Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
1
Nr 32.
Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1941 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
omorganisation av domänverkets skogsindustriella
rörelse jämte i ämnet väckt motion.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 14 februari 1941 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 68, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att medgiva, att domänverkets skogsindustriella rörelse må i
den utsträckning föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet angivit
och i huvudsaklig överensstämmelse med de av departementschefen
uppdragna riktlinjerna överföras till ett för ändamålet bildat aktiebolag samt
att Kungl. Majit må vidtaga i samband härmed erforderliga åtgärder.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till vad propositionen
därom innehåller.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion, nr 188, av herr Tamm,
vari hemställts, dels att vederbörande utskott i vissa i motionen nämnda avseenden
närmare ville undersöka förhållandena vid Kungsskogens sågverk,
Karlsby sågverk, Sjöbacka sågverk, Granviks sågverk, Bjurfors sågverk samt
Grankullavikens sågverk, då dessa sågverk synas böra bibehållas under revirförvaltningarna,
och därom avgiva förslag, dels att riksdagen måtte för sin
del besluta, att sågverk, industrier, fastigheter samt lager överlåtas från
domänverket till Aktiebolaget Statens skogsindustri efter särskild värdering
för var och en av de anläggningar, som komma att ingå i överlåtelsen.
Angående de skäl, som anförts till stöd för motionen, hänvisas till denna.
Sedan domänstyrelsen av Kalix träindustriaktiebolag i likvidation förvärvat
Karlsborgs sågverk och sulfatfabrik, anbefallde Kungl. Maj:t genom
beslut den 22 maj 1936 domänstyrelsen att verkställa utredning i fråga om
den inverkan på domänstyrelsens drift, som ett sammanförande av Kalixanläggningama
med domänverkets dåvarande sågverk i Norrbotten i ett
särskilt av styrelsen ägt bolag skulle medföra. Därjämte avsågs, att utredningsuppdraget
skulle innefatta uppgörande av förslag till bildande av ett
dylikt bolag samt till organiserande av nödigt samarbete mellan bolaget och
domänverkets övriga sågverksrörelse, därvid skulle beaktas jämväl frågan
om pensionering av bolagets personal och dylikt.
Domänstyrelsen uppdrog i anledning av Kungl. Maj:ts beslut åt ledamoten
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 10 sami. Nr 32.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
av Sveriges advokatsamfund jur. kand. Otto Schultz att i samarbete med
styrelsen verkställa den anbefallda utredningen.
I skrivelse den 27 januari 1938 avlämnade Schultz utredning och förslag
i ärendet. Häröver avgåvos yttranden av statskontoret, domänstyrelsen och
riksräkenskapsverket.
Med anledning av vad i yttrandena anförts uppdrog departementschefen
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 november 1938 åt advokaten
Schultz att verkställa fortsatt utredning rörande organisationen av domänverkets
skogsindustriella rörelse. Med skrivelse den 31 januari 1940 har
Schultz avlämnat ytterligare utredning och förslag i ärendet. Över Schultz’
nu ifrågavarande förslag ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,
domänstyrelsen, riksräkenskapsverket och statens pensionsanstalt.
Utredningsmannens senare förslag innebär i huvudsak följande:
Liksom i sitt tidigare förslag har utredningsmannen förordat, att domänverkets
industriella verksamhet bedrives i bolagsform. I fråga om bolagets
omfattning har utredningsmannen framlagt två alternativ. Enligt det ena
av dessa skall bolagets verksamhet omfatta samtliga domänverkets större
industriella anläggningar. Dessa ha utredningsmannen indelat i två grupper.
Den såsom grupp I betecknade omfattar Karlsborgsanläggningarna samt
Sandviks, Båtskärsnäs, Löfholmens, Skinnskattebergs, Saxviken-Vikarbyns,
Horndal-Grönsinka, Valåsens och Grankullavikens sågverk. Såsom grupp II
betecknas Bjurfors, Granviks, Sjöbacka, Karlsby och Kungsskogens sågverk.
Enligt det andra alternativet skall bolaget omfatta allenast de anläggningar
som upptagits i grupp I. Utredningsmannen har förordat att det första alternativet
genomföres och bolaget sålunda omfattar samtliga stora anläggningar.
Bolaget bör övertaga anläggningarna med äganderätt till de belopp, som desamma
i verkligheten kostat domänverket med avdrag dock för den avskrivning,
som skett vid bokslutens uppgörande, ävensom för förefintlig vinstbalans.
I överensstämmelse med denna princip bör bolaget även få övertaga
inneliggande lager av råvaror, färdiga produkter och förbrukningsartiklar
till de värden, som domänverkets särskilda industribokföring utvisar. Bolagets
kapitalbehov för övertagande av anläggningar och lager skulle vid tilllämpning
av förstberörda alternativ utgöra 18,069,368 kronor. Härjämte erfordras
ett rörelsekapital av 6,967,500 kronor motsvarande 75 kronor per
enhet, därvid varje enhet ansetts motsvara en standard trävaror eller ett
ton cellulosa (75 X 92,900). Det totala kapitalbehovet blir sålunda
25,036,868 kronor. Av detta kapitalbehov bör aktiekapitalet motsvaras av i
anläggningar och lager bundet kapital, varför i bolagets stiftelseurkund bör
intagas förbehåll för domänstyrelsen att för det antal aktier som motsvarar
värdet av fastigheter och lager få tillskjuta samma fastigheter och lager.
Återstoden av kapitalbehovet (rörelsekapitalet) bör kontant inbetalas. För
ändamålet bör ett reservationsanslag äskas av riksdagen i samband med
framläggande av proposition i ämnet. Utredningsmannen har emellertid
även ifrågasatt, att rörelsekapitalbehovet kunde täckas genom kredit, eventuellt
lämnad av domänstyrelsen från under styrelsens förvaltning stående
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
3
fonder. Vid tillämpning av det senare alternativet rörande bolagets omfattning
eller att bolaget endast skulle omfatta de såsom grupp I betecknade
anläggningarna skulle kapitalbehovet bli 24,499,981 kronor. Av detta belopp
utgör 17,869,981 kronor kapital för övertagande av anläggningarna och
lager samt 6,630,000 kronor rörelsekapital. Bolagsbildandet medför vissa
engångsutgifter såsom lagfartsstämpel, beräknad till omkring 175,000 kronor
vid första alternativet och 170,000 kronor vid andra alternativet, samt aktiestämpel,
beräknad till 90,000 respektive 89,000 kronor. Vissa kostnader beräknade
till 5,000 kronor komme även att uppstå för avstyckning av de anläggningar
vilka icke äro belägna i självständiga fastigheter. Enligt utredningsmannens
uppfattning bör aktiekapitalet ökas med belopp motsvarande
dessa kostnader. I fråga örn det föreslagna bolagets administration förordas
att denna helt skiljes från domänstyrelsen. Kostnaderna för administrationen
ha beräknats till 555,760 kronor, därest bolaget omfattar samtliga större
sågverksanläggningar. Vid bibehållande av den nuvarande administrationen
inom domänstyrelsen skulle kostnaderna bli 638,880 kronor. Motsvarande
siffror, därest bolaget endast omfattar de såsom grupp I betecknade anläggningarna,
bli 575,320 respektive 655,140 kronor.
I fråga örn pensionering av arbetare och anställda vid det nya bolaget föreslås
att de pensionsförpliktelser som vid bolagets tillkomst åvila domänverket
skola övertagas av det nya bolaget. För den belastning, som övertagandet
medför, bör bolaget erhålla kompensation genom att överlåtelsevärdet
av fastigheter och anläggningar minskas med det kapitaliserade värdet
av den av bolaget övertagna pensionsskyldigheten. överlåtelsevärdet
skulle i så fall minskas med cirka 7,574,000 kronor. Utredningsmannen har
emellertid även ifrågasatt, att endast viss del av pensionsskyldigheten skall
övertagas. Nedsättningen av överlåtelsevärdet skulle då bliva omkring
4,575,000 kronor. Den pensionsskyldighet som efter övertagandet uppkommer
bör mötas dels med ett årligt tillskott (pensionsavdrag) från varje pensionsberättigad
och dels genom årliga avsättningar från bolagets sida till
pensionsfond. Förslaget innebär i fråga om arbetarnas pensionering att bolaget
skall lämna samma pensionsvillkor, som domänverket för närvarande
medger. Beträffande förmän och tjänstemän som icke lia någon pensionsrätt
bör åt det ifrågasatta bolaget uppdragas att ordna deras pensionering. Utredningsmannen
har icke ansett lämpligt att i detta hänseende bolaget lämnas
några närmare direktiv.
Vad angår råvaruförsörjningen och prissättningen har utredningsmannen
framlagt två alternativ. Enligt det ena, vilket utredningsmannen själv förordat,
skola överlåtelsepriserna för råvarorna från reviren till bolaget årligen
överenskommas mellan domänstyrelsen och bolagsledningen samt bestämmas
i skälig relation till i den öppna marknaden rådande prisläge inom
sådana större distrikt såsom Umeå och mellersta Norrlands överjägmästaredistrikt,
varest hela årsuttaget från statsskogarna försäljes i den öppna marknaden.
Där lokalt prisläge icke kan läggas till grund för prissättningen,
såsom på vissa ställen i södra Sverige, borde lämpligen överlåtelscvärdena
4
.1 ordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
fixeras genom att från det normerande kustpriset skäligt avdrag göres, motsvarande
järnvägstransporten av de förädlade varorna till närmaste exporthamn.
Tvist mellan domänverket och bolaget i prisfrågorna bör i sista hand
slitas av Kungl. Maj :t. Enligt det andra alternativet skola överlåtelsepriserna
fixeras först i slutet av leveransåret och i viss relation till industriens för
samma års utlastning i verkligheten uppnådda medelpris vid försäljning av
den färdiga varan.
I yttrandena har nu ifrågavarande förslag tillstyrkts av riksräkenskapsverket
och domänstyrelsen med vissa jämkningar, under det att statskontoret
och statens pensionsanstalt ställt sig avvisande till detsamma. Inom domänstyrelsen
har byråchefen Wahlestedt anfört skiljaktig mening och avstyrkt förslaget.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
»Domänverkets skogsindustriella rörelse har under årens lopp högst väsentligt
utvecklats. Genom ombyggnader, moderniseringar och utvidgningar
av skilda slag har industrirörelsen fått allt större kapacitet och omfattning.
År 1937 erhöll densamma ett betydande tillskott genom förvärvet av Karlsborgsverken.
De större mera självständigt arbetande industrierna omfatta
anläggningarna vid Karlsborg, Sandvik, Båtskärsnäs, Lövholmen, Skinnskatteberg,
Saxviken-Vikarbyn och Horndal-Grönsinka, Valåsen och Grankullaviken,
vilka i utredningsmannens förslag sammanförts under beteckningen
grupp I, samt sågverken vid Bjurfors, Granvik, Sjöbacka, Karlsby och
Kungsskogen, vilka i utredningen betecknats såsom grupp II. Såsom framgår
av det för år 1939 upprättade bokslutet utgöra dessa anläggningar ett högst
betydande industrikomplex. Rörelsens tillgångar äro sålunda efter avskrivningar
å över 5,000,000 kronor bokförda med ett värde av nära 23,900,000
kronor, därav å fasta tillgångar belöpa över 10,300,000 kronor samt å rörliga
tillgångar över 13,500,000 kronor. Efter 1939 års bokslut ha tillkommit ytterligare
i domänstyrelsens senaste yttrande omnämnda dels rörelsen vid Sandviks
sågverk och dels kolugnsanläggningen i Piteå, vilken har ett anläggningsvärde
av 1,750,000 kronor. Vid anläggningarna äro sysselsatta omkring
1,700 arbetare.
Såsom framgår av vad inledningsvis anförts bedrives domänverkets skogsindustriella
rörelse för närvarande i domänstyrelsens egen regi med ledningen
förlagd till domänstyrelsen, där den närmast handhas av styrelsens försäljnings-
och industribyrå. Frågan örn en förändrad organisation av rörelsen
har sedan länge stått på dagordningen. Redan år 1936 i samband med förvärvet
av Karlsborgsanläggningarna övervägdes att i viss omfattning överföra industrirörelsen
på ett bolag, vars aktier innehades av domänstyrelsen. Efter
ett flertal utredningar föreligger nu ett förslag i sådan riktning. Rörande
lämpligheten av att bedriva domänverkets skogsindustriella rörelse i bolagsform
ha i de över förslaget avgivna yttrandena delade meningar gjort sig
gällande.
Vid övervägande av den föreliggande frågan och de för och emot förslaget
anförda meningarna har jag kommit till den uppfattningen, att övervägande
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
5
skäl synas tala för att en omorganisation av domänverkets skogsindustriella
rörelse nu genomföres och att därvid bolagsformen kommer till användning.
Domänverkets skogsindustriella rörelse är till sin natur ett rent affärsföretag,
som drives i konkurrens med såväl inhemska som utländska företag inom
samma bransch. Givet är, att det måste medföra vissa icke obetydliga svårigheter
att driva en affärsrörelse av den omfattning varom här är fråga i
rent statlig regi under de för statlig verksamhet vanliga formerna. Det kan
icke undvikas — även örn ledningen i mesta möjliga grad lämnas frihet —
att den statliga formen kommer att lägga en viss hämsko på rörelsefriheten
hos företagens ledning. Den tyngre och mera omständliga handläggning av
ärendena, som i viss grad kännetecknar den statliga förvaltningen och som
inom dennas vanliga verksamhetsområde är till gagn för grundligheten och
säkerheten i arbetet, lämpar sig merendels icke i affärsföretag som i stor utsträckning
är beroende av förhållandena på världsmarknaden och som ständigt
smidigt måste följa det rådande konjunkturläget. Icke heller äro i detta
fall de statliga anställningsnormerna ägnade att komma lill användning. Ett
företag av den art, som det här gäller, måste äga frihet att anställa sina befattningshavare,
i varje fall de som äro i mera ledande ställning, under samma
förhållanden som konkurrerande företag med rätt att bestämma anställningens
form, längd och löneförmåner under hänsynstagande i huvudsak till vad
som är för rörelsen bäst och tjänligast. Uppenbart är även att rationaliseringar
och omläggningar i rörelsens drift och organisation lättare och enklare
kunna ske, därest densamma drives i bolagsform.
Ett annat förhållande som här också måste tagas i betraktande är det,
att omfattningen av domänverkets industriella rörelse under årens lopp i
hög grad vuxit. Denna rörelsens utveckling har medfört, att ledningen av
densamma och domänstyrelsens övriga verksamhetsgrenar icke i längden
torde kunna hållas samlade i en hand. Med den utveckling som skogsbruket
på olika sätt under de senaste årtiondena fått i vårt land torde det förr eller
senare bli nödvändigt att minska den arbetsbörda som kommit att påvila domänstyrelsens
ledning. Den begränsning i styrelsens verksamhetsområde,
som eftersträvats genom den under senaste åren konsekvent följda principen
att befria styrelsen från befattningen med andra skogar än de rent statliga,
har icke i någon nämnvärd grad kunnat hindra berörda överbelastning. Nu
anförda förhållanden synas nödvändiggöra en snar lösning av framförallt
frågan örn organisationen av domänverkets skogsindustriella rörelse. Att vid
en dylik nyorganisation bibehålla rörelsen i nuvarande former lärer icke
böra ifrågakomma med hänsyn till vad jag förut anfört. Om jag sålunda i
princip ansluter mig till utredningsmannens av domänstyrelsen och riksräkenskapsverket
tillstyrkta förslag om omläggning av domänverkets industriella
rörelse till bolagsform, finner jag mig å andra sidan icke till alla delar
kunna biträda utredningsmannens förslag i fråga örn sättet för och detaljutformningen
av denna bolagsbildning.
över ledningen av det bolag, sorn enligt vad jag sålunda förordat bör bildas
för att övertaga domänverkets industriella verksamhet, bör såsom i ut
-
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
redningen förutsatts domänstyrelsen ha det avgörande inflytandet. Bolagets
aktier böra sålunda i den utsträckning så lagligen kan ske ägas av domänverket.
Emellertid måste, därest icke en av fördelarna med bolagsbildningen
skall gå förlorad, bolaget erhålla sådana ekonomiska resurser samt en sådan
organisation, att det kan lia förutsättningar att utan vidare stöd från statsmakternas
sida bedriva ifrågavarande verksamhet under affärsmässiga former.
Det blivande bolaget bör alltså lia en sådan konstruktion att detsamma
kan under domänstyrelsens överinseende drivas såsom ett självständigt
företag.
Beträffande bolagets omfattning har utredningsmannen framlagt två alternativa
förslag. Enligt det ena skulle bolaget endast omfatta de under
grupp I förut omförmälda anläggningarna under det att enligt det andra
skulle i bolaget ingå samtliga under grupp I och II upptagna anläggningar.
Såväl utredningsmannen själv som domänstyrelsen ha anslutit sig till det
senare alternativet. Av utredningen framgår att de anläggningar, som avses
skola ingå i bolaget enligt det sålunda tillstyrkta alternativet, äro av den
storleksordning att de lämpligen kunna drivas såsom mera självständiga företag.
De i grupp II upptagna sågverken stå visserligen för närvarande under
revirförvaltningens ledning, men synes det önskvärt att de få en helt affärsmässig
organisation. Såsom i utredningen påpekats vållar den nu tillämpade
organisationsformen även olägenheter så till vida att det kan uppstå svårigheter
att finna lämpliga personer inom revirförvaltarkåren som kunna leda
såväl den skogliga skötseln av reviren som de industriella anläggningarna.
Med hänsyn till det anförda och i betraktande av vad jag förut anfört rörande
lämpligheten av att en affärsmässig anställningsform användes vid industriföretagen
synes mest ändamålsenligt att samtliga de nu ifrågavarande under
grupp I och II upptagna industrianläggningarna ävensom de efter 1939 års
bokslut tillkomna företagen överföras till det nya bolaget. Härigenom synes
den mest rationella klyvningen ske mellan å ena sidan domänverkets skogsförvaltande
verksamhet och å andra sidan dess industriverksamhet. Såsom i
det nu föreliggande förslaget förutsatts bör bolaget övertaga anläggningarna
med äganderätt.
I fråga om det pris, som bör beräknas vid inlösen från bolagets sida av
anläggningarna, lia delade meningar kommit till uttryck. Att såsom utredningsmannen
ifrågasatt bestämma inlösningspriset till det belopp, som kunde
erhållas för desamma i den öppna marknaden, kunde måhända principiellt
anses riktigt, men såsom i utredningen jämväl påpekats torde det möta oöverstigliga
svårigheter att med någon säkerhet göra en beräkning rörande priset
efter denna grund. Inför dessa svårigheter har utredningsmannen stannat
för att föreslå att överlåtelsevärdet för anläggningarna bestämmes till det
belopp desamma kostat domänverket. Såsom utredningsmannen framhållit
bär för vissa av anläggningarna domänverket icke erlagt någon ersättning
av under dess förvaltning stående medel. Värdet av dessa anläggningar har
av utredningsmannen angivits till 927,500 kronor. Enligt min mening böra
de industrianläggningar som överlåtas till bolaget övertagas till de värden,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 3''J.
7
varmed dessa tillgångar upptagits i domänverkets industribokföring vid den
tidpunkt då överlåtelsen sker. Detta belopp torde närmast motsvara anläggningarnas
verkliga värde. Någon anledning varför vissa tillgångar skulle
överlåtas på bolaget utan vederlag torde icke föreligga. Ett dylikt förfaringssätt
skulle innebära att bolaget tillfördes vissa tillgångar utan vederlag och
att detta icke komme till klart uttryck i bolagets bokföring. Härigenom skulle
den rent affärsmässiga uppgörelsen mellan domänstyrelsen och bolaget förryckas.
De hos de överlåtna industrierna inneliggande lagren torde böra
övertagas efter enahanda grunder som själva anläggningarna.
I huvudsaklig anslutning till vad utredningsmannen och riksräkenskapsverket
förordat synes aktiekapitalet böra fastställas till samma belopp som
inlösningspriset för de anläggningar och lager, som bolaget övertager av domänverket.
Det bör alltså överensstämma med domänstyrelsens utestående
förlag enligt industribokföringen. För aktiekapitalets täckande torde domänstyrelsen
böra äga att i likvid för det antal aktier, som motsvarar värdet av
anläggningarna och lagren, tillskjuta berörda anläggningar och lager. Till
frågan om viss nedsättning i överlåtelsevärdet å anläggningarna och lagren i
sammanhang med ordnandet av arbetarnas pensionsförhållanden återkommer
jag i det följande. För bolaget fordras härutöver givetvis även visst rörelsekapital.
Detta har i utredningen beräknats till 75 kronor per enhet, därvid
varje enhet avsetts motsvara en standard trävaror eller ett ton cellulosa.
Enligt domänstyrelsens senaste yttrande skulle behovet av rörelsekapital uppgå
till (130,000 X 75 =) 9,750,000 kronor. Såsom riksräkenskapsverket förordat
synes lämpligast att rörelsekapitalet — i första hand inom ramen av
det belopp av 7,500,000 kronor, som av 1939 års lagtima riksdag ställts till
domänverkets förfogande för att användas såsom rörelsekapital för dess
skogsindustriella rörelse — tillhandahålles bolaget av domänverket i form av
en rörlig förlagskredit. Såsom utredningsmannen ifrågasatt lärer möjlighet
böra stå öppen för domänstyrelsen att vid behov utöver nyssnämnda belopp
lämna bolaget ytterligare behövligt rörelsekapital av de medel, som stå till
domänstyrelsens förfogande. Ränta å förlagskredit, som icke, på sätt av det
följande framgår, motsvarar ersättning för åtagna förpliktelser, skall utgå
enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder. Det av mig nu förordade förfarandet
för anskaffande av kapital till rörelsen ansluter sig i huvudsak till det
sätt, varpå den industriella rörelsen för närvarande finansieras. Samtidigt
medger förfarandet, att bolaget får en ställning som så långt sig göra låter är
jämställd med andra jämförliga bolag.
1 fråga om vissa engångskostnader såsom aktie- och lagfartsstämplar m. m.
torde aktiekapitalet icke böra höjas med motsvarande belopp. Såsom riksräkenskapsverket
och domänstyrelsen anfört böra dessa kostnader gäldas av
bolaget såsom driftskostnader. Diiremot synas mig å tiden före övertagandet
belöpande skatter å rörelsen böra gäldas av domänverket.
Själva bolagsbildandet bör ske i huvudsaklig anslutning till vad utredningsmannen
föreslagit. Domänstyrelsen jämte fyra av denna utsedda personer
böra utfärda stiftelseurkunden för bolaget. I denna bör såsom tidigare
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
antytts göras förbehåll för domänstyrelsen att såsom likvid för de av domänstyrelsen
tecknade aktierna få tillskjuta förut omförmälda anläggningar
och lager. Å den därefter utfärdade teckningslistan skall domänstyrelsen
teckna alla aktier utom fyra som till ett antal av en vardera tecknas av de
övriga stiftarna. På ett betryggande sätt torde böra tillses att aktierna icke
kunna komma i obehörig hand. Mot det av domänstyrelsen föreslagna namnet
för bolaget, Aktiebolaget Statens Skogsindustri, torde intet vara att erinra.
Även i fråga örn anordnandet av bolagets administration har utredningsmannen
framlagt olika alternativa möjligheter för frågans lösning. I likhet
med utredningsmannen samt domänstyrelsen och riksräkenskapsverket anser
jag, att bolaget bör erhålla en självständig organisation, även om denna
organisationsform icke skulle visa sig draga så låga kostnader som utredningsmannens
förslag giver vid handen. Det är utan tvivel den mest rationella
anordningen, att bolagets ekonomiskt-tekniska administration, försäljningar
och befraktningar samt inköp m. m. handhas av bolagets egen personal.
Såsom utredningsmannen framhållit skulle den nu förordade anordningen
medföra inskränkningar i domänstyTelsens nuvarande försäljnings- och
industribyrås organisation. Dennas verksamhet skulle därefter begränsas
till de försäljningar, som avse det egentliga skogsbruket. Även inom revirförvaltningen
skulle den ifrågasatta omorganisationen medföra förenklingar.
Jag vill här i anslutning till vad utredningsmannen uttalat understryka, att
till det nya bolagets förvaltningsorganisation torde i den mån så lämpligen
kan ske böra överföras den personal, som för närvarande är sysselsatt på
domänverkets försäljnings- och industribyrå. Likaså bör där så med fördel
kan ske personal kunna utnyttjas i såväl bolagets som domänverkets
tjänst under förutsättning att avtal rörande avlöningskostnadema m. m. träffas
mellan partenia.
Överföringen av domänverkets skogsindustriella rörelse till ett bolag kommer
att påkalla en omläggning av personalens pensioneringsförhållanden.
I fråga om pensioneringen av rörelsens arbetare gälla för närvarande tjänstepensionsreglementet
för arbetare den 30 juni 1934 (nr 443), kungörelsen den
7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss
arbetarpersonal i statens tjänst och familjepensionsreglementet för arbetare
den 16 oktober 1936 (nr 543). För vissa befattningshavare inom domänstyrelsens
försäljningsbyrå gälla civila tjänstepensionsreglementet den 30 juni
1934 (nr 442) samt allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936
(nr 542). Övriga anställda torde för närvarande icke ha erhållit sina pensionsförhållanden
ordnade.
En viktig fråga som kommer att kräva avgörande i samband med den
industriella rörelsens överflyttande till bolag är spörsmålet rörande arbetarnas
ställning i pensionshänseende efter omorganisationen. Att för de vid
omorganisationen anställda begränsa pensionerna sedan rörelsen övertagits
av ett bolag synes skäligen icke kunna ske. Staten lärer näppeligen böra genom
en organisatorisk förändring i rörelsens struktur försämra de nu anställdas
pensionsvillkor. Med hänsyn härtill torde man böra räkna med att
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
9
bolaget får ordna pensioneringen för de vid överlåtelsen anställda arbetarna
efter samma grunder som enligt gällande författningar äro fastställda för
arbetare i statens tjänst.
Vad angår de befattningshavare, som lia sina pensionsförhållanden ordnade
enligt civila tjänstepensionsreglementet och som kunna komma i fråga för
överflyttning till bolaget, torde frågan få ordnas från fall till fall.
Vad nu anförts gäller den personal som övertages av bolaget vid dess bildande
och som vid inträde i bolagets tjänst innehar statlig anställning. Frågan,
huru pensionsvillkoren böra utformas för den personal i tjänstemannaeller
arbetarställning som framdeles anställes av bolaget, bör enligt min mening
nu lämnas öppen. I överensstämmelse med vad som i allmänhet är
brukligt beträffande statlig verksamhet som bedrives i det privata företagets
form bör lösningen av pensioneringsfrågan för sådan personal som senast
nämnts i första hand ankomma på bolagets ledning.
I anslutning till vad utredningsmannen framhållit lärer anledning icke heller
föreligga att beträffande de tjänstemän, vilkas pensionsförhållanden för
närvarande äro oreglerade, binda bolaget med avseende å pensioneringens ordnande.
Vad angår den omfattning, vari bolaget skall övertaga pensionsförpliktelsema
gentemot de vid övertagandet anställda arbetarna, torde denna fråga
icke nu kunna i detalj lösas utan torde densamma lämpligen kunna avgöras
av Kungl. Majit i sammanhang med bolagsbildningen och uppgörelsen mellan
bolaget och domänstyrelsen. Vid regleringen av denna fråga synes huvudsakligen
det av utredningsmannen såsom en variant av alternativ A betecknade
förslaget böra ifrågakomma för genomförande. Vad pensionsanstalten
i anslutning därtill anfört torde böra beaktas. Givet är att försämring av arbetarnas
och befattningshavarnas författningsenliga rätt härvid icke må
ifrågakomma.
För de förpliktelser, som bolaget övertager i pensionshänseende i fråga
om tid som belöper före bolagets övertagande av rörelsen, synes bolaget i
anslutning till vad utredningsmannen och domänstyrelsen anfört böra erhålla
gottgörelse av domänverket. Detta kan, såsom utredningen visar, ske i
olika former. Antingen kan bolaget av staten erhålla löpande tillskott till
pensionsutbetalningarna (utredningsmannens alternativ B) eller också kan
viss nedsättning ske i överlåtelsevärdena på anläggningar och lager (utredningsmannens
alternativ A). Ett alternativ till nedsättningen av överlåtelsevärdena
och därmed av aktiekapitalet är att lagret till en del motsvarande den
ifrågasatta värdesänkningen ställes till bolagets förfogande icke såsom likvid
för aktier utan såsom räntefri rörelsekredit. Sistnämnda lösning, av vilken en
viss variant förordats av domänstyrelsen, synes vara att föredraga ur de synpunkter
som hävdats av riksräkenskapsverket.
För att möta utgifterna i anledning av de bolaget åvilande pensionsförpliktclserna
torde närmast två vägar stå öppna, nämligen att antingen verkställa
erforderlig fondering eller ock täcka pensionsutgifterna med andra för bolaget
tillgängliga tillgångar. För den händelse sistnämnda utväg anlitades synes
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
statlig garanti för pensionsförpliktelserna böra lämnas. En kombination av
båda dessa lösningar av pensionsproblemet är även tänkbar. Det torde böra få
ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma vilken av nu nämnda utvägar, som
bör väljas. Därest den nu ifrågasatta bolagsbildningen skulle komma till
stånd, synes ändamålsenligast att uppdrag lämnas domänstyrelsen att gemensamt
med pensionsstyrelsen och bolagets ledning framlägga i anslutning
till de av mig nu uppdragna riktlinjerna ett mera detaljerat förslag rörande
pensionsförhållandenas ordnande i samband med överlåtelsen, varefter Kungl.
Maj :t bör äga meddela beslut i frågan.
Råvaruförsörjningen för de industriella anläggningarna, som avses skola
övertagas av det nya bolaget, bör liksom hittills i den mån så är möjligt
och lämpligt ske från statens skogar. Såsom utredningsmannen framhållit
är en dylik försörjning i vissa trakter inom Bergslagen och Norrland icke
i full utsträckning möjlig. Inköp av erforderliga råvaror får då ske från enskilda
skogsägare eller sågverk till den öppna marknadens priser. I fråga
om prissättningen för råvaror, som inköpas från statens skogar, har utredningsmannen
framfört två olika förslag till övervägande. Enligt det ena av
dessa alternativ, vilket utredningsmannen själv förordat och som ansluter sig
till redan nu av domänstyrelsen tillämpat förfaringssätt, avses priserna skola
motsvara den öppna marknadens priser. Det andra alternativet innebär
såsom förut anförts att priserna skola bestämmas vid slutet av leveransåret
och sättas i viss relation till industriens för samma års utlastning i verkligheten
uppnådda medelpris vid försäljning av den färdiga varan. Ehuru
vissa skäl kunna tala för att sistberörda förfaringssätt komme till användning,
anser jag mig dock — med hänsyn till att bolaget bör jämställas med
andra liknande företag och att bolagets ekonomiska ställning eljest icke helt
blir klarlagd -— böra förorda att förstberörda förfaringssätt tillämpas.
Den nu av mig förordade överföringen av domänverkets skogsindustriella
rörelse torde böra äga rum vid årsskiftet 1941/42. Med hänsyn till de skiftningar
som kunna äga rum i anläggningarnas och lagrens värde kan nu icke
lämnas några sifferuppgifter angående överlåtelsevärdena. Av liknande skäl
lärer icke heller i detta sammanhang kunna lämnas några exakta uppgifter
rörande de belopp som skola avräknas i samband med överlåtelsen i anledning
av bolagets övertagande av domänverkets pensionsförpliktelser. 1 samband
med bolagsbildningen torde viss omorganisation av domänstyrelsens
försäljnings- och industribyrå bliva nödvändig. De härav föranledda ändringarna
i domänverkets personalförteckning torde få underställas nästa
års riksdag. Kungl. Majit torde nu böra inhämta riksdagens medgivande att
i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig uppdragna riktlinjerna verkställa
det ifrågasatta överförandet av domänverkets skogsindustriella rörelse
till ett för ändamålet bildat bolag, vars aktier i den utsträckning så lagligen
kan ske ägas av staten, samt vidtaga i anledning därav erforderliga åtgärder.»
Utskottet. Sedan länge har frågan om en omorganisation av domänverkets skogsindustriella
rörelse varit föremål för överväganden. Två utredningar i ämnet
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
11
ha under de senare åren verkställts, vilka båda utmynnat i förslag om rörelsens
överförande å ett för ändamålet särskilt bildat bolag. Av utredningen i
förevarande ärende framgår att den föreliggande frågan är av stor omfattning
och betydelse och att i samband med omorganisationen uppkommer
ett flertal synnerligen invecklade och svårbedömliga problem, vilka kräva
en lösning. Domänverkets skogsindustri har under de senaste årtiondena
genomgått en kraftig expansion och omfattar för närvarande ett femtontal
industrianläggningar med betydande värden. Anläggningar och lager äro
enligt senaste bokslutet upptagna till ett värde av tillhopa 23,900,000 kronor,
och årsproduktionen vid anläggningarna uppgår för år 1939 till ett
värde av sammanlagt 19,000,000 kronor. Såsom departementschefen framhållit
har denna utveckling av rörelsen medfört svårigheter att hålla densamma
och domänverkets verksamhet i övrigt samlad under samma ledning.
En omorganisation av verksamheten synes därför ofrånkomlig.
Det av Kungl. Majit nu framlagda förslaget rörande omorganisationen av
domänverkets skogsindustriella rörelse avser i anslutning till utredningarna
i ärendet rörelsens överförande till ett särskilt bolag, vars aktier, i den omfattning
så lagligen kan ske, ägas av domänstyrelsen. Vägande skäl synas
utskottet tala för förslagets genomförande. Domänverkets industriella rörelse
är ett rent affärsföretag och måste drivas i konkurrens med såväl utländska
som inhemska företag. Rörelsen måste därvid kunna följa växlingarna
på världsmarknaden och de ändringar och skilda krav, som till följd därav
kunna komma att uppstå. Det torde icke kunna bestridas att det skulle
medföra betydande fördelar för industriverksamheten om densamma kunde
bedrivas under i huvudsak enahanda förutsättningar och betingelser som
/andra företag inom motsvarande bransch. Otvivelaktigt skulle driften vid
de olika anläggningarna lättare och smidigare kunna anpassas efter konjunkturläget
och förändringarna på världsmarknaden, därest rörelsen dreves
i bolagsform. Det lärer icke kunna undvikas, alt — hur stor frihet man
än lämnar företagets ledning — bedrivandet av en industriell rörelse av
den omfattning det här gäller i statlig regi i viss utsträckning måste verka
tyngande och hämmande på densammas utveckling och konkurrenskraft.
Aven andra skäl synas tala för förslaget. De anställningsformer som gälla
för den statliga verksamheten lära sålunda icke kunna anses lämpade för
ett rent affärsföretag av det slag som nu är i fråga. Med hänsyn till det
anförda finner sig utskottet i princip böra biträda Kungl. Majits förslag örn
överförandet av domänverkets skogsindustri till ett för ändamålet bildat
bolag.
Enligt departementschefens mening böra aktierna i bolaget ägas av domänverket
i den utsträckning så lagligen kan ske. Härigenom kommer domänstyrelsen
att erhålla det avgörande inflytandet över bolagets ledning. Utskottet
vill emellertid ifrågasätta lämpligheten av att bolagets styrelse helt
tillsättes av domänstyrelsen. Det torde icke kunna undvikas att under vissa
förhållanden en intressekollision kan komma att uppstå mellan domänstyrelsen
och bolaget. Så kan exempelvis bliva förhållandet vid medelsdisposi
-
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
tioner eller råvaruanskaffningen för bolaget. För att bolaget skall erhålla
den självständiga ställning i förhållande till domänstyrelsen, som enligt
Kungl. Maj:ts förslag synes eftersträvad och vilken även utskottet finner
önskväid, vill det förefalla utskottet som örn det vore lämpligt att några
av ledamöterna i bolagets styrelse, exempelvis två, utses icke av domänstyrelsen
såsom innehavare av aktiemajoriteten utan av Kungl. Hajd. Likaledes
torde kunna övervägas att en eller flera av revisorerna utses av Kun<Tl
Majit.
Rörande bolagets omfattning ha i de utredningar som föregått Kungl.
Maj :ts förslag framlagts två alternativa förslag. Enligt det ena förslaget skulle
bolaget omfatta endast de större anläggningarna, i utredningen sammanförda
under beteckningen grupp I, under det att enligt det andra förslaget, vilket
är Kungl. Maj:ts förslag, bolaget skulle omfatta förutom nyssnämnda grupp
även ett antal smärre sågverk, i utredningen betecknade såsom grupp II,
vilkas ledning för närvarande handhas av respektive revirförvaltare. I motionen
I: 188 har hemställts, att sistnämnda grupp av sågverk jämte ytterligare
ett, nämligen Grankullavikens sågverk, borde handhavas av respektive
revirförvaltningar. Av utredningen framgår att sistnämnda sågverk äro av
mindre omfattning. Deras sammanlagda taxeringsvärde överstiger icke mycket
500,000 kronor och årsproduktionen uppgår icke till 1,500,000 kronor.
Såsom regel torde icke obetydliga fördelar stå att vinna därest skogsbruket
och sågverksrörelsen kunna skötas gemensamt. Härför fordras emellertid att
ledningen handhas av en person, som är lämplig att leda båda de ifrågavarande
verksamhetsgrenarna. Där så icke är fallet är däremot givetvis en
klyvning av ledningen att föredraga. Enligt vad utskottet inhämtat lärer
avsikten vara att i samband med omorganisationen av domänverkets skogsindustriella
rörelse sammanföra de mindre sågverken i komplex av lämplig
storlek under gemensam ledning. Utskottet finner sig med hänsyn härtill
icke vilja motsätta sig att samtliga ifrågavarande industrianläggningar överföras
till det blivande bolaget. Skulle emellertid beträffande någon eller
några av de mindre sågverken befinnas lämpligt att tills vidare bibehålla
desamma under revirförvaltarens ledning bör hinder häremot icke föreligga.
Givet är, att vid bolagsbildandet sågverksrörelsen åvilande förpliktelser
böra övertagas av bolaget.
Det pris som bör beräknas vid inlösen från bolaget av anläggningar och
lager synes böra bestämmas på sätt departementschefen förordat. Priset bör
sålunda överensstämma med domänstyrelsens utestående förlag enligt industribokföringen.
Att bestämma priset genom särskild värdering, såsom i
motionen I: 188 förordats, torde visserligen låta sig göra, men skulle otvivelaktigt
medföra icke oväsentliga nackdelar. Priset bleve då beroende av det
nu radande konjunkturläget, vilket för närvarande i stor utsträckning påverkas
av det pågående stormaktskriget med den därav följande avspärrningen.
Det kan uppenbarligen icke anses lämpligt att låta den nu föreliggande
krissituationen i allt för hög grad påverka fastställandet av priset
på anläggningar och lager, vilket i sin tur kommer att bliva avgörande för
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
13
beräkningen av aktiekapitalets storlek. Den i motionen ifrågasatta omvärderingen
av anläggningar och lager kommer även att medföra svårigheter att
uppehålla en klar jämförelse mellan industrirörelsens bärighet före och efter
bolagsbildningen.
Det förslag rörande täckande av bolagets kapitalbehov, som upptagits i
propositionen, kan utskottet biträda. Bolagets aktiekapital synes sålunda
böra fastställas till samma belopp som inlösningspriset för de anläggningar
och lager, som bolaget övertager från domänverket. För aktiekapitalets täckande
torde domänstyrelsen böra äga att i likvid för det antal aktier, som
motsvarar värdet av anläggningarna och lagren, tillskjuta berörda anläggningar
och lager. Det rörelsekapital som bolaget behöver, för närvarande
beräknat till 9,750,000 kronor, torde, i första hand inom ramen av det belopp
av 7,500,000 kronor, som av 1939 års lagtima riksdag ställts till förfogande
för domänverket för att användas såsom rörelsekapital för dess skogsindustriella
rörelse, av domänverket böra tillhandahållas bolaget. Även det
rörelsekapital som därutöver är erforderligt torde domänverket böra tillhandahålla
bolaget av medel som stå till domänstyrelsens förfogande. Utskottet
anser ävenledes, att ränta å förlagskrediten bör, i den mån denna
icke på sätt i det följande sägs motsvarar ersättning för åtagna förpliktelser,
utgå enligt grunder, som Kungl. Maj:t äger fastställa.
Vad departementschefen anfört rörande förfarandet vid bolagets bildande
samt täckande av vissa därmed sammanhängande engångskostnader såsom
aktie- och lagfartsstämplar föranleder icke någon erinran från utskottets sida.
Icke heller har utskottet någon erinran mot förslaget rörande skatternas
gäldande.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att bolaget bör erhålla
en egen från domänverket skild administration. Ett genomförande av det
i utredningen framförda förslaget om gemensam administration för domänverket
och bolaget skulle uppenbarligen spoliera en av de fördelar, som man
önskat vinna med bolagsbildningen, nämligen friare anställningsformer för
bolagets ledning och personal i övrigt. Emellertid bör denna princip icke
drivas därhän, att icke viss personal skulle kunna användas såväl i bolagets
som domänverkets tjänst. Därest icke de tillfällen, där så kan ske,
tillvaratagas, torde det kunna befaras att en icke strängt nödvändig ansvällning
av bolagets personal av skilda kategorier kommer att äga rum. Att så
icke sker bör givetvis övervakas, liksom det ock bör tillses, att domänverkets
organisation efter bolagets övertagande av industrirörelsen icke blir av för
stor omfattning för skötseln av domänverkets återstående uppgifter. Såsom
framgår av vad departementschefen anfört synes frågan härom bland annat
komma under övervägande, då förslag till ny personalförteckning för domänverket
förelägges riksdagen.
Vad angår pensioneringsfrågan ansluter sig utskottet till departementschefens
uppfattning, att en rubbning i pensionerna för de arbetare eller
andra befattningshavare, som äro anställda hos domänverket och övergå i
bolagets tjänst, skäligen icke kan ifrågakomma. Likaledes anser utskottet i
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
anslutning till vad i propositionen anförts, att pensionsförhållandena för de
befattningshavare, som lia sin pensionering ordnad enligt tjänstepensionsreglementet
och som ifrågakomma för överflyttning till bolaget, få ordnas
från fall till fall.
(Beträffande pensioneringen av de anställda, vars pensionsförhållanden äro
oreglerade vid bolagets övertagande av rörelsen, liksom av den personal, som
därefter anställes hos bolaget, vill utskottet icke motsätta sig departementschefens
förslag att frågan örn dessa personalgruppers pensionering tills vidare
lämnas öppen och i första hand blir beroende av en uppgörelse mellan
| bolagets ledning och personalen. Utskottet utgår emellertid härvid från att
I pensionsfrågan ordnas på ett tillfred s std il ande sätt och under hänsynstagande
till personalens berättigade intressen.
Såsom departementschefen framhållit torde det knappast vara möjligt att
nu i detalj lösa frågan angående den omfattning vari bolaget bör övertaga
pensionsförpliktelserna gentemot de vid övertagandet anställda arbetarna.
Denna fråga torde böra få avgöras av Kungl. Maj:t i samband med bolagsbildningen
och uppgörelsen mellan bolaget och domänstyrelsen. Likaså bör
då även få ankomma på Kungl. Majit att besluta beträffande den form varunder
övertagandet bör ske.
Även utskottet är av den uppfattningen att bolaget bör erhålla gottgörelse
för de förpliktelser, som bolaget i pensionshänseende påtager sig i fråga örn
tid som belöper före övertagandet av rörelsen. Vad i propositionen anförts
angående det sätt varpå denna gottgörelse lämpligen bör lämnas föranleder
icke någon erinran från utskottets sida. I nuvarande läge torde det möta stora
svårigheter att avgöra huruvida bolaget för mötande av sina pensionsförpliktelser
bör verkställa erforderliga avsättningar till pensionsfond eller täcka
pensionsutgifterna med andra för bolaget tillgängliga medel. Enligt utskottets
mening torde det icke vara nödvändigt att nu fatta ståndpunkt till detta
spörsmål, utan torde Kungl. Majit böra under beaktande av de rådande förhållandena
äga bestämma vilken av dessa båda lösningar av det föreliggande
problemet som lämpligen bör väljas. En kombination av båda dessa lösningar
av pensionsspörsmålet är ävenledes möjlig. Skulle fondering icke anses
böra ske, synes statsgaranti böra få lämnas för pensionsförpliktelsernas
fullgörande. En sådan garanti har lämnats vid ordnandet av pensionsfrågan
vid tobaksmonopolet. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter den
ytterligare detaljutredning som kan finnas påkallad i anslutning till vad utskottet
nu anfört fatta beslut rörande pensionsfrågans ordnande.
Liksom hittills torde råvaruförsörjningen för de industriella anläggningarna,
som överlåtas till bolaget, i den mån så är möjligt och lämpligt, böra ske
från statens skogar. I övrigt lära erforderliga råvaror få inköpas från enskilda
skogsägare. I likhet med departementschefen anser utskottet, att prissättningen
för de råvaror, som inköpas från statsskogarna, bör såvitt möjligt
ansluta sig till de priser, som gälla i den öppna marknaden, då bolaget bör
arbeta under i huvudsak samma förutsättningar och betingelser som ett av
det enskilda kapitalet stött bolag.
Jordbrulcsutskottets utlåtande Nr 32.
15
Lämpligt torde vara att den av utskottet nu förordade överföringen av domänverkets
skogsindustriella rörelse kommer till stånd vid årsskiftet 1941/42.
De för bolagsbildningen erforderliga åtgärderna torde under beaktande av
vad utskottet förut anfört böra verkställas av Kungl. Maj:t eller i den män
Kungl. Majit så finner lämpligt av domänstyrelsen.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A. att riksdagen må i anledning av förevarande proposition
medgiva dels att domänverkets skogsindustriella rörelse
må i den utsträckning utskottet angivit och i huvudsaklig
överensstämmelse med de av utskottet uppdragna riktlinjerna
överföras till ett för ändamålet bildat aktiebolag, dels ock
att Kungl- Majit må vidtaga i samband härmed erforderliga
åtgärder.
B. att motionen I: 188 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 22 april 1941.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Eriksson, Gabrielsson, Alfred Anderssonr
Jacob Hansson, Mannerskantz, von Stockenström och Anderberg; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Hedlund i Häste, Andersson i
Tungelsta, Carlström, Mäler, Andersson i Surahammar, Jonsson i Fjäle och Pettersson i
Dahl.
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
Reservation
av herr Carlström, vilken ansett, att utskottets motivering och hemställan
bort ha följande lydelse:
»Sedan länge har---(lika med utskottet)---domänverket
förelägges riksdagen.
Ett av de till omorganisationen knutna problemen av mera svårlöst karaktär
är onekligen arbetarnas och övriga anställdas pensionsfråga. De förmåner
dessa hittills varit tillförsäkrade i domänverkets tjänst, vilka förmåner
avses skola upprätthållas efter bolagets övertagande av rörelsen, komma
— örn bolaget självt skulle bestrida utgifterna för desamma — att betyda
en belastning för framtiden, vars kapitaliserade värde beräknats till omkring
7,500,000 kronor. Då bolagets driftsbelastning redan vid starten med
ifrågavarande summa skulle medföra utgifter av en omfattning, som saknar
motsvarighet hos enskilda konkurrerande företag inom branschen, blir
det därför nödvändigt, att bolaget på ena eller andra sättet kompenseras
härför.
Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning, att en rubbning
av pensionerna för de arbetare eller andra befattningshavare, som äro
anställda hos domänverket och övergå i bolagets tjänst, nu lämpligen icke
kan ifrågakomma. Likaledes anser utskottet i anslutning till vad i propositionen
anförts, att pensionsförhållandena för de befattningshavare, som ha
sin pensionering ordnad enligt tjänstepensionsreglementet och som ifrågakomma
för överflyttning till bolaget, få ordnas från fall till fall.
Beträffande pensioneringen av de anställda, vars pensionsförhållanden
äro oreglerade vid bolagets övertagande av rörelsen, liksom av den personal,
som därefter anställes av bolaget, vill utskottet icke motsätta sig departementschefens
förslag, att frågan örn dessa personalgruppers pensionering
tills vidare lämnas öppen och i första hand blir beroende av en uppgörelse
mellan bolagets ledning och personalen. Då denna fråga givetvis är
av ganska ömtålig natur med hänsyn till den förutvarande personalens pensionsförmåner
och i anslutning till vad utskottet här tidigare uttalat om att
bolagets verksamhet bör bedrivas under i huvudsak enahanda förutsättningar
och betingelser som andra företag inom motsvarande bransch, finner
utskottet det vara synnerligen angeläget, att ordnandet av denna sak sker
med behörig hänsyn till de vittgående konsekvenser ett avvikande från
dessa förutsättningar kunde komma att medföra.
Såsom departementschefen framhållit — — — (lika med utskottet)
---någon riksdagens åtgärd.»
417646. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1941.