Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1941 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 oktober
1939 (nr 734) med särskilda bestämmelser angående
gäldande av ersättning enligt fartygsuttagningslagen
m. fl. lagar.

Genom en den 16 maj 1941 dagtecknad proposition, nr 248, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 20 oktober 1939 (nr 734) med
särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt
fartygsuttagningslagen m. fl. lagar.

Härigenom förordnas, att lagen den 20 oktober 1939 med särskilda bestämmelser
angående gäldande av ersättning enligt fartygsuttagningslagen m. fl.
lagar, vilken jämlikt lag den 30 mars 1940 (nr 173) gäller till och med den
30 juni 1941, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1942.

Genom lagen den 20 oktober 1939 (nr 734) med särskilda bestämmelser
angående gäldande av ersättning enligt fartygsuttagningslagen m. fl. lagar
har Konungen erhållit befogenhet att för vissa fall förordna om uppskov under
högst sex månader med betalning i kontanter av ersättningsbelopp, som
det åligger kronan att utgiva. Denna lag, som ursprungligen gällde till och
med den 31 mars 1940, har genom lag den 30 mars sagda år (nr 173) erhållit
fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1941. Den ingår som ett led i
den penningpolitiska beredskapslagsliftningen och bär motiverats med önskemålet
alt förhindra en sådan plötslig ansvällning av köpkraften, som kan
befaras få ogynnsamma återverkningar på prisutvecklingen.

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 9 sami. 2 avd. Nr 29.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

Utskottet.

Förordnande, som avses i lagen, bär av Kungl. Majit meddelats genom
kungörelse den 30 december 1939 (nr 954). Kungörelsen, vilken i likhet med
lagen ursprungligen ägde giltighet till och med den 31 mars 1940 men genom
kungörelse den 30 mars 1940 (nr 174) erhållit fortsatt giltighet till och med
den 30 juni 1941, äger tillämpning å ersättningsbelopp, överstigande 1,000
kronor, som kronan har att gälda för vissa slag av förnödenheter, vilka tagas
i anspråk jämlikt fartygsuttagningslagen, häst- och fordonsanskaffningslagen
eller rekvisitionslagen. De åsyftade förnödenheterna voro ursprungligen
fartyg, båtar och andra farkoster med erforderlig utrustning och bemanning,
hästar och hästfordon ävensom motorfordon och motorredskap med
tillhörande släpvagnar och redskap. Genom kungörelse den 2 juli 1940 (nr
662) begränsades emellertid förordnandet att avse nu nämnda förnödenheter
med undantag av hästar och hästfordon. Ersättningsbelopp, varom här är
fråga, skall insättas å särskilt konto i postgirorörelsen för den ersättningsberättigades
räkning att innestå intill dess sex månader förflutit efter insättningen.
Från insättning må dock, örn den ersättningsberättigade det begär,
undantagas högst 1,000 kronor. Å insatta medel skall gottgöras ränta enligt
grunder, som bestämmas av riksbanken. För närvarande är räntesatsen
fastställd till 3 procent, motsvarande vad de fyra största till Svenska bankföreningen
anslutna affärsbankerna gottgöra för medel, innestående å depositionsräkning.

I skrivelse den 17 april 1941 hava fullmäktige i riksbanken, då ifrågavarande
lag och med stöd därav utfärdad kungörelse under nuvarande förhållanden
borde erhålla fortsatt giltighet, hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga
åtgärder i sådant syfte. Förlängningen av lagens giltighetstid syntes
lämpligen böra begränsas till ett år.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i ett den 30 april 1941 dagtecknat,
efter remiss avgivet utlåtande i ärendet meddelat, att fullmäktige icke hade
något att erinra mot att bankofullmäktiges framställning bifölles.

Föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss, har i propositionen
uttalat, att under rådande förhållanden alltjämt förelåge behov av sådant bemyndigande,
som ifrågavarande fullmaktslag innefattar, samt därför tillstyrkt,
att lagen erhåller fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1942.

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Vid granskning av det föreliggande lagförslaget har utskottet icke funnit
anledning till erinran mot detsamma. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 5 juni 1941.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

3

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Hagman*, Tamm, Löfvander, Forslund*
och Näslund;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hallagård, Hermansson, fru

Johansson, herrar Barnekow, Larsson i Östersund, Hagård* och Witzell*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.