4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50-
Nr 50.
Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1941 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning och förslag
rörande ordnandet av kontrollen över handeln
med utsäde.
(2:a avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 42 av friherre Beck-Friis m. fl. samt II: 66 av herrar
Thorell och Nolin har hemställts, att riksdagen ville besluta att i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte föranstalta om en allsidig
utredning rörande ordnandet av kontrollen över utsädeshandeln samt till
1942 års riksdag inkomma med de förslag, vartill sagda utredning kunde giva
anledning.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionerna får utskottet — i
den mån ej därför redogöres närmare i det följande —- hänvisa till desamma.
över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning begärt yttranden av
lantbruksstyrelsen och statens centrala frökontrollanstalt. För innehållet i
nämnda yttranden lämnas en redogörelse här nedan.
Gällande bestämmelser m. m.
Handeln med utsäde regleras genom lagen den 14 juni 1928 (nr 289) angående
handel med utsädesvaror, som i viss del ändrats genom lagen den 20
mars 1936 (nr 54). Lagen äger enligt 1 § tillämpning å köp av frö, som är
avsett till utsäde, med undantag av utsäde av stråsäd och trindsäd. Skogsfrö
avses ej i lagen och icke heller frö av växter, som odlas blott till prydnad.
Enligt 2 § åligger det säljare av utsädesvara att, evad det påfordras av köparen
eller ej, senast då varan avlämnas skriftligen uppgiva vissa förhållanden
för köparen. Uppgiftspliktens omfattning angives under fem med a) —
e) betecknade punkter i paragrafens 1 mom. Punkten a) avser säljarens
namn och adress. Enligt punkten b) skall uppgivas fröets slag samt i fråga
om rotfruktsfrö och köksväxtfrö ävensom, där så kan ske, beträffande annat
frö fröets sort. Uppgiftsplikten under punkten c) gäller beträffande annat
frö än köksväxtfrö och avser fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent rent
frö. I punkten d) föreskrives, att uppgift i fråga om annat frö än köksväxtfrö
skall lämnas om fröets ogräshalt, uttryckt i antal ogräsfrön på varje kilo
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.
5
gram frö nied särskilt angivande av sammanlagda antalet frön av sådana
ogräs, som enligt de för statens centrala frökontrollanstalt gällande bestämmelserna
äro att anse såsom svårare. Slutligen skall enligt lagens 2 § 1 mom
punkten e) uppgivas fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent grott frö av
det rena fröet.
I 2 § 2 och 3 mom. givas vissa särskilda bestämmelser om uppgiftsplikten
i fråga örn s. k. biandfrö samt utländskt frö.
I lagens 3 § medgivas vissa undantag från de i 2 § 1 och 2 mom. givna
reglerna.
Enligt 7 § får ej frö av rödklöver, alsikeklöver, vitklöver eller timotej saluhållas
till utsäde, där varan innehåller mer än tre gånger så många ogräsfrön
som enligt gällande bestämmelser angående statsplombering av frövara
må kunna förekomma i statsplomberad vara. Ej heller får till utsäde saluhållas
biandfrö, där det innehåller flera ogräsfrön än fyra gånger det antal,
som enligt nyss angivna bestämmelser angående statsplombering är medgivet
för timotejfrö.
Om säljaren ej fullgör sin uppgiftsplikt eller örn han lämnar oriktiga uppgifter,
straffas han med böter (8 och 9 §§). Detsamma gäller för den, som
överträder förbud enligt 7 § (10 §).
I en av Kungl. Majit utfärdad kungörelse den 15 november 1928 (nr 4M),
ändrad genom kungörelse nr 55/1936 ha givits föreskrifter rörande tillsynen
å efterlevnaden av 1928 års lag. Örn frö av rödklöver, alsikeklöver, vitklöver
eller timotej eller biandfrö saluhålles till utsäde och sådant undantagsfall,
som i lagens 3 § omnämnes, icke är för handen, kan prov av den saluhållna
varan få tagas för att kontrollera, att varan icke innehåller högre ogräshalt
än som är tillåten enligt lagens 7 §. Berättigade att taga sådana prov äro
allmän åklagare, tjänsteman eller provtagare, som är anställd hos statens
centrala frökontrollanstalt eller de med statsmedel understödda lokala frökontrollanstalterna,
ävensom hushållningssällskaps jordbrukskonsulent eller
vandringsrättare. Då sådant av köpare påkallas, äga vidare de personer, som
nyss nämnts, taga prov av inköpt frövara i de fall, då 1928 års lag äger
tillämpning å köpet. Proven skola undersökas vid statens centrala frökontrollanstalt.
Om undersökningen giver vid handen, att förseelse mot 1928
års lag blivit begången, åligger det frökontrollanstalten att anmäla förhållandet
till allmän åklagare för vidtagande av vederbörlig åtgärd.
Enligt propositionen nr 77, genom vilken förslaget till 1928 års lag förelädes
riksdagen, skulle lagen äga tillämpning å allt slags frö, som var avsett
till utsäde, däri inbegripet utsäde av stråsäd och trindsäd. Riksdagen beslöt
emellertid, att från lagens tillämplighetsområde skulle undantagas utsäde av
strå- och trindsäd samt skogsfru.
Sammansatta andra lag och jordbruksutskottet yttrade i sitt utlåtande, nr
1, i denna del följande:
Om än utskottet alltså anser sig böra tillstyrka en lagstiftning på föreliggande
område, synes med hänsyn till denna lagstiftnings säregna karaktär
och de mot densamma framförda betänkligheter, det dock icke vara tillrådligt
att nu giva lagen en vidsträcktare tillämpning än som av förhållandena
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.
oundgängligen betingas. Det torde vara obestridligt, att de största missförhållandena
inom utsädesmarknaden förekomma i fråga om det egentliga
fröet. Beträffande utsäde av stråsäd och trindsäd torde däremot missförhållandena
icke vara så starkt framträdande, att för närvarande ett ingripande
på lagstiftningens väg kan anses nödvändigt. I fråga örn strå- och trindsäd
föreligger även större möjligheter för köparen att själv kunna bedöma varan
i vissa avseenden än då fråga är örn egentligt frö, vars värde såsom utsäde
icke kan utrönas genom en besiktning av fröet utan först efter företagen
analys. Försäljning av utsäde av stråsäd och trindsäd torde ock i betydlig
omfattning äga rum mellan odlarna själva. Genom ett undantag för dylikt
utsäde torde därför handeln odlare emellan beredas skälig rörelsefrihet. Utskottet
anser alltså, att från lagens tillämpning bör undantagas utsäde av
stråsäd och trindsäd.
Enligt förslaget skall lagen äga tillämpning även å skogsfrö. Av lantbruksstyrelsen
av domänstyrelsen biträdda motivering till förslaget i denna del
synes ett viktigt skäl för skogsfröets intagande under lagen vara det, att uppgift
skulle lämnas om fröets härstamning. I anledning av framkomna erinringar
hava emellertid föreskrifter i berörda avseende uteslutits ur förslaget.
Med hänsyn härtill och då några mera påtagliga missförhållanden i de avseenden,
varom uppgiftsskyldighet beträffande skogsfrö kvarstår enligt förslaget,
icke torde hava förekommit, synes skogsfröet kunna helt undantagas
från lagens tillämpning, och detta jämväl i betraktande av att dylikt frö till
allra största delen försäljes av skogsvårdsstyrelserna, vilka torde låta sig angeläget
vara att tillhandahålla ett lämpligt och fullgott frö till utsäde.
Gällande bestämmelser om s. k. statsplombering av utsäde återfinnas i lantbruksstyrelsen
kungörelse den 14 november 1936 (nr 10) angående statsplombering
av frövara med däri senare företagna ändringar och tillägg. Enligt
nämnda bestämmelser kan den, som har ett parti utsäde iordningställt
för försäljning, anmäla detta till plombering hos frökontrollanstalt, som genom
sitt ombud låter provtaga partiet och försegla detsamma till dess undersökning
av uttagna prov är slutförd. Visar undersökningen att ur partiet
uttagna prov uppfylla samtliga föreskrivna fordringar, låter frökontrollanstalten
utfärda plomberingsbevis, vilket av anstaltens ombud under s. k.
statsplomb åsättes varje kolli av varan. Den som låter plombera varan skall
i vissa fall uppgiva sortnamnet, vars riktighet kontrolleras genom efterkontrollodling,
utförd av statens centrala frökontrollanstalt. Detta är angivet på
plomberingsbeviset, som vidare innehåller uppgift om att köpare genom insändandet
av beviset till nämnda anstalt kostnadsfritt kan erhålla upplysning
örn kontrollodlingens resultat; skulle detta utvisa, att sortäktheten är felaktig,
kan köparen på grund härav resa ersättningskrav mot säljaren.
Slutligen må i detta sammanhang erinras att, sedan Kungl. Majit den 11
oktober 1940 förordnat om beslag från och med den 16 i samma månad å all
spannmål med undantag av kokärt, utsädeshandeln beträffande beslagtagna
varor organiserats efter sådana linjer, att statens livsmedelskommission fastställt
olika kvalitetsfordringar för fyra olika prisklasser av samtliga spannmålsslag
samt bemyndigat Svenska spannmålsaktiebolaget att auktorisera
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.
7
vissa utsädesfirmor att inköpa och försälja utsädesspannmål. Nämnda bolag
har på grund härav träffat avtal med de auktoriserade firmorna, varigenom
dessa måste förbinda sig, att »utsädesvara får icke av utsädesfirman försäljas
utan att densamma är plomberad och försedd nied signering samt åtföljd
av under plomben anbringat analysbevis rörande varans beskaffenhet».
För varor, som fylla fordringarna för olika slag av statsplombering
och som skola säljas efter för dylika varor fastställda prisklasser, är statsplombering
sålunda i stor utsträckning obligatorisk, varjämte även andra varor
i vissa fall måste plomberas av frökontrollanstalt.
I motionerna anföres bland annat följande:
Det kunde icke förnekas, att 1928 års lag bidragit till att förbättra handeln
med de varor, å vilken densamma ägde tillämpning. Å andra sidan kunde
icke bestridas, att fortfarande vissa missförhållanden förefunnes i fråga om
handeln med utsäde, vilka icke syntes möjliga att med lagens tillhjälp komma
till rätta med.
Vad nu särskilt anginge handeln med utsäde av strå- och trindsäd, kunde
dessas undantagande från utsädeslagen i verkligheten ej motiveras med
att köparen-jordbrukaren själv kunde bedöma den köpta varans värde.
Det vore visserligen sant, att denne i viss mån kunde avgöra huruvida varan
vore tillfredsställande sorterad och huruvida den vore fri från olämpliga inblandningar,
men grundförutsättningen för varans användning, nämligen
grobarheten, kunde omöjligen vid besiktning av varan bedömas. Detta berodde
ju självfallet på denna egenskaps natur och bevisades ju lätt av till
frökontrollanstalterna från jordbrukare inkomna prov av varor, som varit
avsedda att användas till utsäde, men som visat sig vara underhaltiga eller
oanvändbara på grund av frostskador, angrepp av växtsjukdomar m. m.
Även i ett annat viktigt avseende, nämligen beträffande sortäktheten, hade
köparen ingen som helst möjlighet till ett bedömande. I ett land som vårt
med dess synnerligen växlande klimatförhållanden spelade sortfrågan som
bekant en utomordentligt stor roll. Vår högt stående växtförädlingsverksamhet
hade emellertid bland annat av strå- och trindsädesslagen frambringat
sorter, lämpade för olika förhållanden, men det gällde för odlaren att erhålla
garanti för att han vid inköp av utsäde erhölle dylikt av just den sort, han
ansåge sig böra odla. Det torde vara obestridligt, att missförhållanden härvid
förefunnits och förefunnes. Så t. ex. hade vid brist på utsäde av tidig,
för Norrland lämplig havresort förekommit att utsäde av sen sort försålts
under den tidiga sortens namn.
Man torde väl kunna förvänta, att en utsträckning av gällande utsädeslag
till att även omfatta strå- och trindsäd skulle kunna i någon mån bidraga
till förbättrade garantier för försålda strå- och trindsädesvarors beskaffenhet,
men det vore obestridligt, att betydligt säkrare garantier i nämnda avseenden
skulle vara att vinna genom införande av obligatorisk statsplombering
av i allmänna marknaden till odlare försålda partier. En dylik förordning
skulle alltså icke gälla handeln jordbrukare emellan eller handeln köpmän
emellan. En utredning rörande vilket av de båda angivna alternativen
för ett ordnande av fröhandeln, som vore lämpligast, syntes böra komma lill
stånd.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50
Yttrandena.
Statens centrala frökontrollanstalt har hemställt om bifall till motionerna
och anfört följande:
Då utsädets beskaffenhet självfallet utgör grundförutsättningen för den för
vår folkförsörjning ytterst viktiga jordbruksproduktionen, är det naturligtvis
av stort nationellt intresse att från statens sida åtgärder vidtagas för att söka
tillförsäkra köpare av utsäde bästa möjliga garantier för användbarheten
av inköpt vara. Detta gäller icke blott sådana egenskaper som grobarhet, renhet,
ogräsinnehåll m. m. utan även varans sortäkthet, ty en viktig förutsättning
för erhållande av tillfredsställande skörderesultat är också att det utmärkta
och för landets skiftande klimat- och jordmånsförhållanden avsedda
sortmaterial, som vår växtförädlingsverksamhet 1''rambragt och alltjämt frambringar,
kommer till användning, där det är avsett att odlas. Av denna anledning
är det av stor vikt, att odlaren också erhåller verklig garanti för sortäktheten
hos det utsäde, han inköper. Det kan visserligen ej bestridas att vår
utsädeshandel i många fall står på ett ganska högt plan, men det torde ej
heller kunna förnekas att i sist anförda avseenden vissa åtgärder från det allmännas
sida äro behövliga.
Motionärerna framhålla tydligt vikten av att säkra garantier för saluförda
utsädesvarors beskaffenhet i olika avseenden åstadkommas och angiva tvenne
alternativ för denna frågas lösning nämligen antingen en utvidgning av lagen
angående handel med utsädesvaror den 14 juni 1928 till att omfatta även
strå- och trindsäd eller införande av obligatorisk statsplombering, vilket sistnämnda
alternativ motionärerna med rätta anse vara det mest effektiva.
Emellertid anse sig motionärerna ej vilja taga ställning till vilket av dessa
alternativ, som för närvarande är lämpligt genomföra, varför de hemställa
örn en allsidig utredning rörande ordnandet av kontrollen över utsädeshandeln.
För att några åtgärder i berörda avseenden skola kunna vidtagas är en
ingående utredning ofrånkomlig, därvid representanter för jordbruk, utsädeshandel
och frökontroll få tillfälle dryfta en rad olika spörsmål såsom likartade
åtgärder och deras verkan och praktiska tillämpning i andra länder, huruvida
och under vilka villkor lagbestämmelser rörande utsädeshandel med
strå- och trindsäd skulle kunna genomföras samt huru tillsynen över dylika
bestämmelsers efterlevnad skulle lämpligen ordnas, huruvida obligatorisk
statsplombering är möjlig införa på alla eller vissa slag av utsäden samt huruvida
bestämmelserna för statsplombering böra i vissa avseenden undergå förändringar
eller utvidgningar, vartill komma en hel råd spörsmål, som under
utredningsarbetets bedrivande med all säkerhet kunna uppstå.
Lantbruksstyrelsen har funnit sig böra förorda, att en allsidig utredning
komrae till stånd angående handeln med utsäde samt vad som i övrigt kunde
åtgöras för att säkra tillgången till en fullgod utsädesvara. Till stöd för sin
uppfattning har lantbruksstyrelsen anfört i huvudsak följande:
Lantbruksstyrelsen finner liksom centrala frökontrollanstalten åtgärder i
motionens syfte vara önskvärda. Styrelsen vill emellertid rikta uppmärksamheten
på den omständigheten att av det utsäde, som användes inom lantbruket,
endast en mindre del är föremål för handel. Det utsäde av egen produktion,
som av lantbrukarna användes, torde ej sällan vara av mindervärdig beskaffenhet
med hänsyn till grobarhet, renhet och ogräsinnehåll. Undersökningar
rörande beskaffenheten i anförda avseenden av det hemmaproduce
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 50.
9
rade utsädet torde endast sällan förekomma. Möjligheterna att genom upplysning
eller på annat sätt ytterligare intressera lantbrukarna för utsädets beskaffenhet,
jämväl i andra fall än då detsamma inköpes, synes styrelsen därför
förtjäna uppmärksamhet i detta sammanhang.
Motionärernas uppfattning att inom utsädeshandeln vissa missförhållan- Utskottet.
den förefinnas i avseende å det saluförda utsädets kvalitet vitsordas av lantbruksstyrelsen
och statens centrala frökontrollanstalt. Jämväl utskottet är
av den meningen, att åtskilliga åtgärder torde kunna vidtagas i syfte att tillförsäkra
köpare av utsäde större garantier än som nu är möjligt rörande
användbarheten av inköpt vara. De av sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet
vid 1928 års riksdag uttalade betänkligheterna mot införande
av en tvångslagstiftning på ifrågavarande område ha icke besannats, utan
synes lagen angående handeln nied utsädesvaror, utan att några större olägenheter
av densamma förmärkts, lia bidragit till att förbättra kvaliteten å
saluförda partier av de varor, varå lagen äger tillämpning. Det synes därför
utskottet böra övervägas, huruvida icke lagens tillämplighetsområde borde
utsträckas även till utsäde av stråsäd och trindsäd. Att såsom i motionerna
ifrågasättes genomföra en obligatorisk statsplombering för alla slag av utsädesvaror
synes utskottet innebära ett alltför stort ingrepp i den rådande
handelsfriheten på området, vilket skulle medföra avsevärda olägenheter för
såväl säljare som köpare av utsäde. Däremot synes icke uteslutet att ett
dylikt förfarande skulle kunna föreskrivas rörande visst eller vissa slag av
utsäden. De sålunda ifrågasatta restriktiva bestämmelserna böra icke komma
till tillämpning å handeln med utsäde jordbrukarna emellan. Utskottet
förordar alltså, att en utredning angående förevarande spörsmål kommer
till stånd, i vilken böra deltaga representanter för jordbruk, utsädeshandel
och frökontroll.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
1:42 och 11:66 må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning i enlighet med
vad ovan anförts rörande ordnandet av kontrollen över handeln
med utsädesvaror samt för riksdagen framlägga de förslag
i ämnet, som därav må föranledas.
Stockholm den 16 maj 1941.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Närvarande: se utlåtande nr 49.