Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 27 mars 1941 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om pension eller avskedsersättning
åt växelstationsföreståndare, som entledigas
till följd av växelstations automatisering.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 141, som hänvisats till bankoutskottets
förberedande handläggning, hemställer herr Hällgren jämte fyra
av kammarens övriga ledamöter, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit
måtte göra framställning om att till växelstationsföreståndare vid station
med minst 20 abonnenter, som entledigats eller kommer att entledigas till
följd av växelstations automatisering och som efter uppnådda 18 års ålder
under minst 10 år innehaft anställning såsom föreståndare eller biträde vid
växelstation, skall utgå antingen pension — därest vederbörande uppnått
en ålder av 50 år samt, om anställningen fått fortgå, skulle vid uppnådda
55 års ålder kunnat uppvisa 15 anställningsår —- med de belopp och på de
villkor i övrigt, som angivas i kungl, kungörelsen den 7 december 1934 angående
pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst (S. F. nr
585/1934)

eller eljest avskedsersättning beräknad efter 8 kronor för varje full månad
vederbörande varit anställd; samt

att till växelstationsföreståndare vid station med mindre än 20 abonnenter,
som entledigas till följd av växelstationens automatisering och som efter
uppnådda 18 års ålder innehaft anställning som föreståndare eller biträde
vid växelstation, skall utgå avskedsersättning efter sådana grunder att vid
en tjänstetid av 10 men ej 15 år utgår 25 kr., vid 15 men ej 20 år 37: 50 kr.,
vid 20 år och därutöver 50 kr. för varje vid stationen befintligt abonnemang,
dock lägst 100 kr.»

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den
mån ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

Bestämmelser angående understöd eller avskedsersättning åt växelstationsföreståndare,
som entledigas till följd av växelstations automatisering,
finnas meddelade i ett kungl, brev av den 18 oktober 1940. Bestämmelserna
i fråga äro av följande innehåll.

Årlig ersättning enligt föreskrifter, meddelade genom Kungl. Maj:ts beslut
den 16 januari 1935 angående bemyndigande för telegrafstyrelsen att
tilldela ur telegrafverkets tjänst entledigad icke-ordinarie personal årligt

Bihang tilt riksdagens protokoll 1941. 8 sami. Nr 34. 1

2

Bcmkoutskottets utlåtande Nr 34.

understöd, må av telegrafstyrelsen utbetalas jämväl till föreståndare för
växelstation med 35 eller flera abonnenter, vilken efter utgången av år 1936
entledigats eller framdeles kommer att entledigas till följd av växelstationens
automatisering samt vid tidpunkten för entledigandet uppnått 50 års
ålder och innehar 15 tjänsteår, vilka, såvida särskilda skäl icke föranleda
undantag, böra hava infallit i obruten följd omedelbart före entledigandet.

Telegrafstyrelsen må vidare utbetala avskedsersältning, beräknad efter
åtta kronor för anställningsmånad, till sådan föreståndare för växelstation
med minst 20 abonnenter, vilken efter utgången av år 1936 entledigats eller
framdeles kommer att entledigas till följd av växelstationens automatisering
och som icke kan komma i åtnjutande av årlig ersättning, varom nyss
nämnts, men i avseende å tjänsteåren uppfyller de villkor, som enligt vad
ovan sagts skola gälla för erhållande av sådan ersättning.

Med avseende å tillkomsten av ifrågavarande bestämmelser må anföras
följande.

I skrivelse den 2 juli 1938 hemställde telegraf styrelsen hos Kungl. Maj:t
om bemyndigande att utbetala ersättning till personal, sorn entledigades till
följd av växelstations automatisering. Till stöd härför anförde telegrafstyrelsen
i huvudsak följande.

Genom den automatisering av landsbygdens telefonstationer, som i viss
utsträckning redan påbörjats, blir växlingspersonal vid de av automatiseringen
berörda stationerna antingen helt obehövlig eller erforderlig i betydligt
mindre utsträckning än tidigare. För den personal, som till följd härav
blir övertalig, torde endast i undantagsfall annan sysselsättning vid telegrafverket
kunna beredas.

Utvecklingen mot automatisk telefondrift kommer därigenom självfallet
att för den växlingspersonal, som måste entledigas, innebära olägenheter,
särskilt om vederbörande för sin utkomst är beroende av inkomsten från
telefontjänsten och uppnått en levnadsålder, sorn avsevärt försvårar erhållandet
av annan sysselsättning. Någon formell skyldighet att utgiva gottgörelse
för i detta sammanhang utebliven arbetsinkomst från telegrafverket
lärer visserligen icke åvila telegrafverket, enär all ifrågakommande personal
efter uppsägning kan avskedas, men styrelsen finner det likafullt rimligt,
att dylik ersättning i vissa fall utbetalas. Det bör nämligen beaktas, att det
här vanligen gäller personer, som vid antagningen torde hava förutsatt, att
de, så länge dem åliggande arbete utfördes till belåtenhet, skulle få kvarstanna
å sina respektive befattningar, och alltså icke räknat med att till
följd av tekniska förändringar mista sin sysselsättning och därmed i många
fall också sin bärgning.

Anställningsförhållandena för den personal, varom här är fråga, äro väsentligt
olika vid stationer med 35 eller flera helårsabonnemang och vid
mindre stationer.

Vid stationer med 35 eller flera helårsabonnenter, d. v. s. stationer, vid
vilka tillämpas den s. k. abonnemangstaxa I, bekostar telegrafverket lokal
och betjäning. Stationens föreståndare är anställd hos telegrafverket,
vanligen genom kontrakt. Kontraktsanställd växelstationsföreståndare åtnjuter
en, huvudsakligen i förhållande till abonnentantalet beräknad årsersättning
för stationens skötsel och har att själv anställa och avlöna eventuellt
erforderliga biträden. Kontraktet stipulerar understundom skyldighet

Bankoutskottets utlåtande Nr 3A.

3

för föreståndaren att tillhandahålla stationslokal, i vilket tall ersättningen
givetvis beräknas med hänsyn härtill. I andra fall ingår fri bostad i en av
telegrafverket ägd eller förhyrd lägenhet, vanligen i anslutning till stationslokalen,
såsom del i avlöningsförmånen.

Vid stationer med mindre än 35 helårsabonnemang, d. v. s. stationer vid
vilka tillämpas den s. k. abonnemangstaxa II, anvisa som regel abonnenterna
själva lokal oell anställa betjäning samt svara för därmed förbundna
kostnader. Till föreståndare antagas vanligen personer med stillasittande
arbete, vilka kunna sköta växlingen såsom en bisyssla, eller också
lämnas uppdraget såsom växelstationsföreståndare till någon av medlemmarna
i en familj, där jämväl övriga familjemedlemmar bruka hjälpa till
med växlingsarbetet. Stationslokalen inredes så gott som undantagslöst i
bostaden hos den person, som abonnenterna — efter telegrafverkets godkännande
—- anställt för växlingens skötande. Huvudparten av växelstationsföreståndarens
inkomst kommer också direkt från abonnenterna. Inkomsten
från telegrafverket inskränker sig huvudsakligen till ersättning för expediering
av lands- och eventuella riksledningar samt viss ersättning för från allmänna
samtalsapparater avgående telefonsamtal.

Vid bedömande av frågan örn gottgörelse till personal, som entledigas till
följd av växeltelefonstations automatisering, får man skilja mellan stationer
med 35 eller flera helårsabonnenter och stationer med mindre än 35 helårsabonnemang.
Vid det förra slaget av stationer, för vilka lokal och betjäning
bekostas av telegrafverket, utser och antager telegrafverket föreståndare.
Arbetet är här av den omfattning, att det så gott som undantagslöst
kan anses som vederbörandes huvudsakliga sysselsättning. Telegrafstyrelsen
anser därför skäligt, att föreståndare vid denna grupp av stationer under
vissa förutsättningar beredes ekonomisk gottgörelse vid avskedande till följd
av automatisering.

Vid station med mindre än 35 helårsabonnemang, där alltså abonnenterna
själva anställa och i huvudsak avlöna föreståndare samt bestrida kostnaderna
för stationslokal, kan telegrafverket självfallet icke anses hava samma
skyldighet. Abonnentantalet vid dessa stationer växlar mellan 5 och 34
abonnenter, varför arbetet med skötseln av stationen blir mycket varierande.
Särskild ersättning bör ifrågakomma endast vid station av sådan
storlek, att arbetet med densammas skötsel kan anses hava utgjort föreståndarens
huvudsakliga sysselsättning. Efter samråd med vederbörande personalorganisation
har, för att få en praktisk gräns härutinnan, överenskommits,
att detta skall anses vara fallet vid stationer med 20 eller flera helårsabonnemang.
Naturligtvis kan arbetet även vid mindre stationer, exempelvis
vissa förmedlingsstationer, i enstaka fall vara av så krävande natur, att
det giver föreståndaren full sysselsättning och alltså motiverar gottgörelse,
men dessa undantag böra då i della hänseende bliva föremål för särskild
prövning av telegrafstyrelsen.

Även vid taxa-II-stationer gäller givetvis, att vederbörande föreståndare
för att komma i åtnjutande av ersättning skall fylla vissa villkor.

Vad därefter beträffar den biträdande personalen vid växelstationerna, är
denna icke anstiilld av telegrafverket, och någon ekonomisk kompensation
från telegrafverket torde icke behöva förekomma.

För att gottgörelse skall utgå, har styrelsen tänkt sig en anställningstid
av minst 10 år, räknade från den tidpunkt då vederbörande uppnått tX års
ålder eller samma åldersgräns som numera gäller för summarisk pension.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Därvid skulle emellertid som regel icke medräknas sådan anställning, för
vilken särskild avgångsersättning på grund av innehavd tjänst vid telegrafverket
redan förut uppburits, och ej heller tjänstetid vid station med mindre
än 20 abonnenter. Däremot bör efter telegrafstyrelsens beprövande kunna
medräknas tid, under vilken vederbörande, efter uppnådda 18 år, tjänstgjort
som biträde vid växelstation med mer än 20 abonnenter, därest tjänstgöringen
varit av normal omfattning och utgjort vederbörandes huvudsakliga
sysselsättning.

Gottgörelse bör icke utgå, om telegrafverket skaffar vederbörande annat
likartat arbete i telegrafverkets tjänst eller örn sådant arbete avvisas.

Rätten till gottgörelse föreslås skola prövas av telegrafstyrelsen.

Ifrågakommande ersättning synes styrelsen böra utgå antingen i form av
pension eller i form av avskedsersättning — det ena eller det andra beroende
på vederbörandes anställningstid och levnadsålder.

Bestämmelserna för pensions erhållande i samband med entledigande till
följd av växeltelefonstations automatisering synas styrelsen i tillämpliga delar
böra överensstämma med föreskrifterna angående pensionering av viss
arbetarpersonal i statens tjänst, Kungl. Maj:ts kungörelse den 7 december
1934 (S. F. S. nr 585). Telegrafstyrelsen anser emellertid, att den i nämnda
kungörelse förutsatta levnadsålder, vid vilken rätt till pension må inträda,
bör sänkas till 50 år, en åldersgräns som belt sammanfaller med den i
Kungl. Maj:ts proposition den 3 mars 1938, nr 246, för vissa fjärdingsman
föreslagna och som synts lämplig jämväl av den anledningen, att det här
huvudsakligen gäller kvinnliga arbetstagare.

I fråga om krav på anställningstid — på förenämnt sätt beräknad — föreslås
en minskning från 15 till 10 år av den i ovanberörda kungörelse stadgade
anställningstiden, under förutsättning alt vederbörande, örn anställningen
fått fortgå, skulle vid uppnådda 55 år — som utgör den för telefonistbefattning
fastställda pensionsåldern — kunna uppvisa en anställningstid
av minst 15 år.

Pensionens storlek bör bestämmas i enlighet nied vad som angives i 6 §
förenämnda kungörelse den 7 december 1934.

Till entledigad, som, enligt vad tidigare sagts, skulle vara berättigad till
gottgörelse men icke uppfyller de föreslagna fordringarna för pension, bör
avskedsersättning kunna utbetalas med belopp, beräknat efter förslagsvis 8
kronor för varje full månad av vederbörandes på förut angivna sätt beräknade
anställningstid.

På därom gjord framställning bör telegrafstyrelsen kunna medgiva utbyte
av pension, vartill vederbörande är berättigad, mot avskedsersättning.

Automatiseringen av landsbygdens telefonväsende kommer att sträcka sig
över mycket lång tidsperiod — snarare över än under 20 år. Att vid dylikt
förhållande göra några mera exakta beräkningar av den ifrågakommande
kostnaden är givetvis omöjligt. Verkställda överslagsberäkningar visa dock,
att den årliga utgiftsökningen till följd av föreslagen gottgörelse till här
ifrågavarande personal icke kan bli av den storleksordning, att den mera
avsevärt lär inverka på telegrafverkets överskott.

Som en del växelstationer redan automatiserats, föreslår styrelsen, att
ersättning enligt ovan angivna grunder må få utbetalas även till sådan
genom automatiseringen av landsbygdens växelstationer avskedad personal,
som avgått före de ifrågasatta bestämmelsernas tillkomst men efter den 1
januari 1937.

Iiankoutskottets utlåtande Nr lii.

5

Över ifrågavarande framställning ävensom över en av väzelstationsföreståndarnas
riksförbund den 10 augusti 1938 avlåten framställning angående
grunder för beredande av ersättning åt genom automatiseringen entledigade
växelstationsföreståndare infordrade Kungl. Majit utlåtande från statskontoret,
som anförde i huvudsak följande.

Skötseln av telegrafverkets växelstationer är genom kontrakt anförtrodd
enskilda personer å stationsorterna. Dessa kontrakt äro i väsentliga delar av
växlande innehåll. Särskilt kommer detta till synes vid jämförelse mellan
stationer med 35 eller flera helårsabonnenter och sådana stationer, som icke
uppnått detta abonnentantal. Såsom regel torde i samtliga fall gälla, att den
person å stationsorten, med vilken telegrafverket tecknat kontrakt angående
växelstations skötsel, förbundit sig att förestå växelstationen samt svara för
densammas behöriga skötsel. Vid stationsgrupp med 35 eller flera abonnenter
har telegrafverket tillförsäkrat föreståndaren viss, huvudsakligen -i
förhållande till abonnentantalet beräknad, årlig ersättning (arvode) samt
upplåtit åt honom lokal för växelstationsanläggning och bostad eller i fall,
då föreståndaren upplåtit lokal, ersättning för såväl stationslokal som bostad.
Erfordras biträden för växelstationens skötsel, har föreståndaren att
själv anställa och avlöna sådana. Vid stationer med lägre abonnentantal
än 35 åvilar det som regel abonnenterna att upplåta lokal och anställa betjäning
samt att svara för därmed förbundna kostnader.

Statskontoret har med denna redogörelse velat påvisa, alt den personal,
som i allmänhet svsselsättes vid telegrafverkets växelstationer, icke har .sådana
anställningsförhållanden, som enligt 1934 års grunder för den statliga
pensioneringen av statsmakterna ansetts böra utgöra en förutsättning för
beviljande av pension. Ämbetsverket måste därför ur bär angivna synpunkt
ställa sig synnerligen tveksamt till telegrafstyrelsens föreliggande framställning.

Statskontoret vill emellertid erinra, att det i vissa fall intill år 1920 förekommit,
att då omständigheterna varit av ömmande art, växelstationsföreståndare,
som övergått i telegrafverkets tjänst, blivit genom riksdagens medverkan
vid avgången tillförsäkrad ett årligt understöd. Sedermera genom
Kungl. Maj:ts brev den 30 juni 1920, utfärdat i anslutning till ett av samma
års riksdag meddelat beslut i ämnet, erhöll telegrafstyrelsen bemyndigande
att på vissa villkor tilldela ur telegrafverkets tjänst entledigad icke-ordinarie
personal, för vilken understöd tidigare plägat bestämmas av Kungl. Majit
och riksdagen, årligt understöd av verkets medel. De härvid meddelade bestämmelserna
hava avsetts gälla även växelstationsföreståndare. Ifrågavarande
bestämmelser blevo sedermera genom Kungl. Majits beslut den 10
januari 1935 med hänsyn till de genom kungörelsen den 7 december 1934
(nr 585) utfärdade s. k. summariska pensioneringsbestämmelserna jämkade
i vissa avseenden.

Enligt Kungl. Majits förenämnda beslut den 10 januari 1935 gäller sålunda,
att ur telegrafverkets tjänst avgången person, vilken icke enligt .särskild
författning eller eljest meddelade föreskrifter är berättigad till tjänstepension
och som finnes icke böra erhålla pension enligt ovanberörda kungörelse
den 7 december 1934, må, därest han befinnes vara i behov av understöd,
av telegrafstyrelsen tilldelas årligt understöd av telegrafverkets medel
med lämpligt belopp, icke överstigande vad som motsvarar två tredjedelar
av den årsinkomst, han senast åtnjutit från telegrafverket. Dylikt under -

6

Bankoutskottcts utlåtande Nr 34.

stöd ina dock, där cj särskilda omständigheter föranleda undantag, tilldelas
allenast den, vars tjänstetid uppgår till minst 25 år, däri inberäknad den tid
vederbörande före antagandet i telegrafverkets tjänst kan hava innehaft anställning
vid enskilt telefonnät, som övertagits av telegrafverket, eller såsom
föreståndare för eller biträde vid sådan växelstation inom rikstelefonnätet,
vars betjäning antages av vederbörande abonnenter.

Telegrafstyrelsens föreliggande framställning går nu ut på, att sådan växelstationsföreståndare,
som från och med den 1 januari 1937 eller senare
entledigats eller som framdeles kommer att entledigas till följd av växelstationens
automatisering, måtte efter styrelsens beprövande kunna tilldelas
ersättning, bestämd efter andra grunder än dem, som nu gälla för de till
ifrågavarande personalkategorier utgående understöden.

Det av växelstationsföreståndarnas riksförbund avlåtna förslaget till grunder
för beredande av ersättning åt genom automatiseringen entledigade växelstationsföreståndare
är till sin uppbyggnad närmast jämförbart med den
del av det av sakkunniga för utredning rörande ett statligt kaffemonopol
år 1936 avgivna betänkande (statens offentliga utredningar 1936:10), vari
de sakkunniga föreslagit vissa ersättningsgrunder för sådan i kaffehandeln
sysselsatt personal, som skulle bliva arbetslös genom införandet av ett kaffemonopol.
Förbundets föreliggande förslag innebär, att ersättning skulle
utgå i vida större utsträckning än vad som skulle bliva fallet vid en tilllämpning
av de av telegrafstyrelsen förordade grunderna.

Statskontoret vill — trots förut uttalade principiella betänkligheter —
med hänsyn till den ställning statsmakterna redan tagit till frågan örn att
vid sidan av den författningsenligt ordnade statliga pensioneringen bereda
ålderdomsunderstöd åt ifrågavarande personal icke motsätta sig, att växelstationsföreståndare,
vars verksamhet upphört från och med den 1 januari
1937 eller senare till följd av växelstations automatisering, i vissa begränsade
fall beredes ersättning av statsmedel, att utgå i form av årligt understöd.

Vid de överväganden, som statskontoret företagit rörande de grunder, efter
vilka ersättning till ifrågavarande personal lämpligen bör beredas, har ämbetsverket
stannat för den uppfattningen, att dessa grunder böra i görligaste
mån anpassas till de understödsbestämmelser, som nu äro gällande
och för vilka här ovan redogjorts, men samtidigt icke till någon del givas
en vidare omfattning än den som skulle hava ifrågakommit vid en tillämpning
av de allmänna statliga pensioneringsprinciperna.

Enligt statskontorets förmenande torde således understöd böra komma i
fråga endast i sådana fall, då skötseln av växelstationen varit vederbörandes
huvudsakliga sysselsättning och då samtidigt ett behov av understöd visar
sig föreligga. I anslutning till vad nu gäller torde i den tid, som tages i
betraktande för bedömande av understödets storlek, böra förutom verksamhetstiden
vid telegrafverket få inräknas tid, varunder vederbörande kan hava
bedrivit en motsvarande verksamhet vid enskilt telefonnät, sorn övertagits
av telegrafverket. Såsom villkor för erhållande av understöd i förevarande
fall torde även böra gälla, att vederbörande uppnått viss levnadsålder. Mot
den av telegrafstyrelsen i sådant avseende föreslagna åldersgränsen, 50 år
— vilken överensstämmer med vad som gällt vid tilldelandet av årligt understöd
åt befattningshavare, som entledigats vid genomförandet av 1925 års
försvarsordning — har statskontoret intet att erinra. I fråga örn verksamhetstidens
längd, beräknad på nyss angivet sätt, finner sig statskontoret, i
anslutning till den praxis som numera så gott som undantagslöst gäller vid

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

beviljandet av riksdagspensioner, böra föreslå en minimitid av 15 år, vilken
alltså bör ligga i tiden före entledigandet.

Det synes statskontoret vidare motiverat, att en viss differentiering av
understöden sker med hänsyn till förefintliga olikheter i antalet verksamhetsår.
Statskontoret har härvid ansett det vara tillfyllest att uppdela ifrågavarande
personal i två grupper med hänsyn till deras sammanlagda verksamhetstid,
den första gruppen omfattande sådana fall, där tiden uppgår till
15 men ej 20 år, och den andra sådana, där den uppgår till 20 men icke
25 år. Beträffande föreståndare, vilka innehava en verksamhetstid av 25 år
eller därutöver, förordar statskontoret en tillämpning av nu gällande bestämmelser,
därvid dock såsom oeftergivligt villkor för understöd torde höra
gälla, att vederbörandes arbete vid växelstation utgjort huvudsaklig sysselsättning.
Då enligt sistnämnda bestämmelser understödet icke må bestämmas
till högre belopp än vad som motsvarar två tredjedelar av den årsinkomst,
vederbörande senast åtnjutit från telegrafverket, torde en skälig avvägning
vinnas, därest understödets maximibelopp för den första gruppen
bestämmes till två femtedelar och för den andra gruppen till hälften av
årslönen.

I samband med förevarande ärendes handläggning inom finansdepartementet
upprättades härefter i departementet en promemoria i ämnet av följande
innehåll:

De i telegrafstyrelsens förslag innefattade villkoren för ersättnings erhållande
avvika i väsentliga hänseenden från de villkor, som föreskrivits genom
1935 års beslut angående ålderdomsunderstöd. Enligt telegrafstyrelsens
förslag skulle sålunda till växelstationsföreståndare, som entledigas till
följd av växelstations automatisering, kunna utgå årligt understöd även till
föreståndare för vissa stationer med abonnemangstaxa II, nämligen till stationer
med mellan 20 och 34 helårsabonnenter, under det att enligt vad som
blivit upplyst telegrafstyrelsen hittills strängt upprätthållit den principen,
att endast föreståndare för stationer med abonnemangstaxa I, alltså stationer
med minst 35 helårsabonnenter, kunna erhålla ålderdomsunderstöd enligt
1935 års beslut. Vidare skulle enligt telegrafstyrelsens föreliggande förslag
ersättning utgå utan behovsprövning, medan ålderdomsunderstöd jämlikt
1935 års beslut kan beviljas endast då behov av understöd är för handen.
Å andra sidan äro de nu av telegrafstyrelsen föreslagna villkoren för
ersättnings erhållande strängare än 1935 års bestämmelser härutinnan att
enligt telegrafstyrelsens förslag vid beräkning av tjänstetid hänsyn må tagas
allenast till sådan anställning vid växelstation, som utgjort vederbörandes
huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla, varemot enligt 1935 års beslut
även viss annan anställningstid kan tillgodoräknas. Del synes kunna
befaras, att de olika bedömningsgrunder, som alltså vid bifall till telegrafstyrelsens
förslag skulle tillämpas alltefter som fråga vore örn växelstationsföreståndare,
som entledigats i anledning av växelstationens automatisering,
eller om föreståndare, som avgått av åldersskäl utan samband med automatisering,
i praktiken skulle vålla komplikationer oell medföra resultat, som
sakligt sett måste framstå såsom mindre tilltalande. Såsom exempel må anföras,
att därest växelstationsföreståndare vid station nied mellan 20 och 34
helårsabonnenter entledigas framemot 00 års ålder till följd av stationens
automatisering han — under förutsättning av tillräckligt antal tjänstår —

8

Bankoutskottets ut låtande Nr lii.

enligt telegrafstyrelsens förslag skulle bliva berättigad till pension och detta
utan hänsyn till föreliggande behov, lindel- det att dylik växelstationsföreståndare,
om stationen ej automatiserats, skulle vid avgång på grund av
åldersskäl några år senare ej kunnat erhålla något som helst ålderdomsunderstöd,
även örn behov av understöd varit för handen.

Även i fråga örn avvägningen av pensionsbeloppen torde lätt ojämnheter
komma att uppstå vid genomförandet enligt telegrafstyrelsens förslag avsärskilda
pensioneringsbestämmelser för entledigade växelstationsföreståndare
vid sidan om det hittills tillämpade systemet med ålderdomsunderstöd.

På skäl som nu antytts och då lämpligheten av att över huvud taget vid
beviljande av årliga understöd åt nu ifrågavarande personalkategori tilllämpa
de i kungörelsen 585/1934 innefattade pensioneringsgrunderna torde
kunna ifrågasättas, synes i första hand böra tagas under övervägande, huruvida
icke en lämplig form för beredande av årliga understöd, varom nu är
fråga, skulle kunna vinnas genom närmare anknytning till 1935 års bestämmelser.
Det av statskontoret avgivna förslaget synes härvid kunna tagas
till utgångspunkt, dock möjligen med jämkning av de i detta förslag innefattade
tjänstårsberäkningsreglerna till närmare överensstämmelse med vad
som gäller enligt 1935 års beslut. Beredandet av ersättning, som nu avses,
skulle sålunda kunna i huvudsak regleras genom meddelandet av föreskrift,
att understöd enligt 1935 års grunder — i här förevarande sammanhang
lämpligen benämnt »ersättning» — må kunna av telegrafstyrelsen beviljas
även åt i anledning av växelstations automatisering entledigad växelstationsföreståndare,
som vid tidpunkten för entledigandet uppnått 50 års ålder
och vid samma tidpunkt kan räkna 15 tjänstår. Givetvis bör viss differentiering
av ersättningsbeloppen ske med hänsyn till förefintliga olikheter i
antalet verksamhetsår. Mot vad statskontoret därutinnan anfört synes sakligt
sett intet vara att erinra, och det synes möjligen även vara lämpligt att
Kungl. Majit, såsom statskontoret förutsatt, fastställer maximibelopp i enlighet
med statskontorets förslag.

Därest beviljande av pension begränsas till fall, som nu angivits, synes
frågan om beredande av engångsersättningar i samband med entledigande
i viss mån komma i annat läge. På sätt av det föregående framgår innebär
vad här ifrågasatts bland annat den avvikelsen från telegrafstyrelsens förslag,
att föreståndare vid växelstation med abonnemangstaxa II skulle —
i likhet med vad som gäller i fråga örn hans rätt till ålderdomsunderstöd
enligt 1935 års beslut — vara utesluten från möjligheten att erhålla årlig
ersättning, även örn han av sin anställning haft huvudsaklig sysselsättning.
Särskilt då fråga är om dylik anställningshavare synes fall kunna uppstå,
då anställningshavaren i samband med den nödtvungna avgången icke
skulle bliva tillfyllest gottgjord genom en engångsersättning, beräknad i enlighet
med telegrafstyrelsens förslag. Det synes därför vara förtjänt av
övervägande, huruvida icke avskedsersättningen åtminstone för vissa fall
må kunna bestämmas enligt för anställningshavaren något förmånligare
beräkningsgrund än den som innefattas i telegrafstyrelsens förslag.

I infordrat förnyat utlåtande förklarade telegrafstyrelsen, att styrelsen ansåge
sig icke böra motsätta sig en lösning av frågan örn ersättning till växelstationsföreståndare
efter i huvudsak de grunder, som framförts i den inom
finansdepartementet upprättade promemorian.

Bcmkoiitskottets utlåtande Nr 34.

9

Härefter utfärdade Kungl. Maj.t deli 18 oktober 1940 bestämmelser i ämnet
av det innehåll, som framgår av den ovan inledningsvis lämnade redogörelsen.

Till stöd för det förslag, som innefattas i den nu föreliggande motionen,
hava motionärerna anfört bland annat följande:

Inom de organiserade växelstationsföreståndarnas led har man vänt sig
emot den i de av Kungl. Maj:t fastställda ersättningsbestämmelserna stipulerade
behovsprövningen. Bland annat kan denna befaras medföra, att
äldre örn sin egen ekonomi skötsamma föreståndare, vilka kanske utfört
ett livslångt och uppoffrande arbete i telegrafverkets tjänst, bliva tillbakasätta
i förhållande till den som örn sin ekonomi varit mindre aktsam. Det
torde anses vara skäligt, att till beloppet fastställda pensioner utan behovsprövning
utgå till sådana föreståndare vid automatiserad växelstation, vilka
i övrigt fylla de villkor som uppställas för ersättnings erhållande. Det torde
i detta sammanhang vara befogat upptaga till prövning, huruvida det icke
vore skäligt att ersättning efter vissa grunder utginge även till föreståndare
vid station med lägre abonnentantal än 20 under förutsättning att föreståndaren
under längre tid innehaft sin anställning. Härvid torde beaktas att
föreståndarna vid sådana stationer mången gång utfört en verklig kulturgärning,
då de med åsidosättande av egen bekvämlighet för en ringa ersättning
utfört sin telefonpassning. Stationer av detta slag äro mest tillfinnandes
i obygder eller å platser med gles bebyggelse, vadan föreståndaren
oftast härigenom varit urståndsatt att medverka till någon större ökning av
abonnentantalet. Sådan ersättning torde även kunna anses befogad ur den
synpunkten, att den betalning vederbörande erhållit under sin anställning
icke stått i rimlig proportion till den för uppdragets fullgörande offrade
tiden.

Enligt av telegrafstyrelsen lämnade uppgifter utgjorde vid utgången av
år 1938 antalet växelstationer med 35 eller flera abonnenter 1 753, med mellan
20 och 34 abonnenter 552 samt med mindre än 20 abonnenter 2 822.
Av de växelstationsföreståndare, som sedan år 1937 avgått på grund av
automatiseringen, hava 19 erhållit årlig ersättning, i flertalet fall med belopp
av 000 kronor, varjämte 11 erhållit avskedsersättning med belopp,
varierande mellan 1 544 och 3 680 kronor. Å den årliga ersättningen utgå
dyrtidstillägg och kristillägg.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Kungl. Maj:t den 18 utskottet.
oktober 1940 utfärdat bestämmelser angående dels årlig ersättning, dels ock
avskedsersättning åt växelstationsföreståndare, som efter utgången av år
1936 entledigats eller framdeles kommer alt entledigas till följd av växelstations
automatisering. Till grund för dessa bestämmelser har legat ett av
telegrafstyrelsen i ämnet framlagt förslag, över vilket statskontoret avgivit
utlåtande, varefter hithörande spörsmål behandlats i en inom finansdeparteBihang
till riksdagens protokoll 1041. 8 sand. Nr 34. 2

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

mentet upprättad promemoria, vilken underställts telegrafstyrelsen och av
styrelsen i huvudsak lämnats utan erinran.

De av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelserna hava anpassats till de
föreskrifter, som av Kungl. Majit med stöd av riksdagens bemyndigande år
1935 utfärdats angående årligt understöd (ålderdomsunderstöd) åt ur telegrafverkets
tjänst avgångna personer, vilka icke enligt särskild författning
eller eljest meddelade föreskrifter äro berättigade till tjänstepension och som
finnas icke böra erhålla pension enligt de s. k. summariska arbetarpensionsreglerna
i kungörelsen 585/1934. Till den personal, som hänförts under
1935 års föreskrifter, höra bland andra växelstationsföreståndarna. Enligt
nämnda föreskrifter må telegrafstyrelsen tilldela ur telegrafverkets tjänst
avgången växelstationsföreståndare, som är i behov av understöd och vars
tjänstetid uppgår till minst 25 år, årligt understöd med belopp, motsvarande
högst två tredjedelar av senast åtnjuten årsinkomst från telegrafverket. Dylikt
understöd beviljas emellertid endast föreståndare för stationer med
abonnemangstaxa I, d. v. s. stationer med minst 35 helår sabonnenter. Ifrågavarande
föreståndare äro nämligen till skillnad mot föreståndarna för
mindre stationer direkt anställda av telegrafverket, och deras arbete i telegrafverkets
tjänst får anses utgöra deras huvudsakliga sysselsättning. Även
i 1940 års bestämmelser örn ersättning till växelstationsföreståndare, som
entledigas till följd av växelstations automatisering, begränsas uttryckligen
rätten till årligt understöd till föreståndare för stationer nied minst 35 helårsabonnenter.
För erhållande av årligt understöd enligt sistnämnda bestämmelser
erfordras, att vederbörande vid tidpunkten för entledigandet uppnått
50 års ålder och innehar 15 tjänstår. Reglerna för beräkning av tjänstetid
äro desamma, som gälla enligt 1935 års bestämmelser för ålderdomsunderstöd.
Det må anmärkas, att dessa regler äro gynnsammare för personalen
än de regler, som tillämpas vid den statliga arbetarpensioneringen. Understöden
vid förtidsavgång enligt 1940 års bestämmelser utgå efter en tjänstetid
av 25 år med samma belopp som ålderdomsunderstöden enligt 1935 års
bestämmelser. Vid kortare tjänstetid tillämpas en viss nedsättning i beloppen.

Enligt 1940 års bestämmelser må vidare avskedsersättning, beräknad efter
åtta kronor för anställningsmånad, utgå till sådana föreståndare för växelstation
med minst 20 abonnenter, vilka efter utgången av år 1936 entledigats
eller framdeles komma att entledigas till följd av växelstations automatisering
och som icke kunna komma i åtnjutande av årlig ersättning, varom
nyss nämnts. Nämnda nedre storleksgräns för växelstationerna har fixerats
efter samråd mellan telegrafstyrelsen och vederbörande personalorganisation.
Jämväl för erhållande av avskedsersättning erfordras en tjänstetid av minst
15 år. Någon minimiålder vid avgången är däremot ej föreskriven.

Enligt utskottets mening torde de grunder, som i anslutning till 1935 års
bestämmelser om ålderdomsunderstöd fastställts för beviljande av ersätt -

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

11

ning till växelstationsföreståndare, vilka entledigas på grund av växelstations
automatisering, i stort sett få anses väl avvägda med hänsyn till de speciella
anställningsförhållandena för ifrågavarande personal. Att för växelstationsföreståndare,
som entledigas i anledning av växelstations automatisering,
tillämpa andra regler för tjänstårsberäkning o. d. än som gälla för föreståndare,
som avgått av åldersskäl utan samband med automatisering,
skulle sannolikt vara mindre välbetänkt. På sätt framhålles i departementspromemorian,
skulle nämligen åtskilliga komplikationer kunna uppstå vid
tillämpning av olika bedömningsgrunder i förevarande fall. På grund härav
torde det icke vara lämpligt att, såsom ursprungligen föreslogs av telegrafstyrelsen
och jämväl påyrkats i motionen, för förtidsavgångna växelstationsföreståndare
tillämpa exempelvis 1934 års s. k. summariska grunder för
arbetarpensioneringen; dessa grunder hava ju icke ansetts tillämpliga i
fråga örn sådana föreståndare, som avgå i vanlig ordning med fullt antal
tjänstår.

Det i motionen framförda förslaget sammanfaller även på två andra
punkter med det förslag till bestämmelser, som ursprungligen framlades av
telegrafstyrelsen men som under utredningen befunnits icke lämpligen böra
genomföras. Sålunda innebär motionen, att årligt understöd (pension)
skulle kunna utgå även till föreståndare för växelstation med mellan 20 och
34 abonnenter, samt att antalet tjänstår för erhållande av årligt understöd
(pension) skulle minskas från 15 till 10 år. Vad beträffar förslaget om årligt
understöd åt föreståndare för växelstation med mellan 20 och 34 abonnenter,
synes något generellt medgivande om dylik förmån icke böra ifrågakomma,
enär dessa föreståndare icke äro berättigade till ålderdomsunderstöd
enligt 1935 års bestämmelser. Såsom i departementspromemorian
framhållits, förekommer det emellertid understundom, särskilt vid de större
stationerna i gruppen, att föreståndare kan hava haft huvudsaklig sysselsättning
av sin anställning. I dylika fall torde omständigheterna kunna vara
sådana, att avskedsersättning enligt av Kungl. Majit fastställda grunder
knappast kan anses utgöra tillräcklig gottgörelse i samband med förtidsavgång
på grund av växelstations automatisering. Enligt utskottets mening
synes i dessa gränsfall frågan örn en gynnsammare ersättning lämpligen
böra av telegrafstyrelsen underställas Kungl. Majits prövning. Vad härefter
angår det i motionen väckta förslaget örn en minskning av antalet för
erhållande av understöd erforderliga tjänstår från 15 till 10 har utskottet
ansett sig icke kunna biträda detsamma. Utskottet vill erinra, att vid tidigare
genomförda personalindragningar i samband med organisationsförändringar
minst 15 tjänstår i regel uppställts såsom förutsättning för årlig
pension.

I ett avseende sträcker sig motionen längre än det förslag, sorn förelåg
till bedömande av statskontoret och finansdepartementet, nämligen i fråga
örn yrkandet på avskedsersättning jämväl till föreståndare för växelstation

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

med mindre än 20 abonnenter. I flertalet fall torde det här gälla bisysslor,
beträffande vilka befogade krav på ersättning från staten icke kunna framställas.
Såsom telegrafstyrelsen framhållit, kan emellertid arbetet vid
mindre stationer i undantagsfall vara av så krävande beskaffenhet, att det
ger föreståndaren full sysselsättning och alltså motiverar en viss gottgörelse.
Utskottet förutsätter, att frågan örn utbetalning av avskedsersättning av telegrafstyrelsen
i dylika fall underställes Kungl. Maj:ts prövning.

Vad slutligen angår den i motionen särskilt berörda frågan om behovsprövningen
vid beviljandet av årligt understöd har utskottet inhämtat, att
det sedan år 1935 endast i några enstaka fall förekommit, att växelstationsföreståndare
av telegrafstyrelsen förvägrats understöd på den grund, att
behov av understöd icke ansetts föreligga. Man torde ock kunna utgå från
att även i fortsättningen icke alltför stränga regler komma att upprätthållas
härutinnan.

Av det anförda torde framgå, att utskottet icke kan biträda det i motionen
framlagda förslaget, som innefattar en fullständig omläggning av de nyligen
utfärdade bestämmelserna om ersättning till växelstationsföreståndare, som
entledigas till följd av växelstations automatisering. Vad beträffar de jämkningar
i tillämpningen av dessa bestämmelser, som utskottet funnit lämpligen
böra komma till stånd, håller utskottet före, att dessa jämkningar
kunna genomföras utan ändring av bestämmelserna.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 141 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 mars 1941.

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Nordborg, Nilsson i Mölndal, Ohlin,
Sundvik, Leander och Bodin i Visby;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Paulsen, K. A. Westman, Gustavson
i Västerås, Andersson i Munkaljungby, Hilding, Sundberg och Nilsson i Landskrona.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

13

Reservation

herrar Leander och Paulsen, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 141,
må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att till växelstationsföreståndare
vid station med mindre än 20 abonnenter, som
entledigas till följd av växelstationens automatisering och
som efter uppnådda 18 års ålder innehaft anställning som
föreståndare eller biträde vid växelstation, skall utgå avskedsersättning
vid en tjänstetid av 10 men ej 15 år med
25 kronor, vid en tjänstetid av 15 men ej 20 år med 37
kronor 50 öre samt vid en tjänstetid av 20 år och därutöver
med 50 kronor, allt för varje vid stationen befintligt abonnemang,
dock med lägst 100 kronor.

3

Billang till riksdagens protokoll 1941. 8 sami. Nr 34.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1941
116731

P. M.

Bilaga.

ang. pension eller avskedsersättning åt växelstationsföreståndare, som entledigas till följd av växelstations automatisering.

Jämförelse mellan å ena sidan nu utgående, av Kungl. Majit fastställda förmåner och å andra sidan i motionen II: 141 föreslagna förmåner.

Föreståndare för växelstation med 35
eller flera abonnenter

ålder vid
entledi-gandet

antal tjänstår
i en följd före
entledigandet

ersättning

minst 50 år

minst 15 år

årligt understöd
med högst 2/s av
senaste årsink.

under 50 år

minst 15 år

avskedsersättning
efter 8 kr. pr an-ställningsmånad

under 50 år

under 15 år

ingen ersättning

Enligt

kungl.

brev

18/io

1940

Föreståndare för växelstation med
mellan 34 och 20 abonnenter

Föreståndare för växelstation med
mindre än 20 abonnenter

ålder vid
entledigandet -

över

eller

under

50

år

antal tjänstår
i en följd före
entledigandet

minst 15 år

under 15 år

ersättning

ålder vid
entledigandet -

antal tjänstår
en följd före
entledigandet

avskedsersättning
efter 8 kr.
pr anställningsmånad -

ingen ersättning

ersättning

ingen ersättning -

Enligt

motio nen II:

141

Föreståndare för växelstation med 20 eller flera abonnenter

ålder vid entledigandet

minst 50 år

under 50 år

antal tjänstår i en följd
före entledigandet

minst 10 år efter 18 års
ålder samt, örn anställningen
fått fortgå, minst 15 år vid
55 års ålder

minst 10 år efter 18 års
ålder

ersättning

pension enligt
kung. 585/1934

avskedsersättning efter
8 kr. pr anstållningsmånad -

över

eller

under

50

år

10—15 år
efter 18 års
ålder

25 kr. pr abon
nemang, dock
lägst 100 kr.

15—20 år
efter 18 års
ålder

37: 50 kr. pr
abonnemang,
dock lägst
100 kr.

minst 20 år
efter 18 års
ålder

50 kr. pr abonnemang,
dock
lägst 100 kr.

Bankoutskottets utlåtande Nr 3-1.