Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
1
Nr 74.
Ankom till riksdagens kansli den 17 juni 1941 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område m. m. jämte
i ämnet väckta motioner.
I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under punkten 107 i nionde
huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1941/42
beräkna ett reservationsanslag av 74,000,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen den 23 maj 1941 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 278, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning angående mjölkavgift;
2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr
279) angående slaktdjursavgift;
3) förordningen om fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1937 (nr
369) angående utförselbevis för råg och vete;
dels ock
1) medgiva Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering för
nästkommande regleringsår av produktions- och avsättningsförhållandena på
jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
i propositionen angivna riktlinjer, samt
2) för budgetåret 1941/42 å driftbudgeten under nionde huvudtiteln anvisa
a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag
av 80,000,000 kronor;
b) till Prisclearing för fodermedel m. m. ett reservationsanslag av
20,000,000 kronor.
Vid propositionen fogade författningsförslag äro av följande lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 19il. 10 sami. Nr 74.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
Förslag
till
Förordning angående mjölkavgifl.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
I enlighet med bestämmelserna i denna förordning skall, i den mån Kungl.
Majit så förordnar, viss avgift (mjölkavgift) upptagas å inom riket saluförd
mjölk och grädde ävensom å mjölk, som kommer till användning för beredande
hos mjölkproducenten av smör eller ost till avsalu.
2 §•
1. Avgiften för mjölk skall utgå med det belopp, högst 3 öre för kilogram,
som Kungl. Majit bestämmer.
2. Avgiften för grädde skall utgå med jämlikt 1 mom. bestämt belopp för
varje kilogram mjölk, som enligt av Kungl. Majit fastställda beräkningsgrunder
skall anses hava åtgått för gräddens beredande.
3. Vid erläggande av avgift för mjölk, som använts för beredande hos
mjölkproducenten av smör eller ost för avsalu, skall den avgiftspliktiga
mjölkmängden beräknas enligt av Kungl. Majit fastställda grunder.
4. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må enligt de föreskrifter,
Kungl. Majit meddelar, mjölkavgift kunna efterskänkas.
3 §•
Mjölkavgift skall erläggas, såvitt fråga är örn avgiftspliktig vara, som av
mjölkproducent levereras till mejeri eller mjölkhandlare, av den, som sålunda
från mjölkproducenten mottagit varan, samt beträffande annan avgiftspliktig
vara av mjölkproducenten.
Underlåter innehavare av mejeri eller mjölkhandlare att erlägga mjölkavgift
och kan avgiften icke uttagas hos honom till följd av att han saknar
utmätningsbara tillgångar, äger statens livsmedelskommission besluta, att
avgiftsskyldighet för vara, som till honom levereras, i stället skall åvila vederbörande
producent. Vad nu sagts gäller dock endast i fråga om vara, som
levereras efter det producenten erhållit del av kommissionens beslut.
4 §■
Mjölkavgift skall inbetalas i den ordning, som Kungl. Majit bestämmer.
5 §.
Handläggning av frågor i avseende å tillämpningen av denna förordning
ankommer på statens livsmedelskommission.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
3
6 §.
Erforderliga föreskrifter beträffande ordningen för mjölkavgifts fastställande,
erläggande och indrivande ävensom angående restitution, avkortning
och avskrivning av mjölkavgift, så ock närmare bestämmelser i avseende å
förordningens tillämpning i övrigt meddelas av Kungl. Majit.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941 och gäller till och med den
30 juni 1942.
Förslag
till
Förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935
(nr 279) angående slaktdjursavgift.
Härigenom förordnas, att förordningen den 7 juni 1935 angående slaktdjursavgift
skall äga fortsatt giltighet under tiden från och med den 1 juli
1941 tills vidare till och med den 30 juni 1942.
Förslag
till
Förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1937
(nr 369) angående utförselbevis för råg och vete.
Härigenom förordnas, att förordningen den 11 juni 1937 angående utförselbevis
för råg och vete skall äga fortsatt giltighet under tiden från och med
den 1 september 1941 till och med den 31 augusti 1942.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) I: 46 av herr Andersson, Alfred, m. fl., likalydande med II: 50 av herr
Svensson i Ljungskile m. fl., vari yrkats, att producentbidraget på mjölk från
och med nästa regleringsår måtte utgå för en årskvantitet av högst 7,800 kg
samt att bidraget även efter den första april i år måtte bibehållas vid 3 öre
per kg;
2) 1:63 av herr von Stockenström m. fl., likalydande med 11:96 av herr
Carlström m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
Majit anhålla om utredning rörande åtgärder till stärkande av beredskapen
med avseende på vårt folks livsmedelsförsörjning innefattande bl. a.:
1. en rationaliserad nyodlingsverksamhet med utnyttjande av moderna
maskinella hjälpmedel, i första hand för komplettering av ofullständiga jordbruk,
2. förenkling av proceduren vid lantmäteriföretag och planläggning vid
torrläggningsföretag,
3. rationellt tillvaratagande av skördarna och utökad inhemsk odling av
vissa växtslag till ersättning av förut importerade fodermedel,
4. vidgade lagringsmöjligheter för såväl livsmedel som vissa förnödenheter
för jordbrukets produktion,
5. vidgad lagstiftning till förebyggande av vanhävd;
3) I: 116 av herrar Andersson, Alfred, och Svedberg, likalydande med II:
150 av herr Svensson i Ljungskile m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit måtte begära, att rabatt införes å kvävehaltiga konstgödselmedel
åt det mindre jordbruket instundande vår;
4) I: 117 av herr Andersson, Alfred, likalydande med lii 152 av herr Svensson
i Ljungskile, vari hemställts, att Kungl. Majit måtte uppdraga åt livsmedelskommissionen
att nied beaktande av vad i motionerna anförts vidtaga
kraftiga åtgärder för främjandet av lupinodling på därför lämpliga jordar;
samt att ett anslag av förslagsvis 10,000 kronor ställes till livsmedelskommissionens
förfogande för upplysningsverksamhet i denna fråga;
5) I: 119 av herr Linderot, likalydande med lii 33 av herr Hagberg i Luleå
m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till regeringen
begära upptagande av en utredning över speciellt småjordbrukets
problem och att i denna utredning särskilt beaktas frågorna om prispoli likens
verkningar för småjordbruket, om vägarna för att göra småjordbruken bärigare
såväl genom ökad jordtilldelning som mekanisering och för övrigt de
frågor som den nu nedlagda jordbruksutredningen skulle utreda samt att
denna utrednings arbete så påskyndas att förslag kan framläggas till 1942
års riksdag;
6) I: 166 av herr von Heland m. fl., vari föreslagits, att riksdagen ville hos
Kungl. Majit hemställa om skyndsamma åtgärder och förslag, avseende att
möjliggöra en tillfredsställande lösning av fettförsörjningsproblemet redan
vid innevarande riksdag, ev. i samband med behandlingen av årets proposition
om jordbruksstöd;
7) I: 168 av herr Ohlin, vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla dels om en skyndsam utredning rörande verkningarna
av de under de senaste åren beslutade statliga åtgärderna till stöd åt det
mindre jordbruket, dels om de förslag till en rationalisering av detta jordbruksstöd
som därav kunna föranledas;
8) I: 238 av herr Mannerskantz, likalydande med lii 333 av herrar Karlsson
i Granebo och Nolin, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av
Kungl. Majlis proposition nr 278 måtte uttala, att prisutjämningsbidraget
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
5
jämväl till produktmjölk måtte inom Stockholms—Göteborgs samt Skånes
prisutjäinningsdistrikt utgå med lika belopp per kg mjölk;
9) I: 239 av herr Bengtsson m. fl., likalydande med II: 334 av herr Liedberg
m. fl., vard hemställts, att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 278
angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ville i direktiven uttala
att prisutjämningsbidraget så avpassas, att prisnivån å produktmjölk i
vart fall icke sänkes;
10) I: 241 av herr Herlitz, vari hemställts, att riksdagen vid besvarande
av Kungl. Majlis proposition nr 278 måtte beakta vad i motionen anförts;
11) II: 99 av herr Svensson i Ljungskile, vari hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Majit måtte begära en allsidig utredning om det under
innevarande produktionsår utgående jordbruksstödets verkningar;
12) II: 153 av herr Svensson i Ljungskile, vari hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit måtte begära en skyndsam utredning om de
allmänna grunder, enligt vilka jordbruksregleringen i fortsättningen skall
handhavas; att de synpunkter, som i denna motion framförts, därvid måtte
beaktas; samt att beslut örn principerna för prissättning och foderreglering
måtte delgivas lantmännen i god tid före vårsådden;
13) II: 233 av herr förste vice talmannen Magnusson m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte i anslutning till Kungl. Maj:ts proposition nr 2
hemställa örn utredning och planer enligt i motionen antydda riktlinjer för
en avsevärdare nykolonisation i syfte att tillskapa bärkraftiga jordbruk;
14) II: 329 av herrar Sandberg och Nilsson i Norrlångträsk, vari yrkats,
att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 278 måtte
besluta, att en sådan höjning av de särskilda bidragen i norrlandsdistrikten
bör ske, att de totala prisutjämningsbidragen i nämnda distrikt relativt till
prisutjämningsbidragen i övriga distrikt bleve lika höga som under första
halvåret 1939 eller tidigare;
15) II: 332 av herr Jonsson i Fjäle, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition angående prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område måtte besluta företaga en sådan höjning av de utgående
särskilda bidragen till produktmjölken i de norrländska prisutjämningsdistrikten,
att produktmjölksutbytet för de tre norrländska prisutjämningsdistrikten
kommer i samma relationer med övriga distrikt, som rådde
år 1939;
16) 11:335 av herr Petersson i Gäddvik m. fl., vari hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 278 måtte besluta,
att det statliga stödet till de tre nordligaste prisutjämningsdistrikten förbättras
vad beträffar produktmjölk, så att detta statliga stöd kommer i bättre
överensstämmelse med de relationer som gällde mellan de norrländska distrikten
och landet i övrigt under år 1939.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionerna, får utskottet
hänvisa till dessa.
över de vid riksdagens början väckta förherörda motionerna har utskot -
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
tet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtanden, nämligen över I: 46 och
II: 50 från statens livsmedelskommission och svenska mejeriernas riksförening
u. p. a., över 1:63 och 11:96, I: 119 och 11:33 från lantbruksstyrelsen,
egnahemsstyrelsen och livsmedelskommissionen, över I: 116 och II: 150,
1:117 och 11:152, 1:168, 11:99 samt 11:153 från livsmedelskommissionen,
ävensom över I: 166 från lantbruksstyrelsen och livsmedelskommissionen.
Statens livsmedelskommission har i skrivelse den 16 april 1941 framlagt
förslag om prisreglerande åtgärder m. m. på jordbrukets område.
I propositionen har lämnats dels en översikt över hittills vidtagna åtgärder
(sid. 5—27), dels vissa uppgifter rörande verkningarna av regleringsåtgärderna
(sid. 27—32), dels en redogörelse för livsmedelskommissionens
förslag till fortsatta regleringsåtgärder (sid. 32—59), dels en redogörelse för
yttrande i ämnet av stålens priskontrollnämnd m. m. (sid. 59—65), dels
ock en redogörelse för förslag från lantbruksstyrelsen till särskilda åtgärder
till stöd för jordbruket i Norrland m. m. (sid. 65—68). Utskottet tillåter sig
att i berörda delar hänvisa till propositionen.
Departementschefens anförande.
»Vid utformningen av statsmakternas ekonomiska politik efter utbrottet av
det nu pågående kriget har enighet rått därom, att under rådande svårigheter
med avseende å importen och det till följd därav försämrade försörjningsläget
prisutvecklingen med nödvändighet måste kontrolleras och priserna förhindras
att stiga utöver den nivå, som är nödvändig för att de ökade produktionskostnaderna
skola kunna tänkas. Vid statsmakternas strävanden att
bemästra den ekonomiska utvecklingen i enlighet med vad nu nämnts måste
även prisnivån å jordbrukets produkter hållas inom sådana gränser att en
inflationsartad utveckling förhindras. En förutsättning härför är emellertid
att prisutvecklingen å jordbrukets förnödenheter noga övervakas. För att
kontrollera prisutvecklingen har man hittills i huvudsak jämfört produktionskostnadskalkyler,
vilka uppgjorts före och efter krigsutbrottet. Härvid har
emellertid'' icke någon närmare undersökning verkställts, huruvida de produktionsområden
som jämförts i och för sig haft en god räntabilitet och
huruvida man varit i stånd att inom vissa produktionsgrenar betala väsentligt
högre reallöner för i produktionen utfört arbete än inom andra. För att
syftet med priskontrollen skall kunna tillgodoses, nämligen att hindra levnadskostnadernas
alltför kraftiga stegring, är det icke tillräckligt att endast
kontrollera partipriserna å produktionsförnödenheter och konsumtionsvaror
utan det är också nödvändigt att övervaka de med transport och övrig distribution
förenade kostnaderna.
De regleringsåtgärder, som på jordbrukets område vidtagits under åren
före krigsutbrottet, ha ökat produktionskraften hos jordbruket och gett landet
vissa livsmedelsreserver som kommit väl till pass under nuvarande av
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
7
spärrning, ävensom möjliggjort en förbättrad löneställning för de i jordbruket
anställda, vilket samtidigt inneburit, att en högre ersättning utgått
för jordbrukarnas eget arbete. Även örn löneläget höjts för andra arbetargrupper,
torde jordbruksarbetarnas lönestandard likväl nu vara bättre än
den var för några år sedan i förhållande till andra arbetares löner. Den förbättring,
som ägt rum i fråga om ersättningen för jordbrukarens arbete, är
delvis beroende på de priser, som betalts för jordbrukets produkter, men
i än högre grad en följd av jordbrukets rationalisering och produktionens
tekniska utveckling. De sålunda berörda gynnsamma produktionsförhållandena
inom jordbruket och de relativt goda skörderesultaten under de
senaste förkrigsåren ha varit grunden till den förbättrade räntabilitet, som
kännetecknar dessa år. Verkställda räntabilitetsundersökningar utvisa emellertid
även, att inom områden eller brukningsdelar med sämre skörderesultat
räntabiliteten icke varit tillfredsställande. Löpande skördeårs ekonomiska
resultat torde i viss utsträckning ha påverkats av att från föregående år
inneliggande lager försålts eller förbrukats för den animaliska produktionen.
Priserna på jordbruksprodukterna måste självfallet i hög grad bliva beroende
av vilka priser de förnödenheter, som erfordras för en intensiv jordbruksproduktion,
betinga samt av kostnaderna för transporter och dylikt.
Den rationalisering, som på sätt jag förut berört bidragit till en förbättring
av det ekonomiska utbytet av jordbruket, måste fortgå och maskindriften
vid jordbruket upprätthållas, detta icke minst på grund av den bristande
tillgången på arbetskraft, som blivit en följd av den militära beredskapen.
Det är att märka, att väsentliga fördyringar i driftkostnaderna ha sedan
förra årets lagtima riksdag behandlade frågan om prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område inträtt genom prishöjningar å bland annat motorbrännolja
i den mån sådan kan erhållas. Bristen på dylik olja har nödvändiggjort
anskaffande av gengasaggregat, vilket för jordbruket dragit avsevärda
kostnader. Även kostnaderna för transport av jordbruksprodukterna
från produktionsställena till förädlings- och distributionsplatserna lia i hög
grad ökats.
Avvägningen av priset på jordbrukets produkter måste ske under beaktande
av nödvändigheten att dels under nu rådande avspärrning upprätthålla
jordbrukets produktion och räntabilitet, dels ock kunna erbjuda den i jordbruket
verksamma arbetskraften likvärdiga ekonomiska förmåner med dem
som erbjudas inom andra verksamhetsområden. Hänsyn måste därför vid
prissättningen tagas till de ökade produktionskostnaderna. Tillika synes skörderesultatet
i viss mån böra påverka fastställandet av prisnivån på jordbruksprodukterna.
Såsom framgår av vad jag förut anfört är jag av den uppfattningen,
att vid fastställandet av prisnivån för jordbruket under nu rådande
utomordentliga förhållanden det är av stort intresse för jordbrukets utövare,
och därvid icke minst för dem som nu eller under de senaste åren börjat
såsom egna företagare, att förebygga en inflationsartad utveckling av landets
penningväsende. Jag utgår emellertid samtidigt från att, då fredliga förhållanden
inträda, de svenska statsmakterna äro beredda att föra en jord
-
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
brukspolitik, som skänker vårt lands jordbruk, bedrivet efter rationella metoder,
full lönsamhet under för utövarna i samverkan friast möjliga former.
Efter inträdet av den nuvarande krisen har en förändring ägt rum i syftet
med regleringsåtgärderna på jordbrukets område. Före krisen hade åtgärderna
till huvudsakligt ändamål att stödja den inhemska marknaden mot en
ohämmad konkurrens från utlandet eller ett pristryckande överflöd inom
landet. Sedan avspärrningen av importen av livsförnödenheter och vissa produktionsmedel
medfört att vårt folks behov av livsmedel måste till största
delen tillgodoses inom landet, ha regleringsåtgärderna kommit att avse framför
allt att söka vidmakthålla produktionen på jordbrukets område. En
ytterligare förskjutning har under det senaste året framträtt i fråga om regleringsåtgärdernas
ändamål. För regleringen på ifrågavarande område har nu
tillika framträtt syftet att tillhandahålla konsumtionsvaror till lägre priser
än som betingas av rådande produktionskostnader. Jag vill erinra om de
beslut som meddelats rörande anvisande av medel för nedbringande av vissa
kostnader för bland annat tillgodoseende av de största städernas behov av
konsumtionsmjölk samt beträffande rabatter på smör och margarin. Den
nu berörda tendensen i fråga om regleringen har ytterligare framträtt
i livsmedelskommissionens nu föreliggande förslag till regleringsåtgärder på
jordbrukets område. I sitt förslag till regleringsåtgärder har livsmedelskommissionen
uppdragit vissa huvudlinjer för prispolitiken rörande jordbruksprodukter.
Några mera djupgående skiljaktigheter synas icke förefinnas i
fråga örn bestämmandet av prisnivån för jordbruksprodukter under nästa
konsumtionsår mellan å ena sidan livsmedelskommissionen och å andra sidan
priskontrollnämnden och de sammanslutningar och föreningar, vilka avgivit
ett gemensamt yttrande i frågan. På sistnämnda håll synas dock vissa
farhågor föreligga att vid en normal eller bättre skörd under nästa regleringsår
livsmedelskommissionens förslag icke skulle innebära, att en viss
justering nedåt skulle ske av priserna å jordbruksprodukter. Givet är att
skördeutfallet i ena eller andra riktningen bör inverka på prisnivån, vilket
även torde överensstämma med livsmedelskommissionens förslag. Priskontrollnämnden
ställer sig även i viss mån tveksam till frågan om en höjning
av priserna i stimulerande syfte. Beträffande själva prissättningen synes
emellertid full enighet råda därom, att den bör få anstå till dess det kommande
skörderesultatet för hela landet kan överblickas. Även jag delar denna
mening. Någon möjlighet att bedöma skördeutfallet finnes givetvis icke
för närvarande. Icke heller kan den blivande utvecklingen av jordbrukets
omkostnader med någon grad av säkerhet förutses. Vid fastställandet av priserna
för olika produkter torde liksom hittills en viss avvägning böra ske
med hänsyn till de olika intressen, som äga giltighet inom skilda delar av
landet, samt under beaktande tillika av de olika förhållanden som råda i
fråga om större och mindre brukningsdelar.
Såsom grundval vid prisernas bestämmande torde böra användas en för
hela landet beräknad medelskörd. Därest inom vissa delar skörderesultatet
skulle bliva mindre gynnsamt, lärer detta förhållande, där sociala eller andra
Jordbruksiitskottets utlåtande Nr 74.
9
skäl det påkalla, böra kompenseras på annat sätt än genom över lag höjda
priser. Jag är tillika ense med livsmedelskommissionen därom, att med hänsyn
till försörjningsläget det vore ekonomiskt riktigt, att priserna å såväl produkter
som förnödenheter sattes enhetligt. Av de skäl, som förut varit avgörande,
såsom t. ex. landets många alltför små brukningsdelar, biträder jag
emellertid kommissionens förslag rörande extra prisutjämningsbidrag och
producentbidrag.
I livsmedelskommissionens skrivelse omförmälda relationstal för bedömande
av priserna för olika växtslag ha redan genom pressen och på annat
sätt delgivits landets jordbrukare. Dessa ha sålunda i god tid haft möjlighet
att överblicka huru produktionen lämpligen bör inriktas.
Till försörjningens tryggande torde även under nästa konsumtionsår beslag
bli erforderligt å olika produkter ävensom en fördelning av produkterna
så att därigenom största möjliga rättvisa och det lämpligaste utnyttjandet
för folkhushållet åstadkommas.
I likhet med livsmedelskommissionen anser jag, att uppskattningen av
skörderesultaten bör ske under medverkan av det praktiska jordbrukets
utövare ävensom att omfattningen av uttagandet av de produkter, som jordbrukarna
utöver brödspannmål skola sälja till staten, bestämmes i så god
tid att det blir känt vid början av det nya regleringsåret.
Enär jordbrukarnas ekonomiska organisationer visat sig vara av stort
värde vid jordbruksprodukternas distribution och försäljning, förutsätter jag,
att en fortsatt god samverkan skall äga rum mellan staten och dem ävensom
andra organisationer för produktförädling och distribution.
Under den tid som förflutit sedan krigets utbrott bär Kungl. Maj:t haft
stora befogenheter i fråga om handhavandet av regleringen på jordbrukets
område. I likhet med vad som föreslogs i propositionerna till 1939 års urtima
riksdag och 1940 års lagtima riksdag förordar jag även nu, att Kungl.
Maj:t erhåller befogenhet att utan hinder av meddelade beslut eller gjorda
uttalanden handhava jordbruksregleringen samt vidtaga av omständigheterna
påkallade ändringar i densamma.
Då några som helst möjligheter att bedöma det nuvarande kristillståndets
varaktighet icke förefinnas, anser jag lämpligast att liksom hittills skett
samtliga nu gällande regleringsanordningar på ifrågavarande område bibehållas,
även om en del av dem icke kan tillämpas under den tid kriget pågår.
Jag förordar därför, att de grundläggande av riksdagen antagna regleringsförfattningarna
ävensom andra av riksdagen lämnade bemyndiganden,
vilkas giltighet utgår med innevarande regleringsår, förlängas på ytterligare
ett år.
Efter denna översikt av min allmänna inställning till de föreliggande spörsmålen
torde jag få övergå till att lämna en redogörelse för de grunder, som
i fortsättningen böra tillämpas beträffande regleringen av priserna å vissa
viktigare jordbruksprodukter. 1 fråga örn de åtgärder, som i prisrabatterande
syfte kunna befinnas påkallade, framlägger chefen för folkhushållningsdepartementet
denna dag förslag för Kungl. Maj:t.
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
Mjölk- och matfettsregleringen.
De mest betydelsefulla regleringsåtgärderna äro de som beröra marknaden
för mjölk och mejeriprodukter. I fråga om bestämmelserna rörande
mjölkregleringen har livsmedelskommissionen icke föreslagit några mera
genomgripande förändringar i förhållande till vad för närvarande gäller.
Enligt nu gällande bestämmelser för mjölkregleringen utbetalas till producenterna
dels allmänt prisutjämningsbidrag för produktmjölk med i genomsnitt
ett öre för kilogram för hela riket, dels pristillägg för s. k. lantsmör,
dels ock producentbidrag jämlikt kungörelsen den 12 januari 1940.
Det allmänna prisutjämningsbidraget utgår med varierande belopp för de
olika prisutjämningsdistrikten under det att de särskilda norrlandsbidragen
äro fasta och utgöra 1.5, 2 och 3 öre för de respektive tre norra distrikten.
Såsom framgår av vad förut anförts ha enligt beslut den 16 november 1940
utbetalats följande bidrag lill mejerierna i syfte att förhindra höjning av
konsumtionsmjölkpriset, nämligen dels allmänt mjölktillägg, dels särskilt
konsumtionsmjölktillägg, dels s. k. merfrakttillägg till mejerier i de största
städerna, dels ock s. k. regleringskostnadstillägg till vissa försäljningsorganisationer
i Stockholm och Göteborg. Därjämte har livsmedelskommissionen
bemyndigats att i speciella fall till förhindrande av en eljest befogad prishöjning
å konsumtionsmjölk till vederbörande mejeri utanordna erforderligt
belopp såsom ersättning för prisökningen.
Genom att de beslutade utbyggnaderna av regleringsåtgärderna tillkommit
vid skilda tillfällen ha desamma blivit mindre enhetliga och onödigt
komplicerade. En viss förenkling i åtgärderna synes därför nu böra eftersträvas.
Någon rubbning i principerna för prisutjämningsbidraget för produktmjölken
synes emellertid icke böra ske under nästa konsumtionsår. Bidraget torde
böra bestämmas på samma sätt som hittills. I likhet med livsmedelskommissionen
anser jag, att även de extra prisutjämningsbidragen för de nordligaste
distrikten böra för närvarande utgå efter samma grunder som nu.
Det torde dock böra övervägas huruvida någon ytterligare ökning kan vara
befogad.
För att motverka en allmän höjning av konsumtionsmjölkpriserna torde
såsom livsmedelskommissionen föreslagit i syfte att uppnå paritet mellan
nämnda priser och produktmjölkpriset för konsumtionsmjölken böra utbetalas
ett lika stort tillägg för kilogram som i genomsnitt för hela riket
utgår i prisutjämningsbidrag för produktmjölk. Detta tillägg synes böra
vara lika i samtliga distrikt. Vinner det av mig nu framlagda förslaget bifall,
torde de enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 november 1940 för närvarande
utgående mjölktilläggen böra upphöra.
I överensstämmelse med vad jag tidigare anfört rörande bestämmandet
av prisnivån för jordbruksprodukter synes prisutjämningsbidragets storlek
böra fastställas först vid en senare tidpunkt. Man torde emellertid böra
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
11
vid anslagets bestämmande räkna med ett prisutjämningsbidrag av ett öre
för kilogram i genomsnitt för hela riket. Med hänsyn till vad jag nyss anfört
lärer man även böra räkna med ett lika stort tillägg för konsumtionsmjölken.
I anslutning till vad tidigare gällt bör mejeriernas riksförening
äga innehålla viss del av nu nämnda bidrag och tillägg för utjämning med
hänsyn till mjölkproduktionens relativa storlek under olika årstider. En utjämning
mellan olika orter med hänsyn till skördeförhållandena medelst nu
ifrågasatta prisutjämningsbidrag synes däremot icke böra ifrågakomma.
Räknat på 1940 års mjölkmängd har kommissionen antagit, att kostnaderna
för prisutjämningsbidragen och konsumtionsmjölktilläggen skulle uppgå till
i runt tal 30 miljoner kronor.
De enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 november 1940 utsående merfraktstilläggen
och regleringskostnadstilläggen, vilka utbetalas för att täcka de av
produktionsminskningen föranledda ökade kostnaderna, synas i överensstämmelse
med Iivsmedelskommisionens förslag alltjämt böra utgå. För dessa
bidrag har livsmedelskommissionen ansett att högst en miljon kronor böra
få tagas i anspråk. Liksom för närvarande bör även i fortsättningen möjlighet
stå öppen att i särskilda fall, där en höjning av konsumtionsmjölkpriset
skulle kunna godkännas, i stället utbetala ett bidrag såsom ersättning
för prisökningen. Dylika bidrag torde dock icke böra få användas för att
åstadkomma en i och för sig önskvärd likformighet i prisförhållandena inom
visst område. Livsmedelskommissionen bör efter förslag av mejeriernas riksförening
äga besluta angående nu berörda bidrag. Utan Kungl. Maj:ts medgivande
bör dock icke för sistberörda ändamål få användas större belopp
än sammanlagt 2 miljoner kronor. Samtliga nu omförmälda bidrag och tilllägg
böra såsom livsmedelskommissionen föreslagit endast tillkomma mejerier.
De av kommissionen ifrågasatta villkoren för att bidragen och tilläggen
skola få åtnjutas av mejerierna synas kunna godtagas.
Även systemet med pristillägg för lantsmör torde böra gälla under nästa
konsumtionsår. Kostnaderna för dessa pristillägg och omhändertagandet av
lantsmör torde kunna uppskattas till i runt tal 3 miljoner kronor.
Vad angår bestämmelserna örn producentbidragen har kommissionen i
sin skrivelse upptagit ett sedan länge framfört önskemål om att producentbidrag
skall räknas å en årskvantitet levererad mjölk av högst 7,800 kilogram.
För närvarande utgå bidragen å en månadskvantitet av 650 kilogram.
Därjämte har kommissionen föreslagit en höjning av bidraget till 3
öre per kilogram för hela året. Enligt gällande bestämmelser utgör bidraget
2 öre för mjölk, som levereras under månaderna april—september och
3 öre för mjölk, som levereras under övriga månader. Såsom livsmedelskommissionen
framhållit lära de skäl, som tidigare framförts mot ifrågavarande
förslag, numera lia förlorat sin bärkraft. Med hänsyn härtill tillstyrker
jag förslagens realiserande. Såsom kommissionen föreslagit bör den
nya ordningen för producentbidragens beräknande tillämpas för mjölk,
som levereras från och med den 1 juli 1941. Producentbidraget bör endast
utgå för mjölk, som levereras till mejeri, och för bidragens utbetalande böra
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
gälla samma villkor som för tillgodonjutande av prisutjämningsbidrag. Bidragen
ha av livsmedelskommissionen beräknats komma att draga en kostnad
av 42 miljoner kronor, vilket innebär en kostnadsökning av 8.5 miljoner
kronor i förhållande till de för innevarande budgetår beräknade kostnaderna.
Såsom livsmedelskommissionen yttrat torde man kunna utgå från att
någon mjölkavgift icke kommer att uttagas under nästa regleringsår. Emellertid
bör, såsom jag förut framhållit, fullmakten för Kungl. Maj:t att upptaga
sådan avgift förlängas under ytterligare ett år. I anslutning härtill har
kommissionen förordat vissa ändringar i förordningen örn mjölkavgift. Mot
kommissionens förslag har jag intet att erinra. Förslaget innebär i huvudsak,
att mjölkavgiften på samma sätt som övriga avgifter inom jordbruksregleringen
skall tillföras budgeten. Kungl. Majit bör kunna besluta om uttagande
av mjölkavgift oberoende av framställning från mejerisammanslutning.
Livsmedelskommissionen har i sammanhang med frågan om matfettsregleringen
jämväl upptagit till behandling spörsmålet om en rationalisering
av margarinindustrien. För närvarande torde omkring 25 fabriker vara
sysselsatta med förädling av de förhållandevis begränsade kvantiteter råvaror,
som kunna ställas till förfogande. Uppenbarligen kan detta icke anses
vara en rationell ordning för margarinindustriens bedrivande. Huruvida ett
statligt ingripande i syfte att få till stånd en rationalisering av industrien bör
företagas är särskilt med hänsyn till nu rådande förhållanden tveksamt. Utan
att sådan reglering av margarintillverkningen som livsmedelskommissionen
ifrågasatt kommer till stånd bör dock kommissionen vid fördelning av befintliga
tillgångar av råvaror för margarintillverkning beakta angelägenheten
av att tillverkning äger rum vid fabriker, som visa sig i stånd att på ett ur
kostnadssynpunkt och i övrigt tillfredsställande sätt besörja framställningen
av margarin.
Reglering av andra animaliska produkter än mjölk.
Livsmedelskommissionen har i fråga örn fläsk- och köttregleringen icke
framfört några nya förslag. De nuvarande regleringsåtgärderna torde böra
äga tillämpning även under nästa regleringsår. Såsom kommissionen framhållit
bör en effektiv priskontroll utövas och i den mån det visar sig erforderligt
för uppnående av det med priskontrollen och regleringsåtgärderna i
övrigt avsedda syftet, bör frågan om ytterligare koncentration av slakten
tagas under övervägande.
I fråga om regleringen av äggmarknaden har livsmedelskommissionen
föreslagit en viss förändring beträffande det organ, äggintressentföreningen
u. p. a., som fungerar på detta område. I likhet med kommissionen finner
jag böra övervägas att åtgärder i rationaliserande syfte på detta område vidtagas.
Det torde böra få ankomma på Kungl. Majit att under beaktande av
läget på äggmarknaden vidtaga erforderliga organisatoriska förändringar
beträffande äggmarknadens reglering.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74-
13
Brödsäds- och fodermedelsregleringen.
De förändringar som livsmedelskommissionen föreslagit beträffande brödsäds-
och fodermedelsregleringen beröra huvudsakligen de organisatoriska
förhållandena på detta område. Såsom kommissionen framhållit handhavas
de nuvarande regleringsåtgärderna av ett flertal olika organ. Sålunda handhar
svenska spannmålsaktiebolaget den med beslagen å brödsäd och fodersäd
förenade inköps- och försäljningsverksamheten. Motsvarande verksamhet
i fråga om importerade fodermedel och fodercellulosa utövas av foderintressentföreningen.
För inköp och distribution av stråfoder fungerar svenska
stråfoderhandelsföreningen u. p. a. Uppenbarligen skulle betydande fördelar
och förenklingar ur organisatorisk synpunkt kunna vinnas, därest en centralisering
kunde äga runi av dessa olika företags verksamhet till ett gemensamt
organ. Detta organ torde även böra handha de statliga uppgifter som
tillkomma fröintressentföreningen. Besparingar på lagringsutrymmen samt på
frakter och andra kostnader torde därigenom kunna ernås. Såsom kommissionen
påpekat är det en olägenhet att en och samma handlande beträffande försäljning
av så förhållandevis likartade varor, som här är i fråga, skall lia
redovisningsskyldighet till tre olika företag. Förenklingar i den statliga kontrollen
skulle även kunna ske, därest ett gemensamt företag handhade verksamheten.
Det är även att märka, att hela fodermedels- och brödsädsförsörjningen
i regleringshänseende torde i viss mån få betraktas som en enhet. Med
hänsyn härtill finner jag i likhet nied livsmedelskommissionen, att handhavandet
av nu ifrågavarande regleringar bör sammanföras till ett gemensamt
organ. Detta organ synes lämpligen kunna organiseras i huvudsak på samma
sätt som spannmålsbolaget och få samma ställning till staten som detta
bolag. Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas att vidtaga erforderliga åtgärder
för den nu uppskisserade omorganisationen. I samband härmed bör
Kungl. Majit även erhålla befogenhet att ställa de medel, som anvisats till
spannmålsbolaget och foderintressentföreningen för dess verksamhet, till det
nya organets förfogande.
Även under nästa regleringsår torde inlösningsförfarandet i fråga om brödsäd
böra bibehållas. I anslutning till vad jag förut anfört torde inlösningspriset
icke nu böra bestämmas utan detsamma torde böra bli beroende av
skördens storlek. Liksom hittills torde likställighet i pris mellan vete och råg
böra råda. Frågan huruvida det under vissa tidigare regleringsår använda
systemet med stegring i inlösningspriset på brödsäd från viss dag med belopp,
som svarar mot kostnaden för lagring och räntor m. m., vilket system
torde innebära vissa fördelar, bör komma till användning under kommande
konsumtionsår torde få avgöras senare under beaktande av skördeutfallet.
I fråga örn regleringsåtgärderna på fodermarknadens område lia dessa såsom
livsmedelskommissionen påpekat i hög grad påverkats av den ogynnsamma
skörden. Ett ganska komplicerat system med prisrabatter å fodersäd
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
och stråfoder har under innevarande regleringsår kommit till användning. I
möjligaste mån böra dessa nu avvecklas. Därest förslaget om rabatteringsanordningen
för mjölk och matfett vinner bifall, enligt vilket jordbrukarna
skulle kunna utbyta rabattkorten för dylika livsmedel mot sådana för inköp
av fodermedel, erhålla jordbrukarna kompensation för de nuvarande prisrabatterna.
I likhet med livsmedelskommissionen anser jag, att principerna för ett avstående
av foder under nästa regleringsår böra så utformas, att den enskilde
jordbrukaren redan vid produktionsårets början kan bilda sig en uppfattning
rörande den utsträckning i vilken han kan bliva skyldig att leverera
fodersäd till staten. Det bör därvid beaktas, att kravet på avstående icke får
medföra en ur försörjningssynpunkt oförmånlig disposition av åkerarealen.
Den av kommissionen framlagda planen för avståendet av fodermedel kan
jag i huvudsak godkänna. Leveransskyldigheten synes sålunda böra anknytas
till storleken av den åkerareal, på vilken frambringas andra produkter
än brödsäd, olje- och spånadsväxter samt vissa slag av fröer. Vid planens
utformande torde på sätt kommissionen föreslagit böra bortses från åkerarealen
i Norrland med undantag av Gästrikland samt från brukningsdelar
med en åkerareal av 10 hektar eller därunder. Under hänsynstagande till det
beräknade skördeutfallet av fodersäd samt till animalieproduktionens omfattning
bör för varje större område uppskattas huru mycket fodersäd som
i medeltal bör avstås per hektar av först angivna åkerareal. Leveransskyldighetens
fördelning å de enskilda brukningsdelarna bör sedan ske med beaktande
av den faktiska leveransförmågan, vilken bör bedömas med hänsyn
till djurantalet och tillgången till andra fodermedel, bland andra fodercellulosa.
Clearingkassan för fodermedel m. m.
Under innevarande regleringsår beslöts inrättande inom livsmedelskommissionen
av en clearingkassa i fråga om fodermedel, konstgödsel och andra
jordbruksförnödenheter. Denna verksamhet synes böra fortsättas efter i huvudsak
samma principer som hittills i syfte att hålla priserna på den nivå
som finnes önskvärd. Kostnaderna för verksamheten ha av livsmedelskommissionen
beräknats till i runt tal 20 miljoner kronor.
Jag torde i detta sammanhang böra erinra därom, att Kungl. Maj:t genom
beslut den 31 januari 1941 funnit skäl medgiva, att av det av 1940 års urtima
riksdag anvisade reservationsanslaget å 2,000,000 kronor till statsbidrag
för inköp av stråfoder (prop. nr 28; r. skr. nr 43) finge — utan hinder av
stadgandet i 7 § kungörelsen den 25 oktober 1940 (nr 898) — utlämnas statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet för inköp av jämväl cellulosafoder.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
15
Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i
Norrland m. m.
Under de senaste budgetåren ha vissa belopp ställts till förfogande för produktionsbefrämjande
åtgärder på jordbrukets område i Norrland samt delar
av Kopparbergs och Värmlands län, där jordbrukets ställning är i stort sett
likartad med den i Norrland. För innevarande budgetår medgavs, att ett
belopp av 900,000 kronor finge utgå av anslaget till Prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område. I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag, att även
för nästa budgetår medel böra finnas tillgängliga för ifrågavarande ändamål.
Ett belopp av 900,000 kronor torde vara lämpligt. Då det torde vara till
gagn för jordbruket i nyssnämnda landsända, att den av styrelsen för svenska
vall- och mosskulturföreningen föreslagna verksamheten med studieegendomar
i de nordliga delarna av landet kommer till stånd, vill jag förorda att
av nyssberörda medel måtte för detta ändamål få disponeras ett belopp av
21,000 kronor. Erinras må att för ändamålet från Wenner-Grenska samfundet
erhållits ett anslag av 100,000 kronor. Därest riksdagen icke har något
att erinra, torde såsom domänstyrelsen föreslagit erforderliga medel för studiegårdarnas
anskaffande få disponeras ur markinköpsfonden. Likaledes är
jag av den uppfattningen, att de ifrågasatta arbetena rörande ogräsets bekämpande
böra komma till utförande. För detta ändamål synes ett belopp
av högst 15,000 kronor vara behövligt. Hinder synas icke böra möta att detta
belopp må disponeras från de medel, som av livsmedelskommissionen avsetts
till diverse kostnader.
Anslagsäskanden m. m.
Kostnaderna för de föreslagna reglerings- och rabatteringsåtgärderna torde
kunna beräknas till 231 miljoner kronor. Av detta belopp belöpa 30 miljoner
på prisutjämningsbidragen, 3 miljoner å de särskilda mjölkersättningarna,
3 miljoner å pristillägget för lantsmör m. m., 42 miljoner å producentbidraget,
73 miljoner å matfettsrabatteringen m. m., 25 miljoner å mjölkrabatteringen,
33 miljoner å förmalningsersättningar samt 2 miljoner å diverse
kostnader. Till Prisclearing för fodermedel m. m. torde ett särskilt
reservationsanslag å 20 miljoner kronor böra uppföras. Kostnadsberäkningarna
äro uppgjorda under antagande att större förändringar i penningvärdet
eller poduktionskostnadena icke förekomma. Såsom kommissionen framhållit
avse kostnaderna till väsentlig del åtgärder för prisnedsättningar å livsmedel.
Rörande medel, som må erfordras för prisrabatterande åtgärder, sammanlagt
131 miljoner kronor, kommer chefen för folkliushållningsdepartementet
att förelägga Kungl. Maj:t förslag.
Genom beslut vid 1940 års lagtima riksdag (prop. 276; r. skr. nr 427) beslöts,
att de medel, som enligt gällande bestämmelser skola ingå i jordbrukets
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
prisregleringsfond efter utgången av juni 1940 ej längre skulle över vederbörande
avsättningsanslag tillföras nämnda fond. Enligt tidigare beslut av
riksdagen (prop. 230/1939; r. skr. nr 353) må de margarinaccismedel, som
influtit före den 1 juli 1935 och av vilka för närvarande återstå cirka 150,000
kronor, användas för utdelning gratis eller till nedsatt pris till hjälpbehövande
av jordbruksprodukter, i främsta rummet mjöl och smör, eller av andra
inhemska förnödenheter såsom frukt och fisk. Då det torde vara önskvärt
att berörda prisregleringsfond slutligt avvecklas och de å fonden alltjämt
disponibla medlen därför ej böra tagas i anspråk, synes Kungl. Maj :t nu böra
erhålla bemyndigande att av medel som anvisas till prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område disponera intill ett belopp av 500,000 kronor för nu
ifrågavarande ändamål.
På sätt jag förut anfört är avsett att hittills gällande bestämmelser rörande
jordbruksregleringen hållas vid makt, även om de i viss utsträckning icke
för närvarande komma att tillämpas. Giltigheten av vissa av dessa bestämmelser
utgår den 1 juli eller 1 september 1941. I anslutning härtill har inom
jordbruksdepartementet uppgjorts förslag till dels förordning om fortsatt
giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr 279) angående slaktdjursavgift,
dels ock förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1937
(nr 369) angående utförselbevis för råg och vete. Dessa förslag liksom det
förut omförmälda förslaget till förordning angående mjölkavgift torde böra
underställas riksdagen för antagande. Chefen för finansdepartementet kommer
att anmäla förslag örn ytterligare utsträckning av Kungl. Maj:ts befogenhet
att fastställa accis å margarin och vissa andra fettvaror. övriga bestämmelser
på ifrågavarande område, vilkas giltighet utlöper under nästkommande
regleringsår, torde Kungl. Majit äga att på administrativ väg giva
fortsatt tillämpning. Sedan riksdagen fattat ståndpunkt till nu framlagda
förslag, torde jag ånyo få upptaga frågan härom till Kungl. Maj:ts övervägande.
»
Utskottets yttrande.
Att i nuvarande läge närmare fixera den prisnivå som under nästa regleringsår
bör vinna tillämpning i fråga om jordbrukets produkter låter sig icke
göra. Denna måste uppenbarligen bliva i hög grad avhängig av utvecklingen
i fråga om jordbrukets produktionskostnader samt av det blivande skördeutfallet,
förhållanden vilka för närvarande icke med någon större grad av säkerhet
kunna helt bedömas. Utskottet finner därför i likhet med departementschefen
att härmed bör få anstå tills längre fram under regleringsåret. Emellertid
synes redan nu på grund av de ogynnsamma väderleksförhållandena kunna
förutses att någon skörd som blir av bättre beskaffenhet än föregående års
icke torde vara att vänta. Med hänsyn härtill lärer någon sänkning av den
nuvarande prisnivån knappast kunna ifrågakomma. Å andra sidan finner
utskottet i likhet med departementschefen det vara av stor vikt att förhindra
en inflationsartad utveckling av landets penningväsende. Såsom departe
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
17
mentschefen framhållit torde det vara av stort intresse under nu rådande
utomordentliga förhållanden för jordbrukets utövare och då icke minst för
dem som nu eller under de senaste åren börjat såsom egna företagare att
förebygga en dylik utveckling. Det torde därför vara nödvändigt att prisutvecklingen
kontrolleras och priserna förhindras stiga utöver den nivå, som
är nödvändig för att de ökade produktionskostnaderna skola täckas. Det kan
vara att befara att en väsentlig höjning av prisnivån å livsmedel skulle komma
att återverka på den allmänna lönenivån. Man måste vid fastställandet
av prisnivån utgå från att vid en svag skörd även jordbruket bör bära sin del
av de bördor som därigenom läggas på vårt folk; liksom jordbruket vid en
bättre skörd bör tillåtas draga fördel därav. I likhet med departementschefen
utgår även utskottet från att statsmakterna, då fredliga förhållanden inträda,
komma att föra en sådan politik på jordbrukets område som skänker landets
jordbruk full lönsamhet.
Såsom grundval vid prisernas bestämmande synes kunna användas en
för hela landet beräknad medelskörd. De i propositionen omförmälda relationstalen,
vilka avse att vara vägledande för det inbördes förhållandet mellan
priserna på de olika grödorna, synas utskottet böra, om så skulle finnas
påkallat, kunna jämkas med hänsyn till det blivande skörderesultatet eller
andra förhållanden.
Liksom hittills torde det vara nödvändigt att Kungl. Maj:t även under kommande
regleringsår erhåller förhållandevis vidsträckta fullmakter i fråga
örn handhavandet av jordbruksregleringen och därför lämnas befogenhet att
vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i densamma. I motionen
I: 241 lia ifrågasatts vissa begränsningar i de Kungl. Maj:t lämnade befogenheterna
med avseende å jordbruksregleringen. I anslutning härtill vill utskottet
framhålla, att det synes utskottet naturligt att mera genomgripande ändringar
i regleringsåtgärderna icke av Kungl. Maj.t vidtagas där riksdagens
hörande utan olägenhet kan ske.
Då några möjligheter att bedöma det nuvarande kristillståndets varaktighet
icke finnas, torde i enlighet med departementschefens förslag liksom
hittills skett samtliga nu gällande regleringsanordningar på ifrågavarande område
böra bibehållas, även örn en del av dem icke kan tillämpas under den
tid kriget pågår. Utskottet föreslår därför att de grundläggande av riksdagen
antagna regleringsförfattningarna ävensom andra av riksdagen lämnade bemyndiganden,
vilkas giltighet utgår med innevarande regleringsår, förlängas
på ytterligare ett år.
I motionerna I: 63 och II: 96, II: 233, I: 119 och II: 33, I: 168, II: 99 samt
II: 153 lia begärts mer eller mindre långt gående utredningar i frågor, som
beröra den statliga jordbrukspolitiken.
Motionerna 1:63 och 11:96 åsyfta en utredning rörande åtgärder till stärkande
av beredskapen med avseende på landets livsmedelsförsörjning. Dessa
åtgärder angivas i motionerna skola innefatta, bland annat, en rationaliserad
nyodlingsverksamhet med utnyttjande av maskinella hjälpmedel, förenkling
av proceduren vid lantmäteriförrättningar och planläggning vid torrläggnings
Bihang
till riksdagens protokoll 19H. 10 muni. Nr 74.
2
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
företag, rationellt tillvaratagande av skördarna och utökad inhemsk odling
av vissa växtslag till ersättning av förut importerade fodermedel, vidgade lagringsmöjligheter
för jordbrukets produktion samt vidgad lagstiftning till förebyggande
av vanhävd. 1 motionen II: 233 upptagas i viss mån samma
problem som behandlas i första punkten av nyssnämnda två motioner, nämligen
frågan om nyodling. Utskottet finner frågan om nyodling, framför allt
i syfte att komplettera ofullständiga jordbruk, förtjäna att närmare utredas.
Härvid böra särskilt undersökas möjligheterna att med användande av de
moderna maskinella hjälpmedel, som numera stå till buds, få till stånd en
snabbare och mera rationell nyodling än den som hittills i allmänhet bedrivits
med stöd av statliga bidrag. Utskottet vill därför förorda, att skrivelse
i ämnet av riksdagen avlåtes till Kungl. Maj:t. Beträffande de övriga förslag
som motionerna 1:63 och 11:96 innefatta vill utskottet erinra därom att
riksdagen redan i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt örn utredning angående
en provisorisk lagstiftning mot vanhävd med giltighet under nu rådande
krisförhållanden. Spörsmålet om förenkling av proceduren vid lantmäteriförrättningar
torde komma att övervägas av den utredning, som för närvarande
behandlar frågan örn ny jorddelningslagstiftning. Såsom lantbruksstyrelsen
framhållit torde någon större förenkling vid planläggning av torrläggningsföretag
knappast kunna äga rum inom den av vattenlagen utstakade
ramen. De övriga i motionen berörda problemen synas såsom framgår
av livsmedelskommissionens yttrande vara föremål för kommissionens uppmärksamhet.
Med hänsyn härtill lärer någon åtgärd i anledning av dessa motioner
i övrigt icke vara påkallad från riksdagens sida.
I motionerna 1:119 och 11:33 hemställes örn utredning beträffande speciellt
småjordbrukets problem. I motionen I: 168 begränsas utredningsyrkandet
till verkningarna av de under de senaste åren beslutade statliga åtgärderna
till stöd för det mindre jordbruket och i motionen II: 99 till det under
innevarande produktionsår utgående jordbruksstödets verkningar. Den i motionen
II: 153 begärda utredningen är avsedd att omfatta de allmänna grunder
enligt vilka jordbruksregleringen i fortsättningen borde handhavas. Beträffande
den i förstnämnda två motioner begärda utredningen förväntar utskottet,
att densamma kommer att verkställas vid ett fortsättande av den för
närvarande nedlagda jordbruksutredningen. Utskottet vill erinra att betydande
åtgärder i flera avseenden redan vidtagits till stöd för småbruket. Såsom
framgår av propositionen ha vissa utredningar redan verkställts rörande
jordbruksregleringens verkningar, och man torde kunna utgå ifrån att livsmedelskommissionen
med uppmärksamhet följer denna fråga. Att igångsätta
en särskild utredning vid sidan av den verksamhet som bedrives av livsmedelskommissionen
rörande de allmänna grunder enligt vilka jordbruksregleringen
i fortsättningen skall handhavas torde knappast vara lämpligt eller
av omständigheterna påkallat.
Utskottet torde härefter få närmare ingå på de särskilda regleringsåtgärderna
och de i anslutning härtill väckta motionerna.
Några mera genomgripande ändringar i fråga örn mjölkregleringen ha icke
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
19
föreslagits i propositionen. Någon rubbning i principerna för prisutjämningsbidraget
för produktmjölken anser utskottet i likhet med Kungl. Maj:t
icke nu böra ske. I motionerna I: 238 och II: 333 har yrkats på att uttalande
måtte göras därom, att prisutjämningsbidraget för produktmjölk måtte inom
Stockholms—Göteborgs samt Skånes prisutjämningsdistrikt utgå med lika
belopp per kilogram mjölk. Ehuru vissa skäl synas kunna åberopas för motionärernas
yrkande, anser sig utskottet icke utan att närmare utredning
av frågan verkställts kunna göra något uttalande i det i motionerna avsedda
syftet. Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl. Maj:t beaktar detta spörsmål.
I motionerna II: 329, II: 332 och II: 335 har yrkats att en viss höjning av
de särskilda prisutjämningsbidragen i de nordligaste distrikten bör äga rum.
I anslutning till vad departementschefen anfört anser utskottet det böra övervägas,
huruvida icke höjning bör ske. Utskottet utgår ifrån att Kungl. Maj:t
har sin uppmärksamhet riktad härpå samt vidtager de höjningar av bidragen
som med hänsyn till läget kunna finnas påkallade.
Departementschefens förslag rörande konsumtionsmjölktillägg i syfte att
motverka en allmän höjning av konsumtionsmjölkpriset finner sig utskottet
kunna tillstyrka.
I anslutning till vad utskottet anfört rörande fastställandet av prisnivån
anser utskottet i likhet med departementschefen, att prisutjämningsbidragens
storlek bör fastställas först senare. Med hänsyn härtill anser sig utskottet
icke här böra göra något vidare uttalande i anledning av motionerna I: 239
och II: 334.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att de för närvarande
utgående merfraktstilläggen och regleringskostnadstilläggen, vilka utbetalas
för att täcka de av produktionsminskningen föranledda ökade kostnaderna,
alltjämt böra utgå. Likaledes bör såsom för närvarande även i fortsättningen
möjlighet stå öppen att i särskilda fall, där en höjning av konsumtionsmjölkpriset
skulle kunna godkännas, i stället utbetala ett bidrag såsom
ersättning för prisökningen. Utskottet har icke heller någon erinran att göra
mot departementschefens förslag att systemet med pristillägg för lantsmör
skall gälla även under nästa konsumtionsår.
Det av departementschefen framförda förslaget att producentbidraget höjes
till 3 öre per kilogram för hela året samt att bidraget må räknas å en
årskvantitet levererad mjölk av högst 7,800 kilogram biträdes av utskottet.
Ett genomförande av detta förslag innebär, att yrkandena i motionerna I: 46
och II: 50 i huvudsak vunnit bifall.
Den Kungl. Maj:t medgivna fullmakten att uttaga mjölkavgift synes böra
förlängas på ytterligare ett år. Enligt vad departementschefen yttrat torde
man emellertid kunna utgå från att någon sådan avgift icke kommer att uttagas
under nästa regleringsår. I propositionen har även framlagts ett förslag
till ny förordning örn mjölkavgift, vilken skulle ersätta den nu gällande,
vars giltighetstid utgår den 1 juli 1941. Förslaget har icke givit utskottet
anledning till någon erinran.
20
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
I propositionen har departementschefen under den nu behandlade avdelningen
även upptagit frågan om en rationalisering av margarinindustrien.
Givet är att det icke kan anses ändamålsenligt, att i nuvarande läge med den
mycket begränsade tillgången på råvaror för margarinindustrien ett alltför
stort antal fabriker sysselsättes för dessa varors förädling. I likhet med departementschefen
anser utskottet därför önskvärt, att vid fördelningen av
befintliga tillgångar av råvaror man beaktar angelägenheten av att tillverkningen
äger rum vid fabriker, som visa sig i stånd att på ett ur kostnadssynpunkt
och i övrigt tillfredsställande sätt besörja framställningen av margarin.
I motionen I: 166 har upptagits fettförsörjningsfrågans reglering. Av motionens
motivering synes närmast framgå, att motionärerna avse viss omorganisation
av margarintillverkningen i landet i samband med inträdandet av
normala förhållanden. Utskottet förutsätter, att Kungl. Majit har sin uppmärksamhet
riktad på denna enligt utskottets mening för landets jordbruk
betydelsefulla fråga och då tiden därför anses mogen upptager densamma till
utredning.
Vad Kungl. Majit anfört rörande regleringen av andra animaliska produkter
än mjölk föranleder icke något särskilt uttalande från utskottets sida.
Utskottet vill endast erinra om det uttalande utskottet gjorde rörande ägghandelns
reglering i sitt utlåtande vid 1940 års lagtima riksdag i anledning
av den då avlämnade propositionen angående prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område. Utskottet fann sig icke övertygat örn lämpligheten av
att helt överföra äggregleringens handhavande från Sveriges äggintressenters
förening till livsmedelskommissionen. Enligt utskottes mening borde snarare
svenska ägghandelsförbundet och lantbruksstyrelsen kunna komma i fråga.
Det borde emellertid få ankomma på Kungl. Majit att pröva förevarande
organisationsfråga och vidtaga de åtgärder, som därvid kunde befinnas påkallade.
De förslag, som i propositionen framlagts angående brödsäds- och fodermcdelsregleringen,
beröra huvudsakligen organisatoriska förhållanden på
detta område. För närvarande äro regleringsåtgärderna fördelade på ett
flertal olika organ såsom svenska spannmålsaktiebolaget, foderintressentföreningen
u. p. a. och stråfoderhandelsföreningen u. p. a. Även fröintressentföreningen
synes handha vissa statliga uppgifter. Såsom departementschefen
framhållit skulle det otvivelaktigt under nuvarande förhållanden ur
flera synpunkter vara till fördel för såväl staten som de enskilda om en
större koncentration på detta område kunde komma till stånd, i varje fall
beträffande de tre förstberörda regleringsområdena. Utskottet kan därför
biträda departementschefens förslag att handhavandet av nu ifrågavarande
regleringsåtgärder sammanföres till ett gemensamt organ, vilket synes kunna
organiseras på i huvudsak samma sätt som spannmålsaktiebolaget och få
samma ställning gentemot staten som detta bolag. Departementschefen har
tillika föreslagit, att Kungl. Majit skulle få befogenhet att ställa de medel,
som anvisats till spannmålsaktiebolaget och foderintressentföreningen för
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
21
dessas verksamhet, till det nya organets förfogande. Utskottet anser sig kunna
tillstyrka, att Kungl. Maj:t erhåller detta bemyndigande. Även övriga av
omorganisationen påkallade åtgärder torde få vidtagas av Kungl. Majit.
Utskottet delar departementschefens uppfattning, att jämväl under nästa
regleringsår inlösningsförfarandet i fråga örn brödsäd bör bibehållas. I överensstämmelse
med vad utskottet inledningsvis i sitt yttrande anfört, torde
det böra få anstå med bestämmandet av inlösningspriset till dess skörderesultatet
närmare kan överblickas. Departementschefen har uttalat, att frågan,
huruvida systemet med stegring i inlösningspriset på brödsäd från viss
dag med belopp, som svarar mot kostnaden för lagring och räntor m. m.,
bör komma till användning under nästa konsumtionsår, torde få avgöras
under beaktande av skördeutfallet. Utskottet finner ändamålsenligt att så
sker.
Mot vad i propositionen anförts rörande regleringsåtgärderna på fodermarknadens
område har utskottet i huvudsak intet att anföra. Utskottet vill
emellertid understryka vikten av att vid bestämmandet av leveransskyldigheten
av fodermedel den faktiska leveransförmågan beaktas. Vid fastställandet
av ifrågavarande skyldighet torde icke alltför stor hänsyn böra tagas
till möjligheterna att anskaffa fodercellulosa i stället för foder, som avståtts.
I motionerna I: 117 och II: 152 lia framförts två yrkanden avseende lupinodlingen
i landet. Dels har i motionerna hemställts, att livsmedelskommissionen
skulle vidtaga kraftiga åtgärder för främjandet av berörda odling,
och dels har begärts att ett belopp av 10,000 kronor skall ställas till
förfogande för upplysningsverksamhet i frågan. I likhet med motionärerna
finner utskottet det vara av betydelse, att lupinodlingen främjas med hänsyn
till dess stora värde såsom fodermedel. Utskottet vill därför för sin del
förorda, att medel för ändamålet ställas till förfogande. Livsmedelskommissionen
har i sitt yttrande över motionerna tillstyrkt att det i motionerna
nämnda beloppet anvisas, hälften till Sveriges utsädesförening och
hälften till statens jordbruksförsöksanstalt, för igångsättande av mera omfattande
försöks- och förädlingsarbeten med sötlupin och bitterlupin. Några
särskilda medel torde emellertid icke behöva anvisas direkt för ifrågavarande
ändamål, utan torde Kungl. Majit kunna av det anslag, som ställes till
förfogande för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, disponera
erforderligt belopp.
I motionerna I: 116 och lii 150 föreslås, att rabatt måtte införas å kvävehaltiga
konstgödselmedel åt det mindre jordbruket. Ehuru utskottet behjärtar
syftet med motionerna, anser sig utskottet likväl icke kunna biträda desamma
med hänsyn till olägenheterna av att utsträcka rabatteringssystemet
till nya områden. Utskottet vill framhålla, att det mindre jordbruket
på andra sätt understötts. Erinras må att medel i form av krislån, vilka
till vissa delar kunna gäldas med förbättringsarbeten, ställts till förfogande
för utlämnande av lån för inköp av bland annat gödselmedel.
22
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att den under innevarande
regleringsår igångsatta verksamheten med en clearingkassa för fodermedel,
konstgödsel och andra jordbruks/örnödenheter bör fortsätta efter i
huvudsak samma principer som för närvarande. Vad departementschefen i
övrigt under denna avdelning i propositionen anfört ger icke anledning till
någon erinran från utskottets sida.
I propositionen föreslås att medel även under nästa budgetår ställas till
förfogande för särskilda åtgärder till stöd dt jordbruket i Norrland. För dessa
stödåtgärder, som avse även vissa delar av Dalarna och Värmland, anses
liksom under senaste år ett belopp av 900,000 kronor erforderligt. Jämväl utskottet
finner nämnda belopp böra ställas till förfogande för ändamålet. Icke
heller har utskottet någon erinran att göra mot att av dessa medel anvisas
21,000 kronor såsom bidrag till den av svenska vall- och mosskulturföreningen
planlagda verksamheten med studiegårdar i de nordliga delarna av landet.
För studiegårdarnas anskaffande torde medel kunna få disponeras ur
markinköpsfonden. Utskottet biträder även departementschefens förslag om
att medel ställas till förfogande för de i propositionen närmare omnämnda
arbetena för ogräsets bekämpande.
Kostnaderna för de föreslagna regleringsåtgärderna ha i propositionen beräknats
till sammanlagt 100 miljoner kronor. Av detta belopp belöpa 30 miljoner
på prisutjämningsbidragen, 3 miljoner å de särskilda mjölkersättningarna,
3 miljoner å pristillägget för lantsmör m. m., 42 miljoner å producentbidraget
samt 2 miljoner å diverse kostnader. Till prisclearing för fodermedel
m. m. har äskats ett belopp av 20 miljoner kronor. Utskottet tillstyrker,
att förenämnda belopp anvisas för nu ifrågavarande ändamål. Utskottet har
ingen erinran att göra mot att prisregleringsfonden slutligen avvecklas och
att av de medel, som anvisas för prisreglerande åtgärder, ett belopp av 500,000
kronor må disponeras för utdelning gratis eller till nedsatta priser till hjälpbehövande
av jordbruksprodukter, i främsta rummet mjöl och smör eller av
andra inhemska förnödenheter såsom frukt och fisk. För detta ändamål har
tidigare medel fått användas från prisregleringsfonden.
I den mån departementschefens anförande och förslag icke i det föregående
berörts, har utskottet saknat anledning till erinran däremot.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning angående mjölkavgift;
2) förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 7
juni 1935 (nr 279) angående slaktdjursavgift;
3) förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 11
juni 1937 (nr 369) angående utförselbevis för råg och vete;
dels ock
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
23
1) medgiva Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder
för reglering för nästkommande regleringsår av produktionsoch
avsättningsförhållandena på jordbrukets område i huvudsaklig
överensstämmelse med de av departementschefen
angivna riktlinjerna, samt
2) för budgetåret 1941/42 å driftbudgeten under nionde huvudtiteln
anvisa
a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett
reservationsanslag av ................ kronor 80,000,000;
b) till Prisclearing för fodermedel m. m. ett reservationsanslag
av .......................... kronor 20,000,000;
B. att riksdagen må i anledning av motionerna 1:63 och
11:96, likalydande, samt 11:233 i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla örn utredning rörande en rationaliserad nyodlingsverksamhet
med utnyttjande av moderna maskinella hjälpmedel,
i första hand för komplettering av ofullständiga jordbruk,
C. att följande motioner, nämligen I: 46 och II: 50, I: 116
och 11:150, 1:117 och 11:152, 1:119 och 11:33, 1:166,
I: 168, I: 238 och II: 333, I: 239 och II: 334, I: 241, II: 99,
11:153, 11:329, 11:332 samt 11:335, må, i den mån de icke
kunna anses besvarade genom vad utskottet här ovan anfört
och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 17 juni 1941.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Granath, Gabrielsson, Alfred Andersson,
Jacob Hansson, Mannerskantz, von Stockenström och Dahlström samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Gustafson i
Vimmerby, Carlström, Mäler, Liedberg, Jacobson och Jonsson i Fjäle.