Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
1
Nr 53.
Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1941 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående viss
reglering av handeln med färsk strömming och sill
m. m.
(Ira avd.)
I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under punkt 153 i nionde
huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till Bidrag till reglering av handeln med färsk strömming och sill m. m. för
budgetåret 1941/42 beräkna ett förslagsanslag av 155,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen den 28 februari 1941 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 131, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att
1) till Bidrag till reglering av handeln med strömming och sill m. m. för
budgetåret 1941/42 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
155.000 kronor;
2) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med de
såsom bilagor till statsrådsprotokollet fogade utkasten till kungörelser örn
viss reglering av handeln med färsk strömming och sill ävensom om viss reglering
av priset å strömming och sill utfärda erforderliga bestämmelser i dessa
ämnen, att gälla från och med den 1 juli 1941 till och med den 31 december
1942.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.
För budgetåret 1940/41 är till Bidrag till reglering av handeln med färsk
strömming och sill m. m. anvisat ett förslagsanslag av 180,000 kronor. Av
anslaget beräknades 20,000 kronor till kostnader för statens fiskenämnd,
150.000 kronor för utbetalande av prisutjämningsbidrag inom producentföreningamas
områden samt 10,000 kronor för utgifter i samband med eventuell
prisreglering utmed Skånes syd- och ostkust samt Blekinges kust.
Gällande bestämmelser i ämnet äro upptagna i dels förordningen den 30
juni 1937 (nr 645) örn viss reglering av handeln med färsk strömming och
sill, dels kungörelsen den 10 december 1937 (nr 933) angående tillämpningen
av nämnda förordning, vilken kungörelse ändrats genom kungörelsen
nr 729/1940, dels förordningen den 30 juni 1937 (nr 646) örn viss reglering
av priset å färsk strömming och sill, vilken förordning ändrats genom
kungörelsen nr 55/1939, samt dels instruktionen den 30 juni 1937 (nr
Dilian!) till riksdagens protokoll 19il. ^ soini. Nr 53 51. 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
647) för statens fiskenämnd. Förordningarna gälla till och med den 30
juni 1941.
I skrivelse den 27 augusti 1940 har statens fiskenämnd hemställt, att regleringen
av handeln med färsk strömming och sill måtte förlängas på fem
år eller till och med den 30 juni 1946. Fiskenämnden har i skrivelsen tillika
föreslagit vissa ändringar i bestämmelserna rörande regleringen. Beträffande
regleringen under den föreslagna nya perioden har fiskenämnden inhämtat
yttranden från ett flertal producentföreningar, fiskeföreningar och fiskförsäljningsföreningar.
Över fiskenämndens skrivelse har lantbruksstyrelsen
den 12 oktober 1940 avgivit infordrat utlåtande.
Fiskenämnden har vidare i särskild skrivelse den 27 augusti 1940 hemställt,
att till bidrag till reglering av handeln med färsk strömming och sill
m. m. måtte för nästa budgetår anvisas ett förslagsanslag av 155,000 kronor.
I skrivelse den 26 oktober 1940 har Stockholms läns fiskförsäljningsförening
u. p. a. framställt vissa synpunkter å den fortsatta tillämpningen av
regleringen.
Lantbruksstyrelsen har sedermera med eget yttrande den 11 november
1940 överlämnat en den 31 oktober 1940 dagtecknad skrivelse från Svenska
ostkustfiskarnas centralförbund, däri förbundet hemställt, att lantbruksstyrelsen
vid avgivande av sitt yttrande över fiskenämndens framställning
ville beakta vad som anförts vid ett sammanträde med representanter för
ostkustens fiskförsäljningsföreningar. Vid förbundets skrivelse fanns fogat
protokoll från sammanträdet.
Svenska ostkustfiskarnas centralförbund har vidare i skrivelse den 30
januari 1941 hemställt, att den fortsatta regleringen av handeln med strömming
och sill måtte utsträckas att avse jämväl salt- och surströmming, över
denna skrivelse har statens fiskenämnd den 10 februari 1941 avgivit infordrat
utlåtande.
Härjämte ha framställningar i ämnet inkommit från bland andra Svenska
fiskhandelsförbundet i skrivelse den 7 januari 1941.
Grunddragen av gällande regleringssystem.
Ifrågavarande reglering i sin nuvarande utformning gäller från och med
den 1 januari 1938 till och med den 30 juni 1941 samt omfattar handeln
med strömming och sill, som fångats i Östersjön och Bottniska viken samt
ilandförts vid kusten därav. Denna fråga behandlades vid 1937 års riksdag
(prop. nr 295, jordbr, utsk. uti. nr 86; riksdagens skr. nr 335). Från tillämpningsområdet
har Norrbottens län varit undantaget samt till den 1 januari
1941 jämväl Västerbottens län. Uppsikten över handeln med färsk strömming
och sill har utövats av statens fiskenämnd, som består av tre, i förhållande
till ifrågavarande intressen opartiska personer.
Har av fiskare, för vilka fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,
bildats ekonomisk förening för gemensamt avyttrande av fångsterna
av strömming och sill utmed viss kuststräcka (producentförening), må, dä
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
3
rest föreningen finnes äga förutsättning för dylik verksamhet och omfatta
tillräckligt antal fiskare, föreningen kunna erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd
att med ensamrätt för försäljning mottaga strömming och sill, som ilandföres
utmed sagda kuststräcka. Den som inom område, där producentförening
erhållit dylikt tillstånd, ilandför strömming och sill må därmed ej
idka handel i annan mån än att han själv eller genom hemmavarande familjemedlem
äger sälja egen eller eget båtlags fångst direkt till konsument.
Vid sådan försäljning skall iakttagas de villkor som meddelas av vederbörande
producentförening eller, där sådan ej finnes, av statens fiskenämnd.
Producentföreningen är pliktig att enligt samma grunder, som gälla i
fråga om medlems fångst, för försäljning mottaga strömming och sill, som
inom föreningens område ilandföres av annan fiskare. Är tillförseln av
strömming och sill så riklig att det kan antagas, att en väsentlig del därav
ej kan avsättas för konsumtion i färskt tillstånd, må producentförening
lämna fiskare, som mera regelbundet plägar leverera till föreningen och för
vilken fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla, företräde till
leverans. Fiskenämnden äger, när skäl därtill äro, ålägga ej mindre producentförening
att i första hand utbjuda sina fångster av strömming och sill
till partihandlare, som av fiskenämnden anvisas, än även sådan partihandlare
att i första hand genom föreningen täcka sitt behov av strömming och
sill. I övrigt skall producentförening vid bedrivandet av sin verksamhet ställa
sig till efterrättelse de ytterligare villkor, som vid tillståndets beviljande må
varda meddelade, ävensom av fiskenämnden givna föreskrifter och anvisningar,
jämväl i fråga om prissättningen. Det åligger förening att lämna
nämnden de upplysningar angående mottagna fångster av samt handel med
strömming och sill, som erfordras för utövningen av nämndens uppsiktsbefogenhet.
Där producentförening ej finnes, övertages dennas roll av partihandlarna.
Partihandel med färsk strömming och sill (handel till återförsäljare i och
för deras rörelse med undantag för försäljning som av producentförening
eller, där sådan ej finnes, av fiskare bedrives med egen fångst till återförsäljare)
må bedrivas endast efter tillstånd av statens fiskenämnd. Detaljhandel
med färsk strömming och sill (försäljning till konsument) må ej
idkas, med mindre varan är inköpt från den som erhållit tillstånd till partihandel
eller statens fiskenämnd annat medgivit. Fiskare är dock, som ovan
nämnts, berättigad att försälja egen fångst direkt till konsument.
Färsk strömming och sill, som inköpts för export, för saltning, kryddning
eller rökning, för beredning av kraftfoder eller gödningsämne eller för att
direkt användas till djurföda, må ej inom riket återförsäljas i färskt tillstånd.
I fråga om regleringen av priset å sådan färsk strömming och sill, beträffande
vilken handeln är reglerad, gäller, att producentförening är skyldig
att för strömming och sill, som levererats till föreningen och av denna försålts
till konsumtion i färskt tillstånd inom riket, erlägga lägst det pris (minimipris),
som av statens fiskenämnd för viss tid fastställes.
För strömming och sill, som icke kunnat vinna avsättning för konsumtion
i färskt tillstånd inom riket utan försålts för export, saltning, rökning,
kryddning, till djurföda i färskt tillstånd eller för beredning av kraftfoder
eller gödningsämne, må producentförening erhålla prisutjämningsbidrag av
stålens fiskenämnd. Prisutjämningsbidraget, som utbetalas årsvis i efterskott,
skall så bestämmas, att föreningens medlemmar erhålla ett nettomedelpris
under året av 10 öre för kilogram; dock ina prisutjämningsbidra
-
4
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
get ej utgå med mer än 3.5 öre för kilogram. På framställning av fiskenämnden
kan Kungl. Majit besluta, att annat än ovan nämnt nettomedelpris
skall läggas till grund för beräkning av prisutjämningsbidrag ävensom att sådant
bidrag skall kunna utgå med annat belopp än nyss sagts. Prisutjämningsbidraget
skall av producentföreningen oavkortat utbetalas till medlemmarna.
Vid beräkning av nettomedelpriset till föreningens medlemmar må omkostnaderna
för föreningens rörelse ej upptagas till högre belopp än fiskenämnden
prövar skäligt.
Producentförening skall för den myckenhet strömming och sill, som av
föreningen försäljes för konsumtion i färskt tillstånd inom riket, erlägga
prisregleringsavgift med 2.5 procent av det nettopris, föreningen erlagt för
sådan till densamma levererad strömming och sill. Prisregleringsavgiften
skall, åtföljd av redovisning av producentförening, inbetalas till statens
fiskenämnd sålunda, att den å viss månad belöpande avgiften erlägges sist
före utgången av följande månad.
Inom område, där producentförening ej finnes, må, där Kungl. Majit på
förslag av statens fiskenämnd eller efter dess hörande så beslutar, prisreglering
anordnas, under förutsättning att till deltagande däri anmäler sig för
ändamålet erforderligt antal fiskare. Fiskare, som deltager i sådan prisreglering,
åligger att i den ordning fiskenämnden bestämmer erlägga prisregleringsavgift
med 2 procent av det belopp han under tiden för prisregleringen
erhållit för färsk strömming och sill, som försålts för konsumtion i färskt
tillstånd inom riket.
De genom prisregleringsavgifterna inflytande medlen skola förvaltas av
statens fiskenämnd och användas till utbetalande av prisutjämningsbidrag.
I den mån de ej förslå härtill, ankommer det på fiskenämnden att hos
Kungl. Majit göra framställning om bidrag av allmänna medel till utfyllnad
av vad som sålunda felas. Tagas ej de under visst år influtna prisregleringsavgifterna
i sin helhet i anspråk för utbetalande av prisutjämningsbidrag,
skall uppkommet överskott fonderas för nästkommande års behov av
medel till dylika bidrag.
Är tillförseln av strömming och sill så riklig, att avsevärd svårighet att
vinna avsättning av fångsterna uppkommer, må bestämmelse givas om
fångstbegränsning. Beslut härom meddelas inom område, där producentförening
finnes, av föreningen samt inom annat område, där prisreglering
är anordnad, av statens fiskenämnd eller av ombud, som av nämnden förordnats.
Departementschefens anförande.
Handeln med färsk strömming och sill, som fångats i Östersjön och Bottniska
viken samt ilandförts vid kusten därav med undantag för Norrbottens
län, är för närvarande reglerad genom särskilda bestämmelser. Härjämte gäller
viss prisreglering i syfte bland annat att tillförsäkra fiskarena avsättning
för sina fångster till garanterat nettomedelpris. Den nu sedan den 1 januari
1938 gällande regleringen, som beslutades vid 1937 års riksdag, synes i stort
sett lia fungerat på ett tillfredsställande sätt. Verksamheten anses också av
fiskarenas egna organisationer ha varit till stort gagn för fiskarena. Någon
fullständig sammanfattande utredning rörande verkningarna av strömmingsregleringen
har icke blivit verkställd. Av den här ovan lämnade redogörelsen
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
5
framgår emellertid, att en produktionsökning av strömming om 28 procent
inträtt under tiden efter regleringens införande och att denna produktionsökning
helt och hållet kunnat tillgodogöras av fiskarena. I fråga örn fyra
andra å ostkusten fångade fiskslag, nämligen sik, gädda, abborre och flundra,
beträffande vilka handeln icke varit reglerad, har jämväl under samma
tid inträtt en produktionsökning utan att fiskarena kunnat helt utnyttja densamma.
Då samtliga bär omnämnda fiskslag avsättas jämsides med varandra
och inom i stort sett samma marknadsområden, lärer den gynnsamma utvecklingen
beträffande strömmingsavsättningen i jämförelse med avsättningen
av de övriga fiskslagen med all sannolikhet kunna tillskrivas regleringen.
Att fiskarena haft ett betydande gagn av denna reglering synes mig alltså
uppenbart. Emellertid torde nyttan lia varit olika stor för skilda kategorier
fiskare. Först genom en mera ingående utredning rörande verkningarna av
denna reglering synas tillförlitliga upplysningar kunna erhållas jämväl beträffande
dylika variationer i resultaten av de reglerande åtgärderna. Jag
förutsätter att en sådan utredning kommer att verkställas genom statens
fiskenämnd.
Giltighetstiden för ifrågavarande reglering utgår den 1 juli 1941. I avvaktan
på resultaten av berörda utredning ävensom den utredning rörande fiskarenas
ekonomiska organisation och fiskmarknadens reglering, som för närvarande
bedrives av 1940 års fiskerikommitté, synes en förlängning av regleringen
icke böra ske för längre tid än till utgången av år 1942. Regleringen
torde under denna tid böra tillämpas i huvudsak efter samma linjer som
hittills. Liksom nu bör sålunda av fiskare bildad ekonomisk förening för
gemensamt avyttrande av fångsterna av strömming och sill utmed viss
kuststräcka (producentförening) kunna erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd att
med ensamrätt för försäljning mottaga strömming och sill, som ilandföres
utmed sagda kuststräcka. Partihandel med färsk strömming och sill torde
alltjämt endast böra få bedrivas efter tillstånd av statens fiskenämnd. Härvid
förutsätter jag, att fiskenämnden vid meddelande av sådant tillstånd för
nya partihandlare iakttager stor varsamhet.
I fråga om vissa bestämmelser rörande såväl själva regleringen av handeln
som prisregleringen lia av organisationerna och statens fiskenämnd
framställts förslag örn ändringar.
Svenska ostkustfiskarnas centralförbund har sålunda hemställt om sådan
utvidgning av regleringen, att den hädanefter skulle omfatta jämväl handeln
med av fiskarena själva beredd salt- och surströmming. Som statens
fiskenämnd framhållit, har det sedan länge varit ett önskemål bland såväl
fiskarena som salteriägarna, att en viss koncentration av handeln med saltoch
surströmming komme till stånd. Även jag hyser den uppfattningen, att
en koncentration av handeln jämväl med salt- och surströmming bör genomföras.
Enär den av mig föreslagna fortsatta regleringen i huvudsak avser
en förlängning av tidigare gällande bestämmelser i avvaktan på vidare
utredning, synes emellertid ett slutligt ställningstagande till denna fråga böra
tills vidare anstå. Det torde vara möjligt för fiskarena att under tiden i ge
-
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
mensamt intresse åstadkomma en godtagbar lösning av spörsmålet även
utan statens medverkan.
Såväl producentföreningarna som statens fiskenämnd ha föreslagit införande
av en uttrycklig bestämmelse därom, att regleringen skulle avse även
från utlandet införd strömming. Som lantbruksstyrelsen framhållit innebär
detta förslag en principiell utvidgning av regleringen. Ett genomförande av
förslaget torde medföra, att endast producentförening kan importera strömming.
Därest en sådan ensamrätt anses önskvärd, synes särskild författning
därom böra utfärdas. Emellertid vill jag erinra, att strömmingsimporten är
synnerligen obetydlig och i medeltal för åren 1936—39 endast omfattat 5,500
kilogram för år eller icke ens en tusendel av den inhemska fångstmängden.
Därest importen blir mer betydande, skulle den dock åtminstone tillfälligtvis
kunna verka störande på regleringen. I ett sådant läge förutsätter jag, att
en ändamålsenlig avsättning jämväl av den importerade varan kan åstadkommas
genom samarbete mellan producentföreningarna och importörerna.
Några producentföreningar ha föreslagit sådan inskränkning i fiskarenas
enligt gällande bestämmelser medgivna rätt att sälja egen eller eget båtlags
fångst av strömming och sill till konsument, att dylik försäljning inom producentföreningarnas
område skulle få ske först efter särskilt tillstånd av vederbörande
producentförening. Statens fiskenämnd har, under erinran att vid
nu berörd avyttring villkor som meddelas av vederbörande producentförening
eller av statens fiskenämnd måste iakttagas, ansett det ur regleringens
synpunkt onödigt med den föreslagna inskränkningen. Till förhindrande av
att fiskare obehörigen konkurrera med sina egna föreningar förmenar emellertid
fiskenämnden, att försäljning direkt till konsument endast borde få
äga rum då fisken skulle användas i konsumentens hushåll. Då fiskarena
själva böra kunna åstadkomma en lämplig ordning å detta område, anser
jag mig åtminstone icke nu böra förorda någon ändring i härutinnan
gällande bestämmelser för regleringen.
I likhet med fiskenämnden anser jag, att fiskarena inom område, där
producentförening ej finnes, hädanefter böra äga frihet att avyttra sin strömming
och sill ej endast till återförsäljare utan även direkt till beredare av
strömmings- och sillprodukter samt till djuruppfödare. Sådan försäljning
synes emellertid, såsom fiskenämnden framhållit, böra få äga rum endast på
de villkor som fiskenämnden eller dess ombud meddela.
I fråga om prisregleringen vill jag i likhet med vissa producentföreningar
och fiskenämnden till en början förorda sådan ändring i bestämmelserna,
att all för rökning avsedd strömming och sill jämställes med sådan fisk avsedd
för konsumtion i färskt tillstånd.
Bland producentföreningarna ha meningarna varit delade örn deltagandet
i prisregleringen skall vara frivilligt eller icke. Som fiskenämnden framhållit,
torde enighet råda därom, att de auktoriserade producentföreningarna fortfarande
böra vara skyldiga att iakttaga de av fiskenämnden fastställda minimipriserna.
Däremot hävda vissa föreningar, att skyldigheten att erlägga
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
7
prisregleringsavgift och den därmed förbundna rätten alt uppbära prisutjämningsbidrag
borde inträda först efter frivilligt åtagande. Med en reglering
av ifrågavarande slag torde likställighet mellan yrkesutövare i olika
delar av landet svårligen kunna åstadkommas. Förhållandena kunna också,
såsom fiskenämnden framhållit, ändras så att de föreningar, som nu äro
mindre gynnsamt ställda i prisregleringshänseende, framdeles kunna få mera
gagn av denna verksamhet. Härvidlag må vidare understrykas, att prisregleringsavgiftema
måste anses föga betungande för den enskilde fiskaren. Då
jag i likhet med fiskenämnden icke finner mig kunna tillstyrka sådan ändring
i bestämmelserna, att deltagandet i prisregleringen skulle bliva beroende
på frivillig anslutning från de auktoriserade producentföreningarnas sida,
sammanhänger detta i viss mån därmed att jag ansluter mig till fiskenänmdens
förslag att sänka den prisregleringsavgift, som producentföreningarna
lia att erlägga, från 2.5 till 2 procent av det nettopris vederbörande förening
erlagt för till densamma levererad strömming och sill, som försålts för konsumtion
i färskt tillstånd inom riket eller för rökning. Föreningarnas prisregleringsavgift
bör alltså enligt mitt förmenande likställas med den avgift
som fiskarena erlägga inom områden där producentförening icke finnes.
Inom Västerviks och södra Kalmar läns fiskförsäljningsföreningars inköpsområden
ha uppkommit anmärkningsvärt stora mängder överskottsströmming,
som fått försäljas huvudsakligen för export och för vilken strömming
prisutjämningsbidrag alltså måst utgå. Fiskenämnden, som särskilt
uppmärksammat detta förhållande, anser det vara svårt att avgöra, huruvida
icke en förhållandevis större del av fångstmängden inom dessa föreningar
skulle kunnat vinna avsättning inom landet för konsumtion i färskt tillstånd.
Vetskapen om att prisutjämningsbidrag ej skulle kunna erhållas för
mer än en begränsad del av överskottsströmmingen skulle, som nämnden
framhållit, måhända utgöra en kraftig sporre för föreningarna till ökning av
försäljningen av konsumtionsströmming på överskottsströmmingens bekostnad.
I nu rådande läge torde fångsterna visserligen i sin helhet utan svårighet
kunna finna avsättning, men vid ändrade förhållanden synes en begränsning
av den mängd överskottsströmming, för vilken prisutjämningsbidrag skulle
kunna utgå, vara påkallad. Emellertid anser jag mig icke kunna tillstyrka
så kraftig begränsning av rätten att erhålla prisutjämningsbidrag som fiskenämnden
förordat eller att bidrag icke skulle utgå för större mängd överskottsströmming
än som motsvaras av 35 procent av hela den inom vederbörande
producentförenings område under ett kalenderår ilandförda 1''ångstmängden.
Prisutjämningsbidrag synes enligt mitt förmenande skäligen höra
utgå för intill hälften av fångstmängden.
Enligt nuvarande bestämmelser för prisutjämningsbidragets bestämmande
skall fiskarenas medelncttopris för överskottsströmming beräknas till 10 öre
för kilogram, och prisutjämningsbidrag för sådan strömming må utgå med
högst 3.5 öre för kilogram. I likhet med producentföreningarna anser jag att
de starkt ökade kostnaderna för fisket tala för en höjning av såväl medelnettopriset
som prisutjämningsbidragets högsta belopp. 1 nuvarande läge
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
torde emellertid möjligheterna att vinna avsättning för strömmingen till relativt
högt pris vara så goda, att berörda bestämmelser knappast äga någon
betydelse. Därest förhållandena härutinnan skulle ändras, vill jag erinra,
att Kungl. Maj:t jämlikt gällande regler äger möjlighet att ulan författningsändring
vidtaga de jämkningar beträffande prisutjämningsbidragens storlek,
som kunna anses påkallade.
Fiskenämnden har för sin del funnit ett av producentföreningarna framställt
förslag, att fiskare, som vore anslutna till producentförening, skulle
vara skyldiga att erlägga prisregleringsavgift även när de sälja strömming
direkt till konsumtion, i viss mån berättigat. Då det skulle stöta på oöverstigliga
svårigheter alt kontrollera en bestämmelse av sådan innebörd, kan
jag i likhet med nämnden icke förorda detta förslag.
I enlighet med av Kungl. Majit utfärdad instruktion för statens fiskenämnd
skall nämnden bestå av tre ledamöter, som förordnas av Kungl. Maj :t.
Bland ledamöterna utser Kungl. Majit ordförande. Av producentföreningarna
har framställts det önskemålet, att två fiskare måtte utses såsom ledamöter
av statens fiskenämnd. Svenska fiskhandelsförbundet har påyrkat att
i nämnden skulle ingå två ytterligare ledamöter utsedda av Kungl. Majit,
den ena efter förslag av fiskarenas organisationer och den andra efter förslag
av fiskhandlarnas organisationer. Som fiskenämnden framhållit måste
det anses naturligt att, om en eller flera representanter för fiskarena insättas i
nämnden, även fiskhandlarna med visst berättigande kunna ställa krav på
att bliva direkt representerade i nämnden. I sådant fall skulle nämnden till
väsentlig del komma att bliva sammansatt av representanter för två grupper
med mot varandra delvis stridande intressen. Detta skulle med säkerhet vara
mindre lyckligt för samarbetet inom nämnden. Den nuvarande sammansättningen
av nämnden med enbart opartiska ledamöter synes mig vara ur flera
synpunkter lämplig. Härigenom kan antalet ledamöter sättas så lågt som
till tre, vilket säkerligen bidrager till ett snabbt avgörande av ärendena. Jag
vill jämväl erinra därom att, därest nämnden finner behov föreligga att
höra de praktiska yrkesutövarnas egna åsikter rörande viss fråga, nämnden
enligt sin instruktion äger kalla sakkunniga till överläggning. Det anförda
torde giva vid handen, att jag ej anser mig böra förorda någon utökning av
antalet ledamöter i fiskenämnden.
Enligt fiskenämndens beräkningar skulle medelsbehovet för ifrågavarande
ändamål under nästa budgetår uppgå till 155,000 kronor. Av detta belopp
avses till nämndens egen verksamhet 20,000 kronor och till administrationskostnader
för prisregleringsverksamheten i Skåne och Blekinge 10,000 kronor.
Härjämte bär medelsbehovet för själva prisregleringen beräknats för
producentföreningarnas område till 75,000 kronor och för de områden, där
producentföreningar ej finnas, till 50,000 kronor. I nuvarande läge torde för
prisregleringen med sannolikhet icke komma att förbrukas några mera avsevärda
belopp. Då utvecklingen å detta område emellertid snabbt kan ändras,
synes försiktigheten bjuda att beräkna en icke alltför obetydlig medels
-
Jordbruksutskoitets utlåtande Nr 53.
9
åtgång för ändamålet. Med hänsyn härtill torde fiskenämndens beräkningar
böra läggas till grund för anslagsäskandet. I anslutning till den av mig förordade
utvidgningen av regleringen synes anslaget böra benämnas Bidrag till
reglering av handeln med strömming och sill m. m.
På grundval av här anförda synpunkter har inom jordbruksdepartementet
utarbetats utkast till kungörelser dels örn viss reglering av handeln med
färsk strömming och sill dels ock om viss reglering av priset å strömming
och sill, vilka utkast torde såsom bilaga A och B böra fogas till statsrådsprotokollet
(återfinnas sist i utskottets utlåtande). Därest riksdagen bifaller
vad jag i det föregående förordat, torde jag i sinom tid få anmälan frågan örn
meddelandet av erforderliga författningsbestämmelser i ämnet.
Den sedan den 1 januari 1938 gällande handels- och prisregleringen för
färsk strömming och sill, som fångats i Östersjön och Bottniska viken samt
ilandförts vid kusten därav med undanlag för Norrbottens län, synes i stort
sett ha fungerat tillfredsställande.
Då giltighetstiden för ifrågavarande reglering utgår den 1 juli 1941, har
frågan örn densammas förlängning upptagits till behandling i förevarande
proposition. Departementschefen har därvid, enär någon fullständig och
sammanfattande utredning rörande verkningarna av regleringen icke blivit
verkställd, utgått ifrån att en dylik utredning kommer att utföras genom
statens fiskenämnd. I avvaktan på resultatet därav ävensom av den utredning
rörande fiskarenas ekonomiska organisation och fiskmarknadens reglering,
som för närvarande bedrives av 1940 års fiskerikommitté, har departementschefen
ansett sig nu böra förorda allenast en kortare förlängning avregleringen
eller till utgången av år 1942. Utskottet biträder detta förslag
liksom departementschefens uppfattning, att regleringen bör fortsättningsvis
tillämpas i huvudsak efter samma linjer som hittills.
Liksom nu bör sålunda av fiskare bildad ekonomisk förening för gemensamt
avyttrande av fångsterna av strömming och sill utmed viss kuststräcka
(producentförening) även under den fortsatta regleringstiden kunna erhålla
Kungl. Maj:ts tillstånd att med ensamrätt för försäljning mottaga strömming
och sill, som ilandföras vid samma kust. Partihandeln med färsk strömming
och sill torde likaledes alltjämt endast böra få bedrivas efter tillstånd av statens
fiskenämnd. Härvid har emellertid departementschefen förutsatt, att
fiskenämnden vid meddelande av dylikt tillstånd för nya partihandlare iakttager
stor varsamhet. Detta uttalande vill utskottet understryka, särskilt
med hänsyn därtill att en sådan utveckling bör befordras att fiskarenas egna
försäljningsorganisationer vinna ökad marknad. Erfarenheten synes nämligen
lia givit vid handen, att möjligheterna att genom regleringen gagna fisket
äro i hög grad beroende av nämnda organisationers verksamhet. Inom
utskottet har uppgivits, alt utvecklingen i berörda hänseende varit ganska
skiftande .skilda landsdelar emellan. Del har även gjorts gällande, att yrkesfiskarena
på vissa håll och kanske främst i Stockholms skärgård icke kunnat
tillräckligt hävda sig inom organisationerna på grund av den jämlörelse
-
Utskottet.
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
vis stora anslutningen av icke-yrkesfiskare. Med hänsyn till pågående utredningsarbeten
och den omprövning av hithörande bestämmelser, som därefter
torde komma att äga rum, har emellertid utskottet icke nu funnit lämpligt
att i vidare mån ingå på frågan om en förbättring av regleringsanordningarna
på området än som föranledes av de förslag till jämkningar, vilka
behandlats i föreliggande proposition.
Vad då först angår de spörsmål, där departementschefen föreslagit genomförandet
redan nu av vissa förändringar, har utskottet icke funnit anledning
till erinran mot dessa förslag. Liksom departementschefen anser sålunda utskottet,
att fiskarena inom område, där producentförening ej finnes, hädanefter
böra få avyttra sin strömming och sill ej endast till återförsäljare utan
även direkt till beredare av strömmings- och sillprodukter samt till djuruppfödare.
Vidare tillstyrkes, att all för rökning avsedd strömming och sill
jämställes med sådan fisk, avsedd för konsumtion i färskt tillstånd. Utskottet
biträder jämväl förslagen om sänkning från 2.5 till 2 procent av den prisregleringsavgift,
som producentföreningarna ha att erlägga, ävensom angående
begränsning av prisutjämningsbidragen till att utgå allenast för intill
hälften av fångstmängden.
I fråga örn de skilda förslag till ändringar i hittillsvarande bestämmelser,
som departementschefen visserligen behandlat i detta samband men funnit
icke nu böra föranleda någon åtgärd, torde utskottet kunna begränsa sig till
ett uttalande, att utskottet ansluter sig till departementschefens motiveringar
och ståndpunktstaganden. Emellertid anser sig utskottet böra något beröra
den uppkomna frågan örn en sådan utökning av antalet ledamöter i fiskenämnden
att såväl fiskarena som fiskhandlarna bliva representerade i nämnden.
Fördelarna av en dylik förändring synas utskottet knappast uppväga
därmed förenade olägenheter, eftersom nämnden i så fall bomme att inrymma
representanter för varandra delvis motstridande intressen och det
kan befaras, att därigenom skulle uppstå slitningar i samarbetet inom
nämnden, önskemålet att bereda de praktiska yrkesutövarna möjlighet att
framlägga sina synpunkter i vissa frågor kan för övrigt tillgodoses genom
att nämnden äger kalla sakkunniga till överläggningar. Med hänsyn närmast
till det anförda delar utskottet departementschefens uppfattning, att den nuvarande
sammansättningen av fiskenämnden med enbart opartiska ledamöter
synes vara ur flera synpunkter lämplig.
Kungl. Maj :ts anslagsäskanden för ändamålet ha icke givit utskottet anledning
till erinran.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
1) till Bidrag till reglering av handeln med strömming och
sill m. m. för budgetåret 1941/42 under nionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 155,000 kronor;
2) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med de såsom bilagor till statsrådsprotokollet fogade
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
11
utkasten till kungörelser om viss reglering av handeln med
färsk strömming och sill ävensom örn viss reglering av priset
å strömming och sill utfärda erforderliga bestämmelser
i dessa ämnen, att gälla från och med den 1 juli 1941 till
och med den 31 december 1942.
Stockholm den 16 maj 1941.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Närvarande: se utlåtande nr 52.
Bilaga A till statsrådsprotokollet.
Utkast
till
Kungörelse om viss reglering av handeln med färsk strömming
och sill.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
För handeln med färsk strömming och sill, som fångats i Östersjön och
Bottniska viken samt ilandförts vid kusten därav, skall i de delar av riket
Kungl. Maj:t bestämmer gälla vad i denna kungörelse stadgas.
Annan sill än som avses i första stycket må ej förås i handeln under
namn av strömming.
2 §.
Uppsikt över handeln med färsk strömming och sill utövas av statens
fiskenämnd. Angående nämndens sammansättning, arbetssätt och allmänna
befogenheter är särskilt stadgat.
3 §•
Har av fiskare, för vilka fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,
bildats ekonomisk förening för gemensamt avyttrande av fångsterna
av strömming och sill utmed viss kuststräcka (producentförening), må, därest
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
föreningen finnes äga förutsättning för dylik verksamhet och omfatta tillräckligt
antal fiskare, föreningen kunna erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd att
med ensamrätt för försäljning mottaga strömming och sill, som ilandföres
utmed sagda kuststräcka.
Den som inom område, där producentförening erhållit tillstånd som i första
stycket avses, ilandför strömming och sill må därmed ej idka annan handel
än sådan varom i 4 § andra stycket andra punkten förmäles.
Producentförening är pliktig att enligt samma grunder, som gälla i fråga
örn medlems fångst, för försäljning mottaga strömming och sill, som inom
föreningens område ilandföres av annan fiskare.
Är tillförseln av strömming och sill så riklig, att det kan antagas, att en
väsentlig del därav ej kan avsättas för konsumtion i färskt tillstånd, må producentförening
lämna fiskare, som mera regelbundet plägar leverera till
föreningen och för vilken fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,
företräde till leverans.
Statens fiskenämnd äger, när skäl därtill äro, ålägga ej mindre producentförening
att i första hand utbjuda sina fångster av strömming och sill
till partihandlare, som av nämnden anvisas, än även sådan partihandlare
att i första hand genom föreningen täcka sitt behov av strömming och
sill i den mån så kan ske genom de partier som ilandföras inom föreningens
område.
I övrigt skall producentförening vid bedrivandet av sin verksamhet ställa
sig till efterrättelse de ytterligare villkor, som vid tillståndets beviljande må
varda meddelade, ävensom av statens fiskenämnd givna föreskrifter och anvisningar,
jämväl i fråga om prissättning; och åligger det förening att lämna
nämnden de upplysningar angående mottagna fångster av samt handel med
strömming och sill, som erfordras för utövningen av nämndens uppsiktsbefogenhet.
4 §.
Partihandel med färsk strömming och sill må bedrivas endast efter tillstånd
av statens fiskenämnd.
Detaljhandel med färsk strömming och sill må ej idkas, med mindre varan
är inköpt från den som erhållit tillstånd, som i första stycket sägs, eller statens
fiskenämnd annat medgivit. Fiskare vare dock berättigad att själv
eller genom hemmavarande familjemedlem sälja egen eller eget båtlags
fångst direkt till konsument, skolande vid sådan försäljning iakttagas de
villkor, som meddelas av vederbörande producentförening, eller, där sådan
ej finnes, av statens fiskenämnd. Inom område, där producentförening icke
finnes, må fiskare på de villkor statens fiskenämnd eller dess ombud bestämmer
dessutom försälja egen eller eget båtlags fångst direkt till beredande
av strömmings- och sillprodukter eller till djuruppfödare.
Med partihandel förstås i denna förordning sådan handel, som i vare sig
fast räkning eller kommission bedrives till återförsäljare i och för deras rörelse,
med undantag för försäljning, som av producentförening eller, där så
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
13
dan ej finnes, av fiskare bedrives nied egen fångst till återförsäljare. Med
detaljhandel förstås försäljning till konsument.
Vad i 3 § sista stycket är stadgat om producentförening skall i tillämpliga
delar gälla parti- och detaljhandlare, som i denna paragraf avses.
5 §.
Vid handel med färsk strömming och sill skall priset angivas per viktenhet.
6 §•
Färsk strömming och sill, som inköpts för export, för saltning eller kryddning
eller rökning, för beredning av kraftfoder eller gödningsämne eller för
att direkt användas till djurföda, må ej inom riket återförsäljas i färskt tillstånd.
7 §.
Angående viss reglering av priset å strömming och sill gäller vad särskilt
stadgas.
8 §•
Åsidosätter någon vid utövning av verksamhet, som enligt denna kungörelse
är beroende av särskilt tillstånd, de för tillståndets tillgodonjutande
meddelade särskilda villkoren, må, ändock att han därför icke blivit lagförd,
myndighet, som beviljat tillståndet, återkalla detsamma.
9 §.
Den, som inom del av riket, där enligt vad i 1 § sägs denna kungörelse
är tillämplig, i strid mot vad här ovan stadgas till salu håller, säljer eller
köper färsk strömming och sill eller i övrigt gör sig skyldig till överträdelse
av bestämmelserna i denna kungörelse eller på grund därav meddelade
föreskrifter, straffes med dagsböter.
10 §.
Förseelse mot denna kungörelse eller på grund därav meddelade föreskrifter
åtalas av allmän åklagare. Åtal anhängiggöres vid allmän domstol.
Böter, som ådömas enligt denna kungörelse, tillfalla kronan.
11 §•
Över statens fiskenämnds beslut i frågor varom i denna kungörelse förmäles
må klagan föras hos Kungl. Maj:t genom besvär, som skola ingivas till
jordbruksdepartementet före klockan tolv å trettionde dagen från den dag
klaganden erhöll del av beslutet.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1941 och gäller till och med
den 31 december 1942.
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
Bilaga B till statsrådsprotokollet.
Utkast
till
Kungörelse om viss reglering av priset å strömming och sill.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
I fråga örn priset till fiskare för sådan färsk strömming och sill, som avses
i kungörelsen om viss reglering av handeln med färsk strömming och
sill, skall i de delar av riket, där nämnda kungörelse är tillämplig, gälla
vad nedan stadgas.
2 §.
Producentförening, varom i 3 § ovannämnda kungörelse förmäles, är
skyldig att för strömming och sill, som levererats till föreningen och av
denna försålts för konsumtion i färskt tillstånd inom riket eller försålts för
rökning eller som av föreningen rökes i egen rörelse, erlägga lägst det pris
(minimipris), som av statens fiskenämnd för viss tid fastställes.
Minimipriset skall gälla fritt å leveransort, bestämd av producentföreningen
inom dess område. Å minimipriset må ej avdragas föreningsavgifter,
handelskostnader eller i 4 § här nedan omförmäld prisregleringsavgift.
3 g.
För strömming och sill, som icke kunnat vinna avsättning för konsumtion
i färskt tillstånd inom riket eller för rökning och som ej heller rökts i
egen rörelse utan försålts för export, saltning, kryddning, till djurföda i färskt
tillstånd eller för beredning av kraftfoder eller gödningsämne, må producentförening
erhålla prisutjämningsbidrag efter beslut av statens fiskenämnd.
Prisutjämningsbidraget, som utbetalas årsvis i efterskott, skall så
bestämmas, att föreningens medlemmar erhålla ett nettomedelpris under
året för dylik strömming av 10 öre för kilogram; dock må prisutjämningsbidraget
ej utgå med högre belopp än 3.5 öre för kilogram och må sådant
bidrag icke utgå för större mängd än som motsvarar hälften av hela den
inom producentföreningens område under året ilandförda fångstmängden.
På framställning av statens fiskenämnd kan Kungl. Majit besluta, att annat
än ovan nämnt nettomedelpris skall läggas till grund för beräkning av
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
15
prisutjämningsbidrag ävensom att sådant bidrag skall kunna utgå med annat
belopp än nyss sagts.
Prisutjämningsbidrag skall av producentförening oavkortat utbetalas till
medlemmarna. Vid beräkning av nettomedelpriset till föreningens medlemmar
må omkostnaderna för föreningens rörelse ej upptagas till högre belopp
än statens fiskenämnd prövar skäligt.
4 §•
Producentförening skall för den myckenhet strömming och sill, som av
föreningen försäljes för konsumtion i färskt tillstånd inom riket eller för
rökning eller som av föreningen rökes i egen rörelse, erlägga prisregleringsavgift
med 2 procent av det nettopris, föreningen erlagt för sådan till densamma
levererad strömming och sill.
Prisregleringsavgiften skall, åtföljd av redogörelse för under månaden bedriven
handel med färsk strömming och sill, av producentförening inbetalas
till statens fiskenämnd sålunda, att den å månaden belöpande avgiften erlägges
sist före utgången av följande månad.
5 §■
Inom område, där producentförening ej finnes, må, där Kungl. Maj:t på
förslag av statens fiskenämnd eller efter dess hörande så beslutar, prisreglering
anordnas, under förutsättning att till deltagande däri anmäler sig
för ändamålet erforderligt antal fiskare.
Statens fiskenämnd bestämmer det minimipris, under vilket färsk strömming
och sill ej må inom område för prisreglering, som i första stycket
sägs, av i regleringen deltagande fiskare försäljas för konsumtion i färskt
tillstånd inom riket eller för rökning.
För den strömming och sill, som ej kunnat försäljas för sagda ändamål,
skall fiskaren äga rätt bekomma den del av minimipriset statens fiskenämnd
bestämmer. Det belopp varmed den för sådan strömming och sill
erhållna försäljningssumman understiger sagda del skall till fiskaren utbetalas
i form av prisutjämningsbidrag. Där så prövas erforderligt äger fiskenämnden
uppdraga åt sammanslutning av fiskare, partihandlare eller annat
ombud att handhava försäljningen av strömming och sill, varom i detta
stycke är fråga.
6 §.
Fiskare, som deltager i prisreglering som i 5 § sägs, åligger att i den ordning
statens fiskenämnd bestämmer erlägga prisregleringsavgift med 2 procent
av det belopp han under tiden för prisregleringen erhållit för färsk
strömming och sill, som försålts för konsumtion i färskt tillstånd inom riket
eller för rökning.
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
7 §■
De genom prisregleringsavgifterna inflytande medlen skola förvaltas av
statens fiskenämnd och användas till utbetalande av prisutjämningsbidrag
enligt vad i 3 och 5 §§ sägs. I den mån de ej förslå härtill, ankommer det
på fiskenämnden att hos Kungl. Majit göra framställning örn bidrag av allmänna
medel till utfyllnad av vad som sålunda felas. Tagas ej de under
visst år influtna prisregleringsavgifterna i sin helhet i anspråk för utbetalande
av prisutjämningsbidrag, skall uppkommet överskott, på sätt Kungl.
Majit närmare bestämmer, fonderas för nästkommande års behov av medel
till dylika bidrag.
8 §•
Är tillförseln av strömming och sill så riklig, att avsevärd svårighet att
vinna avsättning av fångsterna uppkommer, må bestämmelse givas om
fångstbegränsning. Beslut härom meddelas inom område, där producentförening
finnes, av föreningen samt inom annat område, där prisreglering är
anordnad, av statens fiskenämnd eller av ombud, som av nämnden förordnats.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941 och gäller till och med
den 31 december 1942.