Andra lagutskottet utlåtande Nr 27.
1
Nr 27.
Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1941 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 9 och 10
§§ lagen den 22 juni 1939 (nr 310) om sjukhusvård
vid krig eller krigsfara.
Genom en den 2 maj 1941 dagtecknad proposition, nr 213, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 9 och 10 §§ lagen den 22 juni 1939 (nr 310)
om sjukhusvård vid krig eller krigsfara.
Härigenom förordnas, att 9 och 10 §§ lagen den 22 juni 1939 örn sjukhusvård
vid krig eller krigsfara skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives:
9§-
Kostnaderna för militära sjukhus bestridas helt av statsmedel, i den mån
särskilda medel icke stå till förfogande.
Yad nu — — — eller krigsfara.
Beträffande civila sjukhus i övrigt bestridas kostnaderna för vård av
krigsskadade och övriga extra kostnader, som föranledas av bestämmelserna
i denna lag, på sätt i första stycket sägs; dock att under tid, då krig icke
råder, kostnader för vård av krigsskadade skola ersättas av statsmedel enligt
grunder, som fastställas av Konungen. Övriga kostnader för sådana sjukhus
bestridas i den ordning, som tillämpas i fredstid.
Med krigsskadade---sårade krigsfångar.
10 §.
Ansökan örn ersättning för sådana kostnader för vård å civila sjukhus,
vilka jiimlikt 9 § skola gäldas av statsmedel, skall insändas till medicinalstyrelsen.
Medicinalstyrelsen äger utbetala förskott å sådan ersättning enligt
de närmare föreskrifter, som meddelas av Konungen. Finnes anspråk
å slutlig ersättning böra godkännas, skall medicinalstyrelsen tillställa den
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 9 sami. 2 avd. Nr 27.
1367 41
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
ersättningsberättigade honom tillkommande belopp. Varder anspråket icke
godkänt, skola handlingarna i ärendet utan dröjsmål överlämnas till riksvärderingsnämnden,
som har att avgöra ärendet enligt de grunder och i
den ordning, som äro stadgade beträffande rekvisition för krigsmaktens behov.
Över riksvärderingsnämndens beslut må klagan icke föras.
Framställes i andra fall än i första stycket sägs anspråk på ersättning
för sådana kostnader för civila sjukhus, vilka jämlikt 9 § skola gäldas av
statsmedel, skall anspråket prövas enligt de grunder och i den ordning,
som äro stadgade beträffande rekvisition för krigsmaktens behov.
Angående sätt och tid för erläggande av ersättning, som bestämts av lokal
värderingsnämnd eller riksvärderingsnämnden, skall gälla vad i rekvisitionslagen
stadgas örn likvid för fullgjord rekvisition.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda
lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.
(fällande bestämmelser.
Den grundläggande regleringen av sjukhusförhållandena vid krig eller
krigsfara, vari riket befinner sig, återfinnes i lagen den 22 juni 1939 (nr 310)
om sjukhusvård vid krig eller krigsfara. I första stycket av 1 § gives Konungen
fullmakt att förordna örn tillämpning av de särskilda bestämmelser, vilka
under utomordentliga förhållanden skola gälla; dessa bestämmelser finnas
intagna i lagens 3—9 §§. Genom föreskrift i 1 § andra stycket sättas stadganden
i andra lagar och författningar — i den mån de strida mot den nu
ifrågavarande lagens bestämmelser, såvitt de enligt meddelat förordnande
skola tillämpas — temporärt ur kraft. I 2 § lämnas förklaring å vad i lagen
förstås med »militära sjukhus» och »civila sjukhus». 9 § innehåller de
viktiga bestämmelserna örn huru kostnaderna för sjukhusen skola gäldas
vid krig eller krigsfara. Kostnaderna för militära sjukhus skola bestridas
av statsmedel, i den mån särskilda medel icke stå till förfogande (9 § första
stycket). Samma regler skola gälla i fråga örn civila sjukhus, som upprättas
i anledning av krig eller krigsfara (9 § andra stycket). För civila sjukhus i
övrigt skola kostnaderna bestridas i den ordning, som tillämpas i fredstid;
dock skola kostnaderna för vård av krigsskadade och övriga extra kostnader,
som föranledas av bestämmelserna i lagen, gäldas av statsmedel (9 §
tredje stycket). Med krigsskadade avses enligt 9 § fjärde stycket dels
sådana sjuka eller sårade, vilkas sjukdom eller skada förorsakats av
fienden eller eljest föranletts av eller inträffat under deras tjänstgöring
vid krigsmakten eller luftskyddet eller uppehåll där med vederbörligt
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
tillstånd, dels ock sjuka eller sårade krigsfångar. Slutligen stadgas i 10 §,
att anspråk på ersättning för sådana kostnader för civila sjukhus, vilka
jämlikt 9 § skola gäldas av statsmedel, skola prövas enligt de grunder och
i den ordning, som äro stadgade beträffande rekvisition för krigsmaktens
behov. Angående sättet och tiden för ersättnings erläggande skall gälla
vad i rekvisitionslagen stadgas örn likvid för fullgjord rekvisition.
Huvudstadgandena rörande rekvisition för krigsmaktens behov återfinnas
i lagen den 31 mars 1938 (nr 87) angående skyldighet för kommuner och enskilda
att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov (rekvisitionslag) (ändrad
genom lagar den 22 juni 1939, nr 295, och den 31 maj 1940, nr 411). I
rekvisitionslagen stadgas, bland annat, att för avgörande av ersättningsfrågor
skola finnas en riksvärderingsnämnd för hela riket ävensom lokala värderings
nämnder, i regel en för varje landstingsområde och en för varje stad, som
ej deltager i landsting (11 §). Kan på förhand lämpligen bestämmas, efter
vilka pris ersättning skall utgå för fullgjord rekvisition, skola taxor å nämnda
pris upprättas (8 §). Taxor upprättas av riksvärderingsnämnden eller, enligt
dennas bestämmande, av lokal värderingsnämnd (12 §). Finnes i taxa upptaget
pris för fullgjord rekvisition, skall, med visst undantag, ersättningen
därför utgå i enlighet med taxan (8 §). Eljest skall ersättning lämnas med
belopp, som prövas skäligt med hänsyn till »nödvändiga kostnader vid produktion
eller återförsäljning, normal handelsvinst eller andra på prissättningen
regelmässigt inverkande förhållanden» (7 §). Ersättning, som skall
utgå efter taxa, fastställes till beloppet av den myndighet, som för kronans
räkning mottagit det rekvirerade eller har uppsikt över rekvisitionens fullgörande.
Ersättning, som icke skall utgå efter taxa, bestämmes av den
lokala värderingsnämnden. Där nämnden finner skälig anledning antaga,
att ersättningen bör skattas till högre belopp än tjugutusen kronor, skall
nämnden dock ofördröjligen hänskjuta frågan örn ersättning till riksvärderingsnämndens
omedelbara avgörande (13 §). Ändring i beslut, som av lokal
värderingsnämnd meddelats i ersättningsfråga, må sökas hos riksvärderingsnämnden
genom besvär. Över beslut, som meddelats av riksvärderingsnämnden
i ersättningsfråga, må klagan ej föras (14 §).
Närmare bestämmelser angående tillämpningen av rekvisitionslagen hava
meddelats i rekvisitionsförordningen den 10 guni 1938, nr 304 (ändrad genom
förordning den 22 juni 1939, nr 361). I dess 29 § finnes angivet, huru
räkning å ersättning i anledning av rekvisition skall avgivas och i vissa
fall överlämnas till vederbörande värderingsnämnd. 33 § innehåller, bland
annat, bestämmelse därom, att, då värderingsnämnd avgjort ersättningsfråga,
nämndens protokoll eller utdrag därav skall överlämnas till länsstyrelsen,
som har att, så snart slutligt beslut i ärendet föreligger, tillställa
den ersättningsberättigade honom tillkommande belopp.
Itekvisitionsförordningen innehåller vidare åtskilliga andra bestämmelser,
som reglera värderingsnämnds behandling av ersättningsärenden. Sålunda
stadgas, bland annat, i 25 §, att värderingsnämnd äger höra sakkunnig, där
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
så finnes erforderligt, samt förrätta syn eller besiktning. I 31 § föreskrives,
bland annat, att kronans rätt skall bevakas inför lokal värderingsnämnd av
ombud, som förordnats av länsstyrelsen, och inför riksvärderingsnämnden
av ombud, som förordnats av Kungl. Maj:t. Enskild sakägare äger själv
eller genom ombud bevaka sin rätt inför värderingsnämnd. Enskild sakägare
är skyldig att på anfordran tillhandahålla värderingsnämnd erforderliga
handlingar och upplysningar ävensom att, där så finnes nödigt, på kallelse
inställa sig inför nämnden för att meddela muntliga upplysningar.
I förevarande sammanhang må omnämnas, att chefen för försvarsdepartementet,
med stöd av Kungl. Maj:ts den 31 januari 1941 givna bemyndigande,
den 3 februari 1941 tillkallat särskilda utredningsmän att inom nämnda departement
biträda med utredning angående revision av gällande rekvisitionslagstiftning.
Genom kungörelse den 8 december 1939, nr 833, har Kungl. Majit med stöd
av 1 § första stycket lagen örn sjukhusvård vid krig eller krigsfara förordnat,
att bestämmelserna i 3—9 §§ i lagen skola äga tillämpning.
Särskilda bestämmelser angående tillämpning av lagen örn sjukhusvård
vid krig eller krigsfara hava utfärdats genom kungörelse den 3 september 1939,
nr 634 (ändrad genom kungörelse den 15 december 1939, nr 874). Enligt
kungörelsens 8 § utfärdas närmare föreskrifter för tillämpningen av 10 § i
lagen av medicinalstyrelsen. Styrelsen har med stöd härav utfärdat dels en
i det följande omförmäld cirkulärskrivelse av den 16 maj 1940, dels ock vissa
särskilda föreskrifter beträffande förskottering av kostnader för beredskapssjukhuset
i Visby.
I brev till medicinalstyrelsen den 30 augusti 1940 har Kungl. Majit — med
upphävande av den nyssnämnda av styrelsen den 16 maj 1940 utfärdade
cirkulärskrivelsen, vilken var riktad till samtliga landstings förvaltningsutskott
samt gällde ersättning för vård av militära patienter å av landsting
drivna sjukhus — meddelat följande föreskrifter rörande sättet för beräknande
och bestridande av preliminär ersättning av statsmedel för vård av
militära patienter å de i fred befintliga civila sjukhusen:
1. Ersättning skall preliminärt beräknas efter den medelkostnad per patient
och dag, som senaste bokslut vid respektive sjukhus utvisar, dock att ersättningsbeloppet
icke må sättas högre än att det med säkerhet kan antagas
komma att icke överstiga sjukhusets medelkostnad per patient och dag för
det år vården lämnats, sedan sammanlagda beloppet av till sjukhuset i
övrigt utgående driftbidrag av statsmedel från dragits bruttokostnaden.
2. Räkning å dylik preliminär ersättning utställes på och gäldas av krigskassaavdelningen
vid den militära myndighet, där vederbörande är hemortsredovisad.
3. Har räkning översänts till annan krigskassaavdelning, åligger det denna
att ofördröjligen översända räkningen till i andra punkten avsedd krigskassaavdelning,
som har att utbetala sjukhuset enligt räkningen tillkommande
ersättning.
Beträffande sättet för den definitiva ersättningens beräknande och bestridande
vill Kungl. Majit framdeles meddela beslut.
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
Bestämmelserna i brevet äga tillämpning å alla militära patienter, till
hörande såväl armén som marinen och flygvapnet.
Departementspromemoria med ändringsförslag.
Inom socialdepartementet har upprättats en promemoria angående
ifrågasatt ändring av 10 § lagen örn sjukhusvård vid krig eller
krigsfara. Efter redogörelse för gällande bestämmelser m. m. har i promemorian
vidare anförts:
Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att kostnader för civila sjukhus,
som upprättas i anledning av krig eller krigsfara, ävensom kostnader
för vård av krigsskadade å civila sjukhus i övrigt och övriga för sistnämnda
sjukhus uppkomna kostnader, vilka föranledas av bestämmelserna i 1939 års
lag, helt skola bestridas av statsmedel.
Yad först beträffar kostnad för sådan sjukhusvård, som skall bekostas
av statsmedel — d. v. s. all vård å civila sjukhus, som upprättats i
anledning av krig eller krigsfara, ävensom vård av krigsskadade å civila
sjukhus i övrigt — hava på sätt framgår av vad i det föregående anförts
vissa regler fastställts för förskottsbetalning därav. I fråga örn fastställandet
av den slutliga ersättningen för vården gäller för närvarande enligt lagens
10 §, att ersättningsanspråk skall prövas enligt de grunder och i den ordning,
som äro stadgade beträffande rekvisition för krigsmaktens behov.
Såvitt angår ordningen för prövningen gäller alltså, att ersättningen, örn
fastställd taxa ej är tillämplig, skall prövas av lokal värderingsnämnd och
i vissa fall av riksvärderingsnämnden. Då beräknandet av ersättning i fall,
varom nu är fråga, i regel torde utgöra resultatet av vissa räkneoperationer
utan större utrymme för ett skälighetsbedömande, synes det beträffande
sådana fall, då enighet råder mellan den ersättningsberättigade och vederbörande
myndighet, som påkallat sjukhusvård, rörande ersättningens storlek,
olämpligt, att avgörandet av frågan om ersättningsbeloppet skall behöva
hänvisas till värderingsnämnd enligt rekvisitionslagen. Det skulle säkerligen
vara mera praktiskt, att räkning å meddelad sjukhusvård överlämnades, örn
den sjuke eller sårade tillhörde krigsmakten — elier vore krigsfånge — till
vederbörande militära förvaltningsmyndighet — armé-, marin- eller flygförvaltningen
— samt i annat fall till medicinalstyrelsen. För undersökning
av faktiska omständigheter och för införskaffande av möjligen erforderliga
uppgifter i övrigt torde myndigheterna kunna vända sig till underordnade
organ eller andra myndigheter. Funne armé-, marin- eller flygförvaltningen,
respektive medicinalstyrelsen icke anledning till erinran mot framställt ersättningsanspråk,
borde detsamma anses för statens räkning godtaget; utbetalning
av ersättning kunde lämpligen ske till den ersättningsberättigade
genom vederbörande myndighets egen försorg. Kunde ersättningskravet
däremot icke godkännas, borde avgörandet träffas av någon högre instans.
En möjlighet vore givetvis den, att för sådant fall förbehålla Kungl. Maj:t
avgörandet. En annan möjlighet ■— vilken synes vara att föredraga — skulle
vara att anlita riksvärderingsnämnden såsom överinstans; (iver dess beslut
borde klagan icke få föras. Utbetalning av ersättning synes i sådant fall
böra ske i enlighet med rekvisitionsförordningens bestämmelser.
Beträffande ersättning för sådana kostnader för civila sjukhus, vilka
skola gäldas av statsmedel, i andra fall än då fråga är örn kostnad
för själva sjukhusvården synas de för närvarande i lagens 10 § föreskrivna
reglerna fortfarande böra bliva tillämpliga.
6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
Bestämmelser, avfattade i enlighet med vad sålunda anförts, upptogos i
ett utkast till lag angående ändrad lydelse av 10 § lagen om sjukhusvård
vid krig eller krigsfara, enligt vilket utkast nämnda lagrum skulle erhålla
följande lydelse:
Anspråk på ersättning för sådana kostnader för vård å civila sjukhus, vilka
jämlikt 9 § skola gäldas av statsmedel, skall framställas, i fråga örn sjuka eller
sårade, som tillhöra krigsmakten eller äro krigsfångar, till armé-, marin- eller
flygför vattningen samt eljest till medicinalstyrelsen. Godkänner myndigheten
framställt ersättningsanspråk, skall myndigheten omedelbart tillställa den ersättningsberättigade
honom tillkommande belopp. Varder framställt ersättningsanspråk
icke godkänt, skola handlingarna i ärendet utan dröjsmål överlämnas
till riksvärderingsnämnden, som har att avgöra ärendet enligt de grunder, som
äro stadgade beträffande rekvisition för krigsmaktens behov. Över riksvärderingsnämndens
beslut må klagan icke föras.
Framställes i andra fall än i första stycket sägs anspråk på ersättning för
sådana kostnader för civila sjukhus, vilka jämlikt 9 § skola gäldas av statsmedel,
skall anspråket prövas enligt de grunder och i den ordning, som äro
stadgade beträffande rekvisition för krigsmaktens behov.
Angående sätt och tid för erläggande av ersättning, som bestämts av lokal
värderingsnämnd eller riksvärderingsnämnden, skall gälla vad i rekvisitionslagen
stadgas om likvid för fullgjord rekvisition.
Över promemorian hava, efter remiss, yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,
riksvärderingsnämnden, armé-, marin- och flygförvaltningarna samt
svenska landstingsförbundet. I anledning av arméförvaltningens uttalanden
hava förnyade yttranden inhämtats frän medicinalstyrelsen och svenska
landstingsförbundet. Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa
till propositionen sid. 8—14.
Föredragande departementschefen har i propositionen anfört följande:
»Lagen örn sjukhusvård vid krig eller krigsfara har med anledning av rådande
utomordentliga förhållanden nu varit i tillämpning avsevärd tid.
Därunder har det visat sig, att de bestämmelser, som reglera fastställandet
av ersättning för vård å de civila sjukhusen av i lagens mening krigsskadade,
erbjuda åtskilliga besvärligheter — främst onödig omgång — vid tillämpningen,
närmast såvitt angår militära patienter. Ett behov av förenkling
av berörda bestämmelser har starkt gjort sig gällande. Sedan fråga härom,
såsom framgår av det föregående, underkastats utredning, har jag låtit utarbeta
nya, enligt min mening mera ändamålsenliga stadganden, upptagna
i ett förslag till lag angående ändring av 9 och 10 §§ i krigssjukhusvårdslagen.
De nya bestämmelserna innebära i huvudsak följande.
Vad kostnad för vård å civila sjukhus angår skall i fråga örn den
slutliga ersättningens storlek fortfarande såsom huvudprincip gälla, att
staten helt skall bestrida kostnaderna, d. v. s. bruttokostnad minskad med
utgående statsbidrag, för vård av krigsskadade vid civila sjukhus, som upprättas
i anledning av krig eller krigsfara (beredskaps- och reservsjukhus),
ävensom under krig vid övriga civila sjukhus. Under tid, då krig ej råder,
skall däremot, i enlighet med det av svenska landstingsförbundet därutinnan
7
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
framställda förslaget, vid sistnämnda slag av sjukhus såsom ersättning för
vårdkostnad utgå vissa bestämda belopp för patient och dag, fastställda av
Kungl. Maj :t. Nämnda belopp synas, efter hörande av därav berörda parters
organisationer, böra bestämmas i nära anslutning till medeltalen av de
verkliga dagkostnaderna vid sjukhusen. Då förevarande lagändringar icke
torde kunna träda i tillämpning förrän den 1 juli 1941 samt den nu föreslagna
lagen icke synes böra givas tillbakaverkande kraft, äro de, som driva
civila sjukhus, enligt gällande bestämmelser berättigade till ersättning för
vård, som lämnats före sistnämnda dag, med de faktiska kostnadernas hela
belopp. Emellertid synes intet hindra, att — med hänsyn till den omgång,
som är förenad med ett uträknande av nämnda kostnader — ersättning
begäres och utgives med de bestämda belopp, vilka Kungl. Majit förklarar
skola tillämpas för senare halvåret 1941. För sistnämnda tid synas
de av svenska landstingsförbundet föreslagna beloppen böra fastställas. —
I detta sammanhang må, i anledning av ett uttalande av medicinalstyrelsen,
anföras, att därest vård å enskilt eller halvenskilt rum eller anlitande av
specialist av medicinska skäl skulle erfordras, ersättning därför bör utgå
enligt bestämmelserna i lagen.
Ansökan örn ersättning för kostnad för vård å civila sjukhus skall i samtliga
fall insändas till medicinalstyrelsen.
Förskott å ersättningen får, utan alltför långa tidsintervaller, utgivas av
medicinalstyrelsen i enlighet med närmare föreskrifter därom, som utfärdas
av Kungl. Majit. Det synes lämpligt att, i enlighet med vad från några håll
påyrkats, uttrycklig bestämmelse härom intages i författningen.
Finner sig medicinalstyrelsen kunna godkänna framställt slutligt ersättningsanspråk,
skall detsamma anses vara för statens räkning godtaget och
ersättning skall utbetalas av styrelsen. I den mån ersättning ej skall slutligt
utgå av medel, som stå till medicinalstyrelsens förfogande, skall styrelsen
utfå gottgörelse av vederbörande militära förvaltningar eller av riksförsäkringsanstalten,
såvitt anstalten har att bekosta vården av vissa krigsskadade.
Godkännes ej framställt ersättningsanspråk av medicinalstyrelsen,
skall ärendet avgöras av riksvärderingsnämnden enligt de grunder samt i
den ordning, som äro stadgade beträffande rekvisition för krigsmaktens
behov. Över riksvärderingsnämndens beslut skall klagan ej få föras. — Anspråk
på ersättning för redan lämnad vård, vilka icke blivit avgjorda i första
instans vid tiden för lagens ikraftträdande, synas böra behandlas och avgöras
enligt den föreslagna lagens bestämmelser.
Vid tillämpningen av den anordning, som sålunda föreslagits, kunna de,
som driva civila sjukhus — närmast landstingen — komma att åsamkas
något högre kostnader än enligt lagens nuvarande bestämmelser. Denna
kostnadsökning synes emellertid i allmänhet icke komma att bliva av större
betydelse och olägenheterna därav torde komma att viii uppvägas av den
förenkling i ersättningshänseende, som vinnes genom de föreslagna nya bestämmelserna.
Ersättningsfrågor enligt lagen i andra fall jin de, beträffande vilka
Utskottet.
8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
särskild reglering sålunda föreslås, skola fortfarande behandlas på det i 10 §
av gällande lag angivna sättet, d. v. s. enligt de grunder och i den ordning,
som äro stadgade beträffande rekvisition för krigsmaktens behov.»
Vid granskning av nu föreliggande lagförslag har utskottet icke funnit
anledning till erinran mot detsamma. Utskottet får därför hemställa,
att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 5 juni 1941.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Hagman*, Tamm, Löfvander,
Forslund* och Näslund;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hallagård, Hermansson, fru
Johansson, herrar Barnekow, Larsson i Östersund, Hagård* och Witzell*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1941. K. L. Beckmans Boktryckeri.