Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35.

5

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1941 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statsunderstöd
för anläggande av skyddsvall vid viss del
av Klarälven m. m.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 7 mars 1941 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 153, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att till utförande av ett i statsrådsprotokollet omförmält invallningsföretag,
avseende anläggande av skyddsvall vid viss del av Klarälven
m. m., må lämnas statsbidrag från statens avdikningsanslag intill ett belopp
av 150,320 kronor samt lån från statens avdikningslånefond intill ett belopp
av 19,130 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet.

I anledning av två vid 1934 års riksdag väckta motioner (I: 181 och II: 164)
bemyndigade riksdagen (jordbr, utsk. uti. nr 72; r. skr. nr 240) Kungl. Majit
att, efter erforderlig närmare utredning, av statens avdikningsanslag anvisa
intill 4,250 kronor för undersökning rörande de åtgärder, som kunde befinnas
böra vidtagas till förekommande av Klarälvens översvämningar i vissa
trakter. Genom beslut den 18 oktober 1935 ställde Kungl. Majit från nämnda
anslag ett belopp av högst 4,250 kronor till länsstyrelsens i Värmlands län
förfogande för ifrågavarande ändamål. Enligt beslutet skulle erforderliga undersökningar
och utredningar verkställas vid syneförrättning enligt vattenlagen
eller i allt fall utföras med den fullständighet och tillförlitlighet, att de
kunde läggas till grund för dylik syneförrättning. Från det statsbidrag, som
enligt gällande bestämmelser framdeles kunde komma att anvisas från statens
avdikningsanslag till utförande av regleringsåtgärder i förenämnda syfte,
skulle avräknas vad för nu ifrågavarande undersökningar och utredningar
utbetalats.

Sedan lantbruksingenjören i Värmlands län, Klas Westling, den 10 juni
1936 av länsstyrelsen i nämnda län förordnats att verkställa ifrågavarande
undersökning, avgav förrättningsmannen jämte vid laga syneförrättning åren
1937—1939 biträdande godemän den 7 februari 1939 utlåtande i ärendet. Utlåtandet
underställdes Västerbygdens vattendomstols prövning, varjämte besvär
över detsamma anfördes av viss sakägare. Genom dom den 28 juni 1940,

6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35.

vilken vunnit laga kraft, fastställde vattendomstolen i huvudsak synemännens
utlåtande.

I två särskilda skrifter har den av intressenterna i förevarande företag utsedda
arbetsstyrelsen hos Kungl. Majit gjort framställning om prövning av
frågan, huruvida statsbidrag i en eller annan form kunde utgå för anordnande
av skyddsvall mot Klarälvens översvämningar i trakten av Edebäck
enligt vid syneförrättningen upprättat förslag.

över framställningen ha infordrade utlåtanden avgivits den 3 januari 1941
av lantbruksstyrelsen, den 17 februari 1941 av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt den 24 februari 1941 av statskontoret. Sistnämnda två myndigheter
lia jämväl haft att taga i övervägande en den 6 februari 1941 ingiven ytterligare
skrift i ärendet från företagets arbetsstyrelse. Slutligen har lantbruksstyrelsen
den 4 mars 1941 yttrat sig i anledning av vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anfört i sitt utlåtande.

Efter redogörelse för innehållet i de sålunda avgivna utlåtandena har departementschefen
i ärendet anfört följande:

»Av vad förut anförts torde framgå, att vissa marker inom Ekshärads och
Norra Råda socknar av Värmlands län sedan lång tid tillbaka under vissa år
varit utsatta för översvämningar vid vårflöden i Klarälven. Vid högvattenstånd
av särskilt exceptionell natur, såsom senast under åren 1916 och
1931, ha översvämningarna medfört betydande skador och synnerliga svårigheter
och obehag för befolkningen, som till största delen utgöres av bolagsarrendatorer
och småbrukare. Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra
örn att Kungl. Majit ställt icke obetydliga belopp till förfogande från
undsättningsfonden för att disponeras till understöd åt personer, som på
grund av de svåra översvämningarna under nyssnämnda år blivit i behov
av hjälp. Med hänsyn till det sagda synes det vara av största betydelse för
de trakter varom här är fråga, att åtgärder vidtagas för att framdeles skydda
dem mot högvatten.

Vid den i det föregående angivna syneförrättnigen enligt vattenlagen har
befunnits mest lämpligt, att skyddsvallar anordnas utmed Klarälvens östra
strand samt att därjämte en mindre fördjupning av älvbottnen i forsen vid
landsvägsbron över Klarälven vid Edebäck åvägabringas. I avgivet remissutlåtande
har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke en
utredning avseende erforderliga arbeten för upprensning och fördjupning av
den s. k. Edaforsen närmast intill nyssnämnda bro borde verkställas och i
samband därmed en uppskattning göras av de fördelar som genom sagda
arbeten kunde tillföras intilliggande markområden och vägpartier. De av
synemännen föreslagna åtgärderna böra enligt min mening, oberoende av
nyssnämnda utredning, snarast möjligt komma till genomförande. Om den
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasatta utredningen kommer till
stånd, vilket torde vara önskvärt, synes frågan om statsunderstöd för de upprensnings-
och fördjupningsarbeten i Edaforsen som kunna föranledas av en
dylik utredning få upptagas till prövning efter särskild framställning.

I synemännens utlåtande ha kostnaderna för de föreslagna åtgärderna be -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35.

7

räknats till 134,500 kronor, varav 123,750 kronor ansetts belöpa å jordbruksintresset
och 10,750 kronor å vägintresset. Värdet av båtnaden bär av synemännen
uppskattats till allenast 44,561 kronor 71 öre. I detta värde ingår
jordbruksbåtnad till ett belopp av 38,261 kronor 71 öre och båtnad för vägunderhållningen
till ett belopp av 6,300 kronor. Övriga mera indirekta fördelar
för de områden, som beröras av företaget, lia icke kunnat medräknas
i båtnadsvärdet. Såsom framgår av vad i ärendet anförts torde emellertid
omförmälda fördelar kunna väntas bli avsevärda och komma hela den av
företaget berörda bygden till godo. Till nyssnämnda kostnadssumma å 134,500
kronor har lantbruksstyrelsen ansett böra läggas det belopp å 201 kronor 76
öre av utgifterna för syneförrättningen, vilket icke täckts av det för ändamålet
anvisade statsbidraget å 4,250 kronor. Enligt lantbruksstyrelsens mening
böra med beaktande härav totalkostnaderna för företaget eller 134,701
kronor 76 öre uppdelas med 123,923 kronor 24 öre på jordbruksintresset och
med 10,778 kronor 52 öre på vägintresset. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har med hänsyn till rådande prisförhållanden funnit de i synemännens
utlåtande angivna kostnaderna för företagets utförande, 134,500 kronor, böra
uppräknas med 49,000 kronor till 183,500 kronor, varav å jordbruksintresset
skulle belöpa 169,450 kronor och å vägintresset 14,050 kronor. Sedermera
har lantbruksstyrelsen förklarat sig icke lia något att erinra mot sagda uppräkning
av kostnaderna.

Genomförandet av ifrågavarande företag torde såsom framgår av det anförda
komma att draga avsevärda kostnader. Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
beräkningar, mot vilka jag icke har något att erinra, skulle
såsom nämnts för ändamålet erfordras sammanlagt 183,500 kronor. Det synes
vara fullkomligt uteslutet, att intressenterna själva skola kunna påtaga
sig utgifter av den storleksordning varom här är fråga. Med hänsyn härtill
samt till den stora betydelse och nytta, som företagets genomförande skulle
medföra för befolkningen i orten, anser jag, att staten bör lämna ett sådant
ekonomiskt bistånd att företaget kan förverkligas.

Enligt gällande bestämmelser för statsbidrag från statens avdikningsanslag
kan statsbidrag i regel beviljas endast under förutsättning att lantbruksstyrelsen
finner båtnaden uppväga eller överstiga kostnaderna för torrläggningen.
Då värdet av båtnaden icke uppväger kostnaden, kan statsbidrag likväl
i undantagsfall beviljas, när skäl därtill föreligga. Enahanda bestämmelser
gälla i fråga om lån från statens avdikningslånefond. Jag anser, att sådana
förhållanden äro för handen beträffande ifrågavarande företag, att
statsbidrag respektive lån böra utan binder av angivna bestämmelser kunna
lämnas från avdikningsanslaget och avdikningslånefonden. Vad angår den utsträckning,
i vilken statsunderstöd bör lämnas till kostnaderna för företaget,
delar jag lantbruksstyrelsens och statskontorets uppfattning, alt understödet
endast bör omfatta de på jordbruksintresset belöpande kostnaderna.
Då såsom statskontoret framhållit Ekshärads kommun iklätt sig betalningsskyldighet
för de undersökningskostnader som kunde komma alt uppstå utöver
det för ändamålet beviljade statsbidraget, bör härjämte statshjälp icke

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35.

utgå för bestridande av någon del av det belopp å 201 kronor 76 öre som icke
täckts av nämnda bidrag. I enlighet med vad jag nu förordat skulle statens
understöd sålunda avse kostnader å tillhopa 169,450 kronor. Vad beträffar
den del av statsunderstödet som bör kunna utlämnas till företagets intressenter
i form av lån finner jag mig härutinnan böra biträda lantbruksstyrelsens
förslag. Ifrågavarande del av understödet bör följaktligen bestämmas till belopp
motsvarande hälften av den för markägarna uppkommande jordbruksbåtnaden
eller i runt tal 19,130 kronor. Till återstoden av kostnaderna eller
alltså (189,450—19,130=) 150,320 kronor torde böra beviljas statsbidrag
från statens avdikningsanslag.

Den av mig förordade tilldelningen av lån från avdikningslånefonden och
bidrag från avdikningsanslaget innebär ett avsteg från gällande grunder rörande
sådan tilldelning. Då sagda grunder tillkommit under riksdagens medverkan,
erfordras medgivande av riksdagen för en avvikelse från desamma.»

I likhet med departementschefen anser utskottet med hänsyn till ifrågavarande
företags omfattning och den nytta detsamma kan förväntas medföra
för befolkningen i orten ävensom förhållandena i övrigt i ärendet, att understöd
av statsmedel bör utgå till företagets utförande, oaktat det uppskattade
värdet av båtnaden icke uppväger kostnaderna för torrläggningens genomförande.
I fråga örn storleken av det statsunderstöd, som bör ifrågakomma,
ansluter sig utskottet till vad departementschefen härom anfört. Likaså delarutskottet
departementschefens mening, att en del av understödet bör kunna
lämnas i form av lån och återstoden såsom bidrag utan återbetalningsskyldighet.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen måtte medgiva, att till utförande av det i det
föregående omförmälda invallningsföretaget, avseende anläggande
av skyddsvall vid viss del av Klarälven m. m., må
lämnas statsbidrag från statens avdikningsanslag intill ett
belopp av 150,320 kronor samt lån från statens avdikningslånefond
intill ett belopp av 19,130 kronor.

Stockholm den 22 april 1941.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Närvarande: se utlåtande nr 33.

417575. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.