Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1941 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av fyllnadspension
ät viss militär personal pä övergångsstat.

1 en inom riksdagens första kammare under nr 154 väckt motion hemställer
herr Ström, Fredrik, »att riksdagen måtte besluta att på tvångsvis
övergångsstat i beställning såsom löjtnant, sergeant eller underofficer av
2. respektive 3. graden kvarstående officer eller underofficer skall vid uppnådd
pensionsålder erhålla fyllnad i honom tillkommande pension, så att
denna kommer att utgå med samma belopp som pensionen till kapten,
respektive fanjunkare och flaggunderofficer på aktiv stat».

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen.

över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande
från statskontoret, som hört arméförvaltningens civila departement och
marinförvaltningen.

Arméfördelningens civila departement har anfört följande:

Departementet anser sig till en början, på grund av vad i sådant hänseende
i motionen anförts, böra, vad armén angår, framhålla, att vid övergångsstatens
inrättande föreskrifter meddelats rörande vissa lindringar i
övergångsstatspersonalens tjänstgöringsskyldighet, i syfte att underlätta personalens
möjligheter till tryggad civilanställning.

I sådant avseende torde få erinras örn att genom Kungl. Maj:ts brev den
7 oktober 1926 och den 11 november 1927 föreskrivits, att i fråga örn personalens
tjänstgöring utöver densamma författningsenligt åliggande minsta
tjänstgöring skulle iakttagas, bland annat, att inbeordrande, i den mån så
läte sig göra med hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande, skedde på
frivillighetens väg samt alt meddelande angående inkallades till- och avgång
från tjänstgöring, där så kunde ske, lämnades vederbörande i god tid före
den tidpunkt, då inryckning respektive avgång från tjänstgöring skulle
äga rum.

Vidare torde böra framhållas, att möjligheter alltid stålt öppna för beställningshavare,
som tvångsvis överförts till övergångsstat, att efter därom
gjord ansökning inträda i de rättigheter och skyldigheter, som jämlikt kungl
kungörelsen den 23 oktober 1925, nr 429, tillkomma beställningshavare,
som frivilligt överförts till övergångsstat.

Slutligen får departementet erinra om att genom Kungl. Maj:ts brev den 30
juni 1933 övergångsstatspersonalen medgivits befrielse i stor utsträckning
från den personalen under budgetåret 1933/34 åliggande tjänstgöringen, var Bilutng

till riksdagens protokoll 1941. 8 samt. Nr 39—40.

Itankoutskolteis utlåtande Nr 30.

jämte genom breven den 15 juni 1934, den 28 juni 1935 och den 19 juni
1936 med giltighet för budgetåren 1931/35, 1935/36 och 1936/37 föreskrivits
viss inskränkning i personalens tjänstgöringsskyldighet de tre sista åren före
uppnådd pensionsålder.

Det må jämväl beaktas att, då till följd av 1936 års försvarsbeslut fråga
uppstod om övergångsstatspersonalens utnyttjande för tjänstgöring i vakanta
beställningar, i Kungl. Majds brev i ämnet den 19 februari 1937 och den
28 januari 1938 ytterligare betonats, att inkallelser av personalen borde ske
efter frivilligt åtagande.

Det synes, som om syftet med motionen vore att bereda samtliga å övergångsstat
kvarstående löjtnanter, sergeanter eller underofficerare av 2.
respektive 3. graden pensionsförbättring till belopp, så ait vederbörande
bomme i åtnjutande av pension i närmast högre lönegrad. Till stöd härför
har åberopats bland annat, att beställningshavare å övergångsstat med högre
tjänstegrad fått enligt bestämmelserna i krigsavlöningsreglementet å månadslönen
vidkännas avdrag med belopp, som beställningshavare på aktiv stat
i motsvarande tjänstegrad har att vidkännas. Det torde böra erinras därom,
att åsyftade bestämmelser tillkommit för att upprätthålla den allmänna regeln,
att beställningshavare icke skall komma i åtnjutande av högre löneförmåner
än motsvarande beställningshavare å aktiv stat.

I detta sammanhang torde böra anmärkas, att 1937 års lagtima riksdag
haft till behandling två i första och andra kammaren väckta, lika lydande
motioner, nr 164 och 336, om förhöjd pension åt vissa beställningshavare
på övergångsstat, vilka motioner icke föranlett någon riksdagens åtgärd
(jämför bankoutskottets utlåtande nr 31). I dessa motioner hade yrkats,
att för sådan beställningshavare å övergångsstat vid försvarsväsendet, vilken
vid tiden för överföringen till övergångsstat uppnått högsta löneklassen inom
vederbörlig lönegrad och på grund därav jämlikt 17 och 28 §§ kungl, kungörelsen
nr 429/1925, vunnit eller komme alt vinna uppfattning till närmast
högre löneklass inom vederbörlig löneplan, pensionsunderlaget skulle beräknas
och tjänstepension utgå med samma belopp och efter de grunder,
som enligt militära tjänstepensionsreglementet gällde för beställningshavare
på aktiv stat i den högre lönegraden.

Vad den nu föreliggande motionen beträffar, torde det knappast kunna
ifrågasättas att bereda samtliga å övergångsstat kvarstående beställningshavare
av angivna kategorier, oberoende av örn vederbörande endast fullgjort
honom åliggande minsta tjänstgöring, pensioner med belopp, som örn
vederbörande kvarstått å aktiv stat och vunnit befordran till närmast högre
lönegrad, utan lärer spörsmålet i allt fall få inskränkas att avse dem, som erhållit
eller kunna erhålla den högre löneställning, varom förmäles i 17 och 28 §§
övergångsstatskungörelsen, eller åtminstone fullgjort tjänstgöring i avsevärt
större omfattning än vad som regelmässigt plägar ifrågakomma för denna
personalkategori. 117 och 28 §§ omförmälda beställningshavare hava emellertid
tillagts en speciell ställning i löneavseende och redan genom militära
tjänstepensionsreglementet tillförsäkrats en därefter avpassad pension. Att
för dem tillskapa ett ytterligare förhöjt pensionsunderlag, vilket, i motsats
till vad eljest är fallet, icke står i direkt förhållande till tjänstegrad och löneunderlag,
torde dock vara ägnat att möta betänkligheter. Principiellt bedömt
vill det nämligen synas, som om en förutsättning för åtgärd i den
föreliggande motionens syfte borde vara att skapa en löneställning, från
vilken man med tillämpning av gängse grunder kunde utgå vid bestämmande
av pensionens belopp.

Rankoutskottets utlåtande Nr 39.

3

Med hänsyn till den omfattning, i vilken i allmänhet ifrågavarande personal
tagits i anspråk under den militära försvarsbercdskapen, synes det i
och för sig icke oberättigat att överväga en sådan åtgärd. För arméns del
torde därvid böra ifrågakomma sådan till övergångsstat tvångsvis överförd
personal, som sedan september 1939 tagits i anspråk för en mera stadigvarande
tjänstgöring.

Vid bedömande av spörsmålet torde man dock icke få bortse från att
under ifrågakommen tid för tjänstgöring tagits i anspråk även från tvångsvis
övergångsstat med pension avgångna beställningshavare, vilka vid avgången
befunnit sig i enahanda löneläge, sorn de i motionen avsedda beställningshavarna
och vilka följaktligen kommit i åtnjutande av samma pension,
örn vars förbättrande fråga nu är. Även dessa hava vid tjänstgöring på
grund av förstärkt försvarsberedskap fått vidkännas motsvarande olägen
heter, som anges i motionen. Denna omständighet kan enligt departementets
mening göra det tveksamt, om någon åtgärd i nyss antydd riktning bör
vidtagas. Departementet utgår nämligen från att någon omreglering för
redan pensionerad personal ej kan ifrågakomma.

Marinförvaltningen har anfört:

Det torde vara riktigt, att bestämmelserna angående avlöning och befordran
av personal på övergångsstat (svensk författningssamling 429/25,
247/28 och 430/39) äro så utformade, att vissa till övergångsstat tvångsvis
överförda beställningshavare, kvarstå i sagda beställningar intill uppnådd
pensionsålder och således, enligt gällande pensionsbestämmelser, komma
att avgå ur tjänst med mot nämnda beställningar svarande pensioner. Därest
ifrågavarande beställningshavare emellertid ansetts förtjänta och lämpliga
att befordras, torde de hava vunnit befordran till högre tjänstegrad i flottan,
kustartilleriet etc. i samband med befordran av jämnåriga på aktiv stat.
Vid avgången ur tjänst torde därför ifrågavarande personal innehava högre
tjänstegrad än den mot beställningen svarande, därest skäl till förbigående
vid befordran icke förelegat.

Den hemställan, vari motionen utmynnar, är så utformad, att den ifrågasatta
fyllnadspensionen .skulle utgå oberoende av örn vederbörande blivit
sålunda befordrad eller icke. Den till övergångsstat tvångsvis överförda
personalen skulle alltså i pensionsavseende komma att intaga en fördelaktigare
ställning än den aktiv stat tillhörande, för vilken utebliven befordran
till högre beställning jämväl innebär förlust av den nied den högre
beställningen förknippade bättre ställningen i pensionshänseende.

Då emellertid i motionen anföres, att vissa officerare på tvångsvis övergångsstat
med kaptens tjänstegrad alltjämt kvarstå i löjtnants lönegrad och
vid uppnådd pensionsålder komma att avgå med löjtnants pension, samt
att på motsvarande sätt många underofficerare på tvångsvis övergångsstat
kvarstå — ehuru med tjänstegrad såsom fanjunkare oller flaggunderofficerare
— i sergeants och underofficers av 2. eller till och med i den år 1925
indragna underofficers av 3. graden löneställning, utan möjlighet att genom
uppflyttning i högre lönegrad komma i åtnjutande av pension, motsvarande
fanjunkares eller flaggunderofficers, torde det vara motionärens mening, att
det såsom villkor för åtnjutande av fyllnadspensionen skall fordras, att
vederbörande vad marinen beträffar innehar lägst kaptens respektive flaggunderofficers
tjänstegrad.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får marinförvaltningen tillstyrka
bifall till motionärens hemställan under förutsättning att bestämmel -

4

Bankoutskott!’!/; utlåtande Xr 39.

serna om fyllnadspension erhålla sådan utformning att såsom villkor för
åtnjutande av fyllnadspensionen stadgas, att vederbörande innehar lägst
kaptens respektive flaggunderofficers tjänstegrad.

Beträffande omfattningen av den marinens personal, som skulle beröras
av den föreslagna fyllnadspensionen torde nu icke kvarstå någon officer på
tvångsvis övergångsstat, som innehar högre tjänstegrad än som motsvarar
vederbörandes beställning. Vatt angår underofficerare utgör antalet sådana
kvarstående, för llottan 1-1 flaggunderofficerare och 22 underofficerare av
2. graden samt för kustartilleriet .39 flaggunderofficerare och 10 underofficerare
av 2. graden.

Marinförvaltningen förutsätter att ämbetsverket, sedan eventuellt förslag
till bestämmelser örn ifrågavarande fyllnadspension utarbetats, beredes tillfälle
ali ånyo yttra sig i ärendet, men vill redan nu förutskicka, att de ökade
pensionsförmånerna böra omfatta såväl tjänstepension som familjepension.

Statskontoret har för egen del anfört i huvudsak följande:

Jämlikt 17 och 28 §§ kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429) med
vissa bestämmelser rörande arméns och marinens övergångsstater gäller,
att löjtnant, underlöjtnant, sergeant eller underofficer av 2. eller 3. graden,
sorn vid liden för överföringen till övergångsstat uppnått högsta löneklassen
inom vederbörlig lönegrad, må under vissa, närmare angivna förutsättningar
kunna vinna uppflyttning lill närmast högre löneklass inom vederbörlig
löneplan. För sålunda uppflyttad personal gälla enligt 1 mom. b)
övergångsbestämmelserna till militära tjänstepensionsreglementet särskilda
pensionsunderlag och pensionsavdrag. Enligt vad som framgår av förarbetena
till nämnda reglemente har avsikten med tillskapandet av dessa pensionsunderlag
varit att bereda ifrågavarande befattningshavare en av deras
högre löneställning motiverad pensionsförhöjning utan att därvid avvika
från den såväl i civila som militära tjänstepensionsreglementet tillämpade
grundprincipen, att pensionsunderlaget skall utgöra två tredjedelar av slutlönen
å A-ort.

Statskontoret måste för sin del finna det i hög grad betänkligt att, såsom
ett bifall till motionen skulle innebära, avsteg göres från den ovan angivna
huvudregeln för pensionsunderlagets avvägning. Såsom arméförvaltningens
civila departement framhållit, bör en åtgärd i motionens syfte i första hand
vara att skapa en sådan tjänste- och löneställning för ifrågavarande beställningshavare,
att vid tillämpning av nämnda huvudregel följer en höjning av
pensionsunderlaget. I betraktande av att ett betydande antal heställningshavare
överförts från övergångsstat till aktiv stat för fyllandet av nya officers-
och underofficersbeställningar, som inrättats genom beslut av 1940
års lagtima riksdag, samt att således de å övergångsstat numera kvarstående
officerare och underofficerare till väsentlig del torde utgöras av sådana beställningsliavare,
vilka anses icke böra komma i fråga för befordran, torde
emellertid åtgärder på sätt här angivits få anses uteslutna.

I enlighet med vad sålunda anförts anser sig statskontoret böra bestämt
avstyrka bifall till den föreliggande motionen.

Från motionären har till utskottet överlämnats en av vissa underofficerare
d frivillig övergångsstat gjord framställning i förevarande ämne.

tskottet. Såsom arméförvaltningens civila departement framhållit, har frågan örn
förbättrade pensionsförmåner åt vissa beställningsliavare å övergångsstat

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

5

vid ett tidigare tillfälle motionsvägen bragts under riksdagens prövning
utan att likväl föranleda någon riksdagens åtgärd (jfr bankoutskottets utlåtande
nr 31 vid 1937 års riksdag). Den nu väckta motionen avser att
bereda samtliga å tvångsvis övergångsstat kvarstående löjtnanter, sergeanter
och underofficerare av 2. respektive 3. graden pensionsförbättring till
belopp, så att vederbörande bomme i åtnjutande av pension i närmast
högre lönegrad. Till stöd härför har åberopats bland annat, att beställningshavare
å övergångsstat med högre tjänstegrad fått enligt bestämmelserna
i krigsavlöningsreglementet å månadslönen vidkännas enahanda pensionsavdrag
som beställningshavare å aktiv stat i motsvarande tjänstegrad.
Emellertid torde detta förhållande ej kunna åberopas såsom saklig motivering
för det nu väckta yrkandet, då ju omförmälda bestämmelser i krigsavlöningsreglementet
allenast tillkommit i syfte att upprätthålla den grundläggande
regeln, att beställningshavaren ej må komma i åtnjutande avhögre
behållna löneförmåner än motsvarande beställningshavare å aktiv
stat. Såsom statskontoret påpekat, torde ej heller böra förglömmas, att
ett betydande antal beställningshavare i samband med de på sistone beslutade
kaderökningarna överförts från övergångsstat till aktiv stat, samt
att de å övergångsstat numera kvarstående beställningshavarna till väsentlig
del torde utgöras av sådan personal, vilken ansetts ej böra komma i fråga
för befordran.

Viel nu angivna förhållanden finner utskottet sig ej kunna förorda bifall
till motionen, varigenom den tvångsvis överförda personalen skulle i förhållande
till sin löneställning beredas pensionsförmåner enligt gynnsammare
grunder än som hittills tillämpats vid utmätande av statliga befattningshavares
pension.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion I: 154 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 april 1941.

På bankoutskottets vägnar:

harald Akerberg.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, Sandén, Friggeråker, Nilsson
i Mölndal, von Horn*, Andersson i Jäger och Albertsson;

från andr a kammaren: herrar Holmgren, Paulsen*, Andersson i Falkenberg*,
K. A. Westman, Andersson i Munkaljungby, Hilding*, Eriksson i Sandby* och Söderdahl*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.