30

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 19.

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1941 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avsättande
till nationalpark av det s. k. Muddusområdet
i Norrbottens län.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 7 februari 1941 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 62, bär Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att såsom nationalpark må avsättas det s. k. Muddusområdet
i Gällivare och Jokkmokks socknar av Norrbottens län, omfattande
en areal av omkring 49,975 hektar.

Beträffande utredningen i ärendet, får utskottet — i den mån ej redogörelse
därför lämnas nedan — hänvisa till berörda statsrådsprotokoll.

I skrivelse den 30 mars 1927 anhöll svenska naturskyddsföreningen, att
Kungl. Majit måtte verkställa utredning om avsättande på statens mark
inom den lappländska barrskogsregionen av nationalparker eller större naturskyddade
områden, avsedda att representera denna regions viktigaste
vegetationstyper jämte deras djurvärld. Enligt naturskyddsföreningen vore
det ena av de två områden, som härvid främst borde komma i fråga, beläget
öster om Stora Lulevattens sydspets. Med sjön Muddusjaure som ungefärlig
mittpunkt sträckte sig området från Stubbabergen i norr nästan fram till
Luleälven i söder. Det andra området vöre något nordligare beläget och
omfattade huvudsakligen den s. k. Sjaunjamyren.

Sedan vetenskapsakademien åtagit sig att närmare undersöka de sålunda
föreslagna områdena för utrönande av deras lämplighet som naturreservat,
har akademien i skrivelse den 9 februari 1938 under åberopande av verkställd
utredning hemställt — förutom om Sjaunjaområdets fridlysning såsom
fågelskyddsområde — att Muddusområdet måtte avsättas såsom nationalpark.

Ur vetenskapsakademiens utredning må anföras:

Muddusområdet borde avsättas såsom nationalpark jämlikt lagen den 25
juni 1909 angående nationalparker och Sjaunjaområdet fridlysas såsom fågelskyddsområde,
varvid dessa områdens avgränsning borde ske i överensstämmelse
med framlagt förslag. Beträffande Muddusområdet föreslås vidare,
att utredning måtte föranstaltas om förflyttning till lämplig ort av de år
1931 till området inflyttade f. d. Karesuandolapparna enligt 5 § lagen den 18
juli 1928 örn de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige, att all jakt och
allt fiske, även för genomflyttande lappars vidkommande, måtte förbjudas

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 19.

31

inom nationalparken — i den mån så erfordrades med stöd av särskilda
stadganden — samt att ett antal på området belägna ströängslotter om tillsammans
55 hektar måtte indragas respektive inlösas jämlikt lagen den 22
juni 1921 om ströängars indragande till kronan.

I ärendet ha yttranden avgivits den 19 juni 1940 av länsstyrelsen i Norrbottens
län och den 16 januari 1941 av domänstyrelsen.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»I de nationalparker, som redan finnas, är den lappländska barrskogsregionen
endast i ringa utsträckning företrädd. Det måste därför framstå
som ett angeläget önskemål att till eftervärlden trygga ett område, där denna
naturtyp bevarats i dess ursprungliga skick. Då Muddusområdet fyller
de anspråk, som måste ställas på en nationalpark av detta slag, och den
ekonomiska nyttan av området, särskilt med hänsyn till dess oförmånliga
läge, synes vara obetydlig, anser jag mig böra förorda områdets avsättande
till nationalpark. Jag förutsätter härvid att det, i likhet med vad som tidigare
skett, må ankomma på Kungl. Maj:t att slutgiltigt bestämma gränserna
för den blivande nationalparken och att i enlighet med bestämmelserna
i lagen angående nationalparker meddela de reglementariska föreskrifter
rörande området, som befinnas erforderliga.

Beträffande lapparnas ställning inom ifrågavarande område må erinras, att
dess avsättande till nationalpark enligt nämnda lag icke skall leda till inskränkning
i de rättigheter till bete, skogsfång, jakt och fiske, som äro lapparna
medgivna. Jakt på björn, lo, älg eller örn må dock ej äga rum. I
dessa hänseenden anser jag mig icke böra ifrågasätta någon ändring för
den av mig nu förordade nationalparkens vidkommande. Vad beträffar förslaget
örn förflyttning från området av de där nu boende skogslapparna, har
jag efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet funnit mig böra
biträda länsstyrelsens uppfattning i denna fråga och anser sålunda, att sådan
förflyttning ej bör ske.

Frågan om indragning av de förutnämnda ströängslotterna torde böra
behandlas i därför stadgad ordning.

En nationalpark av Muddusområdets storlek och belägenhet fordrar givetvis
effektiv bevakning. Kostnaderna för nationalparkers bevakning bestridas
från anslag på riksstatens åttonde huvudtitel. Utredningen i ärendet ger
vid handen, att två personer behöva anställas för att bevakningen skall bli
effektiv. Enligt vad jag under hand inhämtat torde det emellertid vara tillräckligt,
örn endast den ene helt ägnar sig åt tillsyn över nationalparken,
medan den andre endast i mindre utsträckning biträder härvid. Anvisande
av medel till ändamålet torde få bli beroende på framställning i vanlig ordning
från vetenskapsakademien.

Frågan örn det s. k. Sjaunjaområdets fridlysning såsom fågelskyddsområde
torde komma att framdeles anmälas av chefen för jordbruksdepartementet.»

I likhet med departementschefen anser utskottet önskvärt, att ett område
representerande den lappländska barrskogsvegetationen jämte dess djurvärld

Utskottet.

32

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 19.

i orört skick bevaras åt eftervärlden. Såsom föreslagits i propositionen synes
detta lämpligen kunna ske genom avsättande till nationalpark av det s. k.
Muddusområdet i Gällivare och Jokkmokks socknar, Norrbottens län. På
Kungl. Maj:t torde kunna överlåtas att slutgiltigt bestämma gränserna för
den blivande nationalparken ävensom att för densamma meddela nödiga
reglementariska föreskrifter.

Liksom departementschefen är utskottet av den uppfattningen, att någon
förflyttning av de på ifrågavarande område boende skogslapparna icke omedelbart
bör äga rum. Skulle emellertid framdeles möjlighet yppas att åt
dessa lappar erbjuda annan likvärdig uppehållsort, synes frågan härom
lämpligen av Kungl. Maj:t böra upptagas till förnyad prövning. Någon inskränkning
i övrigt av lapparna tillkommande rättigheter till jakt och fiske
m. m. inom området -— utöver vad eljest beträffande nationalparker är föreskrivet
— synes icke böra ske.

I fråga örn indragningen av de å området belägna ströängarna ansluter
sig utskottet till departementschefens uttalande.

Frågan örn områdets bevakning torde komma att bliva föremål för riksdagens
beslut i samband med behandlingen av ett kommande budgetårs utgifter
under riksstatens åttonde huvudtitel.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 27 mars 1941.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Närvarande: se utlåtande nr 18.

417478. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.