Bankoutskottets utlåtande Nr 70.

1

Nr 70.

Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1941 kl. 12 ni.

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn ändring i avlöningsbeståmmelserna
för personal hos riksdagens kamrar,
utskott och kansli m. m.

I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 230 av herr förste
vice talmannen Gränebo och den andra inom andra kammaren under nr 313
av herr förste vice talmannen Magnusson, har anförts och hemställts följande:

Efter den i år genomförda ändringen av § 23 riksdagsordningen och utfärdandet
av stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande
har möjlighet uppkommit att efter avslutat arbete »förpuppa» riksdagen
och därefter eventuellt ånyo kalla densamma till sammanträde.

De av 1939 års riksdag antagna avlöningsbestämmelserna för personal hos
riksdagens kamrar, utskott och kansli m. m. äro emellertid icke avfattade
så att de passa för en dylik eventualitet. Då så bör vara förhållandet, synas
av behovet påkallade ändringar i desamma böra vidtagas.

På grund härav hemställes, att riksdagen ville besluta av ovannämnda
omständighet föranledd ändring i avlöningsbestämmelserna för personal hos
riksdagens kamrar, utskott och kansli m. m.

I 3 § i gällande avlöningsbestämmelser för personal hos riksdagens kamrar,
utskott och kansli m. m. (jfr bankoutskottets uti. nr 10/1939) stadgas
följande:

Arvodena upphöra:

för kamrarnas sekreterare, notarien och förste stenograferna samt två
kanslister hos vardera kammaren, första vaktmästarna hos kamrarna och
de vaktmästare, som ombesörja utdelningen av postförsändelser till kamrarnas
ledamöter, ävensom för en vaktmästare bos vardera kammaren, sedan
14 dagar efter riksdagens avslutande tilländagått;

för en å tryckeriavdelningen anställd vaktmästare, sedan 30 dagar, samt
för övriga å riksdagens kanslis tryckeriavdelning anställda tjänstemän och
vaktmästare, sedan en tid av 25 dagar efter riksdagens slut förflutit; och

för övrig personal med den dag, då tjänstgöringen för en var av dem
slutar.

Med hänsyn till att 1940 års lagtima riksdag var avsedd att avslutas avsevärd
tid efter det egentliga riksdagsarbetets upphörande, uppkom under

Bihang till riksdagens protokoll lt)\t. 8 sand. Nr 70. 1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 70.

nämnda riksdag fråga örn modifikation av de i ovan intagna paragraf meddelade
bestämmelserna. I skrivelse till bankoutskottet den 13 juni 1940 anförde
kamrarnas herrar talmän — med förmälan att ärendet behandlats vid
talmanssammanträde i närvaro av de ständiga utskottens ordförande och
riksdagens kanslideputerade — i huvudsak följande.

Man finge utgå från att för den del av pågående riksmöte, som återstode,
sedan det egentliga riksdagsarbetet undangjorts, en högst väsentlig
reduktion kunde utan olägenhet företagas i avseende på såväl antalet av
den hos riksdagen anställda personalen som dess avlöning. Av denna personal
skulle icke komma att behövas hos vardera kammaren mer än, utom
sekreteraren, en förste stenograf ävensom en förste kanslist och en registrator
eller två kanslister, vilka senare tjänstemän också skulle ombesörja vakthållning
i kansliet och andra där förefallande sysslor, samt under tiden till
och med den 10 juli förste vaktmästaren jämte postvaktmästaren ävensom
en vaktmästare och därefter blott två vaktmästare. I tryckeriavdelningen
skulle behöva kvarbliva, utom expeditionens föreståndare, vilken vore anställd
å riksgäldskontorets stat, endast en vaktmästare. Hos riksdagens kansli
i övrigt och hos de ständiga utskotten borde bibehållas blott så stor del av
personalen, som behovet krävde. Vederbörande skulle emellertid vara obelaget
att, örn och när förhållandena det påkallade, anställa erforderliga
biträden.

I enlighet med den mening, som vid talmanssammanträdet gjorde sig gällande,
föreslogo talmännen, att beträffande avlöningen för de vid innevarande
riksdag hos kamrarna och de ständiga utskotten samt i riksdagens
kansli anställda tjänstemän och vaktbetjänte måtte vidtagas följande modifikationer
i avlöningsbestämmelserna att gälla, till dess annorlunda av
riksdagen beslutades:

1. För dem som i kamrarna eller riksdagens kansli tjänstgöra efter den
26 juni, utgå fulla arvoden endast sålunda:

åt varje vaktmästare till och med den dag, då hans tjänstgöring slutar;

åt kamrarnas sekreterare, stomnotarierna och förste stenograferna ävensom
förste kanslisten och registratorn eller två kanslister hos vardera kammaren
till och med den 10 juli;

åt korrekturläsarna å tryckeriavdelningen till och med den 21 juli.

2. För tjänstemän i kamrarna eller riksdagens kansli, som äro i tjänst
efter den tid, för vilken de efter nyss givna bestämmelser äga uppbära full
avlöning, utgår till och med den dag, då deras tjänstgöring slutar, avlöning
med hälften av vad de eljest skulle hava uppburit.

3. Vederbörande ständiga utskott äga vart för sig bestämma skälig ersättning
åt den personal, som efter de egentliga utskottsarbetenas avslutande
anses böra bibehållas i tjänst hos utskotten.

Sedan herrar talmäns förslag tillstyrkts av bankoutskottet (uti. nr 50),
bifölls detsamma av riksdagens kamrar.

Bankoutskottets utlåtande Nr 70.

3

1940 års lagtima riksdag avslutades den 31 juli 1940. Då det egentliga
riksdagsarbetet antogs vara slutfört den 26 juni, var riksdagen »förpuppad»
under tiden 27 juni—31 juli. Såsom av det föregående framgår, utgick dels i
nära överensstämmelse med 3 § i avlöningsbestämmelserna för riksdagens
personal belt arvode till vissa tjänstemän hos kamrarna och riksdagens kansli
till och med den 10 resp. den 21 juli, dels ock för tiden därefter halvt arvode
till ett mindre antal befattningshavare. De provisoriska regler, som sålunda
tillämpades vid 1940 års lagtima riksdag för utbetalning av hel avlöning efter
den 26 juni, avveko från avlöningsbestämmelserna därutinnan, att helt arvode
utgick till samtliga vaktmästare till och med den dag, då arbetet för
envar av dem slutade. Enligt avlöningsbestämmelserna skulle arvodena
upphört för tre vaktmästare i vardera kammaren sedan 14 dagar och för en
vaktmästare å tryckeriavdelningen sedan 30 dagar förflutit efter riksdagens
slut, medan för övriga vaktmästare arvodet skulle upphört med den dag, då
tjänstgöringen för en var av dem slutat. Reglerna inneburo vidare den avvikelsen
från avlöningsbestämmelserna, att helt arvode kunde i stället för åt
två kanslister hos vardera kammaren valfritt utgå antingen till förste kanslisten
och registratorn eller till två kanslister hos vardera kammaren.

Den nyligen utfärdade stadgan örn ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande bygger på förutsättningen, att en lagtima riksdag under
utomordentliga förhållanden icke skall behöva upplösas efter det ordinarie
riksdagsarbetets slut utan skall kunna hållas formellt samlad för att när så
påfordras ånyo kallas att sammanträda för behandling av sådana förslag,
som Kungl. Majit på grund av tidsläget finner sig böra framlägga för riksdagen.
Arvode till riksdagsmännen utgår därför enligt stadgan för tider, då
frågor som Konungen förelagt riksdagen äro beroende på dennas prövning.
Då innevarande lagtima riksdag kan komma att förpuppas omkring den
1 juli, har frågan örn personalens avlöningsförhållanden vid en sådan eventualitet
blivit aktuell. De i 3 § gällande avlöningsbestämmelser för riksdagens
personal meddelade föreskrifterna örn tidpunkten för arvodenas upphörande
äro, såvitt angår kamrarna och tryckeriavdelningen, icke så avfattade,
att de kunna tillämpas för deli händelse riksdagen förpuppas och
riksdagsarbetet således reellt men ej formellt avslutas vid sedvanlig tidpunkt.
Enligt nämnda paragraf skola arvodena för viss personal hos kamrarna och
tryckeriavdelningen upphöra viss tid efter riksdagens avslutande. Självfallet
kan denna regel icke tillämpas vid en förpuppad riksdag, då riksdagens avslutande
uppskjutes på obestämd tid. Detta var anledningen till att riksdagen
i fjol måste provisoriskt reglera avlöningen till personalen under den tid, då
riksdagen var förpuppad. Ett dylikt provisorium kan emellertid näppeligen
anses innebära en tillfredsställande lösning av avlöningsfrågan. 1 likhet med

Utskottet.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

motionärerna finner utskottet därför lämpligt, att hithörande förhållanden
för framtiden ordnas genom definitiva föreskrifter, som intagas i avlöningsbestämmelserna
för riksdagens personal.

I enlighet med vad som tillämpades vid 1940 års riksdag torde i sådana
fall, då riksdagen förpuppas, det i 3 § avlöningsbestämmelserna angivna
antalet dagar, varunder arvode utgår, böra räknas från den dag, då riksdagsarbetet
i verkligheten slutar. Denna dag torde lämpligen böra bestämmas
till samma dag, då arvodena till riksdagsmännen upphöra. Fråga uppkommer
då, huruvida för den händelse riksdagen inkallas till sammanträde
efter en tids förpuppning, arvode bör utgå under samma antal dagar även
efter slutet av den senare riksdagsperioden. Då någon tillfredsställande beräkningsgrund
för samtliga härvid tänkbara fall svårligen kan ernås, synes
det böra stadgas, att avlöningen under dylika perioder skall för samtliga
tjänstemän upphöra att utgå med don dag, då tjänstgöringen för en var
av dem slutar. — Beträffande frågan, vilka tjänstemän hos kamrarna och å
tryckeriavdelningen, som skola äga uppbära arvode viss tid efter riksdagsarbetets
slut, vill utskottet icke föreslå någon ändring i förhållande till vad
som nu gäller.

I anslutning till det anförda framlägger utskottet här nedan förslag till
ändring av 3 § avlöningsbestämmelserna.

Vad härefter angår frågan, huruvida och i vad mån särskild ersättning
efter den tid, då arvodena enligt ovanberörda 3 § skola upphöra, bör utgå
till personal hos riksdagen under förpuppningstiden, framgår av den ovan
lämnade redogörelsen, att under förpuppningen av 1940 års lagtima riksdag
dylik ersättning utgick till belopp motsvarande halvt arvode hos vardera
kammaren till sekreteraren, en förste stenograf, en förste kanslist, en registrator
eller i stället för de två sistnämnda två kanslister ävensom till två vaktmästare
samt hos tryckeriexpeditionen till en vaktmästare. Enligt utskottets
mening böra beredskapsarvoden av ifrågavarande slag principiellt sett icke
förekomma såsom avlöningsform för den hos riksdagen tillfälligt anställda
personalen. I den mån befattningshavare under förpuppningstiden tages i
anspråk för arbete åt riksdagen, bör arvode härför utgå enligt vanliga
grunder. Givetvis bör vid en förnyad riksdagssession efter förpuppning såväl
i kamrar som i utskott och i riksdagens kansli personal anlitas endast
till det antal, som under rådande förhållanden erfordras för det beräknade
riksdagsarbetets behöriga gång.

Rankoutskottets utlåtande Nr 70.

5

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må besluta, att 3 § i avlöningsbestämmelserna
för personal hos riksdagens kamrar, utskott och kansli
lii. m. skall hava följande ändrade lydelse:

3 §,

1. Arvodena upphöra: ;

för kamrarnas--(se sid. 1)--dem slutar.

Skulle riksdagen ej avslutas efter det egentliga riksdagsarbetets
slut utan därefter formellt hållas samlad (förpuppas),
skall vid arvodenas beräknande såsom dag för riksdagens
avslutande anses den dag, då riksdagsmännens arvoden
upphöra.

2. Arvodena upphöra för personal hos riksdag, som sammanträder
efter förpuppning, med den dag, då tjänstgöringen
för en var av dem slutar.

Stockholm den 13 juni 1941.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, Nordborg, Sandén, Friggeråker,
Nilsson i Mölndal och tion Horn;

från andra kammaren: herrar Paulsen, Andersson i Falkenberg, Gustavson i
Västerås, Andersson i Munkaljnngby, Sundberg, Mattsson, Ericsson i Åtvidaberg
och Wiberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 8 sami. Nr 70.

2