10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1941 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i
lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 161 i första kammaren av
herr Linderot samt nr 209 i andra kammaren av herrar Persson i Stockholm
och Hagberg i Luleå.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts »att riksdagen måtte
besluta en sådan ändring i ''Lagen om förskottering av underhållsbidrag till
barn’ att de avdragsfria taxerade inkomstbeloppen höjas för ensam moder
till 1 200 kronor i ortsgrupp I, till 1 600 kronor i ortsgrupp II och till 2 000
kronor i ortsgrupp III samt för moder till barn från föregående äktenskap
eller utom äktenskap, som är gift eller omgift, för makarnas gemensamma
taxerade inkomst till 1 800 kronor i ortsgrupp I, 2 250 kronor i ortsgrupp II
och 2 700 kronor i ortsgrupp III».

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för denna hemställan,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Jämlikt lagen den 18 juni 1937 (nr 383) örn förskottering av underhållsbidrag
till barn äger barn, vars fader enligt rättens beslut eller skriftligt, av
två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet
utgiva underhållsbidrag till barnet, att, sedan förfallodag
för bidraget förflutit utan att bidraget guldits, under vissa villkor av allmänna
medel erhålla förskott å bidraget, s. k. bidragsförskott (1 §). Bidragsförskotten
beviljas och utbetalas av barnavårdsnämnden, därvid utbetalning
sker månadsvis (3 och 11 §§). Bidragsförskotten äro graderade efter de i
lagen om folkpensionering avsedda ortsgrupperna samt utgå med ett årligt
belopp av 240 kronor i ortsgrupp 1, 300 kronor i ortsgrupp 2 och 360 kronor
i ortsgrupp 3; har moder vårdnaden örn två eller flera till bidragsförskott berättigade
barn, reduceras emellertid nämnda belopp. För tiden till och med
den månad, under vilken barn fyller två år, ökas bidragsförskottet med ett
årligt belopp av 60 kronor, överstiger moderns årsinkomst 600 kronor i ortsgrupp
1, 800 kronor i ortsgrupp 2 och 1 000 kronor i ortsgrupp 3, eller har
modern, därest hon är gift, tillsammans med sin make en årsinkomst överstigande
900 kronor i ortsgrupp 1, 1 125 kronor i ortsgrupp 2 och 1 350
kronor i ortsgrupp 3, minskas bidragsförskottet med sju tiondelar av års -

Andru lagutskottets utlåtande Nr 10.

11

inkomsten, i vad den överstiger sagda belopp. Hava makarna att törsörja
barn under sexton år, som icke är berättigat till vare sig barnbidrag eller
bidragsförskott, skall det för vederbörande ortsgrupp sist angivna inkomstbeloppet
ökas med 100 kronor för varje sådant barn (4 § 1 morn.). Har barn
inkomst, som ej härrör från dess eget arbete, skall den pa barnet belöpande
andelen av bidragsförskottet minskas med nämnda inkomst (5 § 2 morn.).
Bidragsförskott må icke utgå med högre belopp än barnets fader enligt rättens
beslut eller avtal är skyldig att utgiva till barnets underhåll. Bidragsförskott
skall icke utgå, därest beloppet av detsamma icke uppgår till 60
kronor för år räknat (4 § 4 mom.). Såsom inkomst, vilken enligt 4 § skall
läggas till grund för beräknande av bidragsförskott, anses det för vederbörande
senast till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet.
Härvid skall emellertid iakttagas, att därest i detta belopp inräknats värdet
av fri kost och fri bostad, sammanlagda värdet av dessa förmåner icke må
vid inkomstens beräkning uppskattas högre än till 200 kronor i ortsgrupp 1,
300 kronor i ortsgrupp 2 och 400 kronor i ortsgrupp 3 (5 § 1 morn.). För
lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet,
å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag
gentemot fadern (17 §). Utgift för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning
ej kunnat uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av
statsverket och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat
förskottet (20 §).

I de fall, som i lagen den 18 juni 1937 (nr 382) om barnbidrag närmare
angivas, utgår av allmänna medel barnbidrag till uppehälle och uppfostran
åt barn, vars föräldrar, adoptivföräldrar, fader, adoptant eller adoptants
make avlidit, eller vars fader, styvfader, moder, adoptant eller adoptants
make är arbetsoförmögen (1 § första stycket). Ärenden rörande barnbidrag
handläggas av pensionsstyrelsen och pensionsnämnderna (3 §). Barnbidragen
äro graderade efter de i lagen örn folkpensionering avsedda ortsgrupperna.
Bidragen utgå därjämte med något högre belopp till föräldralösa barn än
till andra barn. För föräldralösa barn utgöra bidragsbeloppen för år räknat
300 kronor i ortsgrupp 1, 360 kronor i ortsgrupp 2 och 420 kronor i ortsgrupp
3. För andra barn utgöra motsvarande belopp 240, 300 och 360 kronor,
varvid emellertid reducering sker med hänsyn till antalet barn, så att
beloppet för två barn ej fullt uppgår till dubbla bidragsbeloppet för ett barn
o. s. v. För icke föräldralösa barn minskas därjämte barnbidraget med hänsyn
till moderns eller den arbetsoförmögnes årsinkomst, överstiger denna
600 kronor i ortsgrupp 1, 800 kronor i ortsgrupp 2 och 1 000 kronor i ortsgrupp
3, eller har den arbetsoförmögne, därest lian ar gift, tillsammans med
sin hustru en årsinkomst överstigande 900 kronor i ortsgrupp 1, 1 125 kronor
i ortsgrupp 2 och 1 350 kronor i ortsgrupp 3, minskas sålunda barnbidraget
med sju tiondelar av årsinkomsten, i vad den överstiger sagda belopp
(5 §). Inkomsten uppskattas i överensstämmelse med de grunder, som

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

angivas i 7 § lagen om folkpensionering; i denna paragraf stadgas bland
annat, att i fråga om beräknande av inkomst för fastställande av tilläggspension
årsinkomsten utgör all den inkomst, som någon skäligen kan antagas
komma att tillsvidare årligen åtnjuta. Jämväl inkomst, som barnet självt
åtnjuter, kan, därest inkomsten ej härrör från dess eget arbete, verka reducerande
på barnbidragsbeloppet (6 §). Kostnaderna för barnbidrag bestridas
av staten och kommunerna (14 §).

Förslag till ovannämnda båda lagar framlades av Kungl. Majit i proposition
nr 27(3 till 1937 års riksdag. Lagförslagen, vilka utarbetats på grundval
av vissa förslag av 1934 års barnpensioneringssakkunniga (statens off.
utr. 1936: 6 och 1936: 47), överensstämde — med visst i detta sammanhang
betydelselöst undantag beträffande förslaget till lag om barnbidrag — med
nu gällande lagstiftning i ämnet.

Det i förevarande motioner berörda spörsmålet behandlas i propositionen
under rubriken »Inkomstgränser och avdrag för inkomst» (sid. 68—74).

De sakkunnigas betänkanden i denna del hade i huvudsak följande innehåll.

Enligt 1913 års lag örn allmän pensionsförsäkring var rätten till pensionstillägg
lör barn på sådant sätt beroende av föräldrarnas inkomst, att från
det högsta barntillägget, 102 kronor, skulle dragas % o av det belopp, varmed
årsinkomsten översteg för man 425 kronor, för kvinna 400 kronor samt för
äkta makar 825 kronor. Den enligt 6 § lagen om folkpensionering utgående
tilläggspensionen till pensionsberättigad, vilkens årsinkomst ej uppgår
till 450 kronor, belöper sig till ett belopp av 250 kronor, minskat med 7/io av
vad den pensionsberättigades årsinkomst må överstiga 100 kronor.

De sakkunniga hava föreslagit, att inkomstgränsen för åtnjutande av oreducerat
barnbidrag skall sättas till, för änka 600 kronor samt för äkta makar
900 kronor. Enligt tilläggsförslaget rörande dyrortsgraderade barnbidrag
äro även nämnda belopp dyrortsgraderade.

Vid avvägandet av dessa belopp lia de sakkunniga utgått från arbetsför
änkas förhållanden, därvid de sakkunniga ansett, att en sådan änkas existensminimum
borde upptagas något högre än det belopp av 450 kronor, som
enligt lagen om folkpensionering gällde för rätt till tilläggspension utan hänsyn
till förekomsten av barn. Man borde nämligen enligt de sakkunnigas mening
beakta, att en sådan änka såväl i fråga örn kläder som föda krävde
mera än en invalid eller åldrig person. Att för invalida änkor eller övriga
ensamstående invalida personer med minderåriga barn uppställa andra regler
i detta avseende än för arbetsföra änkor hava de sakkunniga ansett icke
vara görligt, då särskilt beträffande änkor det ofta vore omöjligt att draga
en bestämd gräns melian arbetsföra oell invalider.

Beträffande inkomstgränsen för äkta makar hava de sakkunniga erinrat
örn att enligt 1913 års pensionsförsäkringslag den övre inkomstgränsen för
erhållande av oavkortade barntillägg i det närmaste vore dubbelt så hög som
för en ensamstående person. En sådan regel hava de sakkunniga emellertid
icke ansett sig kunna förorda i fråga örn barnbidragen, detta särskilt med
hänsyn till att den del av levnadskostnaderna, som utgjordes av hyra för bostad,
ingalunda behövde vara dubbelt så hög för två makar med minderåriga
barn som för en ensamstående person i samma ställning. Inkomstgränsen
har därför i detta fall ansetts böra sättas till 900 kronor.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

13

Beträffande avdragsreglerna hava de sakkunniga framhållit, att dessa regler
i fråga om barnbidragen icke kunde såsom inom folkpensioneringen ha
någon betydelse för att främja intresset av sparande för ålderdomen men väl
för att påverka de arbetsföra änkornas eller hustrurnas intresse att genom
förvärvsarbete bereda de sina försörjning. Ur sistnämnda viktiga synpunkt
kunde förutnämnda enligt 6 § lagen örn folkpensionering gällande avdragsregel
synas väl sträng, åtminstone beträffande lägre inkomster, och det kunde
ifrågasättas, huruvida icke en mildare avdragsregel i sådana fall borde
uppställas för barnbidragen. De sakkunniga hava likväl stannat vid att föreslå
en liknande avdragsregel, som den för tilläggspensioner gällande.

Härom hava de sakkunniga närmare anfört följande:

Det kunde icke vara lämpligt, att olika avdragsregler gällde för de båda
understödsformerna, då ett betydande antal invalider med tilläggspensioner
även erhölle barntillägg. Det borde även bemärkas, att de inkomstbelopp,
som vid barnbidragens beräkning icke skulle verka minskande, vore mångdubbelt
högre än motsvarande inkomstbelopp inom folkpensioneringen, och
de vore så pass stora, att de på landsbygden i allmänhet torde någorlunda
motsvara en arbetsför änkas existensminimum. De skäl, som kunde anföras
för vare sig en välvilligare avdragsregel eller för denna regel själv, kunde
därför knappast tillmätas giltighet beträffande inkomster, vilka mera avsevärt
överstege denna gräns. De sakkunniga föresloge alltså, att intill ett inkomstbelopp,
som med 300 kronor överstege 600 kronor för en änka och 900
kronor för äkta makar, sju tiondelar av inkomsten över nämnda gränser
skulle avdragas från barnbidragen och att för den del av inkomsten, som
överstege för en änka 900 och för äkta makar 1 200 kronor, barnbidraget
skulle minskas med inkomstens hela belopp. Genom denna ytterligare begränsning
åstadkommes, att barnbidrag icke komme att utgå till föräldrar,
då deras inkomster vore jämförelsevis goda.

De omförmälda olika inkomstgränserna skola enligt tilläggsförslaget rörande
dyrortsgraderade barnbidrag jämväl dyrortsgraderas.

I fråga om bidragsförskotten liava de sakkunniga föreslagit inkomstgränserna
i stort sett 300 kronor högre än för barnbidragen. Beträffande äkta makars
inkomst är dock skillnaden vid dyrortsgradering icke fullt så stor. Den
högre inkomstgränsen bar av de sakkunniga motiverats framför allt därför,
att hänsyn tagits till det stora antalet kvinnliga yrkesutövare nied lön huvudsakligen
i form av naturaförmåner, vilkas värde måste skattas till tämligen
högt belopp. Dessa kvinnor kunde vanligen icke lia barnet bos sig
och deras kontanta lön räckte icke till för att betala fosterlega för barnet.
Värdet av den föreslagna lagstiftningen skulle väsentligt minskas, örn densamma
icke komme att omfatta denna kategori av hjälpbehövande mödrar.
Ur principiell synpunkt motiverades den högre inkomstgränsen för ogifta
mödrar och frånskilda hustrur därmed, att det för dessa icke vore fråga
om understöd i egentlig mening utan örn ett förskott, som återkrävdes av
den undcrhållsskyldige.

Avdragskvoten för högre inkomst liava de sakkunniga föreslagit till en
halv i stället för sju tiondelar för att förenkla uträkningen av bidragsförskotten.

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

Efter en redogörelse för de över de sakkunnigas förslag i denna del avgivna
yttrandena (sid. 70—73 i propositionen) har föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, till en början erinrat om vissa mindre
lyckliga verkningar av de av de sakkunniga förordade reglerna för
avdrag av inkomst, i vilket avseende må hänvisas till propositionen sid. 73—
74. Enligt departementschefens uttalande kunde olägenheter av detta slag
avhjälpas, örn avdragsregeln i överensstämmelse med vad som gällde för
rätt till tilläggspension finge sådan formulering, att viss kvot av den inkomst,
som överstiger en bestämd minimigräns, avdroges. Denna kvot torde
kunna bibehållas vid av de sakkunniga beträffande barnbidrag föreslagna
sju tiondelar. Departementschefen framhåller vidare, att i yttrandena ifrågasatts
riktigheten av att konstruera olika inkomstgränser för rätten till barnbidrag
och bidragsförskott. En jämförelse mellan de vid olika inkomstgränser
utgående barnbidragens respektive bidragsförskottens belopp utvisade
även, att på grund av denna olikhet vissa mindre lyckliga resultat uppstode.
På grund härav föreslog departementschefen den avvikelsen från de sakkunnigas
förslag, att inkomstgränserna bestämdes till samma belopp för såväl
barnbidrag som bidragsförskott. För att tillgodose de kvinnliga yrkesutövare,
vilkas avlöningsförhållanden åberopats av de sakkunniga såsom
skäl för den högre inkomstgränsen i fråga om bidragsförskotten, föreslog
departementschefen särskilda regler för beräknande av värdet av naturaförmåner.
I nu nämnda syfte föreslogs jämväl bestämmande av inkomstgränserna
för ogift person i dyrortsgrupp 2 till 800 kronor och i dyrortsgrupp
3 till 1 000 kronor.

I fråga om sistberörda spörsmål anförde departementschefen vid behandlingen
av de särskilda paragraferna vidare.

Som i den allmänna motiveringen omförmälts har den för rätten till bidragsförskott
avgörande inkomstgränsen sänkts till samma belopp som föreslagits
i fråga om barnbidragen. När emellertid inkomstgränsen för rätten
till bidragsförskott sålunda sänkes, måste man taga hänsyn till den stora
gruppen kvinnliga yrkesutövare, vilkas lön huvudsakligen utgår i form av
naturaförmåner. Dessa kvinnor kunna vanligen icke ha sitt barn hos sig
utan måste utackordera detsamma. Kontantiönen räcker emellertid sällan
till för att betala fosterlegan för barnet. Då löneförmånerna för denna
kategori mödrar emellertid taxeras till tämligen högt belopp, skulle med
den nu föreslagna låga inkomstgränsen ett stort antal av dessa mödrar, som
vore i behov av samhällets stöd för beredande av uppehälle och uppfostran
åt sina barn, uteslutas från rätt till bidragsförskott eller få vidkännas avsevärd
minskning av sådant förskott. Till motverkanle av denna följd av
inkomstgränsens sänkning föreslås, att värdet av förmån, bestående av fri
kost och fri bostad, vid inkomstens beräkning icke må uppskattas till högre
belopp än, i ortsgrupp 1 200 kronor, i ortsgrupp 2 300 kronor samt i ortsgrupp
3 400 kronor.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

15

Sammansatt stats- och andra lagutskott lämnade i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 1 de framlagda lagförslagen i denna del utan erinran.

I detta sammanhang må vidare nämnas, att enligt lagen den 18 juni 1937
(nr 384) örn kommunala pensionstillskott m. m. kommun kan till utfyllande
av bland annat barnbidrag och bidragsförskott under vissa förutsättningar
lämna understöd utan fattigvårds karaktär.

Slutligen må här erinras, att chefen för socialdepartementet den 3 januari
1938 enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande utsett en kommitté, den s. k. socialvåidskommittén,
vilken enligt direktiven för dess arbete har till uppgift att
företaga en allmän översyn av socialvården.

I de nu till behandling föreliggande motionerna har föreslagits en avsevärd
höjning av de i lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn
angivna inkomstgränserna för rätt till oreducerat bidragsförskott. Såsom
framgår av den ovan lämnade redogörelsen var frågan örn fastställandet av
dessa inkomstgränser samt motsvarande spörsmål med avseende å barnbidrag
föremål för ingående prövning under förarbetena till 1937 års lagstiftning
örn bidragsförskott och örn barnbidrag. Frågan huruvida med hänsyn
till därefter ändrade förhållanden denna gränsdragning numera kan
anses skälig och lämplig torde komma under övervägande vid socialvårdskommitténs
nu pågående utredningsarbete. Med hänsyn härtill finner utskottet
ej påkallat att i anledning av ifrågavarande motioner tillstyrka vare
sig lagändring i det hänseende, som avses i motionerna, eller en framställning
i ämnet av riksdagen till Kungl. Majit.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 februari 1941.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Hagman*, Tamm, Sten, Wistrand,
Holstenson och Näslund;

från andra kammaren: fröken nesselgren samt herrar Hage, Pettersson i Hällbacken,
Molander i Härnösand*, Hermansson, von Seth*, Lundgren och Norup.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.