2

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

Kr 62.

Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1941 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
dyrtidshjälp åt vissa pensionärer vid av staten övertagna
enskilda järnvägar jämte en i ämnet väckt motion.

I en till riksdagen avlåten, den 9 maj 1941 dagtecknad proposition nr
242, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, bar
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att dyrtidshjälp enligt i propositionen förordade grunder må under
budgetåret 1941/42 av trafikmedel utbetalas till vissa i propositionen
angivna pensionärsgrupper vid av staten övertagna enskilda järnvägar.

I samband med Kungl. Majits ifrågavarande förslag har utskottet till behandling
förehaft en i andra kammaren under nr 312 av herrar Bergström
och Björklund väckt motion, i vilken hemställes, att dyrtidstillägg måtte av
trafikmedel utgå till de i propositionen avsedda pensionärsgrupperna och
enligt de i propositionen föreslagna grunderna även för tiden 1 januari—30
juni 1941.

Beträffande motiveringen för Kungl. Majits förslag och motionärernas yrkande
får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,
hänvisa till propositionen och motionen.

F. d. befattningshavare vid av staten övertagna enskilda järnvägar, vilka
pensionerats före statens övertagande av vederbörande järnväg, ävensom
änkor och barn efter sådana f. d. befattningshavare och efter befattningshavare,
som avlidit före statens övertagande av järnvägen, ha tidigare i viss
utsträckning enligt olika under 1920-talet utfärdade författningar (1922:360
och 361; 1923: 267; 1925: 275 och 280; 1927: 252 och 253) av statsmedel
erhållit dyrtidstillägg och andra förbättringar av pensionerna. Ifrågavarande
förmåner ha enligt författningarnas ordalydelse varit begränsade till pensionstagare
»vid numera av staten övertagen järnväg» (»hos enskilt företag
som numera övertagits av staten»).

Pensionstagare från sådana enskilda järnvägar, som övertagits av staten
efter berörda stadgandens tillkomst, lia däremot icke ägt rätt att komma i
åtnjutande av nämnda förmåner.

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

3

Järnvägsstyrelsen Ilar den 28 februari 1941 avgivit utlåtande över av järnvägsmannaförbundet
oell vissa pensionärsföreningar gjorda framställningar
om dyrtidskompensation. Styrelsen har i princip icke velat motsätta sig,
att ifrågavarande pensionärer erhålla dyrtidstillägg, svarande mot den
kompensation, som statstjänstemännen fått för den sedan krigsutbrottet inträdda
prisstegringen. Då här vore fråga örn en rent social åtgärd -—■ staten
bade vid köpeavtalens avslutande icke iklätt sig några dylika förpliktelser
— ville styrelsen dock samtidigt framhålla, att tillägget egentligen borde
utgå av andra medel än trafikmedel.

Den av järnvägsstyrelsen avsedda dyrtidskompensationen för nämnda
pensionärer skulle för närvarande, då rörligt tillägg utgår med 15 procent
och kristillägg med 4 procent, utgå efter (19—6 =) 13 procent, motsvarande
den procentsats, varmed statstjänstemännens löner stigit på grund av kostnadsökningen
sedan krigsutbrottet. Enligt styrelsens mening borde ifrågavarande
procentuella dyrtidstillägg beräknas, icke i förhållande till de verkliga
pensionsbeloppen, utan liksom dyrtidstilläggen åt f. d. statliga befattningshavare
lii. fl. i förhållande till tilläggsunderlag, bestämda enligt föreskrifterna
i kungörelserna den 18 juni 1925 (nr 275) och den 15 juni 1923
(nr 267). I sådana fall, då de sammanlagda förmånerna genom det sålunda
beräknade dyrtidstillägget skulle överstiga de förmåner, som samtidigt tillkomma
pensionärer från statens järnvägar, borde järnvägsstyrelsen äga rätt
att i motsvarande mån sänka tilläggen.

Kostnaderna för de föreslagna dyrtidstilläggen har järnvägsstyrelsen med
utgångspunkt från nuvarande nivå för rörligt tillägg och kristillägg beräknat
till ett belopp av 350,000 kronor för år, därvid styrelsen dock betonat, att
beviljandet av dessa tillägg sannolikt får konsekvenser i fråga örn pensionärerna
vid vissa av staten ännu icke definitivt övertagna järnvägar.

Föredragande departementschefen har anfört följande:

Tjänste- och familjepensionärer från sådana enskilda järnvägar, som övertagits
av staten under 1930-talet och senare hälften av 1920-talet, ha, i den
mån befattningshavarna avgått ur tjänsten eller avlidit före statens övertagande
av vederbörande järnväg eller vid statens järnvägar varit uppförda på
övergångsstat, endast kommit i åtnjutande av de pensionsförmåner, som
varit dem tillförsäkrade genom de enskilda järnvägsföretagen. Enligt gällande
författningar och statsmakternas i det föregående berörda ståndpunktstaganden
lia de däremot icke erhållit några dyrtidstillägg eller andra tillläggsförmåner
av statsmedel.

Det ogynnsamma ekonomiska läge, vari dessa pensionärer råkat genom
den starka levnadskostnadsstegringen efter krigsutbrottet, synes mig motivera
alt frågan om viss dyrtidskompensation genom pensionstillägg upptages lill
förnyad prövning. I olika framställningar har anförts, att ett flertal enskilda
järnvägsförvaltningar både under dyrtiden i samband med förra världskriget
och under nuvarande prisstegringsperiod beviljat sina pensionärer dyrtidstillägg
av trafikmedel. Örn staten nu icke i den tidigare arbetsgivarens
ställe bereder pensionärerna vid de av staten övertagna banorna någon dyrtidskompensation,
kunna de antagas lia kommit i elt sämre läge genom förstatligandet.
Efter vad jag inhämtat kunna för närvarande ungefär halva
antalet pensionärer vid icke förstatligade, lill enskilda järnvägarnas pen -

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

sionskassa anslutna banor påräkna tillägg av storleksordningen ett månadsbelopp
per år. Vid åtskilliga järnvägsföretag är frågan om dyrtidstillägg
under övervägande.

Det synes mig skäligt att ifrågavarande pensionärsgrupper av staten erhålla
en sådan lindring i dyrtidens tryck, att de i vart fall icke få anses lia kommit
i ett försämrat läge genom förstatligandet av vederbörande järnväg. Omfattningen
av den dyrtidskompensation, som staten med en sådan utgångspunkt
skall giva, är därmed icke bestämd. Dyrtidshjälpen kan utmätas efter
olika normer. Järnvägsstyrelsen har föreslagit ett dyrtidstillägg, som skulle
utgå med en procentsats motsvarande den varmed statstjänstemännens löner
stigit genom rörligt tillägg och kristillägg på grund av levnadskostnadsstegringen
sedan krigsutbrottet. En formell anslutning till statens åtaganden mot
sina löntagare synes mig för de understöd, som här äro i fråga, icke motiverad.
Jag vill i stället förorda, att dessa pensionärer under nästa budgetår av
statsmedel erhålla en fast dyrtidshjälp på 15 procent. Ett sådant understöd
är högre än de tillägg, som de enskilda järnvägarna hittills i allmänhet beviljat
sina pensionärer. Det understiger dock något det understöd, som enligt
de av järnvägsstyrelsen förordade grunderna skulle utgå från den 1 juli, och
synes vid den efter krigsutbrottet inträdda, på senare tid ytterligare accentuerade
prisstegringen skäligt med hänsyn till att kompensationen nu skulle
bindas för ett helt år.

I likhet med järnvägsstyrelsen finner jag lämpligt, att dyrtidshjälpen i förhållande
till pensions- och understödsbeloppen beräknas efter i huvudsak
samma grunder som dyrtidstilläggen för motsvarande statliga pensionärer.
Dyrtidshjälpen bör sålunda utgå med 15 procent av särskilt beräknade tillläggsunderlag
i enlighet med föreskrifterna i kungörelserna den 18 juni 1925
(nr 275) och den 15 juni 1923 (nr 267). Detta innebär, att de sämst ställda
erhålla en relativt större förbättring — ända till 24 procent av pensions- eller
understödsbeloppet — och att tillägg må beräknas å ett pensionsbelopp av
högst 400 kronor för månad. Dyrtidshjälpen svnes däremot icke böra utgå
med förhöjningar för minderåriga barn. På sätt järnvägsstyrelsen föreslagit
hör dessutom dyrtidshjälpen reduceras, därest den tillsammans med övriga
pensionsförmåner skulle överstiga de förmåner, som samtidigt tillkomma
motsvarande pensionärer hos statens järnvägar.

Närmare föreskrifter angående den föreslagna dyrtidshjälpen torde få
meddelas av Kungl. Majit.

Antalet av förslaget berörda pensionärer vid hittills av staten övertagna
enskilda järnvägar har av järnvägsstyrelsen beräknats till 1,843 och den
nuvarande summan av deras pensioner och understöd till omkring 2,180,000
kronor för år, varemot beräknats svara en tilläggsunderlagsumma av i runt
tal 2,700,000 kronor. I enlighet med vad styrelsen anfört, torde emellertid
även pensionärerna vid de järnvägar, om vilkas övertagande villkorligt avtal
redan träffats, böra komma i åtnjutande av dyrtidshjälp sedan dessa järnvägar
övertagits av staten i enlighet med beslut av årets riksdag (skrivelserna
nr 172—174). Enligt under hand erhållen uppgift skulle dessas antal uppgå
till 477 och årssumman av deras pensioner och understöd utgöra 580,000
kronor. Motsvarande tilläggsunderlagsumma har uppskattats till inemot
700.000 kronor. Den sammanlagda kostnaden för den av mig föreslagna dyrtidshjälpen
torde sålunda kunna beräknas till 15 procent av 3,400,000 kronor,
eller något över 500,000 kronor.

Beträffande pensionärer från enskilda järnvägar, örn vilkas övertagande
staten framdeles kommer att träffa avtal, synes frågan i vad mån någon dyr -

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

5

tidshjälp skall tillkomma dem böra hållas helt öppen och upptagas till prövning
i samband med utredningen av pensionsfrågan för den från dessa enskilda
järnvägar övertagna personalen.

I likhet med föredragande departementschefen finner utskottet det vara
skäligt, att tjänste- och familjepensionärer från sådana enskilda järnvägar,
som övertagits av staten under 1930-talet och senare hälften av 1920-talet,
komma i åtnjutande av en viss kompensation för den efter krigsutbrottet inträdda
levnadskostnadsstegringen. Det i propositionen framlagda förslaget
innebär härutinnan, att ifrågavarande pensionärsgrupper under nästa
budgetår av statsmedel skulle erhålla en fast dyrtidshjälp å 15 procent.
Mot detta förslag har utskottet ej funnit anledning till erinran. I motionen
II: 312 har yrkats, att den ifrågasatta dyrtidshjälpen skulle utgå jämväl
för tiden 1 januari—30 juni 1941. Med hänsyn till föreliggande särskilda
förhållanden finner utskottet sig kunna förorda, att en viss kompensation
beredes pensionärerna jämväl för den under nyssnämnda tid rådande levnadskostnadsstegringen.
Dyrtidshjälpen synes utskottet härvid skäligen böra bestämmas
att utgå efter ett något lägre procenttal än det för budgetåret 1941/42
föreslagna. I sådant hänseende vill utskottet tillstyrka, att för nämnda halvårsperiod
procenttalet fastställes till 10. Ifrågavarande dyrtidshjälp bör liksom
den av Kungl. Maj:t föreslagna utgå å särskilt beräknade tilläggsunderlag
enligt kungörelserna den 18 juni 1925 (275) och den 15 juni 1923 (267).

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och i anledning av motionen II: 312, må medgiva,
att dyrtidshjälp enligt av utskottet förordade grunder må under
tiden 1 januari 1941—30 juni 1942 utbetalas till de i propositionen
angivna pensionärsgrupperna vid av staten övertagna
enskilda järnvägar.

Stockholm den 10 juni 1941.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, Nordborg, Friggeråker*, Nilsson i
Mölndal, Sundvik*, Andersson i Jäger* och Albertsson; samt

från andra kammaren: herrar Holmgren, Paulsen, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman,
Gustavson i Västerås, Andersson i Munkaljungby, Hilding och Sundberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.