10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
Nr 29.
Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1941 kl. 19 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
vissa ändringar i grunderna för försäljning av kronoegendomar.
(2: a avd.)
I en till riksdagen den 14 februari 1941 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 125, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att
dels godkänna den ändring i gällande grunder för försäljning i vissa fall av
kronoegendom m. m., som framgår av ett såsom bilaga till statsrådsprotokollet
fogat förslag till viss ändring i förordningen den 6 juni 1929 (nr 176),
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att vid försäljning från kronoegendom
av bostadslägenhet efter prövning i varje särskilt fall förordna om försäljning
med hembud, oaktat saluvärdet överstiger 3,000 kronor och de i 10 §
förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av
kronoegendom m. m. angivna förutsättningarna för sådant försäljningssätt
ej äro för handen.
Förslaget är av följande lydelse:
»Förslag
till
Förordning om viss ändring i förordningen den 6 juni 1929 (nr 176)
angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.
Härigenom förordnas, att i förordningen den 6 juni 1929 angående försäljning
i vissa fall av kronoegendom m. m. skall införas en ny paragraf, betecknad
22 a §, av följande lydelse:
22 a §.
Inbetalas icke inom behörig tid förfallet belopp av köpeskillingen, skall
köparen vara skyldig att å det förfallna beloppet erlägga dröjsmålsränta enligt
de grunder, som kunna varda i särskild ordning bestämda.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
11
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1941; skolande förordningen
dock icke lia avseende å försäljningar, vilka ägt rum före nämnda dag.»
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet — i den mån redogörelse
därför ej lämnas nedan — hänvisa till förenämnda statsrådsprotokoll.
Bestämmelserna rörande försäljning av kronan tillhörig fast egendom under
domänstyrelsens förvaltning finnas upptagna i förordningen den 6 juni
1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.
Olika föreskrifter gälla i fråga örn försäljning efter hembud och försäljning
utan hembud. Skall till jordbruk utarrenderad egendom, för vilken årliga
arrendeavgiften icke överstiger 2,000 kronor, försäljas och har egendomen innehafts
av arrendatorn eller av hans eller hans hustrus släkt före honom under
en tid av tio år i följd, skall egendomen i regel hembjudas honom. Detsamma
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om torp eller jordbrukslägenhet.
Hembud skall i regel ske mot det saluvärde som bestämts vid förutgången värdering.
I fråga örn bostadslägenheter gälla restriktivare liembudsregler. Hembud
skall enligt 10 § i nämnda förordning äga rum där bostadslägenhet,
som skall försäljas, är bebyggd med nyttjanderättshavaren tillhörigt, för stadigvarande
bruk avsett boningshus, vilket lämnar nöjaktig bostad för honom
och hans familj. Försäljning utan hembud bör företrädesvis ske för egnahemsändamål.
Härvid skall egnahemslägenheten utbjudas till salu under
hand mot en köpeskilling, som ej understiger det åsätta saluvärdet. Därest
antagligt anbud ej erhålles, må lägenheten utbjudas å offentlig auktion. Vid
utbud under hand skall gälla, bland annat, att till köpare av jordbrukslägenhet
ej må antagas annan än mindre bemedlad som äger förutsättningar för
drivande av ett mindre jordbruk. Till köpare av bostadslägenhet må, för såvitt
icke Kungl. Majit med hänsyn till särskilda omständigheter finner undantag
böra göras, ej heller antagas annan än den som är mindre bemedlad.
Därest två eller flera anbud inkomma, skall företrädet mellan anbudsgivarna
avgöras efter omprövning av deras allmänna lämplighet, och därest de
äro lika lämpliga med hänsyn till deras behov att erhålla upplåtelse av lägenheten.
I sista hand må företräde avgöras genom lottning. Då fråga icke är
örn egnahemsfastighet, skall fastighet, som skall försäljas, utbjudas underhand
eller å auktion. Inkomma vid underhandsförsäljning flera anbud, skall
det högsta antagas. Vid utbud under hand eller å auktion skall enligt tillämpningsföreskrifterna
i kungörelsen nr 179/1929 såvitt ej annorlunda förordnats
länsstyrelsen skyndsamt låta i en eller flera tidningar införa kungörelse
om upplåtelsen.
19,‘52 års riksdag (prop. nr 87; r. skr. nr 76) har vidare bemyndigat Kungl.
Majit att i avseende å försäljning från kronoegendom av lägenhet eller jordområde
med eli saluvärde av högst 3,000 kronor, efter prövning i vart fall
och där skäl därtill äro, förordna örn försäljning med hembud, oaktat de i
1929 års förordning angivna förutsättningarna flir sådant försäljningssätt ej
äro för handen.
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
I nu förevarande förordning stadgas vidare, att om föreskriven ränte- och
kapitalavbetalning icke ordentligt fullgöres, vad av köpeskillingen återstår
oguldet jämte ränta skall, där kronan det påfordrar, genast vara förfallet
till betalning. Några föreskrifter om dröjsmålsränta finnas icke upptagna i
förordningen.
Domänstyrelsen har i skrivelse den 19 juli 1940 hemställt, att Kungl. Majt!
måtte föreslå riksdagen sådan ändring i 1929 års förordning att, därest föreskriven
amortering ej gäldas inom bestämd tid, dröjsmålsränta skall, vare
sig anstånd beviljas eller ej, erläggas å förfallet kapitalbelopp från förfallodagen
till dess betalning sker enligt de grunder, som äro eller kunna varda
i särskild ordning bestämda beträffande ränta å förfallet, icke i behörig tid
inbetalt belopp från statens utlåningsfonder.
Häröver har statskontoret den 13 augusti 1940 avgivit infordrat utlåtande.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Det av domänstyrelsen framförda, av statskontoret biträdda förslaget örn
införande i 1929 års förordning av en bestämmelse att dröjsmålsränta i vissa
fall skall utgå synes böra vinna bifall. Stadgande därom torde böra upptagas
i en ny paragraf, betecknad 22 a §, i förordningen.
Efter att ha samrått med domänstyrelsen anhåller jag att i detta sammanhang
få upptaga jämväl ett annat spörsmål om ändring i gällande grunder
för försäljning av kronojord. Såsom av det förut anförda framgår må försäljning
av bostadslägenhet med hembud endast äga rum i två fall, nämligen dels enligt
1929 års försäljningsförordning till enskild nyttjanderättshavare, då lägenheten,
som skall försäljas, är bebyggd med honom tillhörigt, för stadigvarande
bruk avsett boningshus, vilket lämnar nöjaktig bostad åt honom och
hans familj, dels ock enligt 1932 års bemyndigande, då lägenheten har ett
saluvärde, som icke överstiger 3,000 kronor. Bestämmelserna i 1929 års förordning
ansluta sig i viss mån till de nu gällande bestämmelserna i lagen den
18 juni 1925 (nr 334) örn rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa
under nyttjanderätt upplåtet område och lagen den 4 januari 1927 (nr 1) angående
tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse
av sådan jord under tomträtt. Vid flera tillfällen under senare år ha förelegat
fall, då domänstyrelsen till nyttjanderättshavare önskat sälja bostadslägenhet,
å vilken kronan ägt husen. Enligt bestämmelserna kan detta icke ske, då
lägenheten har högre värde än 3,000 kronor, utan att egendomen utbjudes
under hand, vilket medför att nyttjanderättshavaren måste konkurrera med
andra om köpet. Ej sällan tala starka skäl för att i dylika fall hembud får
ske till nyttjanderättshavaren. En utvidgning av det år 1932 av riksdagen
lämnade bemyndigandet torde därför böra ske sålunda, att Kungl. Maj:t
medgives rätt att vid försäljning från kronoegendom av bostadslägenhet
efter prövning i varje särskilt fall förordna örn försäljning med hembud,
oaktat saluvärdet överstiger 3,000 kronor och de i 10 § i 1929 års förordning
angivna förutsättningarna för sådan försäljning ej äro för handen. Jag vill
härvid framhålla, att köpeskillingarna för ifrågavarande lägenheter sällan
med något mera avsevärt belopp överstiga 3,000 kronor.»
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.
13
Utskottet, som icke har något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställer,
att riksdagen måtte
Utskottet.
dels godkänna den ändring i gällande grunder för försäljning
i vissa fall av kronoegendom m. m., som framgår av
ovan intagna förslag till viss ändring i förordningen den 6
juni 1929 (nr 176),
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att vid försäljning från
kronoegendom av bostadslägenhet efter prövning i varje särskilt
fall förordna om försäljning med hembud, oaktat saluvärdet
överstiger 3,000 kronor och de i 10 § nyssnämnda förordning
angivna förutsättningarna för sådant försäljningssätt
ej äro för handen.
Stockholm den 1 april 1941.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Närvarande: se utlåtande nr 27.
Bihang till riksdagens protokoll litti. 10 sami. Nr 27—29.
3