Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
1
Nr 76.
Ankom till riksdagens kansli den 17 juni 1941 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående klassificering av kött.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 30 maj 1941 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 299, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för samma dag,
beslutat inhämta riksdagens yttrande över ett vid propositionen fogat förslag
till förordning angående klassificering av kött.1
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.
Statens livsmedelskommission har med skrivelse den 23 maj 1941 till folkhushåilningsdepartementet
ingivit utkast till förordning angående klassificering
av kött. Vid skrivelsen voro fogade av livsmedelskommissionen under
hand inhämtade yttranden i ärendet från statsinspektören över köttkontrollen
Hj. Hansson, kooperativa förbundet, förening u. p. a., Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund och Sveriges slakteriförbund, förening
u. p. a., ävensom från direktören vid Stockholms stads slakthus- och
salu hallsstyrelse I. Kårlöf samt sekreteraren i föreningen svenska städers offentliga
slakthus, veterinärdirektören vid Malmö stads offentliga slakthus E.
Osberg. Livsmedelskommissionen har vidare den 29 maj 1941 inkommit med
underhandsyttrande i ärendet från lantbruksstyrelsen.
Efter redogörelse för innehållet i de i ärendet avgivna yttrandena har departementschefen
anfört följande:
»Det rådande knapphetsläget i fråga örn kött och fläsk har medfört vissa
tendenser till oskälig prisstegring å dylika varor. I syfte att bryta dessa
tendenser har livsmedelskommissionen, med stöd av bestämmelserna i
kungörelsen den 28 mars 1941 (nr 173) angående reglering av förbrukningen
av köttvaror, såsom villkor för tillgodonjulande av slakteritillstånd
enligt nämnda kungörelse föreskrivit, att innehavare av sådant tillstånd
vid försäljning av hela, halva eller fjärdedels kroppar av storboskap eller
svin icke må överskrida vissa av kommissionen fastställda priser. Med
hänsyn till den kvalitetsskillnad, som föreligger mellan nötkött av olika
slag, hava priserna å kött av storboskap graderats efter köttets kvalitet,
därvid kommissionen i fråga örn kvalitetsklasserna följt den uppdelning,
som tillämpas av Sveriges slakleriförbund och do till detta förbund an
1
Förslaget tinnes såsom bilaga A fogat till detta utlåtande.
Bihang till riksdagens protokoll 19il. 10 sami. Nr 76—77. 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
slutna slakteriföreningarna. De av kommissionen fastställda priserna gälla
endast för sådant kött, som godkänts vid besiktning enligt lagen angående
köttbesiktning och slakthus eller enligt kungörelsen angående kontrollslakterier.
Såsom kommissionen själv framhållit är det sålunda genomförda klassificeringssystemet
behäftat med åtskilliga brister. Bestämmelserna gälla
sålunda endast för innehavare av slakteritillstånd och något skydd finnes
icke för de av kommissionen för klassificerat kött fastställda kvalitetshenämningarna;
ej heller åtnjutes särskilt skydd för de stämplar, med vilka
klassificerat kött enligt kommissionens föreskrifter skall märkas. Klassificeringen
är vidare otillfredsställande bl. a. därutinnan, att densamma får
verkställas av säljaren själv, vilket givetvis är ägnat att minska såväl tillförlitligheten
av klassificeringen som kontrollmöjligheterna. Det torde därför
få anses givet att, örn klassificering av kött även fortsättningsvis skall
förekomma, det tillämpade systemet snarast bör utbytas mot ett mera effektivt
och tillförlitligt sådant.
Frågan om behövligheten av anordningar för klassificering av kött sammanhänger
nära med prisövervakningsfrågan, i det att en tillfredsställande
prisövervakning, som tager skälig hänsyn till kvalitetsskillnaden mellan
kött av olika slag, näppeligen kan genomföras utan stöd av en under betryggande
kontroll genomförd klassificering av köttet. Då under rådande
knapphetsläge en genomförd prisövervakning å kött och fläsk enligt min
mening är ofrånkomlig, följer därav att jag i princip är beredd att förorda
sådana åtgärder, som kunna finnas behövliga för åstadkommande av en
godtagbar klassificering av köttet. Jag vill i detta sammanhang framhålla
att, även örn det sålunda är prisövervakningssynpunkter som närmast
motivera ett omedelbart genomförande av köttklassificeringen, denna klassificering
även i övrigt kan förväntas medföra gynnsamma verkningar för
slaktdjursmarknaden. Huruvida köttklassificeringen av sådana skäl bör bibehållas
jämväl efter det nu rådande krisförhållanden upphört, torde emellertid
få bliva beroende av framtida överväganden under beaktande av dåmera
vunna erfarenheter av systemets verkningar.
Vad angår utformningen av klassificeringssystemet kan jag i allt väsentligt
ansluta mig till livsmedelskommissionens förslag. Klassificeringen torde
sålunda principiellt böra avse kött av nötkreatur, häst, får och svin — därvid
under begreppen nötkreatur respektive får givetvis inräknas även kalvar
respektive lamm — samt gälla beträffande allt kött av angivet slag, som
godkänts vid besiktning enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus
eller enligt kungörelsen angående kontrollslakterier. Klassificeringstvånget
bör hava den innebörden, att besiktigat och godkänt kött av angivet slag
icke må utlämnas från vederbörande offentliga slakthus, köttbesiktningsbyrå
eller kontrollslakteri med mindre köttet blir klassificerat av särskild
klassificerare och stämplat. Emellertid kan det, såsom livsmedelskomissionen
framhållit, befinnas lämpligt att undanlag från klassificeringstvånget
tills vidare göres med avseende å kött av kalv, får och häst, vilka köttslag
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
3
för närvarande icke äro föremål för prisbestämmelser av förut angiven art.
Vidare torde undanlag tills vidare böra medgivas beträffande kött av djur,
som enligt slaktlicens nedslaktats för tillgodoseende av enskilt hushålls behov.
Då man av ekonomiska skäl icke lärer kunna ålägga envar köttbesiktningsbyrå
— ulan hänsyn till omfattningen av den vid byrån bedrivna
verksamheten — att anställa klassificera^, torde vidare den väsentliga inskränkningen
i klassificeringstvånget böra gälla, att beträffande vid köttbesiktningsbyrå
besiktigat kött sådant tvång skall föreligga endast därest
klassificerare är anställd vid byrån. Man torde emellertid kunna utgå från
att de byråer, vid vilka verksamheten är av sådan omfattning att den kan
bära kostnaderna för klassificeringen, komma att anställa klassificerare,
eftersom det för byråns kunder givetvis är av intresse att få köttet klassificerat
vid byrån. Kött, som besiktigats vid byrå där klassificerare icke finnes,
torde där vederbörande ägare så önskar få klassificeras och stämplas vid
annan byrå eller vid offentligt slakthus eller kontrollslakteri; skyldighet
torde emellertid icke böra föreskrivas för kontrollslakteri att för klassificering
mottaga kött av sådana djur, som icke slaktats vid slakteriet.
Kött, som icke klassificerats i angiven ordning, bör ej få förses med stämpel
av sådan beskaffenhet att förväxling lätt kan uppstå med stämpel, som
utmärker klassificerat kött; ej heller bör kött, som icke klassificerats, få åsättas
stämpel innehållande ordet »klass» eller förkortning därav. Vidare
torde böra förbjudas att sälja eller saluhålla icke klassificerat kött under
benämning, som lätt kan förväxlas med sådan benämning, som fastställts
för klassificerat kött av viss kvalitetsklass, eller som innehåller ordet »klass»
eller förkortning därav. Benämningarna »prima» respektive »sekunda»
torde dock alltjämt böra få användas för icke klassificerat kött.
Såsom av det ovan anförda framgår föreslås klassificeringstvånget skola
principiellt gälla i fråga om allt besiktigat kött. Den av Sveriges slakteriförbund
uttalade meningen att klassificeringen borde avse endast kött av
djur, som slaktats vid offentligt slakthus eller kontrollslakteri, har jag sålunda
icke ansett mig böra biträda. Ur prisövervakningssynpunkt synes det
nämligen angeläget, att besiktigat kött blir föremål för klassificering i så
vid omfattning som förhållandena medgiva. I anledning av vad kooperativa
förbundet och Sveriges köpmannaförbund anfört torde vidare i detta
sammanhang få understrykas vikten av att en klar åtskillnad göres mellan,
å en sidan, den officiella klassificeringen och dess stämplar samt, å andra
sidan, av säljare verkställd privat klassificering och därvid nyttjade stämplar
eller märken.
Uppenbarligen böra de hithörande bestämmelserna så utformas, att största
möjliga garanti herodes de enskilda köttägarna för en opartisk och sakkunnig
bedömning av kölle!. Av avgörande betydelse härvidlag äro de regler,
som skola gälla med avseende å kompetensfordringarna för och sättet för
utseende av klassificerarna. Livsmedelskommissionen har föreslagit, atl det
skall ankomma på lantbruksstyrelsen såväl att godkänna klassificerare som
alt meddela erforderliga föreskrifter angående grunderna för klassificering
-
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
en m. m. Det kan synas tveksamt om dessa uppgifter böra anförtros åt lantbruksstyrelsen
eller åt livsmedelskommissionen. Med hänsyn bl. a. till den
förut antydda möjligheten att klassificeringsverksamheten kommer att fortsättas
jämväl efter det normala förhållanden åter inträtt, har jag emellertid
ansell mig böra stanna vid den av kommissionen föreslagna lösningen. Såsom
kommissionen anfört synas de personer, som för närvarande arbeta
som klassificerare vid de till slakteriförbundet anslutna slakterierna, i allmänhet
kunna godtagas som officiella klassificerare. Hinder torde icke böra
föreligga för att samme person tjänstgör som klassificerare både vid slakteri
och vid köttbesiktningsbyrå i orten. Ej heller torde hinder få anses möta att
anställning som klassificerare förenas med annan befattning, exempelvis såsom
besiktningsveterinär, vid byrån. Såsom allmän förutsättning för godkännande
som klassificerare bör gälla, att vederbörande icke är ekonomiskt
beroende av någon av slaktinrättningens trafikanter eller av konkurrent till
sådan person. Det må i detta sammanhang nämnas att, såsom kommissionen
anfört, särskilda instruktionskurser för klassificerare måhända kunna befinnas
erforderliga i syfte att vinna en såvitt möjligt likformig tillämpning
av klassificeringsreglema. Det torde emellertid få ankomma på lantbruksstyrelsen
att, därest det ifrågasatta klassificeringssystemet genomföres, framdeles
upptaga denna fråga till närmare övervägande.
Livsmedelskommissionen har framhållit, att en djurägare bör hava möjlighet
att, om han är missnöjd med verkställd klassificering, få frågan örn
klassificeringen omprövad. Kommissionen har föreslagit, att åt lantbruksstyrelsen
skulle uppdragas dels att utse ett antal personer med uppgift att
i fall av tvist verkställa omklassificering, dels ock att utfärda närmare bestämmelser
rörande sådan omklassificering. I flera av yttrandena har understrukits
betydelsen av att möjlighet till omklassificering förefinnes; enligt
dessa yttranden borde omklassificeringen lämpligen verkställas av en jury
eller nämnd, bestående av tre personer däribland en representant för köttägaren.
Även jag är av den uppfattningen, att möjlighet bör förefinnas att
vinna omprövning av verkställd klassificering. Emellertid vill jag framhålla,
att detta spörsmål nära sammanhänger med frågan om de ordinarie
klassificerarnas kompetens och de speciella instruktionskurser, som må bliva
anordnade för dem. Är klassificerarnas kompetens hög och tillämpningen
av klassificeringsbestämmelserna likformig, är behovet av särskilda omklassificeringsregler
uppenbarligen icke lika trängande. Vid sådant förhållande
synes det lämpligt, att besvärsförfarandet icke nu bindes i vissa former utan
torde det få ankomma på Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
på lantbruksstyrelsen att senare — och under hänsynstagande till de faktiska
förhållanden, som må komma att föreligga — utfärda föreskrifter angående
omklassificering av kött samt angående grunderna för gäldande av ersättning
för sådan omklassificering.
I flera av yttrandena har uttalats önskvärdheten av att kvalitetsklasserna
måtte fastställas till ett lägre antal än som upptagits i slakteriförbundets
klassificeringsregler. Utan att taga ställning till denna fråga vill jag anmär
-
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
5
ka, att det torde få ankomma på lantbruksstyrelsen att, efter hörande av vederbörande
organisationer, träffa avgörande härutinnan.
För täckande av de med klassificeringen och stämplingen förenade kostnaderna
torde slakthusen, köttbesiktningsbyråerna och kontrollslakterierna få
upptaga särskild avgift av köttägarna. Avgiften bör icke vara högre än som
erfordras för täckande av kostnaderna för klassificeringen och stämplingen.
Det torde böra ankomma på lantbruksstyrelsen att — efter förslag av vederbörande
slakthusstyrelse eller slakteriinnehavare eller hälsovårdsnämnd eller
annan myndighet, under vars inseende köttbesiktningen är ställd — fastställa
taxa å sådana avgifter. Taxan bör fastställas att gälla för viss tid eller tills
vidare.
De föreslagna bestämmelserna om klassificering av kött böra självfallet
icke sättas i tillämpning förrän lantbruksstyrelsen, efter hörande av vederbörande
organisationer, utarbetat erforderliga tillämpningsföreskrifter. Med
hänsyn härtill torde författningsbestämmelserna böra träda i kraft den dag
Konungen bestämmer.»
Utskottet delar departementschefens uppfattning att ett vidmakthållande i
en eller annan form av den av livsmedelskommissionen nu utövade prisövervakningen
å kött och fläsk torde vara erforderlig för att under rådande
knapphet på dessa varor förhindra oskälig prisstegring. Såsom i propositionen
framhålles torde en nödvändig förutsättning för att en dylik övervakning
skall kunna fungera på ett tillfredsställande och såvitt möjligt rättvist
sätt vara, att vederbörande kontrollerande myndigheter vid sin prissättning
kunna bygga på en under betryggande former genomförd klassificering
av kött. Vad i dylikt hänseende anföres i propositionen har vunnit
utskottets anslutning. Mot det vid propositionen fogade författningsförslaget
har utskottet icke heller något att erinra. Utskottet kan sålunda
tillstyrka, att detsamma lägges till grund för författning i ämnet.
Jämlikt förslaget skall Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
lantbruksstyrelsen äga meddela erforderliga tillämpningsföreskrifter till förordningen.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla angelägenheten av
att berörda tillämpningsföreskrifter i möjligaste mån utformas på ett sådant
sätt, att jämväl prissättningen inom detaljhandeln kan kontrolleras. Genom
vad som i propositionen föreslås rörande klassificerarnas kompetens synes
sörjt för att klassificeringen kommer att ske under betryggande former.
Såsom departementschefen anfört bör detta dock icke helt utesluta att djurägare,
som är missnöjd med verkställd klassificering, skall kunna få frågan
om klassificeringen omprövad. Vad slutligen angår frågan örn köttklassificeringens
bibehållande även efter sedan nu rådande krisförhållanden upphört,
synes nämnda fråga, såsom departementschefen framhållit, böra bliva
beroende på förnyade överväganden av statsmakterna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
Utskottet.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anmäla,
att vid granskning av det vid propositionen fogade förslaget
till förordning angående klassificering av kött riksdagen ej
funnit skäl att mot detsamma framställa någon erinran.
Stockholm den 17 juni 1941.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Granath, Gabrielsson, Alfred Andersson,
Jacob Hansson, Mannerskantz, von Stockenström och Dahlström samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Gustafson i
Vimmerby, Carlström, Mäler, Jacobson, Andersson i Hyssna och Larsson i Karlstad.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
7
Bilaga A.
Försl a''g
till
förordning angående klassificering av kött.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Kött av nötkreatur, häst, får eller svin, som godkänts vid besiktning enligt
lagen angående köttbesiktning och slakthus eller vid sådan besiktning,
varom i 9 § första stycket nämnda lag förmäles, skall genom försorg av
vederbörande offentliga slakthus, köttbesiktningsbyrå eller kontrollslakteri
före utlämnandet underkastas särskild bedömning för avgörande av köttets
kvalitet (klassificering) ävensom förses med stämplar, angivande den kvalitetsklass
till vilken köttet hänförts vid klassificeringen; dock att i fråga om
kött, som godkänts vid besiktning å köttbesiktningsbyrå, vad sålunda är
stadgat skall gälla endast därest sådan klassificerare, varom nedan förmäles,
finnes anställd vid byrån.
Det åligger offentligt slakthus eller sådan köttbesiktningsbyrå, vid vilken
klassificerare finnes anställd, att på begäran ombesörja klassificering och
stämpling av kött, som godkänts vid besiktning å köttbesiktningsbyrå där
klassificerare icke finnes anställd. Jämväl kontrollslakteri äger ombesörja
klassificering och stämpling av kött, varom nyss är sagt.
Klassificering skall verkställas av person, som av lantbruksstyrelsen godkänts
för ändamålet (klassificerare). Sådant godkännande må återkallas, då
skäl därtill äro.
2 §•
Klassificerat kött må ej underkastas ny klassificering i annat fall eller i
annan ordning än Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, lantbruksstyrelsen
bestämmer.
3 §.
Klassificerat kött skall stämplas av klassificeraren eller i närvaro och under
kontroll av denne.
4 §.
På lantbruksstyrelsen ankommer att meddela erforderliga föreskrifter angående
antalet kvalitetsklasser, benämningarna å dessa och grunderna för
klassificeringen ävensom angående stämplarnas utseende och sättet för
stämplingen.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
5 §■
Kött av nötkreatur, häst, får eller svin, som ej är klassificerat, må ej
försäljas eller saluhållas under benämning, som överensstämmer med av
lantbruksstyrelsen jämlikt 4 § å viss kvalitetsklass fastställd benämning
eller är av beskaffenhet att lätt kunna förväxlas med sådan benämning
eller, utan att vara av beskaffenhet som nyss är sagt, innehåller ordet
»Klass» eller förkortning av detta ord eller ordsammanställning, vari nämnda
ord ingår. Hinder skall dock ej föreligga för användande av benämningarna
»Prima» och »Sekunda».
Ej må någon i slutsedel, leveranskontrakt, räkning, följesedel, fraktsedel,
konossement eller annan sådan skriftlig handling, som upprättats i samband
med försäljning av ej klassificerat kött, använda sådan benämning å köttet,
som enligt första stycket ej må nyttjas vid försäljning eller saluhållande
av varan.
6 §•
Kött av nötkreatur, häst, får eller svin, som ej är klassificerat, må ej
förses med stämpel eller märke av sådant utseende att förväxling lätt kan
äga rum med stämpel, som enligt av lantbruksstyrelsen med stöd av 4 §
meddelade föreskrifter utmärker klassificerat kött, eller som, utan att hava
sådant utseende som nyss nämnts, innehåller ordet »Klass» eller förkortning
av detta ord eller ordsammanställning, vari nämnda ord ingår.
7 §•
För ombesörjande av klassificering och stämpling äger vederbörande
samhälle eller kommun eller innehavare av kontrollslakteri uppbära avgift
enligt taxa, som lantbruksstyrelsen fastställer. Förslag till dylik taxa avgives
för köttbesiktningsbyrå av hälsovårdsnämnden eller särskild myndighet, under
vars inseende köttbesiktningen är ställd, för offentligt slakthus av slakthusets
styrelse och för kontrollslakteri av slakteriets innehavare. Avgiften må
ej sättas högre än som kan anses erforderligt till täckande av kostnaderna
för klassificeringen och stämplingen.
8 §.
Utlämnar någon kött utan iakttagande av föreskrifterna i 1 § eller bryter
någon mot i 5 eller 6 § meddelat förbud, straffes med dagsböter eller fängelse
i högst sex månader, där ej gärningen enligt allmän lag är med straff belagd.
Gör klassificerare med uppsåt orätt vid klassificering eller stämpling,
eller åsidosätter klassificerare föreskriften i 2 § eller klassificerar och
stämplar han kött, som icke blivit godkänt vid besiktning varom i 1 § förmäles,
eller åsidosätter klassificerare honom jämlikt 3 § åliggande skyldighet att,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.
9
därest han ej själv stämplar av honom klassificerat kött, närvara vid och
kontrollera stämplingen av sådant kött,
straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
Gör klassificerare ouppsåtligen men av grov vårdslöshet orätt vid klassificering
eller stämpling, straffes med dagsböter.
9 §■
Husbonde ansvarar för förseelse, varom i 8 § första stycket förmäles, som
begås av hans husfolk eller i hans tjänst antagen person, liksom vore förseelsen
begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt,
att förseeelsen skett utan hans vetskap och vilja.
10 §.
Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
11 §■
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, lantbruksstyrelsen äger
meddela de ytterligare föreskrifter, som må erfordras för tillämpning av
denna förordning, så ock meddela undantag från de i 1, 3, 5 och 6 §§ givna
bestämmelserna.
Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
Bihang till riksdagens protokoll 1941■ 10 sami.
Nr 76—77.
2