare konstgjorda lemmar, glasögon
och dylikt [6 § 1) a)], dels ock viss sjukpenning [6 § 1) b)]. Förutsättning
för att sjukpenning skall utgå är emellertid, att ådragen sjukdom varat
mer än tre dagar efter dagen för olycksfallet och att arbetsförmågan nedsatts
med minst en fjärdedel. Har olycksfallet medfört arbetarens död, utgår
enligt 7 § begravningshjälp och livräntor till efterlevande.
Där olycksfall medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som
enligt 6 eller 7 § föranleder ersättning, åligger det arbetsgivaren eller arbetsföreståndaren
att, sedan han från den skadade eller eljest erhållit underrättelse
örn olycksfallet, ofördröjligen göra skriftlig anmälan därom, enligt av
riksförsäkringsanstalten fastställt formulär, hos den försäkringsinrättning, i
vilken den skadade är försäkrad enligt olycksfallsförsäkringslagen (21 §).
Då anmälan göres, skall samtidigt eller, där så ej kan ske, så snart som
möjligt därefter till försäkringsinrättningen insändas genom arbetsgivarens
försorg, men på försäkringsinrättningens bekostnad, anskaffat läkarbetyg,
enligt av medicinalstyrelsen fastställt formulär, angående skadans beskaffenhet
och den skadades tillstånd. Underlåtenhet att fullgöra föreskrifterna i
21 § medför bötesstraff (34 §).
I kungörelsen den 9 november 1928 (nr 429; ändrad genom kungörelser
den 24 november 1932, nr 514, och den 23 december 1937, nr 1025) angående
anmälan örn olycksfall i arbete m. m. givas utförligare bestämmelser
rörande anmälningsförfarandet. Skriftlig anmälan om olycksfallet skall alltid
göras till riksförsäkringsanstalten samt därjämte, om den skadade är försäkrad
i ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag, till nämnda bolag. Anmälan
skall ytterligare göras till polismyndigheten i orten, som vidarebefordrar
densamma till vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare. Slutligen skall
ett ytterligare exemplar av anmälan tillställas arbetarombud, varom förmäles
i 31 § lagen om arbetarskydd, därest sådant ombud finnes utsett å
arbetsstället. Anmälan skall avfattas enligt formulär, som fastställes av riksförsäkringsanstalten.
Rörande innehållet av sådan anmälan stadgas närmare
i kungörelsens 2 §.
Framställning från riksförsäkringsanstalten örn ändring
av 21 § olycksfallsförsäkringslagen.
I skrivelse den 4 april 1941 har riksförsäkringsanstalten förklarat sig vilja
underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om ändring av olycksfallsförsäkringslagen
beträffande det nuvarande anmälningsförfarandet såvitt angår
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
3
sådana olycksfall i arbete, vilka medföra så lindrig skada, att ej sjukpenning
utan i regel endast ersättning för läkarvård och läkemedel skall utgivas
i anledning av olycksfallet.
Riksförsäkringsanstalten har inledningsvis erinrat därom, att anstalten den
11 juni 1937 erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa en allsidig utredning
rörande en förbättrad lagstiftning örn försäkring för olycksfall i arbete
— vilken utredning påbörjats men med hänsyn till flera under de senare
åren inträffade omständigheter, särskilt den rådande kristiden, icke ansetts
böra slutföras — ävensom att anstalten i samråd med den inom finansdepartementet
tillsatta besparingsberedningen till undersökning upptagit vissa
frågor i syfte att vinna ett förenklat och förbilligat förfarande vid handläggningen
av ärenden enligt olycksfallsförsäkringslagen. Anstalten hade
emellertid ansett nu ifrågavarande framställning böra göras utan avvaktan
av resultatet av nyssnämnda utredningar.
Riksförsäkringsanstalten har omnämnt, att antalet olycksfall i arbete, som
för den skadade icke medfört nedsättning av arbetsförmågan eller som medfört
sådan nedsättning i mindre grad eller under kortare tid än som enligt
6 § 1) b) olycksfallsförsäkringslagen fordrades för att sjukpenning skulle
utgå, beträffande större arbetsgivare (exklusive staten) varit följande:
År Antal olycksfall År Antal olycksfall
1933 ............................... 9,800 1936 19,400
1934 ............................... 13,200 1937 23,200
1935 ............................... 16,400
År 1937 fördelade sig antalet med omkring 12,000 på riksförsäkringsanstalten
och omkring 11,200 på de ömsesidiga bolagen. Härtill komme
motsvarande olycksfall bland de mindre arbetsgivarnas arbetare, omkring
2,100 för riksförsäkringsanstalten och omkring 400 för bolagen. Enligt en
för år 1940 verkställd preliminär uppskattning utgjorde antalet olycksfall
av ifrågavarande slag beträffande i riksförsäkringsanstalten försäkrade arbetare
omkring 18,700, vilket innebure en stegring från år 1937 med omkring
4,600.
Riksförsäkringsanstalten har förklarat sig anse en förenkling av det nuvarande
anmälningsförfarandet beträffande ifrågavarande lindriga olycksfall
önskvärd. Därigenom syntes en förenkling även av anstaltens arbete
för reglering av dylika skadefall möjlig. Efter att hava omnämnt, att medicinalstyrelsen
på framställning av riksförsäkringsanstalten för de lindriga
olycksfallen fastställt ett enklare läkarintygsformulär (som ersattes med två
kronor) än det vanliga formuläret (för vilket ersättning utginge med fyra
kronor), har anstalten anfört följande:
I fråga om olycksfall i allmänhet, d. v. s. olycksfall, som — där det ej
medför den skadades död — medför nedsättning av arbetsförmågan med
minst Vi under mer än tre dagar efter olycksfallsdagen, har avsikten uppenbarligen
varit, att den skadade skall på grund av den till försäkringsinrättningen
inkomna anmälningshandlingen och läkarintyget snarast kunna tillerkännas
den sjukpenning, varav han antages i regel utan dröjsmål vara i be
-
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
hov. I de fall av lindrigare skada, där sjukpenning ej behöver utgå, utan där
fråga endast blir om ersättande av läkarvård, läkemedel och läkarintyg —
undantagsvis även om resa till eller från läkare och möjligen även av läkare
ordinerad massage- eller fysikalisk behandling -— uppstår emellertid för försäkringsinrättningen
i regel fråga örn utgivande av ersättning härför, först
när behandlingen meddelats, och, om den meddelats mer än en gång, först
när den avslutats och räkning utställts av läkaren. I enlighet härmed har
det synts anstalten tillfyllest, örn i dylika fall anmälan om olycksfallet göres,
först när den för behandlingen ersättningsberättigade framställt anspråk på
ersättning för behandlingen, d. v. s. i regel först när behandlingen avslutats.
I vissa fall när fråga är örn arbetsgivare med ett stort antal arbetare, och
arbetsgivaren antingen enligt försäkringsvillkoren står självrisk för läkarvård
och läkemedel eller ock förskotterar ersättning därför, är det tillräckligt,
att anmälan om olycksfall, varom här är fråga (med bifogande av läkarintyg
och eventuellt även läkarvårdsräkning) göres till försäkringsinrättningen
i ett sammanhang för flera under viss tid inträffade dylika olycksfall
t. ex. efter utgången av varje månad eller varje kvartal allteftersom försäkringsinrättningen
i samråd med arbetsgivaren bestämmer.
Vid anmälan om olycksfall, som här avses, bör vidare komma till användning
ett vida enklare anmälningsformulär än det mer utförliga formulär,
om vars innehåll stadgas i 2 § av berörda 1928 års kungörelse angående anmälan
örn olycksfall i arbete m. m. och vilket sistnämnda formulär ej är
erforderligt i fråga örn här avsedda olycksfall.
Slutligen bör det vara tillräckligt, om anmälan om olycksfall, som här avses,
göres endast till den försäkringsinrättning, där den skadade är försäkrad.
När t. ex. för närvarande ett exemplar av den vanliga anmälningshandlingen
ingår till yrkesinspektör eller bergmästare, kan i här avsedda fall sådant
särskilt exemplar ersättas med att försäkringsinrättningen underrättar
vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare om vissa slags här avsedda
olycksfall, som under viss tidsperiod inträffat vid visst företag eller hos viss
arbetsgivare. Likaledes bör det exemplar av den vanliga anmälningshandlingen,
som även i här förekommande fall nu tillställes arbetarombud, kunna
utan olägenhet ersättas med underrättelse på annat sätt i enklare form
till sådana ombud.
Vid tillämpning i fråga örn här avsedda olycksfall i arbete av ett på det
sätt förenklat anmälningsförfarande, som nu angivits, bör det bliva möjligt
att sammanföra anmälningshandlingen med läkarintyget och läkarvårdsräkningen
till en handling, varigenom för riksförsäkringsanstalten och för
de ömsesidiga bolagen en ej obetydlig förenkling skulle kunna vinnas vid
handläggningen av dessa olycksfall.
I anslutning till det anförda har riksförsäkringsanstalten avgivit förslag till
erforderliga ändringar av olycksfallsförsäkringslagen och 1928 års kungörelse.
över riksförsäkringsanstaltens framställning hava yttranden avgivits av
försäkringsrådet, de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening, svenska
arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige.
Riksförsäkringsanstaltens förslag tillstyrkes i princip i samtliga yttranden.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen
anfört följande.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
5
»Av den förut lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser framgår, att
arbetsgivare för närvarande städse har att fullgöra en omständlig anmälningsskyldighet
rörande olycksfall i arbete, som drabbat hos honom anställd
arbetstagare. Riksförsäkringsanstalten har nu föreslagit, att i de fall, då så
lindrig skada åsamkats, att enligt olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser
icke sjukpenning utan i regel endast ersättning för läkarvård och läkemedel
skall utgivas i anledning av olycksfallet, ett enklare anmälningsförfarande
än det nuvarande borde tillämpas. Närmare bestämmelser rörande
sistnämnda förfarande skulle utfärdas av Konungen. Dessa bestämmelser
skulle i huvudsak innehålla, att anmälan om olycksfallet skulle göras
först när den ersättningsberättigade framställt anspråk på ersättning. I fråga
om större arbetsgivare, som antingen stöde självrisk för läkarvård och läkemedel
eller förskotterade ersättning därför, skulle anmälan kunna göras i ett
sammanhang för flera under viss tid inträffade olycksfall, exempelvis efter
utgången av varje månad eller kvartal allteftersom försäkringsinrättningen
efter samråd med arbetsgivaren bestämde.
Riksförsäkringsanstaltens förslag, vilket tillstyrkts i remissvaren, finner jag
lämpligt. Såsom försäkringsrådet framhållit torde avseende icke behöva fästas
vid att svårigheter i vissa undantagsfall kunna föranledas av de ifrågasatta
bestämmelserna. Förslag till lag innefattande erforderlig ändrad lydelse av
21 § olycksfallsförsäkringslagen har upprättats inom socialdepartementet. I
anledning av vad landsorganisationen anfört må framhållas, att, om skälig
anledning föreligger till antagande, att sjukdomen kommer att vara mer än
tre dagar efter dagen för olycksfallet och att den skadades arbetsförmåga
kommer att nedsättas med minst en fjärdedel, det i lagen för närvarande
föreskrivna anmälningsförfarandet skall iakttagas.
I förevarande sammanhang torde den jämkningen av lagtexten böra vidtagas,
att sista stycket i paragrafen, vilket innehåller bestämmelser örn vad
som i lagen avses med polismyndighet, uteslutes, enär i nämnda stycke meddelade
föreskrifter synas hava sin plats i tillämpningsförfattingen.»
Vid granskning av det föreliggande lagförslaget har utskottet icke funnit
anledning till erinran mot detsamma. Utskottet får därför hemställa,
att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 12 juni 1941.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
U Iskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 30.
2
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Forslund, Linnér*, Olof Carlsson,
Holstenson, Nils Elowsson och Näslund;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, fröken Andersson, herrar Olovson i Västerås,
Hermansson, fru Johansson*, herrar Larsson i Östersund och Karlsson i Granebo*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1941. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
412143