Bankoutskottets utlåtande Nr 59.
6
Nr 59.
Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1941 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22
juni 1939 (nr 350).
I en den 16 maj 1941 dagtecknad proposition nr 249, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350).
Härigenom förordnas, att valutalagen den 22 juni 19391, vilken jämlikt
lag den 30 mars 1940 (nr 171) gäller till och med den 30 juni 1941, skall äga
fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1942.
Genom valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) har Kungl. Maj:t erhållit befogenhet
att, när riksdagen ej är samlad, under vissa förutsättningar förordna
om inskränkning i olika avseenden av förfoganderätten över utländska
betalningsmedel m. m. Under tid, då riksdagen är samlad, äger Kungl. Majit
enahanda befogenhet efter inhämtande av riksdagens samtycke. Lagen gällde
ursprungligen till och med den 31 mars 1940, men erhöll genom lag den
30 mars sistnämnda år (nr 171) fortsatt giltighet till och med den 30 juni
1941. Genom lag den 28 juni 1940 (nr 613) erhöll 5 § valutalagen ändrad
lydelse.
Med stöd av valutalagen utfärdades efter inhämtande av riksdagens samtycke
valutaförordning den 25 februari 1940 (nr 97). I denna förordning,
vilken jämlikt valutalagen icke gäller längre än sagda lag äger giltighet, ha
vissa ändringar genomförts genom förordningar den 17 maj 1940 (nr 348)
och den 28 juni samma år (nr 614).
1 Senaste lydelse av 5 § se SFS 1940: 613.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 59.
I gemensam skrivelse den 17 april 1941 hava fullmäktige i riksbanken och
styrelsen för valutakontoret uttalat, att nu rådande förhållanden nödvändiggjorde
fortsatt giltighet av ifrågavarande lagstiftning. På grund härav hemställdes,
att valutalagen måtte erhålla förlängd giltighet, förslagsvis under
ytterligare ett år.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava, efter remiss, den 30 april 1941 yttrat
sig i ärendet och därvid förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall
till förevarande framställning.
Bank- och fondinspektionen bär i utlåtande i ämnet den 5 maj 1941 tillstyrkt
bifall till framställningen.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 6 juni 1941.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Närvarande: se anteckning å utlåtandet nr 56.