6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1941 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Majlis
proposition med förslag till förordning om rätt att använda
obligationer med 4 procent ränta tillhörande
svenska statens andra försvarslån såsom betalningsmedel
vid erläggande av arvsskatt.

I en den 7 februari 1941 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 69, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om rätt att använda obligationer med 4 procent ränta
tillhörande svenska statens andra försvarslån såsom betalningsmedel
vid erläggande av arvsskatt.

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 4 oktober 1940 (nr 860)
om rätt att använda förvarsobligation såsom betalningsmedel vid erläggande
av arvsskatt, m. m. är stadgat beträffande obligation tillhörande svenska statens
försvarslån av den 1 maj 1940 skall gälla jämväl sådan till svenska
statens andra försvarslån av den 15 januari 1941 hörande obligation, som
löper med 4 procent ränta.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1941.

Enligt förordning den 4 oktober 1940, nr 860, skall obligation tillhörande
svenska statens försvarslån av den 1 maj 1940 (försvarsobligation) till nominella
kapitalbeloppet gälla såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt,
dock högst för det belopp vartill skatten av myndighet, som verkställer
stämpelbeläggning eller eljest uppbär arvsskatt, beräknas uppgå.

Till stöd för det nu föreliggande förslaget har föredragande departementschefen
anfört bland annat följande:

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

7

»Då numera utbjudits ett nytt försvarslån — svenska statens andra försvarslån
av den 15 januari 1941 — har jag funnit det böra tagas under övervägande,
huruvida icke jämväl till detta lån hörande obligationer borde lå
användas för betalning av arvsskatt på samma villkor, som gälla i fråga
om 1940 års försvarsobligationer. Av de nya obligationerna ha utgivits två
typer, en med 4 procent ränta samt en annan med 3 procent ränta och
vinstutlottning (premieobligation).

Vad angår obligationerna av den förstnämnda typen synas de skäl som
i fråga om 1940 års försvarsobligationer föranlett införandet av rätten att
betala arvsskatt med obligationer vara i full utsträckning tillämpliga. Beträffande
åter de i emissionen ingående premieobligationerna skulle en tilllämpning
å dem av de i förordningen den 4 oktober 1940 meddelade föreskrifterna
medföra vissa tekniska svårigheter. Sålunda skulle — för undvikande
av alla tvister rörande bättre rätt till vinst — premieobligationerna
icke kunna mottagas såsom likvid under utlottningsperioderna. Från riksgäldskontorets
synpunkter torde det för övrigt vara mindre lämpligt, att
riksgäldskontoret självt för de förtidsinlösta obligationerna deltoge i vinstutlottningarna.
För dem som av hänsyn till den särskilda vinstmöjligheten
förvärva premieobligationer torde dessutom obligationsinnehavet i regel icke
bliva av den omfattning att det skulle innebära en mera avsevärd lättnad
för dödsbodelägarna att få använda obligationerna för gäldande av arvsskatten.
För premieobligationerna torde också kursen i mindre grad än beträffande
obligationerna med 4 procent ränta vara i behov av stöd genom
åtgärder av förevarande slag. Jag har därför funnit mig böra stanna vid
att föreslå en utvidgad tillämpning av föreskrifterna i 1940 års förordning
allenast beträffande de till 1941 års försvarslån hörande obligationerna, som
löpa med 4 procent ränta.»

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
och får därför hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 69, antaga det vid propositionen fogade
förslag till förordning om rätt att använda obligationer med
4 procent ränta tillhörande svenska statens andra försvarslån
såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt.

Stockholm den 4 mars 1941.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Utskottet.

Närvarande: se under betänkande nr 3.