Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
1
Nr 64.
Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1941 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning
och förslag angående principerna för befordran och
pensionering inom den svenska krigsmakten.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under
nr 77 av herr Andrén jämte åtta av kammarens övriga ledamöter samt den
andra inom andra kammaren under nr 139 av herr Svensson i Grönvik jämte
fem av kammarens övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att Kungl. Majit låter verkställa en utredning
angående principerna för befordran och pensionering inom den svenska
krigsmakten och för riksdagen framlägga de förslag, som en sådan utredning
kan föranleda».
Till stöd för ifrågavarande förslag anföra motionärerna följande:
Det gångna året har i fråga om militär organisation och beredskap givit
oss många lärdomar. Dessa ha till dels kunnat erhållas inom vårt land vid
den omfattande beredskapstjänst, som ägt rum till landets värn, till dels
erhållits vid de omfattande och händelsedigra militära operationer, som ägt
rum i Europa, ofta inpå våra egna gränser.
Vid den utbyggnad av vårt försvar, som äger rum och framdeles till följd
av lägesutvecklingen avses äga rum, synas såvitt man kunnat döma de vunna
erfarenheterna i allmänhet utnyttjas i syfte att göra våra stridskrafter mäktiga
att örn så skulle bli nödvändigt möta en modernt rustad och modernt uppträdande
motståndare.
På ett område synas oss emellertid erfarenheterna icke ha blivit i erforderlig
grad beaktade, och detta gäller den ytterligt viktiga frågan örn de militära
ledarna och ur vilket åldersskikt dessa skola rekryteras.
Hittills har man med all rätt lagt den största vikt vid, att envar som
bekläder en ansvarsfull chefsbefattning skall innan han tillträder denna ha
hunnit förvärva största möjliga kunskaper och erfarenheter från den militära
tjänstens olika områden. Detta har å andra sidan medfört, att vederbörande,
innan han når ansvarig ställning, uppnår en relativt hög ålder. Uppåt regleras
detta genom pensionsåldern.
Under fredsarbetet framträda knappast olägenheterna av en relativt hög
ålder för de högre cheferna. Tvärtom kan den därmed förenade större erfarenheten
väl komma till sin rätt, när det gäller att i lugn och ro pröva innan
beslut i olika ärenden fattas. Vid krigstillfälle komma emellertid helt andra
krav i förgrunden, nämligen do som äro en följd av att vederbörande chef
skall föra sitt förband i fält. Och härvidlag synas erfarenheterna från krigsskådeplatserna
giva vid handen, att dessa krav väsentligt skärpts. Detta synes
ha sin grund i att de förfaringssätt, som tillämpas i det moderna blixtkriget,
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 8 sami. Nr 64.
1297 41
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
fordra en personlig insats i ledningen —- ofta i de främsta linjerna — vilken
tidigare icke ansetts erforderlig eller i varje fall icke synes lia tillämpats. På
grund härav lia under de avgörande operationerna de högre truppförbanden
också i regel förts av officerare, tillhörande ett yngre åldersskikt än man
tidigare räknat med. Detta på den tyska sidan. På fransk sida synas däremot
dessa principer icke lia varit beaktade, vilket medförde att man linder pågående
operationer nödgades avskeda ett väsentligt antal högre officerare och
ersätta dem nied yngre. Denna nödfallsutväg är naturligen synnerligen oläglig,
då befälsombyte under avgörande operationer kan äventyra framgången. Inom
den engelska krigsmakten har nian under de sista åren alltmer beaktat kravet
att på ledande militära poster ha icke alltför gamla officerare.
I syfte att för vår krigsmakt säkerställa högre ledare ur, med hänsyn till
den moderna krigföringen, lämpliga åldersskikt, vilja vi föreslå att en utredning
verkställes, varvid enligt vår mening en sänkning av pensionsåldrarna
till nedan angivna bör tågås under omprövning.
Chef för försvarsstaben, försvarsgrenchef .............................. Ob 4 65 år
Arméfördelningschef, amiralsperson m. fl............................... Ob 3 60 »
Arméfördelningschefs stf m. fl., överste .................................... Ob 2 57 »
Regementschef m. fl., överste, kommendör .............................. Ob 1 55 »
Överste m. fl...................................................................... Oa 6 53 »
Överstelöjtnant, major, kommendörkapten ........................Oa 5, Oa 4 52 »
Genom en dylik sänkning av pensionsåldern skulle den svenska krigsmakten
också erhålla ett väl behövligt tillskott till sin reserv av högt skoiade och
erfarna officerare.
I sammanhang med en sådan utredning torde det också vara lämpligt
undersöka, örn icke befordringsprinciperna för officerare till och med kaptens
grad borde underkastas en revision, som tillåter en officer av mera framstående
militär duglighet att tidigare än nu som regel är fallet befordras till
högre grad. Ett dylikt hänsynstagande till andra befordringsgrunder än
tjänsteår och »tur» vid regementet skulle helt visst bliva en nyttig sporre för
dessa officerare, giva dem mera av framåtanda och initiativkraft samt bidraga
till en bättre och bredare rekrytering av hela vår officerskår.
I skrivelse till Kungl. Majit den 14 februari 1941 har överbefälhavaren över
rikets försvarskrafter anfört i huvudsak följande.
Det vore ett statens intresse av vital betydelse, att den vid krigsmakten på
aktiv stat anställda personalen besutte sådan tjänstduglighet, att den på ett
fullt tillfredsställande sätt kunde fullgöra med innehavande beställning i fred
förenade tjänsteåligganden ävensom i krig bestrida mot beställningen svarande
krigsbefattning. Beställningshavare, som icke fyllde i sådant hänseende
uppställda krav, borde utan omgång kunna skiljas från sin beställning på
aktiv stat, så att beställningen kunde liesättas med för densamma mera lämpad
person. Särskilt gällde detta beställningshavare i chefsbefattning från lägsta
regementsofficersgraden och uppåt samt likställda civilmilitärer. Gällande
lagstiftning gåve emellertid endast snävt begränsade möjligheter till önskvärd
utgallring från aktiv stat före pensionsåldern. Såsom förutsättning för
skyldighet att på grund av olycksfall m. m. i tjänsten eller sjukdom m. m.
avgå från tjänsten stadgades nämligen i militära tjänstepensionsreglementet,
11 § 1 mom. b) och c), att beställningshavare skall hava prövats icke lämpligen
kunna tjänstgöra i annan befattning vid försvarsväsendet, till vilken han
må vara pliktig att låta förflytta sig. I den mån sådan beställningshavare icke
är helt urståndsatt att utföra något arbete, syntes han således icke hava
skyldighet att avgå från tjänsten utan endast att låta förflytta sig till annan
Bankoutskottets utlåtande Nr (i-i.
3
befattning. Då det gällde att städse ur försvarsväsendet kunna utvinna största
möjliga effekt, kunde ifrågavarande begränsning i beställningshavares skyldighet
att avgå från tjänsten icke vara förenlig med statsnyttans intresse. Det
borde därför förefinnas möjlighet att från beställning på aktiv stat kunna
utan tidsutdräkt avskilja även den som, ehuru användbar för viss tjänstgöring,
dock befunnes oförmögen att på ett tillfredsställande sätt bestrida
den beställning han innehade på aktiv stat. Det i tjänstepensionsreglementet
(11 § 3 mom.) åt Kungl. Hajd lämnade medgivandet att entlediga beställningshavare,
som av annan anledning befunnes urståndsatt att fullgöra sina
tjänsteåligganden, vore likaledes begränsat genom föreskriften att sådant
entledigande finge förekomma endast under den sista femårsperioden före
pensionsåldern. Ett borttagande av nyssnämnda begränsning komme icke att
bereda möjlighet att i tillräcklig omfattning från aktiv stat avskilja varje
beställningshavare, som icke fyllde kvalitetskraven. Det syntes nämligen icke
möjligt att till detta författningsruin hänföra beställningshavare, vilka åtminstone
till formen fullgjorde sin tjänst i fredstid men ändock icke fyllde
måttet för de krav, som bestridandet av beställningen uppställde, eller vilka
icke ansåges kunna bekläda mot beställningen svarande krigsbefattning, men
likväl kunde användas i annan mindre krävande eller mindre ansvarsfull på
aktiv stat icke uppförd befattning vid försvarsväsendet. Det vore emellertid
av stor betydelse, att även sådana beställningshavare kunde avskiljas från
aktiv stat. Ett sådant avskiljande kunde icke ske genom tillämpning av pensionsreglementets
bestämmelser örn förtidspensionering. En tillfredsställande
lösning syntes heller icke kunna erhållas genom förändring av pensionsåldern.
Föreskrifterna örn avgång från aktiv stat borde därför enligt överbefälhavarens
mening fullständigas på sådant sätt, att de beredde en ökad
möjlighet till utgallring av de ur tjänstens synpunkt mindre användbara
oberoende av deras ålder.
Under åberopande av vad sålunda och i övrigt anförts har överbefälhavaren
hemställt, att Kungl. Majit måtte dels föranstalta örn utarbetande,
enligt vissa i skrivelsen närmare angivna grunder, av bestämmelser angående
till militära avlöningsreglementet hänförliga beställningshavare av regementsofficers-
eller högre grad samt motsvarande civilmilitära beställningshavares
försättande i disponibilitet mot åtnjutande av expektansarvode, dels ock till
prövning upptaga frågan om vissa i skrivelsen närmare angivna ändringar i
militära tjänstepensionsreglementet.
I anledning av överbefälhavarens ifrågavarande framställning har Kungl.
Majit genom beslut den 21 mars 1941 bemyndigat chefen för försvarsdepartementet
att uppdraga åt presidenten i kammarrätten N. -T. E. Quensel och expeditionschefen
i finansdepartementet E. A. Westling att inom departementet
biträda med utredning rörande lämpligheten av och möjligheterna för ett
genomförande helt eller delvis av de i överbefälhavarens förenämnda skrivelse
åsyftade åtgärderna ävensom att, om och i den mån utredningen därtill giver
anledning, till Kungl. Majit inkomma med förslag till bestämmelser i ämnet.
De synpunkter med avseende å principerna för befordran och pensionering
inom krigsmakten, vilka beröras i förevarande motioner, hava synts utskottet
vara förtjänta, av närmare övervägande. Från utskottets sida är fördenskull icke
något att erinra mot att de nu väckta spörsmålen göras till föremål för särskild
Utskottet.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
undersökning. Emellertid pågår för närvarande, såsom i det föregående
nämnts, genom särskilt tillkallade sakkunniga utredning rörande lämpligheten
av och möjligheterna för ett genomförande av vissa utav överbefälhavaren
över rikets försvarskrafter ifrågasatta åtgärder i syfte att i större
utsträckning än för närvarande åstadkomma utgallring av ur tjänstens synpunkt
mindre användbara militära och civilmilitära beställningshavare, oberoende
av deras ålder, genom deras försättande i disponibilitet. I samband
härmed torde vissa av överbefälhavaren framförda förslag till ändringar i
militära tjänstepensionsreglementet komma att prövas av de sakkunniga. Då
utredningen således berör förhållanden, vilka i viss mån sammanhänga med
de i motionerna väckta spörsmålen, förutsätter utskottet, att i anslutning till
utredningen jämväl dessa frågor tagas under omprövning och att därvid beaktas
de olika synpunkter, som beröras i motionerna, Vid sådant förhållande synas
förevarande motioner ej böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motioner I: 77 och II: 139 ej må till någon
riksdagens åtgärd föranleda,
Stockholm den 10 juni 1941.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD AKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, Nordborg, Friggeråker*,
Nilsson i Mölndal, Sundvik*, Andersson i Jäger* och Albertsson;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Paulsen, Andersson i Falkenberg,
K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Andersson i Munkal jungby, Hilding och
Sundberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1041. K. L. Beckmans Boktryckeri.