Rankoutskottets utlåtande Nr 44.
5
Nr 44.
Ankom lil] riksdagens kansli den 20 maj 1941 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om installerande i riksdagshuset
av ett fullt tidsenligt telefon- och signalsystem.
I en inom andra kammaren under nr 47 väckt, till bankoutskottets förberedande
handläggning hänvisad motion hemställer herr De Geer, »att
omedelbart åtgärder vidtagas för att i riksdagens båda kamrar installeras ett
fullt tidsenligt telefon- och signalsystem».
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag hänvisas till motionen.
över förevarande motion har utskottet inhämtat yttrande från fullmäktige
i riksgäldskontoret, vilka hört riksdagens byggnadskommitté.
Byggnadskommittén har anfört följande:
Med anledning av vad i ärendet förekommit har chefen för riksdagshusets
arkitektkontor byggnadsrådet G. A. Nilsson anmodats att till kommittén inkomma
med yttrande angående ifrågasatt nytt telefon- och signalsystem i
riksdagshuset, varjämte förhandlingar förts med representanter för Bolinders
fabriksaktiebolag beträffande inrättande av ett signalsystem eller en s. k.
»sökaranläggning» för riksdagshuset i enlighet med de i förenämnda motion
angivna önskemålen. Byggnadsrådet Nilsson har härefter inkommit med
en promemoria1 och bolaget med en skrivelse i ärendet.1 Med överlämnande
av sagda handlingar får kommittén för egen del anföra följande.
Vad till en början beträffar den ifrågasatta sökaranläggningen kunna
två olika mekaniska system särskiljas, nämligen ett optiskt system med
ljustablåer i likhet med voteringssignalanläggningen i riksdagshuset, samt
ett akustiskt system, baserat på ett antal på lämpliga ställen utplacerade
högtalaraggregat i förbindelse med en centralapparat. Av nämnda båda
system föreslås det optiska systemet av Telefonaktiebolaget L. M. Ericsson,
medan Bolinders fabriksaktiebolag förordar det akustiska systemet. Emellertid
förefaller det kommittén som örn en sökaranläggning, utförd enligt
någotdera av de nämnda systemen, skulle i betraktande av det stora antal
personer, som kunna bliva sökta, verka synnerligen störande i synnerhet
under kammarplena men även vid utskottsförhandlingar och överhuvud vid
placering i alla de lokaler (restaurang- och kafélokaler, samtals- och arbetsrum
etc.), där sökarapparatcr måste finnas uppsatta för att hela anläggningen
skall bliva fullt effektiv.
Bolinders fabriksaktiebolag har ifrågasatt ett system med optiska signaler
till riksdagsmännens pulpeter i plenisalarna, vilket givetvis i avsevärd grad
1 Utesluten här.
6
Rcmkoutskottets utlåtande Nr 44.
skulle mildra det störande momentet. Bolaget har dock, såsom framgår av
dess förberörda skrivelse, vid närmare undersökning kommit till det resultatet,
att en sådan anordning liksom även optiska signaler i övriga lokaler
inom riksdagshuset icke torde kunna ordnas på eli tillfredsställande sätt.
Beträffande det akustiska systemet synes detta av angivna skäl icke kunna
ifrågakomma i plenisalarna. 1 vissa övriga lokaler skulle systemet möjligen
kunna komma till användning, varvid emellertid erforderliga högtalaranordningar
lämpligen hörde erhålla sådan placering, att de verka så litet
störande som möjligt, t. ex. vid kassan i matsalen, hos sekreterare i utskott,
eller hos vaktmästare, varvid den sökte erhåller del av kallelsen genom den
i närheten av högtalaren befintliga personalen. Bolinders har för sin del
erbjudit sig att kostnadsfritt utföra en provinstallation av en akustisk sökar -anläggning. Kommittén ställer sig dock i hög grad tvivlande till det praktiska
värdet härav. Kommittén ifrågasätter nämligen huruvida en än så
val utbyggd sökaranläggning skulle för den enskilda riksdagsmannen medföra
den avsedda nyttan. Om en riksdagsman exempelvis eftersöks genom
högtalare eller med optiska signaler men på grund av viktiga förehavanden
icke har tillfälle att omedelbart infinna sig vid telefon eller hos besökande,
har han icke den möjlighet, som nu står honom till buds, nämligen att
lämna erforderliga instruktioner till den vaktmästare, sorn framför budet,
utan han måste, såvida icke någon vaktmästare finnes till hands för budskickning,
antingen avstå från att hörsamma kallelsen utan att få reda på vad
saken gäller eller avbryta ett kanske viktigt sammanträde eller samtal för
att meddela sig med besökaren.
Kommittén har sålunda kommit lill den uppfattningen, att det på teknikens
nuvarande ståndpunkt icke är lämpligt att för en relativt hög kostnad
låta installera en sökaranläggning av angivet slag i riksdagshuset. I varje
fall torde detta icke låta sig göra i plenisalarna, vilket motionären närmast
torde ha åsyftat.
Vad härefter angår den ifrågasatta moderniseringen av telefonanordningarna
i riksdagshuset får kommittén erinra om att i planen för årets arbeten
i riksdagshuset ingår modernisering av telefonrummen invid båda kamrarna
på liknande sätt som skedde år 1940 med pressens telefonruin. Huruvida
annan omläggning eller modernisering av telefonsystemet i riksdagen lämpligen
bör nu åvägabringas undandrager sig för närvarande kommitténs bedömande.
Då det emellertid är för kommittén bekant, att vissa önskemål
inom riksdagen uttalats beträffande telefonväxeln samt angående antalet
direkta telefonledningar m. m. vill kommittén för sin del tillstyrka att en
utredning härom verkställes i samråd med telegrafverket eller någon konsulterande
firma, exempelvis Elektriska prövningsanstalten aktiebolag.
Riksgäldsfullmäktige hava för egen del anfört följande:
För egen del få fullmäktige med instämmande i vad kommittén anfört
beträffande den ifrågasatta sökaranläggningen meddela, att fullmäktige i
likhet med kommittén icke för närvarande anser lämpligt att för en relativt
hög kostnad låta i riksdagshuset installera en sådan anläggning, vars
praktiska användbarhet och nytta synes fullmäktige tvivelaktig. Vad åter
angår den ifrågasatta moderniseringen av telefonanordningarna i riksdagshuset
hava fullmäktige i enlighet med kommitténs tillstyrkan för avsikt att
snarast låta verkställa erforderlig utredning i frågan.
liankoutskottets utlåtande Nr 44. 7
Såsom framgår av den verkställda utredningen, synes det för närvarande
icke vara möjligt att med tekniska hjälpmedel ernå ett system, som på ett
bättre sätt än nuvarande organisation skulle möjliggöra för riksdagens ledamöter
att komma i förbindelse med dem, som personligen eller per telefon
söka ledamöterna. Vid sådant förhållande finner sig utskottet i likhet med
fullmäktige icke kunna förorda, att åtgärder vidtagas för att i riksdagshuset
installera någon av de ifrågasatta sökaranläggningarna.
Vad åter angår den av motionären föreslagna moderniseringen av telefonanordningarna
i riksdagshuset hava fullmäktige förklarat sig hava för avsikt
att snarast låta verkställa utredning i frågan. Med anledning härav torde
motionen i denna del icke påkalla någon åtgärd från riksdagens sida. I detta
sammanhang vill utskottet emellertid uttala önskvärdheten av att antalet
telefonlinjer ökas samt att utgående samtal från sådana apparater, som äro
anslutna till telefonväxeln, skola kunna befordras utan alt behöva passera
växeln.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion 11:47 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 maj 1941.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Utskottet.
Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 43.