Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
1
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 14 juni 1941 kl. 11 t. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om ändring i
vissa delar av förordningen den 11 juni 1926 (nr 207)
angående tillverkning och beskattning av brännvin
jämte en i ämnet väckt motion.
I en den 25 april 1941 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 264, har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni
1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin.
Härigenom förordnas, att 5 §, 14 § 1 morn., 16 § 2 morn., 22 § 3 morn.,
25 § 1 och 2 mom. samt 28 § 1 och 3 mom. förordningen den 11 juni 1926
angående tillverkning och beskattning av brännvin1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives:
5 §■
Tillverkningsår räknas från och med den 1 oktober till och med den 30
september.
14 §.
1. Har bränneri genom olyckshändelse så väsentligen skadats att tillverkningen
måste upphöra, eller vill tillverkare av annan anledning avsluta
brännvinstillverkningen tidigare än i tillståndsbeviset angivits, skall han därom
skriftligen göra anmälan hos kontrolltjänstemannen, i senare fallet minst
tre dagar före utgången av det dygn med vilket han anmäler sig vilja avsluta
tillverkningen. Kontrolltjänstemannen åligger — —- — och kontrollstyrelsen.
När sådan---skolat avslutas.
1 Senaste lydelse av 22 § 3 mom. och 25 § 1 mom. se SFS 1934: 227 samt av 25 S 2 mom
se SFS 1935: 79.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 7 samt. Nr 37. 1
Ti 11 verkningsår.
Slnt
anmälan.
Tillverk
ningsäkatt.
Deklaration
samt tid
för skattens
erläggande.
Särskilda
kostnader
som skola
gäldas av
tillverkaren,
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
16 §.
2. I bränneri skola vara inrättade en eller flera sprithållare av storlek,
som kontrollstyrelsen äger bestämma. Sprithållare skall, där kontrollstyrelsen
icke annorlunda föreskriver, vara uppställd i ett från övriga lokaler i
bränneriet avskilt rum; dock må sprithållarrum stå i förbindelse med brännerimagasin.
22 §.
3. Försändning till partihandelsbolaget av brännvin, som är avsett för
bolagets partihandel jämlikt förordningen angående försäljning av rusdrycker
eller för försäljning jämlikt 1 kap. 4 § 3 mom. samma förordning, får
ske allenast till särskilt för ändamålet hos bolaget inrättat brännvinsnederlag
medelst förpassning av vederbörande kontrolltjänsteman. Tillverkare
åligger att för sådant syfte till kontrolltjänstemannen avlämna förpassningsinlaga,
avfattad i tre exemplar enligt av kontrollstyrelsen fastställt formulär.
Av inlagan skall ett exemplar åtfölja godset.
Det åligger partihandelsbolaget att enligt av kontrollstyrelsen meddelade
anvisningar öva tillsyn å att brännvin, som enligt vad i detta mom. sägs förpassas
från bränneri till bolagets brännvinsnederlag, vederbörligen dit framkommer.
25 §.
1. För brännvin, som jämlikt stadgandet i 22 § 3 mom. förpassas från
bränneri till partihandelsbolaget tillhörigt brännvinsnederlag och därstädes
efter godkännande mottages av bolaget, skall bolaget till statsverket erlägga
tillverkningsskatt med 65 öre för varje liter av normalstyrka. Med brännvin
av normalstyrka förstås brännvin, som vid + 15° Celsius innehåller femtio
volymprocent alkohol.
Angående uppmätningen av mottaget brännvin äger kontrollstyrelsen meddela
erforderliga föreskrifter.
2. Det åligger partihandelsbolaget att inom femton dagar efter utgången
av varje månad till kontrollstyrelsen avlämna en på tro och heder avgiven
deklaration rörande den myckenhet brännvin, som under månaden vid vart
och ett av bolagets brännvinsnederlag enligt vad i 1 mom. sägs mottagits
och uppmätts, ävensom att inom samma tid inbetala den därå belöpande
tillverkningsskatten.
28 §.
1. Före femtonde dagen i månaden näst efter utgången av varje kalenderkvartal
skall tillverkare såsom bidrag till kostnaden under samma tid för
kontroll vid bränneriet erlägga ett belopp motsvarande fem kronor för varje
dygn, då tillverkningsrätt vid bränneriet varit gällande. Har kontrollstyrelsen
bestämt, att kontrollören vid visst bränneri skall åtnjuta nedsatt arvode, må
dock bidragsbeloppet av kontrollstyrelsen jämkas efter vad som med hänsyn
härtill kan anses skäligt.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
3
3. Om medgiven brännvinstillverkning ej företages inom tre dygn efter
den i tillståndsbeviset uppgivna tid eller om brännvinstillverkningen avbrytes
utan sådan anmälan som i 14 § 1 mom. första stycket omförmäles eller
utan sådant förordnande av Konungen som avses i 7 § och ej inom tre dygn,
det oräknat varunder avbrottet inträdde, ånyo företages, åligger det tillverkaren
att för de dygn, under vilka tillverkningen sålunda icke utövats, gälda
hela den på bränneriet belöpande kontrollkostnaden.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941.
Till utskottets behandling har jämväl hänvisats en i anledning av propositionen
väckt motion, nr 237 i första kammaren av herr Gustaf Elofsson,
vari hemställts, »att riksdagen ville besluta att kostnaderna för anskaffande
av större spritbehållare samt kontrollkostnadsbidraget måtte helt bekostas
av staten».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärens yrkande, får
utskottet hänvisa till motionen.
I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet lämnas redogörelse för
det föreliggande förslaget å sid. 4—10, till vilken redogörelse utskottet tilllåter
sig hänvisa. Till stöd för förslaget har departementschefen anfört följande:
Mot
förslaget örn indragning av befattningarna som tillsyningsman vid
brännvinsnederlag har jag icke något att invända, då denna besparingsåtgärd
tydligen kan genomföras utan att erforderlig kontroll eftersättes. Såsom
kontrollstyrelsen anfört synes anledning saknas att i fråga om brännvinsbeskattningen
bibehålla ett kontrollsystem, som på övriga beskattningsområden
ersatts med deklarationsförfarande. Vad bränneriidkareföreningen anfört
därom, att deklarationer av Vin- & spritcentralen rörande mottagna kvantiteter
brännvin, även om de kunde av staten godtagas för skatteberäkningen,
icke skulle vara tillfyllest för bränneriidkarna, som därför skulle få anställa
egna kontrollanter för brännvinets uppmätande, synes icke kunna motivera
ett annat ståndpunktstagande till förslaget. Mot de av kontrollstyrelsen föreslagna
ändringarna i 22 § 3 mom. och 25 § 1 och 2 mom. brännvinstillverkningsförordningen,
vilka betingas av den ifrågasatta omläggningen av kontrollen,
har jag i huvudsak intet att erinra.
Den föreslagna ändringen av bestämmelserna i 5 § om tillverkningsår och
tillverkningsdygn finner jag i sak befogad. Då tillverkningsdygnet således
skulle komma att sammanfalla med kalenderdygnet, synes begreppet tillverkningsdygn
ej längre behöva bibehållas i författningstexten. I 14 § 1 mom.
och 28 § 3 mom. har därför »tillverkningsdygn» utbytts mot »dygn». Att
därmed avses kalenderdygn torde klart framgå av sammanhanget.
Vad angår den föreslagna ändringen av bestämmelserna i 16 § 2 mom.
örn storleken av sprithållarna, har jag under hand inhämtat, att en sammanslagning
av brännerier i kontrollhänseende, utöver vad hittills kunnat
genomföras, endast skulle ifrågakomma i jämförelsevis begränsad omfattning
samt att större spritliållarutrymme än redan nu förefintligt knappast skulle i
detta sammanhang bliva erforderligt vid mer jin ett tiotal brännerier. Av verk
-
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
ställda överslagsberäkningar att döma synas vidare kostnaderna för en utökning
av sprithållarnas storlek för det avsedda ändamålet i allmänhet icke
bliva alltför betydande. Under sådana omständigheter har jag funnit mig
böra giva kontrollstyrelsens förslag även i denna del min anslutning, därvid
jag dock förutsätter, att styrelsen vid meddelandet av bestämmelser om sprithållamas
storlek iakttager varsamhet, så att om en tilltänkt utökning skulle
visa sig draga större kostnader därmed får anstå till blivande modernisering
eller ombyggnad av bränneriet.
Jag torde senare denna dag få anmäla frågan om vissa anslag till kontrollstyrelsen
samt därvid bland annat framlägga förslag till arvodesreglering
för brännerikontrollörerna, innefattande i huvudsak inräknande av nuvarande
dyrtidstillägg i arvodena. Det i kontrollstyrelsens förutberörda skrivelse
den 12 oktober 1939 framlagda förslaget, att styrelsen i särskilda fall
skulle äga bestämma lägre arvode för brännerikontrollörerna än de vanligen
utgående, torde vid bifall till berörda förslag örn arvodesreglering böra beaktas.
Vad åter angår det av kontrollstyrelsen väckta förslaget, att den i 28 §
1 morn. brännvinstillverkningsförordningen stadgade skyldigheten för brännvinstillverkare
att erlägga kontrollkostnadsbidrag skulle upphöra, finner jag
tillräckliga skäl för en dylik åtgärd icke föreligga, önskemålet att möjliggöra
en kostnadsminskning för tillverkaren i den mån kontrollen vid visst bränneri
kan förenklas, synes mig emellertid kunna tillgodoses genom ett bemyndigande
för kontrollstyrelsen att i fall, då arvode till brännerikontrollör fastställts
till lägre belopp, än som vanligen skall utgå, vidtaga skälig jämkning
av kostnadsbidraget. Jag förordar alltså ett tillägg av sådan innebörd i 28 §
1 mom. brännvinstillverkningsförordningen.
Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det i propositionen
framlagda förslaget. Vad beträffar det i motionen I: 237 väckta förslaget, att
staten borde bekosta anskaffningen av sprithållare, i den mån större sådana
kunna bliva erforderliga vid vissa brännerier, förutsätter utskottet i likhet
med departementschefen, att kontrollstyrelsen vid meddelandet av bestämmelser
örn sprithållarnas storlek iakttager varsamhet, så att om en tilltänkt
utökning skulle visa sig draga större kostnader därmed får anstå till blivande
modernisering eller ombyggnad av bränneriet. Likaledes delar utskottet
departementschefens uppfattning att brännvinstillverkare alltjämt böra
lämna bidrag till kostnaden för kontrollen vid bränneri. Utskottet får därför
avstyrka bifall till motionärens förslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 264 samt med avslag å motionen I: 237 av herr
Gustaf Elofsson, måtte antaga det vid propositionen fogade
förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och
beskattning av brännvin.
Stockholm den 13 juni 1941.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
5
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, friherre Lagerfelt, Wahlmark,
Sjödahl*, Ekman, Velander*, Frans Ericson*, Egnell och Sandström; samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund*, Olsson i Gävle,
Persson i Undersvik, Lundell, Falk, Kilbom, Jonsson 1 Skedsbygd* och Svensson i
Ljungskile*.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Bihang till riksdagens protokoll 19il. 7 sami. Nr 37.
2