Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
1
Nr 49.
Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1941 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om upprättande av kontrollgårdar
för belysande av jordbrukets produktionsförhållanden
m. m.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 154, av herr Carlsson i Bakeröd m. fl. har hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t ville begära utredning och förslag, avseende upprättande
av kontrollgårdar i olika delar av landet under överinseende av domänstyrelsen
eller hushållningssällskapen, genom vilkas driftsresultat jordbrukets
produktionsförhållanden och produktprisens skälighet kunna belysas.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionen, hänvisas till densamma.
Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande över motionen
från lantbruksstyrelsen, som jämväl överlämnat yttrande av Sveriges lantbruksförbund.
Sveriges lantbruksförbunds yttrande lyder:
Förslaget avser upprättandet av ett antal kontrollgårdar för erhållande av
bättre underlag till bedömande av skördeutbyte och ekonomiskt resultat vid
jordbruket. Motionärerna anse, att det material som erhålles från försöksgårdar
och genom lantbruksförbundets och bokföringsbyråernas lantbruksbokföring
ej är tillräckligt.
Det måste tydligen förutsättas, att ett relativt stort antal gårdar skulle ingå
i den åsyftade kontrollen, om ett så omfattande material skall erhållas, att
mera allmängiltiga slutsatser kunna dragas därav. Det torde bli förenat med
betydande svårigheter att utan alltför stora kostnader ordna en sådan sak.
Vad de officiella skördeberäkningarna beträffar skall påpekas, att dessa
icke grunda sig på skörderesultaten vid försöksgårdarna utan på genom hushållningssällskapen
särskilt insamlade uppgifter. Det på så sätt insamlade
materialet ger säkerligen icke helt tillförlitliga resultat, men det synes knappast
möjligt att ordna ett så omfattande system av kontrollgårdar, att säkrare
resultat skulle erhållas på den vägen.
Vad beträffar anskaffandet av ökat material till bedömande av jordbrukets
ekonomiska resultat, vill lantbruksförbundet hänvisa till den av 1939 års riksdag
beslutade representativa jordbruksekonomiska undersökningen, som omfattar
ett betydande antal egendomar och av vilken vissa resultat snart torde
vara att vänta. Såvitt lantbruksförbundet kan bedöma, bör denna undersökning
ge ett gott underlag för bedömandet av jordbrukets ekonomiska resultat,
samtidigt som den har sin betydelse även ur andra synpunkter. Det synes
därför som örn man i första rummet borde avvakta de resultat, som härvid
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 10 sand. Nr 49—52. 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
Utskottet.
framkomma. Visar sig nämnda undersökningsmetod tillfredsställande, synes
böra övervägas att framdeles fortsätta på samma väg.
Huruvida såsom motionärerna föreslå en del av statens jordegendomar
böra och kunna drivas såsom kontrollgårdar, torde väsentligen få bedömas
även ur andra synpunkter än dem som anförts av motionärerna. Lantbruksförbundet
finner sig icke kunna ingå på ett närmare bedömande av den
frågan.
Lantbruksstyrelsen avstyrker bifall till motionen och anför:
Motionärerna synas hava avsett, att de föreslagna kontrollgårdarna skulle
kunna erbjuda ett bättre material än det som för närvarande står till buds
för bedömande av jordbrukets skördeavkastning och räntabilitet.
De årsväxt- och skörderapporter, som sammanställas och i sammandrag
offentliggöras av statistiska centralbyrån, avgivas av underavdelningar inom
hushållningssällskapen. Även om vissa anmärkningar må kunna riktas emot
tillförlitligheten hos de uppgifter om skördeutsikter och skörderesultat, som
sålunda åstadkommas, lärer — såsom även lantbruksförbundet framhållit
— mera tillförlitliga sådana uppgifter knappast kunna erhållas på den väg,
som motionärerna tänkt sig. Härför skulle nämligen behöva anordnas skördekontroll
å ett så stort antal jordbruk, att kostnaderna för ernående av det
åsyftade resultatet otvivelaktigt skulle bliva alltför höga. Önskas en förbättring
av metoderna för bedömande av jordbrukets skördeavkastning, synes
denna böra ernås på en annan väg. Lantbruksstyrelsen anser sig emellertid
icke i detta sammanhang böra närmare ingå på frågan härom.
Möjligheterna att på det sätt, som motionärerna ifrågasatt, anskaffa ett
tillfredsställande underlag för bedömande av jordbrukets räntabilitet, torde
jämväl — såsom även lantbruksförbundet synes förmena — få anses ringa
i förhållande till de svårigheter och kostnader, som bleve förbundna härmed.
Även för detta ändamål skulle nämligen erfordras, att ett mycket stort antal
jordbruk stöde till förfogande för kontrollgårdssystemet. Lantbruksstyrelsen
vill erinra om den jordbruksekonomiska undersökning, som bedrives genom
styrelsens försorg, och vartill riksdagen alltsedan år 1939 anvisat medel. Lantbruksstyrelsen
har räknat med att denna undersökning, varmed avses att erhålla
förbättrade möjligheter för bedömande av jordbrukets räntabilitet, bör
omfatta minst 1,500 jordbruk för att giva tillfredsställande resultat. I likhet
med lantbruksförbundet anser lantbruksstyrelsen, att resultatet av nämnda
undersökning bör avvaktas, innan så dyrbara åtgärder som de av motionärerna
ifrågasatta vidtagas i samma syfte som det, som avses med denna undersökning.
Tilläggas må, att lantbruksstyrelsen i olika sammanhang under den senaste
tiden ansett sig böra förorda statens medverkan till anordnande under ledning
av svenska vall- och mosskulturföreningen av ett antal s. k. studiegårdar
i norra delen av landet. Studiegårdssystemet skulle emellertid icke tjäna samma
syfte som det kontrollgårdssystem, vilket motionärerna ifrågasatt. Studiegårdarna
skulle nämligen i första hand tjäna ett undervisande syfte och
därjämte bliva av viss betydelse för jordbruksforskningen. De skulle däremot
icke lämna material för bedömande av skördeavkastning och räntabilitet hos
jordbruket i allmänhet.
I motionen framlägges förslag örn att för belysande av jordbrukets avkastning
och räntabilitet inom olika delar av landet skulle upprättas ett antal
s. k. kontrollgårdar, vilka i statlig regi skulle drivas under såvitt möjligt
samma betingelser i fråga om skuldsättning, arbetslöner m. m. som andra
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
3
jordbruk i orten. Vidare ifrågasättes huruvida icke staten i dylikt syfte
skulle kunna övertaga driften vid ett antal enligt nu gällande bestämmelser
utarrenderade kronoegendomar.
Utskottet finner motionärernas önskemål rörande åstadkommande av ett
representativt och tillförlitligt statistiskt material för bedömande av jordbrukets
lönsamhet i och för sig erkännansvärt men vill i detta sammanhang erinra
om att riksdagen sedan år 1939 anvisat medel till en under lantbruksstyrelsens
ledning bedriven jordbruksekonomisk utredning. Materialet till sistnämnda
undersökning insamlas från ett stort antal äv enskilda personer
drivna jordbruk. För att syftet med motionen skall uppnås, erfordras enligt
utskottets uppfattning att ett icke alltför ringa antal kontrollgårdar upprättas,
vilket för statens vidkommande synes komma att medföra en avsevärd
kapitalinvestering och icke obetydliga administrationskostnader. Utskottet
förutser jämväl vissa svårigheter att anskaffa för gårdarnas skötsel lämpliga
driftsledare. Med hänsyn till det anförda och då den form, varunder räntabilitetsundersökningarna
för närvarande bedrivas, synes utskottet lämpligare
och mera ägnad att giva en riktig uppfattning om jordbrukets lönsamhet än
de av motionärerna föreslagna anordningarna, anser sig utskottet icke böra
förorda vidtagande av sådana åtgärder som i motionen ifrågasättas.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionen II: 154 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 16 maj 1941.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Eriksson, Granath, Gabrielsson, Jacob
Hansson, Mannerskantz, von Stockenström och Svedberg samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Carlström,
Mäler, Liedberg, Andersson i Surahammar, Gustafson i Dädesjö och Pettersson i Dahl.