Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

1

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1911 kl. 2 e. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av ersättningen
till ledamöter av allmänt kyrkomöte.

I en inom andra kammaren under nr 300 väckt motion, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, hemställer herr Holmdahl, dels
att ledamot av kyrkomöte, som icke är bosatt å ort, där kyrkomöte hålles,
må åtnjuta av statsmedel i dagtraktamente under kyrkomöte 33 kronor 33
öre, vilket dagtraktamente dock ej må överstiga sammanlagt 1 000 kronor,
och vid resa till och från kyrkomötet ersättning för därav föranledd resekostnad
och ett dagtraktamente å 25 kronor för vardera resan, dels ock att
ledamot av kyrkomöte, som är bosatt å ort, där kyrkomöte hålles, må av
statsmedel undfå i dagtraktamente 25 kronor, vilket dagtraktamente dock
ej må överstiga sammanlagt 750 kronor.

Till stöd för ifrågavarande förslag har motionären anfört följande:

Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1868: 16 fastställde 1868 års
riksdag för kyrkomötets valda ledamöter samma dagarvode, som utgick till
riksdagens ledamöter, dock med sådan begränsning, att arvodet skulle utgå
endast för den tid av 30 dagar, som anses vara kyrkomötets sessionstid.
Vald kyrkomötesledamot skulle även erhålla ersättning för resekostnad till
och från kyrkomötet enligt samma grunder, som gällde för ledamöter av
riksdagens andra kammare. Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser härom i
brev den 4 juni 1868 angående bestridande av kostnaderna för allmänt
kyrkomöte.

Sedan arvodena till riksdagens ledamöter genom grundlagsändring vid
1918 års lagtima riksdag höjts, beslöt samma riksdag i anledning av väckt
motion höja arvodet till kyrkomötets valda ledamöter med motsvarande belopp.
Kungörelse härom utfärdades av Kungl. Maid den 19 april 1918
(nr 254).

I anledning av väckt motion beslöt 1920 års riksdag, att arvode skulle
utgå även till kyrkomötets självskrivna ledamöter. Lag härom utfärdades
den 29 oktober 1920 (nr 702). Tillika beslöt riksdagen i anledning av väckt
motion, att ersättning för resekostnad och dagtraktamente skulle utgå även
till nämnda ledamöter. Härom utfärdade Kungl. Maj:t bestämmelser den 29
oktober 1920.

Genom grundlagsändring vid 1921 års riksdag höjdes arvodena till ledamöterna
av riksdagen. Med bifall till en i ämnet väckt motion beslöt till
följd härav 1926 års riksdag höja dagtraktamentena till kyrkomötets leda Bihang

till riksdagens protokoll 1941. H sami. Nr 55.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Utskottet.

möter med motsvarande belopp. I riksdagens skrivelse (nr 21(5) anförde riksdagen
bland annat, att riksdagen, med hänsyn till den ställning kyrkomötet
enligt regeringsformen intoge i förhållande till riksdagen, ansåge, att i fråga
örn arvode till kyrkomötesledamöterna borde gälla samma grunder, som
senast fastställts för riksdagens medlemmar.

Sedan vid 1933 års riksdag beslutats viss sänkning av riksdagsmannaarvodena,
biföll samma riksdag ett av Kungl. Maj:t i propositionen nr 94 framställt
förslag örn motsvarande reduktion av arvodena åt kyrkomötets ledamöter.
Riksdagen beslöt även, att kyrkomötesledamot, som ej vore bosatt
på kyrkomötesorlen, skulle i likhet med riksdagsman erhålla dagtraktamente
med 25 kronor vid resa till och från kyrkomötet. Enligt den i ämnet utfärdade
kungörelsen den 7 april 1933 (nr 128), vilken ännu gäller, åtnjuter ledamot
av kyrkomötet, som icke är bosatt på ort, där kyrkomötet hålles, dagtraktamente
under kyrkomötet med 27 kronor, dock sammanlagt högst 810 kronor,
och ledamot, som är bosatt på ort, där kyrkomötet hålles, dagtraktamente
med 20 kronor, dock högst sammanlagt 600 kronor. Ledamot, som
icke är bosatt på kyrkomötesorten, åtnjuter också ersättning för resekostnad
till och från kyrkomötet enligt de grunder, som i sådant avseende gälla för
ledamöter av riksdagen.

I anledning av konstitutionsutskottets memorial nr 5 har 1941 års riksdag
för sin del — under förutsättning av vissa ändringar i riksdagsordningen
— - antagit en ny stadga om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande.
Kungl. Majit har den 21 februari 1941 (nr 98) utfärdat denna
stadga. Härigenom har riksdagsmannaarvode! höjts till 750 kronor för månad
för riksdagsman, som är bosatt å ort, där riksdag hålles, och 1 000 kronor
för annan riksdagsman, motsvarande respektive 25 kronor och 33 kronor
33 öre för dag. I samband med att riksdagsmännens rätt till fria hemresor
under riksdagen utvidgats, har det dagtraktamente på 25 kronor, som utgick
lill riksdagsman vid resa till och från riksdagen vid dennas början och slut,
blivit borttaget.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, ha arvodena till kyrkomötets
ledamöter brukat fastställas till samma belopp per dag räknat som traktamentena
till riksdagens ledamöter. Med anledning av den av pågående riksdag
beslutade höjningen av riksdagens arvode torde därför arvodet för
ledamot av kyrkomöte böra höjas till 33 kronor 33 öre för ledamot, som
icke är bosatt på ort, där kyrkomöte hålles, och 25 kronor för annan ledamot.
Arvodena böra liksom hittills utgå för högst 30 dagar och således maximeras
till respektive 1 000 och 750 kronor. Ledamot av kyrkomöte torde
fortfarande böra åtnjuta dagtraktamente av 25 kronor vid resa till och från
kyrkomötet vid dess början och slut, då de skäl, som föranlett borttagandet
av motsvarande rätt för riksdagsman, icke kunna anses föreligga beträffande
kyrkomötesledamot. Liksom nu bör ledamot av kyrkomöte fortfarande
erhålla ersättning för själva resekostnaden enligt samma grunder, som gälla
för riksdagsman.

Såsom i motionen framhållits, har ersättningen till kyrkomötesledamöterna
hittills plägat avvägas efter samma grunder som för riksdagens ledamöter,
dock att ersättningen begränsats att utgå för högst 30 dagar. Utskottet
får erinra, att innevarande års riksdag, på hemställan av konstitutionsutskottet
i dess utlåtande nr 5, antagit ny stadga om ersättning för riksdags -

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

3

mannauppdragets fullgörande (S. F. S. nr 98). Härvid Ilar riksdagsmannaarvode!
höjts till 750 kronor för månad för riksdagsman, som är bosatt ä
ort, där riksdag hålles, och 1 000 kronor för månad för annan riksdagsman,
motsvarande respektive 25 kronor och 33 kronor 33 öre för dag. I anslutning
till vad sålunda beslutits rörande arvode till riksdagens ledamöter torde, såsom
i motionen ifrågasatts, en höjning böra äga rum jämväl av ersättningen
till kyrkomötesledamöter. Det i motionen framlagda förslaget innebär härutinnan
ett bibehållande av systemet med dagtraktamenten samt dessas bestämmande
till belopp, motsvarande riksdagsledamöternas arvoden. Vad sålunda
föreslagits finner sig utskottet böra förorda allenast med den jämkningen,
att dagtraktamentet till kyrkomötesledamot, som ej är bosatt å ort där kyrkomöte
hålles, synts utskottet böra avrundas till jämnt 33 kronor, vilket dagtraktamente
dock ej må överstiga sammanlagt 990 kronor. Likaledes biträder
utskottet förslaget beträffande resekostnadsersättning till kyrkomötesledamot
vid resa till och från kyrkomötet, enligt vilket förslag jämväl i fortsättningen
.skulle utgå dels ersättning för av resan föranledd resekostnad
och dels ett dagtraktamente å 25 kronor för vardera resan.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:300,
må besluta, dels att ledamot av allmänt kyrkomöte, som är
bosatt å annan ort än där kyrkomötet hålles, må av statsmedel
vid resa till och från kyrkomötet åtnjuta ersättning för
därav föranledd resekostnad jämte ett dagtraktamente av 25
kronor för vardera resan ävensom i dagtraktamente under
kyrkomötet uppbära 33 kronor, vilket traktamente dock ej
må överstiga sammanlagt 990 kronor, dels ock att ledamot
av kyrkomötet, som är bosatt å ort där kyrkomötet hålles,
må i dagtraktamente under kyrkomötet uppbära 25 kronor,
vilket traktamente dock ej må överstiga sammanlagt 750
kronor.

Stockholm den 5 juni 1941.

På bankoutskottets vägnar:

harald Akerberg.

Närvarande: se anteckning å utlåtandet nr 54.