12
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 27 mars 1941 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr lii angående
pension åt vissa i statens tjänst anställda personer
m. fl.
I en den 7 mars 1941 dagtecknad proposition, nr 144, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, under punkterna 1—7 framlagt förslag angående
pension åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den
mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.
l:o.
F. d. kaptenen vid Norrlands artilleriregemente Nils Uno Gustaf Holmgren.
Under punkten 1 av förevarande proposition föreslår Kungl. Majit
riksdagen medgiva, att f. d. kaptenen vid Norrlands artilleriregemente Nils
Uno Gustaf Holmgren må från och med månaden näst efter den, varunder
han lämnar nu innehavd anställning hos statens livsmedelskommission, åtnjuta
två tredjedelar av det honom för kaptensbeställningen närmast före
den 1 januari 1931 tillkommande pensionsbeloppet.
I ärendet har inhämtats följande:
Holmgren, som är född den 22 november 1872, erhöll från och med den
23 maj 1924 avsked med pension från beställningen såsom kapten vid Norrlands
artilleriregemente och inträdde samtidigt såsom kapten i Bodens artilleriregementes
reserv.
Holmgrens pensionsförmåner utgjorde intill den 1 juli 1925 dels 600 kronor
pension i femte klassen av arméns pensionskassa, dels ock 2,120 kronor
fyllnadspension jämte 1,270 kronor pensionsförbättring. Från och med den
1 juli 1925 tillkommo 522 kronor pensionsförhöjning från därtill anvisade
statsmedel, varefter pensionsförmånen, förutom dyrtidstillägg, uppgick till
sammanlagt 4,512 kronor för år.
Genom Kungl. Maj:ts utslag den 8 december 1930 dömdes Holmgren för
konkursbedrägeri genom falsk bokföring till straffarbete i två år jämte ett
års påföljd enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen. Detta straff nedsatte
sedermera Kungl. Majit av nåd till ett år nio månaders straffarbete med oförändrad
påföljd.
Enligt för armén vid tiden för Holmgrens avgång ur tjänst gällande pensionsbestämmelser
gick den, som efter erhållet avsked från tjänstebefattning
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
13
blivit genom i vederbörlig ordning meddelat beslut dömd till straffpåföljd
enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen, förlustig rätten till pension i dess
helhet. I enlighet härmed förklarade direktionen över arméns pensionskassa
genom utslag den 17 december 1930 Holmgren från och med den 1 januari
1931 förlustig såväl den s. k. kassapensionen som de till väsentlig del av
statsmedel utgående förmånerna av fyllnadspension, pensionsförbättring och
pensionsförhöjning. På därom av Holmgren gjord ansökning medgav emellertid
Kungl. Majit genom beslut den 13 mars 1931, att Holmgren finge
från och med den 1 januari 1931 åtnjuta pension från arméns pensionskassa
med 600 kronor för år — motsvarande kassapensionen — dock utan
rätt till tilläggsförmåner.
I en till Kungl. Majit ställd, den 20 december 1937 dagtecknad skrift har
Holmgren hemställt om vidtagande av åtgärd för beredande åt honom av
full tjänstepension från och med den 1 januari 1931. Till stöd för framställningen
har Holmgren framhållit, att enligt numera gällande bestämmelser i
militära tjänstepensionsreglementet pensionstagare, som efter avskedet ådömts
ansvar för brott, begånget efter avgången från statstjänsten, äger bibehålla
sin pension oavkortad, varför Holmgren, om dessa bestämmelser blivit å
honom tillämpliga, icke skulle hava gått förlustig någon del av pensionsrätten.
Av ansökningen och handlingarna i övrigt i ärendet inhämtas, att Holmgren
efter att under åren 1932—1934 hava innehaft vissa anställningar av
tillfällig natur, under augusti 1934 vann anställning som kontorsbiträde hos
statens spannmålsnämnd, vilken anställning han innehade till och med augusti
1935. Efter sistnämnda tidpunkt har han intill utgången av år 1940
innehaft förordnande såsom reseombud för utövande av kontroll över uppbörden
från kvarnarna av veteavgift m. m., därav till utgången av november
1939 hos statens jordbruksnämnd och under tiden december 1939—december
1940 hos statens livsmedelskommission. I sistberörda egenskap har Holmgren
åtnjutit ersättning i form av dagarvode, senast utgörande 20 kronor. På grund
av iråkad långvarig sjukdom (kronisk ledgångsreumatism) har han efter
utgången av december månad 1940 icke kunnat erhålla förlängt förordnande
såsom reseombud och kan numera — enligt vad livsmedelskommissionen
upplyst — icke, i den mån han överhuvud taget visar sig arbetsför, hos kommissionen
påräkna annan befattning än anställning tills vidare till den 1 juli
1941 såsom extra tjänsteman med betydligt lägre arvode än han under senare
år åtnjutit.
Föredragande departementschefen har anfört bl. a. följande:
För egen del finner jag mig med hänsyn till de förhållanden, som i nu
föreliggande fall äro för handen, och med hänsyn jämväl tagen till Holmgrens
väl vitsordade tjänstgöring lius livsmedelskommissionen och vissa andra
civila statliga institutioner böra ifrågasätta, att Holmgren, då han nu på
grund av ålder och sjukdom lämnar sin anställning hos livsmedelskommissionen,
herodes förbättrad ställning i pensionshänseende. Jag anser mig
dock ej kunna tillstyrka, att Holmgren, vilken jämlikt statsmakternas tidigare
beslut för närvarande äger uppbära en tredjedel av kaptenspensionen, berättigas
åtnjuta denna pension i sin helhet — varigenom han skulle försättas
i samma läge som örn de först efter hans avgång ur militärtjänst tillkomna
bestämmelserna i militära tjänstepensionsreglementet iigt å honom
tillämpning —- utan finner skäligt förorda, alt han erhåller rätt alt åtnjuta
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
ytterligare en tredjedel av pensionen eller 1,504 kronor. Sammanlagda pensionsförmånen
för Holmgren bleve vid bifall härtill 3,008 kronor för år
jämte dyrtidstillägg. Den nu föreslagna pensionsförbättringen synes böra
få av Holmgren åtnjutas från och med månaden näst efter den, varunder
han avgått från anställningen hos livsmedelskommissionen.
Med biträdande av Kungl Maj:ts ifrågavarande förslag får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
2:o.
Extra tvättbiträdet vid serafimerlasarettet Signe Johanna Johnsson*
Kungl. Majit föreslår under punkten 2 riksdagen medgiva, att extra tvättbiträdet
vid serafimerlasarettet Signe Johanna Johnsson må från och med
månaden näst efter den, varunder hon lämnat sin anställning, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 756 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Johnsson är född den 3 maj 1884 och således 56 år gammal;
att hon från och med den 15 oktober 1915 varit anställd såsom tvättbiträde
vid serafimerlasarettet, från vilken anställning hon från och med den
10 april 1940 åtnjutit ledighet på grund av sjukdom;
att — sedan staten från och med den 1 juli 1937 övertagit driften vid
serafimerlasarettet, varvid lasarettet ställts under direktionens för karolinska
sjukhuset förvaltning — Johnsson erhållit ställning såsom extra tjänsteman
med avlöning enligt av nämnda direktion fastställd löneplan;
att Johnssons avlöningsförmåner, inberäknat dyrtidstillägg, under åren
1935—1939 uppgått till i medeltal omkring 2,050 kronor för år;
samt att Johnsson, som under tiden maj—augusti 1940 vårdats å sjukhus
för skallskada, bröstkräfta samt blodpropp i höger lunga, icke förväntas
kunna återinträda i tjänstgöring.
Statskontoret har tillstyrkt beredande av pension åt Johnsson till belopp
av 756 kronor och därvid beträffande pensionsbeloppets beräkning
anfört, bland annat, följande:
De av Johnsson åtnjutna löneförmånerna motsvara närmast — efter frånräknande
av vad som kan anses motsvara dyrtidstillägg — lön i 1 löneklassen
å G-ort i de före den 1 juli 1939 för civilförvaltningen gällande allmänna
löneplanerna, till vilka de i civila tjänstepensionsreglementet fastställda
pensionsunderlagen äro anknutna. Med utgångspunkt från lönen
å A-ort i samma löneklass, 1,500 kronor, skulle — med en beräknad anställningstid
av 25 år — pensionen för Johnsson kunna bestämmas till
(“As X 1,500 = 1,000; 1,000 — 10 procent därav = 900; 27so X 900 =) i
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
15
avrundat tal 756 kronor för år. Detta belopp synes tämligen väl anpassa sig
till de pensioner, som genom statsmakternas beslut vid 1939 års lagtima riksdag
beviljats sömmerskorna vid serafimerlasarettet Hilma Augusta Nilsson
och Engla Helena Nordin samt badbiträdet därstädes Hilda Sofia Johansson
tprop. nr 194, p. 8; bankoutsk. uti. nr 39, p. 8; riksd. skr. nr 222).
Med biträdande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer utskottet,
att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må vinna riksdagens
bifall.
3:o.
Förra städerskan vid centraltullkammaren i Stockholm Anna Sofia Högström.
Kungl. Majit föreslår under punkten 3 riksdagen medgiva, att förra
städerskan vid centraltullkammaren i Stockholm -Anna Sofia Högström må,
räknat från och med den 1 oktober 1940, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 408 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Högström är född den 19 augusti 1873 och således 67 år gammal;
att hon utfört städningsarbete vid tullverket åtminstone under tiden 1 januari
1918—30 september 1940 eller under 22 år 9 månader;
att hon därvid under åren 1918 och 1919 biträtt sin moder med städningsarbete
i tullverket men sedan år 1920 självständigt omhänderhaft städningsarbetet;
att
Högströms dagliga arbetstid, såvitt kunnat utrönas, utgjort under tiden
januari 1920—september 1924 lägst 2 timmar och högst något över 4
timmar, under tiden oktober 1924—februari 1935 8 å 9 timmar och under
tiden därefter i medeltal omkring 3 V2 timmar;
att hennes ersättning för städningsarbetet — förutom viss gottgörelse för
s. k. storrengöring — utgått med omkring 2,700 kronor under ett vart av
åren 1925—1934 och med i medeltal omkring 1,100 kronor för år under åren
1935—1939;
samt att hon mot erläggande av en engångssumma av omkring 7,000 kronor,
utgörande hennes samtliga besparingar, blivit inskriven såsom pensionär
å Danviks hem för sin återstående livstid.
Utskottet får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande framställning.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
4:o.
Vaktmästaren vid tekniska skolan i Stockholm Carl Lorentz Ferdinand
Granfelt. Under punkten 4 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva,
att vaktmästaren vid tekniska skolan i Stockholm Carl Lorentz Ferdinand
Granfelt må från och med månaden näst efter den, varunder hans anställning
vid skolan upphör, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 900 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Granfelt är född den 27 mars 1877 och således nära 64 år gammal;
att han från och med den 1 oktober 1915 eller under mer än 25 år varit
anställd såsom vaktmästare vid tekniska skolan i Stockholm;
att den av Granfelt innehavda befattningen enligt föreliggande förslag till
viss omorganisation av tekniska skolan (jfr årets statsverksproposition, åttonde
huvudtiteln, punkt 184) kommer att indragas med utgången av innevarande
läsår;
att Granfelts tjänstgöring, vilken väsentligen varit förlagd till kvällarna,
omfattar 261/2 timmar i veckan, varjämte han är skyldig att utom tjänstgöringstiden
utföra förekommande reparationer å skolans möbler och inventarier,
vilket arbete beräknas taga i anspråk omkring 6 timmar i veckan;
att han förutom sin tjänstgöring vid skolan i förhyrd lokal utom skolan
bedrivit snickeriverksamhet, vilken emellertid varit av ringa omfattning och
lämnat honom endast en mindre årlig inkomst, varför hans inkomst av vaktmästarsysslan
varit hans huvudsakliga förvärvskälla;
samt alt Granfelts avlöningsförmåner uppgå till 1,670 kronor för år jämte
dyrtidstillägg enligt för befattningshavare vid statens oreglerade verk gällande
grunder.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande framställning.
5:o.
Förre förmannen och ordningsvakten vid karolinska sjukhusets nybyggnad
Erik Axel Pettersson Törnblom. Kungl. Majit har under punkten 5
föreslagit riksdagen medgiva, att förre förmannen och ordningsvakten vid
karolinska sjukhusets nybyggnad Erik Axel Pettersson Törnblom må, räknat
från och med den 1 december 1940, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
540 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Törnblom är född den 17 maj 1877 och således 63 år gammal;
att han under tiden 1 november 1895—31 oktober 1898 innehaft fast anställning
vid Svea ingenjörsbataljon;
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
17
att han under tiden februari 1912—februari 1918 under sammanlagt omkring
1 år 2 månader varit anställd såsom arbetare vid statens järnvägsbyggnader;
att
han under åren 1918 och 1919 sammanlagt 1 år 6 månader tjänstgjort
såsom arbetsförman vid arméns intendenturförråd i Boden eller vid arbeten
inom Bodens fästning;
att han under tiden 1 januari 1921—15 mars 1923 arbetat såsom förman
vid Södra Sveriges statsarbeten;
att han under tiden 1 november 1931—30 april 1940 innehaft anställning
såsom förman och ordningsvakt vid karolinska sjukhusets nybyggnad och
under tiden 1 maj—30 november 1940 varit extra arbetare vid sjukhuset;
att Törnblom — utöver förenämnda anställning i statens tjänst om tillhopa
omkring 17 år — enligt egna uppgifter, vilka dock ej kunnat bestyrkas, fullgjort
arbete för statens räkning under sammanlagt 8 år 7 månader;
att Törnbloms inkomster av anställningen vid karolinska sjukhuset under
åren 1935—1937 utgjort 4,200 kronor för år jämte förmån av fri bostad samt
under åren 1938, 1939 och 1940 uppgått till respektive 4,700, 4,830 och
3,912 kronor.
Statens pensionsanstalt har ansett pensionen till Törnblom skäligen böra
bestämmas till 540 kronor för år eller det i kungörelsen 1934: 585 för manlig
arbetare angivna beloppet för en anställningstid understigande 20 år.
Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
6:o.
Förste postiljonen Erik Albin Salander. Under punkten 6 har Kungl.
Maj :t föreslagit riksdagen medgiva, att förste postiljonen Erik Albin Salander
må från och med dagen näst efter den, då han avgår ur tjänst, under sin
återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande
tjänstepension — tilläggspension med 240 kronor för år, att utgå av postmedel.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Salander är född den 17 maj 1877 och således 63 år gammal;
att han antogs till extra vaktbetjänt vid postverket den 18 november 1898,
utnämndes till ordinarie vaktbetjänt den 27 december 1902 samt befordrades
till sin nuvarande befattning som förste postiljon (lönegrad A 8) den 23
december 1911;
samt att han vid utgången av maj månad 1941 uppnår för honom gällande
pensionsålder.
Under tjänstgöring i postkupé å järnvägssträckan Kiruna—Luleå blev
Eilvinp lill riksdagens protokoll 19\1. 8 sami. Nr 29—31.
2
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
Salander den 14 mars 1918 utsatt för olycksfall. Därvid synes hava tillgått
så, att Salander, efter det att postvagnen urspårat till följd av axelbrott,
under försök att stoppa tåget slungats av vagnen och vid fallet ådragit sig
åtskilliga skador av svårartad beskaffenhet. I anledning av olycksfallet åtnjöt
Salander sammanhängande sjukledighet under tiden 15 mars 1918
—31 januari 1921, under vilken tid han på grund av gällande avlöningsbestämmelser
uppbar oavkortad lön och i mån av behov åtnjöt läkarvård
å postverkets bekostnad. Därutöver tilldelade generalpoststyrelsen
vid tre olika tillfällen Salander gratifikationer till ett sammanlagt belopp
av 600 kronor såsom ersättning för utgifter, vilka förorsakats honom
genom olycksfallet. Från och med den 1 februari 1921 bereddes Salander,
enär hans arbetsförmåga genom olycksfallet blivit nedsatt och han till följd
därav blivit urståndsatt att utföra mera ansträngande arbete eller utföra full
dagstjänst, särskild lättare tjänstgöring vid postkontoret i Luleå med en daglig
arbetstid av allenast fem timmar. Denna tjänstgöring har Salander sedan
uppehållit med vissa avbrott i anledning av sjukdom m. m.
I skrivelse den 7 februari 1941 har generalpoststyrelsen, med anledning av
en av Salander hos styrelsen gjord framställning, hemställt, att Salander
efter avgång ur tjänst med utgången av maj månad 1941 måtte få åtnjuta
tjänstepension till samma belopp, som jämlikt civila tjänstepensionsreglementet
utgår till överpostiljon (lönegrad A 10). Styrelsen har härvid erinrat, att
ett i viss mån likartat ärende varit föremål för beslut av 1928 års riksdag
(prop. nr 140, p. 4; bankoutsk. uti. nr 31, p. 4; riksd. skr. nr 353, p. 4), då
förste postiljonen Johannes Andersson Almén beviljades tilläggspension, motsvarande
skillnaden i pension för en förste postiljon och en överpostiljon.
Statskontoret har i utlåtande den 21 februari 1941 anfört, att ämbetsverket
med hänsyn till riksdagens tidigare i föreliggande fråga gjorda uttalande
ville tillstyrka tilläggspension åt Salander, vilken reglementsenligt torde vara
berättigad till hel pension såsom förste postiljon med 1,920 kronor för år.
Tilläggspensionen torde därvid böra bestämmas till ett årligt belopp av 240
kronor, motsvarande skillnaden mellan för överpostiljon och förste postiljon
fastställt pensionsunderlag.
Utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, får hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må vinna
riksdagens bifall.
7 :o.
Förra översköterskan vid garnisonssjukhuset å Karlsborg Anna Tjernberg.
Kungl. Maj:t har under punkten 7 föreslagit riksdagen medgiva,
att den uppskjutna tjänstepension, som enligt reglementet för statens pensionsanstalt
må tillkomma förra översköterskan vid garnisonssjukhuset å Karlsborg
Anna Tjernberg, må förhöjas med 380 kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
19
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Tjernberg är född den 1 juli 1886 och alltså den 1 juli 1941 uppnår
55 års ålder;
att hon efter genomgången sjuksköterskeutbildning innehaft bland annat
följande anställningar vid civila sjukvårdsanstalter, nämligen
såsom Översköterska och operationssköterska vid länslasarettet i Norberg
under tiden 1 februari 1909—20 september 1911 (2 år 7 månader
20 dagar),
såsom avdelningssköterska vid lasarettet i Eskilstuna under tiden 21
september 1911—1 juni 1912 (8 månader 11 dagar),
såsom Översköterska och operationssköterska vid länslasarettet i Piteå
under tiden 15 juli 1913—15 juli 1920 (7 år) och
såsom husmoder och instruktionssköterska vid länslasarettet i Hudiksvall
under tiden 15 januari 1921—1 oktober 1928 (7 år 8 månader
17 dagar);
att den av Tjernberg vid länslasarettet i Hudiksvall innehavda sjuksköterskebefattningen
förenats med pensionsrätt i statens pensionsanstalt från
och med den 1 januari 1922, därvid rätt till tjänstårsberäkning medgavs
Tjernberg för tiden från och med den 1 juli 1916, d. v. s. i den utsträckning,
som erfordrades för att Tjernberg under förutsättning av oavbruten tjänstårsberäkning
efter inträdet i anstalten till pensionsåldern skulle kunna uppnå
för hel tjänstepension erforderligt antal tjänstår;
att hon den 1 januari 1930 tillträtt icke-ordinarie anställning såsom Översköterska
vid medicinska avdelningen vid garnisonssjukhuset å Karlsborg,
vilken anställning jämväl varit förenad med pensionsrätt i statens pensionsanstalt;
att
Tjernberg, sedan hon från och med den 3 maj 1932 erhållit ledighet
från sistnämnda befattning på grund av nervsjukdom, icke medgivits återinträda
i tjänst och uppsagts från anställningen med utgången av november
månad samma år;
att hon därefter icke lyckats vinna förnyad anställning vid försvarsväsendet
eller annan med pensionsrätt förenad anställning men under åtskilliga
tidsperioder under åren 1934—1941 fullgjort vikariatstjänstgöring vid Gävle
och Söderhamns lasarett ävensom vid centrallasarettet i Kalmar, för vilken
tjänstgöring hon erhållit de bästa vitsord.
Därest Tjernberg icke före uppnåendet den 1 juli 1941 av för sjuksköterskor
gällande pensionsålder, 55 år, erhållit förnyad med pensionsrätt i
statens pensionsanstalt förenad befattning, äger hon vid sistnämnda tidpunkt
tillträda allenast s. k. uppskjuten tjänstepension från pensionsanstalten.
Denna pension kommer enligt verkställda beräkningar att årligen
uppgå till 70 kronor, vartill kommer pensionstillägg å 70 kronor och pensionsförhöjning
å 16 kronor ävensom dyrtidstillägg.
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
Föredragande departementschefen har anfört följande.
Då Tjernberg, som snart uppnår den för sjuksköterskor stadgade pensionsåldern,
ännu icke vunnit någon ny, med pensionsrätt förenad anställning,
synes kunna förutsättas, att hon författningsenligt icke kan bliva berättigad
till annan pensionsförmån än den förut omförmälda, från statens
pensionsanstalt utgående uppskjutna tjänstepensionen å 156 kronor för år
jämte dyrtidstillägg. Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som här föreligga
och som närmare belysas av handlingarna i ärendet, anser jag mig emellertid
böra förorda, att — på sätt de hörda myndigheterna även tillstyrkt —
förbättrade pensionsförmåner beredas Tjernberg. Beträffande avvägningen
av pensionsförhöjningen ansluter jag mig till statens pensionsanstalts förslag.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
Stockholm den 27 mars 1941.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 29.