Bankoutskottets utlåtande Nr 57.
1
Nr 57.
Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1941 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december
1939 (nr 895) angående rätt för Konungen att meddela
särskilda bestämmelser örn riksbankens sedelutgivning
och bankrörelse m. m.
I en den 9 maj 1941 dagtecknad proposition nr 245, som hänvisats till bankoutskottets
förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående
rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens
sedelutgivning och bankrörelse m. m.
Berörda lagförslag är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående
rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser örn
riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 22 december 1939 angående rätt för
Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning
och bankrörelse m. m., vilken jämlikt lag den 30 mars 1940 (nr 172)
gäller till och med den 30 juni 1941, skall äga fortsatt giltighet till och med
den 30 juni 1942.
Jämlikt lag den 22 december 1939 (nr 895) äger Konungen under vissa
utomordentliga förhållanden, på framställning av fullmäktige i riksbanken
och efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret, i fråga om riksbankens
sedelutgivning och bankrörelse samt offentliggörande av riksbankens räkenskaper
meddela av förhållandena påkallade bestämmelser att gälla i stället
för vad därutinnan finnes stadgat i 9—14, 16, 17, 21, 24 och 27 §§ lagen den
30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank. Syftet med berörda fullmaktsBihang
till riksdagens protokoll 1941. 8 sami. Nr 57—60.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 57.
lag är att möjliggöra en smidig anpassning av vissa av de bestämmelser, som
reglera riksbankens verksamhet, efter sådana tidigare icke förutsedda förhållanden,
med vilka man i nuvarande läge måste räkna.
Enligt 11 § första stycket lagen för Sveriges riksbank må guld utom landet
inräknas i riksbankens metalliska kassa endast till ett belopp motsvarande 15
procent av hela metalliska kassan. Då denna bestämmelse med hänsyn till
sedelutgivningsrättens beroende av den metalliska kassan skulle kunna lägga
hinder i vägen för en sådan placering av riksbankens guldbehållning, som
anses mest betryggande, har Kungl. Majit med stöd av omförmälda fullmaktslag
genom kungörelse den 31 januari 1940 (nr 54) förordnat, att i stället för
berörda stadgande i riksbankslagen skall gälla, att såsom riksbankens metalliska
kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt och omyntat
guld.
Ifrågavarande fullmaktslag, som ursprungligen gällde till och med den 31
mars 1940, har genom lag den 30 mars 1940 (nr 172) förlänats fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1941.
I framställning till Kungl. Majit den 17 april 1941 hava fullmäktige i riksbanken
— enär nämnda kungörelse enligt fullmäktiges mening under nuvarande
förhållanden borde äga fortsatt tillämpning även efter utgången av
juni 1941 och då det i lagen lämnade bemyndigandet för Konungen att även
i övrigt utfärda särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning och
bankrörelse m. m. borde erhålla fortsatt giltighet — hemställt, att Kungl.
Majit måtte vidtaga åtgärder för förlängning av lagens giltighetstid till och
med den 30 juni 1942.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava, efter remiss, den 30 april 1941 yttrat
sig i ärendet och därvid förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall
till bankofullmäktiges framställning.
Föredragande departementschefen har anfört följande:
Den möjlighet att efter lägets krav anpassa reglerna för riksbankens verksamhet,
som ifrågavarande fullmaktslag innefattar, kommer uppenbarligen
att vara erforderlig även efter utgången av juni 1941. Jag förordar därför,
att lagen förlänas fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1942.
Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits ifrågavarande
förslag, får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande proposition.
Stockholm den 6 juni 1941.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Närvarande: se anteckning å utlåtandet nr 56.