8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1941 kl. 5 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om underlättande i visst hänseende för svenskfödda personer,
som förlorat sitt svenska medborgarskap, att
återvinna detsamma.
Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 72
i första kammaren av herr Mannerskantz och nr 107 i andra kammaren av
fröken Andersson m. fl. hemställdes, »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Majit hemställa örn utredning i syfte att underlätta för svenskfödda
personer, vilka förlorat sitt svenska medborgarskap, att återvinna detsamma
trots att de sakna tillfredsställande möjligheter att försörja sig och sin
familj».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
I 1858 års förordning angående ordningen och villkoren för utländsk
mans upptagande till svensk medborgare föreskrevs, att medborgarerätt
må kunna vinnas av utländsk man, som 1. uppnått 21 års ålder, 2. äger
god frejd, 3. varit boende trenne år i riket och 4. har utväg att sig försörja
Dispens kunde dock under vissa förutsättningar meddelas från det under
punkten 3 angivna villkoret men däremot icke från de under punkterna 1.
2 och 4 upptagna. Den nämnda förordningen ersattes år 1924 av lagen
om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap. Enligt 5 § i denna
lag äger Konungen på ansökan till svensk medborgare upptaga utlänning,
som 1. fyllt tjuguett år, 2. sedan fem år har hemvist här i riket, 3. gjort
sig känd för hederlig vandel, samt 4. har möjlighet att försörja sig och
sin familj. Finnes sökandens upptagande till svensk medborgare medföra
gagn för riket, eller har sökanden förut ägt svenskt medborgarskap, eller
föreligga eljest med hänsyn till sökandens förhållanden synnerliga skäl för
hans upptagande till svensk medborgare, kail svenskt medborgarskap emellertid
beviljas utan hinder av de under punkterna 1 och 2 stadgade villkor.
Dispens kan däremot icke meddelas från de under punkterna 3 och 4 upptagna
villkor. I proposition till 1923 års riksdag med förslag till ny medborgarskapslagstiftning
hade visserligen föreslagits, att dispens även skulle
kunna meddelas från de där uppställda kraven på hederlig vandel och för
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.
9
sörjningsförmåga såsom villkor för naturalisation. I sitt utlåtande över
propositionen framhöll emellertid konstitutionsutskottet, att det vore föga
tilltalande att medgiva möjlighet till undantag från dessa båda krav. I de
fall, då en sökande bruste i fullgörande av de fordringar, som härutinnan
av lagen uppställdes, syntes det nämligen utskottet uppenbart, att medborgarskap
ej borde beviljas honom. En sådan uppfattning ansåg sig utskottet
med så mycket större styrka kunna hävda, som utskottet genom smärre
jämkningar i formuleringen sökt något mildra innebörden av de krav, som
i detta hänseende uppställts. I överensstämmelse med vad konstitutionsutskottet
år 1923 föreslagit blev förevarande bestämmelse i 1924 års medborgarskapslagstiftning
utformad.
Av det föregående framgår, att den visserligen indispensabla regeln örn
att sökanden för erhållande av svenskt medborgarskap skall hava möjlighet
att försörja sig och sin familj avsiktligt så formulerats, att den i tillämpningen
medger ett visst mått av diskretionärt bedömande. I praxis har
förevarande naturalisationsvillkor icke heller alltid upprätthållits med
större stränghet beträffande personer som tidigare varit svenska medborgare.
Enligt vad utskottet inhämtat har det ytterst sällan inträffat, att
svenskfödda personers ansökningar örn naturalisation avslagits på grund av
bestämmelsen i medborgarskapslagen om försörjningsförmågan; och antalet
sådana fall har icke ökat som följd av de senaste årens händelser. Det
i förevarande motioner berörda spörsmålet lärer vidare komma att beaktas
vid den utredning, varom föranstaltats i anledning av 1938 års riksdags
skrivelse (nr 328) med begäran om utredning av frågan angående utlandssvenskarnas
rättigheter och skyldigheter i syfte att fastare knyta banden
mellan dessa och hemlandet. Utskottet saknar alltså anledning att tillstyrka
bifall till motionerna.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 mars 1941.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande: Herrar Hallén, Andersson i Ovanmyra, Oscar Gottfrid Karlsson,
Sandegård, Per Andersson*, Thulin, Herlitz, John Björck, Anders Andersson*, Karl
Bodin*, Härdin, Albert Andersson*, Lindmark*, Nordström, Mosesson, Hällgren*,
Fält, Nolin*. Norén* och fru Björck.
* Ej närvarande vid justeringen.