Försik lagutskott ets‘utMtimée Nr ■ M
t
-k”:4 >''.{u 1 >!* iö: IvSj.;» jii.ivo'',42*.i;db.-iKf:2sa»
b''»o-: :t- i*.;i. -..är. :1..; ’ "I i’*''''’‘d. *''i Milit» JIM
-.(»i:» ■-‘-•''i ^hn,vi; mjoi-j ; jvi.:;ti. = •. > v., t
, .. Ankom till riksdagens kansli den 14 juni 1941'' kl. ''4'' g. tit:"
‘ * i.'''' * i i 1.H l t- fl * jt • i 1 i 1 ^ » J»> .''*• f Ij'';, r ”... - *. * .•»{''/’. I., .. }* ^ Vi i 1 j* J> i i
:-• i •: ''1: - f'' i -. * - i; v,v, • ii i # y *: 7.1 * ri =; ii t. b cfc
; : , • Utlåtande ,j,anledning av Kungl- Maj:ts proposition .med förslag
« »., till,lag om upphörande av landsfiskals* rätt till andel
..., . i-böter m^ ip. . v, : > j . ,.
i *1 , J :4. , . •: i v : , . •= *. ... • i. ; u;
. m Genom en den 9 maj 1941, dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 234, vilken behandlats av törsta lagutskottet,, har-Kungl. M^jd under åberopande
ay propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet, förda protokoll
föreslagit riksdagen; att antaga följande vid propositionen fogade förslag, til}
V ... ■ Lag''. '' - - : ''
''• ‘ oirt upphörande av landsfiskals rätt till andel i böter m. m.
. Härigenom förordnas, att vad i lag eller författning finnes stadgat om rätt
i vissa fall för åklagare eller annan att i anledning av åtgärd i tjänsten erhålla
andel i böter, vite eller skadestånd eller i förbruten egendom, dess vär;
de eller dylikt icke skall äga tillämpning å landsfiskal; skolande hans andel
i stället tillfalla kronan.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1941. Vad i lagen stadgas skall
icke äga tillämpning i fall dä genom utslag, som meddelats före lagens
ikraftträdande, böter, vite eller skadestånd ådömts, egendom förklarats förbruten
eller belopp, svarande mot egendomens värde, eller dylikt utdömts,
ändå att utslaget vid nämnda tidpunkt icke vunnit laga kraft.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för lagförslaget, får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga — 1937 års landsfiskalsocli
stadsfiskalsutredning — avgåvo den 22 april 1939 betänkande med förslag
till omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna m. m.
(statens offentl. utredn. 1939:9). Sedan yttranden över betänkandet inkommit
från olika myndigheter och sammanslutningar, avlämnade Kungl. Majit
till 1940 års lagtima riksdag en på grundval av betänkandet utarbetad proposition
(nr 219), vari hemställdes att riksdagen måtte godkänna de i propositionen
framlagda grunderna för en omorganisation av landsfiskals- och
stadsfiskalsbefattningarna m. m., avsedd att träda i tillämpning vid den
framtida tidpunkt, som kunde bliva bestämd därför, sedan riksdagen, på
mimny filt riksdagens protokoll loit. 9 sami. 1 avd. Nr ii. 1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 44.
framställning, anvisat medel för de av omorganisationen föranledda kostnaderna.
Riksdagen anmälde därefter i skrivelse (nr 438), att riksdagen med
vissa erinringar godkänt de i propositionen framlagda grunderna för omorganisationen.
Den av 1940 års lagtima riksdag sålunda i princip godkända omorganisationen
innebär i huvudsak följande:
Under landsfogdarna såsom överåklagare och länspolischefer skola i de
större och medelstora städerna — med vissa undantag — stadsfiskalerna och
å landsbygden landsfiskalerna vara lokala åklagare och polischefer. De
mindre städerna skola upphöra att utgöra egna åklagardistrikt och förty i
polis- och åklagarhänseende förenas med landsfiskalsdistrikt. Den åtalsrätt
som nu tillkommer i vissa köpingar tillsatt polisbefäl skall upphöra och
överflyttas å landsfiskalerna. Landsfiskalerna skola dessutom vara bl. a. utmätningsmän
inom sina distrikt och sålunda bibehålla bestyret med indrivning
och redovisning av restförda utskylder och av böter m. m. För behörighet
till landsfiskalstjänst skola uppställas skärpta fordringar. Lönereglering
skall genomföras för landsfiskalerna och dessas biträden, i samband varmed
samtliga nu utgående sportler skola indragas till statsverket och landsfiskalerna
förbjudas att vid sidan örn tjänsten bedriva viss privat verksamhet.
Stadsfiskalerna skola i avvaktan på ett förstatligande av polisväsendet bibehållas
såsom kommunala befattningshavare, vilket innebär att deras avlöning
skall fastställas i nu gällande ordning. I samband med blivande löneregleringar
för stadsfiskalerna skola samtliga till dem utgående sportler indragas
och för stadsfiskalerna stadgas samma förbud i fråga örn bisysslor som för
landsfiskalerna. Som kompetensvillkor för stadsfiskalstjänst skola principiellt
gälla samma fordringar som i fråga örn landsfiskalstjänst.
I en till innevarande riksdag avlåten proposition, nr 225, har Kungl. Majit
anhållit bland annat, att riksdagen måtte godkänna, att den i princip beslutade
omorganisationen av landsfiskalsbefattningarna m. m. samt löneregleringen
för landsfiskalerna och deras biträden skall i enlighet med vad i
propositionen anföres träda i kraft den 1 oktober 1941.
Nyssnämnda proposition har behandlats av sammansatt stats- och bankoutskott,
som i utlåtande nr 4 tillstyrkt propositionen med vissa jämkningar
vilka dock sakna betydelse för nu förevarande fråga.
1 anslutning till propositionen nr 225 har framlagts förevarande proposition
med förslag till lag örn upphörande av landsfiskals rätt till andel i böter
m. m.
Spörsmålet örn indragning av åklagarnas bötesandelar m. m. har, såsom
av den i propositionen å sid. 4—7 lämnade redogörelsen framgår, vid åtskilliga
tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning har i sitt förut omnämnda
betänkande behandlat frågan örn indragning av landsfiskalernas botes- och
beslagarandelar samt därvid anfört bland annat:
Bötesandelarna — och de därmed i nu förevarande hänseende likställda
andelarna i beslagtagen och förbruten egendom m. m. — utgöra den sportel
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 44.
3
form mot vilken den starkaste kritiken riktats. Anledningen till att åklagare
tillerkänts rätt till andel i böter som utdömts på hans talan har varit den att
åklagaren därigenom skulle sporras att nitiskt fullgöra sin åklagartjänst. Helt
visst hava åklagarandelarna också haft sin betydelse för åtalsfrekvensen. Häri
ligger emellertid också systemets svaghet. Det är icke i överensstämmelse med
rättsmedvetandet, att en åklagare skall hava ekonomisk fördel av att, i enlighet
med sin tjänsteplikt, åtala en person. Bland allmänheten har uppkommit
den föreställningen, att en åklagare skulle vara mera benägen att anställa åtal
för sådana brott, där han äger andel i böterna, än för sådana, där böterna gå
till kronan. Detta kan uppenbarligen vara ägnat att rubba tilltron till åklagarmaktens
objektivitet. Stundom har det gjorts gällande, att bötesandelarna
fyllde en funktion speciellt beträffande vissa grupper av brott, där åklagarens
arbete vore särskilt hårt och otacksamt och där utredningsarbetet ställde stora
krav på åklagarens oräddhet och förmåga av initiativ, varför det vore lämpligt
om åklagaren erhölle en viss ekonomisk uppmuntran för visat nit vid beivrandet
av dylika brott.
De anförda synpunkterna torde helt visst äga sitt berättigande. — ---
Den verksamhet som det härvidlag kan vara av intresse att uppmuntra är
emellertid huvudsakligen ren polisverksamhet. Detta intresse är, i fråga örn de
grupper av brott där det särskilt gör sig gällande, tillgodosett bl. a. genom de
särskilda föreskrifterna i kungörelsen den 16 december 1921 angående användningen
av viss del av böter m. m. enligt förordningen angående försäljning
av rusdrycker med flera författningar. Något behov torde icke föreligga
av att även till andra brottskategorier utsträcka tillämpningen av de i denna
kungörelse givna bestämmelserna om användande av bötesmedel m. m. till
uppmuntran av polismän som ådagalagt synnerligt nit vid beivrandet av
olovlig rusdrycks- eller sprithantering.
Därest en lönereglering genomfördes för landsfiskalerna, förelåge enligt utredningens
mening icke något hinder mot att restlöst indraga samtliga till
landsfiskalerna nu utgående andelar i böter och beslagtaget gods.
Utredningen har vid sitt betänkande fogat ett utkast till lag om upphörande
av landsfiskals rätt till andel i böter m. m. Förslaget har utformats i full
överensstämmelse med lagen den 24 april 1936 örn upphörande av landsfogdes
motsvarande rätt. Enligt utredningens mening syntes anledning icke
föreligga att i denna del göra skillnad mellan de båda åklagarkategorierna.
Vid remiss till lagrådet den 18 april 1941 av det genom förevarande proposition
framlagda lagförslaget anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Westman — efter att hava redogjort för den i ärendet föreliggande
utredningen — bland annat följande:
»Den av Kungl. Majit och riksdagen i princip beslutade omorganisationen
av landsfiskalsbelattningarna och löneregleringen för landsfiskalerna förutsätter,
att de till dessa befattningshavare nu utgående sportlerna skola indragas
till statsverket. Sportelindragningen bör uppenbarligen omfatta jämväl
rätten till andel i böter och förverkad egendom lii. lii. Systemet nied
åklagarandelar är numera ställt på avskrivning och har tillämpning i huvudsak
allenast inom vissa delar av specialstraffrätten. Ifrågavarande sportelform
bar emellertid ännu icke kunnat helt avskaffas, emedan bötesandelarna
lii. lii. ansetts utgöra en så betydande del av åtskilliga åklagares in
-
Utskottet.
4 P8fgt''é. Irigttt&ottetis fiffig?
komstar, att ! tilan, futttiit'' -sig icke - kunna-'' lutt t indraga deni till stätSVéVkét
taina täta i ''såfttbkrfd nied fett lönéfégliétfh^ för dö bqfötttä béfatfningstiavtarpå}
Därest1 Téll; rtiéd fi&dsyn. till -Vikten; och. Omfattningen av landsfiskalernas ar?
jjéVsup^gjftejr .tillfrédsställ^nde lönereglering ,pu genomföres för dem, föres
ligger icke. längre; detta hinder. Indraghingen torde i likhet médvad som redan
skett i fråga rom landsfogdkrna höra1 avse rätten att i anledning av åtgärd !
tjänsten etdiålla andel i böter, "vite eller skadestånd — Varmed avses sådant
Skadestånd Vätoöi förihales i 53 § 1. förordningen''elén 1Ö november 1914 angående
stämpelavgiften — etter i förbrutenl egendom, dess. Värde eller; dylikt?
Lagstiftningen torde böra träda i kraft i samband med den nya löneregleringen
f för'' landsfiskalerna : feber sålunda den 1 oktober 194*1. Med hänsyn
lill Vikten att ernå én enhetlig rättstillämpning sylies det. Vara önskvärt att
geneta!'' eh övéfgåbgsbéstämméfSe reglera frågan, i vad män lagen skall tiljlämpas
i fal},, darrnål anhängiggjorts före lagens ikraftträdande men vid
denna. tidpunkt icke blivit avgjort genom }agakrafiägandé utslag. Övergångsbestämmelsen
Syhes böra utförmas i anslutning till motsvarande föreskrifter
M93S åte tegsfiftning rörande vissa ändringar i lagen örn straff för
olovlig varuinfdrsel. Den bör sålunda fg det sakliga innehåll, att den nya lagen
icke skatt tillämpas i fatt, då sakfättande utslag meddelats — oavsett i
yilkep instans tr-före lagens ikraftträdande.»
, « . : .j
■ • • •> . »; 4-; ?: .* • . : . • •! *;• •» . . , ;
Lagrådet har lämnat förslaget utah erinran.
Utskottet har vid sin granskning av det framlagda lagförslaget icke funnit
anledning till erinran mot detsamma och får alltså hemställa,
att förevarande proposition, nr 234, måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 13 juni 1941.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid delta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Karl Emil Johanson, Branting,
Eskhult, Karl Johan Olsson, Coup och Brandt:
från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Ryberg, Olsson i Mellerud,
Landgren, Nilson i Eskilstuna, Sundström i Vikmanshyttan, Hansson i Vännäsby och
Andersson i Mölndal.
Stockholm 1941. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
412167