Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 16.

3

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1941 kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående vissa frågor rörande den kommunala indelningen.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft följande
inom riksdagen väckta till utskottet hänvisade motioner, nämligen dels
de likalydande motionerna nr 126 i första kammaren av herrar Verner Andersson
och Albert Andersson och nr 143 i andra kammaren av herr Pettersson
i Dahl m. fl., dels de ävenledes likalydande motionerna nr 165 i första
kammaren av herr Karl August Johanson och nr 210 i andra kammaren av
herr Lindberg i Umeå.

I motionerna I: 126 och II: 143 hemställes, »att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller örn utredning och förslag, avseende att motverka och förhindra en
ur det helas synpunkt skadlig stympning av landsbygdens gamla kommunala
enheter genom frånskiljande av tätbebyggda delar för förening med närbelägna
städer eller samhällen».

I motionerna I: 165 och II: 210 hemställes, »att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning av frågan örn införande
av sådana nya bestämmelser, att regleringar inom tättbebyggda områden av
landskommunerna kunna ske utan avkorporeringar eller kommunal nybildning
och utan att allt för mycket ekonomiskt betunga de tättbebyggda områdenas
inbyggare».

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda förslagen får utskottet
hänvisa till samma motioner.

I anledning av väckta motioner hemställde 1939 års lagtima riksdag i skrivelse
(nr 387) till Kungl. Majit örn en självständig, allsidig utredning, med
beaktande av de av konstitutionsutskottet i dess av riksdagen godkända utlåtande
nr 18 anförda synpunkterna, av frågan örn ändrad lagstiftning, syftande
till en rationell kommunal indelning. I berörda utlåtande hade utskottet
bl. a. framhållit, att genom nuvarande lagstiftning visserligen skapats
ökade möjligheter att sammanslå smärre kommuner, men att därigenom
också i viss mån beretts väg för en utveckling i riktning mot minskning
av kommunernas omfång genom att skattekraftiga delar av landskommuner
inkorporeras med städer och köpingar samt socknar uppdelas på nya kommunalbildningar
genom att municipalsamhällen brytas ut till särskilda
köpingskommuner. Vid en undersökning av frågan, huru en fortsatt sådan
utveckling skulle kunna förhindras, borde uppmärksamhet särskilt

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 16.

ägnas åt municipalsamhällsbildningens problem. Härom anförde utskottet
bl. a., att därest det skulle visa sig möjligt att gå vidare på den väg, som
vissa kommuner redan beträtt, att utan municipalsamhällsbildning sörja
för de mera tättbebyggda delarnas särskilda behov, borde man mången
gång kunna undvika tillgripandet av denna organisationsform, vilken onekligen
erbjöde vissa olägenheter t. ex. så till vida, att municipalsamhällenas invånare
understundom måste deltaga i kostnaderna för åtgärder, som endast
avse den icke-municipala delen av den kommun de tillhöra. För redan bestående
municipalsamhällen vore emellertid'' andra åtgärder för avhjälpande
av påtalade olägenhet erforderliga. Det vore möjligt, att Kungl. Majit redan
enligt gällande municipallagstiftning för särskilda fall kunde meddela undantag
från dennas allmänna regler i vidare utsträckning än som hittills skett
i praxis. Måhända vore dock en lagstiftning även i detta hänseende erforderlig.
Utskottet uttalade sig sålunda för att frågan om municipallagstiftningen,
som vore av påtaglig betydelse för lösande av spörsmålet om en rationell kommunal
indelning, foges under omprövning.

De i förevarande motioner berörda spörsmålen falla alltså inom ramen för
den av riksdagen år 1939 begärda utredningen örn en mera rationell kommunal
indelning. Visserligen har riksdagens skrivelse i ämnet ännu icke föranlett
någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Men utskottet förväntar, att en allsidig utredning
av förevarande betydelsefulla fråga kommer att påbörjas inom en snar
framtid. Vid sådant förhållande och som de i motionerna berörda spörsmålen
icke synas böra prövas fristående utan i ett större sammanhang, får utskottet
avstyrka bifall till de framställda skrivelseförslagen. Utskottet hemställer
alltså,

1) att motionerna I: 126 och II: 143 samt

2) att motionerna I: 165 och II: 210

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 maj 1941.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande: Herrar Hallén, Oscar Gottfrid Karlsson*, Källman, Per Andersson, Karl Bodin*,
Härdin, Albertsson*, Sven Hansson, Elmgren, Albert Andersson, Bondeson*,
Lindmark, Andersson i Igelboda, Nordström, Arnemark*, Hällgren, Fält, Gardell,
Spångberg* och von Friesen.

Ej närvarande vid justeringen.