Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
5
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1941 kl. 2 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition till riksdagen med förslag till lag med vissa
bestämmelser örn tryckta skrifter vid krig eller krigsfara
jämte i ämnet väckta motioner.
Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna den 21 maj
1941 hänvisat en av Kungl. Majit till riksdagen avlåten proposition, nr 253,
vari Kungl. Majit föreslagit riksdagen att — med frånträdande av sitt i skrivelse
den 13 juni 1940, nr 422, anmälda beslut — under förutsättning att
av 1940 års lagtima riksdag såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling
antaget förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen och § 38
riksdagsordningen samt till införande i tryckfrihetsförordningen av en ny
paragraf, betecknad såsom § 6, varder av riksdagen slutligen godkänt antaga
nedan intagna förslag till lag med vissa bestämmelser om tryckta skrifter vid
krig eller krigsfara.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande i anledning
av propositionen inom riksdagen väckta motioner, nämligen dels
motionen nr 228 i första kammaren av herr Undén m. fl., dels de likalydande
motionerna nr 231 i första kammaren av herr Linderot och nr 316
i andra kammaren av herrar Hagberg i Luleå och Persson i Stockholm, dels
motionen nr 319 i andra kammaren av herr Mosesson, dels ock motionen
nr 320 i andra kammaren av herr Edberg m. fl.
I motionerna I: 231 och lii 316 hemställes, »att riksdagen måtte avslå
Kungl. Majits proposition nr 253».
I motionen I: 228 hemställes,
»de/s att 1 § i förslaget till lag med vissa bestämmelser om tryckta skrifter
vid krig eller krigsfara erhåller följande lydelse:
1 §•
I den ordning varom stadgas i § 6 tryckfrihetsförordningen må, när riket
befinner sig i krig, förordnas att vad i 2—9 §§ stadgas skall äga tillämpning;
dels
ock att ur 2 § i samma lagförslag orden ''eller att störa rikets fredliga
förhållande till främmande makt’ måtte utgå.»
I motionen lii 320 hemställes,
»att i § 1 i regeringens förslag till lag med vissa bestämmelser vid krig eller
krigsfara bestämmelsen örn förhandsgranskning och införselförbud vid krigsfara
måtte utgå; samt
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
att i § 2 samma lag uttrycket ''eller störa rikets fredliga förhållande till
främmande makt’ likaledes måtte utgå».
I motionen II: 319 hemställes, »att riksdagen måtte besluta sådan förändring
av förslaget till lag med vissa bestämmelser om tryckta skrifter vid krig
eller krigsfara, att förhandsgranskning vid krigsfara allenast skall gälla viss
skrift, samt att konstitutionsutskottet måtte utarbeta härför erforderlig lagtext».
Angående motiveringen får utskottet beträffande det i propositionen framlagda
förslaget hänvisa till det vid densamma fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för den 2 maj 1941 samt beträffande
de i motionerna framlagda förslagen till samma motioner.
Enligt ett av föregående års lagtima riksdag, i anledning av en kungl, proposition
i ämnet, såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling antaget
förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen och § 38 riksdagsordningen
samt till införande i tryckfrihetsförordningen av en ny paragraf,
betecknad såsom § 6, — vilket grundlagsförslag av konstitutionsutskottet
tidigare denna dag i memorial nr 20 anmälts för riksdagen — må enligt
stadganden i särskild av Konungen och riksdagen samfält stiftad lag, då
riket befinner sig i krig eller krigsfara, meddelas föreskrift om förhandsgranskning
av tryckta skrifter och förbud mot införande i riket av sådana
skrifter, samt då riket befinner sig i krig, jämväl meddelas förbud
mot utgivande av periodisk skrift. Vidare må i lagen meddelade stadganden,
när riksdagen ej är samlad, träda i tillämpning, då Konungen så förordnar;
dock må sådant förordnande ej meddelas med mindre Konungen
låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda inom
trettio dagar. Blir ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom
trettio dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången
av denna tid upphöra att lända till efterrättelse. Under tid, då riksdagen
är samlad, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela förordnande,
som nu sagts. För beslut av riksdagen, som här avses, erfordras, att minst
tre fjärdedelar av de röstande i vardera kammaren vid votering instämt i
beslutet.
I den förut berörda propositionen till 1940 års lagtima riksdag framlades
även ett förslag till lag med vissa bestämmelser om tryckta skrifter vid krig
eller krigsfara. Förslaget antogs villkorligt — under förutsättning av det
berörda grundlagsförslagets genomförande — av riksdagen med vissa smärre
av konstitutionsutskottet förordade jämkningar. Enligt 2 § i den sålunda
av riksdagen för dess del antagna lagen äger Konungen, om innehållet i
periodisk skrift visat sig vid upprepade tillfällen ägnat att framkalla fara
för rikets säkerhet eller skada rikets förhållande till främmande makt eller
undergräva krigslydnaden eller ock därmed åsyftats att förbereda samhällsordningens
omstörtande med våldsamma medel eller med hjälp av främmande
makt, förbjuda att skriften utgives; förbudet skall meddelas för
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
7
viss tid, högst sex månader, och må förlängas för högst sex månader varje
gång samt återkallas, då anledning därtill finnes. Vidare äger Konungen
enligt 3 § till skydd för de allmänna intressen, varom i 2 § sägs, meddela
stadgande om förhandsgranskning av tryckta skrifter, i den omfattning och
ordning som prövas erforderlig och lämplig, ävensom örn befogenhet för
granskningsmyndigheten att därvid meddela de föreskrifter som finnas påkallade.
Enligt 4 § skall, innan förbud enligt 2 § eller förlängning därav beslutas
eller enligt 3 § stadgande meddelas om förhandsgranskning, som endast
avser vissa skrifter, yttrande inhämtas från tryckfrihetskommittén. Där
så erfordras till skydd för de allmänna intressen, varom i 2 § sägs, äger
chefen för justitiedepartementet enligt 5 § förbjuda att i riket införas tryckta
skrifter, som äro avsedda att här spridas. Den förevarande av riksdagen
för dess del villkorligt antagna lagen träder i kraft den dag, Konungen med
riksdagen bestämmer, och skall gälla under ett år från nämnda dag.
Nu pågående riksdag har, i anledning av väckta motioner, i skrivelse till
Kungl. Majit (nr 119) hemställt om skyndsam utredning av frågan om revision
av den nämnda, av riksdagen för dess del villkorligt antagna lagen
med vissa bestämmelser örn tryckta skrifter vid krig eller krigsfara samt om
framläggande för innevarande riksdag av förslag i ämnet. I konstitutionsutskottets
till grund för riksdagens beslut liggande utlåtande (nr 8) i ämnet
framhöll utskottet bl. a., att det vore synnerligen angeläget, att den särskilda
lag, som kompletterar den föreslagna nya 6 § tryckfrihetsförordningen,
är så utformad, att den med största möjliga klarhet anger de förutsättningar,
under vilka censur och indragning av skrifter skola få förekomma,
samt att dessa ingripanden i det särskilda fallet icke gå längre än
vad som på grund av förhållandena är oundgängligen nödvändigt. Med
hänsyn till de erinringar, som ur dessa synpunkter riktats mot den särskilda
lagens utformning, ville utskottet i betraktande av ämnets utomordentliga
vikt tillstyrka en närmare utredning av frågan om en sådan överarbetning
av denna lag, att denna utan att förfela sitt ändamål dock i görligaste mån
skapar garantier för tryckfrihetens bevarande även under utomordentliga
förhållanden. Vid en sådan undersökning borde uppmärksamheten i förut
angivna syfte framför allt inriktas på utformningen av 2 och 3 §§ i lagen.
Härvid borde även övervägas, huruvida ej de grundläggande reglerna angående
såväl de centrala som de lokala censurmyndigheternas organisation
och befogenheter ävensom besvärsförfarandet i censurmål borde meddelas i
lagen och icke endast i en administrativ tillämpningsförfattning. Vidare
borde den frågan tagas under omprövning, örn ej 5 § i anslutning till den
nya lydelsen av 3 § 9 mom. tryckfrihetsförordningen borde utformas så, att
den definitiva rätten att förbjuda skrifters införande i riket läggcs i Kungl.
Majits hand och chefen för justitiedepartementet endast förlänas en provisorisk
beslutanderätt i ämnet.
I den nu förevarande propositionen har ett reviderat förslag till lag med
vissa bestämmelser örn tryckta skrifter vid krig eller krigsfara framlagts för
riksdagen. Enligt detta förslag skall Konungen, då riket befinner sig i krig
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
eller krigsfara och det nödvändiggöras av hänsyn till rikets farliga belägenhet,
äga att i den ordning varom stadgas i § 6 tryckfrihetsförordningen — i
fråga om tryckta skrifter meddela stadgande örn förhandsgranskning, i den
omfattning som prövas erforderlig, för att förebygga att i sådan skrift offentliggöras
meddelanden, vilka äro ägnade att undergräva krigslydnaden, försvåra
militära företag eller eljest försämra krigsmaktens ställning eller försvaga
rikets försvarskraft eller att störa rikets fredliga förhållande till främmande
makt, eller vilka åsyfta att förbereda statsskickets omstörtande med
våldsamma medel eller med hjälp av främmande makt eller äro ägnade att
allvarligt störa ordningen inom landet. Vidare skall Konungen, då riket befinner
sig i krig, äga att — ävenledes i den ordning som i § 6 tryckfrihetsförordningen
sägs — förbjuda utgivande av periodisk skrift, örn i skriften, sedan
dess utgivare av chefen för justitiedepartementet tilldelats vederbörlig varning,
offentliggjorts meddelande av beskaffenhet som nyss sagts eller örn genom
uppenbar tredska eller grov försummelse av skriftens utgivare föreskrifter
som meddelats rörande förhandsgranskning av skriften icke iakttagits.
Förhandsgranskningen skall enligt lagförslaget handhavas av en särskild
statens granskningsmyndighet. Denna skall bestå av en granskningschef
och sju sakkunniga. Granskningschefen och de sakkunniga utses av Konungen.
Tre av de sakkunniga skola utses bland personer med erfarenhet av redaktionelt
tidningsmannaarbete, föreslagna av de tidningsmannaorganisationer
som Konungen bestämmer. Förslag härom skall för att vinna avseende
upptaga minst dubbelt så många personer som dem, vilka skola med ledning
av förslaget förordnas till sakkunniga. Av de övriga sakkunniga skall en vara
militär befattningshavare och utses efter förslag av överbefälhavaren över
rikets försvarskrafter samt en hava erfarenhet rörande utrikespolitiska förhållanden.
Granskningsmyndigheten skall för granskningen tillsätta särskilda
granskningsmän. Granskningsmans åtgärd skall omedelbart underställas
granskningsmyndighetens prövning, därest den som beröres av åtgärden det
begär. Klagan över granskningsmyndighetens beslut må hos Konungen föras
genom besvär, vilka skola hava inkommit till justitiedepartementet sist å åttonde
dagen efter det klaganden erhållit del av beslut. Utan hinder av däröver
förd klagan skall granskningsmyndighetens beslut lända till efterrättelse intill
dess annorlunda förordnas. Enligt förslaget skall Konungen vidare, då det
erfordras för att hindra spridning av meddelande av sådan beskaffenhet, som
må kunna förebyggas genom beslut om förhandsgranskning, äga att meddela
förbud mot att i riket införas tryckta skrifter, genom vilka dylika meddelanden
här kunna spridas; i avbidan på Konungens beslut om sådant förbud
skall chefen för justitiedepartementet äga att därom meddela förordnande,
som må gälla högst åtta dagar. Den föreslagna lagen skall träda i kraft den
dag Konungen med riksdagen bestämmer samt gälla under ett år från nämnda
dag.
Till stöd för det framlagda lagförslaget har föredragande departementschefen
bl. a. anfört följande:
»Det allvarliga läge, vari landet alltsedan utbrottet av stormaktskriget be -
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
9
funnit sig, har nödvändiggjort inskränkningar i den enskilde medborgarens
rättigheter i olika hänseenden. Vissa handlingar, som under lugnare förhållanden
icke framkalla olägenhet, kunna i nuvarande situation innebära en
fara för det allmänna. Detta återspeglas exempelvis i det nyligen reviderade
8 kapitlet strafflagen, vars stadganden om straff för brott mot försvaret, folkförsörjningen,
landets neutralitet o. s. v. till stor del icke äro tillämpliga eller
i vart fall icke bliva aktuella annat än i orostider. Andra på medborgarnas
handlings- och rörelsefrihet inverkande åtgärder, som under senare tiden
vidtagits, ha till huvudsakligt syfte att samla landets och folkets krafter inför
de påfrestningar som tidsläget förorsakar. Åtgärderna äro således av provisorisk
natur. De avse icke att för framtiden begränsa de medborgerliga
rättigheterna utan att skapa medel att bevara dem för kommande tider.
Ur dessa synpunkter har man att betrakta även de åtgärder som vidtagits
och de förslag som föreligga rörande kontrollen över tryckta skrifter. Det
är här liksom på andra områden fråga örn en beredskapslagstiftning.
Tryckfriheten har i vårt land av ålder betraktats som en oumbärlig del
av den medborgerliga friheten. I princip torde enighet råda om att tryckfriheten
även vid krig och krigsfara bör i största möjliga utsträckning bevaras.
Å andra sidan torde delade meningar icke kunna föreligga därom att för
landet farliga missbruk av tryckfriheten icke få tillåtas. Grundvalen för
tryckfriheten under lugna tider rubbas uppenbarligen icke genom att i en
för landet särskilt kritisk situation kontrollen över tryckta skrifter skärpes.
Införandet av en sådan kontroll innebär intet misstroende mot pressen i gemen.
Största delen av denna har otvetydigt ådagalagt sin ansvarskänsla inför
tidsläget.
I fråga om graden och arten av den krigsfara, varunder förhandsgranskning
och införselförbud skola få tillgripas, finnes ingen begränsning stadgad i
den såsom vilande antagna 6 § tryckfrihetsförordningen. Vid framläggandet
av förslaget till 1940 års lagtima riksdag uttalade jag i motiveringen till stadgandet
härom, att åtgärder av nu ifrågavarande slag borde komma till användning
endast då det i ett för landet synnerligen kritiskt läge befunnes
oundgängligen erforderligt. Tillräckliga garantier för att åtgärderna icke
tillgrepes i annat fall finge anses ligga i att härför erfordrades riksdagens
samtycke, önskemål lia vid upprepade tillfällen framförts därom att även i
lagtexten måtte komma till uttryck, att förhandsgranskning får tillgripas
endast i ett dylikt särskilt allvarligt läge. Då något hinder med hänsyn till
lagförslagens teknik icke möter mot att en erinran härom intages i den särskilda
lagen, har jag ansett mig böra tillmötesgå dessa önskemål på det sätt
att såsom förutsättning för förhandsgranskning i den särskilda lagen ytterligare
angives, att åtgärden nödvändiggöres av hänsyn till rikets farliga belägenhet.
Härigenom meddelas icke blott i motiveringen utan även i lagtexten
en vägledning för lösandet av bedömningsfrågan, när förhållandena
skola anses kräva att förhandsgranskning tillgripes.
10
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
Med anledning av de erinringar som riktats mot 2 och 3 §§ i den särskilda
lagen torde en omarbetning böra ske, varigenom förutsättningarna för förhandsgranskning
och utgivningsförbud så långt ske kan utformas i anslutning
till den terminologi som redan kommit till användning i lagstiftningen.
Vad först angår förhandsgranskningen torde det vara nödvändigt att denna
får användas för att förebygga icke blott meddelanden som kunna skada
försvaret utan även sådana meddelanden som kunna äventyra det fredliga
förhållandet till främmande makter eller rikets inre trygghet. I förstnämnda
hänseende lia orden ''undergräva krigslydnaden’, som återfinnas i
4 § 12 mom. tryckfrihetsförordningen, bibehållits. Därjämte ha upptagits
uttrycken ''försämra krigsmaktens ställning’ samt ''försvåra militära företag’,
vilka ansluta sig till stadgandet om krigsförräderi i 8 kap. 6 § strafflagen.
Den hänsyn som måste tagas till vikten av att folkförsörjningen icke
utsättes för allvarlig skada innefattas i uttrycket ''försvaga rikets försvarskraft’.
I stället för uttrycket ''skada rikets förhållande till främmande makt’
har ansetts lämpligt att använda uttrycket ''störa rikets fredliga förhållande
till främmande makt’, till vilket motsvarigheter förekomma i 8 kap. 3 och
4 §§ strafflagen örn brott som framkalla fara för krig eller repressalier eller
andra för riket skadliga åtgärder från främmande makts sida. Orden ''samhällsordningens
omstörtande’ ha jämkats till ''statsskickets omstörtande’. I
anslutning till lagarna om upplösning av vissa sammanslutningar och om
straff för sabotage har tillagts uttrycket ''allvarligt störa ordningen inom landet’.
Örn bestämmelserna preciseras såsom nu sagts, torde det i den villkorligt
antagna lagen upptagna uttrycket ''framkalla fara för rikets säkerhet’
kunna utgå.
Såsom en förutsättning för utgivningsförbud beträffande periodisk skrift
torde böra uppställas, att i skriften offentliggjorts meddelande av sådan beskaffenhet
som angivits i fråga om förhandsgranskning. Då emellertid utgivningsförbud
bör tillgripas endast mot skrifter, i vilka bedrives en fortsatt
publiceringsverksamhet av dylikt slag, synes ytterligare böra fordras att offentliggörande
av meddelanden av angiven art upprepats, oaktat skriftens
utgivare av chefen för justitiedepartementet erhållit uttrycklig varning, vari
meddelats honom att skriftens innehåll givit anledning att överväga utgivningsförbud.
Utgivningsförbud bör även kunna ifrågakomma i det fall att, då förhandsgranskning
påbjudits beträffande en periodisk skrift, granskningen hindras
eller försvåras till följd av uppenbar tredska eller grov försummelse från utgivarens
sida. Ett särskilt stadgande härom torde böra meddelas. För utgivningsförbud
i dylikt fall synes icke böra uttryckligen förutsättas, att varning
meddelats eller att åsidosättandet av givna föreskrifter rörande granskningen
upprepats.
Enligt det förut omnämnda, inom justitiedepartementet utarbetade förslaget
till granskningsförordning skulle de grundläggande administrativa bestämmelserna
rörande förhandsgranskningen införas i en författning som
underställts riksdagen för yttrande. Med hänsyn till den vikt bestämmelser
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
11
na i en sådan författning äga skulle det i praktiken knappast ifrågakomma
att däri vidtaga någon ändring av betydelse utan riksdagens hörande. Under
sådana förhållanden medför det endast en formell ändring, om dessa bestämmelser
inarbetas i tillämpningslagen.
Enligt förslaget till granskningsförordning skulle för omhänderhavande av
förhandsgranskningen finnas en central myndighet, statens granskningsmyndighet.
Denna skulle bestå av en granskningschef samt sju sakkunniga, av
vilka tre skulle utses på förslag av tidningsmannaorganisationerna, tre vara
militärer med sakkunskap inom de olika försvarsgrenarna samt en hava erfarenhet
rörande utrikespolitiska förhållanden. Under granskningsmyndigheten
skulle lyda särskilda granskningsmän.
Jag kan i huvudsak ansluta mig till detta förslag. Det torde emellertid icke
vara erforderligt att i lagen utsäges att mer än en av de sakkunniga skall
vara militär. Bland de sakkunniga kan i så fall, därest detta kan ske med
beaktande av att kravet på militär sakkunskap tillgodoses, beredas plats för
andra personer med allmänt medborgerliga insikter.
Vad beträffar organisationen av granskningsverksamheten i övrigt torde
det icke vara möjligt att i förväg bestämma dennas omfattning eller att närmare
angiva riktlinjerna för verksamheten. De organisatoriska frågorna
måste uppenbarligen lösas med hänsyn till de aktuella förhållandena. En
planläggning bör dock ske, som tar sikte på en situation då en mera
omfattande förhandsgranskning kan ifrågakomma. I en sådan situation
böra granskningsmän finnas på skilda platser i landet. Av största vikt
är att såsom granskningsmän erhållas för uppgiften lämpliga personer. I
första hand torde böra anlitas sådana som ha erfarenhet av tidningsmannaarbete.
Granskningsmyndigheten bör utöva en noggrann kontroll över granskningsmännens
verksamhet.
Vid planläggningen av organisationen bör tillses, att den erfarenhet på hithörande
område som vunnits, särskilt inom informationsstyrelsen, tillvaratages,
och granskningsmyndighetens verksamhet bör uppenbarligen bedrivas
i nära samband med informationsstyrelsen.
De närmare bestämmelserna rörande granskningsmyndighetens och granskningsmännens
verksamhet torde böra meddelas i administrativa författningar.
Innehållet i dessa författningar kan tydligen komma att växla efter det aktuella
läget.
Det är emellertid av största vikt, att det administrativa ingripandet i pressens
verksamhet göres endast i de fall och i den utsträckning det är oundgängligen
nödvändigt. Värdet av den ansvarsmedvetna pressens stöd för regeringens
utrikespolitik i ett för landet farligt läge ökas tydligen, örn det
såväl för pressen själv som för allmänheten är uppenbart att detta stöd gives
efter egen omprövning och av fri övertygelse.
För att såvitt möjligt undvika tillämpning av obligatorisk förhandsgranskning
synes det därför vara önskvärt, att ett frivilligt kontrollsystem skapas
under pressens egen medverkan. För detta ändamål och för att i övrigt åstadkomma
ett önskvärt samarbete mellan myndigheterna och pressen torde det
12
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
Utskottet.
vara lämpligt att tillsätta en särskild pressnämnd, bestående av personer tillhörande
pressens egna organisationer. I samband med de under min ledning
hållna överläggningarna örn tillämpningslagens omarbetande har ett utkast
upprättats rörande en sådan nämnd. Denna, som bör träda i verksamhet oberoende
av förhandsgranskningens införande, bör ha till uppgift att medverka
vid upprätthållande av förbindelserna mellan pressen och myndigheterna
samt att vara ett organ för självdisciplin inom pressen. Nämnden utses av
Kungl. Majit och består av ordförande och sju ledamöter. Ledamöterna utses
på förslag av pressens yrkesorganisationer och dess politiska organisationer.
Nämnden bör genom regeringens försorg erhålla alla de upplysningar som
äro erforderliga för att den skall kunna fylla sin uppgift. Om i en tidning
publiceras underrättelser eller uttalanden, som anses falla utanför gränserna
av ett rätt bruk av tryckfriheten, bör pressnämnden äga att tilldela utgivaren
varning. Varning bör efter nämndens prövning publiceras eller konfidentiellt
delgivas. Nämnden bör även kunna höras i fråga örn förberedelser
till förhandsgranskning och avfattningen av därför nödiga instruktioner samt
i fråga örn utseende av lokala granskningsmän. Informationsstyrelsens pressråd
blir genom pressnämndens tillsättande överflödigt. Bestämmelser om
pressnämnden böra utfärdas i administrativ ordning.
Bland andra organisatoriska åtgärder som kunna visa sig erforderliga synes
även kunna ifrågasättas att uppdraga åt en särskild ledamot av statsrådet
att utöva tillsyn över presskontrollen och den statliga informationsverksamheten.
»
Tryckfriheten är, såsom konstitutionsutskottet framhöll i sitt utlåtande
nr 28 till 1940 års lagtima riksdag, en ovärderlig och oförytterlig tillgång
för ett fritt och självständigt folk. I tryckfrihetens hägn har vårt svenska
samhällsskick nått sin nuvarande utveckling. Varje lanke på att göra den
offentliga meningen i landet likriktad eller ensartad måste motarbetas. Så
långt möjligt bör pressens fria prövningsrätt lämnas oförkränkt även i tider
av krig och allmän osäkerhet. Statsmakterna kunna dock under utomordentliga
förhållanden behöva utrustas med möjligheter till kontroll av och ingripande
mot sådant missbruk av tryckfriheten, genom vilka landets säkerhet
kan äventyras. Dylika ingripanden måste emellertid ske med största
varsamhet och böra endast få förekomma, då så befinnes oundgängligen nödvändigt.
Från dessa utgångspunkter har utskottet i utlåtande (nr 8) tidigare
innevarande år framhållit det synnerligen angelägna uti att den särskilda
lag, som kompletterar den föreslagna nya 6 § tryckfrihetsförordningen, är så
utformad, att den med största möjliga klarhet anger de förutsättningar, under
vilka censur och indragning av skrifter skola få förekomma, samt att
dessa ingripanden i det särskilda fallet icke gå längre än vad som på grund
av förhållandena är oundgängligen nödvändigt.
Det i den nu förevarande propositionen framlagda förslaget till lag med
vissa bestämmelser om tryckta skrifter vid krig eller krigsfara äger ur nyss
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
13
angivna synpunkter ett bestämt företräde framför det för 1940 års lagtima
riksdag framlagda och av denna med vissa smärre modifikationer antagna
lagförslaget i ämnet. Det nya förslaget är enligt utskottets mening så utformat,
att det, utan att syftemålet med det vilande förslaget till ändrad lydelse
av bl. a. § 6 tryckfrihetsförordningen därigenom äventyras, i görligaste
mån skapar garantier för tryckfrihetens bevarande även under utomordentliga
förhållanden. Genom bestämmelsen, att förhandsgranskningen endast
skall få tillgripas, då »det nödvändiggöres av hänsyn till rikets farliga belägenhet»,
har icke längre blott i motiveringen utan även i själva lagtexten meddelats
en vägledning för lösandet av bedömningsfrågan, när förhållandena
under krigsfara skola medgiva ett ingripande av förevarande slag. Att såsom i
motionerna I: 228 och II: 320 föreslagits gå ännu längre och begränsa förhandsgranskningens
användning enbart till det tillfälle, då riket befinner sig i
krig, kan utskottet icke finna tillrådligt. Utskottet kan ej heller tillstyrka det
i samma motioner framställda förslaget, att förhandsgranskning aldrig skulle
kunna få tillgripas för att förebygga, att i tryckta skrifter offentliggöras
meddelanden, ägnade att störa rikets fredliga förhållande till främmande
makt. Den kritik, som i nyss angivna hänseenden riktats även mot den nu
föreslagna nya lagen, förlorar större delar av sin bärkraft därigenom, att
denna är så utformad, att den möjliggör en differentiering av förhandsgranskningen
till såväl art som omfattning. Att så är fallet, följer otvetydigt
av lydelsen i 2 § jämförd med 4 §. Vid utformningen av ett beslut om
förhandsgranskning kan alltså beaktas, att största delen av pressen ådagalagt
sin ansvarskänsla inför nuvarande allvarstyngda tidsläge, varför förhandsgranskningen
beträffande denna press kan givas en mindre omfattning
än i fråga om vissa speciella pressalster eller andra skrifter härrörande
från visst tryckeri eller förlag. Beträffande den ansvarsmedvetna pressen
kan den i ett visst läge tänkas begränsad till att endast avse meddelanden,
ägnade att försvåra militära företag eller eljest försämra krigsmaktens ställning
eller försvaga rikets försvarskraft. Lagförslaget öppnar alltså möjlighet
till en differentiering likartad den, som åsyftas i motionen II: 319. Den
väsentliga skillnaden mellan dessa förslag ligger däri, att motionären vill
hava en obligatorisk differentiering direkt uttryckt i själva lagtexten. Enligt
utskottets mening har en differentiering emellertid sin rätta plats icke i lagen
utan i ett med stöd av denna meddelat administrativt stadgande om förhandsgranskning.
Utskottet tillstyrker alltså propositionens lagförslag i oförändrat
skick.
I samband härmed vill utskottet uttala sin anslutning till föredragande departementschefens
uttalande örn önskvärdheten av att ett frivilligt kontrollsystem
skapas under pressens egen medverkan i syfte att så vitt möjligt undvika
tillgripandet av obligatorisk förhandsgranskning. Utskottet finner det
angeläget, att denna särskilda pressnämnd'' tillsättes snarast möjligt. Den torde
lämpligen kunna organiseras efter i huvudsak de linjer, som angivits i departementschefens
uttalande.
14 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen med bifall till den förevarande propositionen
ville — med frånträdande av sitt i skrivelse den 13
juni 1940, nr 422, anmälda beslut — under förutsättning att
av 1940 års lagtima riksdag såsom vilande för vidare grundlagsenlig
behandling antaget förslag till ändrad lydelse av §
86 regeringsformen och § 38 riksdagsordningen samt till införande
i tryckfrihetsförordningen av en ny paragraf, betecknad
såsom § 6, varder slutligen godkänt, antaga följande
Lag
med vissa bestämmelser örn tryckta skrifter vid krig eller krigsfara.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
I den ordning varom stadgas i § 6 tryckfrihetsförordningen må förordnas,
då riket befinner sig i krig eller krigsfara, att vad i 2 § samt 4—9 §§ stadgas
örn förhandsgranskning och införselförbud skall äga tillämpning, samt
då riket befinner sig i krig, att vad i 3, 4 och 9 §§ stadgas örn utgivningsförbud
skall äga tillämpning.
2 §•
Konungen äger, då det nödvändiggöres av hänsyn till rikets farliga belägenhet,
att i fråga om tryckta skrifter meddela stadgande om förhandsgranskning,
i den omfattning som prövas erforderlig, för att förebygga att i sådan
skrift offentliggöras meddelanden, vilka äro ägnade att undergräva krigslydnaden,
försvåra militära företag eller eljest försämra krigsmaktens ställning
eller försvaga rikets försvarskraft eller att störa rikets fredliga förhållande
till främmande makt, eller vilka åsyfta att förbereda statsskickets omstörtande
med våldsamma medel eller med hjälp av främmande makt eller äro
ägnade att allvarligt störa ordningen inom landet.
3 §•
Konungen äger förbjuda utgivandet av periodisk skrift,
1) om i skriften offentliggjorts meddelande av sådan beskaffenhet som i
2 § sägs, eller
2) om genom uppenbar tredska eller grov försummelse av skriftens utgivare
föreskrifter som meddelats rörande förhandsgranskning av skriften icke
iakttagits.
Förbud, varom nu sagts, skall meddelas för viss tid, högst sex månader,
och må förlängas för högst sex månader varje gång samt återkallas, då anledning
därtill finnes.
I fall, som i första stycket under 1) sägs, må utgivningsförbud ej medde -
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
15
las, med mindre skriftens utgivare av chefen för justitiedepartementet tilldelats
varning med tillkännagivande, att skriftens innehåll givit anledning att
överväga dylikt förbud, samt jämväl därefter i skriften offentliggjorts meddelande
av sådan beskaffenhet som i 2 § sägs.
4 §•
Innan stadgande meddelas enligt 2 § om förhandsgranskning, som avser
viss skrift, eller enligt 3 § utgivningsförbud eller förlängning därav beslu
tas, skall yttrande inhämtas från riksdagens tryckfrihetskommitterade.
5 §•
Granskning, varom i 2 § sägs, handhaves av statens granskningsmyndighet.
Statens granskningsmyndighet skall bestå av en granskningschef och sju
sakkunniga. Granskningschefen och de sakkunniga utses av Konungen. Tre
av de sakkunniga skola utses bland personer med erfarenhet av redaktionellt
tidningsmannaarbete, föreslagna av de tidningsmannaorganisationer som
Konungen bestämmer. Förslag härom skall för att vinna avseende upptaga
minst dubbelt så många personer som de, vilka skola med ledning av förslaget
förordnas till sakkunniga. Av de övriga sakkunniga skall en vara militär
befattningshavare och utses efter förslag av överbefälhavaren över rikets
försvarskrafter samt en hava erfarenhet rörande utrikespolitiska förhållanden.
Granskningsmyndigheten skall för granskningen tillsätta särskilda granskningsmän.
6 §•
Tillsyn över granskningsmyndighetens verksamhet utövas på sätt Konungen
bestämmer.
Granskningsmyndigheten bör vid fullgörandet av sina åligganden samarbeta
med statens informationsstyrelse.
7 §•
Granskningsmans åtgärd skall omedelbart underställas granskningsmyndighetens
prövning, därest den som beröres av åtgärden det begär. Klagan
över granskningsmyndighetens beslut må hos Konungen föras genom besvär,
vilka skola hava inkommit till justitiedepartementet sist å åttonde dagen
efter det klaganden erhållit del av beslutet. Utan hinder av däröver förd klagan
skall granskningsmyndighetens beslut lända till efterrättelse intill dess
annorlunda förordnas.
Närmare bestämmelser om granskningsmyndighetens verksamhet meddelas
av Konungen.
8 §•
Där det erfordras för att hindra spridande av meddelanden av sådan beskaffenhet
som i 2 § sägs, må Konungen meddela förbud mot att i riket införas
tryckta skrifter, genom vilka dylika meddelanden här kunna spridas.
16
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
I avbidan på Konungens beslut om sådant förbud äger chefen för justitiedepartementet
därom meddela förordnande, som må gälla högst åtta dagar.
9 §•
Har stadgande örn förhandsgranskning jämlikt 2 § utfärdats eller förbud
jämlikt 3 eller 8 § meddelats, skall stadgandet eller förbudet även gälla skrift,
vilken uppenbarligen är avsedd att ersätta skrift som avses med stadgandet
eller förbudet.
10 §.
Underlåter utgivare av skrift att iakttaga föreskrift, som meddelats rörande
förhandsgranskning av skriften, eller utgiver någon skrift i strid mot utgivningsförbud
varom i 3 § sägs, eller bryter någon mot införselförbud som i
8 § sägs, straffes med dagsböter eller fängelse; och vare skriften förverkad.
Böter och förverkad egendom tillfalla kronan.
Denna lag träder i kraft den dag, Konungen med riksdagen bestämmer, och
skall gälla under ett år från nämnda dag. Förbud eller föreskrift enligt lagen
skall ej gälla utöver tiden för lagens giltighet. I fråga örn sådant under nämnda
tid begånget brott, som i lagen avses, skall vad där är stadgat äga tillämpning
även efter det lagen i övrigt upphört att gälla.
2) att
a) motionerna I: 231 och II: 316,
b) motionen I: 228,
c) motionen II: 320 och
d) motionen II: 319
måtte anses besvarade genom vad utskottet ovan under 1)
hemställt.
Stockholm den 13 juni 1941.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande: Herrar Hallén, Andersson i Ovanmyra, Oscar Gottfrid Karlsson*, Holmström,
Per Andersson, Herlitz, Jolin Björck, Fredrik Ström, John Gustavson, Karl
Augast Johanson, Anders Andersson, Härdin, Lindmark, Fast*, Nordström,
Nilsson i Göteborg, Hällgren, Spångberg, Nilsson i Norrlångträsk och Sefve.
Ej närvarande vid justeringen.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
17
Reservationer:
1) av herrar John Björck, Fredrik Ström och Spångberg, som anfört:
Såsom i motionen 1: 228 av herrar Undén, Andrén, Ohlin, Engberg och
Pauli samt i motionen II: 320 av herrar Edberg, Wallentheim och von
Friesen framhållits är den i propositionen föreslagna revisionen av lagen icke
ägnad att häva de starka betänkligheter som tidigare framförts mot densamma.
Införandet av censur redan under tid av »krigsfara» jämte utfärdandet
av sådana direktiv för censurens utövande, som föreslås i 2 §, skulle
betyda att regeringen i förhållande till främmande makter påtoge sig det
fulla ansvaret för vad den svenska pressen innehåller. Regeringens ökade
makt över pressen skulle ej blott allvarligt rubba den svenska tryckfrihetens
grundvalar utan i verkligheten även försvaga dess ställning gentemot påtryckningar
utifrån. Sedan censur en gång införts, måste det befaras att
under förhållandenas tryck kontrollen över pressen och bokmarknaden allt
mer skärpes. De föreslagna bestämmelsernas vaga och tänjbara formulering
kommer dessutom att öka faran och svårigheterna även vid ett fullt
lojalt bruk av tryckfriheten och därmed åstadkomma ett allmänt osäkerhetstillstånd.
En sådan händelseutveckling måste framstå såsom ägnad att
försvaga vårt lands andliga motståndskraft under en kritisk tid. Vi hemställa
därför,
att riksdagen, med bifall till motionerna I: 228 och 11:320,
måtte besluta att för sin del antaga 1 och 2 §§ i den föreslagna
särskilda lagen i följande ändrade lydelse:
(Kungl. Maj.ts och utskottets förslag.) (Reservanternas förslag.)
1 §•
I den ordning varom stadgas i § 6 I den ordning varom stadgas i § 6
tryckfrihetsförordningen må förord- tryckfrihetsförordningen må, när rinus,
ket befinner sig i krig, förordnas, att
då riket befinner sig i krig eller vad i 2—9 §§ stadgas skall äga tillkrigsfara,
att vad i 2 § samt 4—9 §§ lämpning.
stadgas örn förhandsgranskning och
införselförbud skall äga tillämpning,
samt
då riket befinner sig i krig, att vad
i 3, 4 och 9 §§ stadgas örn utgivningsförbud
skall äga tillämpning.
2 §.
Konungen äger, då det nödvändig- Konungen äger, då det nödvändiggöres
av hänsyn till rikets farliga be- göres av hänsyn till rikets farliga be
Bihang
till riksdagens protokoll lim. 5 sami. 2 avil. Nr 20—22.
2
18
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
(Kungl. Maj.ts och utskottets förslag.)
lägenhet, att i fråga om tryckta skrifter
meddela stadgande om förhandsgranskning,
i den omfattning som
prövas erforderlig, för att förebygga
att i sådan skrift offentliggöras meddelanden,
vilka äro ägnade att undergräva
krigslydnaden, försvåra militära
företag eller eljest försämra
krigsmaktens ställning eller försvaga
rikets försvarskraft eller att störa rikets
fredliga förhållande till främmande
makt, eller vilka åsyfta att
förbereda statsskickets omstörtande
med våldsamma medel eller med
hjälp av främmande makt eller äro
ägnade att allvarligt störa ordningen
inom landet.
2) av herr Hällgren, som ansett att orden »i oförändrat skick» andra styckets
sista råd i utskottets motivering bort utgå samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande proposition ville
— med frånträdande av sitt i skrivelse den 13 juni 1940,
nr 422, anmälda beslut — under förutsättning att av 1940
års lagtima riksdag såsom vilande för vidare grundlagsenlig
behandling antaget förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen
och § 38 riksdagsordningen samt till införande i
tryckfrihetsförordningen av en ny paragraf, betecknad såsom
§ 6, varder slutligen godkänt, för sin del antaga följande
(Reservanternas förslag.)
lägenhet, att i fråga om tryckta skrifter
meddela stadgande om förhandsgranskning,
i den omfattning som
prövas erforderlig, för att förebygga
att i sådan skrift offentliggöras meddelanden,
vilka äro ägnade att undergräva
krigslydnaden, försvåra militära
företag eller eljest försämra
krigsmaktens ställning eller försvaga
rikets försvarskraft, eller vilka åsyfta
att förbereda statsskickets omstörtande
med våldsamma medel eller med
hjälp av främmande makt eller äro
ägnade att allvarligt störa ordningen
inom landet.
Lag
med vissa bestämmelser örn tryckta skrifter vid krig eller krigsfara.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
I den ordning varom stadgas i § 6 tryckfrihetsförordningen må förordnas,
då riket befinner sig i krig eller överhängande krigsfara, att vad i 2 g
samt 4—9 §§ stadgas om förhandsgranskning och införselförbud skall äga
tillämpning, samt
då riket befinner sig i krig, att vad i 3, 4 och 9 §§ stadgas örn utgivningsförbud
skall äga tillämpning.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
19
2 §•
Konungen äger, då det nödvändiggöres av hänsyn till rikets farliga belägenhet,
att i fråga om tryckta skrifter meddela stadgande örn förhandsgransk
ning, i den omfattning som prövas erforderlig, för att förebygga att i sådan
skrift offentliggöras meddelanden, vilka äro ägnade att undergräva krigslydnaden,
försvåra militära företag eller eljest försämra krigsmaktens ställning
eller försvaga rikets försvarskraft eller att allvarligt störa rikets fredliga
förhållande till främmande makt, eller vilka åsyfta att förbereda statsskickets
omstörtande med våldsamma medel eller med hjälp av främmande
makt eller äro ägnade att allvarligt störa ordningen inom landet.
3 §.
Konungen äger--— i 2 § sägs.
4 §•
Innan stadgande----riksdagens tryckfrihetskommitterade.
5 §•
Granskning, varom---särskilda granskningsmän.
6 §•
Tillsyn över---statens informationsstyrelse.
7 §•
Granskningsmans åtgärd---av Konungen.
8 §.
Där det---åtta dagar.
9 §.
Har stadgande---eller förbudet.
10 §.
Underlåter utgivare--- — tillfalla kronan.
Denna lag---att gälla.
3) av herrar Herlitz, Nilsson i Göteborg, Nilsson i Norrlångträsk och Sefve,
som i anledning av motionen II: 319 av herr Mosesson beträffande 2 och
4 §§ i lagförslaget anfört:
Förslagen om införande av censurlagstiftning ha på många håll väckt
allvarliga farhågor. Man bär bl. a. fruktat, att de föreslagna bestämmelserna
örn en förhandsgranskning, som kan visa sig nödvändig gentemot
vissa skrifter, kunna komma att i sin fulla stränghet tillämpas även på
20
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
den överväldigande del av den svenska pressen, som hittills alltid visat sig
lojal och beträffande vilken ej någon anledning finnes att i detta avseende
förmoda någon förändring.
I Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag äro samtliga skrifter underkastade
samma regler: granskningen kan sålunda gentemot dem alla få samma
karaktär. Visserligen kan vid tillämpningen en viss differentiering äga rum.
Censur får anordnas »i den omfattning, som prövas erforderlig», vilket
— såsom också framgår av 4 § — innebär, att granskning kan anordnas
gentemot allenast viss skrift eller vissa skrifter. Det innebär tillika att censuren
i skilda fall allt efter de olika i 2 § uppräknade intressena kan göras
mer eller mindre vittgående. Men vad i Kungl. Maj:ts lagförslag sålunda
stadgas är allenast en möjlighet för åtskillnad mellan olika kategorier av
skrifter. Det skapas ingen säkerhet för att en sådan åtskillnad verkligen
kommer att göras.
Enligt vår mening låter det sig emellertid väl göra att, på sätt påyrkats
i motionen II: 319, genom själva lagtexten åstadkomma sådan säkerhet.
Detta kan enligt vår mening lämpligen ske därigenom, att man utformar
särskilda bestämmelser med avseende å sådana skrifter (en viss periodisk
skrift eller skrifter utgivna från visst tryckeri eller av viss förläggare), beträffande
vilka grundad anledning finnes att antaga, att däri komma att inflyta
meddelanden av sådan beskaffenhet, som avses i 2 § av Kungl. Maj:ts
förslag. Sådan »grundad anledning» bör d regel ej byggas på annat förhållande
än att i den periodiska skriften (resp. i skrifter från visst förlag
eller visst tryckeri) förekommit meddelanden av förgriplig art, som kunna
antagas återkomma. Om sålunda anledning till ingripande i ett särskilt
fall föreligger, bör stadgande därom kunna meddelas efter tryckfrihetskommitténs
hörande (jfr 4 §). Stadgandet bör då avse förhandsgranskning i den
omfattning, som i det särskilda fallet befinnes erforderlig. Intet hinder
bör möta att vid behov giva denna sådan omfattning, att den tillgodoser alla
de intressen, varom talas i 2 § av Kungl. Maj :ts förslag. Man kan utan tvivel
anföra starka skäl mot att en censur anordnas i fråga om meddelanden
ägnade att »störa rikets fredliga förhållande till främmande makt». Vi
anse dock en sådan förhandsgranskning godtagbar under den förutsättningen,
att den riktar sig endast mot skrifter, som redan tidigare givit anledning
till ingripande just i detta avseende.
Om en sådan differentiering av förhandsgranskningen finner lagens stöd
på sätt som av oss här nedan föreslås, kan man utan olägenhet begränsa den
allmännare censur, som under vissa förutsättningar måste bli erforderlig,
till förebyggande av sådana meddelanden, som äro ägnade att försvåra militära
företag eller eljest försämra krigsmaktens ställning eller försvaga rikets
försvarskraft. En på sådant sätt begränsad censur ingiver icke de farhågor
för det fria ordets undertryckande, som väckts såväl av den redan antagna lagen
som av Kungl. Maj:ts förslag. Å andra sidan har alltjämt regeringen
möjlighet att vid behov ingripa mot t. ex. en periodisk skrift, som missbrukat
sin frihet. Örn regeringen har grundad anledning att antaga, att i en
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
21
skrift kommer att inflyta meddelanden, som äro ägnade att undergräva krigslydnaden
eller att störa rikets fredliga förhållande till främmande makt eller
att allvarligt störa ordningen inom landet eller som åsyfta att förbereda statsskickets
omstörtande, kan den underkasta denna skrift den skärpta censur,
varom förut talats.
På nu anförda skäl vilja vi yrka, att åt 2 g gives en annan lydelse än i
Kungl. Maj:ts förslag. Härav föranledes också en viss jämkning i 4 §. Det
torde böra anmärkas, att enligt den av oss föreslagna lydelsen stadganden
örn censur av särskild skrift eller särskilda skrifter kunna — allt efter arten
av de intressen som skola skyddas —- stödja sig antingen på st. a) eller st. b)
i 2 §. För båda fallen bör regeln i 4 § om tryckfrihetskommitténs hörande
gälla.
Vi tillåta oss sålunda hemställa,
att riksdagen i anledning av motionen II: 319 måtte besluta,
att 2 och 4 §§ skola erhålla nedan angivna lydelse:
2 §■
Konungen äger, då det nödvändiggöres av hänsyn till rikets
farliga belägenhet, meddela stadgande om förhandsgranskning
a)
beträffande tryckta skrifter i allmänhet i den omfattning
som prövas erforderlig för att förebygga, att i sådana
skrifter offentliggöras meddelanden vilka äro ägnade att försvåra
militära företag eller eljest försämra krigsmaktens ställning
eller försvaga rikets försvarskraft,
b) beträffande viss periodisk skrift eller beträffande skrifter
utgivna från visst boktryckeri eller av viss förläggare —
om grundad anledning förekommit att antaga, att däri kunna
komma att offentliggöras meddelanden, vilka äro ägnade
att undergräva krigslydnaden eller att störa rikets fredliga
förhållande till främmande makt eller att allvarligt störa ordningen
inom landet eller vilka åsyfta att förbereda statsskickets
omstörtande med våldsamma medel eller med hjälp av
främmande makt — i den omfattning som prövas erforderlig
för att förebygga att sådana meddelanden däri offentliggöras.
4 §•
Innan stadgande meddelas enligt 2 § örn förhandsgranskning,
som avser viss skrift eller vissa skrifter, eller enligt 3 §
utgivningsförbud eller förlängning därav beslutas, skall yttrande
inhämtas från riksdagens tryckfrihelskommitterade.
4) av herr Fredrik Ström, som ansett, att 3 § andra stycket i den särskilda
lagen av utskottet bort tillstyrkas i följande ändrade lydelse:
22
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
Förbud, varom nu sagts, skall meddelas för viss tid, högst två månader,
och må förlängas för högst två månader varje gång samt återkallas, då anledning
därtill finnes.
5) av herr Herlitz, som anfört:
Då det enligt 6 § tryckfrihetsförordningen och 1 § i lagen beror av ett
särskilt beslut av riksdagen, med 3/* majoritet i båda kamrarna, huruvida
lagens bestämmelser skola »äga tillämpning», är det enligt min tanke meningslöst
att därutöver föreskriva, att för lagens »ikraftträdande» skall fordras
ytterligare ett beslut av Konung och riksdag — varvid endast enkel majoritet
skulle erfordras. Jag har därför inom utskottet framställt yrkande
om att ikraftträdandebestämmelsen skulle erhålla följande lydelse:
Denna lag träder i kraft då Konungen låtit i riksdagen uppläsa öppet brev,
att kungörelse utfärdats om ändrad lydelse av § 86 regeringsformen och § 38
mom. 1 riksdagsordningen samt till införande i tryckfrihetsförordningen av en
ny paragraf, betecknad såsom § 6, samt gäller till och med den 30 juni 1942.
6) av herr Holmström mot viss del av utskottets motivering.